2020-04-05

Hur Sverige gick från världsledare på krisberedskap till sämst i klassen

Jag har under de senaste 10 åren ägnat mycket tid åt att skriva artiklar och blogginlägg på temat krisberedskap. Tex skrev jag en artikel i Dagens Samhälle 2015 om Sveriges bristande krisberedskap som fick stor spridning och har även skrivit en rad debattartiklar i bland andra Svenska Dagbladet tex om Sveriges matförsörjning.  

Faktum är att det hela tog fart med min masteruppsats (2010) där jag skrev om USA:s sårbarhet för tillgången till olja genom att jämföra oljekrisen 1973/74 med det mindre kända oljeembargot mot USA 1967. En kanadensisk säkerhetsanalytiker jag träffade under en energikonferens om Peak Oil i Washington DC 2010, bad mig skriva om uppsatsen i dåvarande Energi Bulletin (idag resilience.org) och uppsatsen ska tydligen även ha uppskattats av amerikanska säkerhetsanalytiker. 

Efter det väcktes tanken om hur det stod till med Sveriges kriseberedskap och hur oljebereonde resten av världen egentligen var. Klarar världen tex en fallande oljeproduktion på 4 %  per år eller mer utan global ekonomisk kollaps? Hur kan vi ställa om? Det hela ledde mig och min vän Roberh Hansson till vad som året efter blev starten på denna blogg. 

Fyra år senare med många inlägg, träffar med andra bloggare, författare, ingenjörer mm mm lade grunden till vår bok Olja för Blåbär Energi, Makt och Hållbarhet som utkom 2015 på Fri Tank förlag och ännu känns aktuell på många plan. I vår bok tar vi helhetsgrepp om det globala handelssystemet och ekonomins olje- och fossilberoende, vi djupdyker förstås även i Sveriges situation och spånar på hur vi kan ta oss ur det. Boken uppskattades av många och har lett till många nya bekanskaper och möten där jag lärt mig mycket. 

Snabbspolning fram till idag... Redan i början av januari insåg jag att något stort var på gång när Kina satte in enorma resurser för att stoppa spridningen av Covid 19/Coronaviruset och har sedan dess följt utvecklingen intensivt och gjort en hel del research som nu resulterat i senaste avsnittet av Evolution Show där jag är värd och som ni kan se nedan eller här

Det är historien om hur vårt land Sverige, gick från en världsledare när det gäller krisberedskap till sämst i sin klass bland industriländer. I det här avsnittet på Evolution Show tittar jag närmare på vad som hände och hur extremt dåligt rustat Sverige gick in i denna pandemi (teaser det är värre än du tror!). Jag jämför med ett antal länder inklusive Finland, USA, Italien, Spanien, Kina och andra där jag tittar på bland annat tillgången till intensivvårdsplatser, antal vårdplatser totalt, ventilatorer/recpiratorer, beläggning i % av maximal kapacitet, fältsjukhus mm.

Jag visar också varför de flesta länder underskattade utbrottet i Kina, på grund av bristen på förståelse för kraften i exponentiell tillväxt! De flesta börjar urvaket vakna till en ny verklighet där beredskapen måste betraktas som sunt förnuft och något som hastigt bör byggas upp igen på såväl individ som samhällsnivå. De flesta kommer ta sig ur detta och förhoppningsvis kommer vi starkare kunna möta framtidens utmaningar och kriser tillsammans på grund av denna svåra kris. Samtidigt ska vi inte sticka under stol med att många kommer få betala ett högt pris för de oansvariga beslut som tagit oss oförberedda in i denna pandemi och ekonomiska kris. 

Låt oss inte bara fixa detta utan göra det till starten på något positivt för de flesta av oss som får möjligheten att bygga något nytt, en hållbar framtid! 

2020-03-14

Solvärme-anläggningar slår redan naturgas i Danmark

Få känner till att av all energi vi använder globalt går cirka 50 % åt till uppvärmning av byggnader och i industriella processer av olika material och vätskor, inklusive framställningen av fossila bränslen. Men redan idag finns det teknik för tex solvärme-lösningar som gör det möjligt att värma upp hela bostadsområden året runt när det kombineras med lagring av värme i vattentankar i marken.

I Danmark har 150 samhällen redan byggt ut gigantiska lagringsmöjligheter där vatten under sommarhalvåret hettas upp till 95 grader av solvärme-anläggningar som räcker hela vintern och ersätter uppvärmning med naturgas. Detta är anmärkningsvärt då naturgas-anläggningar anses vara de mest effektiva fossila kraftverken.  

Detta ger energibesparingar från år ett och i Danmark finns möjlighet att få lån för att investera i dessa sol- och lageranläggninar med endast en procent ränta men även när räntan på lånen är högre är det alltså det enda samhällen och företag behöver betala för sina uppvärmningskostnader och kan därför börja spara mycket pengar redan från år ett. Det finns goda möjligheter att göra detta även i Sverige. 

Samtidigt som jag skriver detta noterar jag att vår nya solanläggning genererar 6 kW el av max 8,5 kW och känner mig hoppfull om att fler kommer inse möjligheterna med solpaneler och solvärmefångare på taket. Nu saknas  bara en stor bassäng/tank i backen och solvärme-anläggning... 

I Sverige finns som av en händelse företaget Absolicon som utveklat världens mest energieffektiva solvärme-anläggning...

I del 2  av mitt samtal i Evolution Show med grundaren tillika VD:n Joakim Byström, samtalar vi kring utmaningarna med klimatkrisen och hur solvärme och förnyelsebar energi kan bidra till att minska utsläppen. Joakim Byström har varit aktiv i klimatfrågan sedan 1990-talet när han tex var med vid toppmötet i Kyoto i Japan men är alltså även en uppfinnare och företagsledare som vill möjliggöra för många små och medelstora samhällen i världen att snabbt både kunna tillverka och installera solvärmeanläggningar för att ställa om samhället till minskat beroende av fossila bränslen.

Nedan följer vårt samtal där vi även bland annat pratar om hur investeringar nu riktas om till förnyelsebar energi och vilka fördelar detta innebär både ekonomiskt och för planeten. 

Om ni gillar avsnittet och Evolution Show, klicka gärna på tummen upp då det sprider avsnitten vidare på tuben och överväg så klart att bli prenumerant om ni inte är det redan! 

Att investera i sol och förnyelsebart är att investera i framtiden! 

