2015-04-25

Dyra VS ekonomiskt och energimässigt hållbara transportlösningar

I vår nyligen släppta bok Olja för blåbär -Energi, makt och hållbarhet tittar vi bland annat på olika eltransporter som en del i den omställning av vår fossilberoende ekonomi som måste ske de närmaste årtionden.

Det finns många olika eltransporter som har många för- och nackdelar beroende på var de ska användas och hur de ska finansieras. Elbussar kan vara ett bra komplement i storstäder och även mindre orter men kräver fortsatt att dyra och energikrävande vägnät underhålls. De bör därför ses som en kortsiktig lösning och ett komplement till andra transporter.

Detsamma gäller elbilar som likt elbussar framöver kommer kunna bli helt autonoma och därmed kunna minska i antal till kanske en hundradel av dagens flotta. Detta är en enorm resursbesparing och innebär att batterier och tillverkning av övriga delar i elbilen och elbussen räcker längre än många kanske föreställer sig idag. Elbils- och bussbatterier kan dessutom återanvändas och bli hushålls och fastighetsbatterier eller göras om för att passa i en elbil.

På torsdag nästa vecka kommer elbilstillverkaren Tesla Motors tillkännage en nyhet på denna front. Företaget väntas komma ut med det första massproducerade hushållsbatteriet i världen som kommer produceras i den gigantiska batterifabrik som just nu byggs i Nevada i USA. En fabrik som när den står färdig 2017 ska producera lika många batterier som den samlade produktionen i världen gjorde 2013.  

Det bästa är förstås när man kan återvinna ett befintligt fordon och göra om till tex en elbuss som detta Kalifornienbaserade -företag gjort.  


Den stora transportrevolutionen, som är nödvändig för att hantera såväl en minskad och dyrare oljeproduktion i världen samt för att minska klimatutsläppen, måste dock ske inom masskommunikationerna. Här handlar det om förbättringar av befintlig tågtrafik (underhåll är steg 1, utbyggnad steg 2), spårvagnssatsningar likt de i Frankrike där varje stad med 100.000 invånare och uppåt ska knytas samman med spårvagnsnät.  Men det finns även nya lovande eltransporter som kan komma att konkurrera med flyget. Tittar man på ekonomin, underhåll och praktiska fördelar sticker Hyperloopen definitivt ut här.

Många supersnabbtåg är ofta dyra då de kräver byggnation av en helt ny infrastruktur som ska konkurrera om platsen på marken där de dras fram, bland byggnader och landområden som täcks av jordbruksmark eller liknande. Även när de byggs högt upp i luften på pelare är tekniken oftast mycket dyr.

På mindre orter och mellan städer med avstånd på kanske 2-8 mil krävs andra transporter. En sådan variant är hängkabiner och här finns det faktiskt några svenskar som arbetar hårt med att genomföra vad de kallar Folkbanan. Läs mer om det här.    

På Folkbanans facebook sida kan man i det senaste inlägget läsa följande:

"Då det arbetats länge med elektromagnetiskt svävande och drivna spårbundna fordon så finns några på "sophögen". Varför har de ratas? Det är bra att lära av misstagen, men ofta försöker några att upprepa dem. Här är ett snyggt, bekvämt och tekniskt genomtänkt system, kallat SwissMetro, mycket likt det Hyperloop som det nu satsas resurser på. Schweiz är mycket bergigt, försiktigt uttryckt, så det är förståeligt att man räknar på tunnelsystem, men det föll på kostnaderna. Även i detta bergiga land, liksom Norge, skulle Folkbanan kunna bli en finmaskig infrastruktur för HELA landet - och till betydligt lägre kostnader. Nog vore det trevligare att sväva ÖVER det schweiziska (och norska) landskapet än bli masstransporterad mellan metropoler under jord? Och med dessa lösningar ska ta sig färdas till och från stationer - ofta långt borta för många - och dessutom byta, vänta och många tvingas ha kvar bekymmer för bil som tillägg på resan."

Nedan en video om SwissMetro:



SwissMetro har alltså inte genomförts då det helt enkelt anses bli för dyrt. Avsikten var god men att gräva en tunnel 50 meter under marken, rakt igenom Schweiz och att använda extremt dyra magneter i dessa enorma tunnlar är svårt att räkna hem.  

Det finns många med idéer om transportlösningar även i Sverige och Folkbanan tillhör de mer lovande. Men vi måste börja med att se till att få ordning på järnvägen så att gods kan flyttas över från lastbil till tåg. Där skulle vi spara in mycket utsläpp och minska landets oljeberoende avsevärt och snabbt. Minskat oljeoberoende = minskad sårbarhet för samhällsstörande kriser.

