2014-12-17

Skifferboomen i USA: Oljan peakar senast 2019, gasen 2016

I tisdags förra veckan hölls ett webinar anordnat av bland annat Post Carbon Institute där USA:s skifferboom analyserades djupgående. David Hughes, huvudförfattaren bakom den hittills mest omfattande rapporten av skiffergas- och skifferoljeproduktionen höll en mycket sevärd presentation.

Vi har tidigare skrivit om rapporten "Drilling Deeper-A reality check on Govt forecasts of a lasting fracking boom" så vi hänvisar i första hand dit. Vi nöjer oss här med plocka ur tre av Hughs grafer från presentationen som i princip talar för sig själva.


Skiffergasen i USA peakar 2016 

Källa graf: David Hughes web briefing 9 dec

Grafen ovan visar hur de flesta skiffergasformationerna redan peakade runt 2012 och att Macellus-formationen som är den enskilt största formationen väntas peaka redan 2016. När Marcellus börjar minskar, minskar så hela USA:s skiffergasproduktion. 

Kineserna får följaktligen vända sig till något annat land för flytande naturgas framöver. Gasavtalet med Ryssland lär vara mer värt än drömmar om obegränsade mängder av amerikansk skiffergas.     

Grafen nedan visar vad som skiljer Hughes- och amerikanska energimyndighetens (EIA)  -prognoser.  
Hughes VS EIA- prognoser
Källa graf: David Hughes web briefing 9 dec

Total oljeproduktion i USA börjar minska igen 2019

Källa graf: David Hughes web briefing 9 dec

Ovan har ni USA:s all produktion, fördelad på USA:s djuphavsproduktion (nedre blå), följt av produktionen på land (båda avser nedre 48 staterna), skifferoljeproduktionen och slutligen ytterst små volymer av olja från dammsugning av gamla fält med ny teknik (EOR) och droppar från Alaska.

Det är förstår tveksamt om amerikanska skifferbolag kommer kunna öka produktionen av gas och olja fram till 2016 respektive 2019 med tanke på det fallande oljepriset. Brunnar som ska komma igång säg 2016, kräver att investeringar och uppbyggnad av infrastruktur görs redan nu. Detta kommer sannolikt inte ske i samma omfattning som tidigare när varken riggoperatörerna eller investerarna kan räkna med någon vinst så länge utvinningskostnaderna ligger över intäkterna för oljan man säljer - vilket det redan gör för många bolag.

Det skiljer sig givetvis mellan skifferformation till skifferformation beroende på om infrastrukturen är på plats, och hur länge investerare är beredda att vänta på att oljepriset vänder uppåt igen, för det kommer det göra. Frågan är dock hur länge det dröjer innan vi är tillbaka på runt 110 dollar som är break even för många djuphavsriggar, oljesanden i Kanada och delar av skifferutvinningen.

Ryssland har dock redan uppenbara problem vid nuvarande prisnivåer.      

Vår granne Norge lider redan av det fallande oljepriset och därmed Sveriges export framöver som bloggrannen Cornucopia/Lars Wilderäng rapporterat om.

Avslutningsvis rekommenderar vi Post Carbon Instiutes nya video som illustrerar spridningen av antalet borrade fracking-brunnar fram till nu (sedan 2003) och som även hur många skiffergas- och skifferoljebrunnar som amerikanska regeringen räknar med ska borras fram till 2040.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...