2020-03-06

Världens mest effektiva solfångare! Inspirerande samtal med Absolicon

I senaste avsnittet av Evolution Show där jag är värd, samtalar jag med grundaren och VD:n av svenska solenergi-utvecklaren Abolicon, Joakim Byström. Absolicon har utvecklat världens mest energieffektiva koncentrerande solfångare för solvärme med en extremt hög verknigsgrad på hela 76,6 %!

I två samtal berättar uppfinnaren och den mycket engagerade klimatambassadören Joakim Byström om varför solvärme-revolutionen bara börjat. Få känner till att cirka 50 % av all energi vi använder globalt idag går åt till olika uppvärmningsprocesser där vi nästan uteslutande eldar kol, olja eller naturgas. Det handlar bara till viss del om uppvärmning av byggnader, framförallt används värme i industriell produktion där värme används för att hetta upp vätskor, material etc i kemiska processer. 

Men redan idag finns teknik som gör det möjligt att i stor skala ersätta fossil uppvärmning inom framförallt industrin med den teknik som Absolicon utvecklat, ja det är till och med möjligt att värma upp bostadsområden året runt med en kombination av solvärme och vattenlagring vilket projekt i Danmark visar.

Kanske mest slående är att återbetalningstiden för Absolicons senaste koncentrerande solfångare T160 endast är 3-5 år, ibland rent av kortare vilket kan jämföras med tex cirka 12 år för vindkraft samtidigt som underhållet är minimalt. Mer om Joakim Byström, Absolicons resa fram till idag, vad som är på gång och hur tekniken funkar i del 1 av mitt samtal i Evolution Show nedan! 

Den som endast vill ha ett smakprov av vårt samtal kan se den drygt 3 min korta versionen och spara på hela samtalet till helgen tex! 

Uppskattar ni Evolution Show och avsnitten, klicka gärna på tumme upp och fundera på att bli prenumerant för att inte missa kommande händelser. Del 2 släpps på torsdag nästa vecka, då går vi på djupet kring solvärme- och klimatlösningar och hur allt fler investerare nu helt flyttar över sina investeringar från fossilt till hållbar energi så missa inte det! 

 

Kort-versionen med klipp från samtalet med Joakim Byström, VD och grundare av svenska Absolicon 

2020-02-20

Historien bakom Norges framgångssaga med elbilar -motsatsen till Sverige!

Vad ligger bakom Norges framgångssaga för elbilar? Är det bara oljepengar eller är det egentligen något annat? Hur kommer det sig att över 42 % av de nyregistrerade bilarna i landet 2019 var rena elbilar medan bara knappt 14 % el laddhybrider? Och hur kan vi förstå detta i relation till Sverige, vad skiljer länderna åt, Volvo?

I detta avsnitt av Evolution Show djupdyker jag i historien bakom Norges framgång med elbilar och vad vi kan lära av den, tillsammans me Tibor Blomhäll, president och grundare av Tesla Club Sweden. Detta är del 3 av vårt samtal, i del 2 tittade vi på den kinesiska elbilsmarknaden och i del 1 ställde vi frågan "Var är alla Tesla killers"?


2020-02-12

"El-hybrid marknaden i Kina är stendöd"-Lärdomar från Kinas elbilsmarknad

Världens stora biltillverkare som Volkswagen och BMW medger numera öppet att framtidens elfordon i huvudsak är eldrivna. Ja, till och med Harley Davidsons hojar är snart även eldrivna ändå ser vi i särskilt Europa reklam för el-hybrider. Men på världens i särklass största bil och elbilsmarknad, Kina är el-hybriden sedan flera år stendöd, där är det 100 % elbilar och elbussar som gäller. 

Hur kommer det sig att Kinas elbilsmarknad växer så snabbt, vad kan vi lära av Kina? I Kina säljs dessutom tiotusentals elbussar varje år som nu även börjar rulla på svenska vägar medan Volvo gör en stor sak av att några hundra elbussar börjat levereras till Göteborg?  

I del två av mitt samtal med Tibor Blomhäll, president och grundare av Tesla Club Sweden tittar vi närmare på den kinesiska marknaden för elfordon. Vi samtalar bland annat kring några av de största elbilstillverkarna i Kina varav flera nu kommer till Europa men vi tittar även på elbussar, häng med! 

Gillar ni avsnittet, klicka gärna på gilla knappen så Googles algoritmer sprider videon till fler som kan vara intresserade. Blir du dessutom prenumerant får du automatiskt tillgång till de senaste avsnitten så fort de släpps.

I förra avsnittet gästades Evolution Show också av Tibor då tog vi oss en närmare titt på de viktigaste händelserna kring Tesla under året som gått och vad som kommer hända framöver. Framförallt frågade vi oss var alla så kallade "Tesla-killers" tagit vägen...

I tredje delen med Tibor Blomhäll som släpps nästa vecka, tittare vi närmare på elbilsmarknaden i Norge, vad vi kan lära av den och jämför med Sverige...

Analys av Kinas marknad för elfordon på Evolution Show med Tibor Blomhäll, Tesla Club Sweden      

2020-02-10

Regionala flygplatser i Sverige kan räddas av elflyget!

I Dagens Nyheter kan vi idag läsa att många svenska regionala flygplatser hotas av nedläggning de närmaste åren. Orsaken är minskad trafik och höga underhållskostnader som tvingar kommunerna att lägga ut 100-tals miljoner kronor per år för att verksamheterna ska kunna hållas igång. 

Vid en första anblick kan det ju låta bra för vi ska ju inte flyga fossilt mer, åtminstone inte om vi vill ha en hållbar framtid. Jag har själv valt bort utlandsuppdrag och semesterresor med flyg sedan 2015 just för att inspirera andra och visa att jag tagit ställning för planeten framför mina egna intressen. Jag har bland annat försökt uppmärksamma uppmärksamma icke fossilt flygresande med en debattartikel i DN jag medverkat i, tillsammans med Kevin Anderson (en av världens ledande klimatforskare), Malena Ernman, Björn Ferry mfl. Kevin Anderson som jag för övrigt intervjuade i två längre avsnitt i Evolution där jag är värd. 

Men i samma ögonblick som jag läste artikeln i DN om hur regionala flygplatser hotas av nedläggning mindes jag mina samtal med Anders Forslund, VD:n och och grundaren av svenska elflygspionjären Heart Aerospace. Detta är alltså den svenska startupen som utvecklar ett 19-sitsigt helt eldrivet elflygplan med en räckvidd på 400 km. 

