2015-11-30

Personlig integritet och frihet VS hemleverans med drönare?

Du sitter hemma och är sugen på pizza men orkar inte gå eller köra till pizzerian och bor i ett område där hemleverans av pizza är dyrt eller omöjligt då pizzabudet inte kommer fram med bilen. Du klickar då fram din pizzapp på din "smarta manick" i fickan och väljer "hemleverans premium" som kostar 25 kronor extra. 15 minuter senare lyfter en quadrokopter 9 km bort som med en lyftkapacitet på 8 kg och en räckvidd på 24 km inte har några problem att nå sin hungriga kund. Quadrokoptern är antingen inhyrd av Amazon som en transporttjänst till pizzerian eller så har pizzerian investerat i sin egen lilla flotta. Efter ca 10 minuters flygning utan avbrott landar den på din villatomt eller på hustaket av din fastighet. 

Den kräsne pizzakunden litar inte på quadrokopterns förmåga att hålla pizzan varm under den kyliga höstkvällen, trots att det finns en en tjänst som för endast 10 kronor extra erbjuder en tempererad pizzabehållare under transporten. Istället beställer man då med fördel fryst pizza från stormarknaden som just nu har extrapris på fryst pizza i trepack. En 1,5 liters läsk kan du få i samma leverans för endast 5 kronor extra i transportavgift...

Detta kan låta som ett skämt men ungefär så här kan det se ut om några år, åtminstone i USA där Amazon nu förbereder en mycket avancerad flotta av drönare för hemleverans av paket. En tjänst som Amazon med säkerhet kommer sälja till andra företag som inhyrd tjänst för sina respektive kunder och produkter.

Igår släppte nämligen Amazon en ny video som visar hur långt företaget kommit i sin utveckling av drönare avsedda för hemleverans av paket med mera. Ser man videon (se nedan) inser man att Amazon bara väntar på att få de rätta tillstånden från amerikanske luftfartsmyndigheten FAA för att kunna aktivera sin flotta av drönare.

Affärsmöjligheterna för att öka konsumtionen och därmed tillväxten med drönare är till synes oändliga. Likaså när det gäller bevakning och insamling av underrättelseinformation. Det är därför bara en tidsfråga innan regelverk och användning av drönare inom civilt luftrum anpassas för att möjliggöra en omfattande användning av denna teknik.

I Sverige exploderar intresset för drönare såväl privat som kommersiellt. Nyligen vann ett svenskt företag i Skåne ett mål i Förvaltningsrätten i Malmö som handlade om rätten att fotografera med drönare på allmän plats. Företaget hade ansökt om att filma med quadrokopterdrönare i trädgårdar som allmänheten har tillträde till men fick först avslag av länsstyrelsen som värderade integritetsskyddet högre än övervakningsskyddet.  Men företaget fick rätt i Förvaltningsrätten med motiveringen att kamerorna/drönarna inte var "varaktigt uppsatta" utan begränsade av sin korta batteritid och därmed inte står i strid med kameraövervakningslagen.

För snart 1,5 år sedan skrev vi om hur Brittish Petreoleum (BP) blev ett av två företag som fick tillåtelse att börja använda drönare för civilt bruk i amerikanskt luftrum. Sedan dess har det gått fort. I var och varannan teknikaffär i USA kan man nu köpa avancerade quadrokopters utrustade med kamera för samma pris som det kostar att köpa en bra laptop. Att det inte är tillåtet att flyga med dem över byggnader och vägar och över privat mark har inte hindrat människor att göra detta ändå.

Visst, tekniken för kommersiellt bruk ska visas vara säker först och civilsamhällets juridiska och moraliska väktare kommer skrika högt ett tag men antagligen kommer drönare introduceras på så många områden att de framstår som till synes oumbärliga för många konsumenter. Priset och bekvämligheten riskerar att locka mer än bevarandet av den personliga integriteten och rätten att inte bli överflugen.  

Vi kommer säkert få höra en del historier om hur markägare i tex amerikanska södern blir vansinniga över att drönare flyger över deras mark på polisuppdrag, brandbevakning, undersökning av mogenheten i grannens grödor eller ja under paketleverans via Amazon eller liknande. Några kommer kommer dra fram sina bössor eller puffror och skjuta ner dessa flygande farkoster skrikandes "jag vill inte ha j*vla onkel Sam över mina privata mark!" Men detta kan vara övergående, snart kommer många lockas av fördelar med att kunna leverera tex ägg till sina kunder direkt, utan att gå via återförsäljare/fysiska butiker dit kunderna måste ta sig.

Med varje drönare utrustad med GPS och kamera blir övervakningsmöjligheterna förstås varje underrättelsetjänst våta dröm. Likaså för försvarsmakter som USA som dras med enorma energikostnader (amerikanska försvarsmakten förbrukar tex ungefär lika mycket olja som Sverige gör under ett år) och neddragningar i försvarsbudgeten. Att kunna leverera prylar och ha koll på sina faciliteter och ja fiender utan att behöva flyga eller köra på fossilt bränsle sparar pengar och resurser. Vilket talar för en massiv satsning på drönare av olika typer de närmaste åren.

