2016-02-09

Uppdatering -E-highways/Elmotorvägar i Sverige

Sverige kämpar som vi skrivit om tidigare med en eltransportparadox och har tex ännu inte något fullskaligt Podcar-system och har långt att gå när det kommer till infrastrukturen för järnväg och elbilar.

Det finns dock en del positiva tecken. I somras var Johan på plats när Göteborg invigde sin första elbusslinje och med lite tur kommer Sverige snart ha världens första eller åtminstone näst första elmotorväg för lastbilar (kanske hinner Kalifornien före även där).  

I somras intervjuade Johan Scanias projektledare för elmotorvägar, Christer Thorén om tekniken som lastbilstillverkaren och Siemens vill bli världsledande på och som nu ska testas på riktigt utanför Sandviken. Tekniken som i förlängningen handlar om att möjliggöra för lastbilar att gå på el längs landets mest trafikerade motorvägar byggs nu för att testköras i två år.

Först ska E16 -sträckan Gävlehamn och Storvik elektrifieras med trådar längs motorvägen där lastbilar med hjälp av automatiska/manuella strömavtagare låter lastbilen laddas med el längs färden, för att sedan gå på dieselelektrisk drift sista biten.

I Ny Teknik kan vi nu läsa en läsvärd intervju med Per Ranch som är expert på både trådlastbilar och trådbussar och bland annat berättar mer om elmotorvägprojektet utanför Gävle.
Trådbuss i trafik i San Francisco
Bussen fångades på bild när Johan åkte Cable car under sin resa i  Kalifornien i november i fjol.

Elväg Gävle är ett samarbete mellan i första hand och Scania och Siemens som arbetet på tekniken tillsammans ett par år nu. I Projekt Elväg Gävle ingår även Region Gävleborg, SSAB, Sandvik, Ovako, Outokumpu, Boliden, Stora Enso, Midroc Electro Ernsts Express, Gävle Hamn mfl.

Som vi skrivit om tidigare skulle E-highways tekniken kunna användas för att elektrifiera lastbilstrafiken mellan Stockholm, Malmö och Göteborg och vidare norrut mellan Stockholm och Kiruna. Detta skulle på kort tid och med relativt små ekonomiska medel kunna minska landets oljeberoende kraftigt och samtidigt minska utsläppen från lastbilstrafiken.

Naturligtvis ska gods på järnväg prioriteras men just nu är underhållet så dåligt och hotet om höjda banavgifter överhängande vilket tvingar transportbolag att välja lastbil framför järnvägen. Helt enkelt av ekonomiska skäl och med hänsyn till driftsäkerheten. Vi ser därför elmotorvägar som ett sätt att köpa tid under omställningsperiod och som ett komplement till en i framtiden fungerande godstrafik på järnväg tillsammans med tex Podcar-liknande system för godstransport.

Lastbilarna kan enligt Christer Thorén även byggas för att gå helt på el även den första och sista delen av transportsträckan, där eltrådar alltså ej finns på plats. Det är en fråga om vilket pris beställaren av lastbilen vill betala, för enligt Thorén behövs inte mycket batterier/vikt för att lastbilen (utan släp) ska kunna köra 5-10 mil bara på el men så länge bränslepriset är lågt kommer hybriderna dominera.   

För mer om elmotorvägar se gärna intervjun med Christer Thorén från Almedalen i somras.  

2016-02-07

USA på väg in i recession trots rekordstor kapitalflykt till landet?

Bloggrannen Cornucopia?/Lars Wilderäng rapporterar i ett läsvärt inlägg om den största kapitalflykten på minst 35 år från utvecklingsländerna till främst den amerikanska marknaden. Detta med anledningen av att Quartz i en artikel nu sammanställt data från Institute for International  Finance som visar att ett kapitalflöde (nettoflöde) på 735 miljarder dollar lämnade utvecklingsländerna 2015! 

För att förstå hur mycket detta är kan man kika på grafen Quartz sammanställt. Även 2014 var ett rekordår i fråga om kapitalflykt från i huvudsak Kina till USA med totalt 111 miljarder dollar som lämnade utvecklingsländerna. Men både 2014 och 2015 är extrema undantag. Sedan slutet på 1980-talet har kapital fullkomligt stormat in på utvecklingsländernas marknader och det har inte varit tal om negativ kapitalflykt från dessa samlade marknader, inte ens under finanskrisen 2007/2008.

Precis som Cornucopia noterar är kapitalflykten till den amerikanska marknaden en viktig förklaring till varför amerikanska börsen gått så bra sedan 2013, dollarns styrka relativt andra valutor -trots det extrema ränteläget. 

