Sidor

2017-03-04

Hur vi kan bygga framtidens svenska försvar och värnplikt

1860 kunde en välbeställd svensk köpa sig fri från värnplikten genom att under fredstid betala 100 riksdaler, en rätt som avskaffades 12 år senare. Nu när värnplikten åter är på tapeten för att Sveriges försvarsmakt ska kunna rekrytera tillräckligt med personal blir frågan om varför vi har ett försvar och en värnplikt åter central.

I det här inlägget ska vi dels belysa varför ett demokratiskt land i dagens värld måste ha ett försvar som inger respekt hos andra länder och samtidigt respekteras bland nationens egen befolkning som en central del i bevarandet av ett lands suveränität. Vi ska även titta på hur ett nytt försvar för framtiden kan byggas med mer hjärna och helhetsperspektiv än muskler hos den enskilde soldaten. Ett försvar som har kapaciteten och förmågan att hantera många olika hot utöver de de rent militära och vapenrelaterade.

I en rad artiklar debatteras just nu återaktiveringen av värnplikten i Sverige. Men det handlar inte om någon återinföring av allmän värnplikt där stora delar av landets 18-åringa män kallas till mönstring för att sedan få fram 10-tusentals personer för att göra "lumpen" eller militärtjänst. Istället är det cirka 13 000 män och kvinnor av en årskull på 100 000 som kommer kallas till mönstering i juli, en utbildning som sedan genomförs till hösten. Av dessa mönstrande män och kvinnor väljs 4000 ut för att genomgå en 11 månader lång militärtjänst under 2018.

Skillnaden mot nuvarande yrkesutbildning är att dessa mönstrande personer som väljs ut eller frivilligt inleder värnplikten inte kan avbryta utan giltiga skäl och alltså omfattar både kvinnor och män.  

Demokrati och frihet kräver skydd av landets suveränitet

Skyddandet av ett lands suveränitet är en förutsättning för att en demokratisk stat ska fungera när omvärlden och tiderna förändras. Individuell frihet blir inget värt om den kan tas bort med en handryckning av en annan stat, ledare och särintressen inom eller utanför ett lands gränser. Precis som en rättsstat bara är en idé som fungerar när handlingar som bryter mot lagar inom dess gränser får konsekvenser för vederbörande. Likheten inför lagen upprätthåller ett förtroende mellan staten och dess invånare som när det fungerar upprätthåller en rättslig ordning som de flesta kan enas kring. Trygghet och förtroende inom staten och dess identitet hänger helt på att detta fungerar.

Det kollektiva ansvaret inför lagen och värnandet om den nationella suveräniteten står ytterst över den indivuella friheten. Men det här är något som många glömmer för att istället ta den individuella friheten för given. Särskilt i Sverige där många reser till andra delar av världen och via Internet knyter band med människor på andra sidan klotet och alltmer ser den indivuella friheten och identiten kopplad till ett globalt plan och inte nationen. Detta kan ge bredare livsperspektiv och vänner för livet men i kombination med okunskap slå fel.

I Dagens Samhälle uttrycktes detta i form ett individfokuserat synsätt i fredags när Förbundsordförande för Centerpartiet, Magnus Ek bland annat skrev följande i en debattartikel:

"Att tvinga ungdomar att bära vapen, och utbildas för att döda eller dödas är inget som vi bör ta lätt på. Det strider mot de frihetliga värderingar som bör vara grunden för vårt samhälle och att alla människor, så långt det är möjligt, bör få chansen att forma sina liv utan tvång."

Det är lätt att ta sig för pannan inför sådana här resonemang men över 200 års fredsbubbla har satt sina spår... Många i likhet med Magnus Ek har tydligen missat att beredskap för krig och samhällsstörande kriser inte är att betrakta som en frivilligt åttagande. Värnplikt eller civilplikt (tidigare vapenfritjänst) är en plikt och ett givet ansvarstagande individen har gentemot det samhälle som överhuvudtaget gör den individuella friheten möjlig och som skyddar den. En civil- och militär krisberedskap med en respekterad försvarsmakt med tillräckliga resurser och förmågor att skydda/bistå landet vid olika kriser bör snarast ses som en försäkring lika självklar som en bilförsäkring eller hemförsäkring. Vi får dock inte glömma en liten avgörande skillnad.

