Sidor

2013-01-29

USA:s fracking boom nu synlig från rymden

Satellitbilder från NASA:s Soumi NPP Satellit visar hur skiffergas bränns upp i North Dakota i norr  och i Texas i söder (se cirklarna vi märkt ut på kartan), för att spara pengar...

Trots att det knappt bor några människor i North Dakota (den övre markeringen) kan vi med hjälp av NASA:s satellit tydligt se att det kommer mycket ljus från delstaten i norra USA. Skenet kommer dock inte från lyktor eller glödlampor i stugor och hus, nej det är med allra största sannolikhet gas som brinner från övergivna skifferbrunnar som ska rädda USA:s ekonomi och göra landet energioberoende! Nåväl vi får väl se om ni fortfarande tror på mediahypen att USA:s tillsammans med Irak ska rädda världen från Peak Oil och ge oss fortsatt (fossil) -ekonomisk tillväxt, när ni läst detta inlägg.  

I Finacial Times och även i Wall Street Journal kan vi bland annat läsa att olje och gasbolag i USA lämnar brunnar att brinna då infrastrukturen saknas och rörledningar och regelverk gör det dyrt att åtgärda, bättre då att "fackla" dvs lämna det och låta det brinna upp. Enligt Financial Times bränner man upp tillräckligt med gas för att driva alla hem i Chicago och Washington tillsammans.  
Fackling är ofta det säkraste sättet att göra sig av med gasen som på grund av det låga gaspriset i USA ofta inte ens är lönt att producera då kostnaderna för att utvinna, producera, leverera gasen är höga. Bränna upp gasen och hoppas på högre priser alltså.   

De som inte är insatta i de mångfacetterade problem som är kopplade till skiffergas och  skifferolje boomen i USA kommer bli tämligen förvånade. Boomen kommer ta slut snabbt och med djupgående konsekvenser för den amerikanska ekonomin som nu är svåra att ens överblicka.

Varför? Först och främst skiffergas och skifferoljeboomen i USA är INTE en miljöfråga, dvs det är inte hotet mot grundvattnet mm orsakade av frackingen eller att man låter brunnar stå och brinna som kommer sätta stopp för olje och gasindustrins storsatsning. Vid det laget är skadorna redan för stora. Nej vad som kommer sätta stopp för boomen (som vanligt) är priset/den ekonomiska lönsamheten.  

De flesta har säkert noterat att USA gick igenom en av landets svåraste torka förra året som kommer ge högre pris på majs, sojabönor och vete och följaktligen på ägg/kyckling och övriga köttpriser då dessa grödor används i djurfoder. Bönder behöver tillgång till vatten annars blir det ingen skörd. Här kommer dilemmat: Skiffergas och skifferoljeutvinningen behöver också vatten, i kopiösa mängder, annars blir det ingen gas eller olja. Nu följer varför vi inte ska vänta oss att USA blir energioberoende, nej inte ens kommer nära.  

Do We Have Enough Water to Frack Our Way to Energy Independence?, ja detta var titeln på Jeff Rubins inlägg för mindre än en vecka sedan och är en del av anledningen till skiffergas och skifferolje -boomens långsiktiga omöjlighet. 

De två största skifferformationerna i USA är Texas Eagle Ford och Bakken i North Dakota. Rubin skriver att den mirakelkur som ska rädda USA:s energiberoende (inte bota utan alltså möjliggöra fortsatt konsumtion av olje och gasdrogen) kräver vad som kallas hydraulisk fracking. Dvs att man med hjälp av högt tryck skickar ner en coctail av kemikalier (som bolagen vägrar redovisa vad de innehåler) och enorma mängder vatten i marken för att få stenformationerna att spricka upp och frigöra vad som kallas skiffergas och skifferolja. 

Bara för att borra ett hål i Texas Eagle Ford krävs det 600.000 liter vatten, för att sedan genomföra frackingen vid det hålet/brunnen krävs ytterligare 24 miljoner liter vatten 36 miljoner liter vatten! Ok, nu kommer vi till kärnan av problemet. Hela skiffergas och skifferoljeboomen i USA bygger på att man hela tiden borrar och får igång 1000-tals nya skiffergas och skifferolje -brunnar varje år bara för att hålla igång produktionen vid nuvarande nivå. Produktionen av olja och gas från skifferformationer minskar nämligen i rask takt efter endast några år (når sin maximala produktionsnivå). Detta alltså till skillnad mot de vanliga oljefält vi är vana vid utanför Norges kust eller i Saudiarabiens öken som kan producera i tiotals år innan de börjar minska. Tänk nu 1000-tals nya brunnar som kräver alltmer vatten...

Mat & Vatten på bordet eller vatten till Olja och Gas?
Mississippifloden: USA:s viktigaste pulsåder 

Bloggrannen Flute rapporterade förra året i ett utmärkt inlägg att pga torkan var floden Mississippi 5-7 meter grundare på sina ställen och på vissa platser endast 100 meter bred mot 300 meter normalt. Mississippi är helt central för USA:s transport av spannmål och bland annat 22% av USA:s olja och 20% av landets kol transporteras på den långa floden.  

Rubin påpekar att redan nu vill olje och gasbolagen i North Dakota använda Missouri flodens vattenreservoarer för att kunna fracka vidare medan andra vill att detta vatten ska användas för att öka vattennivån i Mississippifloden som annars på allvar hotar den fortsätta fartygstrafiken på floden.   

