2017-02-23

Hjälp Linköping att bli landets första kommun för bina!

För knappt en månad sedan skrev vi ett inlägg med inspiration från Kanada om hur man kan skapa miljöer i städer där bin och andra pollinatörer kan trivas. Vi uppmanade då andra att ta kontakt med sina respektive svenska kommuner för att på liknande sätt som redan görs i tex storstadsregionen Toronto och den mindre staden Kamloops i Kanada, skapa städer och samhällen för bina.

Tre dagar efter att vi publicerat inlägget kontaktades Johan av en av bloggens läsare, Eva Gustavsson som frågade om hon kunde använda delar av inlägget i ett medborgarförslag till Linköpings kommun vilket vi förstås tyckte var en utmärkt idé! Medborgarförslaget fick titeln En bivänlig stad -En stad för bin och andra viktiga pollinatörer och lades upp i tisdags.

Vi är förstås glada och lite stolta över att ha kunna så ett frö av inspiration som nu förhoppningsvis slor rot på riktigt i Linköpings kommun. Om förslaget tas emot med öppna öron och ögon kan det bli starten på något mycket bra för bin och pollinatörer inte bara i Linköping utan även på andra håll i landet. Oavsett hur förslaget behandlas kan texten med fördel användas som utgångspunkt till liknande förslag till andra kommuner.

Sist men inte minst uppmanar vi alla att gå in att rösta på Eva Gustavssons medborgarförslag om att göra Linköpings kommun till en stad för bina! När förslaget fått 100 röster måste det tas upp av kommunen så låt oss se till att det får minst 1000 röster, vilket måste ske senast till den 20 april!

Ni finner hela texten till medborgförslaget här och den avslutande summeringen nedan:
"Jag föreslår att Linköpings kommun blir en bivänlig stad. Konkret innebär det att förstärka insatserna för pollinerande insekter genom att: 
1. Plantera blommor, buskar och träd som gynnar honungsbin, vilda bin och humlor, t.ex. olika Salix-arter.
2. Slå gräsmattor och ängsmark efter att nektar- och pollengivande blommor blommat över.
3. Aktivt slå vakt om friheten från bekämpningsmedel inom kommunal verksamhet.
4. Aktivt försöka minska användningen av bekämpningsmedel på privat mark.
5. Sätta upp insektshotell i offentliga parker.
6. Slå vägrenar och kanterna längs cykelbanor efter att växterna blommat över".
Snart är våren här och bina ger åter liv åt trädgården! 

2017-02-21

Ladda hus och bostadsområden med elbilens batteri

I den sevärda dokumentären Det Våras för Solen som vi skrev om nyligen intervjuades den holländska entreprenören Robin Berg om ett mycket intressant projekt där bostadsområden blir självförsörjande på el med hjälp av elbilars stora batteripack.

I holländska Utrecht satsar nämligen holländska bolaget Lombox med Robin Berg i spetsen på att installera laddstolpar för elbilar som inte bara gör att de boende i området kan ladda sina elbilar, de kan även föra över el från sina elbilsbatterier tillbaka till husen. Det hela är lika enkelt som genialt då detta innebär att hus med solcellsanläggningar kan drivas på natten hjälp av ett nät av elbilar som befinner sig i bostadsområdet under natten.

Vad som gör detta extra intressant är att elbilar ofta har batteripack på över 40kWh eller i Teslas fall upp till 100 kWh. Vilket kan möjliggöra att samtliga elprylar i ett vanligt svenskt hushåll (bortsett från värme-systemet) i praktiken kan drivas i en till två veckor helt bara på batteripacket från en elbil. Det är inte så konstigt som det kan låta när man betänker att de batteripack för hushåll som Tesla erbjuder i form av Tesla Powerwall 2 endast är på 16 kWh. 

