2016-07-29

Fredagsmys: Framtidsprognoser och teknik som inte blir som vi tänkt

Med anledning av flera kommenterar på facebook om föregående inlägg om Hyperloopen och Podcars framtid och fördelar gentemot regeringens förelslagna höghastighetståg, tog Johan kontakt med den välrenomerade ingenjören, författaren och uppfinnaren Douglas Malewicki för lite teknisk rådgivning i frågan.

Johan träffade Douglas Malewicki under sin resa till Kalifornien i november under Podcar City 9 konferensen om podcars/spårbilar och hållbara lösningar för masskommunikationer.

Malewicki hade en hel del att säga, särskillt om den kritik som tas upp i ett youtube-klipp där en person hävdar att han slagit hål på Hyperloop-tekniken på en rad punkter. Utan att gå in på alla detaljer hänvisar vi precis som Malewicki till en början med till en läsvärd "frågor och svar-sida" på ET3-sidan som reder ut många av dessa frågor rörande bland annat systems säkerhet. ET3 eller Evacuated tube transport är en teknik som är mycket lik Hyperloop med huvudskillnaden att den bygger på maglev-teknik och använder supramagneter som kapseln svävar fram på. ET3 är sannolikt därför betydligt dyrare att bygga då det kräver ett enormt antal supraledande elektromagneter som ännu är relativt dyra att framställa. Men vi får se om det sker ett genombrott med ET3 innan en Hyperloop-bana för trafik är byggd.  

Om vi sedan betänker att Hyperloopen egentligen bygger på en mer än 100 år gammal teknik för rörpost och att två amerikanska företag tävlar om att vinna ett första kontrakt för en Hyperloop-bana menar vi att den bör tas på allvar och inte betraktas som ett science-fiction projekt. Däremot vill vi vara tydliga med att vi i Sverige i första hand behöver lägga våra resurser på underhåll och utbyggnad av spårtrafik för godstransporter och investera i relativt billiga men mycket driftsäkra podcar-system som kompletteras med självkörande elbussar och elbilar. Men på sikt, kanske inom loppet av 20 år, kan det finnas utrymme även för Hyperloopen i Sverige och andra länder för att hantera långväga transporter mellan länder och regioner.

Som vi skrivit om tidigare skrev Jules Verne redan för över 150 år sedan om ett Hyperloop-liknande system i sin klassiker "Paris in the Twentieth Century" (utkom först 1994). Många skrattar än åt Hyperloopen men vi får se vem som får äta sin hatt i slutändan. Douglas Malewicki påminner nämligen om att teknik och framtidsprognoser sällan blir som vi tänkt oss.

Nedan följer ett urval framtidsprognoser från de senaste 150 åren som Malewicki ville lyfta och som är hämtade från Listverse:

1876: “The Americans have need of the telephone, but we do not.  We have plenty of messenger boys.” — William Preece, British Post Office.

1876: “This ‘telephone’ has too many shortcomings to be seriously considered as a means of communication.” — William Orton, President of Western Union.

1889: “Fooling around with alternating current (AC) is just a waste of time.  Nobody will use it, ever.” — Thomas Edison

1903: “The horse is here to stay but the automobile is only a novelty – a fad.” — President of the Michigan Savings Bank advising Henry Ford’s lawyer, Horace Rackham, not to invest in the Ford Motor Company.

1921: “The wireless music box has no imaginable commercial value.  Who would pay for a message sent to no one in particular?”

1946: “Television won’t be able to hold on to any market it captures after the first six months.  People will soon get tired of staring at a plywood box every night.” — Darryl Zanuck, 20th Century Fox.

1955: “Nuclear powered vacuum cleaners will probably be a reality within 10 years.” — Alex Lewyt, President of the Lewyt Vacuum Cleaner Company.

1959: “Before man reaches the moon, your mail will be delivered within hours from New York to Australia by guided missiles.  We stand on the threshold of rocket mail.” — Arthur Summerfield, U.S. Postmaster General.

1961: “There is practically no chance communications space satellites will be used to provide better telephone, telegraph, television or radio service inside the United States.”— T.A.M. Craven, Federal Communications Commission (FCC) commissioner.

1966: “Remote shopping, while entirely feasible, will flop.” — Time Magazine.

1981: “Cellular phones will absolutely not replace local wire systems.” — Marty Cooper, inventor.

