Intervjuad om Oljepriskollapsen i P4 Dalarna: Från fossilberoende till resilient ekonomi

Igår blev jag intervjuad i P4 Dalarna med anledning av oljepriskollapsen i måndags där amerikanska oljeprissättningen WTI föll från 18 dollar per fat till -38 dollar per fat, ett oljeprisfall på över 300 % vilket aldrig tidigare skett. Under samtalet tar jag upp lite hur det kan påverka Sverige och framförallt hur det kan bli en väckarklocka för att bygga en resilient, icke fossilberoende ekonomi. 

Anledningen till det plötsliga fallet var främst att oljeproducenter via handlare sålt kontrakt för leverans i maj skapade panik. Detta då kontrakten inte kunde hanteras av köpare som inte såg hur de skulle kunna ta hand om oljan utan säker tillgång till lager när efterfrågan helt enkelt inte finns. Panikförsäljning av kontrakten ledde till ett prisras som nu återhämtat sig ordentligt men som fortfarande innebär en svår ekonomisk kris för oljeindustrin. 

Coronakrisen har sänkt efterfrågan på olja till extremt låga nivåer men oljeproducenterna kan inte bara skruva åt kranarna, särskilt inte i USA där skifferoljeproduktionen bygger på att ständigt nya brunnar borras då produktionen annars faller med ca 70 % på bara några år (hänger ihop med frackingen).  

Jag pratade häromdagen med Mikael Höök om den uppkomna situationen kring oljepriskollapsen. Mikael Höök är universitetslektor i forskningsgruppen Globala Energisystem på institutionen för Geovetenskaper vid Uppsala Universitet och en av Sveriges främsta naturresursexperter och specialist på fossila bränslen och oljemarknaden. Mikael Höök förklarade att i USA är det extra svårt att stänga ner produktionen då det riskerar att allvarligt skada skifferoljetillgångarna som efter en utvinningsstänging eller minskning kan få svårt eller inte alls kommer tillbaka till samma nivåer som tidigare. Värdet på dessa oljetillgångar skulle därmed falla eller till och med bli noll. 

Det är så illa förklarade Höök, att skifferoljeproducenterna är beredda att producera till nära 0 dollar per/fat i betalning för den producerade oljan eller som vi såg under kort tid under måndagen, att till och betala för köpare att ta hand om oljan.  Höök förklarade vidare att USA:s regering kommer gå mycket långt för att rädda sin oljeindustri när de korta lån som banker och investerare gett skifferindustrin inte räcker eller inte förlängs, för att rädda dem. Många mindre oljeproducenter kan förstås gå i konkurs men de största och viktigaste kommer räddas till nästan vilket pris som helst menar Höök. 

För Donald Trump handlar det förstås om långt mer än amerikanska oljeindustrin och dess centrala roll för USA:s energisäkerhet eller identitet. Det handlar om att rädda arbetstillfällen i den enorma industri i Mellanvästern i USA där Trump har viktiga väljargrupper. 

I skrivande stund har Nordamerikanska prissättningen WTI hämtat sig till ca 16,5 dollar per fat men jag frågade Höök  till vilket pris per fat som skifferoljeproducenter i USA kräver för att klara sig ekonomiskt och fick svaret att det handlar om 45-50 dollar per fat. Skifferoljeproducenter kan dock, fortsatte Höök, under mycket kort tid för vissa effektiva oljeproducenter i USA gå plus minus noll på runt 30 dollar per fat. Men detta är alltså långt ifrån dagens nivåer som fortfarande endast är hälften av vad som krävs för breakeven.

Men det är inte bara amerikanska oljeproducenter som blöder ymnigt. Världsmarknadspriset på olja mätts i Brent Crude och ligger i skrivande stund på 21,2 dollar per fat. Detta är långt under vad de flesta oljeproducenter kräver för att gå med vinst. Så sent som i februari låg Brent på över 55 dollar per fat, nästan tre gånger mot idag. 

