2014-02-27

Torkan kopplar greppet om Kalifornien och ännu är det bara vår

Vare sig det gäller Poyang, Kinas största sötvattens-reservoar eller Mississpifloden, USA:s pulsåder för jordbruket, har dess vattenflöden minskat kraftigt de senaste åren. Detta som en direkt eller indirekt konsekvens av människan.

Antingen har det rört sig om gigantiska dammbyggen som i fallet Poyang eller dammsugning av vatten från Mississippifloden när nya utvinningsmetoder av olja gas får konkurrera med bönders vattentillgångar.

Vi nås nu av oroande nyheter från Kalifornien där årets odlingssäsong redan är hotad av den värsta torkan på över 100 år. Det är ännu vår i Kalifornien, USA:s största jordbruksproducent men redan nu är torkan så omfattande att federala myndigheter tvingas hålla tillbaka på vattnet till bönderna och fokusera på att säkra vattentillgången för dricksvatten och avlopp.

För att förstå vidden av vad som står spel kan man beakta följande:

Genom akvedukter byggda efter 1930-talet har vatten letts ner från bergiga områden i norra och nordöstra delen av Kalifornien till vad som kallas "Central Valley". Ett dalområde i centrala Kalifornien som domineras av jordbruk till en yta motsvarande 13 % av Sveriges landyta, eller 58 000 kvadratkilometer.

Utan vatten från norr hade inte dagens jordbruk kunnat existera i Central Valley på naturlig väg, det vill säga endast med hjälp av regn från himmelen. Nu säger alltså federala myndigheter att det som ursprungligen var det  främsta skälet vattnet leddes ner till centrala Kalifornien, för att tillgodose jordbruket med vatten, inte längre är möjligt. Då räcker inte vattnet för att täcka de primära behoven för delstatens invånare.

Enligt en artikel i Financial Sense uppgick jordbrukets produktion i Kalifornien 2012 till ett värde av 44,7 miljarder dollar. Men effekterna kommer inte endast drabba USA:s redan sargade ekonomi. Matexporten från USA kommer begränsas för att tillgodose ett ökat importbehov (som en följd av sämre skörd) till både Kalifornien och övriga landet. Detta kommer innebära ökad import av mat till USA och minskad export från landet, med andra ord matpriserna kommer pressas upp globalt.

Men inte bara jordbruket och matpriserna påverkas av torkan. Vi har i tidigare inlägg även rapporterat om hur torkan i USA bland annat påverkat landets etanolproduktion när majsodlingar hotats av torkan. Något vi med alla sannolikhet kommer få se igen i år. Detta kommer driva upp priset på etanol och därmed bränslepriset, något som redan nu får allt färre amerikaner att köra bil. Kör amerikaner mindre bil, innebär det i sin tur lägre konsumtion i landet där bilen följer med överallt och är central för att konsumtionen överhuvudtaget ska bli av.

Det finns alltså många sätt USA:s ekonomi kan få punktering på framöver, trots den kortsiktiga skifferboomen.

Det är 3 månader kvar till sommaren när torkan väntas bli som värst men redan nu förbereder sig flera av delstatens vinodlare på att rädda plantorna till nästa år och helt hoppa över årets skörd. De flesta i Kalifornien är ännu inte medvetna om vilka konsekvenserna torkan kan få på delstatens ekonomi och fortsatta tillgång på vatten.

Enligt klimatforskaren Bill Patzert vid NASA, kan Kalifornien just nu vara inne i en 20-årig torrperiod som började år 2000. Bill rekommenderar därför att man utgår från flera år till av svår torka istället för att som många göra nu, hoppas på att det endast är tillfälligheter.

Nedan kan ni se rapportering av torkan i Kalifornien från amerikanska Bloomberg.



Många ekonomer och journalister har den senaste tiden skyllt dåliga ekonomiska siffror på väder, stormar och dålig skörd men man tycks ändå skönja en viss förändring i inställningen till att människan och klimatförändringarna kanske har ett visst finger med i spelet trots allt...

Kanske krävs det att moder natur sätter ner foten för att människor ska vakna men det känns onödigt med sovmorgon när så mycket finns att göra!

2014-02-24

Tillväxtens gränser på UR-play

Bloggrannen Stellan Tengroth uppmärksammar oss på att UR-play nu sänder en film på temat tillväxt som tycks mycket lovande. Stellan är som bekant författare bakom "Tillväxt till döds" som vi recenserat tidigare och redaktör till den nyligen släppta tillväxt-antologin "Att svära i Kyrkan".

Filmen handlar om vad som låg till grund för den omdanande boken "tillväxtens gränser" (Limits to growth) från 1972 och vad forskarna bakom boken säger om utvecklingen över 40 år senare. Lär bjudas på en hel del tankegodis och underhållning. Kanske rent av får några att ta till spaden och ta små kliv mot hållbarheten.

Kom ihåg att en individs agerande kan dra i trådar som får många att se möjligheter till förändringar i sina liv. Vi lever trots allt i en tid där Internet sammankopplat i praktiken hela mänskligheten till ett gemensamt nervsystem.

Klicka på bilden för att komma till filmen, eller klicka här 

Smaklig måltid!

