2014-06-24

Förföljd av PFOS

Igår morse kunde vi höra hur Sveriges Radio rapporterade om "nya" kemikalielarm från Rosersbergs vattenområden utanför Stockholm. En fiskare intervjuades bland annat och berättade att skyltar satts ut av kommunen (Sigtuna Kommun?) vid bland annat Marängsån i Rosersberg där fiskare uppmanas att inte äta fisken. Anledningen? För höga halter av perfluoroktansulfonat eller på vanlig svenska: perflourerade ämnen, PFOS.

Enligt Kemikalieinspektionen används PFOS eller perflourerade organiska substanser för att skapa vatten och smutsavvisande ytor. PFOS används i brandsläckningsskum och textilier.

För att förstå bakgrunden till denna ansvarsflyende cirkus, kan vi backa bandet till 2009. Johan var då med i en arbetsgrupp för Naturskyddsföreningen i Sigtuna Kommun som just utredde hälso -och miljöeffekterna av kemikalieutsläppen från det då nyligen nedlagda räddningsverket i Rosersberg. En utredning som bland annat resulterade i en presentation för Sigtuna Kommuns miljöansvarige politiker samt en inlämnad skrivelse till Sigtuna Kommun, i januari 2009.

Johan fick huvuduppdraget att ta fram underlag till skrivelsen och presentationen. Kemikalieinspektionen och Institutionen för Tillämpad Miljövetenskap (ITM) som medverkat i provtagningar och analyser av kemikalieutsläppen från Rosersbergs nedlagda räddningsverk, kontaktades. En toxikolog vid Stockholms Univsersitet kontaktades även för analys av de provvärden Johan fick från ITM.

De första tre proverna av PFOS i Rosersberg togs av ITM våren 2002. Proverna togs i Rosersbergs båthamn, i mitten av Rosersbergsviken och ett i området som rinner ut i Mälaren. Det högsta värdet på 6,6ng/g uppmättes i båthamnen. När sedan sedimentprover togs vid våtmarkerna kring det nedlagda Räddningsverket, uppmättes där PFOS-koncentrationen till 72ng/g.   

I en rapport av  ITM  från 2008 konstaterades att sankmarken i Rosersberg är Stockholms mest förorenade område av perflorerade ämen (PFOS) men då det förorenade området motsvarade 6 fotbollsplaner ansåg ITM att en sanering var orealistisk.

ITM skrev bland annat följande:

"Även om PFOS i våra experiment visat sig påverka vitmärlans reproduktion ser vi inte hur man ytterligare kan åtgärda föroreningskällan. Skumsläckningsanläggningen vid Rosersberg är stängd och vidare utsläpp till viken är stoppade. Eftersom PFOS binds till sedimentet men samtidigt jämviktar mot vattenfasen är det sannolikt att de förhöjda sedimenthalterna kommer att minska i och med att PFOS läcker ut till
vattenfasen. Men större områden kan tänkas bli förorenade, särskilt med tanke på att förhållandevis höga halter finns i reningsverkens avloppsvatten. Detta är dock inte vårt  specialområde varför vi avstår att presentera några åtgärdsförslag." (vår fetmarkering)

Visst är det slående att vårt samhälle har blivit så specialiserat att en myndighet "inte kan uttala sig om åtgärdsförslag" men samtidigt säger att de anser "att en sanering är orealistisk"!

Självfallet vill man inte föreslå några åtgärder som kräver att någon statlig myndighet prioriterar om resurser från andra satsningar som ger mer "avkastning på investeringen" i form av ekonomisk tillväxt eller politiska poäng. Vad är väl hälsosamt dricksvatten mot en ny innebandyhall eller hockeyrink? För att inte tala om den politiker som medger att "ja, vi satt under den mandatperiod där beslutet togs om att inte göra någon sanering eller driva på om en lagförändring om PFOS -användning"...  

DN skriver att ”Eftersom perfluorerade alkylsyror inte har ingått i miljökontrollprogrammet vet ingen hur spridda de är. I samband med upptäckten i våras uppmanade myndigheten alla svenska kommuner att ta vattenprover. Nu råder Livsmedelsverket fiskare att kontrollera hos lokala myndigheter om det tagits prover på halterna av kemikalierna i deras fiskevatten".