Den ledande staten i "skifferolja-revolutionen", North Dakota ökade sin produktion med hela 50 procent förra året och står nu för 10 procent av den totala amerikanska produktionen men som Financial Times skriver ligger utsläppen av växthusgaser 20 procent över genomsnittet i USA sannolikt pga den mindre imponerande facklingen...

Skifferutvinningen kräver höga gas och oljepriser för att vara lönsamma men framförallt kräver de att nya brunnar kommer i produktion i en snabb takt bara för att den totala produktionen från skifferformationerna i USA inte ska minska. Är det någon som med sitt sinnets fulla förnuft tror att USA kommer räddas av olja och gas från skifferformationer när det inte bara kräver att tusentals brunnar borras för att upprätthålla nuvarande produktionsnivå utan dessutom att antalet brunnar ska ökas i konkurrens med en redan kraftig brist på vatten? Det kommer inte kunna upprätthållas varken politiskt, ekonomiskt eller miljömässigt. 

Fundera ett par extra gånger nästa gång ni läser rubriker om USA eller andra länders oljefynd och gasfynd, för att inte tala om energioberoende...chansen är stor att det är en sanning med raffinerad modifikation!

Tillägg:

För att förstå skiffergasutvinningen och skifferoljeutvinningen och dess påverkan på klimatet se presentationerna av Robert Howarths världsledande forskning nedan:

Denna video en uppföljnning av Robert Howarth och hans forskningsteam presentation ovan

2013-01-27

Är västvärldens storhetstid förbi?

Brittisk dokumentärserie från 2011 i sex delar. Niall Ferguson undersöker hur västvärldens civilisation, som en klar minoritet av mänskligheten, säkrade merparten av världens resurser. Hur blir det framöver, kommer väst tvingas tillbaka av resten av världen?

Del 1 finns tillgänglig på Svt Play till 2 Februari.

Sänds lördagar 21:00

Är västvärldens storhetstid förbi? Del 1, sändes 27/1-2013

2013-01-25

Too big to reach, inte "too big to fail"

Amerikanska PBS Frontline har nu inlett en mycket sevärd miniserie: "the untouchables" (de oberörbara), om finanskrisen i USA. I första avsnittet som ni kan se nedan får vi förklaringen till varför ingen av de stora pamparna på Wallstreet åkt dit för bedrägeri sedan finanskrisen bröt ut 2008. Detta alltså trots att över 60% av de lån som gavs ut till amerikanska hushåll innan Lehman kraschen gjordes med vetskapen om att dessa låntagare inte var berättigade till lån enligt bankernas egna låneregler. Kontroller av lånen gjordes men man uppmanades att se åt andra hållet, pengarna rullade ju in som aldrig förr.

Men enligt Lanny Breuer (en av de högsta cheferna för amerikanska justitiedepartementet) har man inte funnit tilllräckliga bevis för att fälla någon de stora bankernas högsta chefer...well se dokumentären och fundera på om det verkar rimligt. Vilkas intressen tjänar justitiedepartementet  egentligen eller snarare vilka möjligheter har det att bita sig själv i svansen...


Watch The Untouchables on PBS. See more from FRONTLINE.

2013-01-24

Oljebarometern -24 Januari

Peak Oil Måste läsas
Ekonomicirkusen
Utvecklingen i Iran 
Det nya Kina
Övrigt 


2013-01-21

Att vara en eller icke vara -en guldhybrid standard?

I brittiska tidningen Telegraph kunde vi för några dagar sedan läsa en artikel med titeln "A new Gold standard is being born" och titeln var inte menat som ett skämt på något sätt. Artikeln är skriven av Telegraphs internationella ekonomiredaktör Ambrose Evans-Pritchard.

Pritchard som så många andra ger sin variant på en ny alternativ guldstandard. Allt tal om en  guldstandard hit och dit skapar mest förvirring om man inte känner till guldets roll historiskt och framför allt varför guldet inte på något sätt är i en bubbla ännu.


Investeraren och hedgefund  förvalteren Grant Williams menar att vi snart når den så kallade maniska fasen av en bubbla dvs gammelmedia snappar upp trenden, den stora skocken investerare hakar på och även de många småplacerarna hoppar på tåget. Detta får värdet på fastigheter, tulpaner och vad det nu må vara som är föremål för trenden i fråga att stiga i explosiv takt, i detta fall guldet. Först efter den så kallade maniska fasen och en bit in i vad som kallas punkteringsfasen är vi en bubbla som så små småningom spricker.


De flesta småsparare och även stora delar av investerarna har bara börjat snappa upp "guldtrenden", alltså  är vi inte i en bubbla ännu. För att förstå hur bubblor beter sig rekommenderas att man ser Grant Williams videopresentation som han höll under Resource Investors Forum 2012. Presentation går igenom historiska bubblor och vad vi kan vänta av guldets utveckling framöver, se tidigare inlägget här


Indiska hushåll sitter på lika mycket fysiskt guld som USA:s och EU:s centralbanker tillsammans
                               Grafen från Grant Williams presentation som ni kan se här.

Det talas mycket om hur mycket guld respektive land har och då avses vad som hålls av länders centralbanker/riksbanker. Det framförs att USA har världens enskilt största guldreserv med officiellt runt 8000 ton i valven och att Tyskland som nummer två sitter på cirka 3400 ton (officiellt). Detta är dock mindre intressant i jämförelse med det faktum att indiska hushåll sitter på cirka 18 000 ton guld vilket är mer guld än USA:s centralbank och EU:s centralbanker har tillsammans! 

