2016-01-30

Kol till gas - En mardröm för klimatet men en dörröppnare för fossilindustrin?

Efter klimattoppmötet i Paris har det rått delade meningar om utgången. Många har jublat och framförallt pekat på den nya gemensamma målsättningen om max 1,5 graders temperaturhöjning. Detta ska i teorin rädda ett antal önationer från total översvämning/hamna under stigande havsnivåer.

Men utan konkreta utsläppstal kopplade till datum och tidsramar för respektive nation om gemensamma åtgärdspaket är det även många som med rätta ifrågasätter hur 1,5 graders målet ska uppnås. Frågan är om det ens är tillräckligt för att hindra att självförstärkande processer sätts igång när vi fortsätter att öka koldioxidkoncentrationen i atmosfären från nuvarande nivåer.

Oavsett hur vi ser på klimatmötet i Paris och vilka politiska mål som sätts står det klart att vi kommer tvingas förändra våra vanor. Detta hör i huvudsak ihop med att de lågt hängande frukterna redan är plockade av fossilindustrin och är inte första hand en fråga om att ett miljöval.
 
Bland de som är medvetna om att världens oljeproduktion sannolikt börjar minska kring 2020 (den konventionella oljeproduktionen har legat på ungefär samma nivå sedan 2005) blir därför frågan om detta kommer göra att utsläppen minskar kraftigt av sig självt. Med andra ord, om en produktionsnedgång av olja helt enkelt gör att vi inte kan sätta eld på tillräckligt med olja för att ens 1,5 graders temperaturökning ska vara möjligt.

Till detta ska tilläggas att forskargruppen vid Globala energisystem, ledd av Kjell Aleklett beräknat att världens kolproduktionstopp nås cirka 2030. Samma forskargrupp beräknar även att Kina, världens största kolproducent och kolkonsument, ska nå sin högsta produktionsnivå av kol kring 2020.

Med olja och kol både nedåtgående från 2030 drar därför många lätt slutsatsen att efter det löser sig problemen med utsläppen av växthusgaserna "naturligt" på grund av resursbrist...   


Men som vi skrev om i vår bok Olja för Blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet finns det flera sätt att använda framförallt kol som riskerar att förlänga utvinningen och därmed utsläppen längre än vad de flesta klimatmodeller tar med i sina beräkningar. Vi ska därför här titta på den mindre kända men potentiellt förödande tekniken för klimatet: underjordisk kolförgasning eller Under Ground Coal (UCG).  Nedanstående är hämtat från kapitel 6 "Skifferdrömmar och andra fossila förhoppningar", i vår bok:   

"Det är inte frågan om kolutvinning i traditionell mening; världens kollager har sedan länge kartlagts
och kolet av högst kvalitet har redan utvunnits ur gruvorna eller minskar i produktionstakt. I stället handlar det om omvandling av kol till gas genom så kallad underjordisk kolförgasning. Sedan 50
år tillbaka har en teknik som kallas Underground Coal Gasification (UCG) använts i den före detta Sovjetrepubliken Uzbekistan.
 

För åtta år sedan tog australiensiska ingenjörer över verksamheten och de tror att de kan revolutionera hela energimarknaden med en förbättrad UCG/kolförgasningsteknik. Att Australien satsar
på kolförgasning är ingen slump. Kolutvinning i Australien är en av landets viktigaste exportvaror och står för strax under 70 % av landets elförsörjning. Utveckling av tekniken leds av Australien, men även Kina, Sydafrika och Kanada och flera andra länder undersöker nu möjligheterna att öppna upp enorma kolfyndigheter för kolförgasning. För att komma åt kollager utspridda långt
nere i marken, som annars skulle vara mycket svåra att komma åt tekniskt eller för dyra att ta till ytan, används kolförgasning. Med

I Kina pågår ett trettiotal projekt där man undersöker möjligheten för kolförgasning, som förutom till el- och värmeproduktion kan användas för framställning av väte, syntetisk naturgas och
dieselbränsle. Kolförgasning är ännu ett oskrivet kort i den fossila energivärlden och det är därför oklart vilken nettoenergi och ekonomisk lönsamhet som kan finnas i denna utvinningsmetod".


Underjordisk kolförgasning, UCG


Bildkälla: Ground Truth Trekking, www.groundtruthtrekking.org, använd med tillstånd av upphovsrättsinnehavaren.

Med UCG-teknik går kolförgasningen till på följande sätt:
  • En brunn borras där syre och vattenånga pressas långt ner i marken tills de når kollagret. Kolet hettas upp tills det nästan börjar brinna. Genom att reglera tillförseln av syre håller man lågorna borta;
  • En syntesgas bildas av det upphettade kolet och vattenångan;
  • Ytterligare en brunn borras en bit från den första där syntesgasen från det upphettade kolet kan ta sig upp;
  • På markytan tas syntesgasen om hand i speciella anläggningar och kan sedan omvandlas till värme eller el.
Meda tanke på att Kina vill minska smogen i sina storstäder är satsningen på UCG ett naturligt steg. Smogen är ett fenomen som kan uppstå när en kombination av utsläpp från kolkraftverk och ökad motortrafik blandar sig med dimman. Förhöjda halter av bland annat koloxid och svaveldioxid i
luften tillsammans med dimma gör att luften inte blandas om utan ligger kvar som ett täcke eller moln nära marken.

Enligt ett reportage av New York Times ligger kan Kinas kolanvändning ligga 17 % över det som rapporteras. Vidare kan vi höra om att kinesiska kolbolag subventionerat en hel stad för 300 000 kinesiska kolarbetare och deras familjer. Staden som ligger i norra Kina, är på placerat på behörigt avstånd från kolkraftverken och kolgruvorna för att invånarna inte ska tänka på utsläppen.

Öppna kolgruvor tar upp enorma ytor som slår ut bördiga jordbruksmarker och med dem möjligheten till lokal matförsörjning. Så länge kolbolagen fortsätter att skapa arbetstillfällen och dela ut relativt sett höga lönecheckar till sina anställda och även till de som slutat, är de få som protesterar i Kina.

Se reportaget nedan:



Det är i skenet av detta man bör analysera tex kinesiska löften om minskade utsläpp och nedläggningar av kolkraftverk. Att det råder överkapacitet just nu på grund av minskad ekonomisk aktivitet i Kina förändrar inte att landet kommer tvingas hitta nya sätt att få fram billig energi när tillgången i konventionella gruvor minskar cirka 2020.       

Enligt kolindustrin kommer UCG-tekniken innebära minskade utsläpp då kolet stannar under jorden och endast gasen bränns ovan jord. Om detta råder det delade meningar men att koldioxid tillförs atmosfären onaturligt även genom UCG-anläggningar står klart.

Globalt ser vi nu dessutom en trend där kolindustrin vill ge skenet av att den snart kommer vara i princip fri från utsläpp genom anläggningar för lagring av koldioxid kopplade till kolkraftverk, så kallad carbon capturre and storage (CCS).

Den första fullskaliga CCS-anläggningen drog igång i Kanada 2014 och beroende på om man räknar demonstrationsanläggningar och pilotanläggningar till de fullskaliga finns det idag 5-15 CCS-system på plats i världen. Statoil var länge ute med att bli först men kunde inte få ekonomin att gå ihop och det råder fortfarande stor osäkerhet hur många år det kommer ta innan CCS-anläggningar kan gå runt ekonomiskt. Men i kombination med UCG-tekniken som kan minska utvinningskostnaderna och transportkostnaderna avsevärt mot idag är risken stor att kolet glider upp som en joker många inte räknat med.   

