2017-03-22

Gästinlägg: Hur vi kan hjälpa Bina och bekämpa neonikotinoider

Nedan följer ett gästinlägg signerat Eva Gustavsson som vi skrivit om tidigare med anledning av det medborgarrättsförslag om en bivänlig stad i Linköpings kommun som Eva lagt och vi inspirerat lite till med ett inlägg här på bloggen. Eva är översättare och biodlare men är utbildad civilingenjör med inriktning teknisk fysik och elektroteknik. Eva bor i Linköping.  

Här följer Evas artikel! 

Alla rapporter om bidöd i Amerika och ökande vinterförluster i Sverige är oroande. Många bekämpningsmedel är skadliga för bina, vilket sannolikt i kombination med sjukdomar och parasiter blir det som får bisamhällen att gå under.

En aspekt av detta är att det används alldeles för mycket bekämpningsmedel i helt vanligt villaträdgårdar, även neonikotinoider. Jo, du läste rätt: neonikotinoider säljs och används flitigt i svenska villaträdgårdar. Myrr (inte alla varianter, en del bygger på pyretriner och en del på deltamitrin dvs pyretroid), Swirr, Provado, Maxforce och Substral insektsmedel innehåller neonikotinoider - som väl många av oss trodde förbjöds 2013. 

Men förbudet gällde bara några ämnen ur denna grupp och bara på vissa grödor. Trädgårdsaffärer, Jula, Clas Ohlsson och en massa andra säljer neonikotinoider i mängder till privatpersoner, och inom jordbruket används fortfarande en hel rad neonikotinoidpreparat.

Roundup är ett vanligt ogräsmedel och det innehåller glyfosat som även det är farligt för bin. Glyfosat ingår även i Rambo, Resolva och Glyfonova. Dessutom har glyfosat konstaterats vara cancerframkallande.

Dessa medel som står hemma i skåpen borde omgående skickas iväg till miljöstationen. Och vi borde tala om för alla affärer som säljer det här att de faktiskt borde sluta med det - eller åtminstone ha det bakom disken och bara ta fram när folk frågar. På så sätt får affären tillfälle att försöka sälja mindre farliga medel, som bryts ned snabbare – eller ännu hellre ge tips om helt ogiftiga metoder.

Skriv gärna små trevliga brev till de större kedjorna: 



Clas Ohlsson, asa.portnoffsundstrom@clasohlson.se, Åsa Portnoff Sundström,
hållbarhetschef


Granngården, info@granngarden.se



Coop och Hemköp har inte svarat på min fråga om vad de har i sortimentet, och det verkar inte så enkelt att hitta hela deras sortiment på nätet.

Uppmana dem att för binas skull sluta sälja allt som innehåller neonikotinoider och glyfosat, dvs Roundup, vissa typer av Myrr, Swirr, Provado, Maxforce och Substral insektsmedel! Eller be dem att åtminstone ställa det utom synhåll för kunderna så att dessa måste fråga efter det och kan få information om vad det egentligen är och vad det finns för alternativ.

Vill du kanske också lägga en röst för mitt förslag till Linköpings kommun åtgärder för bin före 20/4? För mer info läs om hur du röstar för en bivänlig stad stad -läs här

Det är fritt fram att plagiera hela eller delar av texten för att lämna in till din egen kommun, dock med källhänvisning.

Några tips:
  • Om det går, odla något annat istället för det som blir uppätet av insekter eller förstört av mjöldagg etc. istället för att spruta.
  • Skriv till politiker och be dem förbjuda neonikotinoider, skriv till affärskedjor och be dem sluta sälja de farligaste bekämpningsmedlen. Medel som har pyretriner som aktivt ämne är mindre farliga.
  • Sprid budskapet till vänner, på facebook, instagram etc.
  • Köp så mycket ekologiskt odlat som du bara kan, även honung – du slipper få i dig bekämpningsmedelsresterna, odlaren slipper hantera gifterna och hela naturen mår mycket bättre. 
  • Med ekologisk odling ökar skördarna i tredje världen, det är alltså inte fråga om att ekomat är lyxkonsumtion som tar maten ur munnen på fattiga människor.
Våren är här och snart är bina igång igen!
Bild från fjolårets sommar i Johans bigård i Dalarna ni kan läsa mer om här

2017-03-21

Art Berman: Lägesuppdatering om oljan

Vi följer upp repliken efter vårt omnämnande i Affärsvärlden i fredags om oljemarknaden, med ett tips signerat olje- och energiexperten Art (Arthur) Berman som nyligen gav en hörvärd lägesuppdatering på populära poden Macro voices och en tänkvärd presentation för investerare i Florida i fredags.

