2017-02-26

Hyperloopen: Blir Indien först med ett fullskaligt system?

Det är dags för en uppdatering om Hyperloopen. Det har nämligen hänt en hel del sedan Johan intervjuades i ETC Stockholm i augusti förra året om detta vad som kan bli världens femte typ av transportmedel.

De två huvudkonkurrenterna om att bygga det första fullskaliga Hyperloop-systemet för trafik är Hyperloop Transportation Technologies (HTT) och Hyperloop One (HO). Båda har huvudsäte i Los Angeles men har helt olika sätt att bygga sina team och företag.

HTT består i huvudsak av forskare, studenter och intresserade från hela världen som arbetar gratis i utbyte mot framtida aktieoptioner och för av att vara med och bygga vad som kan bli ett revolutionerande transportmedel. HTT har även haft ett samarbete med University of California Los Angeles (UCLA) där studenter varit med i designprocessen av Hyperloopen vid Supra. Studio.

HTT ska inom de närmaste månaderna så äntligen, efter en del förseningar med inlämningen av olika redovisningar av miljötillstånd, börja bygga den 8 km långa testbanan i Quay Valley som ligger cirka halvvägs mellan Los Angeles och San Francisco.

Hyperloop One består å andra sidan av ett antal stora investerare i spetsen som anställt flera hundra ingenjörer, designers, programmerare mfl som arbetar på heltid (med lön) med att till en början bli först med en fullskalig testbana. HO har förvisso redan byggt en kort test-bana norr om Las Vegas men den är inte färdigställd ännu men lär sannolikt precis som HTT bli det under året.

Hyperloopen är långt ifrån någon dröm från Jules Verne längre. Sedan tidigare har vi rapporterat om att HTT kommit överens med den slovakiska regeringen om att göra huvudstaden Bratislava till en hub för en Hyperloop-förbindelse mellan Wien, Bratislava och Budapest. Samtidigt har Hyperloop One bland annat fört samtal om ett Hyperloop-system mellan Sverige, Åland och Finland.

Men kanske varken, USA, Europa eller Abu Dhabi/Dubai blir först med ett fullskaligt Hyperloop-system för gods eller persontrafik. Idag rapporterar nämligen indiska tidningen Deccan Herald att HTT nu är i samtal med fem olika indiska delstater om att bygga en Hyperloop i landet. HTT ska redan ha fått fem olika erbjudande och kommer börja bygga när de fått en lämplig markyta i någon av delstaterna.

HTT arbetar precis som tidigare med andra partners och frivilliga aktörer för att samla tillräckligt med kapital och expertis för att kunna förverkliga detta framtidsprojekt. I Indien inleder HTT nu en insamlingsrunda tillsammans med andra företag och Universitet i Indien och utomlands för att få ihop 100 miljoner dollar till projektet.

Men inte ens i Indien är HTT ensam om att försöka bli först med Hyperloopen. Imorgon, måndag den 27 februari håller huvudkonkurrenten Hyperloop One ett seminarie i Indiens huvudstad New Delhi dit företaget bland annat ska ha lockat landets järnvägsminister trots att myndigheterna hittils bara ska ha fört samtal med HTT...

Kampen om den första Hyperloop-banan är med andra ord hetare än någonsin och det återstår att se vem som blir först. Hyperloop One skriver dock på sin hemsida att företaget siktar på att ha det första Hyperloop-systemet för godstransporter igång redan 2020 och det första för passagerartrafik 2021 vilket låter optimistiskt med tanke på att ingen fullskalig testbana ännu är på plats.

Samtidigt konstater vi att 27 team från olika delar av världen nyligen testade sina Hyperloop-kapslar i Spacex testanläggning i Hawthorne, Kalifornien. I Hyperloop-anläggningen som mer är att likna vid en tunnel råder det nära vakuum vilket gör att kapslarna i praktiken inte möter något luftmotstånd när de färdas igenom den cirka 1,6 km långa och drygt 1,8 diameter breda tunneln (inklusive rörets yttre del).

Nedan kan ni se när några av teamen testar sina kapslar och når hastigheter på över 90 km i timmen.