Oljebarometern -24 Februari

Peak Oil måste läsas

Guest post: A 10-year oil supply retrospective shows unwarranted optimism, Platts blog, Steve Andrews, 19 Februari 2014
-Mycket läsvärt inlägg på Platts blogg "The Barrel" av energikonsulten Steve Andrews, även skribent för ASPO-USA:s fenomenala Peak Oil review

N. Texas Residents Discuss Seismic Events With Texas RR Commission, Gene Lockard, Rigzone, 23 Januari 2014
-Fler och fler upptäcker att skifferutvinning kan orsaka jordbävning...   

Dubai dumps cars?, Mark Halper, Smart Planet, 19 Februari 2014
-Har oljeemiratet Dubai insett att oljepartyt är över? Kanske vaknade man när grannen Qatar 2013 höll en konferens för att diskutera Peak Oil tillsammans med många av Mellanöstern-regionens största oljeproducenter.      

Ekonomicirkusen


”Ett IMF-lån kan rädda Ukraina från ekonomisk kollaps”, Emmelyou Tuvhag, SvD, 23 Februari 2014
-Kommer IMF till undsättningen för Ukrainas ekonomi?

Is China “Trading” Treasuries, , Sober Look, Financial Sense, 20 Februari 2014 
-Kina tycks börja minska sitt innehav av statsobligationer, en temporär trend pga av Federal Reserves planerade minskning av obligationsköpen/tryckandet av pengar. Eller rör det sig om början på en långsiktig trend från Kina? 

Det nya Kina 

U.S. and China armies to strengthen ties in coming months
-Spel för gallerierna eller bara business? Eller ytterligare ett tecken på det nya Kina, den framtida supermakten...

Allt fler rika kineser köper medborgarskap i EU
-Intressant inlägg signerat Jojje Olsson på InBeijng -bloggen, 12 Februari 2014


Ny Teknik & Övrigt

Charlie Osborne, Smart Planet, 13 Februari
-Dags att få ordning på svenska järnvägar med lite äkta eld i baken? Eller kanske bättre att bygga tåg för våra klimat med underhållsavtal för 50 år?  

Yasmin Tadjedeh, National Defense Magazine, Mars 2014
-Som vi skrev om i förra veckan revolutionerar 3D-skrivarna just nu världen. Här kan ni läsa vad amerikanska försvarsmakten och vapenindustrin har på gång.  

Fascism and the Future, Part One: Up From Newspeak, John Michael Greer, The Arch Druid report, 12 Februari 2014
-Ännu ett mästerverk från en av vår tids kanske största författare och tänkare, vi vågar påstå- alla kategorier. 

2014-02-22

Japan har svårt att vända skutan

Sedan tsunamin 2011 har det sannerligen inte varit lätt för japanerna och den japanska ekonomin.

Först stängdes landets kärnkraftverk ner, sedan ökade landets importbehov av olja och gas för att
upprätthålla landet energibehov. Sedan följde en försvagad japansk yen vilket ledde till en försvagad export och dyrare importer.

För januarimånad landade underskottet i handelsbalansen i Japan på hela 27,3 miljarder dollar, detta enligt en artikel i UPI. Detta kan jämföras med december månad då underskottet blev 12,7 miljarder dollar, nästan en dubblering på en månad alltså.

En försvagad japansk yen ökade givetvis importkostnaderna som steg med hela 25 % under föregående månad. På bara ett år har yenen försvagats med 20 %. Men framförallt steg energikostnaderna på grund av importerad olja och gas.

Råoljeimporterna ökade med 21 % och importen av flytande naturgas ökade med 21,4% mot december.

Det blir uppenbart att Japans handelsbalans är på en ohållbar kurs när man noterar hur UPI konstaterar följande:
  • Japans export till sin viktigaste handelspartner Kina steg med 13,1 % (till 2,7 biljoner* yen) i januari men samtidigt steg importerna från Kina med 27,2 % (till 3,67 biljoner yen). 
  • Japans export till USA steg med 21,9 % (till 1,02 biljoner yen) medan importen från USA steg med 25,9 % (till 656,4 miljarder yen). 
Samma utveckling gäller mot Europa och övriga Asien, det vill säga ökade importkostnader kontra exportintäkter.

Men detta är tyvärr bara början. Det hjälper nämligen inte att Japan sätter igång kärnkraftverken igen eller att landets centralbank trycker pengar i en omfattning världen aldrig tidigare skådat. Japan befinner sig i en obligationsbubbla som inte löses med ekonomiska stimulanser. Roten av problemet är nämligen något annat.

I takt med att fler japaner lämnar den arbetsföra befolkning än vad som tillkommer minskar landets skatteintäkter. Detta innebär att Japan måste låna mer från både japanska investerare och utländska investerare. Men när värdet på japanska statspapper sjunker är det allt färre investerare som är intresserade av låna pengar till den japanska ekonomin. Däremot stoppar man gärna sina pengar i den japanska börsen som på kort sikt kan nå himmelska höjder...