Om ett hus brinner ner eller en bil kvaddas kan en försäkring vara guld värd och se till att människor kommer på fötter igen men om ett land utsätts för en längre kris utan resurser att hantera detta kan det i värsta fall leda till att hela samhället förändras i grunden och att allt vi idag tar för givet försvinner fort.    

Låt oss så fundera lite kring värnplikten och varför ett land bör ha ett försvar med många förmågor i dagens värld. Till att börja med måste vi konstatera att Sveriges och de flesta svenskars erfarenheter av krig och långvariga samhällskriser är minimala eller obefintliga, med undantag för de flyktingar som kommit till Sverige genom åren och bär med sig detta i färskt minne. Sverige har varit förskonade från krig i över 200 år och de flesta som lever idag har inte ens hört äldre generationers erfarenheter från ransoneringstiden som rådde i Sverige under andra världskriget och ända in på 1950-talet.

Synen på beredskapstänkande och ett starkt svenskt försvar genomsyrade förvisso hela det svenska samhället under kalla kriget men har sedan mitten av 1990-talet succesivt förändrats till att idag bli en fråga för politisk pajkastning och en icke-fråga för de flesta svenskar. Men på senare år har allt fler insett att försvaret monterats ner till en ohållbart låg nivå. Detta blev om inte annat tydligt under sommaren 2014 då en jättebrand drabbade Västmanland och Försvarsmakten fick förses med proviant och utrustning av vanlig svenskar då de själva saknade detta.

"Stackars svenskar om det blir kris"

I Sverige rekommenderas landets hushåll att ha vatten, värme och mat för 72 timmar enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) och kanske klarar sig befolkningen en eller par veckor på den mat finns i affärerna innan hyllorna gapar tomma. I vår grannland Finland är synen på försvaret och nationens krisberedskap helt annorlunda. Landet har en 80 % självförsörjningsgrad av livsmedel och beredskapslager med mat för cirka 6 månader för HELA befolkningen

Exakt hur stora och vart dess livsmedelslager lagras är sekretessbelagt men de är utspridda över ett stort antal lantbruk och enheter i Finland, med beredskapslager av tex spannmål. Men landet har även avtal med läkemedelsbolagen om att de ska lagerhålla mediciner för människor, för att räckta i tre till tio månader. Mediciner för landets husdjur räcker i minst tre månader... I Sverige får vi väl än så länge hoppas det finnas lager för några dagar på vårdinrättningarna. Detta konstaterade Johan och en läkare i en artikel i Moderna Läkare om Peak Oil och svensk sjukvård för några år sedan.

Men kanske är Finlands omfattande beredskapstänk inte så konstigt. I Finland kan dagens smartphone-generation ännu höra fruktansvärda historier från sina far- och morförläldrar eller från barn- och barnbarn till dessa som fört historierna och erfarenheternna vidare från finska vinterkriget. Hela finska samhället genomsyras därför ännu av ett beredskapstänk som sträcker sig från ett militärt försvar av hela landet till ett omfattande civilförsvar. Detta berör förmågan att försörja hela landets befolkning på livsmedel och livsnödvändiga mediciner samt resurser som kan bli en brist vid ett krig eller när importerna till landet av något skäl inte kommer fram.

Ur det här perspektivet ligger Sverige med andra ord långt efter Finland och andra grannländer som Norge där matförsörjning, krisberedskap och ett starkt försvar har hög prioritet.

Men varför ska vi ha ett försvar?