Tävlingen med 27 olika Hyperloop-kapslar vid SpaceX-anläggning i Kalifornien


Hyperloop One hoppas bli först med världens första Hyperloop-system mellan Abu Dhabi och Dubai. Nedan kan ni se hur de tänker sig att ett sådant system kan fungera. Notera likheterna mellan de självkörande kapslarna som tar passagerarna de första kilometerarna till Hyperloop-stationen och Podcars som vi brukar skriva mycket om. Finns helt klart potential att kombinera dessa system.


I vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet ägnar vi ett helt kapitel åt Hyperloopen och andra elektriska transportmedel. Vi kommer förstås följa utvecklingen av Hyperloopen med spänning.

2017-02-23

Hjälp Linköping att bli landets första kommun för bina!

För knappt en månad sedan skrev vi ett inlägg med inspiration från Kanada om hur man kan skapa miljöer i städer där bin och andra pollinatörer kan trivas. Vi uppmanade då andra att ta kontakt med sina respektive svenska kommuner för att på liknande sätt som redan görs i tex storstadsregionen Toronto och den mindre staden Kamloops i Kanada, skapa städer och samhällen för bina.

Tre dagar efter att vi publicerat inlägget kontaktades Johan av en av bloggens läsare, Eva Gustavsson som frågade om hon kunde använda delar av inlägget i ett medborgarförslag till Linköpings kommun vilket vi förstås tyckte var en utmärkt idé! Medborgarförslaget fick titeln En bivänlig stad -En stad för bin och andra viktiga pollinatörer och lades upp i tisdags.

Vi är förstås glada och lite stolta över att ha kunna så ett frö av inspiration som nu förhoppningsvis slor rot på riktigt i Linköpings kommun. Om förslaget tas emot med öppna öron och ögon kan det bli starten på något mycket bra för bin och pollinatörer inte bara i Linköping utan även på andra håll i landet. Oavsett hur förslaget behandlas kan texten med fördel användas som utgångspunkt till liknande förslag till andra kommuner.

Sist men inte minst uppmanar vi alla att gå in att rösta på Eva Gustavssons medborgarförslag om att göra Linköpings kommun till en stad för bina! När förslaget fått 100 röster måste det tas upp av kommunen så låt oss se till att det får minst 1000 röster, vilket måste ske senast till den 20 april!

Ni finner hela texten till medborgförslaget här och den avslutande summeringen nedan:
"Jag föreslår att Linköpings kommun blir en bivänlig stad. Konkret innebär det att förstärka insatserna för pollinerande insekter genom att: 
1. Plantera blommor, buskar och träd som gynnar honungsbin, vilda bin och humlor, t.ex. olika Salix-arter.
2. Slå gräsmattor och ängsmark efter att nektar- och pollengivande blommor blommat över.
3. Aktivt slå vakt om friheten från bekämpningsmedel inom kommunal verksamhet.
4. Aktivt försöka minska användningen av bekämpningsmedel på privat mark.
5. Sätta upp insektshotell i offentliga parker.
6. Slå vägrenar och kanterna längs cykelbanor efter att växterna blommat över".
Snart är våren här och bina ger åter liv åt trädgården! 

2017-02-21

Ladda hus och bostadsområden med elbilens batteri

I den sevärda dokumentären Det Våras för Solen som vi skrev om nyligen intervjuades den holländska entreprenören Robin Berg om ett mycket intressant projekt där bostadsområden blir självförsörjande på el med hjälp av elbilars stora batteripack.

I holländska Utrecht satsar nämligen holländska bolaget Lombox med Robin Berg i spetsen på att installera laddstolpar för elbilar som inte bara gör att de boende i området kan ladda sina elbilar, de kan även föra över el från sina elbilsbatterier tillbaka till husen. Det hela är lika enkelt som genialt då detta innebär att hus med solcellsanläggningar kan drivas på natten hjälp av ett nät av elbilar som befinner sig i bostadsområdet under natten.

Vad som gör detta extra intressant är att elbilar ofta har batteripack på över 40kWh eller i Teslas fall upp till 100 kWh. Vilket kan möjliggöra att samtliga elprylar i ett vanligt svenskt hushåll (bortsett från värme-systemet) i praktiken kan drivas i en till två veckor helt bara på batteripacket från en elbil. Det är inte så konstigt som det kan låta när man betänker att de batteripack för hushåll som Tesla erbjuder i form av Tesla Powerwall 2 endast är på 16 kWh. 