I en interpellationsdebatt från 2010 mellan Björn von Sydow och dåvarande försvarsministern Sten Tolgfors kan man läsa följande:

"Sigtuna kommun ställde tidigt krav på staten genom att förelägga Avvecklingsmyndigheten om både ytterligare undersökningar och sanering av delar av området. I stället för att vidta åtgärder valde Avvecklingsmyndigheten att överklaga beslutet. Efter det upphörde Avvecklingsmyndigheten, men regeringen utsåg SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) att ansvara för det som staten har ansvar för på platsen. SGU har hög kompetens och är väl lämpat för uppgiften. SGU har också klart uttalat sin positiva vilja att komma till rätta med problemen.
Än så länge har SGU dock inte visat i handling att de tar ett större ansvar än vad Avvecklingsmyndigheten gjorde. SGU har i stället fullföljt Avvecklingsmyndighetens påbörjade överklagan. Frågan ligger nu hos länsstyrelsen för beslut. Det är högst anmärkningsvärt att staten i stället för att vidta åtgärder mot miljöskadliga läckage från verksamheter man drivit väljer att överklaga kommunens beslut om att staten måste agera".

Frågan blir här: Om det inte spelar någon roll vad kommunen uppvisar och kräver från ansvarig statlig myndighet (Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap, SGU, Avvecklingsmyndigheten) vad spelar det då för roll vad lokala medborgare kräver för kontroller från sina "lokala myndigheter"? Det får ju i praktiken ingen effekt om inte kemikalien i fråga inte förbjuds och saneras där den redan sipprar ut.

Att Livsmedelsverket först i våras "upptäckte" att industrikemikalier från brandskum kan finnas i vattentäkter som 3,4 miljoner svenskar får sitt vatten ifrån gör det hela både skrämmande och löjligt. Skrämmande inte främst för att så många svenskar drabbas av PFOS som bland annat innehåller cancerogena ämnen, utan för att det tagit över 5 år för någon statlig myndighet att erkänna problemet. Löjligt för att inget görs åt problemet när det gäller sanering och förbud annat än på "utredningsplanet".

Meda andra ord larmklockorna ringer högt när kniven ligger mot strupen men samtidigt finns inga skyddsrum längre eller någon moteld inom räckhåll...

Finns det då anledning till oro över att PFOS fortsätter att sippra ut i Mälaren från "Fukushima i Rosersberg"? Well, enligt Livsmedelsverket används liknande ämnen även i bland annat Vänern, Vättern och Glan där kommersiellt fiske bedrivs. Så håll utkik kanske även du bjuds på en ovälkommen cocktail i din kommun...

Redan två veckor efter att Johan och Naturskyddsföreningen avslutat sin utredning av PFOS i Uppsala hade Sigtuna Kommuns lokala tidning, Sigtuna Bygden följt upp spåret.

PFOS lagras i kroppen under lång. Från att vi får i oss en molekyl har den en halveringstid på 5-10 år. Effekterna på människan är ännu inte klara men studier på arbetare i USA som exponerats av PFOS visar en överfrekvens av cancer i urinblåsan. Detta enligt intervju med Bert-Arne Lund, Kemikalieinspektionens expert på Miljöfrågor 2009 som Sigtuna bygden då gjorde.

Vidare förklarade Bert-Arne att PFOS är klassat som cancerogent och är ett av de mest aggressiva kemikalier man stött på. Vid djurförsök har "högre exponeringsnivåer" (än de som uppmätts i Rosersberg) använts men vid relativt låga nivåer vid apstudier har aporna dött. Vid försök på gnagare har lungorna påverkat ungarna så att de dör vid födseln.

DN skriver även att "höga halter ökar risken att de kan påverka lever-eller skörtelsystemet, immunförsvaret och ge upphov till hormonstörningar och olika sjukdomar".

"Låga" halter av PFOS i dricksvatten och fisk under "lång tid" då? Är det en starkt bidragande orsak till det växande antalet cancerfallen i Sverige? Frågan är befogad.

Som vanligt får man använda sitt sunda förnuft här i livet. En metod som i allt större utsträckning går ut på att gräva långt och djupt själv och framförallt tänka själv när man får så mycket vilseledande information!

En sak är säker, dricksvattnet är vår käraste resurs och långt viktigare än oljan någonsin har varit eller kommer bli. Låt oss därför behandla den därefter och börja planera långsiktigt-utan kemikalier tack!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.