I Japan är medellivslängden 83 år, högst i världen. Enligt FN:s populationsstatistik kommer Japans befolkning sjunka från dagens 127 miljoner till 113 miljoner 2030, en nedgång på 11 %. På grund av låga födelsetal och en befolkning som lever länge kommer den arbetsföra befolkning, under samma period minska från 81 miljoner till 67 miljoner. En minskning med hela 17 %. År 2030 kommer 30% av Japans befolkning vara 65 år eller äldre.

Här kommer det japanska Finansdepartementet och Japans premiärminister Shinzo Abe in i bilden. Precis som i USA kan ökade skulder finansieras på följande sätt:
  • Japans centralbank skapar nya pengar, det mesta digitalt.
  • Pengarna skickas till Japans Finansdepartement 
  • Finansdepartementet skapar som motprestation, ett skuldbrev till japanska centralbanken på lånet av de "nya pengarna". Detta kallas för en "IOU" eller statsobligationer. 

Skillnaden mot USA är att Japan trycker pengar i en ÄNNU högre takt för att stimulera konsumtion i ekonomin. Japanska centralbanken skapar just nu 85 % av vad den amerikanska FED trycker per månad trots att ekonomin bara är en tredjedels så stor

Det är en oroande utveckling av Japan vi bevittnar. Den välkända investeraren Jim Rogers skrev nyligen följande på sin blogg om Japan: 

"Den japanska centralbanken har sagt att de ska trycka obegränsade mängder med pengar. Det är deras ord och de gör det. När människor ser tillbaka 20 från nu kommer de att säga att det var detta som tog kål på Japan, men tills dess kommer alla ofantliga mängder med pengar ta vägen någonstans och de kommer hamna i japanska aktier".  

En riktig Japanexpert är dock investeraren Kyle Bass som i detalj beskriver problemen Japan står inför och bland annat varför han menar japanska premiärministern Shizo Abe öppnar pandoras ask genom att höja inflationsmålen.

Vi kan inte annat än hålla med Kyle Bass när han konstaterar att när Japans (och vilken annan ekonomi som helst för den delen), får in mindre skatteintäkter än skulderna ökar är det slut på festen och landet går otvetydigt i konkurs. Just nu märker inte så många japaner av konkurser i landet men det kan alltså förändras snabbt. Hur fort och när är svårt att säga men i Japans fall kan det röra sig om endast månader eller år.

Se gärna mycket sevärd presentation nedan (repris från förra året men lika aktuell idag):


För att sätta in sig i Japans skuldsituation rekommenderas nedanstående mycket pedagogiska video:

Japans skulder pedagogiskt förklarade:


Missa heller inte att läsa någon av bloggrannen Flutes många läsvärda inlägg om Japans obligationsbubbla och ökade energiberoende.

Trevlig lördag!

*biljoner = 1000 miljarder, här avses alltså inte engelskans billions som betyder miljarder, utan "trillions"

2014-02-20

Kanada vill inte äta energikakan men ändå ha den kvar

Kanada må vara bra på hockey och tyvärr på curling, vilket svenska damerna fick erfara i dagens curlingfinal vid Olympiska vinterspelen i ryska Sochi men landet har även en mindre beundransvärd sida.

Sedan tidigare har vi rapporterat om hur Kanada brutit med Kyotoavtalet för att möjliggöra ökade utsläpp från sin växande utvinning av olja ur tjärsand/oljesand. Nu skriver den kanadensiska energigurun och ekonomen Jeff Rubin att "allt intet väl" på den kanadensiska oljefronten.

Det handlar här heller inte om nya turer med Keystone -pipelinen som Kanada hoppas ska ta landets olja ut på världsmarknaden.

Nej, för medan kinesiska oljebolag ivrigt väntar på att få pumpa in mer pengar i utvinning av olja i Kanada, för vidare export till ett Mittens rike i växande behov av energi, stöter den kanadensiska oljeutvinningen nu på andra problem.

I en artikel i Financial Sense skriver Jeff Rubin att en blandning av ca 12 000 fat bitumen och vatten nu börjat sippra upp genom sprickorna i ett område där kanadensiska oljebolaget Canadian Natural Resurces LTd (CNRL)borrat fyra oljebrunnar. Bitumen är ett bindningsmedel som bland annat används för asfalt och framställs ur råolja.

CNRL hävdar att "läckan" beror på fel vid de fyra borrarna vid det så kallade Primrose projektet där man utvinner råolja ur marken som sedan ska upp till anläggningar vid markytan.

Men inte ens förespråkare för utvinning av olja från de enorma tjärsandfälten i delstaten Alberta i Kanada köper den förklaringen. Som Jeff skriver "varför skulle fyra oljeborrar med flera kilometers avstånd mellan varandra orsaka samma problem samtidigt?".

Metoden som CNRL använder vid Pimrose -projektet innebär bland annat att man upphettar bitumenet i marken till höga temperaturer genom att med högt tryck (vattenånga) få det till flytande form för att kunna de ska utvinnas. En sannolik teori är att marken nu utsatts för ett övertryck av ångan som skapat stora sprickor i marken där bitumen nu far fram lite varstans och hamnar i sjöar och vattendrag i området.

CNRL har nu tvingats pumpa över 400.000 kubikmeter av kontaminerat vatten från en sjö som drabbats av bitumenets framfart.