Redan innan Coronakrisen bröt ut hade OPEC med Saudiarabien i spetsen svårt att komma överens om hur ett redan då överflöd av olja på världsmarknaden skulle hanteras och förhandlade förutom sinsemllan även med Ryssland utan att kunna komma överens om produktionsminskningar. De senaste årens produktionsökningar av skifferolja från USA och även landets produktion av LNG, dvs flytande naturgas, har skapat ett överbud av råvara till flytande bränslen som OPEC och Ryssland haft svårt att hantera. 

Ryssland tex vill inte sänka sin produktion för att stabilisera eller höja oljepriset för att få mer per fat utan har istället valt att öka produktionen och få mindre per fat men helt enkelt sälja mer och få lika mycket eller mer. Saudiarabien och OPEC har då valt att öka eller åtminstone inte sänka produktionen. 

När sedan efterfrågan på olja fallit till rekordlåga nivåer, på grund av en nästintill stillastående världsekonomi till följd av Coronakrisens nedstängning av den ekonomiska aktiviteten, står oljeproducenterna inför en ännu svårare förhandlingssituation. Oljeproduktionen som innan Coronakrisen låg på cirka 100 miljoner fat per dag måste ner med kanske 30 miljoner fat per dag eller mer, tidigare kunde man inte ens komma överens om att minska produktionen med ett par miljoner fat per dag...

Oljeprisfallet väcker många frågor och fler minst sagt märkliga situationer kan uppstå. Idag är nästan alla oljelager världen över fyllda till bredden, till och med de gigantiska så kallade superoljetankers som kan transportera 2 miljoner fat olja är hyrda för att fungera som temporära flytande oljelager. Donald Trump har förstås försökt framtså som en god ledare genom att erbjuda möjligheten att lagra olja i USA:s strategiska petroleum reserv. Ett lagersystem som byggdes efter oljekrisen 1973-74 men där finns bara utrymme för att lagra cirka 2-3 dagar av amerikansk oljeproduktion sedan är det fullt även där. Detta vet de flesta oljeanalytiker men det låter ju bra framför kamerorna...

I en läsvärd artikel i Vice kan vi tex läsa om hur det i måndags teoretiskt sett skulle ha varit möjligt att komma över nästintill gratis olja, fylla upp den i en gammal skruttig oljetanker som du köper "billigt" (för runt 17 miljoner dollar) vars lagringstankar förhoppningsvis är intakta men farkosten är inte längre sjöduglig för att förflyttas. Invänta sedan en prisuppgång på oljan och du kan göra en rejäl hacka... I verkligheten skulle en sådan "investering" kräva att du dels har mycket goda kontakter i oljeindustrin, har en skicklig terminshandlare av olja och framförallt löser logistiken att få oljan till din oljetanker som kanske ligger i en hamn långt från transportmöjligheter på land eller för leverans från en annan oljetanker. Men det finns de som gjort sådana affärer tidigare, det är dock mycket riskfyllt och knappast moraliskt naturskönt...

Tittar vi framåt blir det dock mycket intressant. Nedan har jag kikat på senaste inkomna datan (17 april 2020) för så kallade aktiva oljeriggar i USA. Jag har bara tagit siffrorna för oljeriggar och exkluderar alltså gasriggar för naturgas då oljeprisfallet främst påverkat oljeproducenterna i USA även om antalet aktiva gasriggar fallit med cirka 20 % under samma period: 13 mars 2020-17 april 2020.  

Riggaktiviteten är en indikator på antalet aktiva riggar som utvinner eller söker efter olja eller naturgas. Eftersom det krävs att tusentals nya brunnar hela tiden borras för att produktionen inte ska falla mer än den ökar, är det centralt hur många riggar som är igång. Fram till den 13 april låg antalet aktiva oljeriggar i USA på drygt 670 och har de senaste två åren pendlat mellan cirka 700-800 aktiva oljeriggar enligt statistik från Baker Hughes rig count. Men från att ha legat på 683 aktiva oljeriggar den 13 april har aktiviteten fallit kraftigt med drygt 50 % med cirka 36% fram till senaste mätningen 17 april. 