Berman har vi skrivit om i många inlägg tidigare och Johan har bland deltagit vid två energikonferenser i Washington DC där Berman varit en av huvudtalarna. Berman skriver numera för amerikanska affärstidningen Forbes Magazine och är ofta inbjuden av energibolag för att hålla föredrag eller för att göra analyser/intervjuer i amerikansk tv.


Energi- och geologikonsulten, Art Berman

Berman är bland annat känd för sitt uttalande att "skifferutvinningen (av olja och gas i USA) är inte en revolution, det är ett pensionärsparty. Skifferformationer var inte en fantastisk idé. De blev viktiga endast för att mer attraktiva (konventionella gamla fält, vår notering), blev uttömda".  

Johan kontaktade Arthur Berman i mitten av november förra året med anledning om uppgifterna som då spridits i svensk och internationell media om att USA skulle ha gjort det hittills största oljefyndet i landets i historia. Berman svarade Johan att så inte vara fallet alls. Istället skulle det visa sig vara en medial skandal. För som vi skrev i ett uppföljande inlägg: 
"...Har det inte gjorts något gigantiskt olje- och gasfynd. Istället för en påstådd oljeskatt på 900 miljarder dollar har det skapats en pappersprodukt grundat på en estimering av US Geological Survey som om oljefyndet faktiskt existerade och utvanns skulle innebära en förlustaffär på 440 miljarder dollar vid ett oljepris på 48 dollar per fat"
I sin senaste presentation Berman höll för investerare i Palm Beach Gardens i Flordia i fredags, klargör Berman återigen att skiffertillgångarna i USA är mycket små jämfört OPEC:s och Saudiarabien, presentationen finner ni i sin helhet här och vi kommer återkomma till den i senare inlägg för den innehåller mycket att fundera kring.

För tillfället hänvisar vi till ett urval av inlägg med Arthur Berman och att lyssna på intervjun i Macro Voices nedan.
Få en lägesuppdatering av oljemarknaden med Art Berman som återigen intervjuats på Erik Townsends populära pod, Macro Voices. 

2017-03-19

Trumps budget sätter inte USA först: Ökar oljeberoendet & minskar landets konkurrenskraft

Trump-administrationen går snabbt framåt med sina vallöften som betas av en efter en. Ingen kan längre betvivla att den nya presidenten ämnar försöka genomföra i praktiken allt som lovades under valkampanjen, oavsett hur verklighetsfrånvänt och ohållbart det låtit.

Sedan tidigare har vi varit inne på Trump-administrationens "Amerika först-energiplan" satsning på kolkraft, talet presidenten borde hållit och hur ett handelskrig med Kina är att skjuta sig själv i foten.

Till att börja med är det bara att konstatera att Trumps energiplan på inget sätt sätter vanliga amerikaner först. Att göra det lättare för företag att smutsa ner vattendrag utan ekonomiska och rättsliga konsekvenser, när regelverket för ansvar av utsläpp och föroreningar hos företag tas bort, innebär inte bara hälsorsiker för de som dricker och lever tex i närheten av ett kolkraftverk. Det kommer även kunna drabba arbetare vid kolkraftverken som kan få arbeta under mer hälsoskadliga arbetsförhållanden eller komma till skada via vattnet och förorenignarna om de bor i närheten. Blir intressant att se hur Trump-anhängare som upplever detta first hand kommer reagera...

Men så många nya kolkraftverk blir det knappast då det inte finns någon lönsamhet i det längre, det är dessutom beslut som måste tas på federal nivå. Vad som däremot bör oroa amerikanerna mer (och det globala insatserna för att minska utsläppen av växthusgaser) är att Trump planerar att lätta på regelverket för den så kallade bränslestandarden för fossildrivna fordon.