Ur beredskapssynpunkt innebär förstås möjligheten att kunna driva hela hushållet på el i 1-2 veckor bara genom att ha en elbil hemma en ovärderlig resurs. Det innebär även att man inte skulle behöva investera i så många hushållsbatterier vilket kan bli en enorm kostnad om man vill bli självförsörjande på el med tex solcellspaneler på taket. Teslas Powerwall kostar tex minst 72 000 kronor (inkl installationskostnad) men har du redan en elbil i garaget med tex en Lombox- uppladdningsstolpe till huset skulle du i praktiken ha tillgång till ett mobilt energilager på flera Tesla Powerwalls 2.  

Det återstår att se hur Teslas elbilar/batteripack kan användas med Lombox-stolpar men det fungerar tydligen med Nissan Leafs 24 kWh batteripack (som nu uppgraderas 48 kWh). Även om inte elbilarnas batterier är avsedda för att driva ett hushåll kan de lätt tömmas på kanske 40-50% och ändå räcka till de flesta resor till arbetet och hem igen. Bäst blir det förstås om det går att ladda elbilen nära arbetet/under dagen. Att ladda/tömma ur elbilens batteri varje dag är det många som gör utan att dess laddkapacitet påverkas särskilt mycket.

Tesla Model S tappar ungefär 7 % av sin laddkapacitet efter 10 000 mil eller tre år vilket innebär att ett 85 kWh batteri har kvar ca 79 kWh när det är ful-laddat efter tre års användning.

Självfallet påverkar antalet laddcykler batteriet utsätts för men minst lika viktigt är att batteriet inte står full-laddat eller får stå under 20 % under längre perioder. Helst ska litiumbatterier ligga inom spannet 20-80% laddat så ofta som möjligt för att inte tappa så mycket i laddkapacitet. Något att tänka på för er som lämnar mobil/laptop -laddare ipluggade under dagar och nätter trots att batteriet nått 100 %. Detta drar ur batterierna som inte mår bra av sådan behandling och alltså tappar laddkapacitet av att ständigt vara ikopplade.

Se Robin Bergs TEDx-presentation nedan för att förstå mer hur tekniken fungerar. Förhoppningsvis får vi se något liknande i Sverige snart då det skulle innebära en enorm beredskaphöjning för alla personer och myndigheter med elbilar och solceller på taket. Det skulle även kunna innebära en ny möjlighet för bostadsrätter/bostadsområden att gå över helt eller delvis till egen solcellsel utan att behöva investera i dyra batterilager.  


2017-02-18

Coal (cool) me down Trump!

Donald Trump fortsätter att ta beslut som om de togs i en annan värld. Kanske presidenten egentligen tror han verkar i ett parallellt universum och basar över en planet där allt är upp och ner, där det inte finns klimatförändringar eller resursbegränsningar?

Så vad har karln då nu hittat på ? Senaste frågatecknet i Trumps bubbelvärld är den totala okunskapen om att 60-70 % av människokroppen består av RENT vatten och att jordens yta till cirka 71 % består av H2O. Det fick förstås de flesta amerikaner lära sig som 9-åringar i skolan (förhoppningsvis?) men om man är från en annan planet...

Detta är hur som helst den första slutsatsen man kan dra av Trump-administrationens senaste märkliga penndrag där presidenten i torsdags signerade Resolution 38 som innebär att:

Kolindustrin inte längre behöver ha koll på vattenkvalitén vid gruvområden eller återställa strömmar eller vattendrag efter det att gruvverksamheten är avslutad. Det blir därför i praktiken mer eller mindre fritt fram att dumpa föroreningar från kolkraftverk som kan skada grundvattentäkter och andra vattendrag i USA. 

Innehållet och konsekvenserna av Resolution 38  har bland annat analyserats i läsvärda artiklar av UPI och Bloomberg.

Men det spelar mindre roll för Trump som alltså riktar sig till kolgrävare och kolindsutrin, en industri som på grund av stigande energikostnader och fallande lönsamhet nu utlovas en lysande framtid av presidenten. Kolinudstrins huvudvärk med växande konkurrens av solenergi-lösningar, kan ju lätt trollas bort bara regelverk som skyddar rent vatten och naturområden röjs ur vägen...