Sen var det ju Kina...ingen vet hur mycket guld Kina faktiskt sitter på idag men begrunda detta:
I presentation under ett investerarforum 2012 av Eric Sprott, en mycket eftersökt finansiell rådgivare och investerare fick vi veta följande:

I juni 2011 köpte Kina 46 ton guld men i juni 2012 köpte Kina 558 ton guld!! En uppgång  på 1100% på ett år!! Under ett år handlas cirka 4000 ton guld på världsmarknaden vilket innebär att Kina köpte nära 14% av detta.

Nu finns det dock ett lite problem med detta menar Eric Sprott, guldproduktionen har i princip legat stilla de senaste 12 åren. 

Detta är mycket viktigt att förstå. Det säljs nämligen mer guld på marknaden än vad som faktiskt produceras men vad värre är-det säljs guld som inte finns fysiskt.

1998 sa sa en vän till Sprott att det rådde ett årlig brist på fysiskt guld på 1600 ton guld. Enligt Sprott råder nu en ytterligare brist på fysisk guld på 1700 ton. Dvs det råder nu en brist på fysiskt guld på marknaden på ca 3300 ton.    

Ändå kommer dessa 3300 ton guld ut på marknaden någonstans ifrån. Sannolikt är det som många misstänker att Centralbankerna leasat ut guld till marknaden. G6 Centralbankerna har kanske inget guld kvar eller tappat bort det! Samtidigt har vi enorma mängder pappersguld som vi äger men aldrig ser eller ens finns registrerat så vi kan se hur mycket det är och var. Den fysiska bristen på guld, alltså hur mkt guld som faktiskt finns på marknaden är alltså sannolikt ännu mycket större än de 3300 tonen. 

Detta är inte kinesiska konsumenter som ”plötsligt köper groteska mängder guld eller ja nära 14% av allt som handlas på ett år (4000 ton på ett år). Givetvis är kinesiska staten involverad. Kina kan inte gå ut med hur mycket guld de har, då skulle guldpriset skena fullständigt. Kina vill fortsätta köpa guld billigt på marknaden (ja det är billigt nu mot vad guldpriset kan bli). Sannolikt resonerar Kina även som så att landets ekonomi kan stå på stabilare ben än de flesta andra länder om de kan försäkra sin befolkning och investerare om att valutan är säkrad mot en rejäl kista med guld. Att Kina skulle bygga upp sin guldreserv långsiktigt för att den kinesiska yuanen en dag ska kunna utropas som reservvaluta istället för dollarn är en fråga om spekulation och svårt att sia om men möjligt är det.  

Kom dock ihåg detta. Guldprisets uppgång reflekterar en minskad köpkraft/värde i pappersvalutorna. Det är alltså inte guldet som blir mer värt, det är valutorna som blir mindre värda/förlorar i köpkraft eftersom det trycks mer och mer pengar. Detta för att kunna skjuta våra skulder på framtiden medan guldet bara finns i en begränsad mängd och har ungefär samma värde över tid.    

I tider av ekonomisk oro och skuldkriser fungerar guldreserven som en självreglerande inflations och deflationsskyddare. Dvs det blir varken någon skenande inflation eller deflation eftersom guldreserven (om den är knuten till valutan) sätter gränser för hur mycket en stat kan spendera/låna.        

Centralbanker och investerare försöker påverka guldpriset på olika sätt för att kunna köpa guld billigt, det finns därmed all anledning att misstänka att guldpriset är betydligt lägre än vad det borde vara...Detta för oss osökt till silvret för även om guldet kan väntas stiga på lång sikt har även silvret manipulerats mycket på senare tid. Utan att fördjupa oss i detta konstaterar vi vad Eric Sprott visar i sin presentation. Det historiska prisförhållandet mellan guld och silver har varit 16:1. Det skulle innebära att om guldpriset ligger på 1600 dollar/uns ska silverpriset ligga på 100 dollar/uns men just nu ligger silverpriset på cirka 32 dollar/uns. 

Guldets syfte är ju att motverka inflation i huvudtaget och förebygga en explosion av krediter och överkonsumtion genom att sätta en gräns för vad som kan lånas och spenderas. Vid en fungerande guldstandard sätter mängden guld i nationens bankvalv gränser för vad nationen kan spendera.

Läs gärna tidigare inlägg om guldets utveckling historiskt för att förstå dess betydelse för vår nuvarande skuldkris.   






2013-01-18

Fredagsmys med Chris Martenson och den RIKTIGT STORA helheten!

Redaktionen är mycket upptagen med bokskrivandet just nu så inläggen blir lite kortare ibland och kommer inte så tätt. Så här på fredagseftermiddagen blir det framförallt ett lätstips signerat den kloke och framsynte Chris Martenson. I en omfattande artikel i Financial Sense går Chris Martenson igenom kärnan kring Peak Oil och fullständigt smular sönder hypen kring det faktum att USA:s oljeproduktion ökat de senaste åren och att landets oljeimport samtidigt minskat ungefär lika mycket.