Fundera själva. Trevlig lördag!

2015-04-23

BOKRELEASE I HUVUDSTADEN Olja för Blåbär

Vi kan nu meddela att det blir en release/presentation av vår bok Olja för Blåbär -ENERGI, MAKT och HÅLLBARHET i Stockholm.

Vi kommer att hålla ett föredrag samt signera böcker på plats. Böcker kommer även finnas för försäljning.

Alla intresserade är välkomna!

Plats: Olympiateatern, Västmannagatan 56.  Nära Odenplans T-bana. 

Datum & Tid: Torsdagen den 7:e maj, klockan 18.00.   

Förlaget hälsar: Skicka helst  ett kort meddelande till: osa@fritanke.se  

-så att de vet ungefär hur många som kommer. 

Hoppas vi ses! :) 

 


2015-04-22

Svenska regeringen använder samma solskräckstaktik som Spanien

2013 kunde vi läsa om hur Spanien gick ut med ett lagförslag som innebar att hushåll och företag skulle tvingas koppla upp sig mot det nationella elnätet och betala en skatt per kilowatt-timme, oavsett om den konsumerades och producerades på samma plats.

Det blev ett ramaskri i Spanien om detta och lagen har inte genomförts men den har fått exakt den effekt elbolagen och regeringen önskade ändå, nämligen att skrämma bort nya potentiella installatörer och konsumenter av solcellsanläggningar. Fram till september 2014 installerades rekordfå solcellsanläggningar, i nivå med antalet som installerades i början av 00-talet.

Spanien blev ett skräckexempel som många pekade på för hur bisarrt det kan gå när särintressen sätter hinder för möjligheten att som i det här fallet ge spanska medborgare möjligheten att minska sitt beroende av framförallt gas för el och värme. De flesta spanska företag och hushåll skulle kunna generera el året runt från sol, vind, bergvärme, vattenkraft kombinerat med tex smarta batterilösningar. Men istället importerar landet i huvudsak fossil gas för hälften av sin elproduktion.

Spanien som har hög arbetslöshet skulle sannerligen må bra av stabila elpriser i synnerhet när de kan kontrolleras av invånarna själva som ju har fantastiska energimöjligheter rakt ovanför sina huvuden, solen.

Ett annat talande exempel för hur elbolagen med näbbar och klor försöker bevara ett förlegat system är i USA. I solrika Kalifornien och i andra delstater med många soltimmar året runt har landets största solcellsinstallatör Solarcity haft mycket svårt att hitta sätt att komma runt elbolagens monopol.

Elbolagen vill inte låta Solarcity koppla upp sig mot det nationella elnätet men enligt lagen måste de det. Vad elbolagen då gör är att lägga på en hög månadsavgift för att man ska få ta del av elnätet för hantering av underskott och överskott av den el hushållen/företagen producerar från sina solceller eller egna små vindsnurror.

Ofta kallar elbolagen detta för "underhållsavgift av elnätet" men den infrastruktur som staten oftast stått för att bygga upp och som har mycket låga underhållskostnader, avspeglas inte i de mycket höga avgifterna som är mycket högre. För de stora elbolagen handlar det om att behålla den kontroll av elmarknaden som kan förändras snabbt med fler aktörer och fler konsumenter som kan producera delar eller hela sitt elbehov från sol och vind.

Även om solceller och vindsnurror ännu utgör några få procent av den totala elproduktionen i de flesta länder är den långsiktiga trenden tydlig, fler ser möjligheten att ta kontrollen över sin egen elräkning. För statens del innebär detta åtminstone på kort sikt minskade skatteintäkter via tex statliga elbolag och givetvis en minskad kontroll över invånarnas nödvändiga energiförsörjning. Men på lång sikt är omställningen till förnyelsebar energi helt nödvändig då vi redan plockat de lågt hängande frukterna är plockade.

Dessutom minskar samhällets sårbarhet avsevärt om fler har egen energiförsörjning i händelse av olika kriser som stormar, bränslebrist, störningar i matförsörjningen, ja eller rent av vid krig om så bara i landets närområde...    