Vi kommer här osökt in på frågan hur dessa drönare kan användas inte bara mot civila utan i förlängningen även mot mänskligheten. Hand i hand med automatiseringens till synes lockande fördelar och möjligheter följer nämligen utvecklingen mot artificiell intelligens som av de flesta storföretag och intet ont anande konsumenter möts med en naiiv och okunnig inställning om att människan kommer fortsätta att kontrollera maskinen och aldrig tvärtom.

Avslutningsvis kan vi slänga in esset som verkligen kan få drönare att verka lockande. "De kommer minska utsläppen och rädda klimatet!". Vi kan ju minska transporterna till och från affärerna och ersätta stora delar av dessa med oändligt många eltransporter som flyger hem prylarna till oss! Att produktionen av varorna sker långt ifrån de kommande quadrokopterhubbarna och att persontransporterna likaså fortsatt domineras av oljedrivna farkoster kommer knappast nämnas i det sammanhanget....  

Kärnproblematiken kan beskrivas så här:

Behovet av fortsätt billig fossil energi styr möjligheten att behålla dagens ekonomiska modell med fortsatt tillväxt. Billig olja ersätts nu med dyr olja för att vi skördat de lågt hängande frukterna. Därför tvingas samhället till en energieffektivisering för att så långt möjligt behålla samma ekonomiska modell, den allt snabbare automatiseringen är en direkt konsekvens av detta. Just nu töms olika lager av ändliga resurser allt snabbare för att samma konsumtionssamhälle ska kunna behållas så länge som möjligt. Hoppet står till att någon fantastisk billig energikälla på 10-15 år ska kunna introduceras samtidigt som våra fossila energikällor, särskilt oljan som vår viktigaste energikälla den senaste 50 åren minskar i produktion.

Att vi inte bara kan effektivisera oss till sparsamhet och hållbarhet visar Jevons Paradox. Ny teknik kan vara bra men vi måste i första hand förändra våra vanor och vara ytterst medvetna om att tekniken kan skada oss om vi inte är försiktiga och vidtar förebyggande åtgärder innan vi trycker på den glada "ja tack"-knappen.

Kika på Amazons nya video och fundera själva.

2015-11-28

Johan i artikelintervju av FAIR PLANET om klimatet och oljeberoendet

Fair Planet har precis släppt en nystartad artikelserie om sju delar där man undersöker klimatet och det fossila energiberoendet. Syftet är att ta reda på vad som krävs för att vi ska kunna ställa om och ta oss bort från beroendet av olja, naturgas och kol innan det är för sent för klimatet.

I första delen intervjuades Johan av Vera Häggblom som expert på Peak Oil och oljeberoendet. Artikeln är en i vårt tycke mycket bra sammanfattning av vad utmaningarna handlar om. Ni finner den nedan.


Johan skrev nyligen en debattartikel i Dagens ETC om varför vi måste förändra våra vanor som även kan vara av intresse. Vi har tidigare bland annat skrivit om Sveriges bristande krisberedskap i Dagens Samhälle och varför Sverige inte behöver ha en eltransportparadox.

Missa heller inte Johans många artiklar i det numera nedlagda Magasinet OM där han varit redaktör och skrivit om artiklar på teman som energiomställning, klimatet, skuldkrisen, hållbara transporter, lokal ekonomi, komplementära valutor och krisberedskap. Alla nummer finns tack vare chefredaktören Eva Petterson att ladda ner gratis här.

Har ni inte handlat julklapp än är förstås vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet ett stabilt tips eller kanske rent av en investering inför framtiden. Recensioner och kommenterar till boken kan ni läsa om här.

Olja för blåbär kan beställas via vårt förlag, i de vanliga nätbokhandlarna, i en välsorterad bokhandel och önskar man en extra fin julklapp kan man beställa recenserade ex direkt av oss. Den finns numera även i de flesta medelstora och stora bibliotek i landet.

Trevlig lördag!



2015-11-27

Fredagsmys: Framtidsscenarier för framtida masskommunikationer

I föregående inlägg kunde ni se en video från Podcar/Personal Rapid Transport-projektet vid Spartan Superway Design Center i San Jose som Johan besökte under sin resa till Kalifornien.

Här kommer en mjukstart från Podcar City 9 konferensen i Kalifornien som pågick den 4-6 november i Mountain view, Silicon Valley. I denna inledande presentation talar Matthew Lesh om olika framtidsscenarier för hållbara masskommunikationer där Podcars/PRT-system kan vara en viktig del.
Lesh pekar även på behovet av nytänkande med en allt mer åldrande befolkning, fler rörelsehindrade och åtminstone i USA -tusentals skadade soldater som kräver transporter med flexibilitet och tillgänglighet. Allt mer uppkopplade apparater öppnar även för ett helt sätt att resa.

