2018-07-17

Kon står på isen med feber nu krävs samarbete för att rädda hela gården

I tre dagar i följd har det varit 34 grader varmt i Uppsala där Johan befinner sig just nu. Vid klockan 14 varje dag har temperaturen klockats och jämförts och vid 21-tiden har det varit 30 grader varmt. Idag blir det något liknande. Att det slås värmerekord på många håll i Sverige just nu har knappast undgått någon, det och brändernas utbredning i Sverige samt torkans ödesstigra konsekvenser för många svenska jordbrukare är nästan det enda media rapporterar om just nu.

Men insikten om att detta bara kan vara början och att Sveriges bristande beredskap för att möta följderna av ett snabbt förändrat klimat måste förändras radikalt skrivs det knappt något om. Här på bloggen har vi dock tex skrivit om hur antalet deltidsbrandmän minskat stadigt de senaste åren och landets behov av egna vattenbombande flygplan.

Samtidigt finns det hopp om fördändring om vi låter krisen stanna kvar i våra medvetanden och vi omvandlar den enorma samarbetsenergi som just nu råder på många håll i Sverige till en positiv förändringskaft för anpassning och klimatdämpande åtgärder som blir kvar och breddas.

Just nu kämpar otaliga människor inom räddningstjänsten, civilsamhället i stort, Försvarsmakten och allehanda myndigheter inklusive beredskapsansvariga inom Länsstyrelsen och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap mot torkan och det är en kamp mot klockan med knappa resurser. Det finns många riktiga hjältar här som ibland med livet som insats hjälper andra för att gårdar, bostadsområden, skog, människor och djur ska kunna undsättas och skyddas. Dessa människor visar vilken kraft det finns i samarbete och vad människan är kapabel till i krislägen och här finns det något värdefullt och hoppfullt att ta med dig.


34 grader i Uppsala tre dagar i rad
Bilder: Johan Landgren 

Vi ser just nu hur ett världens globala temperatur stiger trots att det i år och de närmaste åren råder La Niña. Ett cykliskt klimatfenomen som normalt orsakar global nedkylning med ökad nederbörd i framförallt Australien och Oceanien. World Meterological Organization (WMO), konstaterade detta nyligen i en artikel av The Guardian.

Utmaningarna Sverige nu står inför när det gäller skogsbränder och torka är rena västanfläkten jämfört med vad som pågår i Japan just nu. Över 56 000 japanska soldater har satts in för att undsätta och hjälpa mellan fem till åtta miljoner (olika källor anger olika siffror men rör sig om miljontals) som den senaste veckan evakauerats från sina hem. Jordskred som en följd av enorm mängder nederbörd har gjort att japanska myndigheter sett sig tvingade att flytta människor från områden där hus och byggnader kan kollapsa när som helst.

Men det som händer i Japan visar även en fantastisk sida hos människan. Nämligen prov på samarbete i kris. Det är svårt att hålla tillbaka en tår när man ser nedanstående video där människor som förlorat nästan allt får hjälp att komma på fötter igen med respekt och förståelse för de som vill rädda sina mest värdefulla ägodelar som fotografin och unika konstverk. Föreställ er att nästan hela Sverige befolkning skulle evakueras på några dagar, well välkommen till Japan den senaste veckan. Tal och text på japanska men bilderna säger allt.

I Japan är mycket upp och ner just nu men det kan vändas till en ny start för något mer hållbart

Men läget i Sverige är allvarligt både vad det gäller skogsbränder och landets jordbrukare och odlares möjlighet till skörd

Och kanske kan något positivt komma av torkan. Enligt Dan Eliasson, generaldirktör för MSB, kan man nu tänkas ompröva sin syn på Sveriges behov av egna vattenbombande flygplan och säger att när man tittade på kostnaderna jämfört med behov för 15-20 år sedan ansågs det inte kostnadseffekt med egna svenska vattenflyg men... 

"...Nu med klimatförändringarna kan det finnas amledning att ompröva det för staten, för riksdag och regering men det behövs ju finasiella tillskott för att göra en sån investering..."

We don´t have som vi skrivit om tidigare, med sin grundare och VD Ingmar Rentzhog precis hamnade på framsidan för juli nurmet av CEO Today Magazine där en lång och mycket läsvärd artikel finnas att läsa med ett klart budskap: Vi måste agera för en fossilfri omställning nu, sluta prata och vänta på att politiker ska komma med snabba lösningar åt oss. Vi har inte tid att vänta.

Ledordet för att en fossilfri omställning ska bli möjlig är just samarbete och förtroendeskapande. Det kan vara lokalt bland vänner och grannar och bekanta, mellan olika företag, organisationer, myndigheter och ja i bästa fall mellan nationer. Men det går på tok för långsamt om vi ska vänta på att politiker med ett top down perspektiv ska förse samhället med snabba lösningar. Hela det politiska systemet är trots allt primärt uppbyggt kring kortsiktighet. Fyra år vid makten sen är det dags för en ny regering, under mandatperioden är det pajkastning istället för att enas kring förslag som är bra för landet eller (omöjliga tanke!) rent av bidrar till människans nödvändiga resurshållning av planetens resurser.

Det är ju förstås skåpmat dvs avsaknaden av helhetsgrepp, politisk tuppfäktning och kortsiktighet men det håller inte länge. För spelreglerna måste anpassas efter spelaplanens förutsättningar. Läget för planeten, inklusive Sverige håller på att förändras snabbt och därmed funkar inte längre kortsikighet och att politiker blundar för verkligheten.

Och verkligheten är den att det råder klimatförstärkta kriser i stora delar av världen som tex Mårten Thorslund sammanfattade i en mycket läsvärd artikel för We Don´t have time nyligen. Ett citat från artikel vi gillar:
"Vem tror vi att vi att vi lurar egentligen? Den stekheta planeten jorden är den rykande pistolen vi håller i kollektivt för att vi inte agerar vuxet och lyssnar till det vetenskapliga samfundet. Om vi såg "extrema" och "naturliga" katastrofer som varningsskott från moder jord tror jag vi hade bemött dem annorlunda"   
Förutom det som beskrivs i artikeln om vad som sker i Japan och Kalifornien tex kan vi lägga till att det i Sydney i dagarna var 8 grader varmare än normalt. Trots att det är vinter i Australien just nu och brukar vara runt 16 grader varmt i Sydney snitt var det 24 grader varmt. Detta är särskilt anmärkningsvärt då det i Australien på grund av tidigare nämnda klimatfenomenet La Niña dessutom ska vara kallare än normalt i landet i år, inte varmare.

För Sveriges del rekommenderas starkt att läsa Martin Hedbergs inlägg om torkan som i sina avslutande ord fångar läget väl "Vakna, det är på riktigt". Martin Hedberg är klimatexpert, meterolog och var även en av initivtagarna till We Don´t have time. Johan skrev i höstas en debattartikel i SvD med just Martin Hedberg (och flera andra) för att uppmärksamma behovet av en ökad självförsörjningsgrad och krisberedskap i Sverige. 

På temat krisberedskap kan vi tipsa om videon Johan gjorde i somras där värdet av tillgång till  kommunikation och information om tex skogsbränder understryktes med en genomgång av en solcellsladdare och multifunktionsradio.


Det vi bevittnar nu kan i värsta fall bara bli början på accelerande klimatförändringar bortom vår kontroll, åtminstone om den fossila energikonsumtionen fortsätter att öka. Vi skrev nyligen om senaste års-rapporten från  BP Statistical Review of World Energi som visade att under året som gått hade vi en rekordhög fossil energianvändning men samtidigt en rekordstor andel förnyelsbart. Det finns alltså hopp om att minska den fossila energianvändningen men då krävs inte bara ökad andel förnyelsebart.

Vi behöver minska vår totala konsumtion av fossil energi genom tuffa prioriteringar, frigörandet av energi från områden som går till produktion av produkter vi inte behöver, en total omställning av trasportsystemet, både mot eldrift men även mot självkörande fordon. I första hand kollektiva transportsystem där fordon kan delas som tjänster som i sin tur möjliggör att antalet fordon på vägarna och som står stilla och bara tar plats på enorma ytor, kan minska till kanske en hundradel mot idag. Vi tar det igen, vi kan minska antalet persontransporter till kanske en hundradel mot idag om det övergår till eldrift och blir helt självkörande. Här handlar det om en kombination av större och medelstora fordon som bussar och minibussar samt hängkabiner eller liknande podcar system ovan mark som ersätter miljontals personbilar som bara tar 1-2 personer per fordon och står stilla 95 % av tiden.

