2011-10-26

Nicole Foss på Financialsense idag

Har blivit mycket Nicole Foss på sistone så…här är lite mer!

Idag går det att lyssna på en ny intervju på Financialsense, där Jim Puplava talar med Nicole Foss om hur hon förberett/förbereder sig för Peak Oil. Tex hur Nicole Foss sålde sin  bostad i England på 90-talet och tack vara den redan då växande bostadsbubblan för endast hälften av pengarna försäljningen av huset gav, kunde köpa en 40 hektar stor gård med 7 lador på landsbygden i Canada! Resten av pengarna kunde investeras i egen energiförsörjning tex.

Som säkert många läsare känner till besökte Nicole Sverige nyligen. För mer info om Nicole Foss med bland annat en tidigare intervju på Finacialsense, där Nicole Foss övertygelse om en föreliggande deflationsutveckling diskuteras och en sammanfattning från ett föredrag Foss höll i Uppsala görs-se gärna inläggen  >>Nicole Foss varnar för Bubblor    &  >>Nicole Foss X5

2011-10-24

Nicole Foss x 5

Då redaktionen har en riktigt “Busy Week”, Johan med förberedelser inför årets ASPO-USA konferens i Washington nästa vecka och Roberth med stundande tentamen i plugget så får ni hålla till godo med mer kortfattade inlägg.

Tidningen Effekt har inlett ett samarbete med filmaren Tomas Boman med ambitionen att i videoform fånga in olika delar av omställningen till ett mer hållbart samhälle. Filmerna består av korta intervjuer med olika personer som förklarar problemen eller föreslår sätt att hantera dem. Först ut är den tidigare på bloggen  aktuella Nicole Foss.
&nbsp
Om det finansiella systemet och finansbubblor:


Om kärnkraft:


Om billig energi:


Om ekonomisk tillväxt och myten om decoupling (“frikoppling”):


 Om alternativa energikällor:

2011-10-22

Den stora förnekelsen


Är evig ekonomisk tillväxt möjlig i en ändlig värld? Det är något av temat för Anders Wijkmans och Johan Rockströms bok “Den Stora förnekelsen” som ifrågasätter den annars så heliga tillväxten och hur rovdriften påverkar vårt klimat och jordens ekologiska system. Boken är uppdelad i två stycken där första hälften är skriven av Wijkman och den andra av Rockström.

Det som vi tycker gör boken extra intressant är skildringar  av hur det politiska spelet till viss del fungerar i maktens korridorer, om hur folkvalda beslutsfattare väljer att utestänga kritiska röster mot den eviga tillväxten och hur antiklimat -lobbyn arbetar för att misskreditera de som via empirisk forskning lyckas bevisa människans påverkan på jordens klimat och ekosystem.

 http://urplay.se/163601

2011-10-21

Nya oljefynd MEN lägre utvinningstakt!

Vi har i två tidigare inlägg skrivit om Statoils and Lundin Petrolums oljefynd i Nordsjön “Vad är ett stort oljefynd?” och “Ännu ett INTE stort OLJEFYND!”

I Dagens Industris artikel Mer Olja i Lundins-Fyndighet samt i DN och Svd kan vi läsa om dagens “heta potatis” att Lundin Petroleum och Statoil nu meddelar att oljefyndigheten Avaldesnes och Aldous Major South i Norska Nordsjön, tillsammans uppskattas ha 1,7 till 3,3 miljarder utvinningsbara fat olja.          Detta är alltså en dubblering från tidigare mätningar. Till aktieägarnas förtjusning tog således Lundin Petroleum och Statoils aktier ett ordentligt glädjeskutt på börsen av förståeliga skäl.

Naturligtvis ska vi glädjas åt detta oljefynd som inom oljeindustrin kategoriseras till att vara ett “Giant”, jättefält= oljereserver mellan 0,5-5 miljarder fat.  Särskilt i en värld som efterfrågar allt mer billig olja samtidigt som utvinningstakten av den konventionella råoljan minskat sedan 2005.                Men oljefyndigheten kommer först komma världens oljekonsumenter till gagn om flera år, oljeutvinning tar tid att få igång. Från planering till betydande produktion av ett stort oljefyndighet och sedermera maximal produktion tar normalt 6-10år.  Dessutom kommer den maximalt utvinningsbara oljan på 3,3 miljarder fat ta minst 10 år att utvinna från att produktionen kommer igång, troligen långt mer.

Vad som är viktigt är att hålla isär ett oljefynds totala mängd utvinningsbara olja och vad som efterfrågas och produceras idag. 2010 konsumerade världen cirka 31 miljarder fat olja  (se BP Statistical review of world energy, 2011) eller ca 87 miljoner fat per dag! TAKTEN vi kan producera olja idag och de närmaste åren är vad som är avgörande för att vår ekonomi ska kunna växa eller bibehålla samma ekonomiska nivå.

I nuvarande situation kvarstår det faktum att vi endast finner ett nytt fat i reserver för ca 3 fat olja som vi samtidigt producerar, dvs det är ett stort gap mellan i hur snabb takt vi kan producera och få ut oljan på marknaden och hur mycket ny olja som faktiskt upptäcks. Det är detta Peak Oil handlar om och inget annat. Alltså att vi nått/snart når den maximala produktionsnivån  för den billiga råoljan och hur detta påverkar vår globala ekonomi.

