Sidor

2017-03-17

Replik på artikel i Affärsvärlden om oljemarknaden och Maugeri

Vår blogg citeras idag i Affärsvärlden med anledning av en artikel om Leonardo Maugeri som vi för fem år sedan beskrev som en tokstolle och som nu åter är på tapeten då oljepriset i enlighet med Maugeris prognoser fallit kraftigt på grund av ett överutbud på marknaden de senaste två åren.

I en artikel i Financial Times för några dagar sedan varnade Maugeri för ytterligare prisfall om inte efterfrågan ökar kraftigt i år men uttryckte sig försiktigare än tidigare.

Är han inte längre någon tokstolle och hade vi fel? Till att börja med måste vi gå tillbaka till vad vi grundade vår kritik mot Maugeri på. Detta är och var grundat i Maugeris fundamentala analys av oljemarknaden och därmed dess framtid, inte i kortsiktiga upp- och nedgångar i priset på grund av kortsiktigt överutbud eller poltiska händelser/kortsiktigt bortfall. Maugeri pekade på en prognos fram till 2020, händelsevis det år då världens oljeproduktion kan väntas börja falla då USA:s skifferoljeproduktion enligt bland andra en av världens ledande geologer, David Hughes börjar minska runt 2019.

Maugeri gjorde 2012 sken av att det fanns oaändliga mängder olja och att oljepriset därför skulle falla kraftigt. Maugeri menade efter att ha tittat på data över hundratals oljefält, att ytterligare 49 miljoner fat olja och naturgas skulle nå marknaden fram till 2020, varav 17,6 från olja. Detta är fullt möjligt men vad händer efter 2020 och Maugeris prognoser om prisfall fram till 2020 då de bygger på att amerikansk okonventionell skifferolja då måste ersätta betydligt billigare konventionell olja? Det talar för ett stigande pris, åtminstone efter 2018 men det återkommer vi till.

Enligt HSBC, en av världens största banker, kan världens oljeproduktion nå sin högsta produktion redan 2018 och inte på grund av "peak demand" utan på grund av geologiska och ekonomiska begränsningar att öka produktionen ytterligare från befintliga fält. Exakt år och datum för Peak Oil eller oljetoppen, vet vi först i efterhand, huvudsaken är att det sannolikt rör sig om år från nu och inte årtionden som många vill påskina.  

Nedan följer en analys oljemarknaden som man måste förstå för att sätta Maugeri och andras prognoser i ett större sammanhang.

Utbud och efterfrågan av olja i världen balanserar på en skör tråd

Enligt amerikanska energimyndigheten EIA ligger produktionen av all olja i världen just nu (konventionell och okonventionell) på cirka 930 000 fat över vad som efterfrågas på marknaden därav är oljepriset på nivåer som får de flesta amerikanska skifferoljeprodcenter att svettas. Drivande bakom den ökande oljeproduktionen i världen de senast 6-7 åren är nämligen produktionen av så kallad skifferolja i USA och i mindre grad oljesanden i Kanada.

Produktion VS konsumtion av olja i världen och reservkapacitet
Källa graf: EIA, Short term Energy outlook 2017

Men oljepriset som krävs för att amerikanska skifferoljeproducenter ska täcka sina kostnader ligger på minst 65 dollar per fat och ännu högre i Kanada. Oljepriset i skrivande stund ligger på 51,7 dollar per fat (Brent crude).

Sedan oljepristoppen 2008 då oljepriset var uppe och nosade på 147 dollar fat följde två år av nedgång i priset från nästan 100 dollar per fat i genomsnitt 2008 till 60 respektive 70 dollar per fat 2009 och 2010. Sedan följde tre år med oljepriser nära 110 dollar per fat innan den stora nedgången inleddes 2014. Detta var året då Saudarabien och OPEC inledde priskriget mot USA:s skifferolja

Istället för att begränsa utbudet för att hålla uppe priset och tjäna så mycket som möjligt, valde OPEC att upprätthålla produktionen och till med öka den något. Tanken var att klämma åt amerikanska skifferoljeproducenter som tagit av de rika ökenländernas marknadsandelar men som till skillnad mot amerikanerna har mycket lägre produktionskostnader och klarar lägre oljepris.

Hur länge återstår att se, redan nu svider det dock rejält för Saudiarabiens statsfinanser som vi skrivit om tidigare. Men amerikanska skifferoljeproducenter går alltså med förlust med ett oljepris under 65 dollar per fat. Prisfallet inleddes 2014 och var i slutet på 2015 nere under 40 dollar per fat. 