Dessutom kan vi spara enorma utsläpp och resurser genom att minska energibehovet för att driva transporterna, behovet av att bygga nya och bygga om befintliga fossildrivna fordon, underhållet av systemetet/vägarna blir mindre energikrävande då mindre ytor behöver underhållas. Slutligten och kanske viktigast av allt, detta frigör enorma ytor för vettiga aktiviter så som odling (mycket träd!!), mötesplatser för människor och bostäder (tänk bara på alla pakeringshus, parkeringsytor osv).

Vi måste fråga oss: Hur många gånger måste något allvarligt ske för att vi ska kunna kalla det kontinutet istället för att förkjuta det framåt som en tillfällig och övergående kris? För även om vi inte med säkerhet kan säga att just detta år eller denna sommar med torkan, jordskred, skogsbränder osv beror på klimatförändringar ger det en föraning om vad som kan vänta. Vi kan dock med säkerhet konstatera redan nu att samhället saknar de resurser som krävs för att möta dessa förändringar. Framförallt, vi har inte råd att spela rysk roulette med vår framtid genom att avstå från att försöka göra allt vi kan för att dämpa accelerande klimatförändringar och skydda ekosystem från kollaps som vi är helt beroende av för vår överlevnad.

Avslutningsvis: Vill vi uppmana att försöka vara den inspiration du vill se hos andra, titta i ditt lilla skrymsle av den stora världen, det finns mycket du kan göra för att göra denna planet beboelig för dig själv och de människor du bryr dig om, men då gäller det att göra något nu och inte vänta på att någon annan ska lösa det åt oss.

2018-07-12

Svenska Einride lanserar T/Logen: Självkörande, eldriven lastbil för skogsindustrin

Den 20:e juni var vi inbjudna till den inofficiella lanseringen av något helt nytt från svenska startupen Einride som idag blev officiell och vi ska snart ska komma till i detta inlägg. Einride är företaget som tagit världspressen med storm efter lanseringen av sin första produkt, den förarlösa, eldrivna och fjärrstyrda lastbilen: T/Log som vi även gjort en liten video om tidigare. Över 2000 tidningsartiklar världen över har skrivits om Einride sedan företaget grundades för drygt ett års sedan och redan innan första T/Poden börjat köra på vägarna så är förväntningarna på bolaget minst sagt stora.

Vad som gör Einride unikt är det kan bli först i världen med en förarlös och eldriven lastbil på allmän väg när det i höst med all sannolikhet kommer få tillstånd av Transportstyrelsen att i ett samarbete med DB Schenker börja köra sin första T/Pod på en sträcka vid en av DB Schenkers distributionscentraler i Sverige. När vi skriver förarlös menar vi utan hytt och med teknik i lastbilen för att med tiden klara de flesta situationer helt själv men initialt kommer T/Poden kontrolleras och kunna fjärrstyras av en "människopilot" på distans för att med tiden som mjukvaran och regelverk mognar kunna köra helt själv i alla trafikmiljöer.

Sedan tidigare är även ett samarbetsavtal klart med Lidl i Sverige som vill använda T/Poden mellan sina distributionslager. Senaste och minst lika viktiga är samarbetspartnern Nvidia som så sent som i mars tillkännagav sitt samarbete med Einride när företaget fick visa upp T-poden vid en av världens största konferenser för Artificiell Intelligens (AI) och teknik, Nvidia GPU Technology Conference. Nvidia är världsledande inom utveckling av grafikprocessorer och hårdvara för användning inom AI som är mycket lämpad för just självkörande teknik.

Men dagens nyhet handlar inte om T/Poden, den kan ni läsa mer om i tidigare inlägg eller på Einrides hemsida. Idag inleds en av världens största motorsport-festivaler i Storbritannien och Einride blev särskilt inbjudna av hertigen bakom festivalen för att lansera sin nya produkt. Här kan nämnas att Charles Gordon-Lennox, hertigen ifråga som startade Good Wood festivalen för 25 år sedan, bor på Good Wood ägorna som omfattar 12 000 hektar mark, varav blanda annat 4000 hektar används till ekologisk odling (!) och förstås det årliga festivalområdet.

Goodwood Festival of Speed sträcker sig över ett stort område och lockar över 100 000 besökare per dag och pågår från idag till och med söndag.

Einrides T/Log, världens första självlkörande, eldrivna timmerlastbil
Bild använd med tillstånd av Einride

Einride lanserar nu ytterligare ett nytt typ av självkörande, eldrivet och förarlöst fordon (lastbil utan förarhytt), en lastbil för transport av timmer, T/Log ja eller kort och gott en timmerlastbil. Tlog kommer att kunna användas inom skogsindustrin för transport av timmer och på så vis bidra till att minska utsläppen inom den del av den tunga lastbilssektorn som står för cirka 20 % av växthusgaserna. Precis som T-poden innebär det enorma besparingar i energianvändning tack vare elmotorns överlägsna verkningsgrad och med fjärrstyrning och så småningom helt självkörande T-logar kan transport- och personalkostnaden skalas ner med runt 60 % (om vi utgår från Tpoden, där hytt och förare också plockats bort ur bilden).

                          Einrides T/Log, världens första självlkörande, eldrivna timmerlastbil
Bild använd med tillstånd av Einride

En annan nyhet från Einride är en helt ny hemsida där intresserade och potentiella kunder tex kan räkna ut hur mycket de sparar i utsläpp och kostnader på att transportera sina varor med en Tpod istället för en förardriven diesellastbil. Det är bara att ange sträcka från A till B på kartan som transporten ska ske och du får ett värde för hur mycket utsläpp som sparas in.

När vi vet mer kommer vi givetvis återkomma med tekniska detaljer för T-logen, potentiella kunder inom skogsindustrin osv.

Tillägg:

Räckvidd : Ca 190 km på en laddning

Batteri: 300 kWH

Lastkapacitet: 16 ton

Dimensioner: Bredd : 2,552 m, Höjd: 3,563 m, Längd: 7,338 m 

Framtiden är självkörande och helt eldriven och med den utveckling inom AI, elektrifiering och självkörande teknik vi ser kommer det gå MYCKET snabbare än de flesta tror. Med exponentiell AI träning av mjukvara och även teknik kan vi inte längre blicka bakåt för att få en tidsprognos för framtiden. Vi kommer passera en tröskel när kostnaden att äga/driva ett fossiltdrivet fordon överstiger kostnaden för en billigare och effektivare tjänst som istället utförs med självkörande, eldrivna fordon och då förändras ALLT.

Många kommer välja/tvingas att ställa av sina fordon av kostnadsskäl inte miljöskäl. Uppskalningen kommer gå mycket snabbare än vad etablerade fossilindustrin/transportfordonstillverkare önskar.  Att komma till den slutsatsen handlar i grunden om att koppla ihop AI-utvecklingen med exponentiell teknikutveckling och i det här fallet självlkörande teknik.

Einrides T/Log, världens första självlkörande, eldrivna timmerlastbil
Bild använd med tillstånd av Einride

Einrides T/Log, världens första självlkörande, eldrivna timmerlastbil
Bild använd med tillstånd av Einride

Johan bedömmer att vi inom 3-5 år kan se en snabb utbredning av självkörande eldrivna fordon. Snabbare på vissa marknader än andra och givetvis med viss gardering för tillfälliga tillbakagångar på grund av olyckor, samhällets anpassning och regelverk men att det handlar om år och inte som de flesta tror årtionden innan vi ser en bred utbredning. Se gärna tidigare inlägg för mer om varför vi ser detta som oundvikligt och varför fossilbilar kan vara lika ovanliga som hästar inom 10 år...

Johan i Reaktorhallen vid KTH i Stockholm, 25 meter under mark vid pre-launchen av Tlogen den 20:e juni

Robert Falck, VD och huvudgrundare av Einride när han presenterade Tlogen vid den inofficiella lanseringen den 20:e juni nere i reaktorhallen, vid KTH Stockhom

En joker i sammanhanget som vi på inget sätt blundar för, är de allvarliga riskerna med en okontrollerbar utbredning av AI som vi varit inne på tidigare men detta kommer vi återkomma till i senare inlägg och vad det kan innebära för risker för transportjänster och hur de bör utformas för att minimera dessa. 