Precis som vid skifferutvinningen där metangas sipprar ut i grundvattentäkter krävs enorma mängder naturgas och vatten för att kunna utvinna oljan. Även om inte utvinningen av bitumen i Kanada kan ses lika spektakulärt från rymden som frackingen av olja och gas i USA, är skadorna i form av ökade utsläpp av växthusgaser lika skadliga.

Kanske ska oljeindustrin och regeringen i Kanada byta strategi och ta till sig Jeff Rubins råd som hävdar att Kanadas största resurs INTE är dess olja utan dess vatten.

Samtidigt uppmärksammas vi i en artikel av UPI att Kanada, USA och Mexico precis hållt ett trepartssamtal om energisamarbetet länderna emellan. Enligt ett gemensamt uttalande från mötet ska de tre amerikanska länderna samarbeta för att:

"Utveckla och säkra rena och hållbara energitillgångar som är prisvärda, för att skapa ökad ekonomisk tillväxt och stödja hållbar utveckling, när vi skiftar till en framtid med litet koldioxid-avtryck".  

Med andra ord, den kanadensiska regeringen tillsammans med Obama-administrationen försöker vara politiskt korrekta och få det att framstå som att åtgärder för att mildra klimatförändringarna ligger högt på agendan. Men man kan inte äta kakan och ha den kvar, det vill säga om man tar allvar på klimathotet och en minskad global oljeproduktion krävs både ekonomiska uppoffringar och långsiktiga investeringar i en ny typ energipolitik.

Som många av bloggens läsare vet är ekonomisk tillväxt och långsiktig hållbarhet svåra att använda i samma ekvation men det låter ju förstås trevligt. Business as usual utan politiska incitament för ekonomisk omställning vill ju gärna fossilindustrin höra. Det rimmar däremot illa för den som tankar bilen och ser ettorna och nollorna snurra på eller för den som står och funderar över hur matkassen ska gå ihop med örena i plånboken.

Det är viktigt att ibland påminna sig om att vi lever på en ändlig planet med ändliga resurser, något som många ekonomer tycks tro att vi kan trolla bort i bokföringen...det kanske går några kvartalsrapporter men inte över tid.

Högre energipriser innebär även högre transportkostnader och högre kostnader för ett jordbruk som är helt oljeberoende. Ett högre oljepris ligger även som ett tungt lock över ekonomin i form av inflation för i princip alla varor som stiger i pris i takt med att stigande oljepriser som spiller över på övriga ekonomin. Dyrare input i form av energi är lika med dyrare output i form av varor, transporter och produktionskostnader. Det är lika självklart som gravitationslagarna när man tänker efter.

Fundera själva.

2014-02-17

3D-skrivarna som förändrar världen

Amerikanska PBS sände nyligen en sevärd video om 3D-skrivarnas framfart. Från grundskola till avancerad forskning i labb för industriell användning får nu 3D-skrivarna helt nya användningsområden. 3d-skrivare har hittills legat bakom framställningen av hemmagjorda proteser, mänskliga öron, fungerande vapen, leksaker, konst och mycket annat.


Möjligheterna att använda 3D-skrivare för framställningen av billiga prototyper i plast för senare produktion i andra material gör att 3D-skrivare redan idag kan vara ett sätt att spara pengar för många små företag. Utvecklingskostnaderna för att ta fram avancerade komponenter i allt från flygplan till medicinsk utrustning till rena metallföremål av olika slag kan framställas delvis eller direkt i 3D-skrivaren.  

Potentialen för 3D-skrivaren ligger dock i dess möjlighet att sprida idéer och kunskaper när människor över hela världen sitter hemma i garaget och antingen har en idé eller en redan färdig prototyp som sedan kan spridas till andra för vidare utveckling eller kopiering.

Nedan en video från Computer Sweden som förklarar hur en 3D-skrivare fungerar:



Frågan man dock måste fråga sig är: Om mjukvara nu utvecklas för framställning av robotar av mjukvara där datorer själva står för utvecklingen...när ska vi börja oroa oss för att artificiell intelligens tar över? Leker vi med elden?

Oavsett tycks 3D-skrivarnas framfart ha sitt eget liv och är ännu bara i sin linda.  

2014-02-15

Tre oljebolags investeringar 2013 eller en resa till Månen?

Hur mycket kostade det i investeringar att ta sig till Månen? Ofantliga investeringar tänker säkert de flesta. Faktum är dock att de samlade investeringarna i olje -och gasproduktion som gjordes av tre av de största privatägda oljebolagen i världen 2013 är mer än kostnaderna för att månfärderna skulle kunna genomföras.

I en läsvärd artikel i Wall Street Journal kan vi nämligen läsa att Exxon Mobil Corp, Chevron Corp och Royal Dutch Shell spenderade 120 miljarder dollar av sin portfölj för att bidra till att hålla igång olje och -gasproduktionen vilket alltså i dagens pengar i runda slängar motsvarar pengarna som krävdes för människan skulle sätta sin fot på månen.

Daniel Gilbert och Justin Scheck, författarna bakom artikeln konstaterar huvudproblemet och det som vi upprepat otaliga gånger på denna blogg: investeringskostnaderna för att få igång produktionen i dagens oljefält skjuter i höjden samtidigt som produktionen i gamla oljefält fortsätter att minska.

