2014-12-17

Skifferboomen i USA: Oljan peakar senast 2019, gasen 2016

I tisdags förra veckan hölls ett webinar anordnat av bland annat Post Carbon Institute där USA:s skifferboom analyserades djupgående. David Hughes, huvudförfattaren bakom den hittills mest omfattande rapporten av skiffergas- och skifferoljeproduktionen höll en mycket sevärd presentation.

Vi har tidigare skrivit om rapporten "Drilling Deeper-A reality check on Govt forecasts of a lasting fracking boom" så vi hänvisar i första hand dit. Vi nöjer oss här med plocka ur tre av Hughs grafer från presentationen som i princip talar för sig själva.


Skiffergasen i USA peakar 2016 

Källa graf: David Hughes web briefing 9 dec

Grafen ovan visar hur de flesta skiffergasformationerna redan peakade runt 2012 och att Macellus-formationen som är den enskilt största formationen väntas peaka redan 2016. När Marcellus börjar minskar, minskar så hela USA:s skiffergasproduktion. 

Kineserna får följaktligen vända sig till något annat land för flytande naturgas framöver. Gasavtalet med Ryssland lär vara mer värt än drömmar om obegränsade mängder av amerikansk skiffergas.     

Grafen nedan visar vad som skiljer Hughes- och amerikanska energimyndighetens (EIA)  -prognoser.  
Hughes VS EIA- prognoser
Källa graf: David Hughes web briefing 9 dec

Total oljeproduktion i USA börjar minska igen 2019

Källa graf: David Hughes web briefing 9 dec

Ovan har ni USA:s all produktion, fördelad på USA:s djuphavsproduktion (nedre blå), följt av produktionen på land (båda avser nedre 48 staterna), skifferoljeproduktionen och slutligen ytterst små volymer av olja från dammsugning av gamla fält med ny teknik (EOR) och droppar från Alaska.

Det är förstår tveksamt om amerikanska skifferbolag kommer kunna öka produktionen av gas och olja fram till 2016 respektive 2019 med tanke på det fallande oljepriset. Brunnar som ska komma igång säg 2016, kräver att investeringar och uppbyggnad av infrastruktur görs redan nu. Detta kommer sannolikt inte ske i samma omfattning som tidigare när varken riggoperatörerna eller investerarna kan räkna med någon vinst så länge utvinningskostnaderna ligger över intäkterna för oljan man säljer - vilket det redan gör för många bolag.

Det skiljer sig givetvis mellan skifferformation till skifferformation beroende på om infrastrukturen är på plats, och hur länge investerare är beredda att vänta på att oljepriset vänder uppåt igen, för det kommer det göra. Frågan är dock hur länge det dröjer innan vi är tillbaka på runt 110 dollar som är break even för många djuphavsriggar, oljesanden i Kanada och delar av skifferutvinningen.

Ryssland har dock redan uppenbara problem vid nuvarande prisnivåer.      

Vår granne Norge lider redan av det fallande oljepriset och därmed Sveriges export framöver som bloggrannen Cornucopia/Lars Wilderäng rapporterat om.

Avslutningsvis rekommenderar vi Post Carbon Instiutes nya video som illustrerar spridningen av antalet borrade fracking-brunnar fram till nu (sedan 2003) och som även hur många skiffergas- och skifferoljebrunnar som amerikanska regeringen räknar med ska borras fram till 2040.

2014-12-14

Söndagsmys: Hur värdesätter vi världens fröbank?

Vi har en världsbank och vi har centralbanker/riksbanker alla bundna av ett tankesätt och ramverk för en ekonomi med enformig styrning - för optimal spridning över hela klotet. Inte för att alla ekonomier ser likadana ut eller synkar bra med varandra. Inte heller för att en lokal ekonomi inom en nation alltid kan blomstra med samma uppbyggnad och verksamheter som grannekonomin bara några mil bort.

Nej, men för att vi ska kunna hålla drömmen om en global ekonomi levande med åtminstone delvis ömsesidigt beroende har vi sett till att tillväxtflaggan hissas varje dag. Detta trots att det går stick i stäv med naturens resursgränser.

Det visar sig dock allt mer att på en planet med ändliga resurser lönar det sig att använda beprövade tankar och metoder som är i balans med de lokala förutsättningarna -naturens resursbank.

Detta gäller allt ifrån energi- tillgång- och användning, tex hur mycket det blåser där du bor, hur många soltimmar du har, hur du kan lagra energi där du bor, hur lite/mycket energi du behöver för att täcka dina behov, till hur mycket du kan odla av din egen mat.

Om vi värdesätter överlevnad, livskvalitet och kapaciteten att klara olika typer kriser på samma sätt som naturen är uppbyggd att hantera olika väder och årstider blir en av de första rimliga slutsatserna av vi måste bygga en fröbank.