Vad gör då Sverige för att minska fossilberoendet och uppmuntra en ökad energisäkerhet såväl som ekonomisk trygghet för svenska hushåll och företag? Idag rapporterar bland annat DN och bloggrannen Cornucopia att regeringen/Finansdepartementet har kommit med ett minst sagt genomtokigt förslag som går ut på följande:

Solenergianläggningar med en installerad effekt på 144 kw samt vindkraft och vågkraftsanläggningar med en effekt 80 kw eller mer ska betala 30 öre i skatt per kWh.

Förslaget, om det går igenom ska börja gälla den 1 juli 2016.  

Vad innebär då detta? 144 kilowatt är långt mer än en vad tex än vanlig villa behöver för att täcka ungefär 2/3 av sitt årsbehov med solel (lagringsmöjligheterna tillsammans med antalet soltimmar under de tre mörkaste månaderna på året räcker i de flesta fall inte med bara solel i Sverige). Det är ca 10-14 gånger mer effekt än för en villa som genererar ca 10 000 kwh per år från solel.

Men förslaget är skrivet så att varje organisationsnummer förfogar över dessa kilowatt-ribbor vilket innebär att om tex COOP eller ICA vill öka antalet solcellsanläggningar kommer de snabbt upp i maxgränsen och måste sedan börja betala 30 öre extra för varje kWh. Det är rent vansinne. För det innebär att just det drivande ekonomiska incitament som vuxit fram de senaste åren för särskilt företag som kan installera större anläggningar, plötsligt blir mycket osäkert.

Vilket företag eller hushåll vill riskera hundratusentals kronor på investeringar som kan ta årtionden att räkna hem om regeringen sänder dessa signaler? Frågan människor kommer ställa sig är: kommer detta börja gälla mindre anläggningar också? Kommer dessa 30 öre/kWh för "större anläggningar att höjas?

Även om lagförslaget inte skulle drivas igenom och hushållen kommer undan med hjärtat i halsgropen riskerar effekten bli precis som i Spanien, att man skrämmer bort både företag och hushåll från att våga satsa på sol och vind just när det börjar gå i rätt riktning.

Vi citerar energiforskaren Johan Lindahl som citeras i DN-artikeln:

"Att betala energiskatt för el man producerar och sedan använder själv är ologiskt. Det är ungefär som om du skulle betala skatt på det bröd som du själv bakar och äter upp".

Energiminister Ibrahim Baylans svar på kritiken mot förslaget är minst sagt diffust och talande i sig:

"Jag förstår hur man tänker. Men vi ser framför oss ett system där man kan vara både producent och konsument. Därför har vi tillsatt en energikommission, som också har i uppdrag att titta på styrmedlen"...

Om Miljöpartiet accepterar detta förslag och låter det genomföras kommer de sannolikt inte få många röster vid nästa val. Det är ett svek mot allt som har med miljö och hållbar energi att göra, det minskar även Sveriges energisäkerhet och ekonomiska motståndskraft för kriser inom landet såväl för störningar i den globala ekonomin.

Som vi skrev i föregående inlägg har Sverige mycket att lära!

2015-04-21

Kina tecknar jätteavtal med Pakistan, tar järngrepp om Asiens transportnät

En av nyheterna vi rapporterade om i Oljebarometern för en vecka sedan var Kinas investeringar i Pakistan. Specifikt den strategiskt viktiga hamnen Gwadar i Pakistan.  Kina har nämligen tecknat ett kontrakt som sträcker sig över 40 år som ger landet rätten att sköta hamnen. Detta innebär kinesisk kontroll över sjötransporter från Gwadar, via arabiska havet och vidare ut i Indiska oceanen.

BBC rapporterar nu att Pakistan och Kina har tecknat ett avtal som innebär att Kinas ska investera 46 miljarder dollar eller ca 401 miljarder svenska kronor i Pakistan. Satsningen ingår i ett samarbete mellan länderna som kallas China-Pakistan Economic Corridor (CPEC). Det hela ska finansieras av lån till kinesiska företag från kinesiska staten och olika banker.

Det rör sig främst om infrastruktursatsningar i form av vägar, järnväg och pipelines mellan Kashgar i den kinesiska Xinjang-provinsen och hela vägen ner till Gwadar i södra Pakistan. En sträcka på cirka 300 mil. Sträckan omfattar även bland annat Pakistans huvudstad Islamabad där människor och gods samt olja och gas kommer kunna levereras till och från staden via detta nya nätverk.

En ny länk till Kina via hav och land
Karta google maps, vår rödmarkering endast ungefärlig rutt

För Pakistans del hoppas man att satsningen ska få landets ekonomi på fötter igen men även att man ska få bukt med de ständigt återkommande strömavbrotten. 15 miljarder dollar ska nämligen avsättas fram till 2017 för att finansiera energiprojekt som innefattar kolkraft, vindkraft, solenergi och vattenkraft, enligt officiella källor.