Det krävs helt enkelt mer och mer energi och investeringar för att få upp samma mängd energi i form av olja från nya oljefält idag. Detta till skillnad mot de stora oljefynd som gjordes under framförallt 50-60-talen då det krävdes relativt låga investeringar och lite energi men vilket gav mycket avkastning och olja tillbaka.

Att Exxon och Shell planerar att investera 40 miljarder dollar för bygga konstgjorda öar i Kaspiska Havet, fyra gånger mer än vad bolagen räknat med från början, säger mycket om hur svårt det är att utvinna olja ur nya oljefyndigheter idag. Givetvis avspeglar sig högre kostnader och lägre avkastning hos oljebolagen på oljepriset och ja vid bensinpumpen.

Shells misslyckade satsningar på att få till stånd oljeborrning i Arktis signalerar även de svårigheter oljebolagen ser sig tvingade att gå igenom för att kunna möta efterfrågan på oljan på marknaden.

Alla tre oljebolagen gör vad de kan för att finansiera sina olika megaprojekt men har de senaste åren tvingats börja sälja av flera verksamheter för att få in en miljard dollar här och där. År 2013 har Shell räddats av sina satsningar på oljesand i Kanada, en utvinningsmetod som kräver ett oljepris på över 113 dollar fatet för att vara lönsam. En oljeprisnivå som knappast är särskilt hälsosam för världsekonomin.     

Kanske värt att påminna om vad John F Kennedy sa i sitt numera kända "måntal", där bland annat planerna för NASA och månfärderna tillkännagavs :

"Vi valde att ta oss till Månen...inte för att det är lätt men för att det är svårt"
-John F Kennedy, i Houston, USA 1962:


På tiden att mynta ett nytt uttryck, i detta fall för oljeindustrin: "Vi utvinner inte olja för att lönsamheten ökar eller för att tekniken gjort det möjligt att utvinna mer olja, utan för att om vi inte gör det börjar oljeproduktionen i världen att minska".  

För den som vill ha den senaste uppdateringen om världens oljeproduktion och en diskussion om Peak Oil och klimatet, rekommenderas en färsk intervju med Kurt Cobb och Nate Hagens av Post Carbon Institute.

Trevlig lördag!

2014-02-12

Oljebarometern -12 Februari

Peak Oil måste läsas

Why, Nine Years Later, Keystone XL’s Fate Is Still in Limbo, Jeff Rubin, Financial Sense, 11 Februari 2014

Gazprom Neft, Schlumberger target Siberian shale, UPI, 11 Februari 2014

The Purposely Confusing World of Energy PoliticsRichard Heinberg, resilience.org, 11 Februari 2014

Ekonomicirkusen

India Imports about USD 4.78 Bln of Arms from Russia in 2013, Naval Today, 6 Februari 2014
-Indien tar bland emot före detta ryskt hangarfartyg.

Scary 1929 market chart gains traction, Mark Hulbert, The Wall Street Journal, 11 Februari 2014

Are Banks “Reserve Constrained”?, Matthew Kerkhoff, Financial Sense, 11 Februari 2014

Det nya Kina 

A Leading Chinese Economist Warns of a Difficult Year and ‘Dead’ Companies, The New York Times, Michael Forsythe, 11 Februari 2014,

Tips: 10 böcker som lär dig ”allt” om Kinas ekonomi, Jojje Olsson, InBeijing blog, 11 Februari 2014

CNPC announces major gas find in Sichuan, UPI, 10 Februari 2014

Utvecklingen i Iran


Iranians rally to mark 35 years of revolution, Aljazeera, 11 Februari 2014

Ny Teknik & Övrigt

Nuclear Waste Solution Seen in Desert Salt Beds, Matthew L. Wald, The New York Times, 9 Februari 2014
-USA:s Energidepartement tror sig ha funnit en saltgruva i delstaten New Mexico, för lagring av radioaktivt avfall från plutonium (från vapentillverkning ej för kärnbränsle).

2014-02-10

USA diskuterar hävande av Olje-exportförbud

Ända sedan 1970-talets oljekriser har USA enligt lag förbjudits att exportera råolja från landets egen oljeproduktion till andra länder. Men i slutet av januari i år höll Senatens energikommitté ett möte (en så kallad "Senate hearing") där ett hävande av olje-exportförbudet diskuterades för första gången på årtionden.

Detta uppmärksammar Steve Andrews oss om i ett läsvärt inlägg för ASPO-USA.

Den bränslebrist som uppstod under framförallt det arabiska oljeembargot mot USA 1973-74 blev en bitter lärdom i vad som kan hända när ett lands oljeimport stryps samtidigt som den inhemska oljeproduktionen inte ökar och den inhemska oljeraffinaderierna inte är fullt utbyggda.

Bensinransonering, sänkta hastigheter på vägarna och veckodagar med körförbud infördes bland annat i USA under oljekrisen.  

Sedan dess har USA alltid haft ett bränslelager med syfte att klara åtminstone en tids bränslebrist (hur lång är osäker då den exakta lagerhållningen är sekretessbelagd). Delstaten Kaliforniens oljereserver har även lämnats i praktiken orörda (till oljebolagens förtret), för att amerikanska försvarsmakten ska kunna klara ett katastrofläge (ha tillräckligt med olja för bränsle vid krig eller liknande).

