2016-12-07

Olja för Blåbärs Julklappstips 2016!

Det har blivit dags för årets julklapptips från oss på Olja för Blåbär-redaktionen! Nedan följer lite hårda pakettips. Huvudtemat för i år är Olja, Artificiell Intelligens, självförsörsörjning/omställning och odling.

På temat olja, energi och ekonomi


Vi inleder förstås med vår egen bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet som presenterades på internationella torgets stora scen på bokmässan i Göteborg 2015 och ännu är högaktuell. Boken väver i hop energi, ekonomi och hållbarhet till ett helhetsperspektiv på ett lättförståligt sätt med många svenska och internationella perspektiv på det fossila energiberoendet. Tanken är att ge inspiration till hur vi bryter framförallt oljeberoendet genom att visa vad som redan görs och vad som kan göras med transportsystem, matproduktion och energiförsörjning men samtidigt inte blunda för de många utmaningar vi har framför oss.

Olja för Blåbär har fått många fina recensioner och kommentarer som ni finner här. Johan Kuylenstierna, chef för Stockholms Universitet beskrev den så här:

"Detta är en bok som borde delas ut till samtliga skolelever i årskurs tre på gymnasiet – men även till samtliga riksdagsledamöter och gärna till alla företag inom Svenskt Näringsliv."

Bloggrannen och författaren Cornucopia?/Lars Wilderäng skrev så här efter att ha läst den:

"Mästerligt detaljerad läsning om vår tids mest akuta globala samhällsproblem."

Inledningen av boken och innehållsförteckning finner ni på Fri Tanke förlags sida, vårt förlag.
Ett utdrag ur kapitel 7: "Den strategiska ellipsen och Den kinesiska draken –
framtidens energisäkerhet" har publicerats i tidningen i ETC och finns att läsa här.

Vi har under året hållit ett en rad föredrag på samma tema som boken, bland annat ett föredrag vid Stockholms Universitet som ni kan se här. Boken innehåller många illustrationer, grafer och bilder för att göra det mer levande. Illustrationerna och omslaget är skapade tillsammans med illustratören Anna Westin som tex illustrerade Sveriges Radios julkalender 2014.


Oracle of Oil - Första biografin om vetenskapsmannen bakom Peak Oil

I somras skrev Johan en recension här på bloggen om den mycket läsvärda biografin om personen bakom Peak Oil, Marion King Hubbert. Boken är skriven av den prisbelönta amerikanska journalisten Mason Inman och bjuder på mycket mer än en resa i historien om oljan och den mytomspunna vetenskapsmannen M King Hubbert. Ett måste för den som vill förstå den amerikanska oljeindustrins historia men minst lika mycket en bok om en sann vetenskapsman och hjälte som förtjänar mer respekt och uppmärksamhet än han ännu fått.

Kanske får ni höra mer om Mason Inman och boken här på bloggen under våren men vi kan inte avslöja något mer om det ännu...
Så kom den äntligen, den svenska uppföljaren till "Peeking at Peak Oil" av Sveriges egen M King Hubbert: Kjell Aleklett.  Aleklett som under flera årtionnden varit professor vid Institutionen för Geovetenskaper, Naturresurser och Hållbar utveckling vid Uppsala Universitet. Aleklett är numera professor emeritus och har tidigare lett forskningsgruppen vid Globala Energisystem i Uppsala. Bland meriterna finner vi de första disputationerna i världen med temat Peak Oil som Aleklett tagit intiativ till och väglett vid Ångströmströms-laboratoriet vid Uppsala Universitet. Johan var med vid två av dessa disputationener, Mikael Höök 2010 och Kristofer Jakobsson 2012 som vi skrivit om tidigare.

Aleklett är även en av huvudgrundarna bakom Association for the Study of Peak Oil and Gas, ett numera världsomspännande nätverk av forskare och experter på olja och energi som studerar världens resurstillgångar och utbyter idéer och kunskaper genom olika nationella ASPO-organisationer. Johan har deltagit i två energikonferensen som ASPO-USA anordnade i USA 2010 och 2011. Besök gärna svenska ASPO:s hemsida för mer info.  

I Kjell Alekletts bok "En värld drogad av olja" är det vetenskapen som leder läsaren på en personlig resa med fakta och möten genom en lång forskarkarriär och ett envist kämpande för att uppmärksamma behovet av en saklig beskrivning av vårt oljeberoende. Det råder inget tvivel om varför det är så viktigt att vi ställer om medan vi kan.

I boken får vi till skillnad mot den tidigare engelska boken många svenska perspektiv och även inblick oljans roll i tex säkerhetspolitiken. Boken är omfattande och går grundligt igenom oljans fysiska egenskaper, hur den används, de största oljeproducenternas oljetillgångar, produktion och framtidsutsikter. Allt vilar på forskning och forskningsartiklar utgivna i vetenskapliga forskningstidskrifter som granskats rigoröst.

Boken bjuder även på många sevärda illustrationer och grafer av illistratören Olle Qvennersteds som gör det lättare att ta till sig och förstå budskapet i boken som är tydligt: Vi måste ställa om nu men ska inte inbilla oss att det blir lätt att ersätta den energikälla som möjlighgjort den enorma tekniska utveckling vi sett de senaste dryga 200 åren. Först med kolet och sedan med oljan och naturgasen.    

En gedigen bok som i partier kan vara teknisk i sina många detaljer men den behöver inte läsas från pärm till pärm utan bör snarast ses som en bok som är bra att ha nära till hands som en uppslagsbok eller guide för att förstå oljans och den fossila energins betydelse för vår världsekonomi idag. Ett beroende vi nu måste bryta för att istället börja bygga en framtid på icke-ändliga resurser. Boken presenterades i september tillsamans med tankesmedjan Fores, ni finner presentationen här. Finns att köpa på tex Adlibris.

