2016-05-24

"Den stora kondensatbluffen"-Världens konventionella oljeproduktion inte ökat sedan 2005

För ett par veckor sedan skrev vi om en vetenskaplig studie som visat att hälften av världens låttåtkomliga oljereserver sannolikt inte finns eller aldrig kommer kunna utvinnas av ekonomiska och tekniska skäl.

Johan fick idag ett nyhetsbrev via mail från Charlie Hall, författaren och forskaren bakom energibibeln Energy and the Wealth of Nations: Understanding the Biophysical Economy och personen bakom forskningen kring EROI (Energy Return on Energy Invested) eller nettoenergin för framtagningen av olika energikällor.

En nyhet som vi verkligen hajade till över var en analys av geologen och matematikern Jeffrey Brown. Jeffrey Brown som vi skrivit om flera gånger tidigare, är huvudpersonen bakom den så kallade exportlandmodellen som visar hur världens tillgängliga oljeexport krymper varje år. Detta till följd av att främst Kina och Indien lägger beslag på en allt större del av den oljeexport som minskar i volym varje år.

Oljexporterande länder som Saudiarabien och andra länder konsumerar allt mer av sin egen produktion vilket innebär mindre över till export. Parallellt minskar som bekant oljeproduktionen i en majoritet av världens oljefält.

Nu har Brown återigen tittat närmare på vad han kallar "Kondensatbluffen-handlar oljeöverskottet bara om olja?". Brown belyser ett problem som vi skrivit om flera gånger tidigare, att bland annat två av världens idag ledande statistikdatabaser, amerikanska energimyndigheten EIA och BP Statisicial Review of World Energy, definierar olja som en sammanslagning av allt möjligt som egentligen inte är råolja och tidigare inte räknades med.

Tex så räknar BP i statistik med vätskor från naturgas, okonventionell skifferolja och kanadensisk oljesand i den totala mängd olja som produceras i världen.  Amerikanska EIA har förvisso separat statistik för "råolja plus kondensat" vilket ligger närmast verkligheten för "råolja" men i den data som vanligen citeras är det total oljeproduktion som gäller och då ingår förutom BP:s statistik även flytande bränsle från kol och biobränsle.  

Men Brown menar att den statistik som kommer närmast verkligheten för världens konventionella oljeproduktion, EIA:s "råolja plus kondensat" är en bluff eller snarare mycket vilsledande.

Om Brown har rätt är det som amerikanska energimyndigheten EIA redovisar som en ökning med drygt 4 miljoner fat konventionell råolja sedan 2005, i själva verket bara kondensat. 

Kondensat, förklarar Brown, är lätta kolväten som kondenserar från gasform till flytande form när de lämnar oljresvoarer där det råder högt tryck och sedan kommer upp och ut ur oljebrunnen. Men kondensat från råolja är per definition inte råolja och de bör därför inte klumpas ihop.

Världens konventionella oljeproduktion har planat ut


Något som tyder på att Brown har rätt är att nettoimporten av råolja i USA ökade under december 2015 mot föregående år och Brown menar att den olja USA importerar troligen är ren råolja för att täcka upp för den stora mängd kondensat som landet numera tvingas producera från skifferoljan.

Brown frågar sig:

"Varför skulle raffinaderier fortsätta att importera stora, växande mängder av riktig råolja, om de inte var tvingade, när vi sett enorma lageruppbyggnader av amerikansk råolja plus kondensat?" 

Sannolikt, menar Brown, har amerikanska raffinaderier insett att de inte kan omvandla en blandning av råolja och kondensat på samma enkla och billiga sätt som ren råolja. Kondensatmängden har alltså vuxit i andel men råoljeproduktionen legat kvar på samma nivå.

Oljeindustrin definierar kolväten efter dess energitäthet i så kallad API -vikt. Kolväten under en API på 45 definieras som olja medan API på mellan 45 och 75 definieras som kondensat.

Att det inte råder något tvivel om skillnaden mellan råolja och kondensat kan vi även se på prissättningen av olja. Den olja som prissätts på världsmarknaden sätter ett värde på råoljan för sig och där ingår varken kondensat, vätskor från naturgas, biobränslen eller något annat.

Brown menar att de kraftigt stigande oljepriset fram till 2014 till stor kan förklaras med en stagnerande konventionell oljeproduktion parallellt med en stigande efterfrågan. Efter 2014 då? Ja, det kan ni läsa om i föregående inlägg.

