Hyperloop mellan Norrtälje och Åbo?

I Sveriges Radio rapporteras det idag om att ett av de två Kalifornienbaserade företagen som kommit längst i utvecklingen av Hyperloopen bland annat sneglar på möjligheten att bygga en Hyperloop-bana mellan Sverige och Finland.

Möjligheten att förbinda Norrtälje och Åbo i Finland via Åland med en Hyperloop-bana ska ha diskuterats på ett seminarium på finska ambassaden i slutet av november där åländska representanter ska ha varit pådrivande för idén. Företaget Hyperloop Technologies som vi skrivit om tidigare, ska ha erbjudit sig bidra med kapital för en förstudie.

Detta kan låta hypat värre och det är det säkert initialt. Men inte för att tekniken är futuristisk och behöver vara dyrare än tex svenska mångmiljardsatsningar på höghastighetståg.

Nej, varför just Hyperloop Technologies varit i kontakt med Sverige och Finland (och säkert många fler länder) är för att det pågår en kamp om vilket företag som ska komma med den billigaste och snabbaste lösningen för att bygga den första fullskalig testanläggning för Hyperloopen. Just nu står den kampen främst mellan Hyperloop Technologies och Hyperloop Transportation Technologies (HTT).

Men som vi skrivit tidigare tror vi inte det blir Hyperloop Technologies som blir först med en fullskalig testbana utan Hyperloop Transport Technologies (HTT) som leds av entreprenören Dirk Ahlborn .

Detta hindrar inte att Hyperloop Technologies verkar för att synas så mycket som möjligt för att framstå som den naturliga kandidaten för kontrakt att bygga och designa Hyperloop-anläggningar för riktig trafik i USA och på andra håll i världen. Vilken teknik och design som vinner i slutändan är förstås svårt att säga.

Allt sedan entreprenören och ingenjören Elon Musk den 12:e augusti 2013 offentliggjorde  ett 50-sidigt utkast med ritningar och beräkningar av vad han kallar ”Hyperloopen” eller ”ett femte sätt att transportera sig” har det varit mycket medialt fokus kring detta till synes futuristiska transportmedel.

Men Hyperloopen är en rörpostliknande teknik som skildrades av Jules Verne redan 1863 i den mindre kända klassikern Paris in the Twentieth Century som inte publicerades förrän 1994. Det är långt ifrån någon fantasiteknik utan bygger på beprövad teknik som egentligen bara skalas upp och modifieras för att kunna transportera människor och gods på ett säkert sätt.

I vår bok Olja för Blåbär -Energi. Makt och Hållbarhet beskriver vi en rad eltransporter som tillsammans kan göra omställningen från den fossila eran mer hanterbar. Ett av de transportmedel som förvisso bör ha lägre prioritet än Podcars/PRT-system, fungerande järnväg för gods och elmotorvägar, är just Hyperloopen. I avsnittet om Hyperloopen skriver vi bland annat.

"Många har säkert sett eller hört talas om rörpost. Ett fiffigt transportsystem där en liten tub kan fyllas med till exempel mediciner eller pengar från en kassa i affären och som sedan svischar i väg i ett rör snabbare än vinden. Tuben är praktisk då den kan transportera sitt innehåll till en annan del av samma byggnad eller flera kilometer bort, utan att stöta på några hinder längs vägen. Vi minns hur vi fascinerades av denna teknik när vi under högstadiets praktikperiod i en stor byggnad på Arlanda flygplats skickade små reservdelar till flygplan med just rörpost. 
  
Genom att kontrollera tryckluften i rören kan man skicka iväg tuberna vid stationer som med hjälp av fläktar skapar ett övertryck, vilket får tuberna att fara i väg till växlar för vidare transport eller till slutstationer där de kan tas om hand. Rörposten är en gammal beprövad teknik
som användes redan i början av 1800-talet." 

Bildkälla: Elon Musk Hyper Alpha pdf som ni finner här. 