Ur beredskapssynpunkt innebär förstås möjligheten att kunna driva hela hushållet på el i 1-2 veckor bara genom att ha en elbil hemma en ovärderlig resurs. Det innebär även att man inte skulle behöva investera i så många hushållsbatterier vilket kan bli en enorm kostnad om man vill bli självförsörjande på el med tex solcellspaneler på taket. Teslas Powerwall kostar tex minst 72 000 kronor (inkl installationskostnad) men har du redan en elbil i garaget med tex en Lombox- uppladdningsstolpe till huset skulle du i praktiken ha tillgång till ett mobilt energilager på flera Tesla Powerwalls 2.  

Det återstår att se hur Teslas elbilar/batteripack kan användas med Lombox-stolpar men det fungerar tydligen med Nissan Leafs 24 kWh batteripack (som nu uppgraderas 48 kWh). Även om inte elbilarnas batterier är avsedda för att driva ett hushåll kan de lätt tömmas på kanske 40-50% och ändå räcka till de flesta resor till arbetet och hem igen. Bäst blir det förstås om det går att ladda elbilen nära arbetet/under dagen. Att ladda/tömma ur elbilens batteri varje dag är det många som gör utan att dess laddkapacitet påverkas särskilt mycket.

Tesla Model S tappar ungefär 7 % av sin laddkapacitet efter 10 000 mil eller tre år vilket innebär att ett 85 kWh batteri har kvar ca 79 kWh när det är ful-laddat efter tre års användning.

Självfallet påverkar antalet laddcykler batteriet utsätts för men minst lika viktigt är att batteriet inte står full-laddat eller får stå under 20 % under längre perioder. Helst ska litiumbatterier ligga inom spannet 20-80% laddat så ofta som möjligt för att inte tappa så mycket i laddkapacitet. Något att tänka på för er som lämnar mobil/laptop -laddare ipluggade under dagar och nätter trots att batteriet nått 100 %. Detta drar ur batterierna som inte mår bra av sådan behandling och alltså tappar laddkapacitet av att ständigt vara ikopplade.

Se Robin Bergs TEDx-presentation nedan för att förstå mer hur tekniken fungerar. Förhoppningsvis får vi se något liknande i Sverige snart då det skulle innebära en enorm beredskaphöjning för alla personer och myndigheter med elbilar och solceller på taket. Det skulle även kunna innebära en ny möjlighet för bostadsrätter/bostadsområden att gå över helt eller delvis till egen solcellsel utan att behöva investera i dyra batterilager.  


2017-02-18

Coal (cool) me down Trump!

Donald Trump fortsätter att ta beslut som om de togs i en annan värld. Kanske presidenten egentligen tror han verkar i ett parallellt universum och basar över en planet där allt är upp och ner, där det inte finns klimatförändringar eller resursbegränsningar?

Så vad har karln då nu hittat på ? Senaste frågatecknet i Trumps bubbelvärld är den totala okunskapen om att 60-70 % av människokroppen består av RENT vatten och att jordens yta till cirka 71 % består av H2O. Det fick förstås de flesta amerikaner lära sig som 9-åringar i skolan (förhoppningsvis?) men om man är från en annan planet...

Detta är hur som helst den första slutsatsen man kan dra av Trump-administrationens senaste märkliga penndrag där presidenten i torsdags signerade Resolution 38 som innebär att:

Kolindustrin inte längre behöver ha koll på vattenkvalitén vid gruvområden eller återställa strömmar eller vattendrag efter det att gruvverksamheten är avslutad. Det blir därför i praktiken mer eller mindre fritt fram att dumpa föroreningar från kolkraftverk som kan skada grundvattentäkter och andra vattendrag i USA. 

Innehållet och konsekvenserna av Resolution 38  har bland annat analyserats i läsvärda artiklar av UPI och Bloomberg.

Men det spelar mindre roll för Trump som alltså riktar sig till kolgrävare och kolindsutrin, en industri som på grund av stigande energikostnader och fallande lönsamhet nu utlovas en lysande framtid av presidenten. Kolinudstrins huvudvärk med växande konkurrens av solenergi-lösningar, kan ju lätt trollas bort bara regelverk som skyddar rent vatten och naturområden röjs ur vägen...