Artikeln är del 1 av 3 artiklar där Martenson framförallt går igenom kopplingen mellan Peak Oil och skuldkrisen och varför varken skifferoljan & skiffergasen i USA eller oljesandutvinningen i Kanada kommer göra USA energioberoende. Detta för att inte tala om förändra det faktum att världen står inför en energikris bara de närmaste åren på grund av minskad  oljeproduktion av den fram till nu billiga och lättåtkomliga råoljan.

Läs artikeln och se gärna Chris Martensons enastående presentation som han höll nyligen.
Inga förkunskaper krävs för att förstå Martensons budskap och dräpande fakta så skrid till verket och sätt er in den Riktigt Stora Helheten!

Trevlig fredag!



2013-01-15

Robotarna som tar våra jobb kräver billig energi!

Vi har tidigare skrivit om hur ökad komplexitet med högteknologi och robotar som gör våra liv allt bekvämare är en utveckling som accelererar. Vi har dock understrukit att denna utveckling inte är något vi ska vänta oss fortsätter i den historiskt höga takt vi nu bevittnar. Ökad komplexitet i samhället innebär dock ökat behov av billig energi och då i synnerhet billig olja. Då världens råoljeproduktion legat i princip still sedan 2005 och de flesta prognoser för när råoljeproduktionen börjar minska ligger inom spannet 2012-2015 kommer Peak Oil sätta käppar i hjulet för den högteknologiska boom vi nu upplever.

Tillverkningen av super-robotar, smartphones, datorer, facebooks serverhallar mm kräver fortsatt och ökande tillgång till billig energi för att fortsätta vara en del av våra liv och bidra till tillväxten av vår så heliga BNP. Men som ni kommer få se i CBS inslag nedan tar robotarna inte bara vår billiga energi utan i allt större utsträckning även våra jobb! Robotarna ersätter snart till och med den billiga arbetskraften i länder som Kina där timlönen nu är på samma nivå som vad några av de mest avancerade robotarna kostar per timme och som alltså kan utföra samma arbete ännu effektivare än människor.

CBS 60 minutes: Hotar robotarna arbetstillfällena?



Observera att även elbilstillverkaren Tesla Motors fabriksrobotar visas i videon nedan, ett företag som i princip tillverkar alla sin komponenter själva eller importerar från företag i USA och inte från Kina som de flesta andra. Men även Tesla Motors som kanske har framtiden för sig är givetvis även beroende av fortsatt tillgång till billig energi..
.
Manuellt arbete ett minne blott? Knappast!
 Så här ser det ut när en god vän till Johan monterar en ny bluerayspelare i sin bärbara dator... 

2013-01-12

Yngve Gamlin fick rätt -Trosa en idyll som försvinner

Med anledning av att Dagens Nyheter igår skrev artikeln "Opinionen  i Trosa säger sitt om länsbyte" väcks minnet av en i år 50 år gammal sketch om just Trosa stad...

Yngve Gamlin (mannen längst till höger med hatt) var mer än bara 50 år före sin tid skulle det visa sig....

Det är svårt att inte hålla sig för skratt när Yngve Gamlin är i svängen men detta är inte bara lördagsunderhållning. Nej, för läsare som redan är insatta i Peak Oil kommer kopplingen mellan DN:s artikel och Yngves parodi bli tämligen uppenbar och då är verklgheten inte lika rolig längre.

Låt oss dock försöka göra kopplingen klar som korvspad. I år är det exakt 50 år sedan som komikern, regissören och samhällskritikern mm Ynge Gamlin gjorde den fantastiska sketchen ovan med titeln ”idyllen som försvinner” som ägde rum i lilla Trosa.

Sketchen är från hösten 1963 där Yngve Gamlin bidrog till en tittarstorm i svensk TV i programmet "Söndagsbilagan" där han deltog med sina samhällskritiska och mycket roliga sketcher.

Yngve Gamlin åker till Trosa med några "lantmätare" och påstår sig vara från AB Riksmotorvägar. Yngve meddelar nyfikna (och snart mycket förvånade Trosabor), att AB Riksmotorvägar är där för att man i Stockholm beslutat att riksmotorvägen ska dras igenom Trosa stad för att kunna förbindas med E4:an. Detta alltså i komfortens och turismens (konsumismens) namn som redan då var en slogan (tillväxt o ökad turism = framgångens grundrecept alltså).

I videon tillfrågas Trosabor vad de tycker om detta och är i denna version av sketchen mycket kritiska. Bland annat säger en man: ”Vi var ju faktiskt flera hundra år före andra städer, de drar ju ut motorvägarna utanför städerna nu men det gjorde vi redan för flera hundra år sedan…”.

Yngve säger till annan en annan man som är mån om det pittoreska med Trosa ”att utvecklingen ska ju ha sin gång också” varefter mannen svarar ”ja men sörre du, det får inte utvecklas så vi förstör världen för kommande dagar som aldrig går att återställa…”.

Höjdpunkten i våra ögon måste nog ändå vara när de mäter avståndet från butiksdisken i en liten affär i Trosa "down town" ut till den tilltänkta riksmotorvägen som Yngve alltså tutar i Trosaborna ska dras genom staden. Det får en att tänka på hur vi i dagens oljedominerande samhälle vill kunna ta bilen överallt och framförallt ställa den precis utanför affären eller varför lämna bilen alls..det finns ju drive in!

Gamlin, klok som han var, gjorde även en annan version av sketchen (som vi tyvärr inte hittat) där Trosabor svarar positivt på att motorvägen ska gå igenom staden. Detta för att Gamlin ville visa hur lätt man kan manipulera budskapet i en dokumentär...