Presentation fokuserar inte specifikt på Podcars men det kommer mycket mer av den varan i kommande videos. Så länga får man gärna kika på talarlistan på Podarcitys site där de flesta presentationer finns som powerpoints om man är nyfiken. Ni kommer märka att det är många svenskar med och rör i podcar-grytan men det återkommer vi till i senare inlägg.

2015-11-25

Podcars: Ett besök till Spartan Superway Design Center i Kalifornien

Nu är äntligen första videon från Johans resa till Kalifornien färdig och uppladdad på youtube-kanalen. Under den knappt tre veckor långa visiten i Kalifornien blev det många videotagningar och intervjuer, framförallt vid konferensen Podcar city 9. En konferens om hållbara masskommunikationer med fokus på det som kallas Personal Rapid Transport Systems (PRT), även kallat Podcars.

I denna video får ni följa med till Spartan Superway Design Center i San Jose där Podcarkonferensen smygstartade. Här visades ett intressant studentprojekt upp där olika team under tre år utvecklat och designat ett lovande system för podcars. Johan intervjuar två av projektledarna som berättar hur tekniken fungerar.

Själva konferensen började på riktigt dagen efter studenteventet. De närmaste veckorna kommer i praktiken alla konferenspresentationer från Podcar city 9 läggas upp här och på youtube-kanalen. Det är för övrigt det enda sättet att få se dem då Johan var den enda som filmade under konferensen. Så som de säger over there, stay tuned for more!

2015-11-23

Det är skillnad på frukt och frukt

Oljeindustrin befinner sig just nu i en svår kris. På knappt ett och ett halvt år har oljepriset halverats och lika snabbt som hypen och löftena om oändliga mängder olja och en till synes blomstrande oljeindustri rullats ut i media, har verkligheten börjat komma ifatt.

Skifferoljan i USA och oljesanden Kanada som stått för i princip hela världens ökade ökade oljeproduktion de senaste åren, har visat sig långt mer priskänslig än konventionell oljeproduktion. Något som Saudiarabien och OPEC varit väl medveten om och utnyttjat för attförsöka ta tillbaka marknadsandelar genom att slå ut nordamerikanska oljeproducenter.

I ett investerarbrev från Casey Research får vi en djupare inblick i hur illa det faktiskt står till inom oljeindustrin, specifikt i Nordamerika. Trots att amerikanska oljebolag försöker dra ner på sina kostnader har man stora problem att gå med vinst.

Enligt storbanken Barclays har nordamerikanska oljebolag minskat på sina investeringar med 68 miljarder dollar. Wood Mackenzie, en av världens största energikonsultbolag beräknar att oljeprojekt i USA till ett värde av 1,5 biljoner dollar (ja 1500 miljarder dollar) inte går att tjäna pengar på med ett oljepris under 50 dollar per fat. I skrivande stund ligger oljepriset under 45 dollar per fat.

Vidare pekar brevet från Casey Research på att räntorna i USA sedan finanskrisen 2008 möjliggjort för amerikanska oljebolag att låna pengar till annars olönsamma projekt, tack vare nollräntor. Oljebolag i USA har de fyra senaste åren dragit på sig skulder på 200 miljarder dollar som nu så sakteliga måste återbetalas.

Under perioden då oljepriset halverats, mellan juni 2014 och juni 2015 har amerikanska oljebolag med utvinning på land (tänk framförallt skifferoljan) tvingats återbetala 83 cent för varje dollar de tjänat.

Många kanske tänker ”men oljebolagen kan väl bara skjuta på skulderna/återbetalningen lite till?”. Oljeprisraset innebär att oljebolag inte längre kan låna pengar till lägre ränta än tidigare för att betala tillbaka lån med högre räntor man redan dragit på sig. Det har blivit mycket dyrare att ta lån. Oljebolag måste nu i genomsnitt betala räntor på 11 % till sina långivare som tex kan jämföras med 7 % ränta för övriga industrisektorn.

Även Halliburton, en av världens största försäljare av utrustning till oljeindustrin har drabbats hårt. I måndags fick ytterligare 4000 anställda lämna företaget i ett omfattande besparingsprogram som sedan sommaren 2014 redan inneburit 14 000 arbetares avsked.

Men de lågt hängande frukterna är plockade inte bara i Nordamerika. All okonventionell olja, som även omfattar djuphavsolja i tex Nordsjön, har även visat sin sårbarhet för oljepriser långt under 100 dollar per fat. I Norge får tusentals arbetare inom oljeindustrin gå. Det går helt inte att upprätthålla lånekostnader, och drift av verksamheten för att inte tala om att göra någon vinst med oljepris som är kanske hälften av breakeven (plus-minus-noll).