Oljepriset 2011 till idag, Brent crude
      Källa graf: Nasdaq, Crude oil Brent price 

När oljepriset nu ligger på nivåer som inte ens räcker för att de flesta amerikanska skiffer-oljebolag ska kunna täcka sina kostnader kan man ju fråga sig vad världen har att vänta om mer av den konventionella, relativt billiga olja vi gjort oss van vid från Saudiarabien, övriga OPEC, Ryssland och till viss del Norge ska ersättas med okonventionell olja från främst USA. Det talar otvetydigt för ett högre oljepris på sikt men att specifiera ett exakt datum är nästintill omöjligt. Men utgår vi från att världens konventionella oljeproduktion börjar minska i produktion kring 2020, kan det ske redan inom tre år. 

Men fler parametrar spelar förstås in här. Det faktum att en solcellsanläggning i Dubai nyligen fått elbörsen i Abu Dhabi i gungning efter att ha pressat elpriset från sol ner under det billigaste fossila alternativet, naturgas (2,42 amerikanska cent per kilowatt-timme), kan få stor betydelse. Det kan nämligen innebära att många olje-eldade kraftverk i oljeproducerande länder som Saudiarabien stängs ner eller nya inte byggs till förmån för solenergi-anläggningar. Kan Elon Musk bara fixa batterilagring lika snabbt som han lovat i södra Australien även i Mellanöstern så kan mycket olja sparas bland de största oljeproducerande länderna.
   
Samtidigt får vi inte glömma det viktigaste. Avgörande för oljeprisutvecklingen de närmaste åren kommer vara den tillgängliga exportmarknaden av olja, dvs den olja som oljeimporterande länder kan köpa från oljeexporterande länder. Just nu ökar den inhemska konsumtionen i länder som Saudiarabien medan Kina och Indien lägger beslag på långtidskontrakt och ökar sin import av olja kraftigt varje år.

Kina ökade tex sin import av olja med över sex procent bara mellan 2014 och 2015 medan Indien ökade sin import med över 8 procent (BP statistical review 2016). Tillsammans utgör dessa två länder nästan 20 procent av världens totala oljekonsumtion (BP släpper 2016 års siffror i juni).

Med andra ord, även om Saudiarabien och andra oljeexporterande kan minska sitt inhemska behov av olja kommer det med all sannoliket frigöra olja som går på export till främst Kina och Indien. Övriga kommer få stå i kö för det som blir kvar och det kommer pressa priset uppåt.  

För att förstå hur små marginaler oljemarknaden balanserar med är det viktigt att även titta på OPEC:s produktionsreserv, dvs hur mycket extra som kan produceras vid ett kortsiktigt produktionsbortfall på marknaden. Eftersom OPEC med Saudiarabien i spetsen i praktiken står för hela världens produktionsreserv (Ryssland väntas ligga nära eller på sin maximala produktionskapacitet) räcker det att utgå från OPEC som världens "krisberedskapslager".

Nedan kan ni se en graf från EIA som visar hur OPEC:s reservproduktions-kapacitet för råolja varierat mellan 2003 fram till idag samt en prognos för 2017 och 2018. Även oljepriset i WTI (nordamerikanska prissättningen på olja) visas över samma period.

OPEC reservproduktions-kapacitet och WTI oljepriser 2003-2017

Enligt EIA:s prognos för 2017 kommer OPEC ha en genomsnittlig produktionsreserv på 1,7 miljoner fat per dag. EIA pekar på att mellan 2003 och 2008 låg produktionsreserven hos OPEC på cirka 2 miljoner fat per dag eller mindre än 3 procent av världens produktion. Detta påverkade priset uppåt då marknaden prisade in en viss osäkerhet då produktionsreserven i händelse av någon form av brist på marknaden inte ansågs särskilt stor.

Hur stor är då produktionsreserven framåt kontra produktionen/utbudet blir då frågan? Om vi utgår från EIA:s prognos för 2017 som alltså ligger på 1,7 miljoner fat och jämför med världens oljeproduktion som enligt EIA fjärde kvartalet 2016 låg på 98,3 miljoner per fat, får vi fram att reservproduktions-kapaciteten nu ligger på cirka 1,7 procent av produktionen. Men för att göra en rättvis bild bör vi förstås jämföra med efterfrågan och inte utbudet som enligt internationella energiorganet IEA senaste Oil Market Report från i onsdags anger att efterfrågan låg på cirka 97,9 miljoner fat per dag. Reservproduktions-kapaciteten stiger då något till 1,73 procent i förhållande till den totala efterfrågan på olja i världen just nu. Små marginaler om något händer.

Men reservproduktions-kapaciteten är högst osäkra siffror och gäller i teorin. Att öka produktionen på kort varsel är svårt och att hela produktionskapaciteten skulla nå marknaden i tid för att möta ett plötsligt behov är osannolikt. Vad som viktigare är att det visar oljeprisets sårbarhet för små svängningar i produktionen.