Ok, till Dagens Nyheters artikel. Nyheten i artikeln är att:

"Politikerna i Trosa, från vänster till höger, är alla ense om att ett byte till Stockholms län för den lilla kommunen, med runt 11.500 invånare, är rätt i dagens läge". När DN frågar Trosaborna tycks de flesta vara positiva till ett förslag där Trosa kommun alltså blir en del av Stockholms län istället för att som nu tillhöra Södermanlands län eftersom det skulle ge tillgång till sjukvården i Stockholm. Även bättre skola och kollektivtrafik nämns som fördelar med ett länsbyte.
  
Föga anade väl den gode Gamlin att sketchen om den försvinnande idyllen i Trosa slog huvudet på spiken för vår tids kanske största utmaning, nämligen hur vi framöver kommer tvingas anpassas till en tid där billig energi och då i synnerhet billig olja inte längre får oss att tänka att större är vackrare, teknologin löser allt, tillväxt är hållbart. Gamlin var inte bara 50 år före sin tid med öppen samhällskritik och skarpsinnig humor, han tangerade det viktigast för att hantera Peak Oil, vikten av lokal motståndskraft för externa hot över tid.   

Läser man nu Dagens Nyheters artikel och sen ser Yngves sketch med Peak Oil och tillväxtparadigmets slut i minnet förstår man vilken enorm samhällsförändring Sverige genomgått under de senaste 50 åren. Med Peak Oil facit i hand har tyvärr mycket av denna utveckling varit/är till det sämre.Vi har kastat bort massor av tid och energi på att montera ner lokal hållbarhet i form av lokal matproduktion och lokala tillverkningsnäringar som är precis vad vi nu behöver när de billiga transporternas tid snart är förbi och tillverkningen återigen måste ske lokalt och regionalt.
    
Trosa idag...

Som ni ser går länsväg 218 mellan Trosa via Vagnhärad ihop med E4:an idag…Trosa sammankopplades via länsväg 218 år 1982…så Gamlin fick rätt (!) Trosas idyll fick stryka på foten för en riksmotorväg! Ja, det går till om med att ta Västerleden till E4:an även om det är en mindre väg och en omväg om man ska till Stockholm…vilket givetvis alla ska eftersom INGEN längre jobbar lokalt!  

Nej tillbaka till framtiden, lokalt blir åter framtidens melodi och förhoppningsvis får vi se många små idylliska samhällen i likhet med hur Trosa var för bara 50 år sedan dock med skillnaden att billig energi kommer vara en lyxvara och inte något som får samhället kasta ut all livsuppehållande verksamhet som gör en lokal liten håla långt mer motståndskraftig än självaste Fort Knox.  Det som de säger i sketchen ”världens ände” blir istället ”världens början” och det enda hållbara i längden.  


 

2013-01-10

Uppsnappat i etern- 10 Januari

Peak Oil Måste läsas

Commentary: Why Peak Oil Threatens the International Monetary System, Eric Townsend, artikel för ASPO-USA
-Läs o begrunda ordentligt, OTROLIGT LÄSVÄRD!

U.S. to investigate Shell's arctic program, UPI, 9 Januari 2012

How Big Is Canada’s Oil Subsidy to the US?, Jeff Rubin, Financial Sense, 7 Januari 2012

KRG crude now exported independently to Turkey, , Iraq Oil Report, 9 Janurai 2012

US oil imports to fall to 25-year low, Ed Crooks & d Anna Fifield, Financial Times, 8 Januari 2012

Ekonomicirkusen

Everything You Need to Know About the Crazy Plan to Save the Economy With a Trillion-Dollar Coin, Matthew O´Brien, The Atlantic, 8 Januari 2012 

Why Stop at a $1 Trillion Coin?, Michael Shedlock, Financial Sense, 7 Januari 2012



Utvecklingen i Iran

Experter: Iran ligger bakom hackerattacker, Amanda Johansson Murie, DN, 9 Januari 2012  

Iran’s medical crisis deepens as economy sputters -Global sanctions drive up cost of drugs, treatment, Nasser Karemi, The Boston Globe, 9 Januari 2012


Övrigt

Därför satsar kinesisk stad 2 mdr på svensk elbil, Marie Alpman, Ny Teknik, 8 Januari 2012

2012 was hottest year on record in U.S., climate agency says, James B Kelleher, Reuters, 9 Januari 2012

Australia's heat could hit 'purple' zone, UPI, 8 Januari 2012

2013-01-08

USA skuldkris är löst med ETT MAGISKT MYNT!

Vad sägs om ett mynt vars värde på ett magiskt sätt tillskrivs 1 biljon dollar (1000 miljarder dollar). Det hela låter som ett galet aprilskämt men det är nu åter upp för diskussion i amerikansk media sedan en analytiker för en forskningsgrupp vid Guggenheim Securities i Washington väckt den fantastiskt bisarra idén. 

Väckt då den redan vara uppe och snurrade som idé inom bloggsfären när kommentaren ”Beowolf” fick en amerikansk blogg  att skriva inlägget ”Låt oss avsluta debatten om skuldkrisen med ett mynt på en uns värderad till 1 biljondollar” i juli 2012.