Myten, legenden och människan bakom: Marc Rich

Personen som bland traders inom råvaruhandeln kommit att kallas "The King of Oil" för att ha lagt grunden för spotpris-marknaden av råolja på världsmarknaden. Marc Rich var den judiska pojken som tillsammans med sin familj lyckades fly från Antwerpen när de tyska bombplanen hördes över staden och via flera vilovägar till slut fann sin tillflykt i USA. Ett par årtioneden senare var det Marc Rich länder, företag och ledare vände sig till för att få fram oljeleveranser som på ytan inte kunde köpas eller förhandlas fram.

Idag känner de flesta mest till Marc Rich som "superskurken", affärsmannen som i årtionden låg på FBI:s topplista för mest efterlysta brottslingar. Marc var anklagad för det mest omfattande skattebrottet i USA:s historia och för anklagelser om landsförräderi genom förbjuden handel med diktaturer och länder USA vid olika tillpunkter bedrev handelskrig mot.

Historien om Marc Rich som författaren Daniel Ammann tecknat i The Secret Lives of Marc Rich -The King of Oil är en spännande men även lärorik historia vars spår leder ändra fram till idag och Donald Trump och Hillary Clinton. Trumps kanske främsta kandidat till att bli utrikesminister Rudy Giuliani, var vid tiden på jakten efter Marc Rich högst involverad som federal chefsåklagare i fallet. Men som det framkommer tydligt i biografin var Marc Rich föremål för flera åklagares och höga tjänstemäns syndabockjakt för att kunna göra karriär på ett mål som omgärdades av tveksamma åtalspunkter men gav maximal mediabevakning och berömmelse.

Bill Clinton benådade Marc Rich på sista dagen av sin ämbetsperiod som amerikansk president. Men historien slutar inte där. Under Hillary Clintons presidentvalskampanj anklagade Trump-kampanjen Hillary Clinton för att vara korrupt. Detta bland annat för att hon under sin senatorskampanj i New York många år tidigare tagit emot kampanjbidrag från Marc Richs dåvarande exfru som var en vän till Clinton-familjen men inte hade något att göra med Marc Rich som sedan länge lämnat USA i landsflykt till Schweiz och inte längre var gift med denna kvinna.

Man behöver inte vara intresserad av olja eller ekonomi för att uppskatta denna biografi- en modern klassiker! Finns på Amazon.


På temat olja och energisäkerhet, Ryssland och Vladimir Putin rekommenderar vi en annan bok som gavs ut 2014 men som känns stekhet just nu. Från en råvaruhandlare till en annan kan tyckas för Marin Katusa, författaren bakom boken The Colder War - How the Global Energy Trade Slipped from America´s trade är nämligen en av världens mest framgångsrika råvaruhandlare idag. Men Katusa har även en bakgrund som matematikprofessor vid University of British Columbia i Kanada.

Vill man få en inblick i det pågående och kommande valuta- och handelskriget samt förstå Vladimir Putins energiplaner och hur energivapnet (Rysslands enorma tillgångar av främst naturgas) kan utvecklas och komma att användas de närmaste årtionden -är The Colder War en bra start.

Marin Katusa har i boken verkligen granskat Putins planer och bakgrund på djupet och varnar för hur den ryska presidenten underskattas och missförstås av bland annat USA. Att Putins planer inbegriper en farlig kamp om resurser och ekonomiskt inflytande mellan Ryssland och USA och övriga världen. En kamp där Putin enligt Katusa har många ess i rockärmen till sin favör som måste sättas i ett bredare och längre perspektiv för att förtås och kunna påverkas.

Boken har blivit en bästsäljare i New York Times men i Sverige är det nog få som känner till den.

På temat Artificiell Intelligens och teknik 

Ska man bara läsa en bok för att snabbt sätta in sig i det högaktuella ämnet om artificiell Intelligens så rekommendear vi starkt Ray Kurzweils mästerverk The Singularity is near. Ray Kurzweil ansess av en rad tidskrifter och experter som en av USA:s största levande genier. Uppfinnaren ligger bakom en rad revolutionerande uppfinningar för synten, talförståelse och maskiniläsning och är författaren bakom sju böcker, huvuddelen med fokus på artificiell intelligens. Sedan 2012 är Kurzweil utvecklingschef på Google och har i praktiken fått alla vetenskapliga utmärkelser som går att få förutom Nobelpriset.

Boken är både skrämmande och inspirerande på samma gång. Trots att den är skriven 2005 kunde den han skrivits idag eller kanske om några år och förklarar på ett djupgående sätt varför den tekniska utvecklingen går snabbare och snabbare. Kurzweil argumenterar med fakta och logik på ett ett övertygande sätt varför människan inom bara ett drygt årtionde kommer förändras grunden i takt med att artificiell intelligens kommer ifatt och sedan kör ifrån människans intelligens och med den dess fysiska förmåga. Detta kommer enligt Kurzweil leda till en möjlig biologisk symbios mellan människa och maskin/artificiell intelligens som öppnar upp för oändliga möjligheter men även en hel del utmaningar. Särskilt under de närmaste åren när utvecklingen av artificiell ingelligens utformas som specialanpassade verktyg med begränsade uppgifter och under kontroll av några få människor och företag. En omställningsperiod där det finns en risk att AI endast komer några få till del i början men Kurzweil menar att detta sannolikt sedan övergår till en allomfattande AI-användning som alla kan ta del av.  

Geniknölarna får sig en omgång när man vänder blad i den här boken den saken är säker. En "måste läsa bok" för att hänga med i utvecklingen

Se även tidigare inlägg på temat AI.


Varför utvecklas företag som Nokia och Microsoft till jättar som sedan går under eller tappar sin marknadsledande position trots att de gör till synes allt de kan för att fortsätta utvecklas och behålla sitt försprång? Den frågan har Harvard-professorn och bästsäljande ameikanska författaren Clayton M. Christensen undersökt grundligt i den mycket läsvärda boken "The innovators dilemma- when technologies cause great firms to fail". Johan läste boken i år men den gavs ut första gången redan 1997.