Först när man sätter nya upptäckter av oljefynd som det ovan i relation till en ökad efterfrågan på olja från framförallt Kina, Indien och Mellanöstern kan man snabbt inse att den takten av framtida produktionsökningar som behövs inte är  möjlig med nuvarande upptäckter av nya oljereserver.

2011-10-19

Svensk matförsörjning hotad?

Washington Post inledde i våras en serie med artiklar som alla hade gemensamt att de skulle handla om konsekvenserna av, om vi skulle bli utan något som vi vant oss vid tex en råvara, en idé eller en tradition. Den första artikel hade titeln  Imagining a world without oil (en värld utan olja).


Martin Saar sammanfattade artikeln på ASPO-Sveriges hemsida, >>läs gärna här.

Efter att ha läst sammanfattningen slogs vi dock av detta:
Enligt jordbruksverkets siffror finns det endast ca 72 000 lantbruk i Sverige eller ca 177 000 personer som sysslar med jordbruk på hel eller halvtid. Hur en befolkning på över 9 miljoner ska försörjas av som i dagsläget, 2% bönder, med Peak Oil -är sannerligen svårt att få ihop!

När vi nu går in i en tid där energipriserna bara kommer stiga, blir inte matimport i dagens ofantliga skala möjlig. Lokal och regional matproduktion blir ju då knappast en nödvändighet bara i Sverige, samtliga länder kommer att tvingas till egen matproduktion till följd av Peak Oil och kommer därmed knappast att ha lyxen att exportera mat.

Vi tror dock det är mycket viktigt att poängtera av vi i Sverige gärna kan frestas till att tro att Sverige kommer kunna hantera Peak Oil bättre (enklare) än tex USA. I USA utger sig tex mindre än 1% av befolkningen sig för att vara bönder (se EPA:s siffror). Så kan bli fallet men samtidigt har USA en enorm odlingspotential med ett bättre odlingsklimat än Sverige men detta är en småsak i sammanhanget eftersom dagens jordbruk förutsätter billig olja…och därmed blir en jämförelse rätt ointressant.

Falsk trygghet är vår värsta fiende i sammanhanget eftersom ju längre tid det går innan förståelsen av Peak Oil sprids till allmänheten, dess då mindre möjlighet har vi att ställa om ekonomin från en fossilberoende ekonomi till en icke-fossilberoende ekonomi, på ett smidigt sätt.

Vad som är viktigt att förstå är att Sverige med följderna av Peak Oil står inför enorma utmaningar och inte på något sätt kan luta sig tillbaka-tvärtom!

Avslutar med att rekommendera Gunnar Lindstedts artikel i Newsmill från 2008,  “En miljon svenskar måste bli bönder för att undvika svält”.

2011-10-17

Nicole Foss varnar för Bubblor

Tisdagens föreläsning av Nicole Foss i Uppsala, i Universitetshuset, var verkligen ett kärt återseende. Uppslutningen var tyvärr inte lika stor som förra gången hon föreläste i Uppsala i Mars. Men hennes budskap är minst lika aktuellt idag, om inte mer efter den senaste tidens allt mer turbulenta situation på de finansiella marknaderna då skuldkrisen accelererat och gått in i ett nytt skede. Denna gång anordnades föreläsningen av CEMUS (Centre for Environment and Development Studies).



Nicole Foss har många strängar på sin lyra: hon är biolog, jurist, kärnenergispecialist och redaktör för bloggen The Automatic Earth som knyter ihop finans-, energi- och resurskriserna. Nicole börjar med att berätta att namnet på bloggen ”The Automatic Earth” kommer ifrån Paul Simons låt ”The Boy in the bubble”.

Passande nog var bubblor något som föredraget kom att handla mycket om.

Förra gången Nicole besökte oss i Uppsala passade Roberth på att fråga Nicole om hon trodde att priset för olja som då nyligen hade passerat 100 $/fat, skulle döda den ekonomiska återhämtningen och ta oss till en ny lågkonjunktur? Obönhörligt och utan att tveka svarade hon nej på Roberths fråga, då hon anser att den kolossalt uppumpade kreditbubblan som nu övergått till att involvera stater kommer att krascha och implodera av sig själv.

Så här lite över ett halvår senare kan vi konstatera att hon fick rätt.

“The Future of the Eurozone, Globalization, Fukushima and Beyond” var titeln på presentationen.


Foss målar upp flera scenarier. Först kommer vi att drabbas av kraftig deflation då kreditbubblan som byggts upp under de senaste 30 åren briserar. Deflationstrycket kommer från skuldavskrivningar och avbelåning. Företag, privatpersoner och länder sanerar sina skulder då priset på pengar dvs räntan, stiger. Detta kommer leda till att priser på varor och tjänster kommer att sjunka, även guld på kort sikt enligt Foss. Bäst är att sitta på kontanter och att ha så lite skulder som möjligt. Foss tror att det kommer att inträffa inom 2-5 år.