Har Brown rätt att cirka 4 miljoner fat olja per dag ska dras bort från världens konventionella oljeproduktion och från den statistik som redovisar alla möjliga vätskor som inte är råolja, innebär det inte bara att världens konventionella oljetopp sannolikt redan är nådd. Det innebär också att världens totala oljeproduktion, med den mest raffinerade statistiksammanställning av EIA (avsiktlig formulering) ska minskas med lika mycket och därför hamnar på 89 miljoner fat per dag istället för 93.

Räknar vi på BP:s statistik hamnar den på 84,6  miljoner fat per dag istället för 88,6. Framförallt framstår ökningen enligt BP inte så stor längre, från 82 miljoner fat per dag år 2005. På samma sätt kommer EIA:s ökning från samma år i ett nytt ljus och har då bara ökat från 84,5 till 89.

Hur man än räknar på oljeproduktionen ska vi inte vänta oss någon ökning av konventionell billig olja framöver, snarare tvärtom. Tidskriften Oil and Gas Journal skrev igår:

"Mängden nya upptäckter av konventionell olja 2015 hamnade på bara 2,8 miljarder fat olja, vilket är en rekordlåg nivå sedan upptäckningstakten av olja och gas drog igång efter andra världskriget".

Senaste statistiken (från BP Statistical review of World Energy 2015 och EIA) ger då att eftersom världen konsumerar cirka 78 miljoner fat konventionell olja per dag innebär det att världen upptäckte knappt 36 dagars konsumtion av konventionell olja år 2015!

Gapet mellan konsumtionen och upptäckten av den billiga konventionella oljan växer med andra ord, vilket tvingar oljebolagen att ge sig efter de högt hängt frukterna som den amerikanska skifferoljan och den kanadensiska oljesanden. Att ersätta billig energi med dyr energi är inte ett recept för ekonomisk tillväxt utan ett drivande incitament för att ställa om vårt fossila energiberoende medan vi ännu har energi och tid. Kretsloppsbygge framför tillväxt, med icke ändliga resurser istället för ändliga, blir då en nödvändighet inte en valmöjlighet.

Att världens viktigaste oljeproduktion, den konventionella nått en platå och sannolikt kommer börja minska inom några år tyder allt på nu. Fenomenet Peak Oil eller oljetoppen som Marion King Hubberts varnade för i sina geologiska och matematiska beräkningar redan 1946 får vi anledning att återkomma till senare i veckan när Johan recenserar "The Oracle of Oil", en nysläppt biografi av journalisten Mason Inman.

En historia med många lärdomar och avslöjanden som lär intressera många långt utanför oljeindustrin.

2016-05-22

En kanadensisk svart svan och andra dolda svanar rör om i oljedammen

För knappt en månad sedan skrev vi att vi väntade ett lägre oljepris och kanske en lagrings- och raffinaderikris i USA kopplad till landets oljeutvinning. Detta får vi nu anledning att revidera. Mycket har hänt sedan dess och kanske av störst betydelse är att en kanadensisk svart svan seglat fram i oljedammen.

Oljemarknaden är precis som världsekonomin mycket känslig just nu och vindarna vänder fort samtidigt som nya mörka moln tornar upp som inte fanns i sikte innan. Det är därför svårt att säga något säkert om tex oljeprisets kortsiktiga utveckling. För en månad sedan tydde dock överfulla lager, Irans ökade oljeproduktion/export och otaliga oljetankers som väntade på att komma till hamnar för att pumpa över det svarta guldet, på att priset snarast skulle ner.

Nu är det mer osäkert men flera tunga indikatorer tyder på att priset ska fortsätta uppåt de närmaste sommar-månaderna. De tre främsta stavas Kanada, Nigeria och Venezuela.  

Det råder delade meningar om hur exakt hur stort överskottsproduktionen av råolja är på världsmarknaden just nu men den ligger sannolikt på runt 1,5 miljoner fat per dag. I tidigare inlägget skrev vi att Internationella energiorganet IEA i sin senaste prognos reviderat ner överutbudet för andra halvan av detta år till 200 000 fat per dag de två sista kvartalen och pekade då främst på amerikanska skifferproduktionen.

Inte så konstigt, bara 2015 blev 48 amerikanska olje- och gasbolag bankrutt som en följd av för höga utvinningskostnader relativt ett lågt oljepris och många fler väntas i år. Investerare med skräpobligationer i dessa bolag sitter än så länge till synes kvar men produktionen väntas alltså av IEA att döma stängas ner på många håll i USA under andra halvan av detta år.     