Avslutningsvis, omställningen mot självkörande, eldrivna transporter kan beskrivas ungefär såhär:

Först händer inget, sedan lite, sedan verkar självkörande teknik ha svårigheter och för utomstående ligga många år in i framtiden men plötsligt, klarar den ALLT och efter den punkten kommer det gå MYCKET snabbt och människor kommer glömma hur det var innan denna tidpunkt. Självkörande teknik kommer tas som självklar. Någon annan slutsats kan vi inte dra av det vi ser. 

Vi äger aktier i Einride.

Introvideo T/Log




Tillägg:


Själva avtäckningen av T/Logen med riktigt timmer pålastat samt lite rundvandring på festivalområdet kan ni se nedan:

2018-07-08

Torkan slår hårt mot skörden: bina och jordbrukare behöver hjälp

Det har knappast gått någon obemärkt förbi att det råder extrem torka i Sverige just nu. Något som drabbar många hårt. Jordbrukare kan tvingas slakta av halva sin djurbesättning eller mer för att vinterfodret ska räcka till, vanliga grönsaksodlare får vattna febrilt och hoppas att grönskaerna tittar fram och nya skogsbränder likt de vi rapporterade om för några veckor sedan tycks snart vara vardag.

ICA har sedan några veckor även upphört med försäljningen av engångsgrillar och på de flesta håll i landet råder eldningssförbud.

Men även insekterna har det tufft just nu. I Johans bigård i Dalarna tex märks det tydligt att allt inte är som vanligt. Med väldigt lite regn i maj och juni och med båda bäckarna i närheten av bigården uttorkade (något som aldrig hänt tidigare) får bina flyga långt efter vattnet även om en del daggkåpor tacksamt ser till att det finns en del vatten att ta av. Men framförallt drar bina in mycket mindre nektar.

För två veckor sedan var skattlådan på Johans modersamhälle halvfull med honung, igår fanns det bara honung kvar i en ram och yngelrummet var nästan tomt på honung det med. Första avläggaren/delade samhället som gjordes i maj har inte dragit in mycket honung heller eller orkat bygga ut sina vaxkakor helt. Senaste avläggaren däremot (på en låda på bilden nedan) som tar fram en egen drottning inom några dagar, har faktiskt lyckats fylla tre ramar med honung vilket är imponerande av en avläggare på endast sex ramar. Hoppet lever med andra ord om att det ska bli tre hyggligt starka samhällen i augusti bara det kommer ordentligt med regn snart...

Även Johans grönsaksodlingar är drabbade av torkan. Av 50-talet satta morotsfrön är det bara 11 som orkat sig upp, liknande gäller bladsallat, dill och persiljan som är odlade i pallkragar. I fjol kom alla morötter fram men då regnade det normalt.

Det finns dock en hel del man göra i sin trädgård för att underlätta för tex insekter som bin och humlor som är ovärderliga pollinatörer för dina odlingar, blomväxter och fruktträd och andras trädgårdar i grannskapet. En sak som är lätt att ordna och som Johan fixade till idag är att sätta ut fat täckta med stenar och fylla med vatten.

Provisorisk vattenkälla för bin och andra insekter i Johans bigård

Har man bin kan man sätta ut en trätunna eller plastdunkt likt ovan som via en kran droppar ner på ett fat (täckt med sten så att bina kan landa utan att drunkna!) eller liknande där bin och andra insekter kan hämta vatten. Ovan är en provisorisk lösning tills Johan fått tag på en rejäl trätunna som kan anslutas till  gjutna "insektsflygplatser" för smidig upphämtning av vatten vid tät trafik!

 Bi som hämtar vatten bland stenar på ett krukfat

 Bi som hämtar vatten bland stenar på ett krukfat



 Bi som hämtar vatten bland stenar på ett krukfat

Våra pollinatörer drabbas olika hårt av torkan beroende på vart de håller till och hur omtänksamma människor är med olika smarta vattenkällor. Johan känner tex till en biodlare nära Dalälven som tack vare rik tillgång till växter som får vatten via vattendragen anslutna till älven klarar torkan utmärkt.

Många svenskar märker dock inte av torkan särskilt mycket än, inte ens vid prisdisken i affärerna. Annat kommer det blir till sensommaren och hösten då ett överskott av svenskt kött sannolikt kommer dyka upp till försäljning då många djurhållande jordbrukare kommer tvingas till nödslakt för att ha foder till djuren under vintern. Men det är bara första steget. Sedan följer hö och halmbrist och till våren troligen stigande priser på allt från svenska sädesslag/bröd och förstås nöttkött och lammkött. Detsamma gäller alla förädlade matprodukter som innehåller svenskt kött eller vete.

I nedanstående video sammanfattas läget för svenska jordbrukare väl. Kanske väntar 3-6 svåra år för svenska jordbrukare innan de kan vara tillbaka på samma nivå som idag. Det är i detta sammanhang vi ska sätta det faktum att Sverige redan ligger på Europas lägsta självförsörjningsgrad av framförallt kött och grönsaker som nu ligger på cirka 50 % men kan väntas sjunka kraftigt om inte enorma insatser görs de närmaste månaderna.



Konsumenter bör förstås frysa in extra mycket svensk mat under hösten, dels för att spara pengar i väntan på stigande priser på svenska mat och dels för att säkra egen tillgång till svenskt kött som i växande grad kan komma att ersättas av importerad under den period på flera år då svenska djurbesättningar byggs upp igen efter detta år av förväntad nödslakt och efterföljande djur/köttbrist. Men risken är förstås stor att många svenska jordbrukare slås ut helt då de inte kompenseras för de enorma förluster de kommer drabbas av i år men krafttigt minskad självförsörsjningsgrad av kött, spannmål och grönsaker i Sverige

Frågan om Sveriges självförsörjningsgrad är återigen högaktuell då Miljöpartiet nu meddelar att de vill öka landets självförsörjningsgrad till 80 % från dagens 50 % (spannmål är Sverige i praktiken självförsörjande på idag) genom att satsa en halv miljard kronor årligen på ökad svensk matproduktion. 200 miljoner av dessa ska gå till stöd för ekologisk odling. Det är förstås att betrakta som valfläsk men samtidigt är det viktigt att frågan lyfts.

Oavsett hur valet går och vilka löften i dessa riktningar som infrias eller ej, uppmanar vi de som är vill och kan att antingen själva pröva och odla lite av sin mat eller stödja lokala intiativ för att på så vis öka sin och andras möjligheter till ökad självförsörjning av mat och därmed även stärka krisberedskapen.

Nedan ett urval av tidigare inlägg relaterade till våra pollinatörers värde, matförsörjning/odling och krisberedskap:

2018-07-04

Nej, AI är inte ett mindre hot än klimatet och inte "långt bort i framtiden"

Igår var en av bloggens läsare på plats i Almedalen på Gotland för att för bloggens räkning bevaka ett seminarie anordnat av Vattenfall på temat Artificiell Intelligens (AI) med titeln: "AI – lättare liv men svårare val".  Panelen skulle diskutera:

"Nya teknologier som maskininlärning och AI, Artificiell Intelligens, är redan här. För energikunder kan det ge nya möjligheter till bekvämlighet, miljönytta och kostnadsbesparing. Vilka legala och etiska frågor finns?"

Panelen bestod av Anna Felländer -medlem i regeringens digitaliseringsråd och senior rådgivare, Boston Consulting Group, Darja Isaksson -medlem i regeringens innovationsråd, entreprenör, nyutnämnd GD, Vinnova och Karl Bergman -chef forskning och utveckling, Vattenfall. Moderator var Sofia Mankert, Vattenfall.

Paneldiskussionenerna bjöd på en del intressanta perspektiv och vi rekommenderar att ni kikar på den (se slutet av inlägget) men fokus låg på AI:s enorma affärsmöjligheter såsom tidsoptimering, resursbesparing, individanpassade tjänster osv och tyvärr blev samtalen väldigt obalanserade. För även om en del av riskerna med AI berördes tonades de ner eller avfärdades som något vi möjligen får hantera långt in i framtiden, rent av att de var "teoretiska hot". Det är förstås rent nonsens för den som är insatt i utvecklingen inom AI och tänker ett par vändor något vi ska göra i detta inlägg.