Genom en djupgranskning av den brutalt hårda konkurrensen inom datorindustrin från 1960-talet och in på 1990-talet skapar Christensen övertygande verktyg och teorier som kan förklara det som ofta verkar så förvånande när det väl sker, nämligen hur ett dominerande företag plötsligt är att betrakta som "efter sin tid" och obevekligt på väg utför. Boken innehåller bland annat ett kapital där Christensen analyserar elbilens potentiella framtid som "game changer" för bilindustrin.

Boken är hyllad och prisad av alla de största tidningarna och av förståliga skäl, ett mästerverk som väcker många tankar om vilka av dagens jättar som kommer gå under snabbare än vad de flesta tror idag...

Omställning, odling och självförsörjning/beredskap

I slutet av april var Johan i Rättvik och lyssnade på ett föredrag om denna inspirerande bok om hur vi i Sverige kan anlägga skogsträdgårdar där vi gynnar fleråriga grönsaker för att skapa mångfald som ger mycket tillbaka i form av mat och glädje. Boken är skriven av Philipp Weiss, Annevi Sjöberg och Daniel Larsson. Läs mer om den i tidigare inlägg.

Författarna har även en fantastisk skogsträdgård i Stjärnsund som rekommenderas varmt att besöka. Johan kom över en uppländsk vallört (bucking 14) därifrån i somras. En frösteril växt som kan användas på många olika sätt i trädgården och (vilket Johan fastnade för), har extremt hög produktion av nektar! Johan har planterat denna vallört mindre än tio meter från sina bikupor i Dalarna och hoppas kunna ge positiva rapporter om det till våren.


En annan inspirerande bok om odling och självförsörjning står Sara Bäckmo för. Med enorm nyfikenhet och energi visar Sara Bäckmo att det går att bli självförsörjande på grönsaker och frukt nästan året runt i en vanlig villaträdgård med relativt liten yta och utan dyra växthus eller avancerad utrustning. Det behvöer heller inte vara ett helhetsarbete utan kan vara en naturlig del i vardagen.

Boken bjuder på många pedagogiska odlingstips och även en hel del spännande recept som bör passa de flesta, även de som aldrig prövat tidigare. Bäckmo har även en trevlig youtube-kanal där hon visar hur det går i trädgården med både med- och motgångar. Boken rekommenderas starkt!


Avslutningsvis vill vi tipsa om en bok som ännu inte blivit utgiven men som kan reserveras nu för leverans någon gång i april nästa år. Nämligen en svensk handledningsbok om Permakultur! Något säkert många svenskar väntat på. Boken som vi skrivit om tidigare, har titeln Permakultur: Framtiden i din trädgård och bakom den står Ylva Arvidsson med familj. Nyligen avslutades en insamlingskampanj där intresset för boken avspeglade sig med råge. Kickstartern hade ett mål på 72 000 men drog in över 125 380 kr! 

För att vara säker på att få tag i en bok under våren kan den reserveras via denna länk. Vi kommer att få ett recensionex och ser fram emot en djupdykning och kommentarer den givetvis här på bloggen när vi läst den.

Vill man inte eller kan inte köpa dessa hårda klappar, kan många av de lånas på biblioteket inklusive vår egen. Ta det lugnt i julruschen!
 

2016-12-03

Skifferoljebolagen i USA betalar nu 550 000 kr per hektar och går med förlust

Sedan sommaren 2014 har oljepriset fallit med över 50 % med stora konsekvenser för hela oljeindustrin. Detta reflekteras tydligt i det faktum att 70 % av oljeexportörernas statsbudgeter nu är lån. 

Vad som inleddes med ett produktionskrig av Saudiarabien och OPEC riktat mot amerikanska skifferoljeproducenter har de senaste dryga året skapat ett överkott på cirka 2 miljoner fat olja per dag. Detta ska jämföras med världens efterfrågan på olja som i dagsläget ligger på cirka 97 miljoner fat per dag.

Men det som var ett överskott på 2 miljoner fat per dag för bara drygt ett år sedan är nu endast 250 000 fat per dag enligt olje- och energiexperten Arthur Berman som för några dagar sedan analyserade oljemarknaden med investeraren och hedgefund förvaltaren Erik Townsend i ett mycket hörvärt program på podden MarcroVoices. Många intressanta uppgifter framkommer i programmet där det globala energiläget, USA:s oljemarknad och OPEC:s omtalade beslut om en gemensam produktionsminskning analyseras grundligt.

Berman som Johan kontaktade för ett par veckor med anledning av en medial skandal där en undersökning av US Geological Survey ledde till att helt felaktiga uppgifter spreds i svensk och internationell media. Vad som i själva verket var en uppskattning av den amerikanska myndigheten beskrevs i media som USA:s största oljefynd någonsin. Ett "gigtantistiskt fynd" som snabbt värderades till hundratals miljarder dollar när verkligheten visar på motsatsen. Istället visade Arthur Berman att det rör sig om hundratals miljarder dollar i förluster och en uppskattning som inte är bevisad med borrningar och inte heller tar hänsyn till några som helst kostnader eller finansiella risker med att ta upp oljan.


I programmet i MacroVoices nämnde Berman fler häpnadsväckande uppgifter som ytterligare belyser hur ohållbar USA:s skifferproduktion är.

Den så kallade skifferformation som attraherar flest oljebolag i USA just nu är Permian Basin, ett gigantiskt område som sträcker sig över västra Texas och sydöstra New Mexico. Det är även här som den omtalade Wolf Camp shale formation ingår. För att förstå betydelsen för Permian Basin just nu räcker det att konstatera att av samtliga riggar på land som används vid borrning efter ny olja i USA är nu hela 65 % i Permian Basin. Vad som är ännu mer slående är priset oljebolagen är beredda att betala för att få köpa mark i området där de ska borra dessa tusentals brunnar.