UPI rapporterar nämligen i en läsvärd artikel om att Trump ska resa till Michigan på onsdag för att träffa ledare inom bildindustrin. Sannolikt kommer löften ges om att ta bort regler för utsläpp och bränsleeffektivitet som bland annat utökats under Obama. Enligt Trumps megafon Sean Spicer skulle indragningar av regelverket för bränslestandarden "leda till fler amerikanska arbeten och högre löner, särskilt inom bilindustrin".

Men hur detta skulle skapa en massa arbeten är svårt att se. Bilindustrin fortsätter att automatisera och ersätta arbetare med högteknologiska industrirobotar. Det företag som nyanställer flest människor i USA inom bilsektorn är elbilstillverkaren Tesla Motors, dvs inte en biltillverkare av fossildrivna bilar. Om Tesla Motors VD, Elon Musk är inbjuden till onsdagens möte vet vi ej men Elon är som vi skrivit om tidigare utsedd till en av Trumps affärsrådgivare.

Bakom intresset att sänka bränslestandarden ligger säkerligen påtryckningar från bilindustri-alliansen i USA, Alliance of Automobile Manufacturers som i februari ska ha att skickat ett brev till amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket, EPA. Där ska de ha förfärats över regelverk Obama införde 2012 som anger att bilindustrin måste rikta in sig på året 2025 där fordon måste kunna köras motsvarande 10 km på 0,43 liter bensin/diesel.  

Att sänka/ta bort bränslestandarden är inget smart drag. Den så kallade Corporate Average Fuel Economy (CAFE), den första bränslestandarden som infördes i USA, kom till efter lärdomarna av oljekrisen 1973-74 då landet kom till insikt om hur oljeberoende och därmed sårbar USA var för avbrott i leveranser till landet. Ransonering infördes i USA då de arabiska länderna inom OPEC införde ett oljeembargo mot främst USA, något ni kan läsa mer om i Johans masteruppsats som handlar om USA:s sårbarbet vid oljekriser och oljekrisen 1973-74.

Bränslestandarden i USA har aldrig kommit i närheten av vad den är i de flesta Europeiska länder som till skillnad mot i USA ställts mot tuffare regelverk som en naturlig följd av att vara ännu mer beroende av importerad olja/ingen egen oljeproduktion (ja Norge, Danmark och i viss mån Storbritanninen har egen oljerproduktion). Storleken på amerikanska bilar har därför fortsatt varit mycket stora relativt i Europa men det har också lett till ökad oljeförbrukning med negativ effekt på landets handelsbalans.

Om Trump lyckas få igenom en sänkt bränslestandard kan det innebära att USA ökar sitt oljeberoende och därmed sin sårbarhet vid oljekriser eller avbrott av oljeleveranser till landet. Det ökar även trycket på en redan minst sagt ansträngd statskassa.

USA importerar enligt amerikanska enerigmyndigheten EIA fortfarande cirka 24,8 % av sin olja och oljeprodukter (efter avdrag för export av olja och färdiga oljeprodukter). Vi har då utgått från 2015 års konsumtion på 19,4 miljoner fat per dag och jämfört med export/import för 2016. I huvudsak importeras USA:s olja och oljerprodukter från OPEC -främst Saudiarabien men även en hel del från Venezuela, följt av Kanada, Mexico och Ryssland.      

När det kommer till konkurrenskraften sänder Trumps planer på avregleringar av bränslestandarden och utsläppsregler helt fel signaler till amerikanska och internationella företag som vill etablera sig i USA. Företag inom hållbar energi som kan bidra till att ställa om landets transportsektor. Tesla gör vad de kan men det kommer behövas många fler, framförallt stora satsningar på eldriven kollektivtrafik.

Det lustiga är att USA:s största biltillverkare, General Motors för drygt 15 år sedan var världsledande på elbilar och så tidigt som 1960 hade storslagna planer för elektrifierade motorvägar. Kommer biljättarna vakna eller försvinna med tidens brus? En sak är säker, Trump delar ut mycket valsocker men det bygger du inte en stark och hälsosam kropp på. Det funkar ett tag men sen kommer räkningen.

GM:s Ev 1 (1996-1999) 
Bildkälla: Wikimedia commons, användare Rick Rowen
För mer om EV 1 -se dokumentären "The revenge of the electric car" eller läs vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet 

Trevlig söndag!