Vi var inte på plats rent fysiskt men följde sändningen live och hade alltså en tentakel på plats, en av bloggens läsare som fick ställa nedanstående fråga åt oss (24.04 in i videon):
"Nick Boström har ju varnat för att vi kan nå generell AI mycket snabbare än de flesta tror. Kanske inom 15-20 år. Innan dess måste AI demokratiseras. Hur får vi som kunder i Vattenfall insyn i hur AI används så det ej missbrukas?" 
Karl Bergman från Vattenfall svarade att det är lite därför de har sådana här seminarier och att det krävs transparens för att undvika situationer likt Cambridge Analytica som skadar företag samtidigt menade han att det inte går i detalj att låta kunderna "bocka för" vilken data som de vill eller inte vill ska användas för olika tjänster.

Vad vi slås av när vi hör beskrivningar av AI likt i den här paneldebatten är avsaknaden av djupare insikter om farorna. Det är förvisso jättebra att de lyfter en del av de etiska frågorna som hur enorma datamängder kan bilda beslutsunderlag för AI där endast kostnadsreduceringar och vinstoptimering blir det som styr en AI:s riktning/beslut för att algoritmen utformats så eller för att större delen av datan går i den riktningen, till nackdel för individer, vissa grupper eller den personliga integriteten. Men det räcker inte att vi bara "utbildar" de som programmerar alogritmerna när de flesta människor inte ens känner till hur AI kan och kommer att användas och hur det faktiskt kommer att förändra samhället och därmed människors politiska och ekonomiska möjligheter.

Det går förstås inte att stoppa AI-utvecklingen men påverka den gör det om det görs tidigt. Kanske accelerar AI-satsningen inte bara för att företag och nationer vill bli först med att skapa sig den ultimata konkurrensfördelen med att nå en AI-Singleton, en AI som är vida överlägsen alla andra AI-verktyg och kan dra ifrån i en ointaglig ledning, kanske drivs AI- utvecklingen även på av människor som ser det som enda möjligheten att möta klimathotet och andra systemkriser som vi människor som kollektiv till synes inte klarar att lösa själva. Men vi får aldrig glömma att det glimrande guldet på utsidan av pandoras ask kan vara förädiskt.

Sedan är det självklart också vikigt att belysa de möjligheter som AI redan skapar inom tex vården för att screena ovanliga typer av cancer. En vän till Johan vi Karolinska Sjukhuset i Stockholm har nyligen berättat hur det som för bara 4-5 åren sedan tog 1-2 månader och involverade olika kluster av skilda expertgrupper nu koordineras och granskas med AI-verktyg där interdiciplinära sökvägar och metoder snabbsöks av en AI som nu kan ge behandlingsunderlag inom loppet av ett par dygn.

En stor del av den forskning som sker vid Karolinska Institutetoch inom sjukvården generellt nu, involverar AI för att hitta praktiska medicinska tillämpningar. Det är inte teori utan hands on. Det finns många andra positiva exempel att lyfta inom sjukvården där AI-verktyg för tex röntgen-analys redan är i paritet eller bättre än många läkare. Med andra ord kan AI-verktyg kan redan nu rädda liv.

Detsamma gäller förstås inom utvecklingen av självkörande fordon och inom många andra områden där AI kan bidra till sollra data och ge beslutsunderlag som kan underlätta för människors liv och spara resurser.

Men alla tre i panelen faller platt för det kanske vanligaste antagandet och okunskapen, att ett potentiellt existenstiellt eller om så bara djupt skadligt AI-mot mänskligheten ligger "långt bort i framtiden". Ingen vet förstås med säkerhet exakt när AI-nivån når generell övermänsklig nivå, en del tvivlar på att det ens är möjligt dvs när en AI når en nivå som överstiger hela mänsklighetens kollektiva intelligens. Men när Elon Musk, Max Tegmark, Nick Boström och Sam Harris, personer i spetsen av AI-forskningen varnar för att allt inte bara talar för att vi kommer nå dit, utan att vi når det dit mycket snabbare än de flesta tror, dvs inom ett par årtionden (eller tidigare) och inte 50-100 in år i framtiden -bör vi stanna upp ett ögonblick och fundera vad det innebär.

För nästa gång någon säger att vi inte behöver oroa oss för existensiella AI-hot eller som hävdar att AI-hot möjligen ligger långt in i framtiden, bör vi påminna om en bra liknelse som Sam Harris ofta tar upp när han bemöter sådana uppånedvända och ologiska påståenden: 

Om mänskligheten visste att en övermänsklig intelligens skulle anlända till jorden om 50-100 år in i framtiden, skulle vi då vänta till sista minuten för att förbereda oss för dess ankomst? Eller skulle vi inleda ett Manhattan-liknande projekt där mänskligheten på bästa möjliga sätt förbereder sig och minimerar riskerna med ankomsten av en övermänsklig AI och dess potentiella följder för människan? 

Vi vill verkligen varna för uttalanden av så kallade experter på AI som påstår att "eventuella AI-hot kan vi fixa sen" då vi menar precis som Sam Harris och många andra att det är en fundamental tankevurpa och ett dåraktigt resonemang helt taget ur luften, utan insikt om AI-utveckling idag och vad den är på väg. För vi kan inte fixa AI-hotet sen. När vi väl når generell AI-nivå finns det inga "quick fixes" (enkla lösningar) eller ens någon kontrollerbar väg tillbaka som mänskligheten styr över. Det skulle kunna bli fantastiskt men också helt...ja ni hajar.

Men det är bara ena sidan av problemet med den snabba utveckling av AI just nu. Långt innan vi når ett potentiellt existensiellt AI-hot kan AI-verktyg missbrukas av enskilda företag och nationer som ett sätt att styra utvecklingen i en för dem fördelaktig riktning utan att andra varken kan påverka eller se vad som sker. Vi talar inte bara om att skapa smarta appar, läsa av och styra människors energianvändning, skapa självkörande fordon mm utan hela beteendespannet: Kontroll av människors vanor, politiska åskådning och ekonomiska möjligheter. Det kommer nämligen gå att manipulera människor och företag genom AI-beslut som i allt större utsträckning kommer tas av AI:n själv men under en övergående period styrs av de algoritmer ett fåtal människor utformat för att sortera och hantera data utifrån ett begränsat antal uppsatta kriterier.

Riskerna med detta är uppenbara. Några få människor eller företag skulle som Nick Boström beskriver i sin bok Superintelligens - vägar, faror och strategier, få ett aldrig tidigare skådat inflytande på ekonomi och politik som får allt annat att blekna i jämförelse. Något som även beskrivs i det inledande kapitlet av Max Tegmarks mycket läsvärda bok "Liv 3.0" om det så kallade Omegagänget som genom att bli först med att utveckla en superintelligent AI kör ifrån alla andra och snabbt blir världens rikaste och mest inflytanderika gäng i mänsklighetens historia...          

I kapitlet om Omegagänget i Max Tegmarks bok Liv 3.0 nämns ett citat från matematikern Irving Good från 1965 som är värt att fundera lite kring:
"Låt en ultraintelligent maskin definieras som en maskin som vida kan överträffa människans alla intellektuella aktiviteter oavsett hur begåvad hon är. Eftersom skapandet av maskiner är en av dessa intellektuella aktiviteter kan en ultraintelligent maskin konstuera ännu bättre maskiner; det skulle då odiskutabelt uppstå en "intelligensexplosion", och människans intelligens skulle hamna på efterkälken. Den första ultraintelligenta maskinen är således den sista uppfinning som människan någonsin behöver åstadakomma, förutsatt att maskinen är tillräckligt foglig för att säga åt oss hur vi ska kontrellera den". 
Frågan kring hotet om AI tycks bestå av två centrala delar, dels hur långt in i framtiden det tar innan vi når en utltraintelligent AI-nivå/generell AI och hur snabbt den sedan kan bli ett existensiellt hot för människan. Vi tror att problemet till att vaför de flesta människor inte reagerar när det kommer till AI (och andra hot som klimathotet, Peak Oil osv) är att de flesta människor inte kan skilja på exponentiell utveckling och vanliga S-kurvor. Med andra ord skilja mellan utveckling som först knappt märks sedan plötsligt är noterbar och sedan utvecklas explosionsartat bortom vår kontroll "i oändlighet"(AI-explosion) . Detta alltså jämfört med traditionell, människodriven utveckling som sker i gradvisa stadier.