Berman berättar att under höjden av skiffergasbubblan runt 2012 kunde olje- och gasbolagen betala 30 000 dollar per hektar för mark där skiffergasbrunnar skulle borras, vilket då var rekordsummor. Idag kan oljebolagen i Permian Basin betala 60 000 dollar per hektar eller cirka 552 000 kronor per hektar! 

Med ett oljepris under 65 dollar per fat är det inte lönsamt att borra efter skifferolja på de flesta ställen i USA där utvinningskostnadern och riskerna är mycket högre än för den konventionella olja som utvinns i Mellanöstern. OPEC kan med andra ord producera till lägre kostnader och ändå gå med vinst. I takt med att de lågt hängande frukterna plockats i de övriga två vikitigaste skifferformationerna i USA: Bakken Shale formation i North Dakota och Eagle Ford formation i Texas, har alltså fokus riktats mot de relativt lågt hängande frukterna i Permian Basin.

Men Berman nämner även något intressant som de flesta olje- och energianalytiker inte tagit upp i media. USA:s ökade skifferoljeproduktion och minskade konventionella olja innebär att landet producerar allt mer så kallad light crude. Skifferoljan är av en typ som de flesta amerikanska oljeraffinaderier inte kan hantera och omvandla till bensin, diesel, flygfotogen etc. För det krävs utblandning av olja som måste importeras från tex länder som Saudiarabien och Iran, olja som USA nu tvingas öka importen av för att kunna raffinera ökad andel av skifferolja/light crude.

Samtidigt riktas mycket uppmärksamhet mot OPEC som nyligen beslutat att minska produktionen med 1,2 miljoner fat per dag från med början i januari nästa år. Detta har fått många att hoppas på oljerpiser 70 dollar per fat och uppåt. Men OPEC:s sänkning (om det genomförs) är till tidigare rekordnivåer från i janruai i år som enligt Berman knappast kommer leda till oljepriser på 70 dollar per fat och uppåt snart. Det finns tex lagerhållning av olja och flytande bränslen för runt 1,5 miljoner fat per dag bland OECD-länderna för ett helt år just nu. Iran har dessutom tillåtits öka sin produktion.

Men vad som kan skapa tillfälliga eller periodovisa prischocker av oljepriset är förstås tex om Venezuelas oljeproduktion sätts ur spel fullständigt med det poltiska kaos som landet just nu upplever.

Lyssna gärna på programmet med Berman och Townsend nedan och fundera själva. Trevlig lördag!

2016-12-01

Kö vid alla biljättars snabbladdare för elbilar utom Teslas framöver?

Ibland kan det vara intressant att jämföra rubriksättning från olika tidningsartiklar och sedan jämföra fakta bakom de påstående och beskrivningar i artiklarna som föranleder dessa rubriker då innehållet i artiklarna och rubrikerna inte sällan är helt verklighetsfrånvända.

Vi talar inte här om uppenbara klickbeten för att locka läsarströmmar med skandal och/eller skräck/glädje -rubriker. Nej, artikelrubriker som föranleder misstankar om stor okunskap/lathet hos journalisen som inte gjort någon reseach alls eller där det finns ett uppenbart intresse bakom artikeln att odla debatt eller sprida information i en viss riktning när verkligheten är obekväm och inte passar uppdragsgivarens intressen.

Tydligt exempel på direkt felaktig mediarapportering skrev vi om i ett inlägg förra veckan när internationell och svensk press spred information om att USA skulle ha upptäckt det största oljefyndet i landets historia. I själva verket var det ingen upptäckt alls utan en uppskattning som inte hade motsvarighet i några fysiska upptäckter i verkligheten. I samma veva räknades på miljardvinster oljebolagen skulle göra på detta "historiska fynd" när verkligheten visade på motsatsen - miljardförluster vid dagens oljepriser.

Idag tänkte vi inte beröra en medial skandal av de proportionener som oljefyndet i Wolf Camp shale formation skapat men likväl en osaklig media-rapportering. Igår skrev nämligen Dagens Industri en märklig artikel om framtidens laddnätverk för elbilar. Artikeln i DI saknade till skillnad mot en artikel på samma tema i Ny Teknik, research, faktagranskning och någon som helst djupare analys. Vi ska snart komma till varför.

Artiklarna hade rubrikerna:

"Europeiskt laddnät stänger ute Tesla" - DI

"Då ska biljättarnas ultrasnabba laddnät vara klart" - Ny Teknik

Nyheten gällde att EU bestämt sig för att göra laddningstekniken CCS (Combined Charging System) till standarden för laddning av elbilar i Europa. De största biltillverkarna, särskilt BMW, Mercedes, Daimler och Volkswagen har lobbat för att EU ska införa detta och nu när det är klart kommer "the big four" i Europa bygga ett gemensamt laddningsnätverk för elbilar, säger de. På det här sättet kan de etablerade bilföretagen dela på kostnaderna för att bygga ett laddningsnätverk som kan användas av de respektive elbilsflottor.

Biltillverkarna ska enligt Ny Teknik desstuom bygga snabbladdare på hela 320 kW mot Teslas 120 kW för att kunna ladda bilarna nästan tre gånger så snabbt men hur det ska gå till kostnadsmässigt, praktiskt och tekniskt är ännu oklart... Lyckas de bygga dessa snabbt är det ju lysande för kommande elbilskunder men knappast ett hot Teslas framtid. tvärtom intresset för elbilar generellt skulle ju öka.

Men journalisten i DI går ändå vidare och börjar prata om att Tesla nu kanske måste bygga om sina snabbladdningsstationer för att även erbjuda CCS-laddning och att Tesla då skulle få problem med att finansiera det. Reportern glömmer att nämna att Tesla redan från start erbjudit andra biltillverkare att vara med och finansiera snabbladdningsstationer där både Tesla och andra skulle kunna ladda.