1995: “I predict the Internet will soon go spectacularly supernova and in 1996 catastrophically collapse.” — Robert Metcalfe, founder of 3Com.

2005: “There’s just not that many videos I want to watch.” — Steve Chen, CTO and co-founder of YouTube expressing concerns about his company’s long term viability.

2006: “Everyone’s always asking me when Apple will come out with a cell phone.  My answer is, ‘Probably never.’” — David Pogue, The New York Times.

2007: “There’s no chance that the iPhone is going to get any significant market share.” — Steve Ballmer, Microsoft CEO.

Kanske bör vi därför tänka till även idag när det tex talas om den konventionella oljetoppen/Peak Oil:s följder på vårt samhälle (som vi skrev om i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet), att den ekonomiska tillväxtens nått sin höjdpunkt. Eller som en del tror, att vi nu bara ser en korsiktig gröna vågen 2.0 då unga och medelålders människor väljer att flytta ut på landet för att bli mer självförsörjande på mat och energi. Kanske dessa förlopp ska betraktas mer än bara som en kortsiktig trend...

Inget är givet annat än att vi har begränsade resurser och begränsad billig energi att ställa om med när vi snabbt måste ställa om till fossilfritt och ett samhälle där inte ekonomisk tillväxt är den dominerande religionen. Trevlig fredag!


Ericssons telefon "taxen" från 1892 -inget brittiska postministeriet kunde föreställa sig bara 16 år tidigare...

Bildkälla: Wikimedia commons, publika rättigheter 



   

2016-07-26

Hyperloop och podcars billigare än svenska höghastighetsvansinnet

"Det är dags att gå från ord till handling" skrev Anne-Christine Flickner, ordförande för Nätverket Kompass i nyheterbrevet Destination för några veckor sedan. Hon syftade då på Sveriges och andra länders behov av hållbara, utstläppsfria transportsystem som skapar tillgänglighet och möjliggör resor från dörr till dörr som samtidigt är driftsäkra och kostnadseffektiva.

Omöjligt? Ja, om vi lägger energi och resurser på förslag i stil med det som regeringen lagt fram med ett höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är inte bara dyrt i meningen minsta möjliga nytta för människor och samhälle per investerad krona. Det skulle bara gynna några få orter längs vägen där tåget stannar och därmed ett relativt fåtal resenärer. Dessutom på bekostnad av underhåll av järnvägen och andra infrastrukturprojekt i landet.

Med minst sagt dåliga erfarenheter från svensk järnväg och byråkrati de senaste 20 åren skulle det heller inte bli driftsäkert. Om man jämför med alternativen som kan skapas för de 230 miljarder kronor som Trafikverket i sin senaste kalkyl beräknar att höghastighetsprojektet skulle kosta, framstår projektet som rent vansinne.

Vi har skrivit mycket tidigare om hur tex podcars/spårbilar skulle kunna skapa lokala, regionala och i längden nationella transportysstem för masskommunikationer i Sverige som är hållbara och relativt billiga att bygga och underhålla. Johan skrev i en artikel i sommarnumret av Destination att:
"För 230 miljarder kan tex Sveriges viktigaste järnvägslinjer norrut rustas upp och ändå räcka för att transportera 39 000 passagerare från morgon till kväll i varje stad där ett podcars-system byggs. 
Detta visar nämligen en nyligen gjord australiensk studie gjord av forskaren Monica Zarafu vid Sydney University Tech som tittat på kostnaderna för att bygga ett podcars-system utanför Sydney. Studien är baserad på rådata från trafikflöden från ett livs levande, framgångsrikt podcars-system på Heatrow-flygplats utanför London. Resultatet i studien visar att ett sådant system kostar 1,5 miljarder svenska kronor. Det betyder att för 150 miljarder kronor skulle 100  städer i Sverige få ett transportsystem för mindre pengar och för fler människor än höghastighastighståget och ändå få cirka 100 miljarder över!"  
Monica Zarafu presenterade studien vid konferensen Podcar City 9 i Silicon Valley i november. Johan var på plats och ni kan återse hennes presentation av studien på vår youtube-kanal.

När det kommer till masskommunikationer för långa resor, utöver de som görs dagligen inom ett samhälle eller inom regioner har vi betonat att hållbara sådana kan byggas upp inom kanske 15 år om satsningar görs på tex podcars och Hyperloopen.