Det mesta vi uppfattar i vårt samhälle går ju sakta och sker stegvis, det vi tar för givet kanske urholkas men ofta under många års tid och ofta har vi glömt varför en förändring kom till långt efter vi har möjlighet att påverka dess riktning och slutmål.

Men på det sättet kan vi inte förhålla oss till AI om vi vill minimera existensiella risker som kan hota oss i en nära framtid. För AI kan bli ett existensiellt hot mot människan i paritet eller rent av långt före klimathotet eller ekosystemkollapser, det är den första utgångspunkten vi behöver ha. Det är just för att de flesta inte sett AI-utvecklingen som den här diskussionen inte tagits och för att många företag drivs av en kapplöpning att hitta den ultimata AI-guldgruvan. Detta trots att AI-guldgruvan omgärdas av en giftig orm som kan bli okontrollerbar. Den är varken ond eller god bara potentiellt farlig för oss människor.

För att förstå AI måste man alltså förstå exponentiell utveckling. Vi tipsar därför om att se de numera bortgångne professor Albert A. Bartletts numera klassiska video som förklarar exponentiell utveckling på ett pedagogiskt sätt. Bartlett höll över 1000 föreläsningar om detta under sitt liv och uttalade den berömda frasen:
"Människan största tillkortakommande är hennes oförmåga att förstå exponenetialfunktionen".  
Några av tidigare inlägg på AI-temat finner ni länkar till i detta inlägg.

Ni kan se seminariet "AI – lättare liv men svårare val" i sin helhet nedan:

2018-06-30

2017: Rekordhög fossil energianvändning & rekordstor andel förnyelsbart

Den årliga energibibeln BP Statistical Review of World Energy har nyligen släppts och vi får därför anledning att se över världens energianvändning för året som gått i ett osedvanligt långt inlägg. Många rätt uppseenväckande trender går att utskilja vad det gäller olika länders fossila energianvändning såväl som ökningen av tillförd förnyelsebar till energisystemen. I det här inlägget ska vi dock fokusera på den fossila energianvändningen både på makronivå men även djupdyka lite i några nyckelländer för 2017 som även kommer bli centrala för energikartan de närmaste åren.

I kommande inlägg ska vi utifrån BP-rapporten titta närmare på vad som sker när gäller förnyelsebar energi som tex sol och vind och vad vi kan vänta oss för utveckling de närmste åren och hur vi kan hantera utmaningar och möjligheter för att acccelera den fossilfria omställningen. 

Låt oss börja med att lyfta det kanske viktigaste i årets upplaga av BP Statistical Review, energikakan som redovisar alla länders sammanlagda energianvändning och "energiproduktion" i form av olja, fossilgas och kol, förnyelsebart, kärnkraft osv.

Så här ser världens energianvändning ut för 2017.

Data från BP Statistical Review of World Energy, "Primary energy consumption by fuel"

Vad som är tydligt är att den fossila energianvädningen fortfarande helt dominerar där olja, kol och fossilgas står för 85 % av världens totala energianvändning. Detta kan jämföras med fjolåret då motsvarande siffra låg på 85,5 % , skillnaden på 0,5 % kan helt tillföras en ökad andel förnyelsebart vilket är positivt och talar för att förnyelsebart kan gå om kärnkraften som andel av världens energikaka redan om två år.

Extra anmärkningsvärt är att förnyelsebart där sol och vind ingår tillförde mer energi till det globala energisystemet än ökningen i konsumtionen av olja för första gången någonsin. Globalt växte konsumtionen av förnyelsebar energi med 16, 6 % eller med 69,4 miljoner ton i oljeekvivalenter medan konsumtionen av olja växte med 1,4 % eller motsvarande 64,6 miljoner ton i oljeekvivalenter. Räknar vi samman ökningen från kol och fossilgas ökade de dessvärre tillsammans mer än förnyelsebart även om vi skulle slå samman vattenkraft med sol och vind. 

Då världen återigen slagit rekord i konsumerad fossil energi globalt när det gäller användningen av såväl olja, kol och naturgas som fortsatte att öka, särskilt el från kolkraftverken, ökade så även utsläppen av växhusgaser som steg med hela 1,6 %. Detta från att ha legat kring noll eller knappt över noll de senaste åren, tack vare bland annat stagnerad och i fjol minskad global kolanvändning de fyra senaste åren. Men även om Kina ökade sin kolkonsumtionen 2017 var det bara med 0,5 %, den stora ökningen stod Indien för som ökade sin kolanvändning med hela 4,8 % vilket får avgörande betydelse då det är världens enskilt största kolkonsument efter Kina. 

Vi ska nu kika närmare på tre nyckelspelare för världens oljemarknad för året som gått: USA, Iran och Venezuela men för att få en överblick över oljemarknaden ska vi först titta på de 11 största oljeproducenterna i världen och de respektive ländernas egen konsumtion, statistiken gäller alltså 2017 och är hämtad från BP Statistical Review 2018.


USA -Skifferoljebubblan pumpas större med billiga lån men hur länge till innan den spricker? 

Vi kan börja med att notera att USA är världens i särklass största oljeproducent och nu även världens största oljeproducent, detta när vi som BP gör räknar med vätska från naturgas, skfferolja och olja från oljesand (det senare omfattar mest Kanada). Räknar vi på bara konventionell råolja är dock Rysslands och Saudiarabiens produktionen fortfarande större än USA:s.

Enligt amerikanska energidepartementet EIA är USA:s nettoimport (import-export) för råolja plus förädlade oljeprodukter som färdiga bränslen däribland bensin, diesel och flygbränsle 3,7 miljoner fat olja per dag men räknar vi på bara råolja hamnar siffran på knappt 6,8 miljoner fat per dag. Det kluriga här att USA måste exportera sin skifferolja till andra länder för att den egna raffinaderierna inte klarar den ökande andelen skifferolja som landet producerar. Det är en lättare typ av olja som skiljer sig från den mycket tyngre från tex Venezuela.

Amerikanska oljebolag exporterar såväl olja som färdiga bränslen som tex diesel till andra länder men är alltså inte energioboroende på olja eller flytande fossila bränslen. Fram till 2011 rådde det ett exportförbud på råolja från USA som infördes efter oljekrisen 1973/74 för att säkra att USA hade tillräckligt med inhemska oljereserver sparade för en krissituation där importer av något skäl stryptes.

USA lättade gradvis på exportförbudet för att under 2015 slutligen helt ta bort det. Men anledningen är inte att USA plötsligt upptäckt enorma mängder olja och blivit självförsörjande. Skälen är främst ekonomiska och praktiska/politiska. Genom att tillåta att amerikanska oljebolag får exportera råolja får de möjlighet att sälja oljan till ett högre pris då världsmarknadspriset på olja sätts i Brent crude som i skrivande stunder ligger på strax under 80 dollar per fat medan den nordamerikanska prissättningen WTI ligger på 74,32 dollaer per fat. När handlar om som under 2017, om över 1,1 miljoner fat råolja per dag i export från USA innebär det cirka 5,5 miljoner dollar mer per dag oljebolagen tjänar på att sälja oljan utanför Nordamerika (transportkostnader oinräknat).

Amerikanska oljebolag kan alltså tjäna mer på att sälja sin olja till länder i Europa eller Sydamerika än inom landet eller till exempelvis sin granne Mexico så länge prisskillnaden mellan WTI och Brent crude (världsmarknadspriset utanför Nordamerika) är så stor som idag. Mexico som för övrigt inom två år kan gå från att vara självförsörjande på olja och vara en nettoexportör till att precis som USA tvingas importera olja för att täcka sina behov med den stora skillnaden att Mexico inte har någon växande skifferoljaproduktion att ersätta sin snabbt fallande konventionella oljeproduktion med (-9,4 % i produktion bara under 2018). 

För USA handlar den växande exporten av olja även sannolikt om att den ökade andelen skifferolja som produceras i landet inte kan förädlas i amerikanska raffinaderier och därför måste exporteras till andra länder där den kapaciteten finns.   

Borrar vi lite djupare i oljeproduktionen från USA finner vi att råoljeproduktionen i landet inte är så hög som den först verkar. Enligt amerikanska energymyndigheten EIA låg den egna råoljeproduktionen 2017 på 9,35 miljoner fat per dag vilket är högre än 2016 men lägre än 2015 då det låg på drygt 9,4 miljoner fat per dag. Vad som ökat mest är olja från naturgasvätskor (skiffergas) som börjat räknas med de senaste åren och ger en delvis missvisande bild över hur stor USA:s ökade oljeproduktionen egentligen är.