Det är minst sagt slående att övriga biltillverkare känner sig tvingade att gå ihop för att finansiera ett gemensamt snabbladdningsnätverk som kommer vara mindre i omfattning än lilla uppstickaren Tesla, åtminstone under nästa år.  
  
Sedan Tesla Motors kom ut med sin elbil Tesla Model S 2012 har bilindustrin skakats om. Från ingenstans kom en gäng entreprenörer och ingenjörer från Silicon Valley och byggde en elbil med överlägsen räckvidd, prestanda som dessutom är den krocksäkraste bilen i alla katergorier som testats i USA. Tesla har vuxit för varje år sedan dess och har till skillnad mot samtliga övriga biltillverkare insett värdet av att ha ett omfattande snabbladdningsnätverk på plats när potentiella elbilskunder står och ska besluta om de ska köpa en elbil eller inte. Finns laddning även för långresor=ingen räckviddsångest och inget behov av två bilar i familjen.

Tesla har idag totalt 751 så kallade supercharger stationer i världen med mellan 4-8 laddstoplar vid varje station vilket innebär cirka 4700 laddplatser. Av av dessa laddplatser finns hela 118 i Sverige utspridda över 22 stationer. Egenligen är det 21 vanliga supercharger-stationer men vid Teslas Service center i Stockholm finns två supercharger-stolpar utanför entrén som kan användas dygnet runt vilket därför kan räknas som en supercharger-station.

I Sverige kan en person med en Tesla Model S eller Tesla Model X idag åka från södra Skåne och komma ända till Umeå där senaste supercharger-stationen nyligen sattes upp. Senast till våren kommer det sannolikt även gå att ladda i Kiruna där ytterligare en supercharger-station ska byggas.

Nedan en karta över Teslas befintliga supercharger-stationer i Europa
Bildkälla: Tesla Motors hemsida 

Över kartan på Teslas hemsida kan man även klicka på planerade supercharger-stationer 2016 och ser då att det i Europa under året (och vidare under 2017) ska byggas superchargers för hela Östeuropa, Spanien, norra Skottland och Irland.

Men medan detta alltså sker skriver Dagens Industri i sin artikel att "det ska jämföras med gårdagens planer från biljättarna, som siktar på att 400 CCS-stationer ska vara byggda redan nästa år – och att det ska finnas "tusentals" snabbladdare år 2020...Det ställer Tesla inför en rad svåra och avgörande val".

Tesla som redan har tusentals superchargerplatser ska alltså känna sig hotade av att samtliga biltillverkare TILLSAMMANS ska bygga 400 CCS-stationer (Tesla har redan 751) när dessa superchargers ska byggas nästa år... Hittills har det sannerligen varit mycket snack och lite verkstad från bilindustrins sida när det gäller vad som egentligen betyder något för att elbilar ska slå igenom, nämligen utbyggnaden av snabbladdningsnätverk. Nu snackas det igen men tydligen är det ingen journalist som sätter bilindustrins siffror i ett större sammanhang.

Tesla-kunder har redan idag tillgång till omfattande snabbladdningsnätverk i Europa och Nordamerika och ett snabbt växande laddningsnätverk i Sydostasien. Att detta fungerar vet vi av egen erfarenhet då vi nyligen gjorde en 10 dagars och 430 mils lång resa med en Tesla Model S i Västeuropa. Johan har även rest runt 200 mil med en Tesla i Norge.

Tesla bevakar efterfrågan vid respketive supercharger-station via Internet och tillsätter fler laddstolpar eller bygger fler stationer när det finns risk för långa köer vid stationerna. Detta är anledningen till att det succesivt byggts många fler superchargers i tex Norge där tiotusentals Tesla-bilar rullar, särskilt i Oslo-trakten. I Sverige rullar det än så länge ett par tusen Tesla Model S och ett fåtal Model X men även i Sverige ser man Tesla-bilar allt oftare och intresset för elbilar växer även här.

Förutom ett snabbladdningsnätverk har Tesla skapat ett värdefullt så kallat "Destiation charger"-nätverk där Hotell och företag kan få 1-2 Tesla-laddare installerade gratis på synlig plats vid sina verksamheter. Bara i Sverige finns det redan minst 25 destination charger-stationer med 1-2 laddplatser per ställe. Här kan en Tesla ladda med upp till 22 kW vilket innebär full laddning av 85 kWh batteri på under 4 timmar vilket i praktiken innebär att efter en två timmar lång middag vid ett hotell/restaurang där det finns en destination charger får du tillräckligt med energi för 15-20 mil till batteriet.

Många företag kommer framöver inse värdet av att ha snabbladdning vid sina verksamheter för att locka elbilskunder som kommer bli fler och fler. Nästa år har samliga av de största biltillverkarna sagt att de ska matcha, ja eller slå Teslas kommande elbil Tesla Model III. Teslas omtalade kommande modell kommer börja levereas i slutet av 2017 och ska ha en räckvid på runt 30 mil och kommer kosta runt 400 svenska kronor.

Det återstår verkligen att se men utan ett utbyggt snabbladdningsnätverk och utan säker tillgång till batteritillverkning i de volymer och de priser som kommer krävas för att kunna konkurera med Tesla talar det snarare för att flera av de stora biltillverkare kommer få mycket svårt att konkurera med Tesla.

Istället får vi blicka mot Japan och Kina för att finna de största möjliga konkurenterna för Tesla. Japanska Nissan har än så länge ledningen i antalet sålda elbilar som 2015 nådde 200 000 mot Tesla som levereade drygt 50 000 förra året. Men eftersom Nissan Leaf och Model S och Model X är som att jämföra äpplen och päron när det kommer till prisklass och prestanda får vi vänta till Model III för att se kunna jämföra de två elbils-giganterna. Här kommer även GM:s senaste elbil Chevy Bolt bli intressant att följa.