Anders berättade under våra samtal i Evolution Show att ett av de största kostnaderna för mindre flygplatser i Sverige är att tillhandahålla flygbränslen på flygplatserna. Flygbränslet ska transporteras dit, lagras och hanteras på ett säkert sätt av utbildad personal. För flygbolagen är förstås flygbränslet ofta den största kostnaden, ibland högre än personalkostnaden och något bolagen inte kan påverka vilket gör dem sårbara för oljeprisets upp- och nedgångar.  

Om Heart Aerospace lyckas med sin plan att få de första certifierade elflyget i luften till 2025, med deras första flygplansmodell ES-19 öppnar det för en intressant möjligt som motiverar att vi räddar regionala och även riktigt små flygplatser i Sverige de närmaste åren. Det tar som bekant mer tid och resurser att bygga nytt än att montera ner befintligt redan fungerande resusrser, här alltså flygplatser. 

Men det här är förstås ett dilemma. Hur bevarar vi de regionala flygplatserna fram till 2025 och ja de kanske ytterligare 5-10 år det tar att få ett livskraft elflyg inom Sverige och Norden på plats, utan att för den skull uppmuntra att vi ska flyga mer fossilt fram till dess? 
Faktum är ju att kommunerna redan har det knapert och bara kan motivera sitt stöd till flygplatserna med om hopp att få intäkter från just passagererna i form turism och konsumtion, arbetstillfällen osv? 

Men kanske är lösningen enkel. De strategist viktiga flygplatserna som hotas av nedläggning kan säkras och sättas i malpåse för försvaret och brandflyg. Dessa kan sedan användas för försvarsövningar samt i knivskarpt läge vid tex brandbekämpning av skogsbränder som vi tyvärr får räkna med kommer behöva alltmer luftburna styrkor de närmaste åren. Ur ett beredskapsperspektiv är alltså regionala flygplatser mycket viktiga men inte bara för brandbeäpmning utan även för att kunna flyga in proviant och förnödenheter till avskurna samhällen i Sverige när vägarna dit är blockerade som vi sett både under den rekordstora skogsbranden i Sverige våren och sommaren 2018 och ännu tydligare i de pågående skogsbränderna i Australien. 

Elyget kan i bästa fall redan om några år inte bara möjliggöra att vi kan säkra snabba inhemska transporter inom Sverige av såväl människor som varor, utan även skapa möjligheter för mindre svenska samhällen att blomstra. Idag koncentreras flygtrafiken till främst Sveriges tre största städer vilket gynnar dessa mycket i fråga om turism och arbetstillfällen men faktum är att det är en fördel att vara en liten flygplats som ligger nära mindre och medelstora samhällen. Detta möjliggör smidiga transporter och undviker flaskhalsar som tex Arlanda faktiskt är, att tex hamna i bil eller busskö utanför Stockholm är ingen lek om en ska till/från flygplatsen och om en har en tid att passa.   

Jag tänker även osökt på något jag skrev om i min bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet. Svenska försvarsmakten är hela tiden beroende av ofta långväga tankbilar ska förse flygvapnet med importerat flytande bränslen. Om åtminstone mindre trupptransporter och räddningspersonal kan transporteras med lokalt producerad el är det ett stort steg framåt ur ett självförsörjnings- och beredskapsperspektiv. Gripen-planen kommer givetvis fortsatt kräva importerad olja/färdigt flygbränsle.

De närmaste fem åren ser jag en stor möjlighet för Sverige att visa omvärlden att elflyg kan bli en liten men viktig del i den fossilfria omställningen. Med en räckvidd på 400 km (exklusive reserv) kan jag tänka mig snabbladdning på mindre flygplatser där batterilager med tillhörande sol- och vindanläggningar lokalt kring flygplatserna säkrar snabbladdningen och gör att stamnätet inte behöver belastas med peakar. Det är rent av tänkbart att flygplatsen kan drivas med mikronät. Om vi tänker nytt kan vi täcka upp hela Norden med befintliga flygplatser och kanske till och med kan resa till Tyskland från södra Sverige och vidare inom det landet. Det räcker att Tysklands redan välutbyggda nät av flygplatser anpassas med snabbladdning. 

Kika gärna på del 1 av mitt samtal med Anders Forslund på Evolution Show nedan och fundera själva. Uppskattar ni Evolution Show klicka gärna på gilla knappen och fundera på att bli prenumerant för att hålla er uppdaterade!    

Mitt samtal med Anders Forslund, VD för Heart Aerospace om utvecklandet av ett kommersiellt elflyg för Sverige och Norden

2020-02-07

Vart tog alla "Tesla killers" vägen? Samtal med ledande elbilsexpert

Var är de så kallade "Tesla-killers" som vi har hört så mycket om i media de senaste åren? Står de traditionella biltillverkarna inför ett Kodak-ögonblick - kommer de verkligen fixa den fossila fria omställningen eller kommer nya spelare att ta över? Och vad hände med Tesla 2019 och vad väntar närmaste året? 

Detta och mycket mer i del 1 av mitt samtal i Evolution Show med en av Sveriges ledande experter på elfordon, presidenten och grundaren av Tesla Club Sweden, Tibor Blomhäll! Del 2 släpps nästa vecka, då tittar vi på den kinesiska elbilsmarknaden och vad vi kan lära av den! 


Se gärna även tidigare avsnitt med Tibor där vi går igenom många av de vanligaste myterna om elbilar

Trevlig helg! 


Var är alla "Tesla-killers"? Samtal i Evolution Show med Tesla Club Sweden

2020-02-01

Navigera i en självkörande framtid? Samtal med Anna Pernestål!

Hur ser framtiden ut för självkörande eldrivna fordon? Det är ett återkommande tema här på bloggen och i Evolution Show där jag är värd. 

Hur ser vi tex till att de fordon som idag står still runt 95 % av tiden kan utnyttjas på ett energi- och resurseffektivt sätt utan att trafiken dubbleras? Forskningen visar nämligen att antalet fordon i trafiken kan bli långt färre när de blir självkörande men samtidigt att då de är i trafik nästan hela tiden, kan leda till att antalet kilometer per fordon ökar kraftigt. I värsta falt med resultatet att trafiken på vägarna dubbleras trots att antalen bilar kanske är så få som en tiondel mot idag!