Globalt syns samtidigt en klar trend i antalet aktiva olje- och gasriggar som har minskat med ca 40 % på ett år, över 50 % i Kanada och USA.

Under sin resa till Kalifornien nyligen passerade Johan bland annat San Ardo -oljefältet på sin väg till Monterey söder om San Francisco. Detta är ett av Kaliforniens största ännu aktiva oljefält som idag drivs av av bland andra Chevron och ExxonMobil. Delstatens konventionella oljereserver utgör idag endast ca 7,8 % av USA totala reserver.

När det gäller okonventionella oljereserver har dock USA största hopp stått till just Kalifornien, specifikt skifferformationer i området Monterey. Men som vi rapporterade om för drygt ett år sedan har den amerikanska energimyndigheten EIA nedgraderat de utvinningsbara oljereserverna i Monterey med 96 %. En minskning som samtidigt innebar att 60 % av hela USA:s utvinningsbara skifferreserver plötsligt var borta. Något som märkligt nog inte fick några rubriker i svensk media.

Vi får räkna med ett fortsatt lågt oljepris så länge OPEC och Saudiarabien fortsätter att upprätthålla ett överskott av olja på oljemarknaden men inte ens Saudiarabiens statsfinanser klarar det hur länge som helst. Ett stigande oljepris är dock oundvikligt på sikt då världens konventionella oljeproduktion planat ut sedan 2005 och snart kommer börja minska.

Att oljepriset måste upp betydligt högre blir även uppenbart när man kostaterar att cirka 85 % av världens olja, den konventionella, steg för steg dessutom ska ersättas med okonventionell olja som i sin tur kräver ett oljepris på 80-100 dollar per fat för att gå med vinst.

Oljesektorn och därmed världsekonomins smörjmedel för tillväxt står inför enorma utmaningar. Det är nämligen skillnad på frukt och frukt i energins värld.

Avslutningsvis kan vi meddela att vi arbetar hårt på redigeringen av videomaterialet från Johans resa till Kalifornien med bland annat 20-talet presentationer och intervjuer från Podcar city 9 konferensen som vi tror kommer intressera många som inte känner till denna mycket lovande transportform.

Första videon kommer upp på bloggen och youtube-kanalen denna vecka så håll öron och ögon öppna!

      
San Ardo oljefältet i Kalifornien. Bild av Loco Steve, wikipedia, publika rättigheter.

2015-11-20

Föredrag och signering vid Sågmyra julmarknad på lördag

Nu på lördag anordnas den årliga julmarknaden i Sågmyra. Inne i den varma och trevliga lokalen kommer ett antal stånd fulla med pynt, hantverk och diverse förtäring på jultema att erbjudas. Dessutom kommer nybakt tunnbröd gräddas på plats för den som önskar det.
Fika erbjuds för 30 kr.

Julmarknaden drar igång klockan 11.00 och pågår till 16.00. För att hitta hit gå hit.

13.00-13.30 håller Johan ett föredrag med teman från vår bok Olja för blåbär - ENERGI, MAKT och Hållbarhet. Perspektiv som kommer behandlas är Sveriges och världens oljeberoende, säkerhetspolitik, hållbara transporter, lokal ekonomi och krisberedskap.

Johan kommer även ha ett eget bord för signering och försäljning av boken under marknaden. Sågmyra julmarknad är ett gyllene tillfälle att leta hållbara julklappar eller för en trevlig utflykt med familjen, vänner ja och förstås för den egna upplevelsen. 

Vill man komma över ett signerat exemplar av Olja för blåbär och prata lite med Johan är detta förstås ett utmärkt tillfälle. 

Är man i Falutrakten på lördag -navigera mot Sågmyra!   

2015-11-19

Sustainergies Cup 2015

I brist på tid och i väntan på en redigering av ett stort antal videos från Johans resa till Kalifornien kommer här ett tips av en svensk konsult Johan träffade under Podcar 9 -konferensen  i Silicon Valley.

Just nu arrangeras nämligen tävlingen Sustainergies Cup 2015. Tävlingen riktar sig till studenter i Sverige med smarta idéer för hållbarhet och arrangeras av Scania, BILLERUDKORSNÄS och Trafikverket. Fram till den 16:e januari kan alla studenter i Sverige oavsett diciplin/område anmäla idéer inom framförallt tre områden:

Smarta transportlösningar

Hållbara förpackningar 

Klimatsmarta konsumentval för transporter

Tävlingsförslagen kan presenteras i videoformat, skriftligt eller på något annat kreativt sätt men måste lämnas in senast den 16:e januri.

Mer detaljer om tävlingsfrågor och anmälan finner ni via denna länk.

Vi uppmuntrar alla studenter intresserade av hållbarhet att delta i tävlingen.  

Vi får ingen ersättning för detta inlägg.  