Nya beräkningar av KPMG: Hyperloop Stockholm-Helsingfors för 180 miljarder 

I Dagens Industri kan vi idag läsa om att den svenska konsultbyrån KPMG räknat på vad den föreslagna Hyperloop-banan mellan Sverige och Helsingforgs som vi skrivit om tidigare skulle kosta. Notan hamnar på cirka 180 miljarder för en tunnel på 500 km och där resan kan göras på 30 minuter i nära överljudsfart.

Kalifornien-baserad Hyperloop Technologies gick nämligen i januari ut med ut med möjligheten att förbinda Norrtälje och Åbo i Finland via Åland med en Hyperloop-bana. Något som fördes fram på ett seminarium på finska ambassaden i slutet av november.

Men minst lika långtskridna planer är redan till synes satta i verket av Hyperloop Transportation Technolgies (HTT) (också med säte i Los Angeles, Kalifornien), den andra huvudkonkurrenten som vill bli först att bygga en Hyperloop-bana för trafik. HTT har nämligen redan kommit överens med den slovakiska regeringen om en plan att bygga en Hyperloop-förbindelse mellan Wien (Österrike), Slovakiens huvudstad Bratislava och Budapest (Ungern).

Hyperloop-utvecklingen tuffar med andra ord på i rask takt men att världens första Hyperloop-bana för trafik (utöver de testanläggningarna som redan byggs i Kalifornien just nu) ska hamna i Sverige/Åland/Finland är långt ifrån säkert. Då ligger nog Österrike, Slovakien och Ungern närmare mållinjen.

Klart står dock att en även en Hyperloop-bana mellan Stockholm-Helsingfors skulle kosta mindre än det föreslagna svenska högastighetsprojektet, 180 miljarder mot 230 miljarder. Hyperloopen skulle dessutom vara vädertålig och förbinda, länder och regioner på ett unikt sätt. Hyperloopen är med andra inte science-fiction utan ett fullt möjligt alternativ till många flyg och bilresor med teknik som redan finns idag.

Vi upprepar Ann-Christine Flickners ord "det är dags att gå från ord till handling" med såväl podcars som Hyperloopen i Sverige om svenska regeringen menar allvar med sin klimatsatning och Sveriges ekonomi ska kunna bygga beredskap för Peak Oil och ställa om till fossilfria transporter.

                                                               Skiss på Hyperloop-kapsel i tub
  

2016-07-24

Nytt svenskt batteri kan bli revolutionerande för transport- och energisektorn

Det finns många sätt att lagra energi. De effektivaste och mest hållbara står naturen för genom fotosynesen i växtriket där värme kan lagras i dagar genom organisk kemi. Organiska batterier finns tyvärr inte ännu även om människan gjort många försök att imitera detta genom att till exempel lagra vatten i ackumulatortankar som långsamt värms av solvärme. Lovande forskning på just organiska batterier för energilagring i hushåll och pågår  dock vid Harvard University och KTH som vi skrivit om tidigare.   

Johan minns ett intressant föredrag vid en klimatkonferens vid Stockholms Universitet 2010. Uppfinnaren och entreprenören Christina Lampe Önnerud talade om sitt arbete vid Boston Power för att ta fram nya och smartare batterier för energilagring. Hur den fossila omställningen och klimatförändringar måste mötas med en lösning för energilagringen, dagens energisystems akilleshäl och dilemma.

Christina Lampe Önnerud, en av världens ledande batteriexperter
Bildkälla: Wikipedia commons, publika rättigheter

Då kändes det rätt långt borta men knappt sex år senare kan vi vara nära ett genombrott.

I en läsvärd artikel i Veckans Affärer säger Christina Önnerud nämligen följande om det batteri hon och hennes kollegor vid det nya bolaget Cadenza Innovation tagit fram:
"Det handlar om ett nytt sätt att paketera energi. Vi har kunnat placera battericylindrarna tätare och satt dem i en kermiskt insats med både termisk isolering och ett brandsläckande material. Denna insats har vi placerat en aluminiumburk för att få optimal kylning. Genom den här lösningen har vi kunnat ta bort en massa onödiga komponenter och få ut mer energi per volym. Förenklat kan det jämföras med en Harry Potter-bok som du kan hålla i ena handen, enkel på utsidan men avancerad på insidan."  
Rent konkret hävdar Christina Önnerud att batteriet, eller snarare de många tätt sammankopplade battericylindrar som tillsammans utgör batteripacket, skulle kunna förlänga räckvidden i Tesla Motors elbilar med 70 %. Detta är ett mycket anmäkningsvärt påstående som om det stämmer verkligen vore revolutionerande för mer än elbilar. Johan som nylign körde Tesla Motors elbil Tesla Model S 200 mil till Norge, vet att denna har en verklig räckvidd på över 35 mil i blandad körning (på pappret drygt 50 mil).