Beslutet innebär hur som helst att regelverk som skapades under Obama-adminstrationen och idag bland annat skyddar vattenområden längs en sträcka på över 960 mil och omfattar ett område på 52 000 hektar i det område som kallas Appalachia, tas bort. Detta är ett område i östra delen av USA som länge dragits med ekonomiska problem och hög arbetslöshet men som ännu sitter på stora naturresurser, i synnerhet kol.

All will soon be well in Appalachia! (region i östra USA)

Men vi bör sluta förfäras över farorna med den dräpande kortsiktighet och egoistiska planering som uppenbarligen präglar Trump-administrations politiska beslut och som fortsätter att genomföras med till synes kirurgisk precison. Det är dags att stanna upp och fundera lite över hur det överhuvudtaget är möjligt att dessa förändringar kan ske så obehindrat. Varför visar opionsundersökningar att Trump ännu har ett ungefär lika starkt stöd som när han vann presidentvalet?

Svaret är att Trump inte behöver massmedia på sin sida längre. Trump behöver bara behålla stödet hos sin väljargrupp och detta sköts skickligt och manipulativt genom kanaler som Twitter, youtube, Facebook och allehanda forum där politiskt likatänkande Trump-grupper utbyter idéer med varandra utan att någonsin ifrågasättas eller snarare erbjudas alternativa tankar. Logiska resonemang, kritiskt tänkade och fakta stöts bort som vore det en farlig sjukdom.

Men problemet slutar inte där. Endast 36 % av amerikanerna har ett pass. En majoritet av amerikanerna lämnar alltså inte landet och kan därför svårligen vidga sina vyer utan blir istället fast i en liten bubbla som präglas av de få nyheter som fås genom smala åsiktskorridorer i sociala medier och via likasinnade vänner och bekanta i umgängeskretsen.  

Utecklingen och användningen av sociala medier har exploderat sedan Barrack Obama vann valet för bara fyra år sedan vilket gör att en jämförelse med Trumps valrörsle inte ens är möjlig. Under åren 2012-2016 har digitaliseringen och automatiseringen inom tillverkningsindustrin i USA fortsatt i en aldrig tidigare skådad takt.

Frustrationen och oron för framtiden bland framförallt arbetslösa, outbildade amerikaner utanför delstaternas mega-metropoler har vuxit till en stark rädsla om att förlora det som ännu finns kvar.  

Det lilla kitt som håller samman de många tusen små- och medelstora städer och samhällen som finns utspridda över hela USA håller sakta men säkert på att vittra sönder.  Samhällen splittras när de som klarar omställningen flyttar eller isolerar sig i stängda områden medan andra samhällsgrupper blir bidragsberoende eller rent av hamnar på gatan eller i missbruk av olika former. Något tillspetsat givetvis då det kan se olika ut på olika håll i USA men det är den känslan många amerikaner bär på och den verklighet som många redan lever i.  

Samtidigt får de väljargrupper som just drabbats hårdats av samhällsomvandlingen höra hur länder som Kina går framåt och alltmer tar över USA:s ledande roll på många områden så som inom energi- och transportområdet och sakta men säkert närmar sig USA på det militära området. Detta stärker rädslan och oförståendet inför en värld som på många sätt vänder upp och ner på den verklighetsbild många amerikaner tagit för given så länge.

I detta till synes begynnande kaos kliver en udda figur fram i form av Donald Trump som ifrågasätter hela den rådande poltiska ordning som inte kunnat vända denna utveckling, särskilt den omvälvande utveckling som skett på den amerikanska landsbygden och i de fattiga förorterna till storstäderna. Fabriker och gruvor har lagts ner eller flyttats utomlands. Detta medan samhällsservice stegvis försämrats eller försvunnit i många förorter och på landsbygden och bytts ut mot en organiserad brottslighet och/eller där utökat gängens territoriella kontroll över kvarteren.

Centralt för att Donald Trump ska behålla sitt väjarstöd är därför att uppfylla sina vallöften vilket den nya administrationen nu gör på punkt efter punkt i en hög takt. Vi har tidigare tex skrivit om hur Trump-administrationen drar in stödet till klimatforskning och lagt fram en fossilfokuserad energiplan som sätter USA:s fossilindustri i första rummet.