Problemet är nämligen att när man odlar i dag blir det oftast i form av gigantiska tomatodlingar eller vetefält där i princip samma grödor och sädesslag odlas år in och år ut. Något som vi knappast behöver påminna bloggens läsare om,  i praktiken sker helt tack vare tillgången till fossila bränslen i alla jordbruksmaskiner (tänk framställningen av flytande bränsle som diesel) och i bekämpningsmedel (tänk olja) och gödsel (naturgas).

Monokulturer som det kallas när man odlar en sak i taget på en begränsad yta har lett till att vi tömmer jorden på samma näringsämnen och inte låter jorden/marken hämta sig för återväxt som ofta tar år, ibland återtionden.

Enformigt odlande av grödor dammsuger inte bara jorden på vissa näringsämnen. Det leder dessutom till att fleråriga växter som har större motståndskraft för att hantera tuffa år med tex torka försvinner eller upphör att växa. Missväxt vissa år kan även hanteras bättre med flera olika, naturliga grödor då det nästan alltid finns någon gröda eller sädesslag som klarar sig.

Som vi rapporterat om tidigare har tex fleråriga-växter rötter som ofta letar sig många meter ner i marken för att ta upp näring och dela med sig näring till jorden och andra växter. Det är cocktailen av insekter, växter och jord osv som är magin och styrkan, inte enformigheten.

Trots att multinationella företag vill ta patent på allt från rissorter som odlats i Vietnam i tusentals år till livskraftiga grisar som trotsar bilden av de antibiotika -beroende -klengrisarna vi ser på jättefarmarna överallt, finns det ett växande nätverk av människor som skapar fröbanker och kunskap som har globalt ursprung och tro det eller ej många gånger global användning.

Söndagens tips blir därför att läsa artikeln "The largest seed exchange in the world" på resilience.org. Bland annat om hur Panagiotis Sainatoudis anordnade en mycket lovande fröbytarträff i Grekland, där delegationer och människor från minst 18 länder träffades för att utbyta fröer och kunskaper.    

Vi rekommenderar även teasern för dokumentären SEED ACT av den portugisiska filmaren Sara Baga:

   

Trevlig söndag!

2014-12-10

Att våga tänka det otänkbara

För att förstå detta inlägg och värdet av att noga lyssna på vad Göran Frisk och även Robert Dalsjö, FOI:s forskningsledare säger, hänvisar vi först till tidigare inlägget:

Göran Frisk möjlig kandidat till försvarets nya lärartjänst

När man vet vilken oerhörd kunskap Göran Frisk har om Sveriges försvarsförmåga och kopplar samman det med Dalsjös analys av Ryssland blir slutsatsen och även vår uppmaning till läsaren, "att våga tänka det otänkbara".

Det innebär inte att man ska bli rädd, att tänka att "nu är det snart slut" eller vi ska inget göra för att det som sker det sker ändå. Nej, att vara realist och gå vidare med visdom i hand är att ständigt lära sig nya sätt att tänka, ta vara på tidigare erfarenheter och anpassa sig till nya förhållanden med rätt redskap och tränad förmåga.

Detta gäller inte bara hur vi ska förhålla oss rörande Sveriges försvarsförmåga och nya hotbilder utan likväl som vi vanligen skriver om här på bloggen, livsmedelsförsörjning, energiförsörjning, hur vi bygger en självbärande ekonomi, sociala samarbeten och användningen av naturens resursförråd.

Att våga tänka det otänkbara är första steget men att se till att ha kunskaperna och resurserna att hantera det otänkbara kan vara livsavgörande en dag. Hoppas många ser den här videon och fler som Göran Frisk träder fram i det lilla som i det stora för att bidra till att få rätsida på det här landet.

Lyssna 1h:19min in i videon för att först höra Göran Frisk.

2014-12-08

Elväg för lastbilar mellan Gävle och Storvik byggstart 2015

Vi har tidigare rapporterat om projektet att "elektrifiera" E16-motorvägen mellan Storvik och Gävle för tung lastbilstrafik. Vi beskrev då e-highways eller elvägar som:

"Ett kontaktledningssystem som påminner om det för pendeltåg installeras längs befintlig infrastruktur, enklast längs motorvägar. En lastbil med dieselhybridmotor kopplas till en generator som driver en elmotor som i sin tur får kardanaxeln att rotera (sätter i sin tur drivhjulen i rörelse).

Lastbilen kan köra som vilken diesellastbil som helst (och tankas med diesel) men när den kör på motorväg som är utrustad med kontaktledningar förs en intelligent strömavtagare monterad ovanför förarhytten upp mot kontaktledningen. När kontakt upprättats, antingen automatiskt eller av föraren manuellt drivs lastbilen helt på el".

Nu skriver Annonsbladet i Falun att projektet att bygga elväg mellan Gävle hamn och Storvik fått klartecken att börja byggas hösten 2015. Vi lär se konstruktioner längs vägen i början av 2016 säger Anders Bylund, affärsutvecklare för Siemens i Sverige.