Kanadas oljesand hotas av en brand- förlorar 484 miljoner kr varje dag

Men bortsett från en väntad minskad produktion från USA har grannen i norr dykt upp som en oväntad faktor. De gigantiska bränderna som ännu drabbar den kanadensiska delstaten har tvingat en rad oljeproducenter att stänga ner sin verksamhet med följden att landet de senaste veckorna gått miste om cirka 1,2 miljoner fat mer dag. Detta innebär att den Kanadensiska oljeekonomin går miste om runt 484 miljoner kronor varje dag räknat på ett oljepris på 48,4 dollar per fat, mätt i nordamerikaska prissätningen WTI. 

Kanada som till skillnad mot USA, producerar tillräckligt med olja för sitt eget behov och är nettoexportör av olja med en export på cirka 3 miljoner fat olja per dag, varav 2/3 är nettoexport. Exportbortfallet på grund av branden, innebär därför att 60 % av landets viktigaste intäktskälla nu för tillfället är stoppat. 

Detta innebär i sin tur att nästan hela det beräknade överskottet på världsmarknaden räknat i produktion per dag är utraderat, åtminstone tillfälligt på grund av branden i Kanada. Något som inte minst drabbar USA dit i praktiken all kanadensiska oljeexport går. USA har dessutom fler och större raffinaderier som kan ta hand om den mycket tunga olja som utvinns ur den kanadensiska oljesanden. Vilket gör att Kanada måste importera färdiga oljeprodukter som bensin och diesel från USA trots att man utvunnit oljan själva (förklarar varför Kanada exporterar mer olja än landet behöver för eget behov).  

Illustrationen ovan är skapad tillsammans med illustratören Anna Westin för vår bok Olja för Blåbär -ENERGI, MAKT & HÅLLBARHET

Venezuela och Nigeria kan få plus att gå till minus på oljemarknaden  

Det är värt att påminna sig om, igen och igen att trots oljeprisraset sedan 2014 och en oljeindustri i kris samtidigt som det råder ett överskott av olja på marknaden just nu, är överskottet väldigt skört och litet. Viktigast av allt: Världen har aldrig efterfrågat mer olja än nu och förutom Kanada och USA har det dykt upp två andra producenter som kan bidra till att överskottet snart blir ett underskott.

Så sent som den 16:e maj hade Nigerias oljeproduktion fallit med 800.000 fat per dag som en följd av attacker mot landets viktiga oljefält i södra delen av landet. Parallellt håller utvecklingen i Venezuela på att urarta fullständigt något som bloggrannen Flute rapporterat flitigt om. Tappar Venezuelas president Nicolas Maduro och landets försvarsmakt kontrollen över oljeproduktionen och/eller transporten av oljan från landet skulle det spä en möjlig bristsituation ytterligare.

Energianalytikern, investeraren och hedgfundmanagern Erik Townsend menar i sin senaste podcast MacroVoices att slår vi samman den minskade produktionen i Kanada med Nigeria och Venezuela är det fullt möjligt att produktionen i dessa länder bidrar till ett produktionsbortfall på cirka 3,5 miljoner fat per dag. Drar vi bort tidigare nämnda överskottet på 1,5 miljoner per dag i världen har vi plötsligt istället ett underskott på 2 miljoner fat. 

Samtidigt konstaterar Townsend att oljelagren i USA:s viktigaste oljelager i Cushing, Oklahoma nu är uppe i 96,5 % och inte kan fyllas på mycket mer. Kommer denna olja kunna släppas ut på marknaden tillräckligt snabbt om brist uppstår och kan den raffinadereras? Eller kommer lagren fortsätta att fyllas på till bristningsgränsen?      

Jokern blir därför hur Saudiarabien och OPEC ska reagera på ett eventuellt underskott på runt 2 miljoner fat per dag. Hur mycket produktionskapacitet finns kvar och innebär möjligen det faktum att Saudiarabien nyligen bytte ut sin oljeminister att landet planerar en annan linje? Dvs har man tvingats överge strategin som förts sedan mitten av 2014 att överproducera olja för att tvinga ner priset och konkurrera ut främst amerikanska oljeproducenter som kräver ett oljepris på runt 60-70 bara för att täcka sina kostnader. 

De närmaste veckorna och månaderna blir verkligen spännande att följa.

2016-05-19

Sveriges krisberedskap och sårbarhet prövas- dags att vakna!