Jag bjöd därför in Anna Pernestål till Evolution Show studion för att titta närmare på vad som krävs för att vi ska göra självkörande fordon till något som är hållbart både ur ett miljö- och hälsoperspektiv men även ur ett trafikperspektiv. 

Anna Pernestål är en av Sveriges ledande forskare på systemanalys av just självkörande teknik, digitalisering och delad mobilitet och dess inverkan på samhället. Anna är chef för KTH:s forskningslab Integrated Research Transport Lab (ITRL) där hon leder arbetet med att förstå hur vi kan göra självkörande teknik till något positivt för samhället.

Anna Pernestål har synts en hel del i media senaste året bland annat är hon med i första avsnittet av Svt:s ny miniserie "Rapport från Framtiden" (rekommenderas starkt, humor och pedagogiskt!) och var med i TV4 strax före jul där hon pratade på ett liknande tema tillsammans med en av världens ledande batteriforskare, Kristina Edström.

Anna är en återkommande gäst i Evolution Show studion och har varit med tre gånger tidigare. I första avsnittet intervjuade hon mig om bin och biodling, i avsnitt 3 går vi på djupet med den självkörande tekniken och utmaningarna med den. I somras samtalade jag och Anna med Sue Zielinski, en av världens ledande experter på det som kallas "mobility as a service" som kom till studion under sitt besök i Sverige i somras.  

Nedan följer mitt samtal med Anna Pernestål som även är första avsnittet på säsong 2 av Evolution Show som nu äntligen är igång! Blivit en hel föreseningar bland annt då jag ordnat men en solanläggning som jag kommer återkomma till framöver! Avsnittet finns även som podcast för den som föredrar att lyssna, tillgängliga på det flesta plattformarna här. 

Kika gärna även på något av mina samtal med Robert Falck nedan, VD och grundare av svenska Einride som utvecklar världens första självkörande eldrivna lastbil som helt saknar förarhytt!

Nästa veckas avnittt blir det mycket Tesla och elbilsmarknaden snabba utveckling. Tibor Blomhäll, grundare och president för Tesla Club Sweden och en av Sveriges främsta elbilsexperter, gästar åter studion. Vi har tidigare gått igenom många av de vanligaste myterna kring elbilar som kan ses här.    

Hur använder vi självkörande fordon på ett hållbart sätt? Häng med på ett samtal med experten Anna Pernestål!


Världens första självkörande eldrivna lastbil är svensk och är redan i trafik. Här är del 1 av vårt samtal med grundaren och VD:n av Einride, Robert Falck!

Hur funkar tekniken i Einrides självkörande eldrivna lastbilar? VD:n Robert Falck guidar oss!

2020-01-21

Uppvaknandet i Australien del 2: Att rusta för kris med beredskap

När mobiltäckningen försvinner, himlen blir blodröd mitt på ljusa dagen, strömmen går och maten får ranonseras är folk inte så kaxiga, extra knäckade blir det för barnfamiljer som är på semester och inte är vana att tänka utanför boxen alls. Många australiernare tror dessutom inte på klimatförändringar... 

Välkommen till brandsäsong 2019/2020 i Australien för den är inte lik någon annan och är dessutom ett intressant psykologiskt experiment i hur olika människor hanterar långdragna kriser något vi lär få se mer av framöver. 

När jag för två veckor sedan skrev del 1 av uppvaknandet i Australien fokuserade jag på dess utbredning och koppling till klimatförändringarna. Min viktigaste slutsats var att vi inte ska fokusera på huruvida just denna brandsäsong i huvudsak beror på de av människan orsakade klimatförändringarna. Det är nämligen mindre viktigt, centralt är däremot att skogsbrändernas utbredning och fara för samhället är exakt vad klimatforskarna varnar för kommer bli konsekvensen av de klimatförändringar vi redan nu kan konstatera om vi inte radikalt vänder på utvecklingen nu. 

Och det kan vi ännu men fönstret krymper snabbt, vilket den ständigt inspirerande och raka klimatforskaren Kevin Anderson var inne på under vårt samtal i Evolution Show  



Australien är alltså skådeplatsen för ett klimatscenario vi får räkna med kommer nå många platser på jorden inklusive Sverige. Det kan förstås bli långt värre, om vi inte gör allt för att minska och sedermera helt upphöra med uppvärmningen av vår planet. Bränderna i Australien kan med andra ord betraktas som människans första och sista riktiga varning från naturen, annars så sätts människan på plats vare sig vi vill eller ej, vi är trots allt bara mikroskopiskt små delar i en större helhet som snabbt kan förändras och förpassa oss till sällskapet av historiska arter som kommit och gått. 

Men det tål alltså att upprepas att hoppet lever för den som höjer blicken: När människor samarbetar och hjälper andra människor och djur kan stordåd åstadakommas, det är inte kört, än! Det visar i synnerhet vad som sker på många hålla i Australien. 

 


I detta inlägg ska jag fokusera mer på hur civilsamhället, brandförsvaret, militären och regeringen i landet "down under" hanterat bränderna ur ett beredskapsperspektiv. Vad vi kan lära av samhället och människornas hantering av de ännu i högsta grad pågående skogsbränderna i Australien inför framtiden? För Australien är i detta sammanhang inte alls så långt borta som en kan tro.  


Men låt oss redan från början sticka hål på en myt. Pyromaner och okunniga eldande människor ligger inte bakom de flesta  bränderna i Australien.

Det har spridits en hel del myter och osanningar om vad som ligger bakom de mest omfattande skogsbränderna i Australiens historia. En del har hävdat tex att det är en kraftig ökning av anlagda bränder som ligger bakom den extremt utdragna brandsäsong som ännu i allra högsta grad pågår och väntas fortsätta i 8-10 veckor till. 

Australienska ABC och flera andra har med hänvisning till brandchefer och aktuella utredningar kunnat visa att cirka 98 % av bränderna i bland andra hårt brandhärjade delstaten New South Wales är orsakade av åskoväder samt till mindre del oförsiktighet med eld där det råder brandförbud. Det rör sig endast om kanske ett 20-tal bränder som startats av ett fåtal individer som avsiktligt gjort detta. Däremot har givitvis anlagda bränder kunnat spridas mer denna säsong på grund av torkan och avsaknaden av regn men det handlar fortfarande endast om några få procent av den areal som brunnnit som kan kopplas till pyromaner eller anlagda bränder av ofta unga människor som inte vet bättre.     

