2016-08-31

Sverige kan lära mycket av Finland om matförsörjning och krisberedskap

För en vecka sedan kunde vi rapportera om hur flera svenska kommuner nu själva tagit tag i sin lokala matförsörjning genom att bli andelsägare i trädgårdsodlingar. En mycket positiv utveckling då det sannolikt kommer inspirera andra kommuner och delar av Sverige till liknande intiativ som tillsammans även kan leda till ökad krisberedskap i landet som helhet. Utan tillgång till mat faller som bekant all annan beredskap, precis som tillgången till energi...

Det går samtidigt inte att blunda för utmaningarna som ännu är många. Det kanske största problemet är att priset styr de flesta konsumenter och upphandlingar kommuner gör när det gäller mat. Ett pris som inte reflekterar matens kvalitet eller resursavtryck relativt lokalt producerade varor. Även om vi de senaste åren kan notera en kraftig uppgång i tillgången på ekologiska varor i livsmedelsbutikerna är det inte alltid de är närproducerade.

Men det finns som vi skriver om i vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet mycket att lära av Finland när det gäller krisberedskap både när det gäller resursutnyttjande av försvarsmaterial och åtgärder som stärker landets självförsörjning.

Detta påminns vi om än en gång när vi läser i Lantbrukets Affärstidning ALU) om hur finska regeringen tagit beslut som underlättar för kommuner att stödja lokalt producerade varor i livsmedelsupphandlingar. Finland som till skillnad mot Sverige har cirka 80 % självförsörjningsgrad och inte behöver importera runt 50 % landets livsmedel vilket vi gör här.

EU-regler är inte ett hinder här som svenska politiker gärna hävdar. I Finland har det helt enkelt beslutats att samma krav som redan ställs på landets bönder och djurhållare även ska gälla vid livsmedelsupphandlingar. Resultatet väntas bli att tex finska skolkök uppmuntras köpa lokala råvaror som innebär mindre koldioxidutsläpp och bättre miljö samt kortare djurtransporter.

Det är uppenbart att den finska regeringen med beslutet vill stödja landets egen självförsörjning och säkra att jordbruket i Finland inte försvinner. Enligt Max Rolfström som är forskare vid Lunds Universitet och intervjuas av ALU i artikeln, finns det inget som hindrar att Sverige gör likadant:
"Lagen om offentlig upphandling reglerar hur man når fram till ett kontrakt med leverantör. Den reglerar däremot inte vad man får köpa. Det krävs förstås kompetens och viljan att formulera sig på rätt vis i upphandlingen, men det är verkligen ingen omöjlighet trots den rådande EU-lagstiftningen." 
Om kommuner prioriterar miljö, djur och växters hållbarhet/kvalitet är det alltså inget som hindrar dem från att göra upphandlingar som uppmuntrar lokalproducerat eller ekologisk/hållbar matproduktion inom landet. Tecken finns på att även svenska regeringen inser fördelen med att stödja lokala företag/producenter men varför inte tydliggöra och underlätta detta som man gjort i Finland?

Finland, Finland Finland...
  

Nej, Finland har inte allt och vi ska inte emigrera dit men när det gäller mat och krisberedskap ligger de tveklöst steget före!

7 kommentarer:

  1. Monte Pyton glömde de 1000 sjöarnas land. De flesta har rent drickbart vatten. Rent vatten är viktigare åtminstone kortsiktigt än mer mat, så 50% räcker i månader för de flesta.

    Men fortfarande har delar av Nacka bajsvatten i kommunens ledningar och vi hade en person på lantstället som kallade sig vattenflykting under helgen.

    Kollade tre olika affärer och alla hade sålt slut på sitt flaskvatten på några timmar i fredags, men eftersom Nacka och Värmdö är en liten del av 08 gick det att få mer vatten till nästa dag. I några fall med underliga smaker eller kolsyrat men mer än något dygn behövde ingen stadd vid kassa törsta.

    Så ha alltid lite vatten i reserv hemma. Vi har så det räcker för några veckor i petflaskor, som sakta konsumeras och förnyas.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gör du när petflaskorna är slut efter 3 veckor? Börjar gräva brunn kanske?

      Radera
    2. Berra det är inget problem jag har brunn men vattnet smakar järn. I ett svårare fall får vi leva på järnvattnet.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Hej Nanotec! Bra du understryker vikten av att ha vatten hemma på lager, något många glömmer när fyller skafferier och frysar med mat för flera veckor (dock viktigt att rotera vattnet minst var sjätte månad).

    Hålller dock inte riktigt med om att 80 % självförsörjningsgrad i Finland kan jämföras med motsvarande 50 % i Sverige. Vid tex en bränlsekris där stora delar eller rent av all import av råolja och färdiga bränslen skärs av till landet är det mer avgörande hur stor del av jordbruket/livsmedelsproduktionen som kan hantera dagar, veckor och rent av månader utan tillgång till nya leveranser av råolja/färdiga bränslen till landet. Här är småbruk och erfarenhet om ransonering och helhetstänk mer avgörande och det är man mer van vid i Finland.

    Civilförsvaret är även starkare i Finland och även försvarsmakten (räknat i mannskap och övningar) vilket kan vara en stor resurs vid större kriser.

    Men bränslekris i närtid känns mer avlägset än tex en större snöstorm som isolerar en region/stad eller liknande som utan strömförsörjning och transporter som inte kommer fram får mycket svårt att klara sig om inte vana med ransonering och krisberedskap däribland mat och vattenlager och alternativ uppvärmning finns att tillgå.

    Återigen jättbra du understryker vikten av att ha vatten hemma, något de flesta glömmer!

    Mvh

    Johan



    SvaraRadera
  4. Fast jag tycker det är lite statar eller kolchosvarning när kommuner börjar odla själva. Samtidigt som privata bönder motarbetas med regelverk och aktivt val att inte köpa, startar kommunens eget. Otäckt är bara förnamnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej. Det är inte kommunerna som odlar. Privata företag som kan klara sig på ett stadigt flöde av beställningar från skolor mm. Det blir ett stöd till lokala aktörer som går runt EU-regler om statsstöd. Det mesta av försäljningen och andelsägandet av matproduktionen kommer fortfarande från privata aktörer.

      Att privata bönder motarbetas är en konsekvens av EU-regler och en mkt konstig helhetssyn från sittande och tidigare svenska regering som bland annat upplåter bördig åkermark (i kommunens ägo) för bostadsbyggande och köpcenter...
      Mvh
      Johan

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.