Varför går vi inte mot ett hållbart transportsystem i Sverige?

Under Almedalsveckan i onsdags förra veckan fanns Johan på plats vid seminariet "Varför går vi inte mot ett hållbart transportsystem" som anordnades av Trivector.

Trivector arbetar med utveckling av trafiklösningar för ett hållbart transportsystem genom konsultverksamhet, forskning, utbildning och även programvaror.  Christer Ljungberg, VD för Trivector AB och Trivector Traffic AB inledde med en sevärd presentation som ni kan se i sin helhet nedan.

Christer är förutom konsult inom hållbara transporter även bloggare. På Christers blogg christerljungberg.se kan man i presentationen av Christer bland annat läsa följande:

"Många av Trivectors spännande forsknings- och utvecklingsprojekt har kommit till på hans initiativ: snabb omställning till peak oil, effekter av inducerad trafik, trafik och mobil IT, för att nämna några".

Seminariet hade titeln "Varför går vi inte mot ett hållbart transportsystem?". Något vi frågat oss många gånger på den här bloggen, särskilt varför det saknas en politisk vilja och ett företagsklimat för hållbara transporter i Sverige. 

Christer tar bland annat upp den paradox som råder när det gäller vad man siktar på för nationellt mål om en koldioxidfri transportflotta till 2050 och vad som faktiskt görs. Christer menar att det är anmärkningsvärt att det görs prognoser för att personbilstrafiken ska öka kraftigt fram till 2030 när trenden är att den minskar eller ligger kvar på ungefär samma nivå om man ser till de senaste dryga 10 åren.

I nationella prognoser för personbilstrafikens utveckling, flyget, persontåg och buss för 1997-2010 trodde man att det skulle se ut på följande vis under perioden:

Personbilar: + 29 %
Flyg:  + 24 %
Persontåg: + 26 %
Buss mm + 8 %

Verkligheten blev som följer:

Personbilar: +11 %
Flyg: + 9 %
Persontåg: + 59 %
Buss mm: + 14 %

Christer ifrågasätter därför starkt de prognoser som nu gör gällande att bilägandet kraftigt ska öka de närmaste 15 åren. Prognoserna har ju haft så fel tidigare och om de verkligen infriade sig går de helt i motsatt riktning mot de mål man satt upp om fossiloberoende transporter inom Sverige till 2030 och en utsläppsfri energisektor (inklusive transporter) till 2050.  Prognoserna går dessutom stick i stäv med det vi skrivit om tidigare här på bloggen, att vi i åtminstone Europa köper allt mindre bil och istället åker kollektivt och/eller köper fler cyklar per invånare och år. Eller så ställer man bilen för att man helt enkelt inte har råd med långa bilsemestrar.

Kort och gott, varför sätta upp mål som man varken i sina prognoser tror kommer ske eller som man arbetar för i verkligheten. Ni som läst bloggen ett tag vet att vi försöker lyfta och diskutera de goda exempel på hållbara transporter som faktiskt görs men som Christer påpekar i sin presentation går det på tok för långsamt om vi ska nå våra uppsatta mål men lyfter även flera exempel på vad som kan göras.

Oavsett klimat- och miljömål gör bristen på hållbara transporter i landet att Sveriges konkurrenskraft försämras långsiktigt eller ännu viktigare, att den nationella krisberedskapen när det gäller energi- och matförsörjningen fortsätter att sjunkna från en redan minimal nivå.

Christers presentation följdes av en paneldebatt med Mikael Stamming, Utvecklingsdirektör, Region Skåne. Maria Gardfjell, Kommunalråd (MP), Uppsala kommun. Jeppe Larsen, VD, MOVEBYBiKE Stockholm. Marcus Carlsson Reich, Bitr avdelningschef Uppdragsavdelningen, Naturvårdsverket

Kika gärna och fundera själva.

På vår youtube-kanal finner ni även fler seminarier med temat hållbara transporter från Almedalsveckan och intervjuer som Johan gjorde på plats. Den som saknar vanliga blogginlägg och är less på Almedalsrapporteringen behöver inte oroa sig. Vi har bara kvar ett seminarie att skriva om och lägga upp som video -oljeprisfallets vinnare och förlorare. Det lär dyka upp på lördag.