Beslutet innebär hur som helst att regelverk som skapades under Obama-adminstrationen och idag bland annat skyddar vattenområden längs en sträcka på över 960 mil och omfattar ett område på 52 000 hektar i det område som kallas Appalachia, tas bort. Detta är ett område i östra delen av USA som länge dragits med ekonomiska problem och hög arbetslöshet men som ännu sitter på stora naturresurser, i synnerhet kol.

All will soon be well in Appalachia! (region i östra USA)

Men vi bör sluta förfäras över farorna med den dräpande kortsiktighet och egoistiska planering som uppenbarligen präglar Trump-administrations politiska beslut och som fortsätter att genomföras med till synes kirurgisk precison. Det är dags att stanna upp och fundera lite över hur det överhuvudtaget är möjligt att dessa förändringar kan ske så obehindrat. Varför visar opionsundersökningar att Trump ännu har ett ungefär lika starkt stöd som när han vann presidentvalet?

Svaret är att Trump inte behöver massmedia på sin sida längre. Trump behöver bara behålla stödet hos sin väljargrupp och detta sköts skickligt och manipulativt genom kanaler som Twitter, youtube, Facebook och allehanda forum där politiskt likatänkande Trump-grupper utbyter idéer med varandra utan att någonsin ifrågasättas eller snarare erbjudas alternativa tankar. Logiska resonemang, kritiskt tänkade och fakta stöts bort som vore det en farlig sjukdom.

Men problemet slutar inte där. Endast 36 % av amerikanerna har ett pass. En majoritet av amerikanerna lämnar alltså inte landet och kan därför svårligen vidga sina vyer utan blir istället fast i en liten bubbla som präglas av de få nyheter som fås genom smala åsiktskorridorer i sociala medier och via likasinnade vänner och bekanta i umgängeskretsen.  

Utecklingen och användningen av sociala medier har exploderat sedan Barrack Obama vann valet för bara fyra år sedan vilket gör att en jämförelse med Trumps valrörsle inte ens är möjlig. Under åren 2012-2016 har digitaliseringen och automatiseringen inom tillverkningsindustrin i USA fortsatt i en aldrig tidigare skådad takt.

Frustrationen och oron för framtiden bland framförallt arbetslösa, outbildade amerikaner utanför delstaternas mega-metropoler har vuxit till en stark rädsla om att förlora det som ännu finns kvar.  

Det lilla kitt som håller samman de många tusen små- och medelstora städer och samhällen som finns utspridda över hela USA håller sakta men säkert på att vittra sönder.  Samhällen splittras när de som klarar omställningen flyttar eller isolerar sig i stängda områden medan andra samhällsgrupper blir bidragsberoende eller rent av hamnar på gatan eller i missbruk av olika former. Något tillspetsat givetvis då det kan se olika ut på olika håll i USA men det är den känslan många amerikaner bär på och den verklighet som många redan lever i.  

Samtidigt får de väljargrupper som just drabbats hårdats av samhällsomvandlingen höra hur länder som Kina går framåt och alltmer tar över USA:s ledande roll på många områden så som inom energi- och transportområdet och sakta men säkert närmar sig USA på det militära området. Detta stärker rädslan och oförståendet inför en värld som på många sätt vänder upp och ner på den verklighetsbild många amerikaner tagit för given så länge.

I detta till synes begynnande kaos kliver en udda figur fram i form av Donald Trump som ifrågasätter hela den rådande poltiska ordning som inte kunnat vända denna utveckling, särskilt den omvälvande utveckling som skett på den amerikanska landsbygden och i de fattiga förorterna till storstäderna. Fabriker och gruvor har lagts ner eller flyttats utomlands. Detta medan samhällsservice stegvis försämrats eller försvunnit i många förorter och på landsbygden och bytts ut mot en organiserad brottslighet och/eller där utökat gängens territoriella kontroll över kvarteren.