2016-01-28

Storbritannien tvingas direktsubventionera sin oljeindustri

Oljeindustrin fortsätter att skakas av det fallande oljepriset. För några veckor sedan skrev vi om hur svensk arbetslöshet går på export från Norge i takt med att landets oljeindustri fortsätter att sparka tusentals inom landets viktigaste näring. Sverige som samtidigt tvingats se sin oljeimport minska från grannen och öka sin import från Ryssland.

Tidigare har vi skrivit om hur oljeprisfallet skapat en budgetkris i amerikanska delstaten Alaska som precis som Norge gjort sig nästan helt beroende av intäkter från oljeproduktion.

Ett annat exempel är oljegiganten Saudiarabien som medvetet driver på oljeprisfallet med OPEC men tvingas låna pengar för att täcka kostnaderna för sin statsapparat.

Men nu är det alltså Storbritanniens tur att börja darra på manschetterna. I SvD kan vi nämligen läsa:

"Att den brittiska regeringen kommer att satsa kring 3 miljarder kronor i ett stödpaket till oljesektorn i nordöstra Skottland". 

Stödpaketet motiveras av den skottska ministern David Mundell med att:

"Det är svåra tider för människor som arbetar i branschen och deras familjer, och jag är fast besluten att den brittiska regeringen ska göra vad den kan för att stödja dem".

Tänk om regeringar istället gick ut och sa: "Nu måste vi göra en gigantisk satsning på förnyelsebart för att ställa om hela energi- och transportsektorn till en nära framtid med minskad global tillgång till billig olja och gas". (Kolet kommer vi gå in på närmare i ett senare inlägg).  

Allt sedan premiärminister Margaret Thatchers glada dagar på 1980-talet när hon såg till att Storbritannien producerade rekordmängder med olja för att rädda landets ekonomi, har landets oljeindustri varit i blåsväder. Redan år 1999 nådde Storbritannien sin maximala produktionsnivå eller Peak Oil. Vid denna tidpunkt producerade landet 2,9 miljoner fat per dag i genomsnitt men 2014 hade produktionen fallet med över 70 % till cirka 850 tusen fat per dag. 

Fallande riggaktivitet skapar osäkerhet inför framtida produktion

Tittar vi på Storbritannien i diagrammet kan vi börja förstå varför den brittiska regeringen nu kastar sig in och försöker dra i nödbromsen för att aktiviteten i brittiska delen av Nordsjön inte ska stanna upp fullkomligt. Antalet aktiva gas och oljeriggar i Storbritannien har nämligen sedan oljeprisfallet inleddes 2014 minskat med 50 %. 
När det gäller antalet aktiva och gasriggar i världen ser vi hur det fallande oljepriset fortsatt tvingar oljeindustrin att dra in på investeringar även globalt. I augusti 2015 låg antalet aktiva riggar i världen på 2125 (USA och Kanada inkluderar oktobers siffror). De senaste siffrorna visar att trenden håller i sig. Nu ligger antalet riggar på 1985 i världen.

Störst är dock aktivitetsfallet i USA där oljebolagen dragit in antalet riggar med nästan 65 %. I USA har dock de flesta oljebolag hållit sig över ytan hittills genom ökade lån där de sannolikt motiverat banker och investerare med ett högre oljepris längre fram. Det är förstås även så att investerade pengar i oljebolag inte kan krävas tillbaka utan att många bolagen går i konkurs och då blir det bara smulor kvar att dela på.

Exemplet med Storbritannien, där landets oljeindustri nu ska direktsubventioneras av staten med miljardbelopp visar på hur löjligt det blir att säga att förnyelsebar energi bara kan stå på benen med statliga subventioner. Det visar sig nämligen allt tydligare att i en värld där fossilindustrins alla kostnader för samhället räknas in, inklusive för miljön, människors hälsa och den verkliga ekonomin, dvs naturens begränsade resursbank-står sig det statliga stödet till förnyelsebart, tämligen slätt i jämförelse.

Mer om Norge och Storbritanniens oljeindustri och dess effekter på ekonomin kan ni läsa om i vår bok Olja för Blåbär - ENERGI, MAKT och Hållbarhet.  

2016-01-24

Podcars -slutspurten som bara är början

Här kommer de fyra sista presentationerna från Podcar City 9 konferensen i Silicon Valley i Kalifornien som Johan var på plats och filmade i början av november under sin resa. Totalt finns nu 29 presentationer och intervjuer från konferensen om Podcars/Personal Rapid Transit-system )PRT) eller spårtaxi som det kallas på svenska- uppladdade på vår youtube-kanal.   

Nedan finner ni presentationerna med kort info om talarna och presentationerna.

Vi kommer nästa vecka skapa en egen flik på bloggen enbart för Podcars där vi samlar inlägg och länkar till presentationer, reportage mm om Podcars för att underlätta för läsare som kan vara intresserade av detta hållbara transportsystem.  

Monica Zarafu, "Personal Rapid Transit Application -Macquarie Park Case Study"


Under seminariet "Energi och Klimat" talade Monica Zarafu, forskare och ingenjör vid Sydney Tech University. Monica gick igenom resultaten av en fallstudie där hon tittat på hur ett Personal Rapid Transit -system kan integreras i stadsmiljöer utanför stadskärnan. Specifikt har Monica skapat en simulering som utgår från Macquarie Park, ett förortsområde som ligger cirka 19 km nordväst om Sydneys affärsdistrikt och i datormiljö skapat ett verklighetstroget Podcar-system.

Monica har utsatt systemet för alla möjliga tester och skapat värsta tänkbara villkor relativt andra system för att kunna gör en saklig jämförelse när det gäller trafikflöde, kostnader mm. Resultaten är mycket intressanta och bör intressera många politiker och samhällsplanerare som planerar för framtidens transportsystem och infrastruktur.        

Monica är transportingenjör med specialisering på transportteknik. Hennes specialkunskaper ligger inom prognostisering, infrastruktur behov, olika transportsystems samverkan, landanvändning mm.    

Projektet där Monicas fallstudie ingår, är en del av forskningsprogram och samarbete som finansieras av Australiens national science agency, CSIRO   

Jim Beregi, "The Next Big Thing  -A Transportation Paradigm Shift"


Sista presentation under Energi och Klimatseminariet stod Jim Beregi för, bland annat VD och grundare av Solar Transportation Technologies. I presentationen visar Beregi hur ett så kallat single mode transit system skulle kunna fungera. Dvs ett system liknande podcars med fordon där passagerare kan färdas ensam eller upp till sex personer i ett fordon på en bana avsedd endast för detta men där fordonen kan se olika ut beroende på resenärernas behov.

Systemet ska drivas nästan helt på solel från solpaneler som laddar fordonen längs banan.
Jim har arbetat på utvecklandet av detta system i många år och innehar ett patent för ett viktigt kontrollsystem avsett för fordon i single mode transit.

Enligt Jim beräkningar kan detta system byggas och drivas utan statligt stöd och börja gå med vinst redan efter några år tack vare dess höga passagerarkapacitet och energieffektivitet. Byggkostnaderna och underhållskostnaderna är precis som andra Podcar-system mycket lägre än för tex järnväg, spårvagn, buss och biltrafik.

Jim är även en aktiv medlem i ett antal organisationer så som ATRA - The Advanced Transit Association - som ligger bakom Podcar City konferenserna.

Luis Ferreras, "iTrans Intelligent Transport System - To Optimize Mobility with V2X and ITS technology"
 

Luis Ferreras är Transportingenjör vid Parsons Transportaion Group, en del av Parsons Corporation som är ett av USA:s största ingenjörs, bygg och transportbolag. Under konferensens seminarie "förarlösa fordon" presenterade Luis vad Parsons Transportation Group bland annat gör för att integrera den senaste drönartekniken för att fungera med smart mjukvara för trafikbevakning och trafiksamarbete. En teknik som Luis tror kan fungera mycket bra med Podcars.  