Vi avslutar med två bilder som Johan tog under sin resa i södra Kalifornien. Nedan finner ni nämligen Moreton Bay Fig Tree, vad som anses vara USA:s största Magnoliafikon. Ett fantastiskt träd som står bredvid tågstationen i Montecito, Santa Barbara i Kalifornien. Notera hur liten Johan är på första bilden och på bild två, hur liten Johans keps är på en av de gigantiska rötter som håller trädet på plats...

Moreton Bay Fig Tree, USA;s största Magnolikafikus-träd
Bild av Johan Landgren

Rötter får en helt ny dimension här!
Bild av Johan Landgren 



2015-11-11

Johan rapporterar från Kalifornien

Nedan följer en rapportering från Johans resa i Kalifornien.

I skrivande stund befinner jag mig i Santa Barbara söder om Kalifornien. Sex dagar av min resa i denna delstat återstår. De första 11 dagarna har bjudit på en hel del. Primära målet för resan var konferensen Podcar City 9 i Silicon Valley söder om San Francisco. En konferens som jag filmade i sin helhet och som vi därför kommer återkomma till med många videos och intervjuer som ännu inte redigerats. Resan har dock bjudit på en hel del annat.

Nedan följer bland annat lite av mina upplevelser i San Franciso, Silicon Valley och några bilder utanför Tesla Motors fabrik i Fremont som jag fick möjlighet att även se från insidan under en timmes guidad tur.

San Francisco


San Francisco är verkligen en vacker stad. Den omges av vatten och kullar samtidigt som den sprudlar av liv. Vad man slås av direkt är alla sanslöst branta backar. Träna behöver man knappast göra om bor i denna stad och använder apostlahästarna. Folk som går från Fisherman´s Warf med vattnet och turiststråken mot den forna fängelseön Alcatraz Island upp mot Downtown får flåsa rejält för att nå toppen av kullarna. Men de behöver man inte. Vi tog de de fantastiskt trevliga Cable cars.












Cable cars
Cable cars som väntar på att roteras vid Fisherman´s Wharf ändhållplats för turen Downtown. 

Cable cars liknar inte något annat jag åkt. Visst, till utseendet påminner de mycket om spårvagnar men upplevelsen och framdriften är helt annorlunda.

Mellan spåren i gatan finns en öppen slits, där under löper en vajer längs hela sträckan. Det finns tre Cable car linjer i San Francisco. Alla tre linjernas vajer löper samman i en central punkt varifrån alla drivs gemensamt. Elektriska motorer driver vajersystemet. Vajrarna löper med en konstant hastighet.

Föraren reglerar vagnarnas hastighet med stora spakar med vars hjälp denne klämmer åt mer eller mindre runt vajern. Färden går upp och ner och stannar till vid rätt många Cable car -stationer där folk kan kliva på i mån av plats. Eftersom det är så extremt backigt ligger hållplatserna på en plan yta oftast vid en korsning för att underlätta av/påstigning och för att vagnen ska stå säkert.

Här sitter jag i fronten av en Cable car och fångar en mötande vagn på bild. Glada turister och San Franciscobor åker gärna dessa transporter som funnits i staden i över 142 år!

Mer om Cable cars kommer i ett senare inlägg då jag även filmat en hel tur som ännu inte redigeras.

Är man runt i San Francisco är chansen stor att man stöter på en av stadens runt 300 eltrådbussar eller Trolleybuses som de heter här.
Trolleybuses/eltrådbussar

Även om eltransporter som Cable cars, Trolleybuses och spårvagnar dominerar kollektivtrafiken i staden är det precis som de flesta av USA:s städer likväl bilen som tar mest plats och många som skulle behöva röra på sig mer och (och äta mindre skräpmat) tar bilen nästan överallt. San Francisco erbjuder åtminstone en till synes fungerande kollektivtrafik med eltransporter som andra amerikanska städer saknar. Det bör dock tilläggas att så fort man kommer till förorterna av staden är det bilen som gäller...

Om jag nu ska tipsa om något att se i San Francisco är det ett absolut måste att ta sig till Fort Baker vid foten av Golden Gate bron innan kommer över till San Francisco. Härifrån får man en mycket bra vy av Golden Gate bron som slår turistparkeringen uppe vid bron med råge och inte alls har lika mycket turister. Vid Fort Baker finns fina promenadstråk och det nedlagda militärområdet med pampiga officersbyggnaderna är klart sevärda. Det finns även restauranger som murraycircle, museer och flera byggnader som drar till sig många företagsevent. Jag tog en delikat lunch vid murraycircle med bland annat sötpotatis och honung. (boka bord är nog att rekommendera, gjorde ett spontanbesök men hade nog tur att få ett bord på den trevliga verandan).

Det man snabbt konstaterar vid restaurangbesök är hur sparsam man är med vatten i Kalifornien. På skyltar och i menyerna står det att man får vatten serverat när man vill ha mer, för att torkan kräver det och sparsamhet nu är ett måste...