Fler hundra skogsbränder pågår fortfarande i Sydöstra Australien varav flera så kallade megabränder där två eller fler bränder gått samman för att bilda gigantiska bränder där det inte finns en sportkeps att släcka dess utan där arbetet primärt handlar om att försöka begränsa dess spridning och skydda tätbebyggda områden. 



Sist jag skrev om bränderna hade motsvarande cirka 1,5 Danmarks yta brunnit eller 6 miljoner hektar. Nu har denna sifftra dubblats eller för att sätta det i ett sammanhang, motsvarande halva Storbritanniens yta har fångats in av skogsbränderna. Det är svårt att förstå men med helikopterbilder får en åtminsone en liten känsla av vilka krafter det rör sig om. 

Svaret från Australiens regering har nu även trappats upp. Alla familjer som drabbats ska kompenseras med cirka 3-4000 sek kronor mer barn och mer för vuxna (lika mycket har redan betalats ut till många drabbade och de som inte fått något ska få dubbla summan). Pengarna ska användas till bland annat hjälp för barn som nu börjar skolorna igen efter semestern och skapa viss trygghet. Brandmän, frivililliga och heltidsbrandmän ska kompenseras för sin övertid. Över 80 % av brandmännen i Australien är för övrigt frivilliga och riskerar sina liv vid sidan av andra jobb med låg lön. I Sverige är samma siffra cirka 74 % frivilliga. 

Kompsensation till jordbrukare och små företagare som förlorat delar av eller hela sitt uppehålle på grund av bränderna ska även betalas ut. 

Två miljarder australienska dollar ska även användas för att återbygga infrastruktur som förstörda telemaster, elledningar, vägar och andra samhällsviktiga delar som måste återuppbyggas för att ekonomin och vardagen ska kunna komma igång igen. Här ingår även bland annat sjukvård och psykiskt stöd till många som har traumatiska upplevelser.

En halv miljard australienska dollar ska även betalas ut till stöd för många av de små företag som drabbats hårt av bränderna. Bland annat kommer lån på upp till en halv miljon australienska dollar kunnat ges för att företag ska komma på fötter igen.

Frivillighetsorganisationer som Röda Korset har gjort ett fantastiskt arbete på plats och även många kändisar har gjort vad de kan för att stödja drabbade ekonomiskt. Här kan tex nämnas att skådespelaren Russel Crowe (känd från bland annat Gladiator) valde att inte ta emot sitt Golden Globe pris i USA. Istället var Crowe i Australien för att kämpa mot bränderna vid sina ägor där och skickade samtidigt ett tydligt meddelande till Golden Globe galan via skådespelaren Jennifer Aniston som fick ta emot Crows pris: "Det råder ingen tvekan om att tragedin som utspelar sig i Australien beror på klimatförändringar".   

Det är dock noterbart att medan sittande federala regeringen med premiärministern Scott Morrison i spetsen först de senaste veckorna tagit tag i situationen bland annat med  ovanstående finansiella stödåtgärder och genom att sätta in militären, har flera av delstatspremiärministerna eller guvernörerna om man så vill, i de olika hårt drabbade delstaterna varit mycket aktiva från start. 

I delstaten New South Wales har tex delstspremiärministern Gladys Berejiklian tillsammans med delstatens högsta brand- och räddningschef Shane Fitzimmons inte bara varit på plats hela tiden (ingen semester till Hawaii...) utan koordinerat olika myndigheter. Detta för att få ut hjälp för såväl brandbekämpning och evakuering som vatten, mat och livssnödvändiga resurser till de som blivit strandsatta på grund av skogsbränderna. Jag upplever att de skött sitt arbete och visat ledarskap på ett föredömligt vis helt utan personliga ekonomiska eller politiska intressen. 

Gladys Berejiklian och Shane Fitzimmons tar sitt arbete på allvar
   

Shane Fitzommons var också kritisk till att han inte blev informerad om att värnpliktiga och militära transporter och resurser skulle sättas in förrän det blev en nyhet i media. Här kommer vi till lärdom nr 1,  det spelar ingen roll hur mycket resurser och personal du har om de inte kan samarbeta och sättas in där de gör mest nytta. Ett annat relaterat problem som blivit uppenbart vid skogsbränderna i Australien känns igen från de för Sverige största skogsbränderna vår- och sommaren 2018, nämligen att brandbekämparna och de drabbade behöver snabb hjälp på rätt ställe. 

I Australien har civilsamhället klivit fram på ett helt fantastiskt sätt men faktum är att det har kommit in så mycket mat, vatten och förnödenheter på sina håll att det varit svårt att hantera det. Lagerlokaler och uppstyrning av behovet har varit bristfälligt eller saknats helt medan behoven inte alls kunnat mötas på andra håll på grund av resursbrist, där det varit för farligt att komma fram med transporter. Detta antingen på grund av pågende bränder eller risk för vältande träd i dess spår eller på grund av brandröken som gjort det farligt för såväl flyg som helikoptrar som annars jobbar dygnet runt med både brandbekämpning och drop off av förnödenheter från luften.  

Vad händer då vid en skogsbrand som utan ansträngning tar sig fram i eller kring ett samhälle? Jo, förutom den giftiga röken som släcker solljuset mitt på dagen, släcks elnätet ner av att ledningar brinner upp eller för att elbolagen får order om att stänga ner dem i förebyggande syfte. Detta innebär att affärer ofta stänger eller maten i kyl och frysar snabbt blir förstörd vid strömavbrott. I flera veckor har det ju varit över 40 grader Celsius i stora delar av Australien... 

Bensinmackar får långa köer när människor nu kanske måste lämna sin semester på östkusen och ska köra 40 mil eller mer hem. Det är bara ett problem, inte nog med att alla plötsligt ska göra det samtidigt, pumparna fungerar inte utan el och även om de gör det kommer inte tankbilarna fram för påfyllning när många av vägarna dit är avstängda på grund av angränsande bränder. 