I en utopisk värld hade vi inte behövt ett försvar eller någon utarbetad krisberedskap utöver den för att hantera naturkatastrofer och mänskligt orsakade bränder etc. Om alla stater delade med sig av sina resurser och vi hushöll med dessa med vetskapen om att de flesta är ändliga och kräver ett förhållningssätt med naturen där inte ekonomisk tillväxt eller befolkningstillväxt kan fortskrida utom kontroll. Ja, då skulle Sverige i likhet med Costa Rica inte behöva ett försvar och kunna lägga pengar och resurser på annat, tex på rymdforskning eller något annat spännande område för mänskligheten.

Men så ser inte världen ut idag även om den kan göra det i framtiden. Istället har vi ökade hot med klimatförändringar och oljetoppen/Peak Oil där vår enskilt viktigaste energikälla för världsekonomin, oljan, inom några år kommer börja minska. Sedan har vi ökade flyktingströmmar, ekonomiska/politiska klyftor som växer inom och utanför Sveriges gränser, ett förändrat säkerhetspolitiskt läge i Östersjön, ökad antibiotika resistens osv osv.

Detta betyder inte att Sverige bara kan skärma av sig från resten av världen och likt Trump tro att vi kan bygga murar och sticka huvuden i sanden. Däremot kan vi inte som nu, naiivt tro att kriserna inte kommer drabba Sverige och att business as usual kommer lösa utmaningarna åt oss eller att något annat land i framtiden ska hjälpa oss när vi inser att vi behöver hjälp vi inte kan ge oss själva.

Hur kan ett nytt försvar och en ny krisberedskap byggas?
   
Åter till värnplikten och försvaret. Med klimatförändringar, energikriser och nya säkerhetspolitiska hot i vårt närområde krävs ett helt nytt typ av försvar. Glöm unga grabbar som bygger mer muskler än hjärna och lär sig hantera vapen eller bygga mobila broar. Genom att titta på hur delar av Kina:s och USA:s försvarsmakt byggs upp nu får vi en helt annan bild. Amerikanska militärbaser byggs för att bli självförsörjande på energi, i Kina får soldater odla en stor del av sin egen mat och äter mest grönt, åtminstone när de befinner sig på isolerade platser som i Sydkinesiska havet. I USA och Kina utbildas även många till att på heltid bevaka/köra drönare. I framtiden kommer dessutom säkerligen många idag mansdominerade militära uppgifter som kräver extrem fysisk förmåga kunna skötas av kvinnor med exoskelett eller av robotar. Kvinnors förmåga i strid behöver vi för övrigt inte ens fundera över. I norra Irak har över 1000 mycket hängivna och effektiva soldater (kvinnor) framgångsrikt slagit tillbaka ISIS-styrkor för de så kallade kurdiska Peshmerga-stykorna.

Men framtidens "soldat" bör överlag inte ses som någon som måste kunna hantera eller bära ett vapen utan någon som är med och bidrar till den större helheten och krishanteringsförmågan inom en försvarsmakt. Det finns säkert många svenskar som inte har fysiken eller viljan att bära vapen men gärna bidrar till försvarsmakten på andra sätt. Varför inte tex rekrytera människor som är skickliga på att tex odla mat för att göra svenska militärbaser självförsörjande på mat året runt (med konservering och lager under vintern), fenomenala analytiker men kanske med mindre lämplig fysik, data-tekniker, programmerare, sjukvårdare, brandmän eller andra kompetenser som försvaret saknar men kommer behöva inför framtiden.

Med en bredare förmåga kan försvaret hantera de komplexa uppgifter vi kan vänta oss framöver men som dagens försvarsmakt med dess omoderna utformning och bristande kompetens och resurser, saknar men kommer behöva nu när personalstyrkorna och förmågorna åter ska byggas upp.

Utöver denna civilplikt/vapenfria tjänst som alltså tillför ovärderlig kompetens och bredd till försvarsmakten, kan värnplikten på ett naturligt sätt bidra till återknyta den folkliga och demokratiska förankringnen mellan försvaret och vanliga svenskar. Nej, vi talar här inte om någon form av kollektiv uppfostringsanstalt men en bro mellan det civila och yrkesmilitära som bygger på ansvarsdelning och gemensamma erfarenheter.