Det företag som i huvudtaget kommer nära Tesla i satsning på elfordon är kinesisa BYD som är en världsledande elbusstillverkare med tusentals elbussar redan levereade bara i Kina. Men BYD satsar även på att bygga egna elbilar och har meddelat att företaget tänker bygga flera batterifabriker som de hävdar tillsammans kommer producera fler litiumbatterier än Teslas gigabatteri-fabrik i Nevada.

Det är som sagt mycket snack när det kommer till elbilar och elbilsnätverk från biljättarnas sida men än så länge är det bara Tesla som tagit tag i saken på allvar. Nästa år får vi se hur Model III slår och om övriga tillverkare kan matcha den och framförallt om vi får se en omfattande utbyggnad av snabbladdare från de stora billelefanterna.

Men i den här ständiga jämförelsen mellan elbilar och biltillerkare är det lätt att glömma det viktigaste. Vi behöver ställa om till hållbara eltransporter för kollektivtrafik i första hand och då bör elbilen bara betraktas som ett komplement. Det går samtidigt inte att komma ifrån att ju snabbare bilindustrin tvingas ställa om, av konkurrens eller framöver på grund av minskad tillgång till billig olja, desto bättre för alla. Här ska vi vara tacksamma för att Tesla Motors överlevt.

Vi äger inga aktier i Tesla Motors utan skriver detta för att vi vill uppmana till eftertanke och helhetsperpektiv i diskussionerna kring elfordon.

2016-11-27

Vad är det för fel på gammal hederlig dynamit?

Den senaste tiden har det pågått en märklig debatt om huruvida det är lämpligt att tillåta att de ryska, statligt kontrollerade gasboloaget Gazprom ska få tillgång till två svenska hamnar, Slite hamn på Gotland och Karlshamn i Blekinge. Gazprom vill nämligen precis som tidigare underlätta för byggandet av gasledningen Nord Stream som nu ska byggas ut med ytterligare två gasledningar Nord Stream II. Ledningar som ska dras mellan Ryssland och Tyskland rakt igenom Östersjön. Gazprom vill precis som tidigare kunna lagerhålla pipelines och annan utrustning i svenska hamnar.

Försvaret av Sveriges suvärenitet måste gå före lokala och internationella intressen, frågan är nämligen minst sagt problematisk ur ett säkerhetshetsperspektiv. Ur ett lokalt perspektiv är uthyrningen av dessa hamnar en ekonomsk fråga, särskilt på Gotland där Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i början av året beräknade att Region Gotland behöver göra besparingar på 436 miljoner kronor för att kunna hantera den djupa ekonomiska kris regionen står inför. Miljontals kronor från Gazprom har här säkert betraktats som tacksamma slantar.

Slite hamn har ännu inte getts klartecken av Region Gotland för att tillåta Gasprom att hyra den för lagerplats av rör. Troligen i avvaktan på resultaten av de samtal som med säkerhet förs med Försvarsmakten eller snarare regeringen som avgör det hela. ÖB Michael Bydén har dock avrått från att hyra ut Slite hamn av säkerhetspolititiska skäl, något vi ska återkomma till nedan.

I Gotlands allehanda kunde vi för några dagar sedan läsa en artikel skriven av SD:s styrelse på Gotland med titeln "Fritt fram för rysk gas". SD Gotland skriver bland annat följande:
"SD Gotland tycker det är märkligt att så många är emot att hyra ut Slite hamn och låta Region Gotland gå miste om ett antal miljoner... Den som är emot uthyrning säger nu att det gäller mer än pengar och visst är det så, man talar nu om det säkerhetspolitiska läget men då är frågan är det en så katostrofal skillnad mot förra gången?" 
I artikeln skriver SD:s styrelse vidare:
"Det pratas så mycket om man inte ska öka beroendet av rysk gas, men om vi i Sverigedemokrater är rätt underrättade så är det så att ledningen nummer två läggs ned för att Tyskland och England ska köpa få köpa gas från Ryssland. Sverige kan inte bestämma över andra länder om de vill bli beroende av rysk gas eller inte. Vi svenskar är för fri handel över gränserna , ska vi stoppa det?" (vår fetmarkering)
Detta är anmärkningsvärda ståndpunkter från SD Gotland och ett parti som säger sig värna om Sveriges nationella intressen och suveränitet. Men det borde egentligen inte förvåna någon, det reflekterar bara en bredare politisk trend där kortsiktigt ekonomiskt tänkande och en strävan efter att vinna politiska poäng hos vissa väljargrupper numera står framför värnandet om nationell suvernität och sunt beredskapstänkande.  

Fri handel och ekonomiska vinster i all ära men utan verklig kraft bakom orden att skydda ett lands gränser är löften om nationell suvernität och det som definierar nationsgränserna och de lagar som gäller inom dessa, inte värda mer än det papper det är nedtecknat på. Sverige behöver en stark försvarsmakt just för att kunna värna denna suvernität.  

Försvarets indragna resurser och genomförandet av fullständigt skoningslösa och ogenomtänkta nedläggningar och förstörelse av fungerande material och utrustning har skett både under socialdemokratisk ledning, under åren med den borgerliga alliansen och har fortsatt under den röd-gröna ledningen. Försvaret har därmed ingen möjlighet att försvara svenska hamnar, inte ens två av landets ur strategisk synvinkel viktigast sådana.    

Att i ett sådant läge låta Gazprom, ett företag där ryska staten är majoritetsägare få tillgång till två av Sveriges viktigaste och mest oskyddade hamnar borde inte ens komma på fråga.