Koorosh Olyai, "Developments in Transit: First Mile/Last Mile in the Connected Automated World"


Ett annan sevärd presentation under seminariet om förarlösa fordon, gavs av Koorosh Olyai som är Senior Principal vid Stantec, ett internationellt konsultbolag med huvudsäte i Kanada.

Koorosh har över 35 års erfarenhet av privata och statliga byggnationsprojekt inom transportsektorn. Koorsh är även med i Program Management teamet för GoMentum Station för Contra Costa Transportation Authority som är USA:s största testprogram för autonoma och sammankopplade fordon.

För mer om Podcars/PRT-system se gärna något av tidigare inlägg och presentationer och videos på vår youtube-kanal. Ni finner även mer info om talarna och Podcars på Podcar Citys site.

En kort sammanfattning av Podcar City -konferensen kan ni även läsa i artikeln Johan skrev för Nätverket Kompass i nyhetsbrevet för december i Destination

2016-01-21

Världsekonomin balanserar på en skör tråd

En rad exceptionella förändringar pågår parallellt just nu som tyder på att världsekonomin inte mår så bra. Oljeprisfallet, valutakrig och deflationsspöken ska mötas med tekniska universallösningar som riskerar att leda till ökad sårbarhet istället för hållbara vägar framåt. Samtidigt pågår flyktingströmmar som inte kan förstås utan energiglasögonen på.  
 
Oljepriset under 30 dollar per fat men världens oljekonsumtion fortsätter öka 

Ett oljepris på under 30 dollar per fat  kan inte bara förklaras med oljepriskriget om marknadsandelar mellan å ena sidan Saudiarabien/OPEC och USA och Kanada å andra sidan.  

Inte heller de lättade sanktionerna mot Iran som väntas innebära ett tillskott på ytterligare cirka 500.000 fat per dag de närmaste månaderna räcker för att förklara nedgången i oljepriset. 

Grunden för oljeprisfallet som vi sett de senaste 18 månaderna är överproduktion eller snarare bristen av balans mellan utbud och efterfrågan på marknaden genom aktivt strypande eller tillförsel från OPEC:s oljekranar som gällt tidigare.


Oljeprisfallet Brent crude, 18 månader
Källa graf: Nasdaq Brent crude    

Men det handlar även om negativa förväntningar om den framtida ekonomiska tillväxten och en oro för att Kinas efterfrågan av råvaror ska fortsätta att minska. När varken Ryssland, OPEC eller amerikanska oljeproducenter stryper kranen trots överutbudet blir det en självförstärkande spiral nedåt.  

Vad många glömmer när de ser att oljepriset tappat med nästan 75 % sedan hösten 2014 är att konsumtionen av olja fortsätter att växa och att världen fortfarande är helt beroende av olja för att fungera. Enligt enligt internationella energiorganet IEA konsumerade världen cirka 93-94 miljoner fat per dag 2015 och väntas öka konsumtionen till över 95 miljoner fat per dag i år. 

Det råder ett överskott på cirka 1 miljon fat per dag just nu och detta väntas med Irans olja växa till cirka 1,5 miljoner fat per dag under första halvan av detta år. Inget tyder just nu på att efterfrågan ska komma i kapp utbudet i år och få priset att stiga igen men det räcker att en oljeproducent med storleken Oman, sätts ur spel i en konflikt så kan det gå snabbt uppåt igen. Oman som är en icke OPEC-medlem i Mellanöstern som just nu producerar 1 miljon fat per dag.

Vad som dock verkligen talar för att oljepriset kommer stiga igen, även om vi får en ny finanskris de närmaste åren, är att oljeindustrins indragna investeringar just nu resulterar i mindre produktion om några år. Ny oljeproduktion tar flera år att få igång vilket gör att vi kan få kraftig produktionsnedgång åtminstone i Nordsjön om några år samtidigt som USA beräknas nå sin produktionstopp för skifferoljan 2019.

Vi kan även konstatera att 10 av världens största konventionella oljeproducenter så sent som 2014 verkade ha nått sin högsta produktionsnivå och nu minskar. Detta ska ersättas av okonventionell, dyrare och mer energikrävande produktion.   

Var oljepriset kommer ligga om 2-3 år är svårt att säga men det skulle vara mycket förvånade om det låg under 70-80 dollar per fat.      

Deflationsspöket måste hejdas till varje pris
Japan fortsätter att kämpa mot deflationsspöket och som bloggrannen Flute nyligen uppmärksammade har landets centralbank nu börjat köpa företagsobligationer till negativ ränta, -0,03 procent och ansluter därför till den fina klubben där ECB, Sverige, Danmark och Schweiz redan ingår.    

När USA:s centralbank nyligen prövade att "hör och häpna" höja styrräntan från 0.25 till 0,5 procent något som skrämt slag på många analytiker bör snarast se som ett sätt för FED att känna av hur illa läget är och inte en signal om en återgång till det normalläge som rådde innan finanskrisen bröt ut 2007/2008. Att döma av marknadens reaktioner på räntehöjningen får vi se om FED vågar fortsätta att höja under året.  

Det kontantlösa samhället här inom 10 år?
Bankernas digitala omställningsplaner fortsätter i rasande takt. Fokus tycks ligga på att avskaffa kontanter i samhället för att på så sätt kunna effektivisera sin verksamhet och för att öka sina vinster
.
Röksignalerna från bankchefer vid Världsekonomiskt forum i Davos signalerar nu att det kontantlösa samhället redan kan vara verklighet inom 10 år.  

Detta är en utveckling som stöds av de flesta länders regeringar och centralbanker eftersom det samtidigt leder till ökad kontroll över konsumtionen, särskilt vilka som konsumerar vad. Kampen mot terrorismen, illegal verksamhet och minskad fysisk rånrisk kommer anges som legitima skäl för detta.

Oavsett hur man ser på detta leder det till en ökad centralisering och sårbarhet vid finansiella och ekonomiska kriser på global och nationell nivå. Staten får naturligtvis även helt kontroll över både hushållens och företagens tillgångar. Kopplas detta till bankernas rätt att göra så kallad bail in och konfiskera människors pensioner och pengar, vilket G20 drev igenom inom EU 2015 är det upplagt för ett prekärt läge (läs mer om detta via bloggrannen Cornucopia?).    

Det räcker dessutom att strömmen går så kan ingen handel med denna elektroniska valuta längre ske...Är det någon som tror på färre ekonomiska kriser framöver och att dessa åtgärder gör saker stabilare?   

Komplementära valutor och tillgångar som faktiskt kan användas för handel eller kan ätas... lär bli av stort värde i framtiden.

Valutakriget mellan BRICS-länderna, USA/IMF, Japan och EU/ECB fortsätter.  

Som vi skrivit om mycket tidigare råder det även ett globalt valutakrig där framförallt Kina sökt alternativ till Världsbanken och den amerikanska dollarn som världens reservvaluta. BRICS-länderna, dvs Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika skapade redan 2014 en alternativ världsbank som bara månader efter följdes upp av att Kina startade den asiatiska utvecklingsbanken Asia Inftastructure Investment Bank (AIIB)

Vi avslutar med en video om Kinas effekter på världsekonomin:

2016-01-18

Förarlösa system för masskommunikationer

Under Podcar City 9 konferensen i Silicon Valley i början av november presenterades många förslag av hur Podcars/Personal Rapid Transit (även kallat spårtaxi i Sverige), kan minska trycket på kollektivtrafiken och minska behovet av bilar på vägarna.