Idag påminns vi återigen om Sveriges stora sårbarhet för IT-attacker och sabotage mot samhällsbärande infrastruktur, ja eller helt enkelt beroendet av centraliserade system utan lokal backup och krisberedskap.

I början av 2015 släcktes i stort sett hela Gotland ner i nästan två timmar. Åtminstone i Visby-området gick det heller inte att tala i mobiltelefon. Batteriback-up...näpp icke fungerande.

Idag och de senaste dagarna har Sverige utsatts för en koordinerad attack mot centrala IT-system och samhällsbärande funktioner. Att det är en riktad attack råder det inget tvivel om, det är helt enkelt för många sammanträffande på en gång. Bloggrannen Cornucopia?/Lars Wilderäng sammanfattar det hela väl:
  • Radio- och TV-stromasten i Hägarlerd har rasat
  • Rakeltjänst för blåljusmyndigheterna saboterad i Tranemo
  • SR och SVT i Göteborg har stora problem
  • Luftrummet stängt i Mälardalen och norrut pga "kommunikationsproblem" och "problem med radar", även Landvetter har stängt ner. Plan får dock landa. Wilderäng/Cornucopia? har sökt Luftfartsverkets presstjänst för att be dem specificera "radar" och sådant som de inte använder nuförtiden. De svarar dock inte i telefon. Bäst så, kanske?
  • SJ:s bokningssystem är nere
  • G4S larmcentral i Stockholm ska enligt uppgift ha problem
  • SOS Alarm 112 hade problem i hela landet och gick inte att nå
Enligt Swedavia ska felet i flygtrafiken ha berott på ett tekniskt fel i datakommunikationen som nu är löst och trafiken ska komma igång nu under eftermiddagen och kvällen. Oavsett, bör detta få svenska myndigheter att fundera ett par gånger till innan man låter SAAB fjärrstyra Sveriges flygledartorn från ett eller par ställen. En riktad attack och all trafik drabbas... 

Det hela påminner oss om hur sårbara centrala system kan slås ut och få löjligt stora konsekvenser. När effektivitet och kostnadsbesparingar får härja fritt utan något helhetsperspektiv med långiktighet och krisberedskap med i kalkylen, byggs sårbarheter in i systemet som inte kan hanteras när de "testas" avsiktligt eller oavsiktligt på grund av en storm eller liknande.

Utan att spekulera i vem eller vilka som ligger bakom attacken, bör attacken ses som ännu en väckarklocka för svenska myndigheter såväl som svenska medborgare om att se om sin krisberedskap.

För mer om krisberedskap se gärna vår debattartikel i Dagens Samhälle från i somras eller läs något av tidigare inlägg om möjligheten att öka livsmedels- och energiförsörjningen lokalt.      


Sveriges krisberedskap under all kritik, dags att vakna!


2016-05-18

Världens första storstadsbana för Podcars i Nigeria 2020?

I början av året skrev vi om Nasa-knutna företaget SkyTran som utvecklat ett podcar/spårbils-system som bygger på Maglev-teknik.

Bakom tekniken ligger uppfinnaren och ingenjören Douglas Malewicki som vi skrivit om tidigare och som Johan träffade under Podcar City 9-konferensen i Silcon Valley i november.

Business Insider rapporterade nyligen i en mycket läsvärd artikel att SkyTran fått i uppdrag av Världsbanken via Sytra, ett globalt transportkonsultföretag, att bygga en 40 km lång podcar-bana i Lagos, Nigerias folkrikaste stad. Bygget ska stå klart redan 2020 och om allt går enligt plan börjar det byggas redan i slutet av detta år.

Bildrättigheter: www.skytran.com

Detta är inte bara en stor framgång för SkyTran utan för alla företag och intresserade av podcars då det blir en testkörning i verkligheten i tuffaste möjliga trafikmiljö. Lagos ligger omfattar nämligen endast en yta motsvarande New York City men har dubbelt så stor befolkning och trafikbelastningen är enorm.

Enligt SkyTrans vd, Jerry Sanders kommer podarna färdas cirka 70-100 km/h och företaget beräknar att kostnaden hamnar på 13 miljoner dollar per km (cirka 107 miljoner SEK) vilket kan jämföras med en kostnad på runt 160 miljoner dollar (1.32 miljarder SEK) per km för en tunnelbana.

SkyTran har redan byggt en framgångsrik testbana i Tel Aviv i Israel och intresse för podcar-tekniken finns bland annat även i Indien.