2017-03-17

Replik på artikel i Affärsvärlden om oljemarknaden och Maugeri

Vår blogg citeras idag i Affärsvärlden med anledning av en artikel om Leonardo Maugeri som vi för fem år sedan beskrev som en tokstolle och som nu åter är på tapeten då oljepriset i enlighet med Maugeris prognoser fallit kraftigt på grund av ett överutbud på marknaden de senaste två åren.

I en artikel i Financial Times för några dagar sedan varnade Maugeri för ytterligare prisfall om inte efterfrågan ökar kraftigt i år men uttryckte sig försiktigare än tidigare.

Är han inte längre någon tokstolle och hade vi fel? Till att börja med måste vi gå tillbaka till vad vi grundade vår kritik mot Maugeri på. Detta är och var grundat i Maugeris fundamentala analys av oljemarknaden och därmed dess framtid, inte i kortsiktiga upp- och nedgångar i priset på grund av kortsiktigt överutbud eller poltiska händelser/kortsiktigt bortfall. Maugeri pekade på en prognos fram till 2020, händelsevis det år då världens oljeproduktion kan väntas börja falla då USA:s skifferoljeproduktion enligt bland andra en av världens ledande geologer, David Hughes börjar minska runt 2019.

Maugeri gjorde 2012 sken av att det fanns oaändliga mängder olja och att oljepriset därför skulle falla kraftigt. Maugeri menade efter att ha tittat på data över hundratals oljefält, att ytterligare 49 miljoner fat olja och naturgas skulle nå marknaden fram till 2020, varav 17,6 från olja. Detta är fullt möjligt men vad händer efter 2020 och Maugeris prognoser om prisfall fram till 2020 då de bygger på att amerikansk okonventionell skifferolja då måste ersätta betydligt billigare konventionell olja? Det talar för ett stigande pris, åtminstone efter 2018 men det återkommer vi till.

Enligt HSBC, en av världens största banker, kan världens oljeproduktion nå sin högsta produktion redan 2018 och inte på grund av "peak demand" utan på grund av geologiska och ekonomiska begränsningar att öka produktionen ytterligare från befintliga fält. Exakt år och datum för Peak Oil eller oljetoppen, vet vi först i efterhand, huvudsaken är att det sannolikt rör sig om år från nu och inte årtionden som många vill påskina.  

Nedan följer en analys oljemarknaden som man måste förstå för att sätta Maugeri och andras prognoser i ett större sammanhang.

Utbud och efterfrågan av olja i världen balanserar på en skör tråd

Enligt amerikanska energimyndigheten EIA ligger produktionen av all olja i världen just nu (konventionell och okonventionell) på cirka 930 000 fat över vad som efterfrågas på marknaden därav är oljepriset på nivåer som får de flesta amerikanska skifferoljeprodcenter att svettas. Drivande bakom den ökande oljeproduktionen i världen de senast 6-7 åren är nämligen produktionen av så kallad skifferolja i USA och i mindre grad oljesanden i Kanada.

Produktion VS konsumtion av olja i världen och reservkapacitet
Källa graf: EIA, Short term Energy outlook 2017

Men oljepriset som krävs för att amerikanska skifferoljeproducenter ska täcka sina kostnader ligger på minst 65 dollar per fat och ännu högre i Kanada. Oljepriset i skrivande stund ligger på 51,7 dollar per fat (Brent crude).

Sedan oljepristoppen 2008 då oljepriset var uppe och nosade på 147 dollar fat följde två år av nedgång i priset från nästan 100 dollar per fat i genomsnitt 2008 till 60 respektive 70 dollar per fat 2009 och 2010. Sedan följde tre år med oljepriser nära 110 dollar per fat innan den stora nedgången inleddes 2014. Detta var året då Saudarabien och OPEC inledde priskriget mot USA:s skifferolja

Istället för att begränsa utbudet för att hålla uppe priset och tjäna så mycket som möjligt, valde OPEC att upprätthålla produktionen och till med öka den något. Tanken var att klämma åt amerikanska skifferoljeproducenter som tagit av de rika ökenländernas marknadsandelar men som till skillnad mot amerikanerna har mycket lägre produktionskostnader och klarar lägre oljepris.