Temat för ett av dessa seminarier var "förarlösa fordon".

Nedan kan ni se två av dessa presentationer. Johan var nämligen på plats i Kalifornien under samtliga av konferensens tre dagar och filmade nästan alla presentationer samt gjorde ett antal intervjuer med bland andra två av huvudpersonerna bakom Podcar City -konferenserna: Ron Swenson och
Christer Lindström.

Hittills har vi nu laddat upp 25 presentationer och intervjuer från Podcar City konferensen på vår youtube-kanal och skrivit ett antal inlägg om dessa. Under Johans resa i konferensen fick han även syn på en av Googles självkörande som ni kunde se på bild i tidigare inlägg.

I första presentationen nedan talar Alain Kornhauser, professor Operations Research och Financial Engineering vid Princeton University. Alain är även bland annat ordförande för PAVE, Princeton Autonomous Vehicle Engineering och har lång erfarenhet av Podcars och autonoma transporter.

Alain lyfter inte bara Podcars många fördelar jämfört med konventionella masskommunikationer utan talar även om hur förarlösa bilar och Podcars tillsammans kan bli centrala i ett hållbart transportnät för städer och mindre samhällen. Alain är väldigt frispråkig och inte vad man förväntar sig från en  professor. Det är lätt att få intrycket av en person med mycket energi, stort intellekt och vilja att skapa konkret förändring. 

I andra presentationen nedan talar Peter Muller, PRT Consulting som vi skrivit om tidigare.  

För mer om Podcars/PRT-system, se något av tidigare inlägg och besök gärna Podcarcitys site eller läs mer på svenska Nätverket Kompass



2016-01-15

Fredagsmys: Ehang 184 -drönare för persontrafik?

Ett kinesiskt företag visade nyligen upp en quadrokopter-drönare avsedd för persontrafik. Ehang 184 som farkosten heter är tänkt att ta en passagerare var helst den vill åka (åtminstone i 23 minuter innan den måste laddas) -endast genom en knapptryckning på en touchscreen. Ehang har totalt 8 propellrar, två fördelade på vardera fyra armar.

Tillverkaren kommer först börja testflyga Ehang 184 i Kina men hoppas få tillstånd att flyga den kommersiellt i USA och kommer därför söka tillstånd hos den amerikanska flygsäkerhetsmyndigheten FAA.

Det hela väcker väldigt många frågor när det gäller tex säkerheten i luftrummet och för passageraren, prislapp (de första kommer kosta mellan 2-300.000 dollar) men tills vi vet mer får avvakta med en vidare analys.

För er som missat våra tidigare inlägg om drönare och Artificiell Intelligens rekommenderas att läsa några av nedanstående perspektiv:

Drönare/Automatisering
Artificiell Intelligens

Trevlig fredag!

2016-01-14

Japan och Vietnam flyttar fram sina flygande schackpjäser i Sydkinesiska havet

Sydkinesiska havet är ett getingbo som bara blir större och risken för en allvarlig konflikt i takt med att fler och fler är inne och petar och rör om, växer för varje dag.  

I början av september i fjol, rapporterade vi om hur Kina är full igång att färdigställa Fiery Cross, en konstgjord flyg- och flottbas i Sydkinesiska havet. Ön bevakas av ett antal kinesiska fartyg ur landets snabbt växande flotta och det råder en till synes febril aktivitet på ön. På satellitbilderna kan man se många fartyg som muddrar sand, barack- och lagerliknande byggnader under uppbyggnad mm. Det hela kan följas live via google maps här. 

Det har varit många vevor fram och tillbaka i det Sydkinesiska havet de senaste åren. Knappt har året börjat innan nya schackpjäser flyttats fram. Denna gång är det Japan som flyttat fram en av sina pjäser. Landet tänker nämligen börja mellanlanda sina två spaningsplan av typen P-3C Orion i Vietnam, Malaysia och på Filipinerna inom närmast möjliga flygradie från de omtvistade Paracelöarna och Spratlyöarna i Sydkinesiska havet.

Detta skriver den amerikanska tankesmedjan Stratfor om i en läsvärd artikel i Financial Sense.

Den första mellanlandningen och tankning kommer ske i februari i vietnamesiska Cam Ranh bukten, med direkt inlopp till Sydkinesiska havet.

Lockheed Martin P-3C av samma typ som de japanska spaningplanen
Bildkälla, wikipedia commons, av Stahlkoche. Detta plan tillhörande tyska marinen.

Kinas ökade ekonomiska, politiska och militära inflytande i Sydostasien oroar inte bara Japan, Vietnam, Malaysia och Filippinerna utan kanske mest USA som nu flyttar sitt militära fokus till just denna region. Samtidigt dras USA med kraftiga nedskärningar inom flottan vilket gör att samarbete med allierade blir allt viktigare för att spara resurser.

Det maktvakuum som skapats i Sydostasien har Kina tagit till vara genom att bland annat smyga fram en oljerigg utanför Vietnam och skapa en dominans på havet med en modernare och omfattande flotta som bara USA kan matcha (Ryssland har ju Kina ett gasavtal med...).

Vietnam har svarat med ett utökat militärt samarbete med Japan och USA och planerar nu att sätta in egna spaningsplan Sydkinesiska havet. Landet har nyligen testflugit ett drönarplan med 22 meters vingspann som kan bära 1,35 ton i utrustning och flyga non-stop i 35 timmar. Enligt UPI som skrev om detta igår, ska planen utrustas med radar- och kamerautrustning.  

Vietnam köpte 2009 sex ubåtar av Kilo-klass av Ryssland varav fyra är levererade och sannolikt redan används i Sydkinesiska havet.

Det är intressant att världens näst största kustbevakningsfartyg är japanskt men ser ut som ett krigsfartyg och nu överträffats av ett helt nytt kinesiskt fartyg... kustbevakningsfartyget 3901

PLH31, Japans största och världens näst största kustbevakningsfartyg
Bildkälla: wikipedia commons, av Hunini. 

Kinas fortsatta väg mot supermaktpositionen fortsätter allt medan Japans ekonomi får det allt svårare med en åldrande befolkning och ett extremt importberoende av olja och gas. Detta särskilt sedan Fukushima-katastrofen bröt ut 2011 vilket resulterat i en nedstängning av totalt 49 av landets 50 kärnkraftsreaktorer. 

Kina planerar för att bygga en Blue water navy, dvs en flotta som kan operera långt utanför dess gränser och försvara landets intressen. Med tanke på Kinas resursberoende från tex Afrika är detta helt naturligt. Det blir allt mer uppenbart att ska man förstå vad som händer i världen och vad vi har att vänta i framtiden, är det bra att ta på sig energiglasögonen.   

2016-01-11

Intervju med Christer Lindström, VD 4Dialog & medgrundare Podcar City

Vi följer upp intervjun med Ron Swenson med en intervju med en av de andra medgrundarna till Podcar City -konferenserna, Christer Lindström. Under sin resa i Kalifornien i början av november deltog Johan i den nionde konferensen om så kallade Podcars/Personal Rapid Transit  (PRT) eller det som även kallas spårtaxi på svenska. Konferensen ägde rum i Silicon Valley.

Podcar City 9 -konferensen var den nionde i ordningen, den första anordnades i Uppsala 2007 och har sedan dess växelvis varit i USA och Sverige totalt 7 gånger. En Podcar City konferens har även anordnats i Tyskland.

Christer Lindström är även VD för 4Dialog, ett företag som grundades 2013 med bland annat Ron Swenson. Företaget erbjuder 4D-modeller för en hållbar stadsplanering där hållbara transporter som Podcars kan integreras med stadens boende- och livsmiljöer. Mer om 4Dialog kan läsa på företagets hemsida.  