Efter denna stora ekonomiska depression kommer vi att på nytt kastas in i nästa kris då den ekonomiska återhämtningen kommer att leda till ökad konsumtion av energi. Det skapar i sin tur en energikris då billiga och lättåtkomliga fossila bränslen har börjat sina, framförallt råoljan Den billiga oljans dagar är över samtidigt som vi nått toppen av oljeproduktionen, Peak oil.

- Vi behöver perspektiv på de här problemen, säger hon.

Men hon påpekar att det rör sig om olika tidsramar, det med kortast perspektiv är finanskrisen. När ekonomin ska återhämta sig efter nästa krasch kommer det inte att gå på grund av att den billiga oljan är slut.
Hennes svar på kriserna är att satsa på resiliens, motståndskraft i det lokala samhället.

Energi är resursen framför alla andra men Nicole Foss menar att det är skillnad på att använda sig av den “inkomst” av energi, som hela tiden tillförs systemet genom olika former av solenergi, eller att använda “ärvd” energi som vi gör när vi använder fossila bränslen som olja och kol. Fossilenergi är solenergi som lagrats i marken i miljontals år.

Varje år har vi bränt olja som motsvarar 400 år av jordens primärproduktion, säger hon. Det går inte att hålla den takten i all oändlighet. Det kommer en topp för produktionen och det som finns kvar är svårt och dyrt att utvinna.


 I början av oljeåldern var det en enhet investerad energi för att får ut 100 enheter utvunnen energi i form av olja. Nu är det förhållandet nere i kanske 1 till 10, menar Nicole Foss. För att samhället ska gå runt krävs det minst 1 till 5. De alternativa energiformerna har vanligtvis en lägre kvot.

Kärnkraft ses som en lösning, men vi ser problemen med den nu, säger hon.    Det är många risker som inte tas på allvar. Vi lämnar problemet med kärnavfall, lämnar alla kostnader för det till kommande generationer och vi lämnar inga pengar för att ta hand om det.

Hon påpekar också att det krävs energi för att bygga vindkraft och solkraft och det tar tid att bygga ut en infrastruktur för det.

- Det är bra med alternativ men det går inte att köra “business as usual”. Vi är alldeless för fossilbränsleberoende och det är ett problem när vi ska gå framåt.

Etanolbränsle har till och med negativt energiuttag, det går åt mer energi att odla energigrödorna än det går att få ut, det gör saken värre. Palmolja och biodiesel har lite bättre energiutbyte men då är det till exempel problem med att regnskogen huggs ner. Regnskogen är ju jordens lungor och tar upp koldioxid och omvandlar det till syre, huggs den ner betyder det att mindre koldioxid kan tas upp naturligt vilket ger ökad växthusverkan och global temperatur.

Vi kan inte fixa problemet med minskande oljeproduktion med biobränslen anser hon.
Hon menar att vi har missat chansen att bygga ut alternativen när vi hade gott om billig fossil energi.
Energisubventioner driver på den ekonomiska aktiviteten, och stora subventioner driver på finansbubblor.
Marknaden är inte rationell eller effektiv, säger Nicole Foss. Expansionen drivs av hopp och girighet och tillbakagången drivs starkt av rädsla. I båda riktningar är det en självförstärkande effekt.

Vi behöver alltså veta var den nuvarande bubblan hade sin början och enligt Nicole Foss inleddes den 1982.

Rädsla styr marknaden
Nicole Foss menar att rädsla i princip styr marknaden. Pengar går från där det finns rädsla till där det inte finns. Av alla dåliga alternativ så kommer dollarn att ses som det minst dåliga alternativet, så länge majoriteten av världens handel och prissättning sker i dollarn. Vilket gör dollarn till den mest likvida av alla valutor. Därför kommer dollarn klara sig bättre än många andra valutor enligt Foss.

Men pengarna som bygger upp marknaden består enligt Nicole Foss till 95 procent av lån från bankerna som saknar faktisk täckning. Precis som för tulpanerna på 1600-talet eller i ett pyramidspel bygger det hela på att de som deltar är överens om att det man handlar med faktiskt har det värde som man betalar för det. När det tills slut börjar spridas tvivel om substansen i detta värde så börjar luften snabbt pysa ur bubblan.

Nicole Foss gör en liknelse med leken “Hela havet stormar”. Alla går runt stolarna tills musiken slutar.
Eftersom det finns en stol mindre än det finns deltagare gäller det att vara snabb att ta en stol för att inte åka ur leken. Nu är problemet att finansbubblan har skapat en jätteillusion om antalet stolar (pengar) så att det nu går flera hundra personer på varje verklig stol. Så länge musiken spelar kan vi gå runt ovetandes om detta. Alternativt kan vi ta en stol innan musiken slutar spela och sätta oss vid sidan av. Det är det senare som Nicole Foss föreslår att vi gör
.
Sverige har en historia av tillväxt och konkurrenskraft men ni har en väldigt stor bostadsbubbla, säger hon. Den stora delen av den totala skulden ligger hos hushållen.När bubblan brister kommer priserna på bostäder att sjunka dramatiskt. På Irland, som redan har drabbats, har priserna exempelvis halverats sedan 2008.