Vatten en bristvara i Kalifornien
Nu beställde dock en i sällskapet kolsyrat vatten och det kom från...just det Norge!

Det är förstås ohållbart att vara beroende av vattenimporter så långt bortifrån, kanske bör man samarbeta mer med Kanada istället som har ofantliga sötvattenreserver som vi skrivit om tidigare.

Till mångas glädje har det dock regnat ovanligt mycket här de senaste dagarna. Under mina dagar i Santa Cruz regnade det ordentligt i 2-3 dagar vilket det enligt lokalbefolkningen inte gjort på över fyra år. Men som en herre noterade "Det regnar för kraftigt och hinner inte rinna ner i jorden utan rinner bort". Grundvattennivåerna är fortfarande rekordlåga.


Ett annat tips är att ta sig till i San Francisco är hamnområdet Fisherman´s Wharf. Gå till Pier 39, i slutet av denna minst sagt turistiga pir, en trappa upp, kommer man till Bubba Gump Shrimp Company. Gillar  man god mat och vill återuppleva atmosfären från filmen Forrest Gump med Tom Hanks är det här ett måste! Utsikten mot Alcatraz och vattnet är fantastisk men räkna med minst 20 min kö och en hög ljudnivå.
Forrest Gump

Allt med räkor finns att beställa, plus en hel del annat...
 
När du ska ta din beställning får du ändra på skylten vid bordet från "Run Forrest Run till "Stop Forrest Stop", rätt finurligt faktiskt. 



Silicon Valley

Under och efter mina konferensdagar fick jag möjlighet att se mig omkring lite i Silicon Valley. Stället alla stora IT-företag "måste" ha kontor och nätverka för att vara med i spetsen av utvecklingen.

Som av en händelse stannade den här bilen framför oss när vi skulle åka och handla.

En av Googles självkörande bilar (dock med förare i)

Google, företaget som har cirka 60 000 anställda och ett eget Campus i Silicon Valley. Detta Campus/område är enormt och består av otaliga byggnader utspridda över ett område som inte går att överblicka med blotta ögat. Mer om automatisering finner ni i tidigare inlägg.

Här pustar jag ut för en stund i en av av Googles färgglada stolar

En av många Google-skyltar...

När vi ändå är inne på Google. Under en konferensdagarna hölls ett tal av Jeral Poskey, Program Manager för Transportation Planning vid Google. Jeral Poskey var på plats för att berätta hur Google arbetar med transportplanering för sina anställda. Poskey ansvarar för att runt 14 000 av Googles anställda blir upphämtade med bussar till och från jobbet i Silicon Valley, för att personalen ska undvika stressen med bilen och vara utvilade på arbetet.

Poskey nämnde den avgörande betydelsen för företag att vara representerade i Silicon Valley men att utvecklingen för priset av bostäder håller på att nå bristningsgränsen. Som jag skrev om för drygt en vecka sedan råder en bostadsbubbla i San Francisco...men Silicon Valley är i en klass för sig. Nedanstående är en bild Poskey tog med sig och delade ut under sitt tal som exempel.  

Sugen på ett hus i Silicon Valley?
Inga problem! Du får en 120 m2, 3-rummare med två badrum för 15,2 miljoner SEK...(1,75 miljoner dollar)

Om folk inte har råd att bo i Silicon Valley eller kan ta sig till arbetet på grund av tiden de måste spendera i trafiken försvinner anledningen att bo där/poängen för företagen att vara där. Det är den unika kreativa miljön i Silicon Valley som gör att så många företag och välbärgade människor vill vara där.  

Raskt vidare till Apple. Som vi skrivit om tidigare bygger Apple just nu Campus 2, en gigantisk byggnad där 12 000 av företagets idag cirka 115 000 anställda ska hålla till. Men redan idag finns Campus 1 eller Infinite Loop som det även kallas i Silicon Valley.

Namnet "den ändliga loopen" hör ihop med att man kan ta sig runt, runt och runt byggnaden som man i en cirkel med ingångar för anställda som Infinite Loop 1, 2, 3 osv från utsidan.



Infinite Loop 1 

Eftersom jag var i Silicon Valley och har läst den mycket läsvärda biografin om en av Apples huvudgrundare, Steve Jobs, kunde jag inte låta bli att åka titta förbi Steve Jobs föräldrahem på Crist Drive 2066 i Los Altos (tidigare 11161 Drive). Här satte Steve Jobs och Steve Wozniak ihop de första 50 äppelmaskinerna.
Steve Jobs föräldrahem 
Väl på plats var det först bara jag men det tog inte många minuter innan ett par ungdomar dök upp och skulle plåta de med...tydliga skyltar om att det inte var tillåtet att sätta foten på tomten stod på flera ställen. Filmkamera mot gatan skulle även finnas...