Hur länge återstår att se, redan nu svider det dock rejält för Saudiarabiens statsfinanser som vi skrivit om tidigare. Men amerikanska skifferoljeproducenter går alltså med förlust med ett oljepris under 65 dollar per fat. Prisfallet inleddes 2014 och var i slutet på 2015 nere under 40 dollar per fat. 

Oljepriset 2011 till idag, Brent crude
      Källa graf: Nasdaq, Crude oil Brent price 

När oljepriset nu ligger på nivåer som inte ens räcker för att de flesta amerikanska skiffer-oljebolag ska kunna täcka sina kostnader kan man ju fråga sig vad världen har att vänta om mer av den konventionella, relativt billiga olja vi gjort oss van vid från Saudiarabien, övriga OPEC, Ryssland och till viss del Norge ska ersättas med okonventionell olja från främst USA. Det talar otvetydigt för ett högre oljepris på sikt men att specifiera ett exakt datum är nästintill omöjligt. Men utgår vi från att världens konventionella oljeproduktion börjar minska i produktion kring 2020, kan det ske redan inom tre år. 

Men fler parametrar spelar förstås in här. Det faktum att en solcellsanläggning i Dubai nyligen fått elbörsen i Abu Dhabi i gungning efter att ha pressat elpriset från sol ner under det billigaste fossila alternativet, naturgas (2,42 amerikanska cent per kilowatt-timme), kan få stor betydelse. Det kan nämligen innebära att många olje-eldade kraftverk i oljeproducerande länder som Saudiarabien stängs ner eller nya inte byggs till förmån för solenergi-anläggningar. Kan Elon Musk bara fixa batterilagring lika snabbt som han lovat i södra Australien även i Mellanöstern så kan mycket olja sparas bland de största oljeproducerande länderna.
   
Samtidigt får vi inte glömma det viktigaste. Avgörande för oljeprisutvecklingen de närmaste åren kommer vara den tillgängliga exportmarknaden av olja, dvs den olja som oljeimporterande länder kan köpa från oljeexporterande länder. Just nu ökar den inhemska konsumtionen i länder som Saudiarabien medan Kina och Indien lägger beslag på långtidskontrakt och ökar sin import av olja kraftigt varje år.

Kina ökade tex sin import av olja med över sex procent bara mellan 2014 och 2015 medan Indien ökade sin import med över 8 procent (BP statistical review 2016). Tillsammans utgör dessa två länder nästan 20 procent av världens totala oljekonsumtion (BP släpper 2016 års siffror i juni).

Med andra ord, även om Saudiarabien och andra oljeexporterande kan minska sitt inhemska behov av olja kommer det med all sannoliket frigöra olja som går på export till främst Kina och Indien. Övriga kommer få stå i kö för det som blir kvar och det kommer pressa priset uppåt.  

För att förstå hur små marginaler oljemarknaden balanserar med är det viktigt att även titta på OPEC:s produktionsreserv, dvs hur mycket extra som kan produceras vid ett kortsiktigt produktionsbortfall på marknaden. Eftersom OPEC med Saudiarabien i spetsen i praktiken står för hela världens produktionsreserv (Ryssland väntas ligga nära eller på sin maximala produktionskapacitet) räcker det att utgå från OPEC som världens "krisberedskapslager".

Nedan kan ni se en graf från EIA som visar hur OPEC:s reservproduktions-kapacitet för råolja varierat mellan 2003 fram till idag samt en prognos för 2017 och 2018. Även oljepriset i WTI (nordamerikanska prissättningen på olja) visas över samma period.

OPEC reservproduktions-kapacitet och WTI oljepriser 2003-2017

Enligt EIA:s prognos för 2017 kommer OPEC ha en genomsnittlig produktionsreserv på 1,7 miljoner fat per dag. EIA pekar på att mellan 2003 och 2008 låg produktionsreserven hos OPEC på cirka 2 miljoner fat per dag eller mindre än 3 procent av världens produktion. Detta påverkade priset uppåt då marknaden prisade in en viss osäkerhet då produktionsreserven i händelse av någon form av brist på marknaden inte ansågs särskilt stor.