Enorm deflation
Det som Nicole Foss förutspår är att när ekonomin kollapsar kommer det bli brist på pengar när privatpersoner, företag och stater inte kan betala sina lån. Det blir en enorm ekonomisk deflation när en stor del av de tillgångar som skapats genom utlåning kommer gå upp i rök.

- Inflation och deflation handlar inte bara om fallande eller stigande priser utan vad människor har råd med, säger hon.

Värdet på pengar kommer öka och priserna kommer sjunka, men våra inkomster kommer troligtvis att sjunka snabbare. Vi kommer få mindre utrymme för att köpa det mest grundläggande som energi och mat.
Det betyder också att våra lån kommer öka i värde och med kraftigt höjda räntor riskerar människor att fastna i skuldfällor när priset på bostäderna faller kraftigt.

Därför anser hon att det bästa är att ha så låga skulder det bara går. Har du tillgångar som du inte behöver är det bättre att sälja dem därför att allt kommer att bli billigare anser hon.  -Sälj nu och köp tillbaks senare är resonemanget, det är viktigast att kunna vara så likvid som . Som sparande förordar hon endast kontanter i stora valutor gärna dollar.

Nytt bra smeknamn på Nicole Foss vore kanske Mrs Liquid

Vi behöver arbeta tillsammans, säger hon. En del gör det redan, går kurser i permakultur och bygger “transition towns” (lokalsamhällen för omställning). Vi behöver göra det så fort som möjligt. Särskilt eftersom skyddsnät och bidragssystem inte kommer fungera så bra när samhället kommer in i en massiv ekonomisk kris.

Det finns en risk för att människor förlorar tilltron till varandra, så det är viktigt att arbeta konstruktivt och gå vidare bort från det som går upp i sömmarna. “Business as usual” är inte möjligt, säger hon. Hårdare tider ger ännu mer kortsiktighet! Medan det är långsiktiga beslut som behövs. Att försöka hitta syndabockar är bara kontraproduktivt när energin och tiden behövs till annat. Billig energi och billiga pengar i form av krediter med låg ränta kommer inte att finnas längre.

Foss påpekar att det är farligt med system som byggs uppifrån och ner, motsatsen är bättre. Hon säger att vi måste stärka den lokala gemenskapen och motstå rädslan.

Det är så mycket vi behöver göra och vi behöver göra det nu.

Vi har förlorat mycket kunskap om vad det är att vara människa, vi har bara fokuserat på det ekonomiska. Vi kan gå vidare till nya system men vi måste gå igenom den här krisen först.

Foss säger att det kommer bli mycket svårare att få lån i framtiden och det kommer vara till mycket högre ränta. Det brukade vara så, även under hennes livstid, berättar hon. Paradoxalt nog kommer bankerna var ovilliga att låna ut till de som verkligen behöver det.

Medan den sociala oron ökar och legitimiteten för den styrande makten minskar finns det stor risk att bevakningen och kartläggningen av befolkningen ökar säger hon.
 
Vi behöver egentligen starta 20 år innan problemen startar men nu är vi mitt i problemen. Det är som att vi är törstiga och börjar fundera på att gräva en brunn, säger hon.

Det är svåra politiska beslut eftersom de långsiktiga investeringarna framöver måste ske på bekostnad av andra prioriteringar i samhället.

Det fanns en tid när vi kunde gjort det smärtfritt men vi valde att ta den enklaste vägen.
Ett extremt kort perspektiv kommer att straffa oss då bufferts och marginaler i dagens civilisation saknas för att möta morgondagens problem.


Avslutningsvis: Nicole Foss är en mycket intressant person och har många intressanta tankar och argument. Hon tillhör Peak Oil -lägret men tror  i första hand på ett deflationsscenariot medan många andra inom Peak Oil rörelsen tror på kraftig inflation till följd av skenande energipriser.

Vi rekommenderar därför ett program från Financialsenses webbradio där Inflations -scenariot som förespråkas av Jeff Rubin ställs mot Deflations -scenariot som Nicole Foss förespråkar.  Financialsense program >>


Nicole berättar i videon nedan hur hon personligen har förberett sig för Peak Oil.

2011-10-15

Rapport från NOG-Seminariet

I måndags höll Nätverket Olja och Gas (NOG) ett seminarie med titeln “New winds over North Africa and the Middle East- Promises and Risks following the “Arab Spring” in 2011″ i Stockholm”. Här är lite tankar kring våra upplevelser från seminariet.
Seminariet inleddes med en presentation av Inga Brandell, forskare och expert på Mellanöstern  och Nordafrika som bland annat arbetat för svenska Utrikesdepartementet (UD) i Alexandria, i Egypten.
Efter detta följde en presentation av Emma Sky, gästföreläsare vid King´s College i London och brittisk expert på konflikthantering. Bland annat tidigare rådgivare för USA:s militär i Irak och NATO- befälhavare i Afghanistan.