Hade förslaget om uthyrning av dessa hamnar skett under 1980-talet eller under början av 1990-talet hade det varit mindre problematiskt. Sverige hade då ännu en försvarsmakt värt namnet. Men Sverige har idag en försvarsmakt som inte ens kan försvara hela Gotland och bara en bråddel av övriga riket.
Låt oss tala klarspråk här.  Att göra det möjligt för i det här fallet Ryssland, att inta Gotland genom att tex föra in militär utrustning, stridsfordon och stridsvagnar till Slite hamn via fartyg från Gazprom, utan möjlighet att hindra detta militärt borde vara otänkbart.

Karlshamn då? Karlshamns kommunfullmäktige har beviljat Hamnbolaget att köpa kommunal mark till ett värde av 50 miljoner kronor som ska användas för att lagra rör till ryska Gazprom. Priset 50 miljoner är intressant då det indikerar att Hamnbolaget räknar med att tjäna stora pengar på Gazprom. I en artikel i Blekinge Läns Tidning (tyvärr bakom betalvägg) uttalade sig socialdemokratiske kommunlrådet Per-Ola Mattson:
"Jag vet inte hur mycket bolaget räknar med att tjäna på de ryska gasrören, men det handlar om stora belopp. Och som jag förstår det är det tänkt att rören ska komma dit nästa och att lagringstiden sträcker över ett par år, minst" 
Att Slite Hamn/Region Gotland och Karlshamn via Hamnbolaget kan dra in vardera några hundra miljoner sett över ett par år genom att hyra ut mark/hamnar till Gazprom är därmed ingen vild gissning.

Hur kunde det då bli så här? Den röd-gröna regeringen känner sannolikt att man befinner sig i en politisk-ekonomisk rävsax som är svår att komma ur. Vi kommer i slutet av inlägget framföra två förslag för att ta sig ur detta till synes prekära dilemma, där regeringen inte behöver förlora ansiktet eller frukta att provocera Nordstream-intressenterrna alltför mycket.

Till att börja med måste man förstå den övergripande bakgrunden till Nord Stream-gasledningen vars huvudintressenter är Ryssland och Tyskland men även Storbritannien och Nederländerna.

Från tyskt perspektiv handlar det om energisäkerhet. Redan 2010 kunde vi läsa i en över 110-sidor lång rapport till tyska försvarsmakten att Tysklands framtida energisäkerhet måste ta hänsyn till att världens oljeproduktion kan komma nå en högsta nivå inom ett årtionde pga Peak Oil. Att Tyskland på grund av en minskad tillgång till olja i världen måste diversifiera sina energitillgångar för att inte hamna i ett krisläge under en omställningsperiod. I Rapporten som ni kan läsa här, ses det tyska intresset för Nord Stream-pipelinen som ett led i en förberedelse för landet att kunna hantera en minskad tillgång till olja i världen redan de närmaste åren.

Ur ryskt perspektiv är det givetvis ett sätt att tjäna pengar på den energikälla som landet kommer kunna utvinna längst och därmed är mest beroende av för framtiden. Enlig BP statistical review of World Energy 2016 sitter Ryssland nämligen på världens näst största gasreserver, knapp tvåa efter Iran. Detta samtidigt som Rysslands oljeproduktion enligt landets eget finansdepartement, beräknas nå en högsta nivå pga Peak Oil, inom bara något år. Ryssland har alltså relativt små oljereserver då man till skillnad mot vad man kan tro bara sitter på världens 10:e största oljereserver (7:e, beroende på hur man bedömer det faktiskta värdet av Kanadas, Venezuelas och Kazakstans oljereserver).

Anledningen till att varenda oljekran i Sibirien tappas på olja nu är för att med ökade produktionsvolymer kompensera för de numera mer än halverade intäkterna från landets svarta guld, Rysslands viktigaste inkomstkälla. Sedan oljeprisraset inleddes i juni 2014 och de ekonomiska sanktionerna riktades mot landet sedan anekteringen av Krimhalvön har därmed två djupa kilar slagits in i den ryska ekonomin. Nordstream är inte avgörande för att garantera framtida ryska gasintäkter, den rysk-kinesiska pipelinen är sannolikt mycket viktigare ekonomiskt men energi-politiskt för rysk-europeiska relationer är Nord Stream I och Nord Stream II ovärderlig.

Storbritannien då? Jo, North Stream pipelinen kopplas vidare med NEL-gasledningen i Tyskland och vidare via MIDAL-gasledningen genom Tyskland och Nederländerna. Slutligen nås Storbritanninen via en offshore-pipeline, BBL-gasledningen, mellan Nederländerna och Storbritannien. Som vi skrivit om tidigare subventionerar Storbritannien olje- och gasindustrin med miljardbelopp årligen i form av skattelättnader för utländska bolag som utvinner olja och gas i Nordsjön.

Oljetoppen nåddes i Storbritanninen redan i början av 2000-talet och landet måste idag importera 55 % av naturgasbehovet. Av importerna av gas kommer idag 38 % från europeiska gasledningar, 35 % av denna gas kommer från Ryssland. Importen från Ryssland kan med Nord Stream 2 alltså väntas öka.

Ok vad kan svenska regeringen och Försvarsmakten då göra? Vi ser egentligen bara två alternativ i nuläget.