Hur stor är då produktionsreserven framåt kontra produktionen/utbudet blir då frågan? Om vi utgår från EIA:s prognos för 2017 som alltså ligger på 1,7 miljoner fat och jämför med världens oljeproduktion som enligt EIA fjärde kvartalet 2016 låg på 98,3 miljoner per fat, får vi fram att reservproduktions-kapaciteten nu ligger på cirka 1,7 procent av produktionen. Men för att göra en rättvis bild bör vi förstås jämföra med efterfrågan och inte utbudet som enligt internationella energiorganet IEA senaste Oil Market Report från i onsdags anger att efterfrågan låg på cirka 97,9 miljoner fat per dag. Reservproduktions-kapaciteten stiger då något till 1,73 procent i förhållande till den totala efterfrågan på olja i världen just nu. Små marginaler om något händer.

Men reservproduktions-kapaciteten är högst osäkra siffror och gäller i teorin. Att öka produktionen på kort varsel är svårt och att hela produktionskapaciteten skulla nå marknaden i tid för att möta ett plötsligt behov är osannolikt. Vad som viktigare är att det visar oljeprisets sårbarhet för små svängningar i produktionen.

Efterfrågan på olja i världen har aldrig varit större 
Källa diagram: EIA Oil Market Report 

Kommer oljepriset falla de närmaste åren? Om vi går efter amerikanska EIA ska utbudet och eftefrågan nå mer eller mindre jämvikt 2018 och minska gapet från dagens överskott på 930 000 fat per dag till mellan 100 och 200 tusen fat per dag. Samtidigt vet vi att de flesta stora oljelager som det i Cushing, Oklahoma i USA är nästan fulla och att ett okänt antal supertankers (många från Iran) är överfulla och väntar på pumpa över sin last i olika lager. Kan gå åt båda hållen på kort sikt men lutar just nu åt att det ligger kvar eller faller tillbaka ytterligare.

Vad vi kan säga med säkerhet är att det krävs att mindre än hälften av Nigerias oljeproduktion sätts ur spel för att det ska bli brist på olja på marknaden. En brist som kan mötas kortsiktigt men som inte kan hanteras när den blir permanent och ökar för varje år vilket en minskad produktion i världen innebär och vi kan vänta inom bara några år. Om vi inte minskar vårt globala oljeberoende de närmaste åren vill säga, vilket är fullt möjligt men då måste den globala efterfrågan på olja minska och inte som nu, öka.  

2017-03-16

Hur kommer AI påveka vår framtid?

Den frågan ställer sig Jeff Dean, chef för Google Brain, en av världens ledande grupper inom utveckling av artificiell intelligens (AI) som nyligen höll en sevärd presentation på temat. Presentationen kan ses som en uppföljning på förra veckans inlägg: Vad händer när roboten styr människans vardag och tankar?

Många förstår nog inte hur snabbt denna utveckling kommit och vilka utmaningar och möjligheter det kommer medföra bara de närmaste åren men en bra start för att sätta in sig i detta är att läsa ett av fjolårets julklappstips, The Singularity is near av Ray Kurzweil. Förutom nedanstående korta men innehållsrika presentation rekommenderas även att se vetenskapens världs program som sändes i måndags där riskerna med uppkopplade prylar belystes en hel del.

Vi kommer återkomma i ämnet med djupare analyser vad det lider och även höra med experter på området för att få lite olika perspektiv. För tillfället kan vi konstatera AI-utvecklingen nu tagit fart på allvar tack vare i första hand tillräckligt med datorkraft för att processa enorma mängder information så att en dator nu visuellt (likt våra ögon) kan utskilja mönster och lära sig skilja på tex olika bilder.

I kombination med allt fler uppkopplade människor och prylar bidrar detta till ett globalt nervsystem där informationsdelning och teknikutveckling kan användas för att utveckla allt mer avancerade artificiella hjärnor. Till en början är dessa artificiella hjärnor/superdatorer bara kapabla att utföra enstaka uppgifter i isolerade miljöer men med tiden kommer de kunna hantera helt nya situationer tack vare ekosystem för maskininlärning/tidigare erfarenheter likt en människa.

Hur detta kommer utvecklas och vad som blir nästa steg i AI-utvecklingen är nästintill omöjligt att säga men vi följer utveckingen noga.  