Beroende på hur långdragen Coronakrisen blir, i synnerhet i USA, desto svårare kommer det att bli att dra igång oljeproduktionen igen och det kan även leda till minskad tillgång på olja längre fram som följd av de minskade investeringar i ny utvinning som görs nu. Många inom oljeindustrin kommer förlora sina arbeten för även om jag inte tvivlar på att efterfrågan kommer öka kraftigt från dagens nivåer och amerikanska staten kommer göra enorma insatser för att rädda en av sina viktigaste industrier är det osannolikt att välståndsskapandet från denna industri och därmed antalet arbetstillfällen kommer tillbaka till samma nivåer som tidigare. Detta kommer förstås få stora konsekvenser för den näring som lever på tjänster kring oljeindustrin, inklusive restauranger, affärer, transporter och fastigheter. På makrobasis kan oljeindustrins tillsammans med Coronakrisens massuppsägningar alltså bidra till en redan kraftigt stigande arbetslöshet i USA och även till inflationstryck dvs stagflation.  

Hur påverkar oljeprisfallet och den minskade globala efterfrågn på olja Sverige då? Som jag kommer in på i intervjun i P4 Dalarna är framförallt Norges försvagade oljeindustri och därmed hela ekonomi något som redan påverkar Sverige inte bara på grund av stängda gränser. Norges arbetslöshet har ökat från cirka 2 % innan Coronakrisen till över 10 % idag vilket är starkt kopplat till fallande oljeintäkter som är landets ekonomiska smörjmedel. Norge är Sveriges viktigaste handelspartner, på många sätt ännu viktigare än Tyskland även om handelsutbytet i varor är något högre med tyskarna. Det bor tex cirka 50 000 svenskar bara i Oslo och ännu fler svenskar reser och arbetar runt om i Norge och reser ofta till Sverige där de antingen bor eller spenderar mycket av sina intjänade pengar från Norge. Gränshandeln mellan Norge och Sverige är även svår att överblicka men den är betydande.      

Börsfallen och den generella börsoron är ju redan omfattande på grund Coronakrisen men oljeprisfallet spär på detta och kommer vara en starkt bidragande orsak till börsoro så länge oljepriset befinner sig på dessa extremt låga nivåer. Om OPEC, Ryssland och USA mot förmodan kommer överens om en produktionsminskning som kan vara under hela perioden tills vi tagit oss igenom Coronakrisen, ja då kan oljemarknaden stabiliseras och verka som smörjmedel för ekonomin igen men jag ser det som osannolikt just nu. Oljepriserna, framförallt Brent måste tillbaka till minst 55 dollar per fat och amerikanska WTI:n till 45 dollar och stabiliseras där för att marknaden ska kunna känna ett lugn över oljepriset/oljeindustrin.  

När det gäller bensinpriset kan det förstås gå ner ytterligare i Sverige men här påverkas främst länder där det inte redan finns inprisade skatter och avgifter i bränslet som i Sverige. Här kommer vi dock till något viktigt. Risken är nämligen dessvärre stor att utvecklingsländer och även länder som tex Indien ser en möjlighet att boosta konsumtionen genom tillgång till billig energi, dvs olja när fler har råd att tanka sina fordon eller för uppvärmning och industriella processer. Här kan ökad användning av olja följa pga de låga oljepriset och därmed ett ökat och inte minskat beroende av olja byggas upp som vi verkligen måste undvika för att kunna möta klimatkrisen.  

För mer fördjupning kring olja, oljemarknaden, Hormuzsundet, litium-marknaden och hur vi kan minska oljeberoendet rekommenderar jag mina fyra samtal med Mikael Höök som jag gjorde i Evolution Show i somras, del 1 nedan.