Detta var något som Johan Landgren (en av undertecknade bloggare) skrev om i sin Masteruppsats: "When oil disruptions lead to crises -United States foreign oil dependence and energy vulnerability learning from the Arab Oil Embargos 1967 and 1973/74", 2011. En säkerhetsanalytiker i Kanada blev intresserad av uppsatsen och 2011 fick Johan en artikel baserad på Masteruppsaten publicerad i dåvarande Energy Bulletin (idag resilience.org).

Internationella Energiorganet IEA bildades efter oljekrisen 1973-74 med huvudsyftet att bygga upp ett reservlager av bränsle och olja för användning vid någon form av oljebrist-situation. IEA bildades även som ett försök från icke OPEC -medlemmar, framförallt USA och Europa, för att minska OPEC:s inflytande på oljemarknaden.

Värt att känna till är att internationella oljebolag i Sverige enligt lag är skyldiga att hålla en viss mängd olja och bensin för att Sverige ska få vara medlem i IEA. I en bristsituation i någon av IEA -länderna (eller samtliga), ska nämligen medlemmar som utsetts till ansvariga för lagerhållning (Sverige ett sådant)-bistå med hjälp från sina sparade lager.

Hur detta efterlevs är dock upp till oljebolagen...

Varför tar vi nu upp allt detta? Jo man måste ha ovanstående i minnet när man ger sig in i de senaste årens diskussioner om "USA:s väg mot energiOberoende". Med USA:s ökade oljeproduktion och gasproduktion från skifferformationer de senaste åren har mycket förvirring och okunskap spridits via media och från politiskt håll om hur saker och ting faktiskt ligger till.

Vid "Senat-hearingen" fick en panel bestående av fyra personer ge sin syn på saken och en mängd senatorer ställde frågor och gav även sin syn på saken. Panelen bestod av:

  • Harold Hamm, -ordförande och VD för oljebolaget Continental Resources 
  • Graeme Burnett, Senior Vice President för bränsleoptimering vid Delta Air Lines
  • Amy Myers Jaffe -Executive Director of Energy and Sustainability, Graduate School of Management, Institute of Transportation Studies 
  • Daniel J. Weiss Senior Fellow, Director of Climate Strategy Center for American Progress.    
En mängd argument för och emot ett hävande av olje-exportförbudet framfördes av både panelen och senatorerna. Vi fastnade framförallt för vad representanten för Delta Airlines, Graeme Burnett sa.

Graeme var mycket tydlig med att han var helt emot ett hävande av olje-exportförbudet (vilket även Daniel Weiss var). Varför? Här ett utdrag ur Graemes presentation vid Senate hearingen (vi översätter inte följande i brist av tid):

"I have over 30 years experience in the petrochemical and refining sectors of the energy industry and, before coming to Delta, I worked in various capacities in Texas and across the globe 
for one of the top five oil companies. 

Delta Air Lines is the largest non‐military user of jet fuel in the world and, 
like all airlines, we participate in oil markets on a daily basis

If we lift the export ban we would in essence be allowing the transport of 
crude out of a competitive market in this country and into a less competitive global 
one controlled by a few oil‐producing states.  The results would be easy to predict
  • U.S. crude would flow out of this country and onto the world market.  
  • OPEC would reduce supply to maintain high global prices.   
  • The United States’ use of homegrown oil would diminish and prices here at home would rise to match the higher global price for a barrel of crude.   
As one commentator put it, allowing for the export of homegrown U.S. crude would do nothing more than import higher OPEC prices into the U.S. market.    

It’s clear who gains from this scenario:  The oil exploration and production 
companies, many of which are foreign owned.  With all the crude coming out of 
North Dakota, Wyoming, Texas, Pennsylvania and other states helping to push 
prices down, these companies want to lift the ban and sell U.S. crude on the global 
market at higher prices largely determined by OPEC.  And it’s equally apparent who 
would lose: The American consumer, who would pay more for gasoline, more for 
heating oil and more for the price of an airline ticket" 

Steve Andrews uppmärksammar oss på att USA riskerar att upprepa Storbritanniens och Margaret Thatchers misstag från 1980-talet om landet häver sitt exportförbud. Storbritannien med Margaret Thatcher producerade så mycket som möjligt av sin olja under 1980-talet för att kunna ta sig ur landets ekonomiska kris och genomföra en mängd reformer.

Det hela har i efterhand kommit att kallas Margaret Thatchers tragedi då britterna mindre än 20 år efter sina hejdlösa exportökning av olja under 1980-talet tvingades se sin oljeproduktion nå en topp-nivå 1999, Peak Oil. Sedan dess har oljeproduktionen och oljeexportintäkterna fallit för varje år.

Britterna fick under 1980-talet bara en femtedel av vad de fått om de sålt oljan idag. De hade dessutom inte behövt importera lika mycket olja (om någon) om produktionen hållits på en lägre en nivå...men då hade ju förstås det kortsiktiga politiska reformutrymmet blivit betydligt svårare...