I intervjun berättar Christer bland annat om hur han ser på den fortsatta utveckling av Podcars, bakgrunden till konferenserna och varför så många svenskar är involverade i detta snabbt framväxande transportmedel.

Se gärna även Johans artikel om Podcar City 9 -konferensen i nyhetsbrevet Destination som skriver om hållbara transporter för nätverket Kompass.  

Johans intervju med Christer Lindström finner ni nedan och på vår youtube-kanal.

Detta är ej reklam utan vi skriver om detta för att vi vill sprida kunskap om Podcars och hållbara transporter.

Intervju med Christer Lindström, VD 4Dialog & medgrundare Podcar City

2016-01-10

Svensk arbetslöshet på export från Norge

Ja det lär bli konsekvensen av den fördjupade oljekrisen i Norge. För när fler norrmän nu måste ta vanliga service-orienterade arbeten, innebär det att svenskar kommer få färre arbeten i grannlandet.

Norge som alltså är Sveriges viktigaste handelspartner förser många yrkesgrupper med arbeten inom framförallt hotell- och restaurangbranschen, byggbranschen, sjukvården och förstås oljeindustrin. När det nu skakar i Norge kan det på sikt innebära långt mer än bara mindre tillgänglig olja från landet.

Vi får ny åter anledning att fundera kring detta då Sveriges Radio för en stund sedan sände ett reportage om oljekrisen i Norge, gjord av Norgekorrespondenten Jens Möller. Överlag ett intressant reportage som visar hur fastkedjad Norge är vid sitt svarta guld men som dessvärre inte ställer de viktigaste frågorna. Reportaget finner ni här:
Vi skrev ett längre inlägg om Norges oljekris i höstas som är ännu mer relevant nu och hänvisar i första hand dit för en mer övergripande bild av Norges situation.

I reportaget intervjuas bland andra två svenska oljearbetare som arbetar i Norge och landets fiskeminister Elisabeth Aspaker och statsminister Erna Solberg.

Oljearbetarna bekräftar att oron inom den norska oljeindustrin fortsatt är stor när oljepriset nu ligger långt under vad som krävs för att ens täcka utvinningskostnaderna. Lönsamhet är inte att tala om förrän kanske på 70-80 dollar per fat. I skrivande ligger världsmarknadspriset på olja, Brent crude
på endast 33,5 dollar/fat.

Norska fiskeministern tror att landets näst viktigaste exportindustri, exporten av främst odlad lax, ska fortsätta att öka och bidra till ökad ekonomisk tillväxt och delvis dämpa oljeindustrins minskade bidrag till statskassan.

Vad som inte nämns i reportaget är att Norges oljeproduktion toppade och nådde sin Peak redan 2001 och inräknat 2014 minskat med cirka 44 %. Oljefältet Johan Sverdrup nämns som viktigt inför framtiden och beskrivs som ett gigantiskt oljefält som kommer börja producera om några år. Men som vi skrivit om tidigare kommer detta oljefynd inte hindra den fortsatta nedgången av landets oljeproduktion.  

Det största underliggande problemet för Norges ekonomi är att den dels gjort sig nästan helt beroende av oljeintäkter och sedan investerat statens överskott från oljeindustrin i en oljefond som i sin tur är helt beroende av att tillväxten i de länder den är investerad i. Den norska säkerhetsanalytikern Helge Lurås har påpekat att en bättre investering för Norge hade varit att spara på oljan i backen än att ta upp den och producera/sälja den som fort som möjligt. Men då skulle inte Norge varit lika populär...

I SR- reportaget nämns heller inget om att förslaget att Norge ska göra nya satsningar på framförallt gasutvinning i Barents hav i Arktis kommer kräva oljepriser på sannolikt klart över 100 dollar per fat för att bli lönsamt och dessutom är långt osäkrare utvinning är den på Nordsjön. Det finns som vi skrivit tidigare goda skäl till varför Shell och andra oljebolag undviker att satsa på utvinning i Arktis.

I Arktis vill Norge utvinna gas för omvandling till flytande naturgas (LNG) som kan användas för framställning av olika bränslen och sedan exportera det. Högt respekterade oljeanalytikern Arthur Berman har tex tidigare förklarat varför export LNG export från USA riskerar bli en dålig affär för landet. Detta då transportkostnader och konkurrens av konventionell rysk gas är svårt att konkurrera med. USA som dessutom har långt större gastillgångar än Norge och en redan utbyggd infrastruktur för LNG. Men 

Norge kanske kallt räknar med ett oljepris på 120-140 dollar per fat inom 5-10 år och att världens behov av flytande bränslen blir skriande i takt med att den globala konventionella oljeproduktion faller år för år.    

Oljebolagen kommer förstås fortsätta att ge sig ut efter olja och gas och norska politiker känner väl sig målade i ett hörn och tvingade att satsa på ny riskablare och mindre lönsam utvinning för att minska nedgången i landets redan fallande oljeproduktion, Kanske tror man att det ska köpa tid för en senare omställning.

Världens konventionella oljeproduktion/relativt lättutvunna olja (tänk utvinningen på land i Saudiarabien och Ryssland) ersätts nu av allt mer okonventionell/svårutvunnen olja (tänk skifferolja i USA och oljesand i Kanada samt utvinning i Nordsjön och Arktis tex). Detta visar av vi har plockat de lågt hängande frukterna först och nu måste använda mer och mer energi och investeringar för att få ut samma eller mindre mängd mot tidigare.

Vem som helst inser att detta är en ohållbar utveckling som bara gör omställningen svårare till en fossiloberoende ekonomi vi måste ta oss till ändå. "Men", säger någon. "Nöden är uppfinningens moder!". Så kan det vara ibland eller snarare det kan räcka att vara uppfinningsrik för att lösa svåra problem ibland, "men den fossila energin är den industriella revolutionens moder!". Det är viktigt att vara medveten om att utan billig energi blir det inga smartphones eller mat på bordet för 7 miljarder människor -hur smarta tekniska lösningar vi än hittar på.

Hög tid att rikta den energi vi har till infrastruktur som kan bära samhället även när oljan och de fossila bränslen vi förlitat oss på så länge blir en bristvara.

I vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet, ägnar vi ett helt kapitel åt Norge och oljeproduktionen i Nordsjön och hur det kan påverka Sverige framöver.

Bildkälla: Wikipedia commons, publika rättigheter 

2016-01-08

Intervju med Ron Swenson -svenskättad pionjär i Silicon Valley

Under Podcar City 9 konferensen i Kalifornien i början av november fick Johan möjlighet att göra en intervju med en av konferensernas grundare och huvudorganisatörer, Ron Swenson.

Ron är en inspirerande entreprenör, ingenjör och uppfinnare i Silicon Valley som ägnat nästan hela sitt liv åt utvecklingen av olika solenergi-anpassade tekniker för såväl byggnader som transporter.

Bland annat innehar Ron fortfarande Guiness World record från 2004 "för att med världens största största Kite-segel dragit en 9 ton tung segelfarkost"- ett rekord som ännu står sig. Kite-segel används i allt högre utsträckning av stora handelsfartyg för att minska bränsleförbrukningen, något vi skrev om i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet.

Ron är lite extra intressant för oss svenskar då anledningen till att denna framgångsrika herre hamnade i USA och sedermera Kalifornien är tack vare dennes farfar, Carl N. Swenson som immigrerade till USA från Sverige 1902.