Besök till Teslafabriken i Fremont

För några dagar sedan fick jag möjlighet att följa med på en guidad tur i Teslas fabrik. Fabriken ligger i Fremont utanför San Francisco. Tyvärr får jag inte delge någonting om vad jag såg i fabriken då jag tecknat ett avtal om tystnadsplikt. Bilder och filmer var därmed uteslutna. Men jag kan säga att fabriksområdet sett från utsidan är overkligt stort.

Utanför besökscentret/leveranscentret vid Teslas fabrik i Fremont. Notera de 12 laddstolparna där Teslaägare kan ladda sina Model S, i Sverige finns max 8 laddstolpar vid varje laddstation.  

Här står jag framför besökscentret

För den som är nyfiken på Teslas fabrik kan man med fördel se på National Geographics sevärda video som visar fabriken från insidan om än för två år sedan...


Hujeda, det blev ett rekordlångt inlägg men det var ett undantag!

Varma hälsningar från Kalifornien!

2015-11-05

Frön till förändring: Olja för Blåbär i finsk tidning och debattartikel i ETC

Under bokmässan i Göteborg träffade vi på en nyfiken finne som frågade mycket om boken. Denna herre visade sig vara författaren och journalisten Magnus Londen som nu har skrivit en mycket läsvärd kolumn om vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet i finska tidningen Samarbete eller Yhteishyvä på finska.

Londen som bland annat skrivit flera reseskildringar har verkligen fångat huvudbudskapet med vår bok på ett träffande sätt. Hur oljeberoende de flesta av oss är i vår vardag skildras på ett sätt som vi tror många kommer känna igen sig i och som säkert kan få en del att tänka både en och två gånger på hur hållbart detta är. Läs kolumnen på svenska här.    

Johan befinner sig i Kalifornien i ytterligare 1,5 vecka för att bland annat delta i konferensen Podcar city 9 som sparkar igång på allvar imorgon. Medan ni väntar på videos och reportage därifrån och från andra händelser under vistelsen kan ni läsa en debattartikel Johan fått publicerad i ETC idag med anledning av det kommande klimattoppmötet i Paris.

Vykortsbild tagen av Johan vid Fort Baker med Golden Gate-bron i bakgrunden

2015-11-02

Delstaten Alaska i kris på grund av fallande oljeintäkter

Krisen inom oljeindustrin fortsätter. Sedan oljeprisfallet inleddes i juni 2014 har oljebolag tvingats skära ner på nya investeringar, dra in på antalet aktiva oljeriggar och avskeda tusentals anställda.

Bara i USA har tex antalet aktiva oljeriggar mer än halverats på ett år. Som vi skrivit om tidigare har tusentals arbetare i Norge blivit av med sina arbeten i spåren av oljeprisfallet. Det finns helt enkelt ingen lönsamhet att producera olja vid dessa nivåer, åtminstone inte i Nordsjön eller i de flesta oljefälten och skifferformationerna i USA. Detta gäller i ännu högre grad i Kanada där utvinningen är ännu mer kostsam. 

Samtidigt vågar inte bolag som Exxon Mobil och Chevron corp. dra in på sina frikostiga aktieutdelningar med rädsla för att investerare ska dra åt sig öronen.    

Amerikanska oljebolaget Chevron corp meddelade i fredags att man kommer avskeda minst 7000 arbetare under året. Den största minskningen sedan sammanslagningen med Texaco 2001, detta enligt en artikel i amerikanska Bloomberg. 

Men något som oftast glöms i diskussionerna om lönsamhet i dagens oljeutvinning är hur beroende oljebolagen blivit av skattelättnader och subventioner för att upprätthålla sin verksamhet och göra nya investeringar.

Dagens oljeutvinning kräver att man ger sig på de högt hängande frukterna då de relativt lättutvunna oljefyndigheterna, med hög avkastning och liten insats redan upptäcktes på 50- och 60-talet. Idag krävs så mycket mer tillsatt energi och investeringar att det snart sagt blivit omöjligt för oljebolagen att bli "lönsamma" utan stöd av staten. Om inte detta redan gällde för alla oljebolag innan juni 2014 då prisfallet alltså drog igång, gäller det i synnerhet nu med ett oljepris på strax under 50 dollar per fat.  

I Wall Street Journals pappersutgåva idag står det att läsa om hur delstaten Alaska drabbats hårt av oljeprisfallet.

För cirka 20 år sedan infördes en rad skattelättnader och subventioner i delstaten för att möjliggöra för oljebolag som Exxon Mobil och ConcocoPhillips och BP mfl. att göra stora investeringar med förhoppningen om att dämpa den snabbt fallande oljeproduktionen i Alaska .

Alaskas fallande produktion fortsätter trots ökade investeringar
Datakälla: Energy Information Administration (EIA)

Bara sedan juni 2014 när oljeprisfallet inleddes har Alaskas oljeproduktion fallit med över 13 %. Sedan oljetoppen 1988 har produktionen på årsbasis minskat med över 75 %.