Andrews skriver därför följande i sitt inlägg:

"Min fråga till britterna är: Om ni kunde skruva tillbaka klockan, skulle ni låta producera all er olja på maximal nivå, för att tjäna de dollar ni gjorde, även om det innebar att ni inom en generation skulle vara tillbaka som oljeimportör och betala ca fem gånger så mycket per fat olja? Med andra ord, hur gick det för er att köpa högt och sälja lågt? Och var denna export i ert långsiktigt bästa när det gäller det nationella intresset? Skulle inte tro det..."

Andrew kopplar sedan till USA och skriver vidare:

"Det finns nästan lika många likheter som det finns skillnader mellan Storbritanniens och USA:s omständigheter. Men de delar en grundläggande gemensam nämnare: ligger det i USA:s långsiktigt bästa nationella intresse att producera okonventionell skifferolja tillräckligt snabbt för att så att vi i slutändan kan exportera lite till andra länder. Skulle inte tro det..."


Nedanstående graf säger det mesta om USA:s nuvarande och framtida oljeberoende. Grafen fanns med i den skrivna presentation som lämnades av Daniel Weiss (Director vid Climate Strategy Center for American Progress) och kommer från USA:s egen energimyndighet, EIA. 


Som ni kam se är det inte tal om att USA kommer bli energi-oberoende de närmaste årtionden. 
Faktum är att USA 2040 fortfarande kommer behöva importera 32 % av sin olja. Efter 2040 väntas oljeimportbehovet tvärtom vad många tycks tro ÖKA. Detta då EIA efter 2019 räknar med att USA:s inhemska oljeproduktion börjar minska igen.

Men ordförande för Domestic Energy Producers Alliance (DEPA), Harold Hamm (den första av de fyra vid panelen) hävdade att USA skulle bli energi-oberoende redan 2020...men enligt en egen definition av energi-oberoende...hej och hå!

För den intresserade kan hela Senatskommitténs diskussioner om ett eventuellt hävande av USA olje-exportförbud, ses i sin helhet genom att klicka på bilden nedan. För den lyhörde kan många intressanta observationer göras.

Klicka på bilden eller kom till sidan genom att klicka här

Skulle USA häva sitt nuvarande exportförbud av inhemsk råolja har man sannerligen inte lärt av sina tidigare misstag. Istället skulle man låta oljebolags kortsiktiga intressen ställas över den nationella säkerheten och amerikanska konsumenters intressen vid bensinpumpen

Fler möten och diskussioner kommer hållas i USA i denna fråga framöver och inget är ännu avgjort. Vi kommer följa utvecklingen med spänning. Frågan har betydelse för hela oljemarknadens fortsatta utveckling (om än på kort sikt) och därmed världsekonomin.  

2014-02-08

Lördagssmys med Edward Snowden i soffan

Som paus i OS-soffan kan det vara bra att stimulera hjärnan med lite annat än vintersport. Bättre skärmgodis än Tyska public service organisationen ARD (Arbeitsgemeinschaft der öffentlich-rechtlichen Rundfunkanstalten der Bundesrepublik Deutschland) -nyligen gjorda intervjua med Edward Snowden finns knappast.

Intervjun lämnar ingen oberörd och mycket finns att läsa in mellan raderna.


(Fungerar det ej att klicka på bilden, klicka här)

Se och fundera själva.

Trevlig lördag!

2014-02-05

Stora Barriärrevet hotat av kolhamn

Vi har tidigare här på bloggen rapporterat om varför en minskad oljeproduktion och följaktligen förbränning av olja i världen inte alls behöver innebära någon räddning för klimatet.

Att vi nu kan se metangas sippra ut från frackinfälten i USA:s jakt på mer gas bör om något tjäna som en väckarklocka. Metanutsläppen i USA är 1,5-1,7 gånger högre än tidigare beräknat.

I takt med att oljan blir dyrare att utvinna och tillgången på olja på världsmarknaden blir svårare att garantera, ger sig energibolagen ut efter de alternativ man kan finna. Tyvärr tänker man oftast kortsiktigt och i samma banor man arbetat tidigare. Med andra ord jakten på fossila bränslekällor fortsätter då den kortsiktigt ofta är en mycket lönsam affär även om den långsiktigt är ohållbar, geologiskt och ekonomiskt.

Hållbar energi som sol, vind och vattenkraft kräver en långsiktighet och ett risktagande många energibolag inte är beredda att ta. Kanske tänker man i stil med "om vi går före, kommer ett annat bolag bara kliva in senare, tacka för fikat (våra utvecklingskostnader och investeringar) och kopiera vår teknik och skala upp den när tiden är mogen...".

Verkligheten signalerar detta tankesätt utan pardon. För bara några dagar sedan möttes vi nämligen av nyheten att världens kanske känsligaste ekosystem nu hotas av Australiens fortsatta jakt på kol.

För mindre än två veckor sedan godkände Great Barrier Reef Marine Park Authority (myndigheten som står för skyddet av det Stora Barriärrevet) att 3 miljoner kubikmeter slam ska dumpas i Bowen i norra Queensland i Australien.

Sediment från havsbotten kring kolhamnen Abbot Point ska nämligen tas bort så att större kolfartyg kan nå hamnen.