  • Det första och enklaste vore att den röd-gröna regeringen med hänvisning til miljöskäl och löften till Miljöpartiet och svenska befolkningen om nationellt uppsatta miljömål om en fossilfri omställning, meddelade att varken Silite hamn eller Karlshamn kan hyra ut mark/hamnområde eller ta in fartyg för att underlätta för Nord Stream II-projektet. Istället kan regeringen gå ut med uttalanden i stil med "Vi kan från svensk sida inte stödja ett projekt som bidrar till ökad användning av fossil gas och måste därför ge avslag till nyttjande av svenska hamnar för Nord Stream II".   
  • Altnernativ två som berör i första hand Försvarsmakten handlar om att helt enkelt minera infartsleder och området kring Slite hamn och Karlshamn så kraftigt att det vore rena självmordet att försöka sig på en landsättningsoperation där. Denna minering skulle självklart övervakas men allehanda undervattenssensorer och bara utlösas på order av Försvarsmakten. Här blir det viktigt att klargöra syftet offentligt, att detta endast är för att säkra att dessa svenska hamnar skyddas tills Sveriges Försvarsmakt kan bevaka dessa områden med en flotta under uppbyggnad...  
Alternativ två kostar säkerligen mycket pengar som måste tillföras en redan otillräklig försvarsbudget så det bästa och egentligen enda raka alternativet är att hålla sig till alternativ ett och stå upp för de värderingar och miljölöften man påstår sig värna om. 

Å andra sidan, vad är det för fel på gammal hederlig dynamit...

Gotländska gutebaggen ska man inte leka med

2016-11-25

Fredagsmys: Svenska kommunalpolitiker i paneldebatt om Podcars

Under årets Podcar City-konferens i Antwerpen som vi hade uppdraget att bevaka och filma på plats, hölls totalt 38 sevärda presentationer som ni kan återse på vår youtube-kanal och läsa om i tidigare inlägg. Vi filmade dessutom studiebesöket till Europas första Podcar-system i trafik som finns i Rotterdam.

Årets Podcar City konferens var den tionde i ordningen och precis som vid tidigare konferenser deltog många svenskar. Förutom Christer Lindström som är en av personerna bakom Podcar City konferenserna, deltog tex tre kommunalpolitiker från tre olika kommuner i Sverige där man är intresserade av introducera ett Podcar-system.

Tillsammans deltog dessa tre kommunalpolitiker i en sevärd paneldebatt där utaningar och möjligheter med Podcars i framförallt Sverige diskuterades. Totalt sex personer satt med i panelen, tre svenskar och tre belgare däribland Ann-Christin Frickner, ordförande för nätvkerket Kompass. Johan har skrivit ett antal artikar om Podcars och andra hållbara eltransporter i nyhetsbrevet Destination som Kompass ger ut. I kommande nummer av Destination har Johan skrivit en längre krönika om Podcar City-konferensen. I artikeln lyfter Johan även positiva och kreativa perspektiv från ungdomarna vid Miljötinget 2016 som för ett par veckor sedan fick lära sig om Podcars vid två workshops och föredrag Johan höll på plats.

Ann-Christin Frickner är även kommunalpolitiker i Upplands Väsby utanför Stockholm där hon driver frågan om Podcars för att skapa ett hållbart, lokalt, transportmedel som kan tjäna alla. Syftet är att med Podcars bidra till integrering av olika samhällsgrupper och för att komma runt det växande trafik- och miljöproblemen i regionen.

Övriga svenskar i panelen var Aphram Melki och Stefan Bergström. Aphram Melki bland annat
kommunalråd i Järfälla, ordförande i Miljö- och bygglovsnämnden, ordförande i Miljö- och bygglovsnämndens arbetsutskott.

Stefan Bergström är kommunalråd i Sundbyberg och ordförande i stadsmiljö-och tekniska nämnden och ordförande i kommunstyrelsens exploaterings- och hållbarhetsutskott.

Andra svenskar på plats var till exempel Bosse Andersson vice ordförande i beredningen för trafikplanering Stockholms läns lansting, Göran Norlin Tyresö kommun och Magnus Hunhammar senior expert vid Kompass och tillika grundare av Podcar City-konferensen.

Paneldebatt med tre svenska kommunalpolitiker om Podcars vid Podcar City i Antwerpen


Det finns ett stort intresse för Podcar-system bland svenska kommuner. Hittills har det gjorts ett 20-tal utredningar och det pågår ett tiotal just nu. Med det växande intresset för självkörande bilar har intresset för Podcars aktualiserats på nytt och många kommuner inser nog att även om självkörande bilar på sikt kan minska antalet bilar på vägarna kommer det ta lång tid, något som kommunerna inte har.

För just nu växer många svenska kommuner så det knakar och det måste byggas tiotusentals bostäder och då krävs även att det byggs ett transportsystem, cykelvägar och gångvägar som inte bara är smarta utan som fungerar redan idag och i framtiden. Det krävs dessutom en kollektivtrafik som minskar behovet av persontransporter och håller för en framtid utan tillgång till billig olja.

Här har Podcars alla fördelar på sin sida. Då det är en befintlig och beprövad teknik som minskar behovet av bilar, har enorm passagerarkapacitet, är överlägset i säkerhet, kan byggas  inom stora och små samhällen, alltid drivs av el och stör inte övriga trafik, byggnation eller markytor frigörs då det kan byggas ovan mark. Podcar-system kostar dessutom en bråkdel att bygga och underhålla jämfört med transportsystem som tex spårvagnar, elbussar och personbilar.

Hur  övertygar man då kommuner och entreprenör/företagare om varför ett Podcar-system är det självklara valet för att skapa en dynamisk region/samhälle och hur det kan öppna upp allehanda affärsmöjligheter? Har man kunskap om Podcar-tekniken och är entreprenör eller varför inte organiserad grupp lokala invånare gäller det att hitta samarbetsformer mellan privata och publika aktörer så som en kommun. Ett tips är att lyssna på Nathan Korens presentation som hölls under Podcar City-konferensen i Antwerpen som går igenom just detta.

Nathan är amerikan men håller till i London och är arkitekt, transportplanerare, mjukvaruentrprenör och bland annat grundare av Podaris -en simulator-platform för samarbete kring urban stadsplanering. Med det digitala verktyget kan ingenjörer och intressegrupper mötas och tex testa hur olika Podcar-projekt skulle fungera i verkligheten.

Nathan Koren om Podaris och smarta verktyg för stadsplanering med Podcars
 

 Trevlig fredag!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...