Alaska är unikt på flera sätt när det gäller sitt oljeberoende. Delstaten äger oljereserverna inom sitt territorium och har rätt till royalty på oljebolagens produktion. Hela 90 % av Alaskas federala budget beräknas komma från oljeintäkter. Faktum är att bara i direkt utdelning får varje Alaskabo cirka 17 600 SEK om året.

Men nu befinner sig delstaten i ett dilemma. Enligt artikeln i Wall Street Journal kostar skattelättnader och subventioner till oljebolagen nu mer än vad delstaten får tillbaka i utdelning från oljeproduktionen. Över 8,5 miljarder kronor får oljebolagen och långivare på Wall Street i form av olika statliga stöd av Alaska. Men i år beräknas delstaten göra en förlust på över 2,2 miljarder SEK på dessa stöd som inte kan matchas av några royalties.

Redan innan oljeprisfallet inleddes 2014 var det delstatliga stödprogrammen till oljebolagen kraftigt stigande men nu klarar delstaten inte längre att både skära i sina budget och fortsätta att ge stöd åt oljebolagen i hopp om att det ska ge oljeintäkter.    

Trots att minskade skattelättnader riskerar att skrämma bort nya investeringar i delstaten och leda till ökad arbetslöshet då så många arbetstillfällen är knutna till oljesektorn säger ekonomen Gunnar Knapp vid University of Anchorage att: "På kort sikt skramlar vi efter pengar...vi befinner oss i en fiskal kris".

Det finns mycket att lära av Alaska. Oavsett hur mycket pengar vi kastar efter nya oljeinvesteringar sätter de geologiska förutsättningarna och energiavkastningen gränser för lönsamheten som oljeindustrin inte vill acceptera. Det finns med andra ord ingen framtid i en ekonomi som är beroende av ökad tillgång till billig fossil energi när dessa snart bara är ett minne blott.

Det finns dock hopp om alternativ till oljedrivna transporter tex. Senare i veckan får ni bland annat följa med på Johans tur med San Francisco cable cars, transporter på el som funnit i staden i över 142 år!

Ett litet smakprov av Johans cable car tur i San Francisco





2015-11-01

Bostadsbubbla i Sverige? Då har ni inte varit i San Francisco!

Johan har precis kommit till San Francisco. Under några veckor i Kalifornien ska han bland annat ska delta i konferensen Podcar city 9. En konferens om framtidens masskommunikationer.

Efter en lång dag i San Francisco kommer här Johans första vykortsbild och lite tankar från en vacker men märklig stad:

Varma lördagshälsningar från San Francisco!

Första intrycket var förutom den behagliga temperaturen (20 grader klockan 19) alla bilar...visst har man varit runt lite i USA och Kanada men man slutas aldrig att förvånas av denna enorma myrstack av bilar i rörelse och bilar på jätteparkeringar. När vi hämtade ut vår hyrbil fick vi oss verkligen en tankeställare när vi såg denna skylt:



Att köra bil är nästan som på alla amerikanska filmer, kullarna går upp och ner och hus står på klippavsatsliknande positioner som inte känns helt stabila ur jordbävningssynpunkt (har inga bilder på detta men skyller på jetlag att jag glömde att ta dem).

I övrigt slås man av hur en del riktigt ""schabbiga hus" har flotta bilar på uppfarten. Varför bo så om man har råd med fina bilar...Well, faktum är att de flesta inte har råd med lägenhet eller hus i San Francisco-området. Vad sägs om tältplats på en liten plätt på en vanlig villatomt för 46 dollar per dag!? Personer med en årslön på mellan 100.000 till 200.000  dollar (853.000 till 1,7 miljoner SEK) har inte råd att köpa sitt hus och får "bara" ta lån på 1 miljon dollar och det räcker alltmer sällan.

Det är nyrika IT-gurus från Google, Apple och Facebook mm och rika kineser som kan betala "cash" utan att se på prislappen som kan köpa/bo kvar. Det råder heller ingen bostadsbrist... likt stora delar av Detroit står hus och förfaller. Men i San Francisco är det till skillnad mot i Detroit inte brist på intresserade köpare som vill bo i området, de har bara inte tillräckligt fet plånbok.

Fastighetsägare och husägare väntar därför tålmodigt på de med rätta "stingen". De som kan betala hutlösa priser för hus och tomter som i de flesta fall sannerligen inte ser mycket ut för världen men som ligger inom lagom pendlingsavstånd till Silicon Valley eller andra "place to be" i SF.

Toppen nådd? Enligt en av USA:s med framgångsrika mäklare kommer priserna i San Francisco-området dubbleras inom 6 år.

Vänliga och hjälpsamma tycks de flesta San Francisco-bor vara men kanske inte så konstigt att hotellen är dyra om normalpris på vanliga boenden ligger på 8-9 miljoner kronor.

Kika på videon nedan för en sevärd video om just bostads/IT-bubblan? i San Francisco.