Libyens oljeåterhämtning en väckarklocka för framtiden

Under "uppvaknandet" i Libyen 2011 och den arabiska våren försvann det till ytan stora landet i norra Afrika, i praktiken bort från oljekartan. Oljeproduktionen i Libyen upphörde nämligen helt under delar av 2011 och den genomsnittliga produktionen för året blev cirka 479 000 fat olja/dag (se BP statistical review of World Energy 2012). Detta kan jämföras med året innan revolten då Libyen producerade över 1,6 miljoner fat per dag och var en viktig del i den världsekonomi som efterfrågar alltmer olja, särskilt olja av hög kvalitet och som är relativt billig att utvinna.

Libyen, mindre än Sveriges befolkning men mer än 5 gånger så stort till ytan...men viktigast av allt- de har ju olja! 

I en artikel av UPI kan vi nu läsa om hur IMF varnar för att Libyens ekonomi är alltför sårbar för upp och nedgångar i oljepriset, förutom de säkerhetspolitiska "utmaningarna". IMF påpekar att Libyens ekonomi kollapsade 2011 när BNP föll med mer än 60%. Vidare säger IMF att Libyens exportbortfall av oljan ledde till ett budgetunderskott i landet motsvarande 15,4% av landets BNP.    

Men i takt med att oljeproduktionen kommit igång på allvar i Libyen igen och ökat kraftigt under 2012 och de första månaderna in i 2013 rapporterar IMF att:

"Återinförandet av kolväteproduktionen under 2012 underbyggde tillväxten till 104,5 samtidigt som inflationen sjönk till 6,1 procent" och "budgeten hade ett överskott på 20,8 procent av BNP och nuvarande överskottet i bytesbalansen ökade till 35,9 procent av BNP."

Från budgetunderskott och recession till överskott i statskassan och tillväxt på ungefär ett år,
med andra ord WOW! Tänk vad lite olja kan göra för en ekonomi som haft "ett tufft år".

Libyen är ett intressant exempel på många sätt. Landet är tillbaka som tredje största oljeproducent i Afrika efter denna enorma produktionsåterhämtning och producerar nu nästan lika mycket olja som landet gjorde innan 2011, endast cirka 200 000 fat/dag mindre.
.
Libyen är dessutom på plats 8 av 12 av de mycket privilegierade medlemmar som är med i oljekartellen Organisation for Petroleum Exporting Countries (OPEC). OPEC som alltså stod för över 42% av världens oljeproduktion 2012.

Vi såg tydligt hur Libyens produktionsbortfall snabbt skapade oljebrist på världsmarknaden 2011 och eldade på oljepriset. Det blev uppenbart hur beroende världen är av att Saudiarabien kan skruva på oljekranarna vid brist på olja på marknaden. På senare år har dock Rysslands ökade produktion varit ännu viktigare för att hålla nere oljepriset. Men Saudiarabien har sannolikt bara cirka 2 miljoner fat per dag i reservkapacitet numera mot tidigare runt 10 och blir därför alltmer ovilliga att använda den.

Samtidigt konsumerar den egna befolkningen alltmer av oljan i Saudiarabien och samma sak gäller i övriga OPEC-länder. När Libyens ekonomi återhämtar sig, förutsatt att den inte kollapsar på grund av politisk oro eller liknande, kommer den precis som andra oljeproducerande länder bara kunna växa genom ökad konsumtion av den egna oljan vilket ger mindre olja över till alla andra oljeimporterande länder, däribland Sverige.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig med Libyen, åtminstone ska man vara medveten om vad en ökad ekonomisk tillväxt i ökenlandet innebär på sikt. Libyen är därför en bra väckarklocka för att ALLA länder bör planera för en värld med minskad tillgång på olja och därmed planera för en framtid där tillväxt i ekonomin enligt dagens modell varken är ett självändamål eller ens möjlig.  

Det osar japansk katt, Grekland känns snart som en önskedröm

Som vi skrivit om tidigare köpte Japan  enorma mängder amerikanska statsobligationer under våren 2010 och var generellt en stor långivare till resten av världen. Nu med enorma upprustningskostnader efter tsunamin och Fukushima-olyckan och underskott i handelsbalansen är plötsligt Japan en låntagare.

Bloggrannen Vidsynt uppmärksammar oss nu på en mycket sevärd presentation som tar upp många av de
problem som nu växer fram i Japan, bland annat Japans obligationsbubbla.

Christine Hughes, chefsstrateg och president för Otter Wood Capital Management går igenom problemen med Japans penningpolitik och vad de kan leda till steg för steg.

Vad som hänt de senaste månaderna i Japan är dock helt unikt och ett experiment i penningpolitik som är svindlande. I ett försök att få upp den japanska inflationen till 2% på två år gör man nu en mängd åtgärder för att bryta deflationsutvecklingen i landet som pågått sedan början av 2000-talet.