Men som BBC skriver är förstås frågan hur mycket av dessa 100-tals miljarder kronor som i slutändan blir infrastruktursatsningar och hur mycket som hamnar i politikers och militärers fickor. Korruption är nämligen ett utpräglat problem i Pakistan.

Kina får hur som helst möjlighet att exportera och importera varor från Indiska oceanen via Gwadar och sedan landvägen genom Pakistan. Denna korridor av vägar, järnväg och pipelines för olja och gas kommer säkert sedan kopplas samman med den nya Sidenvägen som vi skrivit om tidigare. Därmed blir Kinas dominans över handeln i Asien total.

Sårbarheten minskar även till viss del för Kinas ekonomi med fler transportvägar och handelspartners. Något som kan vara väldigt värdefullt när det uppstår konflikter i naturresursrika länder eller regioner, då har man troligen flera alternativa och framförallt flera vägar att få fram varorna och människorna på.  

Att hitta nya handelsvägar genom Asien och även till och från Nordamerika är något som även Ryssland drömmer om men som ännu bara är just drömmar i jämförelse med det Kina just nu bygger. Däremot vinner Ryssland en hel del kontrakt om olja och andra naturresurser i Afrika i takt med att västerländska stater och bolag tappar ekonomiskt och politiskt inflytande där.

Ryssland har dock fått till en lyckoträff genom ett enormt gasavtal med just nu Kina som vi skrivit om tidigare.

Kinas ekonomi må vara i en enorm fastighetsbubbla men den infrastruktur landet bygger och redan byggt kommer bestå i många årtionden. Kinas satsning på eltransporter är enormt, särskilt tunnelbanesystemet och järnvägen men även elbussar och smarta elbilslösningar.

Här har Sverige mycket att lära som istället för infrastruktursatsningar i praktiken monterar ner järnvägens konkurrenskraft. Dags att vakna!

2015-04-19

Fullskalig Hyperloopanläggning ska stå klar 2018

I slutet av januari rapporterade vi om att Hyperloopen skulle börja byggas i form av en testanläggning i Texas. Hyperloopen vadå undrar någon? Läs mer om det här.

Vi skrev då att en 8 km lång testanläggning för utveckling och testande för en senare fullskalig bana/anläggning skulle byggas av Musk och dennes ingenjörskollegor vid SpaceX och Tesla Motors .

Musk talade då om att Hyperloop-anläggningen med största sannolikhet skulle byggas i Texas. Tanken är att företag och privatpersoner ska kunna delta i tävlingar och projekt för att
utveckla och optimera tekniken för en senare fullskalig anläggning.

Sedan tidigare har bland annat en JumpStartFund för utbyte av idéer mellan ingenjörer, investerare och andra med intresse av Hyperloopen startats. Den leddes till en början av två framstående ingenjörer i en månad: Marco Villa, före detta chef för "mission operations" för SpaceX och Patrica Galloway, den första kvinnliga presidenten för American Society of Civil Engineers.

Nu har Hyperloop Transportation Technolgies Inc. (HTT) bildats där bland annat 200 ingenjörer och innovatörer från NASA, Yahoo och Airbus fått tillstånd att bygga en fullskalig Hyperloop-bana i Quay Valley i Kalifornien 2016.

HTT leds av entreprenören Dirk Ahlborn som är VD men som han själv beskriver det är han bara ansiktet utåt, den riktiga magin ligger i alla frivilliga ingenjörer, studenter och eldsjälar som på olika sätt driver projektet framåt.  

Studenter från University of California Los Angeles (UCLA) ska tex närstudera Elons testanläggning. Erfarenheter från denna ska sedan kunna appliceras på den fullskaliga Hyperloop-banan i Kalifornien.

Planen är att en fullskalig bana ska stå färdig 2018. Den ska till en början transportera kapslar med plats för 28 personer likt rörpost, i en hastighet av "bara" 360 kilometer i timmen. Denna bana precis som Elons testanläggning blir ca 8 km lång. Men dessa kapslar ska sedermera färdas i överljudsfart i den tilltänkta Hyperloopbanan mellan Los Angeles och San Francisco, vilket är målet.    

Vi får säkert anledning att återkomma till Hyperloopen mer framöver.

Till dess, se gärna mer om Hyperloop-anläggning i videon nedan.

 

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...