All respekt för Inga Brandells och Emma Sky:s kunnande när det gäller sociala och politiska frågor i Mellanöstern men ett seminarie arrangerat av ett olje och gasnätverk förväntar man sig ska fokuseras på just det, olja och gas. Förvisso inledde moderatorn Staffan Riben hela seminariet med att måla upp betydelsen av Mellanöstern -regionen för olja och gas: 60% av de kända oljereserverna och 45% av de kända gasreserverna återfinns tex i regionen men kanske ännu viktigare över hälften av världens oljetrafik passerar genom Mellanöstern och utgör därmed hjärtat för handeln med olja i världen.


En i publiken poängterade just detta, att vi saknade en diskussion kring just olja och gas i regionen. En viktig fråga som därför ställdes till Inga Brandell och Emma Sky var tex “Kan/vad är risken för att  den “arabiska våren” sprids till Saudiarabien”? Svaret var högst otillsfredsställande då de båda första talarna gick in på mer generella utvecklingar i Egypten, Libyen och liknande istället för sakkunskap i det specifika fallet Saudiarabien. Kanske skulle de ha svarat “vi vet inte”. Saudiarabien är naturligtvis nyckeln för världens oljeproduktion då det är det enda landet med reservproduktionskapacitet i regionen och med den näst största oljeproduktionen i världen (12%) och de överlägset största kända oljereserverna (19,1%).  Att inte gå in på detta gör ju tyvärr att man ifrågasätter nyttan med att diskutera resten av länderna i regionen.


Vi och publiken väntade därför med spänning på den sista talaren, Bassam Fatouh som vi hoppades kunna bombardera med viktiga olje och gasfrågor. Bassam Fattouh leder olje och Mellanösternprogrammet vid Oxford Institute of Energy Studies och Fattouhs forskning fokusera framförallt på det internationella oljeprissystemet tex förhållandet mellan OPEC och marknaden och orsaken till volatilitet (upp o nedgångar) i oljepriset.
Vi ställde flera frågor till Bassam. Bland annat hur han förhöll sig till att IEA nu börjat använda Peak Oil i sin oljerapportering och att IEA i sin senast rapport av World Energy Outlook 2010 (WEO), skriver att fram till 2035 måste världen få igång en produktionsmotsvarighet av 5 Saudiarabien för att kompensera för produktionsnedgången i världens övriga oljefält. Svaret blev mycket förvånande: Bassam Fattouh menade att IEA:s estimeringar är politiska och att man inte kan gå efter dem för att förstå oljeprisets utveckling framöver eller i framtiden. Vi replikerade med “att fram tills nyligen har IEA förnekat Peak Oil som fenomen att de nu börjat erkänna det knappast är en politisk positionering…” Vi hann tyvärr inte utveckla diskussionen men IEA har knappast något att vinna på att erkänna en fråga som inte ens blivit “politisk korrekt” eller mainstream, snarare tvärtom. Istället har IEA gjort upprepade nedskrivningar av produktionstakten av olja tillsammans med behovet av ny produktion från icke-konventionella oljekällor och tidigare i år gått ut med att världsekonomin inte skulle klara ett oljepris på 100 dollar/fatet året ut. Detta tyder bara på att IEA ser HÖGST allvarligt på Peak Oil. Tyvärr har detta faktum filtrerats bort i mediabruset kring framförallt den nuvarande ekonomisk krisen.


I övrigt dominerades Bassams presentation och förklaringar av hur oljepriset styrs av spekulation och inte av fysiskt utbud och efterfrågan av olja. Bassam gjorde en professionellt intryck men några djupare diskussioner kring olja och gas blev det tyvärr aldrig tillfälle för men hans kunnande kring Peak Oil var helt klart bristande.

2011-10-13

Tekniken löser allt!

Gårdagens ”Korrespondenterna” på SVT blev verkligen en besvikelse. Att programmet gick under titeln ”Peak Oil” ställer vi oss minst sagt frågande till. Programmet talade om ”att oljan håller på att ta slut” och lyfte fram energialternativ som vindkraft och sol och menade att ökade investeringar i dessa var lösningen. Tex försökte man framställa det minskade fossilberoendet på en av Kanarieöarna som en lösning och ett exempel för andra att se upp till.

Vindkraft för drift av pumpar och sedermera vattenbesprutning och liknande för ett hållbart jordbruk och borrandet av djupa brunnar i all ära men hur stor befolkning har denna ö? Hur tror ni alla vindkraftverk och utrustning tar sig till ön? Hur mycket importeras av andra produkter till ön i form av basvaror som mat eller mediciner? Även om ön skulle bli helt självförsörjande när det gäller el och matproduktion betyder det inte att det finns vindgeneratorer och komponenter för att tillverka elbilar (för att endast nämna några exempel) i den omfattning som krävs för att ersätta dagens fossildrivna fordon på andra ställen i världen. Inte heller solcellspaneler. Varför? Jo alla komponenter måste först tillverkas och transporten och sammansättandet av dessa delar till solcellspaneler, elbilar och vinkraftverk kräver billig olja! I liten skala är allt möjligt men i dagens globala värld är småskalighet inte lönsamt.