Här ser vi just in time samhällets baksida. När allt fungerar finns det ett smörgårdsbord av mat och prylar att välja på i butikerna men om inte hyllorna ständigt fylls på från oftast långväga transporter från producenter inte sällan på andra sidan klotet, står de snabbt tomma. Vad kan då göras? Lokalt bör det finnas platser, lager och uppsamlingsplatser där självförsörjande enheter för såväl el och värme är frikopplat från stamnätet, antingen bara för en större fastighet eller ett mikronät för flera, kanske rent av ett större område dit människor kan samlas vid en krissituation. En brandstation och skola är lämplig för detta tex. 

Lager av mat och förnödenheter som enkla mediciner kan även hållas på dessa evakueringscenter, om de sköts som butiker i vanliga fall kan mat och prylar roteras för att inte bli gamla. Det kan förstås krävas statligt stöd för att bygga upp dessa men de bör betraktas som en alltmer självklar del av våra samhällen, lika självklart som vi försäkrar våra hus och bostäder, ska samhället kunna försäkras mot utdragna kriser eftersom vi nu måste vänta oss att det är det nya normala.   

I Australien finns unika möjligheter att året runt driva djupvattenpumpar, cirkulationspumpar samt elförsörjning för det viktigaste i små och större fastigheter endast genom en kombination av sol+vind och batterilager. Finns det platser där elförsörjningen är säkrad kan här lämpligen även upprättas snabbladdningsstationer för elbilar och de kommande ellastbilarna. För tänka sig, då behövs inga långväga tankbilar och mat och vatten kan pumpas- guld värt i en krissituation!  

Men det här är inte alls bara en försäkring som kan nyttjas vid olika typer av kriser. Solanläggningar och små vindkraftverk kan lätt räknas hem i Australien där strömavbrott kostar elbolagen enorma pengar då de måste finansiera dyra reserkraftverk i form av kol eller naturgaskraftverk att hela tiden stå standby. Men mikroproducenter kan i normalläget lagra överskottet av sol och vindkrafproduktionen i batterilager och sälja överskottet till stamnätet (men inom en snar framtid kan man istället sälja till grannen) som ett hybridsystem. Det är inga konstigheter att ha ett system som klarar att köra i ö-drift (offgrid) som är slår på den utgående strömmen till elnätet vid normaldrift och vice versa. Mer om de unika förutsättningarna för Australiens energiförsörjning i ett kommande avsnitt på Evolution Show som jag är värd för.    

Behovet av undantagstillstånd vid svåra kriser 
Australiens bränder har visat att det ibland finns ett behov av att kunna införa undantagstillstånd för att sätta människor i säkerhet. Skogsbränderna har visat en ny typ av kraft och accelerad utbredning som gör att det ibland inte räcker med att bara uppmana människor att lämna sina hem för att förmå dem att sätta sig i säkerhet. En del förstår helt enkelt inte faran de utsätter sig själva och andra för genom att inte evakuera när de blir uppmanade. 

Ibland måste människor helt enkelt tvångsevakueras men inte bara för att undsättas från den direkta livsfaran skogsbränderna utgör för allt som kommer i dess väg. I bästa fall kan till en början vägar bara delvis stängas av eller förbifarter begränsas till räddningstjänst och militär (även detta en del av undantagstillstånd) men skogsbränderna i Australien visar att det inte alltid räcker. Problemet är att människor är vana vid att kriser bara pågår timmar eller några dagar men att hjälpen alltid kommer fram och att viss form av samhällsservice ändå kan upprätthållas. Framförallt att de kan återvända hem igen ganska snart.  

Att stanna kvar och kämpa för sitt hem är naturligt och lika naturligt är det att vilja återvända snabbt efter en evakuering. Men otaliga vittnen på plats i Australien visar att ytterst få har en chans mot de krafter bränderna kan uppbringa. Om en brandfront är på väg i din riktning är en vattenslang, vattenspridare och en grävare rent löjligt som försvar. De flesta som klarat sig när lågorna kommit har haft ren tur. Dör en inte av den giftiga röken så tar fallande träd, tak och ja till sist vrålande lågor en. Bara den vägg av värme som kan komma i ens väg kan få många att tuppa av.

Det här kan vara svårt för särskilt äldre som kanske tror att de upplevt liknande tidigare eller för den del, de som känner sig unga och starka och minsann ska kämpa för sitt hem.   

Men att överleva branden är bara steg ett. Ett växande problem som jag tror vi kommer se mer av i framtiden är hur samhällen blir avskurna på grund av natur/klimatkatastrofer under ibland veckor eller längre. Om det varken går att komma fram eller ta sig därifrån på grund av avstängda vägar innebär det att samhällen måste kunna klara sig på de resurser som finns på plats. Så är inte dagens samhälle byggda, här har till och med high tech gjort oss en otjänst genom att vara extra sårbara. 

Många människor blir mycket rädda när de inte får kontakt med vänner och bekanta vid sina smarta telefoner, Internet förstås inte är tillgängligt. Absolut viktigast i en krissitation är att analysera läget och vid samhällskriser få information. Då är det starkt rekommenderat att ha en självförsörjande radio samt en liten portabel batteribank, kika gärna på en video om det jag gjorde för ett par år sedan.  

Det finns förstås så mycket mer att lära av bränderna i Australien. Tex har det precis som i Sverige blivit uppenbart att det krävs mycket mer brandbekämpande flyg och helikoptrar tillgängliga inom landet. Det kommer säkerligen kosta 100-tals miljoner kronor per år men återigen är det nödvändiga resurser som måste finnas inför framtida skogsbränder. Här skulle en dock kunna tänka sig att tex fyra till sex brandbombande-flygplan delas mellan Sverige, Norge och Finland för att hålla nere kostnaderna. Förhoppningsvis är behoven inte lika stora i dessa tre länder samtidigt så planen kan fördelas där de behövs mest.      

Avslutningsvis noterar jag att Australien tack och lov fått lite regn men inte det ihållande regn i veckor de skulle behöva. På vissa håll som i Avalon i New South Wales regnade det 44 mm på 30 minuter med kastvindar på över 30 meter per sekund. Medan det på andra håll kommit gigantiska damm- och sandstormar som normalt bara förekommer några gånger på ett tiotal år men som nu plötsligt kommit fyra gånger på endast några dagar. Melbourne har även drabbats av hagelstormar där hagel stora som golfbollar öst ner. Det extrema vädrets tid är här och allt tyder på att det är kopplat till klimatförändringar och något vi inte bara måste anpassa oss till utan göra allt vi kan för att stävja så det inte blir värre. 