Bland annat ska Japanska centralbanken (Bank of Japan) DUBBLA mängden pengar som cirkulerar i landet inom två år!

Graf från Otter Wood Capital Management presentation nedan

Japan är förvisso världens tredje största ekonomi men som ni kan se ovan är Japan världens enskilt största obligationsmarknad efter USA.

Ska man förstå hur mycket pengar Japan skapar ur tomma luften kan man dock jämföra med USA. USA skapar just nu 85 miljarder dollar per månad med Federal Reserves stimulanspaket. Även om USA är världens största ekonomi och en tre gånger så stor ekonomi som Japan, pumpar Japan in hela 72 miljarder dollar in i sin ekonomi per månad just nu!

Det USA:s centralbank sysslat med sedan finanskrisen bröt ut 2007/2008 är enastående och en nästintill  overklig expansion av penningpolitiken för att försöka få igång tillväxten i ekonomin men det Japan nu gör är alltså ännu mer omfattande.

Japan har de senaste 4 månaderna dessutom devalverat yenen med hela 25%!

Samtidigt fortsätter Japan att köpa upp sina egna statsobligationer och sänka räntorna till nästan noll, bara en tidsfråga innan de når negativt område som alltså redan skett i Europa med tyska statsobligationer till exempel. Utländska investerare lånar just nu i japanska statsobligationer (eller i Yen) till i praktiken noll ränta som fortsätter att sjunka i takt med att Yenen devalveras och köper sedan amerikanska eller europeiska statsobligationer som bisarrt nog har en högre ränta relativt sett som gör att det går att tjäna stora pengar på mellanskillnaden.

Som vi skrivit om tidigare, har experter på Japan som Kyle Bass understrukit att japanska centralbanken inte vet vad de önskar sig, dvs högre inflation. Med åldrande befolkning och en total befolkning som krymper i Japan sitter man verkligen i ett klister som ett skapande av pengar inte kan lösa.

Det är även intressant att Christine Hughes gör kopplingen mellan Japans explosiva penningpolitik och det fortsatta fallet av guldpriset. Som vi skrivit så många gånger tidigare faller inte guldpriset just för att det råder brist i efterfrågan på den fysiska metallen. Många handlare av mynt i både guld och silver till exempel har aldrig haft högre efterfrågan på guld och silver.

Men med en marknad där mer än 100 gånger av handeln med guld sker med papperskontrakt och dessa spekuleras i vilt av flera stora banker samtidigt som måånga av världens Riksbanker leasar ut sitt fysiska guld för att håla ner priset på guld, ja då kan priset inte annat än gå ner. Detta gäller dock på kort sikt. Precis som Hughes påpekar i videon sammanfaller prisfallet i guld som av ett sammanträffande med Japans enorma pengartryckande och devalverande av yenen de senaste 4 månaderna.

Det som började i USA, vaknade till liv i Europa med Grekland som första syndabock är nu på väg att fullständigt explodera med Japan. Vi har levt länge nu med tanken att man bara kan låna och låna och aldrig behöva betala tillbaka. Skulder förfaller alltid och när de inte betalas av måste vi ta konsekvensen men vi verkar få dela på smällen och lära oss "the hard way".

Läser man Dagens Industri idag påminns man även om att Sverige inte är ett dugg bättre med privata hushåll som har bland de högsta skulderna i Europa och nu snart får se sin bostadsbubbla spricka. Denna omvälvande förändring för en svensk ekonomi med redan hög arbetslöshet möter vi med "det kommer inte hända, därför behöver inga åtgärder tas".  

Se den utmärkta och högst pedagogiska videon nedan med presidenten och chefsstrategen Christine Hughes från Otter Wood Capital Investment för att förstå vad som håller på att hända i Japan.

Håll i hatten, det blåser upp till storm men klär man sig ordentligt blir det lättare att hantera!



Missa heller inte Kyle Bass eminenta presentationer om Japan som Christine Hughes säkert "sneglat" en del på!