Om räckvidden på en Tesla Model S, på 85 kWh, med dagens redan tillräckliga räckvidd på 35 mil kan förlängas med 70 % till hela 60 mil, förlorar bensin/dieselbilen i praktiken helt sin räckviddsfördel. För detta innebär inte bara att premiumlyxbilen Tesla Model S går från att vara redan praktisk och väl fungerande för långresor tack vare Teslas supersnabbladdare. Övriga billigare och kommande elbilsmodeller med dagens ofta otillräckliga räckvidd kommer få tillräckligt med energi i batteripacket för att de flesta ska komma över tröskeln och välja elbilen framför övriga alternativ. För varför betala 6-7 gånger pengarna för bränslet till en bensin/diesel-bil när det räcker att ladda elbilen för 2-3 kr milen hemma och nästan varje dag kunna köra lika långt?

En Volkswagen E-golf tex kanske kan dubbla sin räckvidd på samma yta som idag med Önneruds/Cadenza Innovations batteri och lite bättre design. Det skulle innebär 32 mils verklig räckvidd (16 mil verkliga mil idag enligt en E-golf ägare Johan pratat med) och tillsammans med ett växande antal snabbladdningsstationer göra även långresor till en enkel sak. För Teslas billigare elbil, Tesla Model III som kommer i slutet av 2017 (gissningsvis i mitten av 2018 till Sverige), innebär det kanske 50-55 verkliga mil (även om Tesla anger 35 mil, tror vi den hamnar på 25-30 för bas-versionen).

Önnerud tror batteriet kommer finns på marknaden redan inom två år. Cadenza Innovation har fyra godkända patent på sitt bord och ett dussintal genomgår ansökningsprocessen. Investerares intresse och startkapital verkar inte vara ett problem. Med 5 miljoner dollar i kassan, stöd av bland andra amerikanska energidepartementet och 10 medarbetare som snart lär bli fler, ser det ljust ut. Batteriet kommer säljas via licenser till andra bolag och just nu samarbetar Cadenza Innovation med Fiat Chrysler, ABB och amerikanska aluminiumtillverkaren Alcoa.  

Att Önnerud och Cadenza Innovation har valt att gå via litiumbatterier är inte så konstigt. Det är ett av världens vanligaste grundämnen som knappt börjat brytas ännu och kan förutom på land framöver komma att "silas" fram från havsvatten, något som det forskas på i bland annat Japan.

Med automatiseringen av bilflottan och därmed ett krympande behov av antalet bilar på vägarna när bilen mer används som delad tjänst än personlig ägodel, är det därför osannolikt att vi får litium-brist de närmaste 10-15 åren. Men om vi samtidigt ska utrusta miljontals hushåll med lagringsmöjligheter för elektricitet där litium används i hushållsbatterier likt Teslas powerwalls eller Tesla powerpacks för företag och fastigheter, kan åtminstone produktionen av litium hamna på efterkälken för att matcha efterfrågan.

Men den största marknaden för ett litum-batteri med nästan dubblerade lagringsmöjligheter mot idag öppnar för massproduktion av hushållsbatterier i mycket snabbare omfattning än tidigare och sätter eld i baken på fler än bara bilindustrin. Att Tesla Motors redan bygger en gigafabrik för tillverkning av litiumbatterier tillsammans med Panasonic och Solarcity har förmått kinesiska batteri- och elbuss/elbilstillverkaren BYD att göra likadant genom att bygga fyra mindre motsvarigheter.

Vi kan nog förvänta oss många fler litiumbatteri-fabriker framöver då det är det batteri som är enklast och snabbast tillverka just nu och passar för många applikationer. Men vi hoppas att genombrottet för organiska batterier hittar sin väg ut på marknaden snabbt, då minskar behovet av miljöskadlig brytning av litium för energilagring i hushåll och fastigheter. Parallellt med övergång till podcars och andra hållbara masskommunikationer som inte kräver batterier och dagens markytor finns hopp även för ett hållbart transportsystem.