Carl Swenson kom till USA redan som 17-åring men hamnade snabbt i byggbranschen där han blev mycket framgångsrik. The Swenson builders blev ett känt namn inom byggbranschen och Carl fick ansvaret att bygga ett antal byggnader som blev kända för sina moderna funktioner. Här kan tex nämnas Sam Josés Medico-Dental Building som byggdes 1928. Senare skulle det som nu var Carl Swenson Co, Inc få ansvaret för att bygga avancerade byggnader för NASA och bilföretaget Ford.

Idag ingår flera byggbolag i Swenson Group, där det största är Barry Swenson Builder som leds av Barry Swenson. Familjen Swenson har sedan 1960-talet varit med och format det som idag är Silicon Valley- en kreativ miljö för företagare och entreprenörer från hela världen men också en av världens dyraste platser att bo på.  

Även om Ron har varit involverad i familjeföretagens byggbolag har han mest fokuserat på utvecklingen och användning av olika solenergitekniker som kan användas inom såväl transportsektorn som till byggnader. Tillsammans med Barry Swenson Builder har Ron med sitt företag Swenson Solar, bidragit med solenergi-installationer på totalt 1,7 MW.

Ron har varit med och bildat många företag bland annat ett inom datasäkerhet som köptes upp McAfee, ni kan läsa mer om Rons många uppdrag här.

2007 var Ron med och skapade den första Podcar City konferensen som hölls i Uppsala, tillsammans med bland andra svensken Chrirster Lindström som vi kommer beskriva senare, Johan har nämligen intervjuat honom också.

Ett av huvudskälen till att Ron är så engagerad och drivande i spridningen av Podcars och smarta lösningar för solenergi och förnyelsebar energi, är på grund av sina insikter och kunskaper om Peak Oil. Ron sitter nämligen sedan många år med i styrelsen för Association for the Study of Peak Oil and Gas (ASPO)-USA. Med ASPO-USA har Ron varit med och påverkat amerikanska kongressledamöter och senatorer för att belysa frågan och förmå dem att påskynda omställningen av USA:s energi- och transportsystem.

USA:s oljeberoende och dysfunktionella transportsystem är en enorm utmaning men Ron ser samtidigt att det händer mycket positivt i USA och andra länder just nu, särskilt när det gäller Podcars och solenergi-teknik som visar att möjligheterna till en omställning finns när man tänker helt nytt.

Ron har även ägnat mycket av sin tid genom åren till undervisning om hållbar energi vid bland annat San Jose State University i Kalifornien.

Det var under en energikonferens i  Washington DC 2010 som organiserades av ASPO-USA, där Peak Oil var huvudtemat som Johan träffade Ron för fösta gången.

Nedan kan ni alltså se Johan intervjua Ron Swenson följt av Rons presentation under konferensen som både tar upp bakgrunden till vårt fossila energiberoende idag och vad Ron gör med INIST för att sprida kunskap och skapa samarbeten kring Podcars världen över.

Intervju med Ron Swenson -inspirerande entreprenör, ingenjör och uppfinnare



Ron Swensons presentation under Podcar City 9- konferensen

2016-01-06

Oljebarometern -6 Januari

Peak Oil måste läsas

As Oil Money Melts, Alaska Mulls First Income Tax in 35 Years, ASPO-USA, 26 December 2015
-Fallande oljepriser och minskad oljeproduktion tvingar delstaten att inför inkomstskatt för första gången på 35 år. 2/3 av intäkterna saknas för att klara delstatens åtaganden. Så sent som i november hade delstatens produktion av olja fallit med 75 % mot toppåret 1988 som vi skrivit om i tidigare inlägg.      

Saudi-Iran standoff: War or a grand bargain?, Aljazeera, 6 Januari 2016
-Olika perspektiv på konflikten mellan Iran och Saudiarabien. Blir intressant att se hur den iranska ekonomin påverkas av att sanktionerna mot landets kärnteknik-program lättas denna månad. En sak är säker -USA och omvärlden behöver Irans olja för framtiden i takt med att den konventionella oljeproduktionen börjar minska. 

Ekonomicirkusen

Hushållens skuldtillväxt större än hela BNP-ökningen, Cornucopia/Lars Wilderäng, 31 December 2015
-Tillväxten mätt i BNP i Sverige de senaste åren beror i huvudsak på högre privatbelåning av svenska hushåll som frigör kapital för konsumtion genom att betala mindre för köp av bostäder med rekordlåga räntor och minimal kontantinsats och ingen amortering...

US files civil lawsuit against Volkswagen for violating clean air laws, The Guardian, 4 Januari 2016-Amerikanska Justitiedepartementet har lämnat in en stämningsansökan mot Volkswagen med anledning av företagets fusk med utsläpp genom mjukvara. Beloppet kan uppgå till hela 18 miljarder dollar men klausuler som skyddar biltillverkare lär hålla nere dessa siffror det återstår dock väntar många privata stämningar mot VW i USA.   

Silver Summit and Resource expo 2015 -Sevärd presentation där bland andra Grant Williams ger sin syn på guld- och silvermarknaden framöver. 


Det nya Kina

China Taking Steps to Make Aircraft Carrier Fully OperationalNational Defense Magazine, Januari 2016
-Kinas första och enda hangarfartyg kan börja segla på riktigt med tränat manskap redan i år. Liaoning som fartyget heter är en ombyggnad av ett Ukrainiskt/Ryskt fartyg och kan inte jämföras med amerikanska betydligt större mer avancerade hangarfartyg. Men samtidigt bygger Kina 2-3 egendesignade fartyg och Liaoning blir en viktig träningsplattform för kinesiska flottan och i inför konstruktionen av framtida superhangarfartyg.

Torbjörn Petersson: För Kina var testet ett slag i ansiktetTorbjörn Petersson, Dagens Nyheter, 6 Januari 2016
-Nordkorea uppges ha orsakat ett jordskalv efter någon form av provspräning, enligt Pyonjang regimen en vätebomb men av efterskalven att döma och Sykoreas strålningsmätningar är det sannolikt en betydligt mindre sprängladdning och alltså inte en vätebomb. Det skapar dock ytterligare spänningar i en region där Kina tar allt mer utrymme och Japan känner sig trängd att agera. 

Kina antar kontroversiell och omfattande lag mot terrorism, Jojje Olsson, InBeijing, 28 December 2015
-Precis som många andra länder pekar på "hotet av terrorismen", inför Kina omfattande åtgärder som hotar civila rättigheter, den personliga integriteten och möjligheten att uttrycka sig fritt. 

Ny Teknik och övrigt

Retrotopia: Neglected Technologies, Johan Michael Greer, Resilience, 31 December 2015
-Den internationellt storsäljande författaren och tänkaren John Michael Greer (JMG) har skrivit en kul och tänkvärd text om framtidens utmaningar med bland annat drönare. Vad sägs om drönarskytte....

Superdator testas i Volvobilar, Ny Teknik (via TT), 5 Januari 2016
-Volvo satsar hårt på suvar och säkra bilar och allt mer på teknik för autonoma bilar men de ligger i LÅNGT efter när det gäller elbilar och sannolikt även långt efter Tesla Motors när det gäller spetsen för autonoma bilar. Det krävs mer än avancerad mjukvara och kraftfull grafikprocessor för att nå säkra autonoma bilar.

2016-01-04

Hyperloop mellan Norrtälje och Åbo?

I Sveriges Radio rapporteras det idag om att ett av de två Kalifornienbaserade företagen som kommit längst i utvecklingen av Hyperloopen bland annat sneglar på möjligheten att bygga en Hyperloop-bana mellan Sverige och Finland.