Del 1 av 4 av mitt tidigare samtal i Evolution Show med universitetslektor och nuturresursexperten Mikael Höök 
          

Kanada och Norge sitter i samma läckande oljebåt men är inte ensamma

Att världens oljeindustri skakats om av oljeprisraset sedan det inleddes i juni 2014 råder det inget tvivel om. Då låg oljepriset på runt 100 dollar per fat och hade gjort det i flera år på rad. Länder som Kanada och USA såg en ljus framtid framför sig med stabilt höga oljepriser och möjligheten att plocka marknadsandelar av OPEC med Saudiarabien i spetsen och förstås från ärkerivalen och tillika oljeprodcenten nr 2 i världen, Ryssland.  

Men i takt med att månaderna med fallande oljepris fortsatt har sårbarheten bland många normalt högljudda oljebolag och oljeländer blivit uppenbara. Länder som Norge vars hela välstånd byggts upp med olje- och gasintäkter har plötsligt visat sig vara mindre robosta, något som hotar även svensk ekonomi. 

I USA där skifferbubblan byggts upp med framförallt fria krediter från finanskrisen 2007/2008 och tron på evigt höga oljepriser har fakta om faktiska oljereserver, utvinningskostnader och framtida produktion inte framkommit så mycket i media förrän kanske nu. Nyligen rapporterade tex Bloomberg att bara 2015 gick 48 amerikanska olje-och gasbolag bankrutt och att många investerare nu sitter på skräpobligationer.

Sedan tidigare har en av världens mest erkända geologer, David Hughes skrivit de mest omfattande analyser som finns om USA:s skiffer- och gasproduktion som pekar på en produktionstopp för oljan runt 2019. Det är inte tal om att USA ska bli energioberoende eller bli nettoexportör av olja, det tror inte ens USA:s egen energimyndighet EIA. I sin senaste prognos i Annual Energy Outlook 2015 för USA:s oljeproduktion fram till 2040, toppar USA sin oljeproduktion händelsevis 2020. Har de läst David Huges rapport kanske?

I Storbritannien har vi sedan tidigare skrivit om hur oljeprisfallet och det fallande oljeproduktionen nu gått så långt att staten tvingas direktsubventionera den egna oljeindustrin.  

Inte ens Saudiarabien har klarat sig undan det egna svärdet. Saudiarabien och OPEC som genom att upprätthålla samma produktionsvolym samtidigt som det skapats ett överskott på marknaden av USA och Kanada, tvingat ner priset till nivåer som gör den mesta utvinningen i dessa två nordamerikanska länder olönsam. Men priset för den statligt subventionerade befolkningen har varit hög och de kraftigt reducerade oljeintäkterna har tvingat det Saudiska kungahuset att sälja stora finansiella tillgångar och dra in på statliga stöd och service.  

Slutligen kommer vi till Kanada som av energigruppen Canadian Association of Petroleum Producers (CAPP) nu beräknas minska investeringarna inom olje- och gassektorn med 62 procent när detta år är slut, jämfört med 2014. Nya investeringar inom kanadensiska gas- och oljeindustrin skulle då hamna på cirka 24 miljarder dollar, vilket är den lägsta nivån på över 60 år.

CCAP menar även att över 110 000 är utan arbete i landet på grund av den krympande olje- och gassektorn.  

Nu har vi inte ens nämnt Venezuela och Brasilien men det är inlägg för sig.

Ett tydligt tecken på hur aktiviteten inom olje- och gasindustrin påverkats av oljeprisfallet får vi när vi tittar på antalet riggar som hyrs in för att användas för borrning efter ny olja och gas.

Antalet aktiva olje-och gasriggar i världen fallit med över 57 % sedan juni 2014

I diagrammet ovan har vi sammanställt senaste data från Baker Hughes över antalet aktiva olje- och gasriggar bland några av de viktigaste olje- och gasproducenterna i världen.

I Kanada speglas här ointresset för ny utvinning och minskade investeringar i antalet riggar som minskat med 86 % sedan oljeprisfallet inleddes i juni 2014.

I USA som har överlägset flest riggar i drift (på grund av att den speciella utvinningsteknik som kallas fracking kräver det), har antalet minskat med över 76 % under samma period.

I nästa vecka ska vi titta mer på oljemarknaden.