Av de 735 miljarder som lämnade utvecklingsländerna 2015 kommer hela 675 miljarder från Kina. Frågan är förstås varför så mycket kapital lämnar Kina. Att kapital lämnar konfliktdrabbade länder i Mellanöstern och Afrika är naturligt men så extrema volymer det rör sig om från Kina väcker många frågtecken.

En stor del kan säkert förklaras med en oro för den uppblåsta fastighetsmarknaden i Kina och att en medvetet avmattad tillväxt i Kina kommer slå hårt även mot internationella företag som verkar i landet. Att multinationella amerikanska företag tack vare den snabbt växande automatiseringen inom tillverkningsindustrin även kunnat flyttat hem tillverkningen till USA bidrar säkert också men vi har inga siffror på det i nuläget. Automatiseringen är förstås även ett svar på att lönerna bland kinesiska arbetare stiger.  

Men frågan är hur mycket av kapitalflykten som handlar om oro bland investerare och företag som faktiskt ser en risk för en riktig ekonomisk härdsmälta i Kina där konfiskering av kapital och fysiska investeringar inte kan uteslutas?   

Hur bra är då alternativet USA? 
Att USA av de flesta analytiker anses vara den minst instabila marknaden bland överlag instabila marknader globalt står klart. Men samtidigt finns det nu tecken på att USA kan vara på väg in i en recession . Chris Puplava på Financial Sense har i en läsvärd analys jämfört bankers minskade utlåning till små företag i USA med så kallade nonfarm payrolls -vilket är en välanvänd arbetsmarknadsindikator för varor tillverkningsindustrin och byggsektorn i USA.

Chris visar att korrelationen mellan minskad utlåning till små företag och nonfarm payrolls är mycket stark och att båda är nedåtgående just nu. Jämför man den minskade utlåningen med 1999 och tiden innan finanskrisen 2007 ligger de på samma nivåer nu. Om vi utgår från att nonfarm payrolls fortsätter neråt och bankerna inte öppnar för större utlåning till små företag kan detta vara tecken på att en recession i USA är på väg. Detta alltså trots historiskt oöverträffade stimulansåtgärder från Federal Reserve och en enorm kapitalflykt till den amerikanska marknaden. 

Vad ska man då ta vägen med sina investeringar?

Detta är högst individuellt och helt beroende på vilka risker man har råd att ta och vilken tidshorisont man investerar för. Att helt plocka hem sin investeringar på börsen just nu kan definitivt vara läge för om man tror man kommer behöva pengarna de närmaste åren.

Men placerar man långsiktigt och kan identifiera några icke-börsnoterade företag som har framtiden för sig kan det var ett sätt att minska risken för den börsstorm som kan vara i antågande. Att hålla en del av sina besparingar i fysiskt guld kan även vara ett alternativ. Vilket historiskt sett visat sig vara ett bra skydd för att behålla sitt värde/köpkraften i sina investeringar.

I år har tex värdet i guld per gram, mätt i svenska kronor stigit med ca 10,7 % och är på högsta nivån sedan slutet av september i fjol. Detta kan jämföras med tex svenska OMX Stockholm P1som backat nästan 6 % i år och Nasdaq som tappat 3,25 % sedan året inleddes.     

Guldpriset i SEK upp 10,7 % i år
 Graf hämtad från Libertysilver
 
Oavsett om USA är på väg in i en recension eller ej , står det klart att världsekonomin balanserar på en skör tråd och att 2016 sannerligen blir ett spännande år!  

2016-02-05

Fredagsmys: Hyperloop Pod-design tävling snart igång

Vi skrev nyligen om förslaget att bygga en Hyperloop-bana mellan Norrtälje och Åbo, via Åland och tävlingen mellan två amerikanska företag i Los Angeles som båda vill vara först med att få en testanläggning för en Hyperloop-bana på plats.

I oktober skrev vi att ett av dessa företag, Hyperloop Transportation Technologies (HTT) planerade en börsnotering redan detta kvartal. Syftet är att få ihop 500 miljoner dollar på aktieförsäljningen för att finansiera byggandet av den fullskaliga testanläggningen som man vill få klar under 2018. Börsnoteringen är även ett sätt att betala tillbaka till alla som arbetat gratis med projektet. Huruvida det faktiskt kommer ske de närmaste två månaderna återstår att se. Men att vi inom de närmaste par åren kommer få se en riktig Hyperloop-testbana tyder allt på just nu.