"...det finns gränser för hur mycket papperspengar USA kan cirkulera och regler för tryckandet av mynt i guld, silver och koppar. MEN, Finansdepartementet (i USA) har stort manöverutrymme när det gäller mynt av platinum. Teoretiskt sett kan USA:s myntverk skapa en handfull biljoner dollar (eller mer) med endast några platinum mynt. Presidenten skulle sedan besluta att mynten förvaras hos Federal Reserve som sedan skulle placera mynten hos Finansdepartementet som nu kan betala alla sina skulder och alla uteblivna betalningar kan avskrivas från ekvationen...."

Guggenheim skriver dock att:
"...effekterna på valutamarknaden och inflationen är dock oklar, minst sagt. Det skulle sannolikt även väcka en våg av rättegångar och skapa två typer av statspapper..."

Inte ens CNBC köper den tossiga idén vilket kanske låter bra men än är inte sagan om det magiska myntet slut. FEDI (Federal Reserve) och amerikanska Finansdepartementet med Timothy Geitner i spetsen kommer försöka hitta på alla möjliga "lösningar" och trix för att skjuta på skuldkrisen.  Men något som bara kan hanteras genom att sluta ta lån från framtiden och sluta spendera pengar man inte har kan inte lösas genom att injesera patienten med mera steroieder och för att få patienten att ta mera lån. 40 års pengarexpansion har nått vägs ände och inom 2 år förfaller 50% av de 10 mest skuldtyngda nationernas skulder.  

Vi behöver knappast understryka att en ekonomi inte kan fortsätta växa exponentiellt utan billig energi och att vi befinner oss  vid den tidpunkt då detta inte längre kan fortsätta då råoljeproduktionen i världen princip legat still sedan 2005 -smörjmedlet för hela världsekonomin.

I naturen utgör ekosystemen taken vilka när de nås får systemen att falla sönder, vår nuvarande världsekonomis tak utgörs av tillgången på billiga fossila bränslen på en ändlig planet. När fossila bränslen inte längre kan utvinnas i växande takt och snart istället minskar måste systemet förändras i grunden eller så blir det som med ekosystemen men det vill vi väl inte!?  

För mer info om jakten på generallösningar på skuldkrisen läs framförallt artikeln av John Carney för CNBC och se videon nedan...som vanligt är det svårt att se helheten när allt ska lösas snabbt och utifrån ett perspektiv. Fundera själva.   

2013-01-06

Peak Oil symtomen: Den Arktiska oljedrömmen fortsätter

Arktis omfattar förutom delar av Alaska, även Skandinavien, Ryssland, Kanada och USA

Trots att den utvinningsbara mängden olja i hela Arktis handlar om några månader av världens nuvarande oljekonsumtion framställs det gärna i media och av politiker som världens oljeräddning eller hur skickliga oljebolagen är som faktiskt ens kan försöka utvinna olja i världens tuffaste miljö (utmanande miljö att arbeta i). Detta för att inte tala om (som vanligt) att dessa månaders oljekonsumtion som (om de verkligen utvinns) ska fördelas ut på världsmarknaden under ett tiotal år.

Det är nämligen i vilken takt oljan utvinns som är intressant, inte hur mycket som finns i backen. Om du står vid bensinmacken vill du ha bensinen på en gång, inte en vecka senare i en varierande mängd (mer eller mindre beroende på i vilken fas oljefältet befinner sig i, på väg mot maximal produktion eller redan minskande). När någon skriver att ett oljefynd är stort är det helt ointressant om man inte samtidigt talar om hur snabbt denna olja kan nå marknaden, hur länge och till vilket pris!

Vikten av att förstå vad som är ett stort oljefynd var något vi skrev om redan i vårt första inlägg på den här bloggen.    

Petroleum Professorn och författaren Tad Patzek skrev för en vecka sedan ett utmärkt och högaktuellt inlägg om sin resa till Arktis som Patzek gjorde med amerikanska kustbevakningen. Inlägget tar upp många av de anledningar till varför det är direkt olämpligt att försöka utvinna olja i Arktis, alldeles oavsett om det rör sig om månader eller halvår av världens oljekonsumtion.  

Patzek skriver bland annat följande:

”Vi ingenjörer har arbetat med komplexa och känsliga system i årtionden men jag medger-Arktis borrning/produktion/transport –system utgör fundamentalt nya utmaningar med sina avgjort inlåsta element. I bästa fall riskerar små misslyckanden i delar av detta komplexa system att hela företaget stannar upp. I värsta fall kommer hörn att kantas till och olyckor ske”.

Patzek fortsätter med:

”..en liten avvikelse i ett sårbart, komplext system kan resultera i katastrofala förluster i systemets integritet. Sådana katastrofala händelser kommer ha mycket snabbare förlopp än de som förutses med hjälp av verktyg som använder "standard management" -verktyg. Vi kallade tidigare dessa förlopp för ”Svarta Svanar” men idag vet vi bättre. Katastrofala händelser med högst störande förlopp är en del av de grundläggande funktionerna i alla känsliga komplexa system”.

Patzek och även vi frågar oss därför ”Är vi beredda att fortsätta i Arktis med denna kunskap?”.   