Kortsiktigt kan USA fortsätta att öka sin skifferoljeproduktion men problemet är att inte ens vid 100 dollar per fat når skifferindustrin som helhet ett positivt kassaflöde. När kostnaderna för att hålla igång oljeproduktionen, ny borrning, prospektering och utveckling av nya reserver tas med räcker inte intäkterna till. Detta gäller alltså till och med en prisnivå som är 20 dollar högre än det i skrivande stund strax under 80 dollar per fat för världsmarknadspriset Brent crude.

Hur kan USA då öka sin skifferoljeproduktion och export? Med 0 % inlåningsränta har amerikanska oljebolag kunnat få verksamheten att rulla vidare på enorma lån och övertygat många investerare om att bolagen sitter på ofantliga oljetillgångar som kommer ge bättre och bättre aktieutdelning längre fram. Men detta är ett kortsiktigt spel som är avhängigt att oljebolagen fokuserar på att plocka de lågt hängande frukterna, dvs utvinna olja från de bästa fälten som ger mest tillbaka för minst möjliga kostnad och där utvinningstekniken och infrastrukturen redan är utbyggd. Här bör framförallt nämnas Permian-fältet i sydöstra delarna av delstaterna Texas och New Mexico där mycket av skifferutvinnningen nu koncentreras.

Den amerikanska skifferbubblan som Trump nu blåst upp ytterligare genom att på alla sätt underlätta för såväl inhemsk produktion som öppna upp för ökad export, kan när som helst punkteras. Och detta är OPEC och Saudiarabien väl medvetna om. Saudiarabien i synnerhet har råd att utvinna olja till ett oljepris ner till kanske 30-40 dollar per fat och ändå täcka sin kostnader för utvinningen även om detta är långt ifrån tillräckligt för att statskassan ska kunna finansiera de frikostiga subventioner av bensinpriser, dricksvatten och andra stöd till folket. Skillnaden mot USA är dock att Saudiarabien har en enorm pengapåse att ta av som kan svälta ut amerikanska skifferoljebolag som inte kan leva kvar med ett negativt kassaflöde hur länge som helst.

Det senare menar tex författaren till hett omdebatterade nya boken Saudi Inc. (vi har beställt boken) där forskaren, energi- och säkerhetsanalytikern Ellen Wald pekar på att Saudiarabien aktivt har ett långsiktigt perspektiv för sin oljepolitik till skillnad mot USA. I ett mycket hörvärt program i podden Macro Voices utvecklar nämligen Ellen Wald detta varefter de två energiexperterna Anas Alhajji och Joe McMonigle går igenom effekterna av det eventuella återinförandet av sanktionerna mot Iran och Venezuelas roll för världens oljetillgångar samt hur det kan komma att påverka oljemarknaden framöver.  

Iran - hur effektiva blir sanktionerna mot landet egentligen och vilka tjänar på dem? 

Tillsammans med USA och Kanada är Iran den oljeproducent som ökat sin produktion mest under året somg gått och i Irans fall, framförallt exporten. Men den 6:e augusti väntas USA införa sin första sanktioner mot USA som bland annat kommer försvåra för Iran att exportera sin olja till andra länder. Trump-administrationen meddelade nämligen den 8:e maj att de lämnar det internationella kärnenergi-avtalet med Iran som även omfattar de permanenta medlemmarna i FN:s Säkerhetsråd (förutom USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina). Trump-administrationen motiverar återinförandet av sanktionerna som togs bort under slutet av Obama-administrationens tid vid makten, med att Iran stödjer olika terroristgrupper i Mellanöstern och därmed inte lever upp till kärnvapen-avtalet, något de övriga parterna alltså inte håller med om skulle vara ett skäl att bryta avtalet med Iran.

Vi får se hur EU kommer förhålla sig till USA:s position gällande sanktionerna i augusti. Det är dock svårt att få exakta siffror över hur mycket olja Iran exporterade till EU under 2017 men det rör sig sannolikt inom spannet 500-800 000 fat per dag vilket innebär att EU efter Kina är Irans största marknad. När energiexperten Anas Alhajj uttalar sig om effekterna av ett eventuellt återinförande av sanktioner mot Iran, där även EU och övriga marknader helt eller kraftigt minskar sin import av olja från Iran, tar han upp något anmärkningsvärt. När det rapporterades i media att Iran inte kunde exportera cirka 1 miljoner fat per dag av sin produktion på grund av sanktionerna innan de lättades under mitten av 2015 observerades att cirka 500 000 fat per mer än vad Irak själva redovisade av sin export lämnade irakiska hamnar. Detta menar Anas Alhajji beror på att Iran med lite byråkratisk magi kunnat sälja en stor del av sin oljexport via Irak tack vare underbordet-handel. Kanske, menar Alhajji, har Iran därför bara gått miste om 3-400 000 fat per dag genom att gå runt sanktionerna via den svarta marknaden.

Kommer iransk olja börja exporteras via Irak igen och i så fall hur mycket? 
Grafen är av energiexperten Anas Alhaji från Macro Voices "MacroVoices Crude Oil Special June 14, 2018 Slide Deck", sida 2 

Notera gapet i den vänstra grafen mellan vad som rapporterades att Iran producerade och vad som faktiskt lämnade landet när sekundära källor som satelittbilder över tankertransporter räknats in. Detta kan sedan jämföras med motsvarande period i Irak, där ungefär samma mängd olja, cika 500 000 fat per dag lämnade Irak men som sannolikt alltså var iransk olja.

Att få sålt olja för Iran kan med andra ord även med sanktioner till stor kringgås genom tex valuta-samarbete med Kina, Ryssland och Turkiet och därmed undvika en prissättning i amerikanska dollar. Iran kan sedan tex ta betalt i fysiskt guld eller kryptovalutor av tex Kina som har ett växande behov av olja. Men övriga stora importörer som Sydkorea och Japan kommer sannolikt känna sig tvingade att återinföra sanktioner mot Iran för att inte själva drabbas ekonomiska sanktioner av USA.

Vad är då det verkliga motivet för Trump-administrationen att återinföra sanktioner mot Iran? Obama-adminstrationen gjorde ju en helt annan bedömning. Trump stödjer fossilindustrin till 100 % inte bara med underlättande för ökad export utan även genom att montera ner efterlevandet av miljölagstiftning och miljökrav för företag som utvinner fossil energi i USA. Men eftersom framförallt skifferoljebolagen kräver ett oljepris på minst 60-65 dollar per fat för att kunna upprätthålla dagens höga aktivitet, enligt en analys från Arthur Berman i februari, en av världens ledande oljeexprter, kan Trump-adminstrationen se det som fördelaktigt för amerikanska skifferoljebolag om åtminstone en del av Irans oljeexport inte kommer ut på marknaden, det kan ju pressa upp oljepriset.

Om inte annat var ett av president Trumps vallöften under presidentvalskampanjen att riva upp Iran-avtalet och en sak är säker, presidenten tycks obevkligt bestämd om att göra allt för att uppfylla sina vallöften...

Men givetvis har Trump-administrationen även ett delat intresse med Saudiarabien att försöka kväva Irans ekonomiska och politiska inflytande som nästan helt är kopplat till landets oljeexport och framöver kanske även gasexport. Landet sitter nämligen även på enorma gasreserver med 17,2 % av alla världens gastillgångar enligt BP Stat review 2018.

Samtidigt har vi OPEC:s besked nyligen att öka produktionen men utan att ange med hur mycket vilket väntas även det bidra till hålla nere oljepriserna,  något som tidigare nämnt alltså på sikt kan slå hårt mot de amerikanska oljebolagen som när alla kostnader räknas in kräver över 100 dollar per fat för att de ska kunna visa ett positivt kassflöde.   

Innan vi avslutar med att kika lite på Venezuela, en av tre nyckelländer under året som gått, är det
läge att se över riggaktiviteten. 

   Datakälla: Baker Hughes

Ovan ser vi alltså Venezeula, den tredje nyckelproducenten för året som gått och får även en temperaturmätare på några av de övriga största oljeproducenterna, genom att jämföra antalet aktiva riggar som var i bruk när oljeprisraset inleddes sommaren 2014. Vi har även med en jämförelse från sommaren 2015 när vi gjorde en tidigare jämförelse av riggaktiviteten. Det går att ta med värden från 2016 och 2017 och jämföra med senaste mätningen i maj år men poängen är ändå att riggaktiviteten klart ökar igen i USA och fallit som en sten i Venezuela. Baker Hughes som redovisar aktiva oljeriggar för industrin där vi hämtat siffrorna, har ej data för Iran tyvärr. 