Oljebarometern -20 Maj

Peak Oil måste läsas

UPDATE 4-Oil price probe widens, US senator wants Justice Dept help, 17 Maj 2013

ENERGY JOURNAL: BRAZIL PREPARES TO GO DEEP, Winkley, Ben, 17 Maj 2013

Iraq-Turkey Pipeline sabotage continues, Al- Najar, Kamran, Iraq Oil Report, 17 Maj 2013

A Desire Named Streetcar, Jeff Turrentine, Resilience.org

Ekonomicirkusen

Why Japan Is Bad for the World, James Gruber, Financial Sense, 17 Maj 2013

IMF: Diminishing returns from QE programs, Goldstein, Steve, The Wall Street Journal, 16 Maj 2013

Central banks saved world economy, now beware the fallout: IMF, Alister Bull, Reuters, 16 Maj 2013

Air Force Making Headway on Fuel Efficiency Goals, Valerie Insinna & Yasmin Tadideh, National Defense Magazine, Juni 2013

Utvecklingen i Iran 

Why sanctions on Iran are not working, Parsi, Trita & Marashi Reza, Aljazeera, 15 Maj 2013

Det nya Kina

China denounces anticipated EU solar tariffs, UPI, 16 Maj 2013

Publicerat: Kinas fastighetsmarknad ett tomt skal, Olsson, Joe, InBeijing, 16 Maj 2013

Energi, Teknik & Övrigt

Israel pushed to spell out gas export plan, UPI, 17 Maj 2013

Här är taken som fångar mest sol, Anna Orring, Ny Teknik, 16 Maj 2013

Russian Navy to Receive Newest Baltic Fleet Warship, Naval Today, 8 Maj 2013

EU Kommissionen utreder BP, Shell & Statoil för manipulation av Oljepriset

UPI och USA Today rapporterar nu om en stor skandal.

Statoil, BP och Shells misstänks ha manipulerat priset på olja genom att på olika sätt manipulera den data man lämnat in till Platts. Platts är ett företag som redovisar data och nyheter för energimarknaden.

Hur har då detta gått till?  Hur kan dessa (och möjligen andra företag) ha påverkat oljepriset, riktpriser för bensin mm?? Platts redovisar i sin så kallade Platts´ Market on Close (MOC) det slutgiltiga handelspriset för en mängd råvaror såsom råoljepriset, bensinpriset, flygbränsle, diesel eller andra oljeprodukter. Platts data bygger på att man får in data över faktisk försäljning av olja och oljeprodukter från stora energiföretag som Shell, BP, Statoil, flygbolag, energileverantörer osv (som lämnas in frivilligt).

När denna data kommit in till Platts, kan dess så kallade MOC -avdelning anylsera dessa och vid slutet av dagen ge ett riktpris för tex bensinpriset och råoljepriset.

Många företag som (just det): Shell, Statoil och BP...mfl använder sedan Platts/MOC:s priser för att sätta ett  pris vid bensinpumpen eller varför inte, ett stort flygbolag på sina flygbiljetter. Om riktpriset är högt på bensin och diesel eller flygbränsle kan man ju utan vidare höja det. Vill man att riktpriset ska sänkas för att konjunkturen inte går som man vill och efterfrågan på oljeprodukter gått ner, ja då kan man alltså försöka påverka detta genom att ange felaktiga data och påverka priset neråt.

Intressant det där med att påverka riktpriset neråt. Om man kopplar det till Peak Oil och att det faktiskt börjar råda fysisk brist på den billiga/konventionella oljan på marknaden kanske energibolagen som de ovan inte vill låta marknaden sköta oljepriset. Detta då fysisk brist eller minskad/ej ökande produktion av konventionell olja leder till ett accelererande oljepris som skrämmer bort, snarare än lockar fram fler oljekonsumenter.

Givetvis är allt detta endast spekulation för tillfället, dvs hur mycket som Platts data faktiskt kan påverka oljepriset åt den ena eller andra hållet. Vi menar dock att det faktum att oljeproducenterna i Mellanöstern konsumerar allt mer av den olja som annars skulle gått på export till oljetörstiga väst och framförallt Kinas och Indiens exploderande behov av fossila bränslen driver upp oljepriset oavsett manipulation.

Man ska dock ha klart för sig att det finns starka incitament att manipulera oljepriset, i ett allt hårdare klimat på oljemarknaden där inte längre "den fria marknaden" får önskvärd effekt på antalet nya bilar som kommer ut på marknaden till exempel. 

När EU Kommissionen fick frågan av USA Today "om bensinpriset drivits upp" (med manipulation), ska man ha sagt att det är möjligt då "även en liten styrning av oljepriset kan ha en enorm inverkan på bensinpriset och kan skada konsumenterna".

EU -Kommissionen har ännu inte pekat ut några specifika företag men Statoil, BP Shell och Platts ska ha medgett att det gjorts tillslag mot deras kontor.

Vi får nog anledning att återkomma till denna fråga...

Trevlig fredag!

Så mycket väsen för några droppar olja i Arktis

När vi nu läser om hur USA:s utrikesminister John Kerry landar på svensk mark i bland annat Dagens Nyheter, slås man än en gång av hur några droppar olja i Arktis kan skapa sådan uppståndelse bland dess angränsande stater. För inte är det för att samtala med Sveriges statsminister som en amerikansk elefant trampar svensk mark.