Läs även mer om Cadenza Innovation i Market Wired.

Många varianter av energilagring finns, här följer ett axplock vi skrivit om tidigare:


2016-07-22

Framtidens transporter sett från 1950-talets USA

När det nu talas så mycket om den snabba utvecklingen av bilar/fordon och robotar, ja eller egentligen den mycket avancerade mjukvaran som gör de autonoma egenskaperna möjliga, kan det vara nyttigt att blicka lite bakåt för att få lite perspektiv. Vad trodde man för drygt 50 år sedan och vad kan vi vänta oss de närmaste 5, 10, 20 åren?

En sevärd tecknad kortfilm från Disney 1958 väcker många tankar och en del skratt men kan tjäna som utgångspunkt för tankar kring bilens roll i vår samtid och nära framtid...Den kan förstås även ses som en reklamfilm för motorvägar eller snarare bil- och oljeindustrin som effektivt monterade ner järnvägs- och spårvagnstrafiken i USA under 1950-60-talet till förmån för just motorleder med bilar!



Mycket kan kommenteras i filmen. Här följer ett axplock:

Backkamera via display på instrumentpanelen finns ju faktiskt på en del bilar redan idag, även parkeringshus där bilarna parkerar sig själva som det här i Kina. Tubmotorvägar finns väl på ett par platser inom 10-15 år kanske med tanke på Hyperloopens framfart så där prickade man nog rätt.

Samtidigt är det lätt att bli minst sagt undrande över hur man kunde tro att motorvägar skulle gå över berg med hissar och tunnlar enkelt borras igenom med reaktordrivna maskiner som om det var smör? Jättemaskiner som bara spottar ut nya motorvägar framför sig känns även det rätt orealistiskt men det är klart, med tiden kan robotar...  

Småskalig odling och en ekonomi som inte är helt beroende av gigantiska, centraliserade system för massproduktion fanns förstås inte en tanke på när denna film gjordes i ett industriblomstrande USA på 1950-talet.

Framtiden då? Redan nu kan ju tex elbilen Tesla Model S redan köra "själv" på motorvägen, bromsa in och hålla avstånd till fordon framför eller nödbromsa om något kommer framför fordonet. Trots att tekniken ännu är i sin vagga och vi har en bra bit att vandra innan stora delar av trafiken, åtminstone på vägarna är 100 % autonoma kan vägen dit gå snabbare än många tror.

Med tanke på den exponentiella teknologiska utvecklingen, särskillt av Artificiell Intelligens och autonoma maskiner vi nu genomlever kan omvälvande förändringar ske mycket snabbare än tidigare. Om vi samtidigt lägger till en minskad tillgång till billig fossil energi världen har att anpassa sig till framöver (i synnerhet konventionell olja) och en befolkningstillväxt i flera årtionden till (innan den planar och minskar ner till nivåer planeten klarar), blir det helt enkelt nödvändigt att bilen används på helt andra sätt än tidigare.

De första 100 % självkörnade bilarna kanske dyker upp i trafik för vanliga användare redan inom tre till fem år.  I delstaten Nevada får ju tex Google redan provköra sina självkörande bilar och det kommer säkerligen dyka upp städer och regioner i olika delar av världen där man vill gå före och visa vad som är möjligt, om inte annat för att locka turister och företag likt i Silicon Valley i Kalifornien där Johan var i november.

Steget från tusentals bilar i trafik till miljontals tar förstås tid men om samtidigt fler unga väljer bort bilägandet och befintliga bilägare väljer att sälja sina bilar för att istället börja prenumera på självkörande bilar kan utveckling och omställningen av dagens bilpark gå mycket snabbt. 1000 självkörande bilar kan nämligen göra jobbet många tusen kanske rent av 100 000 bilar gör idag. Detta eftersom de istället för att stå stilla 95 % av tiden är i mer eller mindre ständig rörelse och kan delas av många. Om alla behöver bilen samtidigt går det förstås inte men det kan skötas elektroniskt via ett schema. Spontana resor kan göras till högre priser och via taxibolag med egna flottor eller liknande.

Priset och bekvämligheten att inte behöva köra kommer sannolikt locka många som idag inte kan föreställa sig ett liv utan bilen att rent av sälja den och övergå till en bilprenumeration.