Venezuela sitter på världens kanske största oljereserver men landets ekonomi är på randen till total kollaps just nu med hyperinflation, matbrist, människor som flyr landet, you name it, they live it.

Venezuelas oljeproduktion har fallit med nästan 35 % på tio år och med över 11 % på bara på ett år! Detta enligt BP statistical review 2018. Just nu är det landets militär som sköter oljeproduktionen och det går ju uppenbarligen inte så bra. Var intäkterna för de cirka 1,6 miljoner fat per dag som fanns tillgängliga för export under 2017 (egen produktion-egen konsumtion) tagit vägen är det få som vet men röken av den har de flesta venezuelaner inte sett.

Men Venezuelas fallande oljeproduktion börjar även bli ett växande huvudvärk för oljemarknaden. Om Iran tvingas minska sin export i augusti pga Trump-administrationens nya sanktioner och även Venezuela minskar eller rent av helt upphör med sin oljeexport kan det röra sig om runt 2 miljoner fat per dag (500 000 från Iran 1,5 miljoner från Venezuela) som försvinner från världsmarknaden. Det är mycket för såväl OPEC och USA att hosta fram, det skulle rent av kunna leda till brist, åtminstone på kort sikt.

Då ska vi komma ihåg att bara Kina och Indien tillsammans ökade sin konsumtion av olja med 600 000 fat per dag under 2017, minst lika mycket till lär de handla upp på marknaden i år, i ökad konsumtion. Det är alltså tillgänglig export av olja på marknaden som är av betydelse inte hur mycket som produceras totalt, den som betalar mest, ofta under bordet eller med långsiktiga kontrakt får mest olja. 

Vad kommer då omfattande sanktioner mot Iran innebära från augusti och framåt, en fortsatt minskning av produktionen i Venezuela och hur länge kan USA upprätthålla en skifferoljeproduktion som går med förlust? Och hur ska det sättas i relation till oljetoppen, Peak Oil, när kan vi vänta oss att den globala oljeproduktionen börjar minska på grund fysiska begränsningar/negativ nettoenergi vid utvinningen? Det får bli föremål för ett senare inlägg!

Trevlig lördag!

2018-06-29

När AI kliver in i våra liv blir inget sig likt

I väntan på morgondagens längre inlägg på temat olja och global energiförsörjning vi just nu förbereder kommer här ett fredagstips på AI-temat. Artificiell Intelligens (AI) är ett område vi följer noga och har skrivit många inlägg om (se länkar till ett urval nedan). Johan är även involverad i ett mindre AI-projekt som vi kommer avslöja lite mer om längre fram.

I videon nedan får vi följa med den prisbelönta författaren och journlisten Ashley Vance till ett av världens ledande AI-länder, Kanada, när han för Bloomberg Businessweek bland annat träffar en av de absolut första forskare som möjliggjort de djupa neurala nätverk som nu öppnat dörren för en helt ny typ av maskininlärning/AI-förmågor för inlärning och tänkande. Vi syftar förstås på Geoffrey Hinton, beteende- och datavetaren som sedan 1980-talets början pekat på det oundvikliga steget för lärande maskiner som imiterar den mänskliga hjärnans inlärning genom input från egen erfarenhet som sedan ger den möjlighet att ta aktiva beslut tex i trafiken för självkörande fordon. Djup maskininlärning med neurala nätverk är något som sedan mitten på 00-talet steg för steg blivit möjligt tack vare supersnabba processor (i synnerhet grafikprocessorer från Nvidia) och Internet.

Ashley Vance har för övrigt bland annat skrivit den mycket läsvärda biografin om Elon Musk som starkt rekommenderas att läsa för att förstå Elon Musk och varför han mot alla odds satsar alla sina pengar och sin energi på elbilar, rymdindustrin, utveckling av solenergi och ja på senare år även sitter med i styrelser för ledande AI-företag i Silicon Valley och utveckling av världens snabbaste underjordiska borrmaskin (The Boring Company).

Några av våra tidigare inlägg på AI-temat:

2018-06-25

Vi provkör nya Nissan Leaf -ny svensk video!

Hoppas bloggens läsare har haft en trevlig Midsommar helg! Vi tog en välbehövlig paus från skrivandet och Johan ägnade istället en hel del tid åt pyssla om sin bigård i Dalarna och att klippa färdigt en svensk version från vår provkörning med nya tredje generationen av elbilen Nissan Leaf.

Sedan tidigare har vi gjort en video där vi provkör nya Nissan Leaf för vår internationellt inriktade EVolution Channel men nu är så äntligen den svenska videon klar för Olja för Blåbär kanalen! (se även i slutet av inlägget). Våra intryck från den två dagar långa provkörningen av nya Nissan Leaf var överlag mycket positiva. Vi tog elbilen på en tur som innebar körning på motorväg och landsvägar kring Uppsala och de vackra småvägarna ut mot Skokloster slott.

Nya Nissan Leaf framför Skokloster slott


Bilen har en rad praktiska finesser och bland annat ett större batteri, nu på 40 kWh vilket ger den en räckvidd på cirka 25 mil under sommarhalvåret och tester gjorda av i Norge visar att den klarar en räckvidd på 20 mil vid -10 grader. Framförallt gillade vi den nya så kallade "e-pedalen" som innebär att du kan köra mer eller mindre helt med en pedal. När du släpper på accelerationspedalen (ej gaspedal i en elbil...) återförs bromsenergin till batteriet och bilen bromsar faktiskt in till helt stillastående läge. Perfekt vid stadskörning, köer eller vid start och stop i backe.

Även den nya adaptiva farthållaren Pro pilot var mycket trevlig och gjorde körningen enkel och smidig.

Nya Nissan Leaf är riktigt kvick vilket innebär säkra och pålitliga omkörningar med 0-100 under 8 sekunder vilket imponerar i den här prisklassen. Den Leaf vi provkörde var en fullt utrustad variant med Tekna-paketet (så när som på Pro Parking, tekniken som gör det möjligt att låta bilen parkera åt dig (men med dig kvar bakom ratten). Med Tekna-paketet går nya Nissan Leaf för cirka 400 000 SEK innan supermiljöbilspremien som från och med den första juli innebär att privatpersoner eller företag kan få 60 000 SEK i bidrag när de köper en ren elbil.

I grundutförande kostar nya Nissan Leaf 374 900 vilket alltså efter supermiljöbilspremien innebär 314 900 SEK. Ett pris som omfattar bland annat e-pedal som standard, baksätesvärmare och uppvärmd ratt mm som säkert kommer locka många att våga köpa en elbil.

Vi får se hur snabbt de 290 miljonerna som avsatts av Transportstyrelsen för i år räcker så sent som den 19:e juni hade över 151 miljoner redan tilldelats men den som inte får sina pengar i år kommer förhoppningsvis få dem 2019.

Några frågetecken gäller varför Nissan till skillnad mot tidigare modeller och övriga elbilstillverkare valt att inte ha smart temperaturstyrning av batteriet. Det nya 40 kWh-batteriet har under tester visat stor känslighet för snabbladdning vid -10 eller vid flera snabbladdningar i följd där batteriet är för varmt eller kallt och inte kan snabbladdas i 50 kW. Konsekvensen under en långresa på säg 70 mil kan leda till att snabbladdningen tar 3-4 gånger längre än vad som är tänkt vid varje snabbladdning. Vi har inte kunnat bekräfta detta då vi inte kört så långt men hoppas Nissan kan lösa det. Men som en pendlarbil är det en utmärkt elbil redan nu då det räcker att ladda hemma efter arbetet för att kunna köra minst 20 mil i sträck nästa dag. 

Vi tackar Hedin Bil Uppsala för att vi fick låna bilen i två dygn och har inte fått någon ersättning för att göra videon eller skriva detta inlägg.

Vi kommer i kommande program berätta om våra intryck av nya Jaguar I Pace som Roberth var och provkörde nyligen på Trosta park vid Arlanda flygplats. Johan har dock även kikat på Jaguars första rena elbil när den visades upp för första gången i Sverige vid Ecar Drive på Djurgården för några veckor sedan.