Initiativtagaren till Hyperloop-banan och den första Hyperloop-designen, Elon Musk, bekräftade för mindre än en vecka sedan att SpaceX och Tesla kommer bygga (redan bygger?) en testbana i Texas. Men här är syftet inte att skapa ännu ett företag och själva driva på för en storsatsning på Hyperloopen.

Istället handlar det om att breda vägen för andra att ta fram den bäst lämpade designen för Hyperloop-kapslarna/poden och förstås få Hyperloop-banan att fungera även för en riktig anläggning där människor och varor far fram i hisnande hastigheter mellan städer.

Under eventet "SpaceX Hyperloop Pod Design Competition award ceremony" som hölls vid A & M University i Texas för knappt en vecka sedan Hyperloopen (se nedan), bekräftade Elon att SpaceX troligen kommer dra igång tävlingen för en Hyperloop -testbana i sommar. Tanken är att SpaceX bygger en 1,5 km lång Hyperloop-bana där studenter, forskare och företag ska kunna testa och tävla om att ta fram den bästa kapsel/pod-designen för en framtida, fullskalig Hyperloop-bana.

Elon Musk tycker redan nu att designen och tekniken som studenter tagit fram för Hyperloopen-kapseln tagit fram kommer "skaka om människors förställningar om vad som är möjligt" och att Hyperloopen faktiskt kommer kunna realiseras och bli ett komplement till nuvarande transportsystem.

Under eventet ställdes många frågor om Hyperloopen till Musk så kika gärna för att lära er mer om möjligheterna och de frågetecken som måste rätas ut innan vi kan se en riktig bana.

Mer om Hypeloop -eventet i Texas som förutom Hyperloopen visade upp en rad andra futuristiska tekniker kan ni läsa om i en läsvärd artikel i Popular Science.

Läs gärna även några av vår tidigare inlägg om Hyperloopen och Elon Musk:
Nedan kan ni se när Elon Musk talade vid Hyperloop-eventet.

Vi vill även tipsa om att vi nu skapat en flik på bloggen där ni kan läsa om Podcars/Personal Rapid Transit system, med videos och reportage Johan gjorde under sin resa till Kalifornien i november
 
Trevlig fredag!


2016-02-02

Skifferbubblan i USA: Produktionen i den största skifferformationen faller


Men hur går det med USA:s skifferoljeproduktion? En indikation får vi genom en ny läsvärd rapport av David Hughes som än en gång slår hål på den så kallade skifferboomen i USA. Hughes är en mycket välrenommerad geolog och energianalytiker som bland annat ligger bakom den sannolikt mest omfattande rapporten om USA:s skifferproduktion som gjorts.  

I den nya rapporten som kom ut i december och är utgiven tillsammans med Post Carbon Instiute, tittar Hughes specifikt på USA:s största skifferformation för olja, Eagle Ford i Texas.  

Hughes konstaterar bland annat att den största delen av produktionen från Eagle Ford kommer från så kallade "Sweet spots", högproducerande områden. Av 31 oljedistrikt inom Eagle Ford formation, kom så sent som i juli, 81 % från sex av dessa distrikt. Men som Hughes pekar på kommer produktion från mindre produktiva delar av skifferformationen kräva ett högre oljepris för att vara lönsamma.

 Eagle Ford: USA:s viktigaste skifferformation hårt drabbat av oljeprisfallet
Graf från David Hughes och Post Carbon Instiutes rapport "Eagle Ford Reality Check"
  
Enligt preliminära beräkningar av amerikanska energimyndigheten EIA kommer produktionen från Eagle Ford-formationen falla till 1,2 miljoner fat per dag under januari. Det skulle innebära en minskning med över 400 tusen fat per dag eller 25 % produktionsnedgång sedan i mars när produktionen i Eagle Ford toppade på 1,61 miljoner fat per dag. 

Hughes visar återigen varför det är så viktigt att borra nya brunnar vid skifferformationer då produktionen i en skifferoljebrunn faller med i genomsnitt 77 % de första tre åren från att de börjat producera. Hughes skriver att Eagle Fords glansdagar redan är förbi efter bara sex års produktion och nämner att för att uppnå 1,6 miljoner fat per dag igen måste 2700 oljebrunnar färdigställas per år i regionen. Detta för att hålla tillbaka fallet i redan borrade brunnar och öka från den redan lägre produktionsnivån som ligger flera hundra tusen fat lägre än toppen i mars.

Enligt Hughes prognos fram till 2022 kommer produktionen kunna klättra tillbaka till nära toppnivån om antal producerande oljebrunnar ökar kraftigt men kommer sedan obönhörligt falla från 2017. Detta är i linje med David Hughes tidigare prognos att hela USA:s oljeproduktion, skiffer och konventionell tillsammans når sin peak/högsta nivå 2019. 