Det är väl ödets ironi att två dagar efter att Patzek skrivit sitt inlägg om riskerna med oljeutvinningen i Arktis rapporterar bland annat amerikanska Forbes följande:

"Royal Dutch Shell får idag ta skit från alla möjliga håll när man med ett team av bärgningsexperter försöker komma på hur de ska få loss den 290 miljoner dollar flytande oljeriggen Kulluk som gick på grund vid Alaskas kust på måndagen (31 dec). Personalen har räddats och tack vare det 3 tum tjocka skrovet har inget av dieseln ombord spillts ut. Men detta är endast det senaste av en lång rad missöden som understryker riskerna med att prospektera i Arktiska Chukchi och Beaforthavet"


Enligt Forbes har Shell investerat mer än 5 miljarder dollar i sin Alaska -satsning som inleddes för 4 år sedan dock ännu utan någon ekonomisk avkastning. Shells satsning har kantats av problem alltsedan Shell 2010 fick tillstånd att provborra i Arktis. Efter BP:s oljespill i den Mexikansk Gulfen 2010 drogs bland annat Shells tillstånd för Arktisoperationen in temporärt. Amerikanska energimyndigheten EPA höjde blanda annat kraven på utsläpp av diesel som tvingade Shell att bygga om oljeriggen Kulluk som nu alltså gått på grund.

Precis som Forbes skriver i artikeln visar Shells försök hur svårt det är att utvinna olja i Arktiska området och norska Statoil har tex skjutit upp sina planer för oljeprospektering i Alaska till 2015 och satsar istället på den ryska delen av Arktis.

Kanske för att det ryska regelverket för oljeprospektering i den ryska och norska delen av Arktis inte är i närheten så krävande som den amerikanska? Vem vill väl ta ansvar för ett oljespill som får Deep Water Horizon (BP-spillet) att se ut som en pick nick?

Peter Voser, Shells VD kanske ska fundera på om inte satsningen på den magiska skiffergasen är ett bättre alternativ...

Bloomberg rapporterade idag att Shell nu planerar att bogsera oljeriggen cirka 50 km till en hamn så fort förflyttningen kan ske säkert (otrevligt väder just nu och utrustning ej på på plats). Amerikanska försvaret har "bistått" med transporthelikoptrar för att Shell ska få dit utrustning för operationen...

Riggen ligger fortfarande på grund vid norra randen av Ocean Bay, cirka 97 km sydväst om Kodiak i Alaska och bränsletankarna har ännu inte sprungit läck...bärgningspersonal befinner sig nu på riggen. Prisa världens mest avancerade industri, räddningen av den potentiella katastrof de själva orsakat-är nära!    

Alaskas oljeproduktion nådde sin maximala produktionsnivå (Peak) på 738 miljoner fat per dag redan 1988 men oljebolagen ger alltså inte upp för det. Även om varje oljedroppa (fält) man hittar i världen är mindre och mindre mot de VERKLIGT stora oljefälten man fann under 50-60 talen och konsumtionen hela tiden ökar i förhållande till vad man hittar och hinner få i produktion, grabbar man efter minsta oljehalmstrå.

Eftersom oljepriset bara stiger, efterfrågan på oljan inte minskar och/eller oljan inte kan ersättas av något annat billigt flytande bränsle, består oljedilemmat. Oljebolagen ser sig tvingade att producera varhelst det finns olja även om det i många fall är en ren förlustaffär när utvinningskostnaderna stiger mycket mer än oljepriset (och därmed intäkterna) dessutom kan man bara hålla igång oljepumpen ett tag och få ut mycket mindre volymer på marknaden eftersom de nya fälten är mycket mindre och svårare att hantera.  

Hetsjakten på olja (och gas) i Arktisområdet visar om något att vi är på randen eller precis vid världens maximala råoljeproduktion, Peak Oil.  Ja eller med andra ord att 85% världens viktigaste ekonomiska smörjmedel (den billiga råoljan) som alltså används för att driva på/möjliggöra en exponentiell tillväxt av världens globala ekonomi nu närmar sig sitt slut.

Oljeborrning i Arktis är vansinnigt, inte bara för att riskerna med utvinningen är mycket stora för människorna som utför arbetet. Ett oljeutsläpp i Arktisområdet skulle vara i princip omöjligt att bekämpa NÄR det väl skett och konsekvenserna för de känsliga ekosystem som finns i området skulle bli oöverskådliga och OFÖRLÅTLIGA.

"Vi operar i marina Alaska..under extrema förhållanden"

2013-01-01

På skuldfronten intet nytt men hettan kring Iran & Hormuzsundet glöder


Hoppas ni kunnat njuta av juluppehållet och haft en trevlig nyårsafton. Nu börjar dock ett nytt år av utmaningar och som vanligt snurrar världens hjul på i fortsatt hög takt även om det kanske inte verkar så här hemma i fram till nyligen snötäckta och jämförelsevis lugna Sverige.

Vi arbetar på en uppföljning av förra årets Cruel Crude Outlook där vi målade upp några prognoser för 2012 som nu ska granskas och följas upp med en ny outlook för 2013. Vi räknar med att vara klara med detta inom cirka en vecka.

Just nu är utvecklingen i Iran och kring Hormuzsundet dock en betydligt hetare potatis. Skuldkris och amerikanska budgetavgrunder i all ära men de känns som "old news" (lite som trögt flytande sirap som man vet ungefär åt vilket håll det rinner).

