Ett liv utan tillsatt socker? Japp med ökad honungsproduktion!

Detta inlägg är signerat Johan.

Vad vore ett liv utan honung och glada bin? Om den frågan skulle ställas till en biodlare är svaret sannolikt, "inte ett jota"! Märkligt nog tycks detsamma gälla om frågan ställs om tillsatt socker, med andra ord, de flesta kan inte föreställa sig ett liv utan tillsatt socker trots att det ur ett historiskt perspektiv inte var länge sedan vi gjorde just det, då räckte nämligen honung!

I det här inlägget ska jag dels belysa vårt ohälsosamma sockerberoende men även visa på mer hälsosamma alternativ där den nationella och lokala självförsörjningen av honung kan spela en central roll som sötningsmedel.  

Biodlare attraheras av mycket mer än bara det fantastiska sötningsmedlet honung men det förblir ännu den skatt som gör mycket av mödan bakom den där slutgiltiga  upptappningen av färsk honung, värd all tid som ligger bakom. Men den nya våg av biodlare som kommit i Sverige de senaste 5-10 åren är till stor del yngre förmågor, ofta kvinnor som drivs av en motivation att bidra till något hållbart, både för människan och naturen. Biodling är inte längre bara en "gubb-hobby" som det varit så länge, tiderna förändras och det öppnar för nya möjligheter.     

Jag har träffat flera nya biodlare som säger rakt ut att de vill hjälpa bina, inte för honungens skull, utan för hotet mot bina. Att honungsbin och övriga oumbärliga pollinatörer som humlor och solitärbin är hotade framgår av en rad alarmerande forskningsrapporter de senaste åren. Själv ledde min frustration över det växande hotet mot dessa extremt utvecklade och fascinerade varelser till ett samarbete med en annan biodlare, Eva Gustavsson. Mina samtal med Eva ledde i sin tur bland annat till en debattartikel i Svenska Dagbladet där flera från Sveriges Biodlares Riksförbund även hakade på. 

Häromdagen sände Sveriges Radio en repris av det mycket hörvärda reportaget "Sötsakerna och sockerindustrin" ett avsnitt ur miniserien Matens Pris som sannerligen fick mig att slå mig för pannan. Bakom serien står de prisbelönta journalisterna Daniel Öhman och Malin Olofsson, tillika författarna bakom den eminenta boken Matens Pris (2011). I programmet om sockret går de på djupet om det dolda sockret i vår mat och varför den nästintill enhälliga forskningen om sockrets negativa effekter på hälsan, inte återspeglas i Europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA:s rekommendationer.

Nu tänker säkert någon biodlare att rubriken är motsägelsefull, de flesta biodlare använder trots allt socker+vatten som vinterfoder när de ska invintra sina bin. Det stämmer att de flesta biodlare till invintringen ger en stor andel socker (min uppfattning är att det rör sig om mellan hälften till två tredjedelar eller mer) till sina bin istället för att låta dem behålla all sin honung. Detta är främst ekonomiskt motiverat. 

När sockret blev billigt att importera till Sverige slog det ut det ekonomiska värdet av honungsproduktionen på landets gårdar och bland de många trädgårdsmästare mm som producerade för eget bruk och sålde en del överskott. Var och varannan jordbrukare hade några bikupor på gården och likaså många villaträdgårdar. Fram till 1700-talet var honung det främsta sötningsmedlet i Sverige och ansågs självklart i de flesta hem för bakning, i matlagning, i tillverkning av mjöd och i drycker som te mm. 

Men så sakta men säkert började det importeras billigt socker till Sverige och i början av 1900-talet i takt med industrialiseringen av jordbruket började det även massproduceras socker i södra Sverige, främst Skåne. Honung blev mer att betrakta som något mer exotiskt och mycket dyrare än socker. Prismekanismen slog till med full kraft. 

Den riktiga sockerexplosionnen kom dock under 1930-talet när landsomfattande sockerkampanjer inleddes till stöd för den svenska sockerindustrin, svenskar skulle börja äta socker! Det är även här reportaget av Matens pris dyker i som bland annat tar upp kampanjer för att få hemmafruar att börja använda socker. 