Olika platser i världen har olika förutsättningar och därmed i olika utmaningar och lösningar för att minska fossilberoendet. Men för att i huvudtaget minska fossilberoendet och då i synnerhet behovet av billig olja i dagens globaliserade värld är det nödvändigt att först förstå hur oerhört detta oljeberoende är. När man kommer till denna insikt blir det tämligen uppenbart att vad som krävs för att en lokal, regional och nationell ekonomi ska överleva en minskad tillgång på billig energi -olja, är att alla små som större ekonomier verkligen bygger på hushållandet av begränsade resurser. Det finns massor av olja kvar på jorden men det betyder inte att det är lönsamt eller ens möjligt att utvinna den, när produktionstakten för råoljan nu närmar sig sitt max (enligt IEA, tidigare skeptisk till fenomenet Peak Oil, har inte den konventionella råoljeproduktionen ökat sedan 2005) betyder det att den lättillgängliga oljan som möjliggjort dagens explosionsartade befolkningstillväxt och teknikutveckling de senaste 100 åren tvingas till fundamentala förändringar.

Läsaren kanske tänker: vilka sabla pessimister!  Tyvärr är det inte pessimistiskt på något sätt, tvärtom, det är realistiskt, tekniken löser inte allt. Vi önskade att så var fallet men det går emot fysikens lagar, utan billig och lättillgänglig energi finns det inte utrymme för tillverkandet av maskiner, matproduktion i stor skala eller ett globalt resande för fler och fler människor. Förstår man inte problemet kan man inte heller lösa det.

Vi måste dock vara rättvisa mot SVT -programmet, man visade på de stora miljöproblemen kopplade till oljesandutvinningen i Alberta (Canada) men om man kopplar samman minskad oljeproduktionstakt med en fråga om miljöhinder eller hård lagstiftning för skyddade områden som i Alaska i USA gör man sig århundradets björntjänst. Hur mån vi än är om miljön är Peak Oil inte en fråga om solidaritet mot naturen eller indianer (el de som drabbas) det är en fråga om fortsatt ekonomisk överlevnad. Sann ekonomi har alltid handlat om hållbarhet gentemot naturen men först nu kommer de flesta resursslösande människorna tvingas till denna insikt. Låt oss avsluta med ett relevant exempel (i fråga om Peak Oil) som programmet trots allt tog  upp: i Kina går det 3-4 bilar/100 invånare medan det i Sverige går ca 50 bilar/100 invånare.


Dagens situation kan  sammanfattas med:
70-talet: Det finns inga gränser.
80-talet: Det finns gränser, men de ligger långt fram i tiden.
90-talet: Gränserna är nära, men marknaden kommer lösa problemet.
00-talet: Marknaden räcker inte, men ny teknologi kommer göra att vi kan klara av fortsatt tillväxt.
Således -inte mycket har hänt.

2011-10-09

Hopp om mer olja från Irak

Sveriges Radio rapporterade i fredags om en ökning av Iraks oljeproduktion med mellan 3-4 gånger dagens produktionsnivå. Irak har satt som mål att nå denna produktionsnivå inom endast 4 år med hjälp av bland annat oljebolagen Shell och Petronas. I rapporteringen står det dock felaktigt att ett av de två stora oljefälten som nämns, Rumaila, är ett NYTT oljefält. Rumaila-fältet upptäcktes redan 1953, vad som är nytt är att oljeproduktionen nu ska ökas rejält med hjälp av ovan nämnda oljebolag.

 Länk till artikel och inslaget från Sveriges Radio ekoredaktion<<

Det råder dock inget tvivel om att Rumaila tillhör ”jätteelefanterna” bland oljefälten i världen, (bland de 4-5 största i världen). Men vad vi frågar oss är framförallt i vilken takt utvinning kommer ske och vilken ekonomi det kommer att finnas i utvinningen. Om nettoenergin är låg, det vill säga om det går åt mycket energi relativt mot vad man kan generera med den mängd olja man tar upp (nettoenergin), blir det dyrare/mindre lönsamt att utvinna oljan. Om det blir dyrare att utvinna oljan är der mycket möjligt att produktionsnivån sänks för att sänka kostnaderna.

Kanske viktigast av allt är dock NÄR man kommer upp i denna produktionsnivå/takt, om det sker om ca 5 år (även som BP:s produktionschef tror det tar längre tid) utgör en fyrdubbling av Iraks oljeproduktion en bråkdel av vad som måste komma i produktion fram till 2035 enligt International Energy Agency (IEA) . Fram till 2035 måste motsvarande 50 miljoner fat/dag av ny produktion komma igång för att ersätta produktionsnedgången i dagens oljefält. IEA, sida 12<<  Eller motsvarande 5 nya Saudiarabien i dagens produktionsnivå! (räknat på data från BP Stat Review 2011).

Det är med andra ord en lång bit kvar innan produktionsnivån från nuvarande oljefält kan möta en ökande efterfrågan från bland annat Kina, Indien och Mellanöstern parallellt med den nedgående produktionstakten.

Vi frågar oss även hur mycket Irak kommer att ”tillåtas” producera med OPEC:s kvoter.

När det gäller det andra superjättefältet eller elefanten i Irak som nämns av Sveriges Radio, där BP och Petrochina väntas ta upp den oerhörda produktionsnivån 2,8 miljoner fat/dag, ställer vi oss samma frågor: När och vilken produktionsnivå når man faktiskt och hur mycket är detta i förhållande till den globala efterfrågan och minskade produktionstakten?