Sevärd presentation av Jeff Dean om hur långt AI-utvecklingen kommit 
F

2017-03-14

Debattartikel i Dagens samhälle om Podcars och kollektivtrafik

Ann-Christin L Frickner, ordförande för Nätverket Kompass och kommunalpolitiker i Upplands Väsby har tillsammans med några andra politiker och tjänstemän i Stockholms-regionen precis fått en mycket viktig debattartikel publicerad i Dagens Samhälle: ”Hjälp oss att utveckla framtidens kollektivtrafik”. Artikeln lyfter möjligheterna med Podcars/spårbilar som en viktig del i byggandet av en hållbar och klimatsmart kollektivtrafik i Sverige och bör läsas!

Johan skrev en liknande artikel i Svt Opinion i augusti: ”Framtidens transportsystem kan byggas idag” även den om vilken potential Podcars har för Sveriges transportsystem och miljö-resurs-omställning. Johan har även skrivit ett antal artiklar för Nätverket Kompass på temat Podcars och hållbara eltransporter, senast i nyhetsbrevet Destination i december.

Ett av många exempel på en Podcar, här på spår

Ann-Christin L Frickner deltog i en intressant paneldebatt under Podcar City-konferensen i Antwerpen vi bevakade på plats i september. En hel del om vad som händer på kommunal nivå när det gäller Podcars diskuterades med andra kommunalpolitiker med representanter i Beligen. Ni kan se paneldebatten på vår youtube-kanal nedan. För mer om Podcars och presentationer från konferensen se fliken "Podcars?" ovan.

Paneldebatt om Podcars med svenska kommunalpolitiker i Antwerpen

2017-03-12

Podcarsnytt - PRT vinner pris i Las Vegas & nytt passagerar-rekord i Abu Dhabi

Med allt fokus på självkörande fossil/elbilar och Hyperloopen är det hög tid med en uppdatering om vad som händer på Podcar-fronten. Ni vet det där självkörande transportsystemet även kallat Personal Rapid Transit (PRT) eller kabinbanor och spårbilar på svenska. Ett system där kabiner/fordon eller vagnar för gods transporteras på egna transportleder, oftast ovan mark, helt självkörande och förstås på el. Podcars som kan hantera stora trafikflöden per timme med en driftsäkerhet på över 95 % och som har en svårslagen trafiksäkerhet.

I september i fjol fick vi uppdraget att bevaka Podcar City konferensen i Anwerpen under tre dagar. Konferensen som Johan bland annat sammanfattat tidigare i en artikel för Nätverket Kompass i nyhetsbrevet Destination, bjöd på många spännande presentationer och lovande projekt som ni finner här. Bland annat ett föredrag med svenskättade Silicon Valley-entreprenören Ron Swenson som hade en klart budskap: "Silicon Valley, svenskar och belgare måste exportera lösningar för 0-utsläpp om de vill överleva". Även Nvidias presentation om maskininlärning var mycket uppskattad.

Under fliken Podcars ovan finns ni även presentationer och reportage från Johans besök till Podcar City 2015 i Silicon Valley, i Kalifornien.

Resan till Antwerpen gjorde vi med elbilen Tesla Model S och fick på så vis uppleva eltransporter från olika perspektiv. Ska man åka på bilsemester rekommenderas dock varmt en resa till Stavanger i Norge eller andra nordligare destinationer i det vackra grannlandet och gärna om möjligt med elbil.

Nu till några glada nyheter på Podcar-fronten som kommit bara de senaste veckorna. Vi börjar med det som The Denver Post rapporterade om så sent som i torsdags.

Peter Muller, vid PRT Consulting i Denver som bland annat höll föredrag både i Silicon Valley och Anwerpen är en av USA:s ledande eldsjälar för utveckling av Podcars har tilldelats ett fint pris. I onsdags hölls nämligen tävlingen Infrastructure Vision 2050 Challenge i som arrangeras av Association of Equipment Manufacturers som hölls i Las Vegas där Peter Muller och sitt team vann andra priset och 35 000 dollar för sitt SmART transit system i Denver.