De närmaste två veckorna kommer vi även skriva om ett nytt spännande elfordon som kommer tillkännages snart och som vi varit med och bidragit lite till... 

Nedan vår provkörning av nya Nissan Leaf, med det större 40 kWh-batteriet och utrustad med Tekna-paketet 
 

2018-06-16

Brandlarmet har gått: Räddningstjänsten gör sitt jobb men personalstyrkan minskar

För fyra år sedan inleddes en skogsbrand i Västmanland som skulle bli en av Sveriges mest omfattande någonsin. För såväl svenska myndigheter som invånare blev det ett uppvaknande över hur illa ställt det var med Sveriges krisberedskap. Strumpor, mat ja vad vet vad fick civilbefolkningen bistå med för att en hårt arbetande räddningstjänst skull kunna kämpa vidare. Vattenbombande flygplan fick flygas in från Frankrike och Italien för Sverige saknade detta precis som lager för utrustning och proviant för att räddningstjänsten skulle kunna sköta sitt arbete under de cirka 11 dagar som det tog att få kontroll på denna enorma skogsbrand.

Sommaren 2015 skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle som fått stor spridning där vi bland annat tog upp exemplet med skogsbranden i Västmanland och pekade i artiklen på att Sveriges krisberedskap är under all kritik och måste byggas upp igen för att kunna möta framtidens utmaningar. Krisberedskap och ett helhetsperspektiv på energi, ekonomi och hållbarhet är även fokus  i vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet. I somras blev Johan intervjuad i TV4 med anledning av att Hesa Fredrik gick igång av misstag i Stockholmsområdet.

Så vad har då hänt sedan 2014 med Sveiges krisberedskap? I det här inlägget ska vi fokusera på den svenska räddningstjänsten och vad som har hänt sedan den "chockinjektion" svenska samhället, inklusive svenska myndigheter fick i samband med skogsbranden i Västmanland.

Låt oss börja med att klargöra att räddningstjänsten gör ett respektingivande och professionellt arbete men vår kritik och våra frågor gäller vilka åtgärder som regeringen och svenska myndigheter vidtagit sedan 2014 för att stärka Sveriges brandförsvar samt generella civilförsvarsförmåga.

Frågan om resurserna till Sverige räddningstjänst och dess personalförsörjning är högst aktuell och viktig då det just nu pågår ett antal skogsbränder i Sverige och nyligen avslutades flera större skogsbränder i just Västmanland, en i Rörbo utanför Sala i samma område där den enorma skogsbranden inleddes 2014. De 70-talet brandmän som kämpade mot skogsbränderna i Västmanland denna gång fick dock kontroll på dem för cirka en vecka sedan.

I ett inlägg för drygt en vecka sedan skrev vi om behovet av ökad självförsörjningsgrad av mat i Sverige och hur EU:s nya ekoförordning försvårar för en sådan utveckling istället för att underlätta för den.

När vi följde bevakningen om skogsbranden i Västmanland på SvT:s Aktuellt slogs vi av att av fem helikoptrar som vardera släppte cirka en kubikmeter vatten vid varje vattenbomb-överflygning, var fyra privata och en från Försvarsmakten. Ytterligare en helikopter från Försvarsmakten användes som mest, dvs sex helikoptrar. Men innebär detta att brandförsvaret inte har egna vattenbombande helikoptrar eller valde man de närmast tillgängliga civila helikoptrarna i området för att kunna sätta in dem snabbast möjligt?

Hur det än ligger till med den saken var det kanske mest anmärkningsvärt att lagom till att bränderna i Västmanland var under kontroll anlände två vattenbombande flygplan från Italien som MSB lånat in med hjälp av EU som först skulle stanna till imorgon men sattes igår in för att släcka nya bränder, denna gång i Nacka utanför Stockholm. MSB har på grund av den extremt höga brandrisken bett att få låna planen i ytterligare en vecka.

Sverige har alltså fortfarande inga egna brandsläckande flygplan och det går cirka sex helikoptrar per flygplan räknat i antal kubik vatten de kan bära per vattenbombning. En helikopter släpper runt en kubik vaten medan ett vattenbombande flygplan kan släppa runt sex kubik.

När de franska brandförsvaret flög in två plan till Sverige 2014 framkom det att Frankrike hade 10-talet flygplan helt avsedda för vattenbombning. Frågan blir då, varför kan Sverige inte likt svenska Förvarsmakten gör tex genom att dela kostnaden med bland andra Norge och Finland för att använda transportflygplanen Globamaster C17, göra något liknande för att få direkt tillgång till vattenbombande flugplan. Det kan ju enkelt lösas genom att antingen låta bygga om eller köpa in åtminstone sex vattenbombande-flygplan vars kostnader och tillgång kan delas mellan Sverige, Norge och Finland tex?

Men flygplan och helikoptrar i all ära, en uthålligt brandförsvar kräver tillräckligt med personal. Så låt oss kika närmare på personalförsörjningen för Sveriges brandförsvar. År 2000 fanns det enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap 17 654 brandmän i Sverige. Av dessa var 6162 heltidsantställda och 11 492 deltidsanställda och då ingår även befäl och brandmän (ja självfallet även kvinnor!). Senaste statistiken över antalet hel- och deltidsanställda brändmän som MSB står för sträcker sig till 2015 men efter att ha varit i kontakt med två hjälpsamma personer på MSB har vi fått siffror även för 2016 och 2017. Vi får då nedanstående diagram.

Sedan 2014 har antalet hel och deltidsanställda minskat med cirka 180. Här ingår såväl kvinnor som män, brandmän och befäl. Men helt avgörande för att Sveriges brandförsvar ska fungera är ett tillräckligt antal deltidsanställda brandmän. Av det totala antalet personal inom räddningstjänsten (2017 års preliminära siffror), är nämligen hela 10 555 eller drygt 68 % av hela styrkan deltidsanställda brandmän. Endast 4882 är heltidsanställda. Med ett ökat antal svåra skogsbränder går det ibland åt hela de lokala och regionala brandförsvarsstyrkorna och även styrkor från andra län eller regioner. För detta krävs att det finns personal som kan kallas in men som också möjliggör att personal kan bytas ut för att få vila upp sig, att kämpa mot skogsbränder i mer än en vecka är en omänsklig påfrestning för de flesta.

Det är därför allvarligt att antalet personal inom räddningstjänsten fortsätter att minska när det i själva verket behöver öka kraftigt om Sverige ska kunna hantera de växande antal skogsbränder vi kan vänta oss med ökad torka i landet. Men en deltidsanställd brandman har oftast minst ett deltidsarbete till vid sidan om för att kunna försörja sig. Efter det nya kollektivavtal som förhandlades fram under hösten 2016 mellan fackförbunden av bland andra Brandmännens riksförbund, Kommunal och Sveriges Kommmuner och Landsting (SKL) har många deltidsanställda brandmän av förståeliga skäl valt att sluta. Avtalet innebär bland annat att OB-tillägg och bilersättning togs bort. För många brandmän kan det innebära flera tusen kronor i månaden för ett redan lågt betalt arbete.

Det är lätt att glömma bort räddningstjänsten när det blir fokus på Polisen som även de behöver mer resurser och bättre lönevilkor för sin personal. Men Sveige behöver bygga upp ett fungerande civilförsvar och där är räddningstjänsten helt avgörande. Det är helt ohållbart att antalet brandmän, särskilt deltidsanställda, fortsätter att minska när det i själva verket behöver ÖKA från dessa redan låga nivåer. Nästan lika allvarligt är det att Sverige eller de nordiska länderna gemensamt inte har införskaffat egna vattenbombande flygplan.

Det har gått snart fyra år sedan de första larmklockorna ljöd och Sverige fick smaka på lite av de krafter som redan är "säsongsvardag" i Kalifornien och delar av tex Australien med enorma bränder som sysselsätter enorma brandförsvarsstyrkor i veckor och hotar stora bostadsområden. Nu måste Sveriges räddningstjänst få resurserna för att möta en helt ny verklighet där skogsbränder blir fler och större, det kommer sannolikt kräva tuffa prioriteringar från andra skattefinaniseriade områden men det "lönar sig" lätt när stora bostadsområden och människor annars kan komma att ryka med av bara farten vid nästa "rekord-omfattande" brand som drabbar Sverige. För räkna med att det blir fler stora skogsbränder.