Någon kanske frågar sig varför vi inte tagit med Canada som enligt USA:s Energy Information Administration (EIA) sitter på världens 3:e största oljereserver med hela 175.2 miljarder fat olja. Men av dessa är 143,1 miljarder beräknade att komma från Canadas oljesand (enligt data från BP Statistical Review 2011). Denna enorma siffra på 143,1 miljarder fat är dock vilseledande av flera orsaker. Först och främst om man generellt kan ta upp max 40% av oljan i ett konventionellt oljefält ställer vi oss högst tveksamma till att man kommer upp i dessa nivåer när det gäller oljesanden. Siffran 143,1 är ”proven reserves” dvs vad man beräknar att det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att ta upp i framtiden med dagens förutsättningar och metoder.

Samtidigt kvarstår det faktum att Canada i dagsläget endast producerar ca 3,3 miljoner fat/dag eller 4,2% av världens totala oljeproduktion och därmed bara hamnar på 10:e plats bland oljeproducenterna i världen. Tiden får helt enkelt utvisa om Canadas oljereserver kan räknas in bland konventionella oljereserver och övriga oljevätske-reserver.


I övrigt är det intressant att notera att i figur 1 ovan, över världens 7 största oljereserver (naturligtvis med reservation för att Saudiarabien mfl inte anger exakta siffror över sina oljetillgångar av ekonomiska och politiska skäl) att Ryssland hamnar sist, på 7:e plats. Tittar vi däremot på Figur 2 ovan, över världens 7 största oljeproducenter hamnar Ryssland på FÖRSTA plats till och med före Saudiarabien.

För att nu återkoppla till Irak. Irak har världens 4:e största oljereserv och står i dagsläget för ca 3,1 % av världens totala oljeproduktion. Om Irak skulle fyrdubbla sin nuvarande oljeproduktion skulle Irak producera 9,6 miljoner fat per/dag och stå för 12,4% av världens oljeproduktion. Detta skulle, med övriga länders produktion oförändrade, föra Irak från 7:e till 2:a plats.

På kort sikt kan ny produktion i Irak från dessa jättefält tillsammans med ökad produktion i Libyen skapa förhoppningar om att den kraftiga ökningen av oljepriset det senaste året kan stanna upp eller till och med att rekylera tillbaka något. Särkilt nu när den globala ekonomiska konjunkturen är under avkylning. Att Iraks ökade oljeproduktion marknadsförs som ett NYTT fynd ställer vi oss starkt frågande till.

Den långsiktiga trenden med dagens konsumtion och ökade efterfrågan av olja gör att vi måste hitta motsvarande 5 nya Saudiarabien, där produktionen kan komma igång väldigt fort för att ersätta minskad produktion från dagens oljefält.

2011-10-06

Ökad komplexitet = Ökat behov av billig energi Joseph Tainter & Tad Patzek

Med anledning av att Joseph Tainter & Tad Patzek nu i oktober släpper sin högaktuella bok ”Drilling Down: The Gulf Oil Debacle and Our Energy Dilemma” vill vi passa på att belysa dessa båda herrar lite. Joseph Tainter är framförallt känd för sin tidigare bok ”The Collapse of Complex Societies”. Här lite tankar kring den.

Det är kanske svårt att tänka sig att dagens högteknologiska samhälle skulle kunna kollapsa och falla samman likt det Romerska riket eller den högstående Mayakulturen. Men antropologen Joseph Tainter har gått igenom en mängd högstående kulturer och riken och funnit att ju högre komplexitet ett samhälle når dess då mindre blir resurserna/tillgänglig energi per invånare samtidigt som den teknologiska produktiviteten minskar. Ny teknik och effektivisering av tex jordbruk kan ersätta minskade resurser till viss del men håller inte i längden.

Varken romarna eller mayafolket kunde knappast drömma om att deras högstående och avancerade civilisationer skulle falla samman men det gjorde dem. Tainter menar att när det gäller teknologisk produktivitet befinner vi oss nu i en liknande situation som den kritiska perioden romarna befann sig i innan dess kollaps. De senaste 30 åren har nämligen den teknologiska produktiviteten minskat med ca 20%, dvs ny teknologi har tillkommit men den har kostat mer i energi och resurser än den genererat i produktion. Vi talar här om en minskad marginalavkastning i teknologisk produktivitet. Detta, menar Tainter, är inte på något sätt ett nytt fenomen. Utan utnyttjandet av fossila bränslen, framförallt kol och olja skulle de senaste 200 årens explosionsartade teknologiska utveckling och produktivitet aldrig varit möjlig.

Vi har alltså lyckats bemöta hotet av en minskad marginalavkastning de senaste 200 åren genom att använda lagrad energi i form av framförallt kol och olja. När energin blir dyrare och mer otillgänglig så som är den nuvarande trenden när det gäller den globaliserade världens huvudsakliga smörjmedel, råoljan -tvingas den tekniska utvecklingen och produktionstakten att sakta ner och minska.