Centralt för att Donald Trump ska behålla sitt väjarstöd är därför att uppfylla sina vallöften vilket den nya administrationen nu gör på punkt efter punkt i en hög takt. Vi har tidigare tex skrivit om hur Trump-administrationen drar in stödet till klimatforskning och lagt fram en fossilfokuserad energiplan som sätter USA:s fossilindustri i första rummet.

Men för att Trumps politik ska fungera måste syndabockar skapas både inom landet och utanför USA:s gränser. Med historien som riktmärke finns det flera tydliga paralleller mellan Trump-administrationens tillvägagångssättt och den som användes under 1930-talets Tyskland där Hitler successivt sorterade bort sina moståndare och all form av offentligt eller organiserat oliktänkade samtidigt som människors rädsla för framtiden omvandlades till samhörighet och hopp.

1930-talets Tyskland och dagens USA är förstås väldigt annorlunda, fundamentalt ligger skillnaden i att tyska ekonomin mer eller mindre krossats under 1920-talet och att den tyska befolkningen inte vara lika politiskt, religiöst och etniska mångfacetterad som den är i dagens USA. I 1930-talets Tyskland var det därför lättare att skapa enighet kring en ledare och peka ut miniroteter som syndabockar då dessa grupper ändå inte kunde bjuda något organiserat motstånd.

Men likheterna ligger i hur snabbt ett etablerat politiskt och demokratiskt system kan börja ifrågasättas och därmed monteras ner. Risken är att löften om förändring som infrias bereder vägen för fler förändringar som människor först i efterhand börjar ifrågasätta, när skadan redan är skedd.

Många vill förstås även här påtala att USA:s har ett starkt rättssytem, en oberoende Högsta domstol och skickliga mediehus som gör att ingen president sitter säkert. Detta äterstår att se men det vore naiivt att ta det för givet. Trump bryter sin egen mark och struntar blankt i vad som stod där förut.  

När det blir så hett om öronen att Trump-adminstrationens projiseriade verklighetsbild börjar svaja inom landet kan Trump-administrationen dra upp andra ess ur rockärmen och peka ut och ifrågasätta tex "framgångssagan Kina" och "skurken" Iran som båda blivit tacksamma offer för de stereotyper man vill skapa.

Det är i denna kontext vi måste förstå Trumps framfart om vi på allvar ska kunna påverka de miljontals amerikanska medborgare som ännu stöder Trump men som befinner sig ett politiskt ingemansland och är fastlåsta i psykologiska spärrar, barriärer som de inte kan ta sig över utan hjälp från andra som står utanför boxen.

Men med en dåres envishet vill vi ändå hävda att det ännu finns hopp för ett öppet amerika och med det en levande landsbygd. Men räkna inte med att traditionella mediala kanaler och metoder eller rättsväsendet ska leda vägen för den nödvändiga omställning som landet kommer behöva göra de närmaste åren.

Naturen har börjat skicka fakturorna och betalningarna kan inte längre skjutas på framtiden oavsett hur röd Trump och andra blir i ansiktet när resursbegränsningar och klimatförändringar smärtsamt göra sig påminda. I ett sådant läge kan det vara vettigt att skydda landets otvetydigt mest värdefulla resurs vid sidan om folket, nämligen tillgången till rent vatten.

2017-02-16

"Nu börjar naturen skicka fakturorna" -Föredrag av Rockström, World Economic Forum

För precis en vecka sedan skrev vi ett inlägg om värdet av att förstå exponentiell utveckling. Hur vi bara kan förstå och hantera utmaningarna i form av klimatförändringar, utarmningen av planetens ändliga resurser och kollapsen av livsviktiga ekosystem när vi förstår att inget kan växa i oändlighet.