Utvecklingen i Iran har som säkert många läsare noterat, blivit en allt hetare fråga under 2012 och då särskilt under den amerikanska valkampanjen under hösten. Få politiker och säkerhetsanalytiker har sakligt granskat motiven och de faktiska hoten som ett Iran med kärnvapen eller snarare ett Iran med kärnkraftsteknologi med kapaciteten att utveckla kärnvapen faktiskt utgör för Mellanöstern och andra stater utanför regionen.
Motiven bakom USA:s ökade fokus på Iran är flera men att den amerikanska dollarn hotas av en ökad handel med guld, däribland Iran är sannolikt en av dem.

Den nu avgående amerikanska kongressledamoten Ron Paul är dock ett av få undantag i den annars tämligen ensidiga debatten kring Iran. Se exempelvis hur Ron Paul läxar upp amerikanska politiker här.  

Icke desto mindre fortsätter Iran att isoleras ekonomiskt, politiskt och delvis militärt av framförallt USA och Israel i vad som officiellt sägs vara ett iranskt kärnvapenhot som hotar stabiliteten i hela Mellanöstern.

Vad det handlar om är dock ren krigspropaganda från Israels och USA:s sida där Europa hängt på tåget av politiska skäl. Iran har blivit en slags slagpåse för politiker och analytiker likt Saddam Hussein var på sin storhetstid under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Visst är det bekvämt att rikta problemen mot ett land långt bort när de ekonomiska och politiska problemen på hemmaplan i USA, Israel och ja Europa blir nära nog ohanterbara. Bli inte förvånad om USA och Israel ser sig tvingade att göra något åt Iran militärt eller om Iran blir så ekonomiskt och politiskt pressade och provocerade att någon incident i exempelvis Hormuzsundet ger USA och Israel "skäl" att agera i stor skala.

Sedan i fredags pågår en stor iransk militärövning vid det strategiskt viktiga Hormuzsundet. Hormuzsundet är
beläget mellan Iran och Oman och förbinder Persiska viken med Omanviken och Arabiska havet. Genom Hormuzsundet passerar bland annat 40% av världens oljetankers (eller 20% av världens handlade olja) och utgör därmed en livsviktig ådra för framförallt världens oljeleveranser.

Bland annat skrev New York Times en artikel igår där man rapporterade om Irans pågående militärövning i sundet. Tidningen skriver att Iran nu provskjutit en ny typ av landbaserade missiler som kan nå
mål i luften som obemannade drönare men även tex krigsfartyg. Vidare rapporterar tidningen att Iran övade med diverse krigsfartyg, helikoptrar och även egentillverkade drönare och ubåtar.

Enligt Aljazeera omfattade den iranska militärövningen ett område på 2000km med utgångspunkt från Hormuzsundet och vidare till norra delarna av Indiska oceanen, genom Adenviken till början av Röda havet. (Vore det inte rätt komiskt om ett sudanesiskt piratskepp gick till angrepp mot ett amerikanskt krigs handelsfartyg och ett iranskt krigsfartyg kom till undsättning-Vem skulle vara skurken då?).    

USA har flera hangarfartygsflottor i området som tveklöst skulle ingripa om Iran av någon anledning försökte spärra av Hormuzsundet. Låt oss dock vända på det. Vilken anledning har Iran att spärra av Hormuzsundet i ett redan prekärt ekonomiskt läge för landet? I frustration över en iransk inrikespolitisk instabilitet där man förlorar kontrollen och på klassisk manér riktar fokus utåt? Knappast.

Nej detta känns osannolikt, då är risken betydligt större att någon oerfaren amerikansk, iransk eller israelisk sjöofficer (eller en kombination av dessa) på något av de många krigsfartyg som just nu befinner sig kring Hormuzsundet begår något misstag som i sin tur tänder en gnista som sedan blir en svårsläckt präriebrand.

Någon kanske tänker "Iran är ingen match för den amerikanska flottan -ett krig i Hormuzsundet skulle vara över på  några veckor". Tänk så här, USA:s flotta är stor och stark men Irans flotta är liten och rörlig och kan säkerligen bringa oreda i Hormuzsundets täta flottrafik och få oljepriset att gå i taket i flera månader. Inte särskilt önskvärt i nuvarande ekonomiska cirkus i Europa och USA.

Än så länge lyckas Iran fortsatt exportera en del av sin värdefulla olja till främst Indien och Kina genom att bland annat frakta oljan på fartyg under utländsk flagg och har till och med ökat sin oljeexport av bränsleolja de senaste månaderna något. Irans oljeexport är dock ingenting mot vad den var innan USA och EU inledde handelsembargot mot landet. I september exporterade Iran, enligt en artikel av UPI, endast 800.000 fat olja i september mot 2,3-2,4 miljoner fat i juli 2011. Hur länge Irans ekonomi klarar sig utan dessa oljeintäkter och ett högre importpris på tex vete och diverse livsviktiga importprodukter, återstår att se. Hur länge som helst går det dock inte.

Med hänsyn till den minskande exportmarknaden av olja på grund av Peak Oil och en ökad konsumtion inom de oljeexporterande länderna behövs varenda droppe vi kan få från Iran, något som Kina och Indien alltså förstått då de fortsätter att kringgå handelsembargot mot Iran genom att betala för oljan med fysiskt guld. 

Året har alltså brakat igång. Men stirra er inte blinda på skuldkrisen i Europa och USA. Utvecklingen i Asien och Mellanöstern är minst lika viktig framöver. Att se helheten är det enda som hjälper om man vill navigera sig fram med skutan mellan gamla och nya minor och alltmer tilltrasslade fiskenät.