Efterfrågan på olja i världen har aldrig varit större 
Källa diagram: EIA Oil Market Report 

Kommer oljepriset falla de närmaste åren? Om vi går efter amerikanska EIA ska utbudet och eftefrågan nå mer eller mindre jämvikt 2018 och minska gapet från dagens överskott på 930 000 fat per dag till mellan 100 och 200 tusen fat per dag. Samtidigt vet vi att de flesta stora oljelager som det i Cushing, Oklahoma i USA är nästan fulla och att ett okänt antal supertankers (många från Iran) är överfulla och väntar på pumpa över sin last i olika lager. Kan gå åt båda hållen på kort sikt men lutar just nu åt att det ligger kvar eller faller tillbaka ytterligare.

Vad vi kan säga med säkerhet är att det krävs att mindre än hälften av Nigerias oljeproduktion sätts ur spel för att det ska bli brist på olja på marknaden. En brist som kan mötas kortsiktigt men som inte kan hanteras när den blir permanent och ökar för varje år vilket en minskad produktion i världen innebär och vi kan vänta inom bara några år. Om vi inte minskar vårt globala oljeberoende de närmaste åren vill säga, vilket är fullt möjligt men då måste den globala efterfrågan på olja minska och inte som nu, öka.  

4 kommentarer:

  1. Venezuela är nog det som på kort sikt kan minska mest pga instabilitet. Sedan ser ju inte utvinningen i Mexico, Kina och Colombia så stabil ut. Geologi i dessa länder så långsiktig trend ner om man inte börjar hitta nya fyndigheter.
    Libyen är wild card. Kan gå fort åt båda håll. Så även Irak.
    Brasilien Kanada och Iran väntas stå för lejonparten av ökningarna de närmsta åren. Tror inte dessa kommer kompensera tidigare nämnda. Från 2019/20 ser det ut att bära söderut under minst tre->fem år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Finns många svarta svanar som kan dyka upp. Nigeria var bara ett exempel som togs då det matchade reservproduktionen rätt bra. Dina exempel slår huvudet på spiken och tillhör de producenter som är minst sagt osäkra, där produktionen kan börja minska/försvinna pga politisk oro osv.

      Irak är det många som hoppas på, även Iran och Kanada. Blir spännande tre år vi har framför oss.

      Mvh
      Johan

      Radera
  2. Ser mest utvecklingen för allt mer förarlösa fordon. Där verkar det som att just el för driften ligger mycket högt i prioritet framåt även om inledning sker med fossilt bränsle. Uppskattningar finns att eldrivna personbilar inklusive batteri kommer kosta som genomsnittsbilen 2020 och mindre än lågpris 2025.

    Elcyklar faller givetvis i pris under de närmaste åren och kan därmed om tillväxten blir hög minska bilkörning under hyfsad väderlek.

    Lastbilskonvojer med i starten en skicklig förare i första bilen och andra tätt följande mestadels på autopilot gissar jag tar en snabbt växande andel av längre transporter inom några år men effekten mindre energi/tonkm.

    De nyare robotarna för industrin gör att mer tillverkas närmare slutkunderna eftersom robotar är lika dyra här som där lönerna är lägre. Effekten blir att behovet av långväga transporter faller.

    Kreativa lösningar för mer transporter sista kilometern kommer allt närmare. Själv tyckte jag det var roligt att på nätet följa en helt laglig transport av vinlådor en lördag och se hur bilen levererade allt närmare mig tills min låda anlände vid ca 20:00. Hörde nyligen mannen bakom Adlibris och Apotea funderade på mjölkprenumerationer till hemmen. Har också hört om tester med paketleveranser till bakluckan på Volvobilar eller kylskåp (ASSA) med engångsnycklar för leverantören till de elektroniska låsen.

    Regeringens förslag om att "avlasta" kommunerna med besväret att godkänna solceller på taken så de kan koncentrera sig på bostadsbyggande är en kul ide, som kommer främja elcyklar och elbilar. Alldeles för roligt att köra på egen el.

    Kanske har vi nått peak demand på olja. Jag var mer orolig för konsekvenserna av peak oil för några år sedan.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nanotec! Händer mkt lovande när man tar sig tid och ser genom bruset. Peak Oil ska dock tas på största allvar, dvs inte som i artikeln i Affärsvärlden antyda att det inte existerar eller vända det till peak demand. All energi bör läggas på att ställa om och lära och insprirera med exempel från de som redan går före. Därför bra med positiva exempel som du nämner, finns förstås många till.

      Vill även passa på att tacka för tipset om boken "Driverless: Intelligent Cars and the Road Ahead" läst halva nu -mkt läsvärd! :) Många matnyttiga exempel och pedagogiskt beskrivet om maskininlärning/AI:s utveckling. Läser vidare nu!

      Mvh
      Johan

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.