David Hughes prognos för Eagle Ford fram till 2022
Graf från David Hughes och Post Carbon Instiutes rapport "Eagle Ford Reality Check"

Vad skifferoljebolag med säkerhet gjort sedan oljeprisfallet inleddes i juli 2014 är att precis som i Eagle Ford koncentrerat produktionen till dessa sweet spots som ger mest olja for the buck. Detta har köpt många oljebolag dyrbar tid men om inte oljepriset klättrar tillbaka till runt 60-70 dollar inom de närmaste 1-2 åren får vi sannolikt se många amerikanska oljebolag som går under medan andra blir uppköpta av större bolag. 

En världsekonomi som redan balanserar på en skör tråd behöver knappast en skifferbubbla uppe på det men det är precis vad som skapats i USA. Detta sedan fria krediter från Federal Reserve efter finanskrisens utbrott 2007/2008 pumpats ut på marknaden och möjliggjort för investerare och finansinstitut att göra stora investeringar i skifferoljeindustrin, särskilt i många mindre och medelstora oljebolag som suttit på dåliga tillgångar och haft en dålig ekonomi. 

Bolag som är ineffektiva och går med förlust hade aldrig attraherat de investeringar som skifferindustrin i USA fått i ett "normalläge" men de dagarna är sedan länge förbi och någonstans måste pengarna ta vägen så varför inte i en skifferbubbla?

Hela David Hughes rappport om Eagle Ford kan läsas nedan.

2016-01-30

Kol till gas - En mardröm för klimatet men en dörröppnare för fossilindustrin?

Efter klimattoppmötet i Paris har det rått delade meningar om utgången. Många har jublat och framförallt pekat på den nya gemensamma målsättningen om max 1,5 graders temperaturhöjning. Detta ska i teorin rädda ett antal önationer från total översvämning/hamna under stigande havsnivåer.

Men utan konkreta utsläppstal kopplade till datum och tidsramar för respektive nation om gemensamma åtgärdspaket är det även många som med rätta ifrågasätter hur 1,5 graders målet ska uppnås. Frågan är om det ens är tillräckligt för att hindra att självförstärkande processer sätts igång när vi fortsätter att öka koldioxidkoncentrationen i atmosfären från nuvarande nivåer.

Oavsett hur vi ser på klimatmötet i Paris och vilka politiska mål som sätts står det klart att vi kommer tvingas förändra våra vanor. Detta hör i huvudsak ihop med att de lågt hängande frukterna redan är plockade av fossilindustrin och är inte första hand en fråga om att ett miljöval.
 
Bland de som är medvetna om att världens oljeproduktion sannolikt börjar minska kring 2020 (den konventionella oljeproduktionen har legat på ungefär samma nivå sedan 2005) blir därför frågan om detta kommer göra att utsläppen minskar kraftigt av sig självt. Med andra ord, om en produktionsnedgång av olja helt enkelt gör att vi inte kan sätta eld på tillräckligt med olja för att ens 1,5 graders temperaturökning ska vara möjligt.

Till detta ska tilläggas att forskargruppen vid Globala energisystem, ledd av Kjell Aleklett beräknat att världens kolproduktionstopp nås cirka 2030. Samma forskargrupp beräknar även att Kina, världens största kolproducent och kolkonsument, ska nå sin högsta produktionsnivå av kol kring 2020.

Med olja och kol både nedåtgående från 2030 drar därför många lätt slutsatsen att efter det löser sig problemen med utsläppen av växthusgaserna "naturligt" på grund av resursbrist...   


Men som vi skrev om i vår bok Olja för Blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet finns det flera sätt att använda framförallt kol som riskerar att förlänga utvinningen och därmed utsläppen längre än vad de flesta klimatmodeller tar med i sina beräkningar. Vi ska därför här titta på den mindre kända men potentiellt förödande tekniken för klimatet: underjordisk kolförgasning eller Under Ground Coal (UCG).  Nedanstående är hämtat från kapitel 6 "Skifferdrömmar och andra fossila förhoppningar", i vår bok:   

"Det är inte frågan om kolutvinning i traditionell mening; världens kollager har sedan länge kartlagts
och kolet av högst kvalitet har redan utvunnits ur gruvorna eller minskar i produktionstakt. I stället handlar det om omvandling av kol till gas genom så kallad underjordisk kolförgasning. Sedan 50
år tillbaka har en teknik som kallas Underground Coal Gasification (UCG) använts i den före detta Sovjetrepubliken Uzbekistan.
 