Vi är väl medvetna försvarets förmågor ibland kräver spets som bara kommer med yrkesträning och att rekryteringsbristen idag säkerligen är kopplad till dåliga löner. Men vi menar att för att uppnå bredd och folklig förankring är en succesiv uppbyggnad och rekrytering via såväl civilplikt som värnplikt viktig för Sveriges försvars- och krisberedskapsförmåga.

För att få lite perspektiv avslutar vi med att rekommendera den sevärda miniserien "Om kriget kom" som kan ses som en ihopklippt långfilm nedan. Inte för att kriget står för dörren utan för lite perspektiv om hur extremt långt ifrån tidigare beredskapstänkande vi kommit på bara 20 år men som vi nu har möjlighet att bygga upp till något som faktiskt kan göra skillnad vid framtida kriser, för de kommer.

Trevlig lördag!  
 

4 kommentarer:

  1. En resurs som kommer saknas när hela försvaret (civilt som militärt) skall återbyggas är nämligen stålar. Jäklar att det kommer kosta. T.ex alla lagerbyggnader och bergrum som är utsålda.. Man kan ju liksom inte påstå att vårt land badar i pengar. Det verkar vara brist lite överallt inom vård och skola och infrastruktur osv. Vad skall försökas utan ramaskri? Skall bli intressant att se.

    Mvh Berra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här i 08 finns gott om ekonomiska resurser. Summera värdet på våra byggnader från slott till sämsta ruckel (de sämsta i 08 står på värdefull mark). Får vi bara en lite mer anpassad fastighetsskatt istället för den löjligt låga kommunavgiften så blir det lätt att genast förstatliga alla de utsålda lokalerna och sedan ersätta de gamla ägarna direkt med lämplig summa eller efter åratal i domstol. Ja de flesta grannar kommer gnälla men kapitalet finns.

      För övrigt finns spännande genombrott i lagring av el.

      Ett nytt batteri som jämfört med litiumjonbatterier har tre gånger högre energidensitet, laddas upp på minuter snarare än timmar, och tål fler laddningscykler.

      Batteriet kommer från John Goodenough som på 80-talet bidrog med centrala resultat som ledde fram till kommersialiseringen av dagens arbetshäst litiumjonbatteriet. I mångas ögon är han en stark nobelpriskandidat. Detta skriver Elektroniktidningen som för övrigt menar att skulle de skriva om alla genombrott när det gäller batterier skulle de inte få plats med något annat.

      Batteriet är ett så kallad solid state-batteri. Sådana använder en fast elektrolyt istället för en flytande. Många tror på solid statebatterier som en värdig uppföljare till litiumjonbatterierna och John Goodenough och hans lag tror sig nu ha löst de problem som stått i vägen för detta.

      En av gruppens senaste artiklar om tekniken heter ”Electric Dipoles and Ionic Conductivity in a Na+ Glass Electrolyte” och publicerades i januarinumret av tidskriften Journal of The Electrochemical Society.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
  2. Idag vill inte tillräckligt många göra militärtjänst på grund av usla villkor. Hur löser man detta genom plikt och mönstring? Vill du inte så underpresterar du troligen grovt vid mönstringen. Skulle du vilja hade du antagligen sökt ändå.
    Att man gjorde sitt bästa på mönstringen förr berodde på att man hade chans på intressantare tjänst ju bättre man presterade, annars fick man "skala potatis" i nio månader. Finns inte den negativa konsekvensen av att prestera dåligt vid mönstringen har jag svårt att se att det skulle bli någon skillnad mot idag.
    Har jag missuppfattat får någon gärna förklara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säkert underpresterar en del men inte alla. Nyfikenhet på eget resultat och ovilja att framstå som sämre även om individen helst ville slippa och inte själv skulle sökt. Resultaten finns kvar och kan komma fram åratal senare.

      Sedan kan en person vara för försvaret och beredd att mönstra och göra lumpen utan avsikt att bli yrkesmilitär. Jag tillhör den gruppen.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Högre lön

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.