I del 3 om uppvaknandet i Australien ska jag i en video på Evolution Show visa på vad som kan vända Australien från en kolnation till en supermakt inom hållbar energiproduktion. 

2020-01-06

Uppvaknandet i Australien del 1: klimatförändringarnas verklighet

Bara de senaste sex månaderna har vi kunnat läsa om rekordvärme med ett snöfritt Moskva i december, rekordvärme i delar av norra Norge i december och november, rekordöversvämningar i Indonesien efter ofattbart kraftiga skyfall och några av de värsta skogsbränderna i Kaliforniens historia.

Backar vi bara till våren och sommaren 2018 minns vi alla de värsta skogsbränderna i Sveriges historia som skakade hela landet och där en riktig katastrof bara kunde undvikas tack vare ett fantastiskt civilsamhälle och resurser och otaliga brandbekämpare från andra länder.  

Men sedan början av november har jag dagligen noga följt utvecklingen av det som sker i eldhärjade Australien. För det som sker just nu i Australien får det mesta att blekna i jämförelse när det gäller ödeläggelse av natur och har stor negativ inverkan på många australienska samhällen och människors liv. Framförallt tror jag människor som inte följer det eller är på plats riktigt greppat hur bråttom det är att vi vänder på utsläppskurvorna och därmed hindrar klimatförändringar helt bortom vår kontroll. Och det finns väldig mycket att lära av det som sker i Australien just nu. 

Jag ska därför i tre olika inlägg här på bloggen belysa vad som händer i Australien utifrån tre olika perspektiv: klimatet, krisberedskap och hur Australien kan vända på utvecklingen. 

I dagens inlägg ska vi titta på det av människan förändrade globala klimat som med all sannolikhet ligger till grund till de senaste tio årens kraftiga klimatförändringar vi nu ser effekterna av i Australien.

Till att börja med torkan. Minns ni torkan våren och sommaren i Sverige 2018? Stora delar av Australien har inte sett något regn eller obetydligt med regn PÅ FLERA ÅR. Jordbrukare och boende ”in the bush”, på landet och i skogsområden har tvingats flytta eller upphöra med sin verksamhet som djurhållare och odlare i aldrig tidigare omfattning. Torkan gör att minsta lilla gnista eller åsknedslag kan ta fart på ett sätt som är svårt att föreställa sig om en inte bevittnar det med egna ögon. 

Skogsbränderna i Australien började redan i september varav många spred sig så fort att de gick ihop och skapade egna vädersystem 14 km upp i luften med åskoväder utan regn och oerhört kraftiga eldtromber. Skogsbränderna har varit oförutsägbara, kraftfulla och betett sig på ett sätt som brandbekämpare och experter i Australien inte sett tidigare. Fyra brandmän och deras brandbil på åtta ton lyftes upp i luften och slungades runt av en häpnadsväckade eldtromb med följden att en brandman avled och flera skadades. Ett 20-tal brandmän och civila har hittills mist livet i de pågående skogsbränderna som väntas pågå i minst två månader till.  

24 tidigare brandchefter varnade redan i april för att det var bristande brandbekämpningsresurser, bland annat brandbekämpande flyg och helikoptrar men även avsaknaden av samarbete med militären. Vi känner igen oss i Sverige...

Gruppen uppmanade även premiärminister Scott Morrison att lyssna till experter på klimat- och krisberedskap för att en ny verklighet nått Australien som landet inte är redo för men snabbt måste anpassas till. Nedan ett sevärd intervju med Greg Mullins, tidigare brand- och räddningschef i den hårt branddrabbade delstaten New South Wales. 

Föredetta brandchef för delstaten New South Wales talar klarspråk om det nya allvarliga läget i Australien 


Mullins är inte bara mycket kritisk till sittande regering i Australien utan varnar även för att de nya bränder vi nu ser är precis de tecken klimatforskare pekat på där torka och förändrat klimat får skogsbränder att utrbryta inte bara flera månader tidigare på säsongen utan även sker samtidigt på otaliga håll i Australien istället för stegvis och på mycket färre ställen vilket var det normala fram till denna säsong. 

I Australien säger mycket erfarna brandbekämpare och klimatforskare att de bränder vi nu bevittnar är de i särklass mest omfattande vi sett i Australien någonsin. Just nu har bränderna härjat över en yta stor som motsvarande 1,5 Danmark eller cirka 6 miljoner hektar (60 000 km2). Det är tex mer än tio gånger omfattningen av skogsbränderna i Australien förra brandsäsongen och tre gånger mer än bränderna i Amazonas. 

Flera tusen hem och fastigheter har brunnit ner, uppskattningsvis 500 000 djur har dött som en följd av bränderna, däribland så många koalor att experter vill utlysa ett nödläge för arten i Australien.

Rekordvärme långt över 40 grader Celsius har drabbat stora delar av västkusten samtidigt vilket inte skett tidigare. 

3000 reservister från flottan, armén och flygvapnet har satts in för att bland annat evakuera de tusentals människor i minst 2o olika samhällen som är helt isolerade utan vare sig tele-kommunikationsmöjligheter, elförsörjning eller tillräcklig proviant. 

När det gäller den giftiga röken har bland andra Sydney, Canberra och nu senast Melbourne uppnått nivåer 10-20 gånger nivåerna för vad som anses hälsoskadligt (motsvarande att röka 3o cigaretter per dag eller mer) och läkare varnar för att dessa nivåer om de får fortgå i många veckor eller över två månader kan ge permanenta skador på lungor och hjärta. Många med astma eller känsligt hjärta har redan drabbats. Exakt hur allvarliga hälsoskadorna blir på grund av röken vet man inte då man helt enkelt inte stått inför detta innan men det är inte bra. Kan bara föreställa mig vad brandmännen utsätter sig för...   

Det finns otaliga mycket informativa och skrämmande videos från brandfronten i Australien men jag rekommderar att följa ABC News live rapportering för senaste rapporteringen. 

Jag reagerade bland annat på att Kangaroo Island drabbades så hårt där cirka en tredjedel av ön brunnit ner hittills. En ö som jag studerat närmare senaste halvåret i ett annat projekt. Kangaroo Island är Australiens tredje största ö och ligger i södra Australien, sydväst om Adelaide. Kangaroo Island är i princip en enda stor natationalpark som förutom känguru populationer bland annat har stora populationer av koalor (hade bör väl tilläggas) som just på denna ö inte bär på klamydia vilket annars drabbt många av dessa små söta björnar. 