Kip Eideberg, vice president of public affairs and advocacy för Association of Equipment Manufacturers som tilldelade Peter Muller priset säger till The Denver Post:
"Några av idéerna här är väldigt breda men Peters idé, det kan ske imorgon... Tekniken är här, innovationen är här. Det är bara en fråga om att övertyga människor om att pröva det"
Med Mullers system skulle resenärer stiga på förarlösa kabiner/poddar vid små stationer och färdas non-stop till det slutmålet utan att stanna, likt Europas första Podcar-system vi besökt i Rotterdam tidigare. Med många parallella banor behöver inte kabinerna stanna/vänta på kabiner som ska av/stanna vid tidigare stationer längs banan.

Hastigheten för kabinerna skulle ligga i spannet 64-96 km/h vilket får anses vara en hög hastighet när vi betänker att de kan åka i stadstrafik, non-stop och väntetiden är under en minut. Tvivlar man är det bara blicka mot Podcar-systemet vid Heathrow-flygplats som är up and running sedan flera år, där är genomsnittliga väntetiden mindre än 30 sekunder (nej inget skämt).

Nedan finner ni Peter Mullers presentation vid Podcar City konferensen i Antwerpen med 9 berättelser om Podars och Podcar-liknande system i USA.



Så vad väntar vi på här i Sverige? Intresset verkar finnas vid minst ett 10-tal kommuner runt om i landet men när få vi se det första podcar-system för riktig trafik i en svensk liten eller stor stad? Några svar kanske ni finner i denna paneldebatt på temat.

En annan positv nyhet är att det även går framåt för holländska 2getthere som ligger bakom Podcar-systemet i Rivium-park i Rotterdam vi besökte i september. 2getthere har ju även byggt ett Podcar-system i Masdar City i Abu Dhabi. I december reste 41 965 passagerare med hjälp av endast 10 Podcar med detta system som hämtade och lämande passagerare on demand, 18 timmar per dag längs den cirka 1,4 km långa sträckan. I januari hade denna siffra stigit till 44 575 och nått ett nytt rekord.

Nedan får ni se hur en resa med podcar-systemet i Masdar City går till.



Intresset för Podcars för kollektiv- och persontrafik ökar med andra ord på flera håll i världen. Ska dock bli spännande att se vilket genomslag Podcars får i Afrika inom godstransporter- och gruvindustrin med Miloteks revolutionerande gods- och persontransportlösningar som börjar byggas i Sydafrika i år.

2017-03-09

Elon Musks fossilfria kamp öppnar ögon i Mellanöstern

Nyligen hölls den fjärde upplagan av World Government Summit i Dubai, Förenade Arabemiratens största stad. World Government Summit är en internationell organisation som är kopplad till Förenade Arabemiraten där representanter från hela världen möts för att bland annat diskutera framtidens största globala utmaningar.

Mohamad Abdullah Al Gergawi, minister of Cabinet affairs and the future i Förenade Arabemiraten intervjuade bland annat Elon Musk på plats i en mycket sevärd intervju. Notera hur många människor, särskilt från arabvärlden som är på plats och noga lyssnar på vad Elon Musk säger. Förändringarnas vindar är på gång även i denna del av världen där oljan och naturgasen utgör ekonomins hjärta men vars framtid hänger på en snabb fossilfri omställning för att det ska kunna pumpa vidare.

Vi påminns om orden i den sevärda dokumentären Det våras för solen vi skrivit om rätt nyligen, där en tysk investerare sa att Dubai och andra städer byggda mitt ute i öknen inom loppet av årtionden kommer bli spökstäder där det enda som står kvar är stålskelett. Åtminstone om inte dessa oljeproducerande länder hittar andra inkomstkällor och ställer om till förnyelsebara energikällor de närmaste åren.  

Elon Musk får frågor om Artificiell Intelligens, Mars, självkörande fordon och eltransporternas framtid mm. Notera även hur ödmjuk Musk är och bland annat säger att "ingen skulle vilja vara mig, inte ens jag vill det". Musk är ingen gud utan vill bara göra allt han kan för att vända den fossila dominansen. Varför Musk lyckats bättre än andra med detta är sannolikt en kombination av en skarp hjärna, hårt arbete, envishet på gränsen till galenskap och ett samarbete med andra hårt arbetande och talangfulla människor.    

Ett citat från intervjun:

"Alla bilar som säljs om 10 år kommer vara helt självkörande".

Se intervjun och fundera själva.

Elon Musk intervjuas vid World Government Summit