Det svenska Sockerbolagets centrala roll för att tillgängliggöra billigt socker i kopiösa mängder runtom i landet nämns även i reportaget. Detta jättebolag som bildades 1907 när 21 svenska råsockerbruk slogs samman med 10 raffinaderier som tillsammans utgjorde ett monopol över den svenska sockerproduktionen. Sockerbolaget växte snabbt till att bli ett av Sveriges största bolag med uppenbart enormt inflytande över sockrad politik i Sverige... Sockerbolaget blev så småningom uppstyckat och är idag del av dansktägda Nordic Sugar (går även under varumärket Dansukker) och en del av tyska Nordzucker.

Biodlare känner förstås igen både Nordic Sugar och Dansukker. Själv har jag beställt ekologiskt socker i 25 kilos pack från just Nordic Sugar. Här kommer vi in på ett till synes känsligt ämne bland biodlare. Är socker bra eller dåligt för bina? Hur stor andel ska man ge och bör man skämmas, är man girig om man ger en övervägande del socker och därmed mindre honung till bina under övervintringen? Själv började jag under min första säsong som biodlare att till invintringen ge cirka 2/3 sockerlösning till bina medan de fick behålla resten av sin egen honung. Jag kände dock allt mer att jag gav dem socker mest var för att jag själv ville få mer honung över till mig själv. Efter att en mer erfaren biodlare jag känner berättade att han lät bina behålla nästan all sin honung för deras hälsas skulle kände jag att jag minsann inte skulle vara sämre! 

Jag blev även övertygad av all forskning som (föga förvånande) trots allt visar att näringshalten i honung är högre än i socker från sockerbetor. Högre näringshalt stärker rimligen binas immunförsvar och hälsa mer, åtminstone enligt min logik. Honung har varit binas primära föda i miljontals år, att låta dem vara utan den under den kalla vinterperioden är som jag ser det typiskt människans rättfärdigande logik. Inte vidare genomtänkt, utan drivet av kortsiktiga begär utan att ta sig tid att se helheten. 

Med det sagt, har jag full förståelse för att tex yrkesbiodlare har svårt att få ihop ekonomin om de förutom att använda ekologiskt socker till invintringen, även ska låta bina behålla en stor del eller all sin honung under vintern. Då försvinner i runda slängar en tredjedel av honungsskörden och därmed en stor del av intäkterna. I ett läge där endast 50 % av dagens honungskonsumtion i Sverige kan tillgodses genom inhemska biodlares arbete (ja bina gör det mesta av jobbet!) måste vi försöka hitta en väg framåt som underlättar för ökad honungsproduktion samt gynnar våra pollinatörers möjlighet till överlevnad. Det är en delvis delikat balansgång mellan andelen socker och honung till bina under vintern men kanske främst en fråga om att skapa förutsättningar för de många små lokala biodlarnas renässans. 

Ska fler lokala biodlare etablera sig i Sverige och yrkesbiodlare överleva måste dock märkningen av honung bli tydlig. Det är ytterst svårt för en vanlig konsument skilja på svensk honung, importerad honung från övriga Europa (där honungsfusket är mer vanligt förekommande) och icke att förglömma importerad fuskhonung från andra länder utanför Europa. Det sistnämnda som inte är riktig honung utan delvis består av sockerbaserad sirap! 

Åter till sockerreportaget av Daniel Öhman och Malin Olofsson. Svenskar dricker cirka 100 liter läsk per person/år. Eller runt tre liter i veckan, ja eller knappt en 33 cl läskflaska per dag... Hur kunde vi bli så galna i socker? Jag nämnde sockerkampanjen på 1930-talet. Den har de senaste 50 åren utökats till att smyga in sig i mat, bröd och allehanda godis ofta på ett sätt som gör att de flesta inte längre reagerar. 

Men hur kommer det sig, frågar sig reportage-journalisterna  i Matens pris, att trots att en överväldigande andel av forskningen kring socker visar att tillsatt socker ökar risken för diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma och lägre näringsintag, är Europeiska livsmedelsmyndighetens EFSA:s rekommendationer att det inte finns något sådant samband och att gränser för hur mycket tillsatt socker livsmedel får innehålla därmed inte bör ges? 

En möjlig förklaring enligt reportaget om sockret, kan vara att panelen som skrivit EFSA:s rekommendationer om socker består av 21 ansedda forskare: 

"Alla panelmedlemmar i Efsa måste lämna in ett så kallat ”declartion of interest” och när jag går igenom den framgår det tydligt att Efsas experter långt ifrån är oberoende. Flera har uppdrag för livsmedelsindustrins forskningsorganisation ILSI. Vad värre är, nästan hälften, 8 av 21, har eller har finansiella kopplingar till företag som säljer socker eller andra sötade produkter."   