Men vi tror inte bilen kommer ha den extrema statussymbol den har idag eller vara den centrala delen i vårt transportsystem i framtiden. Masskommunkationer sköts då bättre av tex självkörande podcars/personal rapid transit (PRT). Namnet låter som självkörande bilar men podcars är transportmedel som inte behöver åka på oljeblandade asfaltsvägar eller ta upp odlingsbar mark, boytor och mötesytor som försvinner med alla motorvägar och parkeringsplatser.

Status kommer som vi ser det istället handla om hur mycket tid man kan lägga på saker man vill göra, vilket förstås kan vara en kostnadsfråga men i stor grad påverkas av hur masskommunikationer utformas för att många ska kunna vinna tid till nöjen och arbeten under resandet.

Det finns hopp om transportmedel och transportsystem som fungerar även utan ökad tillgång till billig olja redan nu och då är inte 1950-talets framtidsvisioner eller den dominerande nutida bilden av framtiden ett bra riktmärke.

Fundera själva, trevlig fredag!

2016-07-20

200 mil med en Tesla Model S till Norges oljemecka

Nu har Johan varit på en lång elbilsresa i Norge tillsammans med en god vän. Lite välbehövlig semester och inspiration för uppladdning inför ett nytt projekt. Resan gjordes med en Tesla Model S av 2014 års modell med ett 85 kWh batteripack. En resa på cirka 200 mil tillryggalades på sex dagar med start i Falun och med slutmålet oljemeckat Stavanger på norska västkusten.

Falun-Stavanger i en Tesla Model S över berg, dalar och fjordar
Karta: Google Maps

Fulladdad kommer elbilen Tesla Model S cirka 35 mil i blandad körning och med så många av Teslas "superchargers"/supersnabbladdnings-stationer längs vägen (25 st i Norge, från söder till norr) och med vandrarhem, B & B och hotell där man kan ladda över natten såg vi inget problem med detta. Oavsett om det är 25 grader varmt eller 25 grader kallt och med normal last, inklusive 5 vuxna (i detta fall två) ska en Tesla Model S klara långa resor utan problem.

Resan utgick från Falun via E16 i Sverige och vidare västerut på E18 och E39 på norska sidan. Första övernatttningsstopp från Falun blev en trevlig liten B & B utanför Torsby, Vägsjöfors Herrgård. Resan från Falun är cirka 25 mil och med drygt 22 mil till att åka nästa dag med delmålet Teslas superladdare Lier Nord, utanför Drammen (sydväst om Oslo) laddade vi över natten.

Herrgården har flera husvagnsplatser som kostar 40 kr per dygn. Dessa uttag är på 230 volt, 13 Ampere. För att vara på säkra sidan och inte riskera någon säkring ställde vi in Teslan på att inte ta ut mer än 8 A från uttaget. Detta innebar 11 km/timmen i laddning till Teslan. Vi anlände klockan 21 och pluggade ur cirka 10 nästa morgon vilket innebar 133 km fräsch energi till batteriet.

Med cirka 360 km i batteriet åkte vi så mot norska gränsen längs E16.


En svensk Tesla på norska sidan gränsen!

Vi var så hungriga när vi kom till Teslas supercharger i Lier Nord att vi glömde att ta ett kort där. På vägen dit möttes vi bland annat av Oslos många tunnlar och en hel del regn. Åker man till Norge får man räkna med att köra igenom "några" av landets kring 1000 tunnlar som ofta är flera kilometer långa men väl upplysta. Det som kan vara irriterande är när det kommer solljus direkt efter en tunnel och det sedan följer ytterligare en tunnel...men upplevdes mest som en vanesak och blir lättare efter ett par dagar. Dessa enorma tunnlar insprängda igenom bergen och under vatten finansieras delvis av de många vägtullar eller "bombstasioner" som de heter på norsk tungomål som omger städer som Oslo, Kristiansand och Stavanger. 


Två av många, många tunnlar längs resan

Men dessa avgifter omfattar som kan överstiga 30 kr i Oslo-området omfattar än så länge inte elbilar som är undantagna i Norge...
    