I sitt skissdokument beskrev Elon Musk Hyperloopen så här:

"En tub med lågt lufttryck innehållandes kapslar som transporteras med både låga och höga hastigheter. Kapslarna hålls uppe av en luftkudde bestående av tryckluft och är aerodynamiskt svävande. Kapslarna sätts i rörelse med hjälp av magnetiska acceleratorer, utplacerade på olika stationer med rotorer i kapslarna som hjälper tryckluften att föra kapslarna framåt. Passagerare kan kliva på och av vid stationer längs tuberna eller där tuberna slutar. Kapslarna kan i nuvarande form dimensioneras för upp till 28 passagerare och avgå var trettionde sekund. Räknat på en tjugoårig avbetalningsplan för projektet, i 2013 års dollarvärde, skulle biljettpriset för en enkel resa mellan Los Angeles och San Francisco hamna på cirka 20 amerikanska dollar".

Något vi i boken bland annat kommenterade med att det skulle innebära att en resa med Hyperloopen mellan Stockholm och Göteborg skulle kunna genomföras på under 30 minuter och kosta cirka 120 kronor

Allt som inte byggts förut och utmanar konventionella transportmedel ifrågasätts naturligtvis hårt i början och som vanligt är den initiala investeringen för att kunna visa upp en fungerande anläggning den största tröskeln att komma över. Men man ska komma ihåg att skälet till att Elon Musk offentliggjorde skisser för hur Hyperloopen kan byggas kom från den den frustration han delar med många andra som fastnar i bilköer mellan Los Angeles och San Francisco. Droppen blev när Musk läste om planerna att lösa trafikkaoset genom att bygga en extremt dyr och internationellt sett långsam höghastighetsbana mellan just San Francisco och LA.

Varför bygga en höghastighetsbana för tåg när en snabbare och bättre kan byggas till kanske en tredjedel av kostnaden. Douglas Malewicki, grundare av SkyTran som skrev om i företgående inlägg har dessutom visat att om Podcars kombineras med en Hyperloop kan restiden för restiden San Francisco och Los Angeles nästan halveras jämfört med höghastighetståg.

Nedan ser ni tre bilder av Douglas Malewicki som presenterades under Podcar City 9 konferensen.

San Francisco -Los Angeles med bil, flyg  eller höghastighetsbana för tåg 

Bildkälla: Douglas Malewicki, presentation vid Podcar City 9 konferens i Silicon Valley  

Mountain view (SF)-Irvine (LA) med SkyTrans Podcars eller från San Diego med högre medelhastighet 

Bildkälla: Douglas Malewicki, presentation vid Podcar City 9 konferens i Silicon Valley  

Mountain view (San Francisco)-Irvine (Los Angeles) med bil+Hyperloop VS

SkyTrans Podcar+Hyperlooop 

Bildkälla: Douglas Malewicki, presentation vid Podcar City 9 konferens i Silicon Valley  

Malewicki visar att genom att bygga enbart en Podcar-bana mellan Los Angeles och San Francisco och där banan även går vidare ut till i det här fallet Irwine utanför LA och till Mountain view i Silicon Valley utanför San Francisco, kan restiden nästan halverats mot en resa med höghastighetståg som stannar 7 gånger.

Görs resan mellan Irvine och Mountain view med Hyperloop måste man ändå bila mellan LA och från SF till slutdestinationen i Mountain view vilket gör att restiden blir knappt 3 timmar. Detta är endast 1 timma och 20 minuter snabbare än om samma resa gjordes helt med SkyTrans Podcars.

Vidare kan man konstatera att med SkyTrans Podcars (om de fanns) mellan LA och SF går det nästan lika snabbt som som att ta flyget -det skiljer bara 17 minuter då resan till flygplatsen och incheckningen tar sådan tid...

Hyperloopen är knappast det vi behöver för den dagliga passagerar- och godstrafiken men den kan bli ett komplement till tex Podcars i framtiden. Flyget är trots allt HELT oljeberoende och bidrar dessutom med stora koldioxidutsläpp.