Möjligheten att förbinda Norrtälje och Åbo i Finland via Åland med en Hyperloop-bana ska ha diskuterats på ett seminarium på finska ambassaden i slutet av november där åländska representanter ska ha varit pådrivande för idén. Företaget Hyperloop Technologies som vi skrivit om tidigare, ska ha erbjudit sig bidra med kapital för en förstudie.

Detta kan låta hypat värre och det är det säkert initialt. Men inte för att tekniken är futuristisk och behöver vara dyrare än tex svenska mångmiljardsatsningar på höghastighetståg.

Nej, varför just Hyperloop Technologies varit i kontakt med Sverige och Finland (och säkert många fler länder) är för att det pågår en kamp om vilket företag som ska komma med den billigaste och snabbaste lösningen för att bygga den första fullskalig testanläggning för Hyperloopen. Just nu står den kampen främst mellan Hyperloop Technologies och Hyperloop Transportation Technologies (HTT).

Men som vi skrivit tidigare tror vi inte det blir Hyperloop Technologies som blir först med en fullskalig testbana utan Hyperloop Transport Technologies (HTT) som leds av entreprenören Dirk Ahlborn .

Detta hindrar inte att Hyperloop Technologies verkar för att synas så mycket som möjligt för att framstå som den naturliga kandidaten för kontrakt att bygga och designa Hyperloop-anläggningar för riktig trafik i USA och på andra håll i världen. Vilken teknik och design som vinner i slutändan är förstås svårt att säga.

Allt sedan entreprenören och ingenjören Elon Musk den 12:e augusti 2013 offentliggjorde  ett 50-sidigt utkast med ritningar och beräkningar av vad han kallar ”Hyperloopen” eller ”ett femte sätt att transportera sig” har det varit mycket medialt fokus kring detta till synes futuristiska transportmedel.

Men Hyperloopen är en rörpostliknande teknik som skildrades av Jules Verne redan 1863 i den mindre kända klassikern Paris in the Twentieth Century som inte publicerades förrän 1994. Det är långt ifrån någon fantasiteknik utan bygger på beprövad teknik som egentligen bara skalas upp och modifieras för att kunna transportera människor och gods på ett säkert sätt.

I vår bok Olja för Blåbär -Energi. Makt och Hållbarhet beskriver vi en rad eltransporter som tillsammans kan göra omställningen från den fossila eran mer hanterbar. Ett av de transportmedel som förvisso bör ha lägre prioritet än Podcars/PRT-system, fungerande järnväg för gods och elmotorvägar, är just Hyperloopen. I avsnittet om Hyperloopen skriver vi bland annat.

"Många har säkert sett eller hört talas om rörpost. Ett fiffigt transportsystem där en liten tub kan fyllas med till exempel mediciner eller pengar från en kassa i affären och som sedan svischar i väg i ett rör snabbare än vinden. Tuben är praktisk då den kan transportera sitt innehåll till en annan del av samma byggnad eller flera kilometer bort, utan att stöta på några hinder längs vägen. Vi minns hur vi fascinerades av denna teknik när vi under högstadiets praktikperiod i en stor byggnad på Arlanda flygplats skickade små reservdelar till flygplan med just rörpost. 
  
Genom att kontrollera tryckluften i rören kan man skicka iväg tuberna vid stationer som med hjälp av fläktar skapar ett övertryck, vilket får tuberna att fara i väg till växlar för vidare transport eller till slutstationer där de kan tas om hand. Rörposten är en gammal beprövad teknik
som användes redan i början av 1800-talet." 


Bildkälla: Elon Musk Hyper Alpha pdf som ni finner här

I sitt skissdokument beskrev Elon Musk Hyperloopen så här:

"En tub med lågt lufttryck innehållandes kapslar som transporteras med både låga och höga hastigheter. Kapslarna hålls uppe av en luftkudde bestående av tryckluft och är aerodynamiskt svävande. Kapslarna sätts i rörelse med hjälp av magnetiska acceleratorer, utplacerade på olika stationer med rotorer i kapslarna som hjälper tryckluften att föra kapslarna framåt. Passagerare kan kliva på och av vid stationer längs tuberna eller där tuberna slutar. Kapslarna kan i nuvarande form dimensioneras för upp till 28 passagerare och avgå var trettionde sekund. Räknat på en tjugoårig avbetalningsplan för projektet, i 2013 års dollarvärde, skulle biljettpriset för en enkel resa mellan Los Angeles och San Francisco hamna på cirka 20 amerikanska dollar".

Något vi i boken bland annat kommenterade med att det skulle innebära att en resa med Hyperloopen mellan Stockholm och Göteborg skulle kunna genomföras på under 30 minuter och kosta cirka 120 kronor

Allt som inte byggts förut och utmanar konventionella transportmedel ifrågasätts naturligtvis hårt i början och som vanligt är den initiala investeringen för att kunna visa upp en fungerande anläggning den största tröskeln att komma över. Men man ska komma ihåg att skälet till att Elon Musk offentliggjorde skisser för hur Hyperloopen kan byggas kom från den den frustration han delar med många andra som fastnar i bilköer mellan Los Angeles och San Francisco. Droppen blev när Musk läste om planerna att lösa trafikkaoset genom att bygga en extremt dyr och internationellt sett långsam höghastighetsbana mellan just San Francisco och LA.

Varför bygga en höghastighetsbana för tåg när en snabbare och bättre kan byggas till kanske en tredjedel av kostnaden. Douglas Malewicki, grundare av SkyTran som skrev om i företgående inlägg har dessutom visat att om Podcars kombineras med en Hyperloop kan restiden för restiden San Francisco och Los Angeles nästan halveras jämfört med höghastighetståg.

Nedan ser ni tre bilder av Douglas Malewicki som presenterades under Podcar City 9 konferensen.

San Francisco -Los Angeles med bil, flyg  eller höghastighetsbana för tåg 
Bildkälla: Douglas Malewicki, presentation vid Podcar City 9 konferens i Silicon Valley  

Mountain view (SF)-Irvine (LA) med SkyTrans Podcars eller från San Diego med högre medelhastighet 
Bildkälla: Douglas Malewicki, presentation vid Podcar City 9 konferens i Silicon Valley  

Mountain view (San Francisco)-Irvine (Los Angeles) med bil+Hyperloop VS
SkyTrans Podcar+Hyperlooop 

Bildkälla: Douglas Malewicki, presentation vid Podcar City 9 konferens i Silicon Valley  

Malewicki visar att genom att bygga enbart en Podcar-bana mellan Los Angeles och San Francisco och där banan även går vidare ut till i det här fallet Irwine utanför LA och till Mountain view i Silicon Valley utanför San Francisco, kan restiden nästan halverats mot en resa med höghastighetståg som stannar 7 gånger.

Görs resan mellan Irvine och Mountain view med Hyperloop måste man ändå bila mellan LA och från SF till slutdestinationen i Mountain view vilket gör att restiden blir knappt 3 timmar. Detta är endast 1 timma och 20 minuter snabbare än om samma resa gjordes helt med SkyTrans Podcars.

Vidare kan man konstatera att med SkyTrans Podcars (om de fanns) mellan LA och SF går det nästan lika snabbt som som att ta flyget -det skiljer bara 17 minuter då resan till flygplatsen och incheckningen tar sådan tid...

Hyperloopen är knappast det vi behöver för den dagliga passagerar- och godstrafiken men den kan bli ett komplement till tex Podcars i framtiden. Flyget är trots allt HELT oljeberoende och bidrar dessutom med stora koldioxidutsläpp.