EFSA:s rekommendationer går alltså stick i stäv med etablerad forskning om det tillsatta sockrets negativa inverkan på människans hälsa och riktlinjer från tex världshälsoorganisationen WHO. Om högsta livsmedelsmyndigheten inom EU inte råder konsumenter eller sätter press på sockerindustrin, hur kan vi vänta oss en förändring?   

Med all socker i mat och dryck är det dessutom svårt för många att känna hur mycket socker de stoppar i sig. 

Jag har sedan jag var cirka 16 år i praktiken slutat att äta tillsatt socker i allt, inte ens i bröd (annat än naturliga sockerarter) och dricker sedan många år inte ens juice. Motivationen var rent rationell, jag insåg att min kropp skulle må bättre av det och ställde om. När man vänt sig av med tillsatt socker tycker man inte om det längre men det tar tid och är olika svårt för olika personer. 

Här ska det klargöras att jag fortsatt använder ett par teskedar honung per dag i mitt te (totalt, inte per kopp) och tillsätter honung i marinader, i hemmagjord nyponsoppa, hemmagjord müsli och vid bakning av bröd tex. Men det rör sig om mycket små mängder per dag som inte är i närheten av de dolda mängder de flesta får i sig genom tillsatt socker. Är en inte noga med att läsa vad maten innehåller slinker mycket socker med av bara farten. 

Jag har till och med slutat äta glass med tillsatt socker sedan några år, det känns för sött men jag gör gärna smoothies på frukt och bär! Poängen här att det går att tämja och avvänja sig vid det där färridiska sockersuget. Lika självklart som många använder socker i bakelser säger min kropp numera nej tack när den får i sig mer än små mängder socker (och nej jag har inte diabetes eller något annat som tvingar mig till detta). Jag föredrar en god macka eller frukt när jag blir "sötsugen".

Men det går alltså utmärkt att använda honung istället för socker i tex: 

• Bröd
• Bullar och allehanda bakelser 
• Festliga sallader
• Müsli med rostade nötter och havre
• Såser
• Marinader  
• På jordgubbar och bär
• Egen glass
• Te och tro det eller ej faktiskt i kaffe, enligt flera jag känner som prövat 

Listan kan förstås göras oändligt längre, bara fantasin och smaklökar sätter gränser... 

Ska en göra pepparkaksdeg avråder jag dock från honung. Det blir en för utpräglad honungssmak som går utöver pepparkasupplevelsen enligt min erfarenhet! (Och nej jag äter inte pepparkakor annat än om någon bjuder mig på en rackare eller två). 

Avslutningsvis: 

Biodlare har som jag ser det ett särskilt ansvar att lära sin omgivning om binas värde däribland hur honungen är ett bättre sötningsmedel än socker, både ur hälsoperspektiv (i lagom doser) och ur ett miljöperspektiv (fler bina, färre sockerindustrier!). Men för att honungsproduktionen verkligen ska ta fart och kunna ersätta en ansenlig mängd tillsatt socker i Sverige krävs dels en märkninng av honung värt namnet samt att kommuner och företag (tex restauranger) öppet uppmuntrar och stödjer en spridning och ökad användning av honung/bin som pollinatörer lokalt. Detta är ett enkelt sätt att minska behovet av tillsatt socker från sockerbetor även om det givetvis även är viktigt att framhålla sockrets skadliga effekt på människors hälsa.   


Vill även passa på att meddela att min studio nu äntligen är klar och framöver kommer jag bland annat bjuda in till filmade samtal på teman som hållbar livsstil, däribland inpirerande och kreativa biodlare som fixar mycket mer än bara honung! Mer om det inom kort, just nu sammanställer jag en lång lista av gäster inom allt från biodling till hållbara transporter, förnyelsebara energilösningar och Artificiell Intelligens (AI). Första inspelningen inleds inom kort. 

Om det finns önskemål om biodlare eller inspiratörer/intressant personer inom ovan, kommentera gärna nedan eller maila mig på johanblog@peak-oil.se så ska jag göra vad jag kan för att få till ett lärorikt program! 

Nedan några smygbilder från studion... Självklart kommer gäster bjudas på honung av olika smak! 

Inga djupdykningar utan honing!

Sneak peek 2 från studion

Obligatoriskt te med honing! Bord tillverkat med hjälp av en skicklig snickare

Sneak peek 3 från studion

Lejonhuvudet har en vän gjort på beställning!