Man vill gärna tro att det är människans uppfinningsrikedom som fört vår teknologiska utveckling framåt med jättehopp under de senaste 200 åren och till exempel möjliggjort en matproduktion som kan föda ca 7 miljarder människor. Och visst har fantastisk ny teknik utvecklats men då nästan alltid i samspel med kol och olja, utan dessa energikällor hade vi definitivt inte varit där vi är idag. Detta är fundamentalt att förstå om man ska förstå vilka enorma utmaningar vi står inför de närmast 20 åren.
Vi rekommenderar verkligen att man läser ”The Collapse of Complex Societies” av Joseph Tainter eller lyssnar till intervjun om boken på Financialsense med Jim Puplava och Tainter själv: >>financialsense intervju<<

Tad (Tadeusz) Patzek, är professor och ordförande för Department of Petroleum and Geosystems Engineering, vid Texas Universitet i Austin. Om Patzek går det att skriva spaltmeter men istället kan man titta på presentationen Patzek gjorde tillsammans med några andra prominenta energiexperter, vid ett så kallat ”congressional briefing” på Capitol Hill den 15 okterber 2010 (USA:s kongressbyggnad). Exakt 17 min in i videon talar Tad Patzek:


Can Oil Production Meet Rising Global Demand? from Laura Parsons on Vimeo.

2011-10-03

När den globala bubblan spricker



Överdos - en film om nästa finanskris from Devell/Borgs on Vimeo.




”Överdos” är en dokumentär baserad på boken ”En perfekt storm” av författaren Johan Norberg och skiljer på ett enkelt sätt den förestående ekonomiska krisen. Kika gärna och fundera själva!


2007/2008 sprack fastighets/kreditbubblan i USA och världen sköljdes över av en finanskris och en efterföljande recession. David Walker, före detta riksrevisor för USA förutsåg finanskrisen 2008 redan innan den bröt ut, likaså trendanalytikern Gerald Calente mfl. Tyvärr förlöjligade media och de flesta politiker dessa varningar, istället för att lyssna och sakligt undersöka fakta. Walker, Calente mfl menar att vi nu befinner oss i en GLOBAL finansbubbla. En bubbla som snart spricker.

För Sverige innebär det framförallt ett stort hot mot nära 50% av vår BNP som är kopplad till vår export. Till detta tillkommer en växande bostadsbubbla i Sverige, vi lånar som aldrig förr till extremt låg ränta men en bubbla spricker alltid och allt tyder på att vi är nära den tidpunkten. Underligt att vi i Sverige inte dragit lärdom av vad som orsakade finanskrisen 2008 i USA kan tyckas men de allra flesta människor tycks stirra sig blinda på kortsiktiga stimulanser, billiga lån och att bevara ”business as usual” så länge som möjligt. Förnekelse, naivitet, arrogans och rädsla för förändring tycks prägla mångas sinnen. Men när den globala finansbubblan spricker är det inte längre en fråga OM människor vaknar utan hur de vaknar och vad de kan göra åt saken.

När banker går omkull, kan Onkel Sam (staten) gå in men när Onkel Sam går omkull vem/vilka ska då räta upp ekonomin?? Tankarna förs osökt till Grekland…

2011-10-01

Ännu ett INTE stort OLJEFYND!

När denna blogg drog igång för snart en månad sedan inledde vi det hela med att göra inlägget ”Vad är ett stort Oljefynd?”>>INLÄGG HÄR<<.

Vi får nu anledning att återkomma till detta! I fredagens rapportering står det att läsa om Lundin Petroleums och Statoils glädjeyra >>Dagens Industri artikel<<med anledning av den oväntat stora mängden olja i fyndigheten Avaldesnes utanför den Norska kusten. Ok, för att förstå vårt resonemang läs först vårt tidigare inlägg och begrunda sedan följande: oljefyndigheten i Avaldesnes innehåller 800 miljoner till 1,8 miljarder oljeekvivalenter. Normalt kan man utvinna 25-40% av en oljeresurs/oljefyndighet. Det är ovanligt att man utvinner mer än 25-30% av en oljefyndighet pga  geologiska, tekniska och ekonomiska skäl. Men då Norge har lyckats utvinna 40% av sina fält tidigare och Lundin Petroleum säkert får hjälp av Statoil (norsk erfarenhet) , låt oss utgå från 40%. 40% av max 1800 miljoner fat oljeekvivalenter (råolje fat) är lika med 720 miljoner fat utvinningsbara oljeekvivalenter.

Människan konsumerar 31,755 miljarder fat om året och dessa mikroskopiska 720 miljoner fat kommer först börja produceras om flera år och alla 720 miljoner utvinningsbara fat kommer att ta årtionden att pumpa upp! Allt handlar om i vilken TAKT vi kan få upp oljan i relation till hur mycket vi efterfrågar och konsumerar. Först när media och allmänheten förstår detta grundläggande faktum kommer detta nonsens om “jätteoljefynd” klargöras.

Frågan är dock hur mycket värdefull råolja vi då slösat bort i tron att det fanns massor mer olja att upptäcka istället för att fråga sig när vi kan få tillgång till oljan och framförallt i vilken PRODUKTIONSTAKT! Döm själva.

Tillägg 2011-10-02 Även SvD skriver om fyndet via ett TT telegram här, och respektive DN här.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...