2016-01-03

SkyTrans Maglev-teknik kan revolutionera transportindustrin för Podcars

I tidigare inlägg och videos har vi beskrivit en rad varianter på Podcars/Personal Rapid Transit, även kallat spårtaxi på svenska. Gemensamt har dessa transportmedel att de oftast färdas 5-15 meter ovan mark på egna banor, är förarlösa autonoma system som tar passageraren non-stop från start till destination och drivs av elektricitet. Podarna/fordonen kräver dessutom betydligt mindre energi för att drivas framåt och systemet i sin helhet kräver inte till tillnärmelsevis lika mycket underhåll som konventionella transportsystem som järnväg, spårvagn, buss för att inte tala om övriga vägtransporter.

Samtidigt kan man inte förneka att Podcars antingen går på hjul eller hänger/åker på någon form av räls där friktion och väder gör att visst underhåll är oundvikligt. Det bör dock påpekas att det äldsta systemet för Podcars i världen, fungerat med lågt underhåll och en driftsäkerhet på över 90 % sedan början av 1970-talet. För att göra Podcars ännu mer konkurrenskraftiga och samtidigt både sänka ljudnivån till ett minimum och möjliggöra höga hastigheter, har ett amerikanskt företag som heter SkytTran utvecklat ett Podcars-system som kan bli revolutionerande.

På julafton publicerade vi ett inlägg om den högintressanta grundaren av SkyTran, Douglas Malewicki. Idag ska vi dock titta mer på hur tekniken fungerar och skiljer sig från vanlig Maglev-teknik.

Många har säkert hört talas om Maglev-tåg. Detta är en teknik som bygger på magnetisk levitation (Maglev) eller svävning mellan magnetiska fält. Ett tåg utrustas med linjära kedjor av elektromagnetiska spolar under fordonet och längs banan som skapar en friktionsfri yta mellan magneterna längs tåget och de längs banan.

Det finns många varianter på Maglev-teknik men alla möjliggör för tågen att färdas med väldigt låg energitillförsel tack vare lågt luftmotstånd och i praktiken noll friktion mellan tåget och banan.

Den närmast fullskaliga Maglev-teknik som används idag finns i form av en 30,5 km lång sträcka i Shanghai där det så kallade Shanghai Maglev Train trafikerar Shang Pudong Internationell Airport och tunnelbanenätet.

Maglev-tåg i Shanghai
Bildkälla: Wikipedia, Alex Needham, publika rättigheter 

Kortare testbanor finns även i Tyskland och på senare år även i Japan. Maglev-tekniken för höghastighetståg har låga underhållskostnader jämfört med vanlig järnväg och möjliggör hastigheter på över 500 km i timmen men är dyrare att bygga per kilometer bana. Tyska Transrapids Maglev-teknik för tåg kan ni se och läsa mer om här.

Nu tillbaka till SkyTran och företagets egenutvecklade Maglev-teknik för Podcars. Under Podcar City 9 konferensen som Johan filmade på plats i början av november, presenterade SkyTrans chefsingenjör Robert Baertsch den revolutionerande tekniken- se nedan.

Robert Baertsch arbetade tidigare med NASA;s utveckling av bland annat förnyelsebara biodrivmedel men för cirka 9 år sedan lämnade han det uppdraget efter att ha blivit överväldigad av SkyTran-tekniken. Baertsch har en bred bakgrund av kompetenser som ni kan läsa mer om här.

SkyTran är idag knutet till NASA:s Ames Research Center i Mountain View Silicon Valley.  

Vad SkyTran skapat är ett Maglev-system som inte behöver ha superledande spolar eller magneter i hela banan fordonet/Poden färdas under. Istället använder man aluminium som reaktionsyta längs banan och en speciell sammansättning magneter som placeras längs fordonet vilket skapar samma magnetiska levitation/svävande som vanlig Maglev-teknik och alltså minskar friktionen mellan banan och fordonet till ett minimum.

Med SkyTrans teknik minskar även belastningen mot banan vilket gör att de kan byggas med lättare material och tar mindre plats på marken. SkyTran banor kan byggas på lyktstolpeliknande pelare som till och med får plats längs smågator. Tack vare att SkyTran Podarna "flyger fram" kan de även svänga i höga hastigheter utan att behöva bromsa in, då de svänger i höjdled och inte i sidled.

Bredden på SkyTran-banan är cirka 1,5 meter och på detta "tak" är det tänkt att solceller ska placeras för att kunna driva systemet i princip helt på sol. Podarna ska kunna ta 2-4 passagerare.

Just nu byggs en fullskalig testbana i Tel Aviv i Israel. Om testerna går väl kommer den gå i trafik och fler byggas i Frankrike och Indien.

Kika på presentationen nedan så förstår ni hur det funkar!

Se även SkyTrans VD Jerry Sanders presentera företagets PRT-system i Indien (9.06 in i videon kan se exakt hur SkyTrans Maglev-teknik fungerar).

2016-01-01

ecoPRT- smarta lågenergi-Podcars för framtiden

Vi inleder det nya året med ännu en rapport från Podcar City 9 -konferensen vi skrivit mycket om här på bloggen och som Johan skrivit en artikel om i nyhetsbrevet Destination som ges ut av Nätverket Kompass.

Vi har hittills laddat upp 19 videos från konferensen om hållbara masskommunikationer som Johan filmade på plats i Silicon Valley, Kalifornien i början av november. Ni finner alla videos tillsammans med andra presentationer och inslag vi gjort under 2015 på youtube-kanalen. Fjolåret som verkligen blev ett händelserikt år för oss.  

Under konferensen presenterades väldigt många olika tekniker och varianter för Personal Rapid Transit (PRT), Podcars eller det som även kallas spårtaxi på svenska. En PRT-teknik/variant som stack ut lite extra var ecoPRT som Marshall Brain och Seth Hollar ligger bakom.

ecoPRT presenterat vid Podcar City 9 konferensen i Kalifornien  
Bild från presentation av Marshall Brain och Seth Holler som finns att hämta i sin helhet här

EcoPRT jämfört med några konventionella transportmedel 
Bild från presentation av Marshall Brain och Seth Holler som finns att hämta i sin helhet här

Marshall Brain är entreprenör. författare och föredragshållare. Brain har bland annat grundat sex företag varav det mest kända är "How Stuff Works". How Stuff Works inleddes som ett hobbyprojekt i form av en hemsida som förklarar hur prylar funkar men blev en sådan framgång att Discovery Network köpte det för 250 miljoner dollar. Brain är även författare till ett 20-tal böcker. de flesta med fokus på hur teknikutvecklingen kommer påverka framtiden och även mycket om "hur prylar funkar".

Seth Hollar är utbildad electrical engineer vid MIT och har doktorerat vid University of California Berkeley. Hollar har bland annat arbetat vid Toshiba i Japan och vid amerikanska vapen- och rymdforskningstillverkaren Lockheed Martin där han var med utvecklade teknik för obemannade farkoster avsedda för bland annat resor till planeten Mars. Hollar är känd för att ha byggt en av världens minsta robotar, liten nog att få plats på ett mynt som är 17 mm i diameter.

Tillsammans undervisar även Marshall Brain och Seth Hollar i entreprenörskap för ingenjörer vid North Carolina University i USA.

Brains och Hollars PRT-system sticker ut från många andra föreslagna system på flera sätt, särskilt när det gäller kostnaden och storleken på farkosterna/fordonet. Detta för att minimera de ekonomiska trösklarna som ofta håller borta investerare och politiker från att våga ta steget till förverkligande av fullskaliga PRT-system och samtidigt minimera miljö och energikostnaderna. EcoPRT är en nisch och passar inte överallt men bör kunna intressera tex många Universitetskampus, större företagsområden och även mindre mindre samhällen.

Kika gärna på presentationen nedan och fundera själva. Vi vill även passa på att önska våra läsare en god start på det nya året!