Projektet är nämligen bara början i den innovationsupphandling som Trafikverket just nu genomför för att bygga elvägar på de mest trafikerade vägarna i Sverige. Med andra ord var det inget drömmande när vi tidigare skrev om hur triangeln Göteborg, Malmö och Stockholm kan bli elektrifierade med denna teknik. Med en elväg norrut mot Sundsvall och senare Kiruna skulle stora delar av Sveriges idag helt fossilberoende lastbilstrafik kunna drivas nästan helt på el.  

Tekniken för elvägar som Siemens ligger bakom har stora fördelar jämfört med induktiva lösningar där lastbilar laddas genom kontakt med maken. Det är lättare att underhålla eltrådar och de kostar mindre att bygga. Det kan även finnas säkerhetsrisker med induktiva lösningar, menar Siemens.  

Tänk att det skulle ta 100 år efter att denna teknik introducerades för att vi skulle inse hur den kan användas mellan städer och inte bara inom städer som idag med trådbussar, spårvagnar och järnväg.

Givetvis är inte detta någon universal-lösning för att hantera Sveriges oljeberoende. Persontrafiken måste hanteras med järnvägar eller lokala och regionala transportlösningar som Folkbanan. Det kan däremot ses som övergångslösning för att se till att vi klarar godstrafiken även när importen av olja inte räcker till eller blir för dyr. Något som lär aktualiseras i takt med att exportmarknaden för olja fortsätter att krympa fram till 2030.

I vår kommande bok ägnar vi ett helt kapitel åt eltransporter och går även igenom varför eltransporter inte blev kvar i Nordamerika där de en gång var helt dominerande i städerna.  

Elvägar utefter E16 & E4 snart här?
Sträckan Gävle hamn-Storvik börjar byggas 2015, fler sträckor kan följa efter. Markerat med rött vilka som kan bli aktuella därefter.

För mer om eltransporter se gärna tidigare inlägg, nedan ett urval:

2014-12-05

BRICS världsbank räcker inte för Kina, startar en egen

Vi rapporterade i augusti om hur BRICS-länderna startat en alternativ världsbank. Syftet med banken, den så kallade New Development Bank är att länder som Kina, Ryssland och Indien ska kunna öka sitt ekonomiska inflytande och samtidigt minska sitt beroende av den amerikanska dollarn.

BRICS världsbank har passerat nästan obemärkt förbi övrigt mediabrus men nu går det inte att sticka huvudet i sanden längre. Vi behöver nämligen inte vänta till efter 2016 som i fallet med BRICS världsbank, för att se konsekvenserna av ett seriöst alternativ till världsbanken, internationella valutafonden och amerikanska dollarn.

Bloggrannen Jojo Olsson på den läsvärda bloggen Inbeijing, rapporter nämligen att Kina nu skapat     
en alldeles egen världsbank. Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) som banken heter har dragits igång av Kina och redan fått ihop i 22 medlemmar. Förutom Kina - världens största eller näst största ekonomi beroende på vad du mäter, har länder som Indien, Vietnam, Indonesien och Malaysia gått med.

Banken ska till en början låna ut pengar till olika infrastrukturprojekt i Asien. Gissningsvis kommer Kina erbjuda att lån i kinesiska yuan eller någon gemensam valuta som prissätts i kinesiska yuan och kringgår på så vis helt den amerikanska dollar.

Kina vill givetvis precis som i fallet med BRICS- utvecklingsbank få ett inflytande som reflekterar dess numera enorma ekonomiska avtryck globalt. Joje Olsson skriver bland annat att Kinas andel av rösterna i Världsbanken förvisso höjts från 2,8 % till 4,2 % men USA har trots allt 15,8 % vilket även vi menar är helt orimligt. Lika märkligt är det att Japan med hälften av Kinas BNP har 6,8 % av rösterna i Världsbanken.

I nya kinesiska världsbanken AIIB är det respektive lands BNP som avgör hur många röster man får i banken. Kina får därmed 67,1 % av rösterna i AIIB medan Indien får 13,3 %. Lite skillnad mot västdominerade världsbanken alltså. Vi vet först i slutet av 2015 hur den nya banken kommer fungera men en sak är säker, Kina kommer diktera villkoren i form av sin överväldigande majoritet i antal röster i banken.  

Hittills har USA lyckats hålla Australiens och Sydkoreas tassar bort från AIIB men hur länge kommer det fortsätta och framförallt hur många fler länder kommer gå med?

Vi kan samtidigt konstatera från tidigare inlägg att det pågår ett finansiellt krig mellan å ena sidan USA och andra sidan Kina och Ryssland. Men som Joje Olsson skriver i Finansliv pågår också ett rent handelskrig mellan USA och Kina. Ett handelskrig där olika avtal exkluderar respektive inkluderar länder i olika handelskonstellationer. Detta gäller särskilt i Sydostasien där båda länderna vill utöva sitt inflytande bland ett större antal länder.

Solen går upp i öst och ner i väst men det har vi i väst inte riktigt fattat innebörden av ännu. Lika bra att anpassa sig och gilla läget!

Trevlig fredag!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...