För åtta år sedan tog australiensiska ingenjörer över verksamheten och de tror att de kan revolutionera hela energimarknaden med en förbättrad UCG/kolförgasningsteknik. Att Australien satsar
på kolförgasning är ingen slump. Kolutvinning i Australien är en av landets viktigaste exportvaror och står för strax under 70 % av landets elförsörjning. Utveckling av tekniken leds av Australien, men även Kina, Sydafrika och Kanada och flera andra länder undersöker nu möjligheterna att öppna upp enorma kolfyndigheter för kolförgasning. För att komma åt kollager utspridda långt
nere i marken, som annars skulle vara mycket svåra att komma åt tekniskt eller för dyra att ta till ytan, används kolförgasning. Med

I Kina pågår ett trettiotal projekt där man undersöker möjligheten för kolförgasning, som förutom till el- och värmeproduktion kan användas för framställning av väte, syntetisk naturgas och
dieselbränsle. Kolförgasning är ännu ett oskrivet kort i den fossila energivärlden och det är därför oklart vilken nettoenergi och ekonomisk lönsamhet som kan finnas i denna utvinningsmetod".


Underjordisk kolförgasning, UCG


Bildkälla: Ground Truth Trekking, www.groundtruthtrekking.org, använd med tillstånd av upphovsrättsinnehavaren.

Med UCG-teknik går kolförgasningen till på följande sätt:
  • En brunn borras där syre och vattenånga pressas långt ner i marken tills de når kollagret. Kolet hettas upp tills det nästan börjar brinna. Genom att reglera tillförseln av syre håller man lågorna borta;
  • En syntesgas bildas av det upphettade kolet och vattenångan;
  • Ytterligare en brunn borras en bit från den första där syntesgasen från det upphettade kolet kan ta sig upp;
  • På markytan tas syntesgasen om hand i speciella anläggningar och kan sedan omvandlas till värme eller el.
Meda tanke på att Kina vill minska smogen i sina storstäder är satsningen på UCG ett naturligt steg. Smogen är ett fenomen som kan uppstå när en kombination av utsläpp från kolkraftverk och ökad motortrafik blandar sig med dimman. Förhöjda halter av bland annat koloxid och svaveldioxid i
luften tillsammans med dimma gör att luften inte blandas om utan ligger kvar som ett täcke eller moln nära marken.

Enligt ett reportage av New York Times ligger kan Kinas kolanvändning ligga 17 % över det som rapporteras. Vidare kan vi höra om att kinesiska kolbolag subventionerat en hel stad för 300 000 kinesiska kolarbetare och deras familjer. Staden som ligger i norra Kina, är på placerat på behörigt avstånd från kolkraftverken och kolgruvorna för att invånarna inte ska tänka på utsläppen.

Öppna kolgruvor tar upp enorma ytor som slår ut bördiga jordbruksmarker och med dem möjligheten till lokal matförsörjning. Så länge kolbolagen fortsätter att skapa arbetstillfällen och dela ut relativt sett höga lönecheckar till sina anställda och även till de som slutat, är de få som protesterar i Kina.

Se reportaget nedan:



Det är i skenet av detta man bör analysera tex kinesiska löften om minskade utsläpp och nedläggningar av kolkraftverk. Att det råder överkapacitet just nu på grund av minskad ekonomisk aktivitet i Kina förändrar inte att landet kommer tvingas hitta nya sätt att få fram billig energi när tillgången i konventionella gruvor minskar cirka 2020.       

Enligt kolindustrin kommer UCG-tekniken innebära minskade utsläpp då kolet stannar under jorden och endast gasen bränns ovan jord. Om detta råder det delade meningar men att koldioxid tillförs atmosfären onaturligt även genom UCG-anläggningar står klart.

Globalt ser vi nu dessutom en trend där kolindustrin vill ge skenet av att den snart kommer vara i princip fri från utsläpp genom anläggningar för lagring av koldioxid kopplade till kolkraftverk, så kallad carbon capturre and storage (CCS).

Den första fullskaliga CCS-anläggningen drog igång i Kanada 2014 och beroende på om man räknar demonstrationsanläggningar och pilotanläggningar till de fullskaliga finns det idag 5-15 CCS-system på plats i världen. Statoil var länge ute med att bli först men kunde inte få ekonomin att gå ihop och det råder fortfarande stor osäkerhet hur många år det kommer ta innan CCS-anläggningar kan gå runt ekonomiskt. Men i kombination med UCG-tekniken som kan minska utvinningskostnaderna och transportkostnaderna avsevärt mot idag är risken stor att kolet glider upp som en joker många inte räknat med.   

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...