Men för egen del fick jag upp intresset för Kangaroo island som biodlare när jag läste att ön inhyser en världsunik stam av italienska honungsbin som inte  bär på smittor eller parasiter som fastlands-Australien och större delen av övriga världen gör, inklusive Sverige. 

Vad som kanske är mest alarmerande är att nya mätningar från australienska Bureau of Meteorology visar att 2019 är det hetaste året sedan rekordåret 2013 i landet med en genomsnittlig temperaturökning på hela 1,5 grader över genomsnittet som uppmättes mellan 1961-1990. 

Här kommer vi till kärnan och det absolut viktigaste lärdomen från Australien gällande klimatförändringarna. Oavsett om just det som sker i Australien denna brandsäsong i huvudsak beror på de av människan orsakade klimatförändringarna är det just den här typen av torka och skogsbränder som klimatforskarna pekar på kommer drabba större delen av världens befolkning i takt med stigande globala medeltemperaturer och de förändrade vädersystem det orsakar. Här är det också viktigt att understryka det vanligaste missförståndet kring klimatförändringar och något som Johan Rockström redogjorde för på ett tydligt sätt i sitt mycket hörvärda vinterprat nyligen:

Vi måste skilja på lokala, historiska klimat- och temperatur-variationer globalt och den ökade globala medeltemperaturen de senaste 200 åren under den fossila energi-eran. Jordens medeltermperatur har hållt sig inom -4 till +2 graders global uppvärmning/nedkylning  de senaste 2-3 miljoner åren vilket skapat förutsättningarna för den mänskliga civilisationens utveckling och dagens ekosystem. Vad som händer med dessa ekosystem och med dem våra förutsättningar för överlevnad bortom 2-graders uppvärmning är mycket osäkert, sannolikt kan vi inte överleva som civilisation och de flesta arterna skulle dö ut. 

Det har alltså periodvis varit mycket varmt i Sverige med medelhavsklimat där vi kunde odla vindruvor mm men under samma tidsperiod var det kallare på andra delar av planeten, med andra ord medeltemperaturen var fortfarande inom spannet -4+2 grader Celsius i förhållande till den globala medeltemperaturen de senaste 2-3 miljoner åren dvs under människans existens som upprättgående varelser. 

Även nu i takt med att klimatet förändras kommer delar av världen få mycket högre temperaturer medan andra kan få kallare när globala vädersystem och jet- och havsströmmar förändras och rent av flyttar på sig. Här är det även viktigt att påminna sig om att en halv grad dit eller hit har avgörande betydelse för olika ekosystem som de livsviktiga korallreven tex där små temperaturökningar kan vara fullt tillräckligt för att slå ut större delen av dessa, detsamma gäller djurlivet kring polerna och kalvningen av isarna, särskilt i Antarktis. Allt hänger ihop och ger upphov till självförstärkande mekanismer som i sin tur kan göra att vi passerar trösklar, sk tipping points som sätter igång ytterligare klimatförändringar. 

Detta inferno borde vara ett uppenabart uppvaknande för de som levt i total klimatförnekelse i Australien. Hur kommer det sig det då att Australiens premiärminister Scott Morrison kunde åka på semester till Hawaii när skogsbränderna brutit ut och landets största stad täcktes av mycket gifitg brandrök? Varför är landets regering så otydlig på sin position om de insatser som måste göras för att minska landets utsläpp och inte minst varför är de emot tvingande nationella utsläppsmål?    

Precis som med Donald Trump i USA står svaret att finna i inlåsning med särintressen. I USA handlar det om stödet till den nationella skiffer- och gasindustrin, den förra som står för några av de värsta globala utsläppen där ny forskning visar att enorma mängder metangas läcker vid utvinningen av skiffergas och att utsläppen av dessa från USA och Kanada kan stå för hälfen av de globala metansgas-utsläppen de senaste tio åren. Långt mer än några kofisar! 

Om det i USA handlar om oljan och fossilgasen är det kolet, naturgasen och gruvnäringen som dominerar i Australien. Kol står för cirka 60 % av landets elproduktion enligt senaste statistiken från landets energymyndighet (estimerat 2018). 


Australiens Elproduktion 2018
Datakälla: Department of Energy and the Environment, Australia

Slår vi samman kol, naturgas och olja utgör den fossila delen av elprodutktionen hela 81 %! Lägger vi sedan till att Australiens kolindustri skapat arbetstillfällen för cirka 50 000 australienare där cirka 85 % av kolproduktionen går på export till främst Kina förstår vi vilket dilemma australienska regeringen med Morrison i spetsen sitter i. Det är förstås ingen ursäkt då det nu finns bättre, utsläppsfria alternativ men det visar på trögheten i förändringen av systemet.     

Elproduktionen är alltså Australiens lågt hängande frukter både i fråga om utsläpp och ekonomiska besparingar och det är därför där jag riktar in mig främst här. Att ersätta kol- och naturgaskraftverk är där de snabbaste förändringarna kan och redan börjat ske i Australien. Världens största batterilager byggt av Tesla har redan med en stor vindkraftpark ersatt moderna kolkraftverk som reservkraft och avvärjt flera omfattande strömavbrott. Men det är bara början. Något jag ska återkomma till i del 3 av min miniserie om vad vi kan lära av Australiens bränder.  

När det kommer till totala energianvändningen för i Australien (2018) är de fördelade enligt följande (källa BP Statistical Review of World Energy 2019):

Kol: 30, %
Olja: 37
Fossilgas: 24,7 %
Förnyelsebart inklusive vattenkraft: 7,7 %
    
Men det finns hopp för Australien. Under 10 minuter i fjol försågs 50 % fem av landets största delstater helt med el från förnyelsebart, primärt från solanläggningar och landet har unika förutsättningar att gå från ett elnät helt dominerat av kol och naturgas till förnyelsebart på bara några år vilket jag ska återkomma till i ett separat inlägg! Som jag tidigare skrivit är Australien även på väg att bli världens största producent av litium. 


Civilsamhället i Australien har även visat sin enorma kraft till samarbete i denna nationella kris vilket inspirerar men även manar till eftertanke, för en dag kan det vara otillräckligt om vi inte förbereder oss mycket bättre. För det vi bevittnar i Australien kan i värsta fall bara vara början.