2014-10-16

Spelar OPEC ut amerikanska oljebolag?

Oljepriset fortsätter att falla och många analytiker kommer vara snabba att hävda att Peak Oil för världens totala oljeproduktion, konventionell plus okonventionell är långt borta. Paradoxalt nog kan oljepriser under 100 dollar per fat, ja snart 80 dollar per fat, innebära att den okonventionella oljeproduktionen av skifferolja oljesand/tjärsand i USA och Kanada hamnar på efterkälken och leda till högre oljepriser längre fram.

När investeringar i ny utvinningen slår av på takten för att investerare inte får någon avkastningen på oljeproduktionen vid dessa oljeprisnivåer, kan det innebära lägre produktionsnivåer längre fram. Detta sker oavsett om efterfrågan på olja ökar och oljepriset åter stigit till lönsamma nivåer för ökade investeringar.

Då en allt större grad av världens totala oljeproduktion går från relativt billig konventionell oljeutvinning till okonventionell oljeutvinning innebär att länder som USA och Kanada blir allt viktigare för att upprätthålla världens totala oljeproduktion på dessa rekordnivåer. Men som vi skrivit om många gånger tidigare innebär detta större risker för oljeproduktionen och oljepriset.

Okonventionell oljeproduktion kräver ständigt nya investeringar och en framförhållning i byggandet av infrastrukturen för att kompensera för som i fallet med skifferolja, snabbt fallande produktion i små men många fyndigheter.

I en läsvärd artikel av Deborah Lawrence (tidigare Deborah Rogers) på resilience.org beskrivs hur OPEC nu sannolikt väntar ut ytterligare investerares utgång från skiffermarknaden i USA och därför väljer att inte minska sin produktion för att få upp oljepriset.

Deborah har tidigare bland skrivet den mycket läsvärda rapporten "Shale and Wall Street"-som verkligen rekommenderas att läsa för den som vill förstå varför USA:s så kallade skiffer-revolution av skifferolja och skiffergas är en bubbla som håller på att spricka.  

Normalt brukar OPEC med Saudiarabien i spetsen se till att oljepriset numera håller sig över 100 dollar-strecket. Detta för att de flesta länderna inom den mäktiga klubben för de största oljeproducerande länderna, ska ligga över den allt högre ribban för lönsamhet när utvinningskostnaderna fortsätter att stiga.

Men just nu frångår OPEC denna vana att hålla priset högt/vid maximal avkastningsnivå på produktionen för att kunna konkurrera ut nordamerikanska oljeproducenter som har en betydligt lägre smärtgräns för ett lägre oljepris. Enligt Deborah Lawrence klarar till exempel Saudiarabien ett betydligt lägre oljepris än 85 dollar per fat medan amerikanska oljebolag inte gör det.

Vilket kanske inte är så konstigt då skifferindustrins skulder i USA, redan det första kvartalet i år uppmätte 163,6 miljarder dollar! Skuldsättningen hos 61 av USA:s skifferbolag har dubblerats bara de senaste 4 åren.

Samtidigt kan det vara värt att påminna sig om att ledande oljeproducenter inom OPEC som Kuwait, Saudiarabien, och Förenade Arabemiraten framförallt producerar olja från konventionella oljefält i ökenlandskapet, investerar allt mer i djuphavsborrning. Något som i sin tur bör väcka frågor om inte även dessa länders oljeproduktion närmar sig en högsta nivå av oljeproduktionen.

Att OPEC-länderna är angelägna om Peak Oil råder det dock inget tvivel om -flera av OPEC-länderna deltog i konferensen "Peak Oil: Challenges and Opportunities för GCC countries" som anordnades i Qatar förra året.

I skrivande stund är oljepriset nere på 83 dollar per fat. Ralph Eads vid investmentbanken Jefferies LLC och chef för bolagets energiinvesteringar tror att om oljepriset faller under 80 dollar per fat kommer skifferbolagen i USA tvingas minska på investeringarna i ny utvinning. Andra som Jeff Rubin, författare till bestsellern "Why Your World is about to get a whole lot smaller-oil and the end of globalization och före detta chefsekonom för CIBC World Markets (en av Kanadas största investmentbanker)- ser ett oljepris på 40-60 dollar "inom räckhåll".

Oavsett hur långt oljepriset sjunker innan det vänder uppåt igen är en sak säker: Världsekonomin är inne i en lågkonjunktur. Inte bara oljepriset faller. Sedan oktober 2013 har priset på järnmalm fallit med 40 % och silvret med 18,7 %, silver som framförallt används inom tillverkningsindustrin och inte för framställning av smycken eller mynt som man skulle kunna tro. Silver är till exempel centralt i högteknologisk vapentillverkning. Detta är tydliga tecken på inbromsning i ekonomisk aktivitet.  

För Sveriges del innebär det fallande oljepriset bland annat lägre importerad inflation vilket knappast ligger i Riksbankens intresse just nu då Sveriges ekonomi nu utsätts för ett deflationstryck som gör inflationsmålet på 2 % per år till ett avlägset mål.

Att Sveriges nytillträdde regering trots det ekonomiska klimatet tycks falla in i ledet att bruka kreativ bokföring när ekonomin/verkligheten inte klingar med vallöften, förändrar i ingenting i den verkliga ekonom annat än på pappret. Något som bloggrannen Cornucopia/Lars Wilderäng understryker med en ordentlig nypa ironi.  

Låt oss avsluta med ett minnesvärt citat från Deborah Lawrence artikel:

"Kanske mest intressant av allt är att dessa förståsigpåare och industriledare uppenbarligen själva trodde att OPEC skulle minska på produktionen och hålla priserna höga. Naivitet? Kanske. Samtidigt har kanske detta ända från början varit ett utmärkt parti schack där OPEC-medlemmar bidat sin tid och väntad tills amerikanska operatörer (oljebolag) överbelånat sin balansräkningar, tömt ut sitt förtroende hos institutionella investerare och ändå fortsatt att verkligen tro på sin egen PR".

Se även bloggrannen Flute som skrivit ett läsvärt inlägg på oljepristemat nyligen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...