För drygt en vecka sedan skrev vi om Greenville-Spartanburg International Airport i South Carolina, USA där man nu diskuterar möjligheten att sammanbinda parkeringen med terminalen i likhet med podcarsystmet som redan finns på Heathrows flygplats utanför London. Kanske får vi även se en podcar-bana med liknande teknik i Austin, Texas där en grupp entreprenörer vill bygga ett podcarsystem mitt i staden. 

Trots att vi glädjs åt intresset i Nigeria är det samtidigt anmärkningsvärt att det är utvecklingsländer som verkar mest intresserade av detta hållbara transportmedel även om möjligheterna och fördelarna med podcars jämfört med andra transportmedel kan vara lika stora i tex Europa och USA. Men med de enorma trafik- och föroreningar samt hälso/miljöproblem som redan finns i tex Indien, Kina och många afrikanska storstäder, är incitamenten snarare påtvingande och myndigheter kan helt inte vänta längre. Rådande transportsystem som i de flesta fall bara innebär fler bilar på vägarna och ett ökat behov av fossila bränslen löser varken kollektivtrafiken eller hälsoproblemen.

Ska bli spännande att följa SkyTran och andra podcar-system de närmaste åren. Kanske blir Nigeria det första storskaliga systemet i storstadsmiljö. Kan det fungera i storstaden kan det givetvis fungera i och mellan mindre städer och orter. Att tekniken är driftsäker, säker och praktisk visar om inte Morgantown i West Virginia, USA där podcars sedan början av 1970-talet tagit studenter och många av stadens invånare runt i ett bergsområde med ungefär samma klimat som i Sverige.


SkyTrans strömlinjeformade pod
       Bildrättigheter: www.skytran.com

2016-05-15

Ett cafébesök fram och tillbaka i tiden

Idag gjorde Johan en söndagsutflykt till Tidstrandsfabriken i Sågmyra eller närmare bestämt tog en fika vid det nyöppnade caféet vi snart ska komma till.

Sågmyra är den lilla orten som i början av 1900-talet byggdes upp kring det som på 1940-talet skulle bli Sveriges och en av Nordens största yllefabriker. Fabriken med ägaren och grundaren Axel Ludvig Tidstrand hade nära 1000 anställda på 40-talet och befolkningen var långt över den dubbla mot dagens cirka 500 invånare. Här tillverkades allt från yllefiltar och kostym/dräkt-tyger av högsta kvalitet, ylletyger för uniformer till svenska försvarsmakten till bilklädsel för Volvo-personvagnar.  

Tidestrandsfabriken i Sågmyra
Foto wikimedia commons av  Calle Eklund/V-wolf

Precis som varvsindustrin och i princip all annan svensk industri på 1970-talet utsattes för hård konkurrens från producenter i Europa och övriga världen, lades verksamheten ner trots hög kvalitet och hängivna arbetare. År 1976 stängdes så fabriken och sedan dess har framförallt ett antal klädbutiker och klädkedjor härbärgerat i de stora lokalerna.    

Idag finns ännu Sågmyra Hembygdsmusem kvar som drivs helt idéelt och verkligen rekommenderas för att lära sig om Tidenstrandsfabriken och orten som tidigare bland annat även hade ett sågverk.

Ett företag som bevarat charmen i de faluröda timmerbyggnaderna som ansluter till Tidstrandsfabriken, är Sågmyra Byggnadsvård och Kökshandel som säljer ny och begagnad kvalitetsutrustning i en trevligt inredd lokal på Tidstrandsvägen. Samma ägare har nu även öppnat ett litet café i samma stil som alltså var målet för dagens utflykt.


Ett café i Sågmyra värt ett besök
Entré på Tidstrandsvägen precis bredvid fabriken

Inbjudande lokal 


I fönstret skymtar ett litet rum där man kan ta en fika

Lokalen där caféet nu återfinns har de senaste åren inhyst ett antikvariat för att innan dess varit privat bostad åt Hugo Frisk, tidigare ägare av Tidstrandsfabriken. Fabriken ägs idag av Hedlundsgruppen. 

Har man vägen förbi Sågmyra och tar leksandsvägen mellan Bjursås och Leksand tar man av på samma sida som Sågmyra Herrgård och Tidstrandsfabriken längs leksandsvägen som inte går att missa!

Vi skriver detta inlägg utan ersättning för ett uppskattat lokalt intiativ som försöker stärka den lokala ekonomin och så långt möjligt säljer varor producerade i Dalarna med omnejd med. Lokalt kan vara starkt och hållbart.

Trevlig söndag!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...