Vägsjökors Herrgård-Lier Nord Tesla Supercharger

Efter cirka 40 minuters laddning vid Teslas supercharger i Lier Nord och en mindre nyttig måltid på Max-hamburgerhak bar det väg mot Renskaug Vertsgård. En liten gård som skulle komma att bli ett av resans mest minnesvärda ögonblick. Resan dit visade sig dock klurigare än vi trott på grund av vägarbete. En resa som skulle ta under 10 minuter fråm Lier Nord till Renskaug Vertsgråd tog kanske 35 minuter då huvudvägen dit var stängd pga vägarbeten men det är väl övergående och gick att komma runt på småvägar som var rätt spännande.

Vad är då så märkvärdigt med Renskaug Vertsgård? Vårt rum var enkelt men mottagandet och omgivning mycket speciell. Ett norskt par driver med sin son den lilla gården som bland annat har en anlagd damm för den hotade salamandern och höglandskor i närheten. Flera av gästerna hade varit där tidigare och kom förutom från Norge, från såväl Polen, Tyskland och Frankrike. Sonen, Haucon studerar hållbar energi vid Trondheims Universitet och verkar ha koll på det mesta och är mycket serviceinriktad. Söker man en lugn och fridfull omgivning och trevliga möten är det väl värt ett besök!

Har tagit lite kort därifrån och även filmat lite men det finns på en annan kamera och får därför vänta.

Efter en natt utan att behöva ladda Teslan, inledde vi den långa resan mot Stavanger. Första supercharger längs vägen blev Sundebru knappt 18 mil sydväst, längs E18. Här fick vi vänta cirka två minuter innan vi fick en plats vid en laddstolpe, var många Tesla i farten...


Laddning vid Sundebru-supercharger-station

169 A, 379km/h...lite mat och bensträckare senare...

Nu bar det väg mot nästa stopp, Lyngdal supercharger. Längs vägen hejade vi på många av de runt 20 000 Tesla Model S som nu rullar i Norge men stötte även på en del andra mer ovanliga fordon...

Husbil?

Framme vid Lyngdal sken solen fint... 


Efter cirka 40 minuters matpaus och bensträckare for vi vidare på ringlande vägar längs klippväggar, dalar och många tunnlar och nådde sent på kvällen Gjesdal Gjestgiveri i Ålgård, 26 km söder om Stavanger. Ett prisvärt gjestgiveri/hotell med bra frukost och service men de kunde inte hjälpa oss med laddning på hotellet vilket var ett minus då det innebar att vi fick snabbladda på två andra ställen de två dagar vi bodde där. Detta för att vi skulle ha tillräckligt med kräm tillbaka mot Teslas supercharger i Lyngdal.   

Stavanger som vi reste till dagen därpå var en upplevelse bland annat med besök till norska oljemuseet men mer om det kommer i ett särskillt inlägg senare i veckan.

Början på hemfärden, knappt två dagar senare blev trevlig. Vi fick tips om en snabbladdare bara några kilometer bort och träffade där ett norskt par med sin Volkswagen e-Golf. En elbil som enligt paret klarar 19 mil på en laddning på pappret men i verkligheten med "försiktig körning" klarar 16 mil. Paret berättade att de kört 1800 mil med e-Golfen sedan i oktober och var mycket nöjd med den. Men tyckte det kunde vara lite frustrerande ibland när det var kö vid snabbladdarna som bara har ett uttag som passar deras bil. De vanligaste snabbladdarna i Norge kan bara ladda två bilar i taget och parkeringarna har oftast bara en sådan stolpe... "det gäller att ta det rolig"...

Här kommer några (tyvärr) suddiga bilder på snabbladdaren i Ålgård, Johan, Teslan på laddning , e-Golfen, och en av dess "chafförer" vi träffade på plats.

Ladduttagen vid snabbladdnings-stolpen

Med Teslan kunde vi med hjälp av en type 2, 3 fas kabel på 32 A som vi hade med ladda i uttag 1 längst till vänster för 1 NEK per minut. Här var maxeffekten 22 kw och 400 volt. Med 32 A kabel gav det 79 km/h laddning. Vi laddade knappt en timme (vi hade redan snabbladdat dagen innan vid norska oljemuseet i Stavanger). Betalningen skedde via sms och fungerade bra tills vi skulle avbryta med ett nytt sms för "avslutt" men löste det genom att trycka på "emergency stop" knappen...annars skulle vi inte få loss vår dyra kabel! 

Suddig bild på Johan och norsk e-Golf ägare som laddar...