Enligt australienska ABC news kommer expansionen vid Abbot Point skapa en av världens största kolhamnar. ABC news rapporterar samtidigt att bland annat 233 forskare och miljölobbyister undertecknat ett öppet brev till ordförande för Great Barrier Reef Marine Park Authority där det bland annat står:

"Det bästa tillgängliga forskningen gör det mycket klart att en expansion av Abbot Point kommer få stor påverkan det Stora Barriärrevet. Sediment från muddrande kan kväva koraller och sjögräs och utsätta dem för gifter och förhöjda näringsnivåer".

(Satellitbild från Google maps)

Om nu turistnäring och Australiens självbild såväl som internationella rykte står på spel, varför gör man då detta kanske någon undrar? Well, enligt the Guardian kommer möjligheten att gå med mer djupgående fartyg till och från Abbot Point ge mellan 1,4 miljarder till 2,8 miljarder i extra dollar intäkter per år...

Men inte kommer växande intresset att öka kolproduktionen i landet från australiensarna själva inte, nej det är ökad energi -efterfrågan från främst Kina som olika internationella såväl som australienska konglomerat vill möta med australienskt kol. Till vilket pris som helst tycks det.

Ordförande för Queenslands Resources Council applåderar beslutet och talar om 15.000 nya jobb och om att hamnarna längs Stora Barriärrevet minsann står för 40 miljarder dollar av Australiens råvaruexport.

Australien är varken det första eller sista landet som kringgår miljömål eller egen författad lagstiftning till förmån för ekonomiska intressen.

För bara några år sedan kunde våra grannar i Norge knappast drömma om att Lofoten skulle hotas av olje -och gasutvinning av landets delvisa statliga oljebolag (Statoil). Då Norges oljeproduktion fortsätter att falla år för år har det som varit politiskt tabu "plötsligt" blivit helt ok att diskutera som en möjlig väg framåt...Det kanske mest märkliga är att det inte blivit ett ramaskri i media över detta, åtminstone inte ännu.  

Vi påminns om att inget varar för evigt, särskilt inte när vi jagar ändliga fossila bränslen. Vi kanske skakar på huvudet åt det faktum att det som för en minut sedan var tabubelagt och otänkbart snabbt smyger sig fram med ekonomiska och politiska motiveringar som "nödvändigt" och "utvecklingen måste ha sin gång".

Problemet är att vi lever i en tid där exponentiell ekonomisk tillväxt kräver fortsatt tillgång till billig fossil energi och då tycks det inte finnas något som hindrar jakten på just olja, kol och naturgas. En maskin kan bara stoppas om den går i sönder eller bränslet tar slut tänker säkert många.

Många glömmer då att det inte spelar någon roll hur mycket eller lite olja eller kol vi hittar utan hur mycket energi och kapital det går åt att få ut en viss mängd på marknaden. Bränslet kan med andra ord även bli för dyrt för att maskinen ska vara lönsam (fylla sin funktion som ekonomisk nödvändighet).  

Hjulen i världen kan däremot fortsätta snurra även utan olja, kol och naturgas om vi bygger en ny maskin, eller snarare många små maskiner som är oberoende av varandra och inte kräver fortsatt tillgång till ändliga energikällor för att fungera.

Förhoppningsvis hinner vi inte ödelägga alltför många ekosystem innan fysiken och naturen sätter ner foten åt oss och vi börjar tänka hållbart på riktigt.

Fundera själva.

2014-02-01

"Vinter i lågenergilandet"- Nytt nummer av Om Omställning 2014

Första numret av Om Omställning för i år är nu ute!

Denna gång är temat "Vinter i lågenergilandet", det vill säga dit vi måste ta oss men inte är idag. Johan Landgren (en av undertecknade skribenter på denna blogg) och övriga skribenter på Om Omställning, skriver om hur vi på olika sätt påverkas av minskad energitillgång och vad vi kan göra åt det.

Johans artikel har titeln: "2014 Kan bli Året du börjar rulla din egen energisnöboll". I artikeln (som ni finner på sida 48-50 i tidningen), skriver Johan om hur man på våra breddgrader kan utnyttja solenergin för både uppvärmning och elproduktion. Bland annat tips om hur man själv kan bygga eller låta installera luftsolfångare i sitt hus eller varför inte vakuumrörsolfångare? Relativt enkla åtgärder för att att undvika spillvärme från huset och därmed spara energi och pengar, ges också i Johans artikel.

I detta nummer finns många artiklar på lågenergitemat. Ni kan till exempel läsa Stuart Pledgers läsvärda intervju och artikel om den världsberömda bonden Joel Salatin. Bonden, som enligt Tidningen Time beskrivs som världens mest innovativa jordbrukare, för sitt okonventionella sätt att driva den 225 hektar stora familjegården "Polyface Farm" i Shenandoah Valley i USA. Stuart Pledger bjöd nyligen hit Joel Salatin och fick då tillfälle att samtala med den stora inspirationskällan.
Missa inte Om Omställnings -numret, det finns många inspirerande råd och tips att finna i det 70 sidor tjocka magasinet.

Om Omställning, nr 1 -2014


Trevlig lördag!