En av bloggens mest inbitna läsare tipsar om ett helt nytt föredrag som precis hölls vid World Economic Forum av Johan Rockström. En presentation som på ett ovanligt pedagogiskt och inspirerande sätt visar på hur allvarligt läget för planten är men framförallt varför och hur vi människor kan och måste vända utvecklingen de närmaste årtionden. Eller som Rockström uttrycker det:

"De närmaste 50 åren, avgör de närmaste 10 000 åren för planeten".

Johan Rockström är en efterfrågad internationell talare och har utsetts till Sveriges miljömäktigaste person ett antal gånger och är huvudgrundare av såväl Stockholm Resilience Center och Stockholm Environment Instiute. Idag är Rockström chef för Stockholm Resilience Center och en av världens ledande klimatforskare eller snarare "planetforskare"- med helhetsgrepp om människans inverkan på planetens olika livsuppbärande system.

Det finns otaliga citat att diskutera och olika perspektiv att fördjupa sig i men det kommer vi få anledning att återkomma till i senare inlägg. Så länge rekommenderas starkt att se den endast 21 minuter korta men mycket innehållsrika presentationen "Beyond the Anthroposcene".  

2017-02-13

Agenda: "Men maten är ju slut på 10 dagar, vad ska vi äta sen?"

Igår sändes ett sevärt inslag i Svt:s Agenda där Sveriges krisberedskap, särskilt livsmedelsförsörjningen, granskas. Under inslaget ställs en hel del relevanta frågor till Anders Ygeman om hur situationen ser ut idag och vilka planer regeringen har på att öka krisberedskap i landet.

Vi har otaliga gånger i olika inlägg här på bloggen och bland annat i en debattartikel i Dagens Samhälle påpekat att Sveriges krisberedskap är under all kritik och att Sveige borde dra lärdom och hämta inspiration från såväl Norge och Finland som har ett helt annat förhållningssätt till landets livmsmedelförsörjning och krisberedskap. Vi analyserar även Sveriges krisberedskap ingående i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet.

I vårt grannland Finland finns tex beredskapslager för livsmedel (och sannolikt mycket annat) för att räcka till hela befolkningen i hela 6 månader. I Norge ligger den största beredskapen i den landsbygd som till stora delar är självförsörjande på mat genom småskalig odling vilket innebär att den norska befolkningen kan luta sig mot en relativt god nationell självförsörjning på mat.

Eftersom det inte är politiskt sannolikt eller särskilt energieffektivt att bygga upp stora beredskapslager av livsmedel i Sverige på kort tid vore det mer lämpligt att som i Finland stödja lokal ekologisk matproduktion som alltså är möjligt även under rådande EU-regler som vi skrivit om tidigare.

Stora centrala beredskapslager kräver trots allt även beredskapslager av diesel/bensin för de gods- och personstransporter som idag i praktiken distribuerar alla vår livsmedel ut i landet men som är helt beroende av konstant import av färdiga bränslen eller råolja till Sverige. Något som vi i ett inlägg för en vecka sedan påpekade, helt saknas i Sverige.

Här kan man tänka sig att regeringen ser till att ha avtal med svenska bönder om att extra bränslelager för försvarsmakten och för användning till transporter och jordbruksmaskiner i händelse av en bränslekris. Att regeringen för en vecka sedan gick ut med en handlingsplan om ett tillskott på 1 miljard kronor fram till 2019, för att öka den svenska livsmedelsprouktionen är ett fall framåt. Men flera frågor väcks redan vilken verkan denna handlingsplan kommer få. I regeringens pressmeddelande om handlingsplanen står det tex: 

"Handlingsplanen innehåller ett 40-tal åtgärder för att bland annat öka den svenska livsmedelsproduktionen, livsmedelsexporten och lönsamheten i branschen."

Hur ska den nationella livsmedelsförsörjningen kunna öka om exporten av svenska livsmedel samtdigt ska öka? Och är lönsamhet nödvändigt även för lagerhållningen av tex spannmål, bränslen och andra lagervaror för krisberedskap, bör det inte betraktas som en försäkring?