Suddig bild med Teslan ipluggad vid snabbladdare i Ålgård  

Trots den oplanerade laddning gick det mesta av tiden gick snabbt då vi snakkede elbilar med det norska paret som sedan for mot just Lyngdal där en likadan laddstolpe fanns vid Teslas superchargers...

Samma e-Golf och norska sällskap vid Lyngdal!

Tillbaka vid Lyngdal var konkurrensen om laddstolpar smidig för oss, då Tesla har 8 stolpar på plats och två var lediga men för e-Golfen till vänster i bilden ovan tog det minst 20 minuter innan några Nissan Leaf och en annan vit e-Golf var färdiga och kunde ge plats för laddning. 

Härefter bar det väg mot sista laddningen i Norge...

Aningen klurigt att hitta från vägen trots GPS:en men såg en annan Tesla på parkeringen framför och svängde in...  
Sista laddningen i Norge, Lier Sør utanför Drammen

Supercharging vid Lier Sør

Precis som vid tidigare supercharger-stationer i Norge träffade vi flera trevliga norrmän som var nyfikna på vår utstickare, en svensk Tesla Model S mitt bland den stora norska Tesla-flottan. En herre vi pratade med skulle med familjen till Lisseberg och hade packat tält och hela kittet. De hade bara haft sin bil sedan september men redan lagt på sig ovanan att köra med "autopilot-funktionen" på och kommit på sig lite alltför ofta att sitta med telefonen utan att titta på vägen... Johan nämnde olyckan i USA nyligen när en Tesla-ägare omkommit efter att ha litat helt på autopiloten, där föraren troligen satt och såg på film när det skedde. 

Johan frågade därför om det vore klokt att lita på tekniken helt, särskillt i detta tidiga stadie där autopiloten är ny och övriga bilar/trafik inte är utrustad med samma teknik? Detta höll de med om och det var något pappan i familjen tänkt en hel del på.        

Efter laddningen körde vi mot Sverige för övernattning vid Nya Skogsgården, Mårbacken strax eftergränsen. En B & B/vandrarhem med camping och friluftsområde som drivs av ett trevligt tyskt par som tagit över anläggningen sedan ett år tillbaka. Vi hyrde gästhuset och övernattning var helt klart värt priset och frukosten var till belåtenhet!

Vid ankomst till Nya Skogsgården hade vi 230 km kvar i batteriet (retsamt lätt och skriva "i tanken" här) och laddade på med 133 km. Vi var inte framme förrän strax före 23 och laddade på till klockan 12 dagen därpå i ett 13 A, 230 volts uttag. Ställde in Teslan på att ta ut 9 A vilket gav 11 km laddning per timme. 

I skrivande stund är vi tillbaka i Falun och kan se tillbaka på en trevlig tur till Norge och Torsby med omnejd. Med en Tesla Model S/elbil har det varit extra trevligt då det gett resandet ytterligare en social dimension då det givit upphov till möten med nyfikna och andra elbilsintresserade som vi annars inte fått uppleva under en bilsemester på samma sätt. 

Norge är helt klart ett mycket vackert land med imponerande berg, dalar, fjordar och för det mesta mycket trevliga invånare som är hjälpsamma och gärna snakker om det mesta. 

Res till Norge om ni inte gjort det redan. Inte bara för att det är mer miljövänligt än tex Thailands-resan eller en resa till Medelhavet utan för att det sannerligen är en trevlig upplevelse utöver det vanliga! 

Resan har verkligen klargjort värdet av många snabbladdningsstationer för att förenkla långa resor med elbil. I Sverige har Tesla än så länge 14 supercharging-stationer medan Norge har 25. Se Teslas supercharger-karta över Norge, Sverige och Finland nedan. Övriga biltillverkare har en lång väg att vandra...
Teslas Superchargers i Norge och Sverige

Men vi väntar fortfarande på täckning i Norrland med stationer kring Kiruna, Skellefteå, Luleå och Umeå. I Norge kan man undra varför Tesla inte byggt en superladdningsstation vid Nordkap eller Honningsvåg. Det är långt dit och skulle underlätta en hel del, vilket vi vet efter tidigare resa dit med familjen för några år sedan, då med en hyrd S80 från Narvik (tog Tåget från Stockholm).

Avslutar med en norsk flagga, kunde inte låta bli...



LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...