Precis som så många andra statsbesök världen över handlar detta om tillgången till ovärderliga naturresurser och händelsevis världens i särklass viktigaste energiresurser, olja och gas. Händelsevis är det även mycket ont om olja och gas till ett lågt pris i världen numera då världens konventionella råoljeproduktion legat kvar på samma nivå sedan 2005. 

De flesta länder, däribland Sverige, ställer sig på rad för att med öppna dörrar välkomna det stora landet i väst för att vi så länge matats med information om hur rika och mäktiga Förenta Staterna är och därav bör sköta vår relationer därefter.

Men världen förändras snabbare än många vill se. När USA skickar sin förste man efter president Obama till Sverige är det för att man desperat behöver komma åt några droppar olja i Arktis när landets egna oljeproduktion stadigt minskat sedan 1970 och då den av media och politiker totalt felskruvade bilden av skifferutvinningen i landet i själva verket är i en bubbla som håller på att spricka.

USA är ett land som precis som övriga västerländska länder har växande skuldberg och 50% av dessa skulder förfaller om cirka 2 år. USA måste numera skära ner på sin militärbudget och samtidigt bevittna hur framförallt Kina kommer allt närmare en egen hangarflotta. 

Det är ur detta sken "USA:s statsbesök" till Sverige ska ses eller snarare Kerrys resa till Kiruna och det Arktiska rådets möte. Sverige har nämligen sedan 2011 varit ordförande för det så kallade Arktiska Rådet och håller nu ett stort möte i Kiruna där höga ministrar från bland annat USA (ja, Kerry ska dit) och Ryssland ska mötas för att underteckna ett avtal om åtgärder för oljeföroreningar.

Arktis omfattar förutom Arktiska havsområdet även Sverige när man inkluderar den Norra polcirkeln vilket är anledningen till att Sverige är ordförande för den grupp av 8 länder som utgör det så kallade Arktiska rådet.

Arktiska rådet består av, förutom Sverige, Ryssland, USA, Danmark (Grönland), Norge, Island, Kanada och Finland. Varken Sverige eller Finland har dock några juridiska rättigheter till något inom det Arktiska området då det Arktiska havsområdet inte angränsar till dessa länder.

Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet går ut i år varefter Kanada tar över rodret. Kanada som lämnat Kyotoprotokollet för kunna fortsätta med sin utvinning av oljesand...

En del kanske tror att det är ny teknik och smältande isar på grund av en accelererande klimatutveckling vid polerna som plötsligt gjort en massa olja tillgänglig för 6 av de 8 Arktiska rådets medlemmar.

Nej, först och främst ska man ha klart för sig att det rör sig om ytterst små mängder av olja och gas som beräknas finnas i Arktis. Ja, amerikanska energimyndigheten EIA beräknar att 22% av världens "oupptäckta" olje och -gasresurser finns Arktis.

En resurs är dock långt ifrån lika med en reserv, dvs utvinningsbar olja. Endast i genomsnitt 40% av en resurs är utvinningsbar, ibland så lågt som 20% och ibland uppemot 80%. Detta gäller dock I NORMALA FALL, alltså vid djuphavsborrning i Nordsjön och vid utvinning i Saudiarabiens öknar tex.

Nu talar vi dock om Arktis där inte ens världens mest avancerade oljeriggar har mycket att säga till om.
Vi har tidigare rapporterat om hur Shell lagt sina fortsatta oljeprovborrningar i Arktis på is...då det visat sig svårare än man räknat med att operera i "det lovande Arktis". Shell som alltså hittills legat i förfronten i fråga om satsningar på olje och gas -utvininngen i Arktis.

Ena dagen is och stormar som får den mest erfarna av seglare att tappa hatten, andra dagen solsken och bara små isplättar i vägen alltså. Det kräver med andra ord endast sunt förnuft för att dra slutsatsen att vi talar om de lägre utvinningsnivåerna av resursen. Man bör hålla i minnet att världen konsumerar över 32 miljarder fat olja per år...och att alla lovord om stora oljefynd ska sättas i relation till vad som faktiskt produceras i dag och att det tar flera år för oljeproduktion att komma igång. I Arktis fall blir infrastrukturen dessutom en ovanligt hård nöt att knäcka.

Är man realist och påläst om Arktis fossila energikällor inser man att blotta tanken på att utvinna olja och gas från detta område signalerar ren desperation från världens oljeproducenter och dessutom en total okunskap om dess miljömässiga konsekvenser.

"Ett avtal om åtgärder för oljeföroreningar" av Arktiska rådet är i praktiken en ansvarsfriskrivning och legitimering av katastrofala oljeutsläpp i världens kanske mest sårbara ekosystem.

Sverige har en LÅNG väg att vandra innan vi kan hävda att vi bygger en hållbar ekonomi kopplad till naturen och som håller även utan lån från framtiden.

Fundera själva.