Sverige behöver samtidigt jobba på många fronter för att bygga upp medvetandet om varje hushålls ansvar att ha vatten, livsmedel och värmeförsörjning i hushållet eller i närheten för att klara minst 72-timmar. Men kanske denna beredskap precis som rekommendationerna i tex Tyskland, bör sträcka sig till minst 10 dygn där medborgare även uppmanas ha extra kontanter hemma och har möjligheten att tillaga maten...

Användningen av kontanter som för övrigt är betydligt vanligare i centrala Europa jämfört med Svierge...

I slutet av inslaget intervjuas alltså inrikesminister Anders Ygeman av Agendas Anna Hedenmo om Sveriges krisberedskap.  Nedan har vi plockat ut några citat ur det samtalet som kan vara värt att fundera kring.

Hedenmo/Agenda: "Ni har en plan på att bygga upp igen en slags beredskapsorganisation, när behövs den, när finns den?"

Ygeman: "Vi har nog inte tillräckligt bra analyser för ett visst datum. men steg för steg skärper vi den och redan idag så har vi en bra organisation för dem...?"

Hedenmo/Agenda: "Men handlar det om åratal?" 

Ygeman: "Det kommer ta år att bygga upp det här, absolut".
Hedenmo/Agenda: "Hur lång då, åratal? Ungefär, 10 år?" 

Ygeman: "Det är för tidigt att säga exakt hur långt det kommer ta, men det kommer absolut ta år, det har tagit ett antal år att riva ner den här beredskapen och kommer ta ett antal år att bygga upp den igen". 

Hedenmo/Agenda: "Men allvarligt talat då kanske man har anledning att bygga upp ett eget förråd då? Med tanke på det du säger om vår omvärld".

Ygeman: "Medborgarna måste klara åtminstone 72-timmar på egen hand och där måste vi bli duktigare på att informera om det ansvaret".

Hedenmo/Agenda: "Men 72-timmar är inte en så lång stund?"

Ygeman: "Nej, men det gäller att du har vatten hemma, att du klarar energibortfall så att du kan värma ditt hus om du bor i hus, att du klarar dina övriga behov".

Hedenmo/Agenda: "Men maten tar ju slut på 10 dagar, vad ska vi äta sen?"  

Ygeman: "Ja, men det är ju om vi är helt avskurna från omvärlden och den situationen.."

Hedenmo: "Det ser ut på dig som du inte tror det kan hända"

Ygeman (nu plötsligt allvarlig i ansiktet igen): Allt kan hända, man måste ha den mentala förberedelsen för att allt kan hända men det är absolut inte det troligaste alternativet utan dem analyser och scenarier vi jobbar med är betydligt närmare än så"  

Så kära läsare har du den "mentala förberedelsen för att allt kan hända?" och har du omsatt denna insikt i praktiken genom att ha någon form av beredskap? Hur länge klarar ditt/ert hushåll sig utan tillgång till vatten, värme och mat vid tex ett längre strömavbrott där affären inte längre kan nås eller hyllorna står tomma (eller kassapparaterna inte kan ta emot betalningar pga strömabrottet...)?  

Ingen ko på isen än men tål att fundera på! Tänk på att det är att betrakta som en investering och försäkring och inte är mat som ni ändå inte äter upp utan byter ut med jämna mellanrum (måste ju göras för att hållas fräsch/inom hållbarhet) och bara handlar om att ha ett extra lager hemma. Inga konstigheter alls egentligen, ansågs vara sunt förnuft för inte så länge sedan. Kan även var skönt att inte behöva åka och handla så ofta utan bara gå till det lilla lagret och välja ut något gott... 

Se gärna Agenda-inslaget nedan, börjar 12.50 in i programmet och pågår cirka 10 minuter.  

Klicka på bilden ovan eller här för att komma till Agenda-inslaget