Men för att Trumps politik ska fungera måste syndabockar skapas både inom landet och utanför USA:s gränser. Med historien som riktmärke finns det flera tydliga paralleller mellan Trump-administrationens tillvägagångssättt och den som användes under 1930-talets Tyskland där Hitler successivt sorterade bort sina moståndare och all form av offentligt eller organiserat oliktänkade samtidigt som människors rädsla för framtiden omvandlades till samhörighet och hopp.

1930-talets Tyskland och dagens USA är förstås väldigt annorlunda, fundamentalt ligger skillnaden i att tyska ekonomin mer eller mindre krossats under 1920-talet och att den tyska befolkningen inte vara lika politiskt, religiöst och etniska mångfacetterad som den är i dagens USA. I 1930-talets Tyskland var det därför lättare att skapa enighet kring en ledare och peka ut miniroteter som syndabockar då dessa grupper ändå inte kunde bjuda något organiserat motstånd.

Men likheterna ligger i hur snabbt ett etablerat politiskt och demokratiskt system kan börja ifrågasättas och därmed monteras ner. Risken är att löften om förändring som infrias bereder vägen för fler förändringar som människor först i efterhand börjar ifrågasätta, när skadan redan är skedd.

Många vill förstås även här påtala att USA:s har ett starkt rättssytem, en oberoende Högsta domstol och skickliga mediehus som gör att ingen president sitter säkert. Detta äterstår att se men det vore naiivt att ta det för givet. Trump bryter sin egen mark och struntar blankt i vad som stod där förut.  

När det blir så hett om öronen att Trump-adminstrationens projiseriade verklighetsbild börjar svaja inom landet kan Trump-administrationen dra upp andra ess ur rockärmen och peka ut och ifrågasätta tex "framgångssagan Kina" och "skurken" Iran som båda blivit tacksamma offer för de stereotyper man vill skapa.

Det är i denna kontext vi måste förstå Trumps framfart om vi på allvar ska kunna påverka de miljontals amerikanska medborgare som ännu stöder Trump men som befinner sig ett politiskt ingemansland och är fastlåsta i psykologiska spärrar, barriärer som de inte kan ta sig över utan hjälp från andra som står utanför boxen.

Men med en dåres envishet vill vi ändå hävda att det ännu finns hopp för ett öppet amerika och med det en levande landsbygd. Men räkna inte med att traditionella mediala kanaler och metoder eller rättsväsendet ska leda vägen för den nödvändiga omställning som landet kommer behöva göra de närmaste åren.

Naturen har börjat skicka fakturorna och betalningarna kan inte längre skjutas på framtiden oavsett hur röd Trump och andra blir i ansiktet när resursbegränsningar och klimatförändringar smärtsamt göra sig påminda. I ett sådant läge kan det vara vettigt att skydda landets otvetydigt mest värdefulla resurs vid sidan om folket, nämligen tillgången till rent vatten.

2017-02-16

"Nu börjar naturen skicka fakturorna" -Föredrag av Rockström, World Economic Forum

För precis en vecka sedan skrev vi ett inlägg om värdet av att förstå exponentiell utveckling. Hur vi bara kan förstå och hantera utmaningarna i form av klimatförändringar, utarmningen av planetens ändliga resurser och kollapsen av livsviktiga ekosystem när vi förstår att inget kan växa i oändlighet.

En av bloggens mest inbitna läsare tipsar om ett helt nytt föredrag som precis hölls vid World Economic Forum av Johan Rockström. En presentation som på ett ovanligt pedagogiskt och inspirerande sätt visar på hur allvarligt läget för planten är men framförallt varför och hur vi människor kan och måste vända utvecklingen de närmaste årtionden. Eller som Rockström uttrycker det:

"De närmaste 50 åren, avgör de närmaste 10 000 åren för planeten".

Johan Rockström är en efterfrågad internationell talare och har utsetts till Sveriges miljömäktigaste person ett antal gånger och är huvudgrundare av såväl Stockholm Resilience Center och Stockholm Environment Instiute. Idag är Rockström chef för Stockholm Resilience Center och en av världens ledande klimatforskare eller snarare "planetforskare"- med helhetsgrepp om människans inverkan på planetens olika livsuppbärande system.

Det finns otaliga citat att diskutera och olika perspektiv att fördjupa sig i men det kommer vi få anledning att återkomma till i senare inlägg. Så länge rekommenderas starkt att se den endast 21 minuter korta men mycket innehållsrika presentationen "Beyond the Anthroposcene".