2018-08-12

När till och med Trumps värld överträffar dikten måste vi alla bli mer än poeter

Nyligen gjorde New York Times den största satsningen på klimatbevakning någonsin genom att publicera ett helt magasin som belyste klimatförändringarna ur olika perspektiv. Dagens Nyheter gjorde något liknande igår genom att göra nästan hela pappersupplagan till en tidning om klimatförändringarnas utmaningar. Det framgår med all tydlighet hur allvarligt läget är och hur klimatforskare efter klimatforskare överrumplas över hur snabbt utvecklingen rör sig i fel rikning. Vi kan vända utvecklingen innan den är bortom vår kontroll men måste agera nu.

Det krävs bland annat att vi använder utanförboxen-tänk när det gäller tex satsningen på förnyelsebar energi som vi skrev i ett inlägg nyligen. Vi måste också påminna oss om att hanteringen av snabb förändring i grunden handlar om att förstå vår egen drivkraft och motståndskraft  på ett psykologiskt plan. David Wallace-Wells fångar det väl i sin långa text som ursprungligen publicerades i New York Magazine men översättes till svenska av Expressen, "8 sätt som jorden kan gå under på":
"...oavsett hur väl informerad du är så är du alldeles säkert inte tillräckligt orolig. De senaste decennierna har vår kultur blivit undergångstokig med zombiefilmer och Mad Max-dystopier. Kanske det kollektiva resultatet av undanträngd klimatångest. Men när vi ska begrunda verklighetens värmefaror lider vi av en otrolig brist på fantasi."
Men lika mycket som det finns naturliga försvarsmekanismer på ett psykologiskt plan som gör det svårt för många att ta in svåra och obekväma fakta finns det människor som försöker förstärka och vilseleda oss från att gå till handling även när det tjänar mänsklighetens bästa och ja rent av är en ödesfråga för att vi ska överleva på sikt.

Samtidigt får vi inte glömma att människan har en otrolig förmåga till anpassning när väl faran uppebarar sig och blir konkret. Då kan det som först uppfattas av några få snabbt nå kritisk massa och plötsligt få nästan alla att röra sig i samma riktning för att möta faran som en gemensam styrka. Problemet är att när det gäller potentiellt existensiella hot som klimatförändringar och exponentiell utveckling av Artificiell superintelligens är det helt avgörande hur snabbt vi mobiliserar och planerar för hotet, det räcker med andra ord inte med att vi gör det i sista minuten om vi så gör det med full kraft.

Vad som händer i USA just nu är därför minst sagt oroväckande. 
 
Listan kan förstås göras lång över vad Donald Trump-administrationen med republikanernas tysta eller högljudda medgivande åstadakommit för att bromsa de många positiva krafter inom USA och internationellt som arbetar för att dämpa och anpassa samhället till klimatförändringar. Första steget Trump-gänget tog var alltså avsteget från Paris-avtalet men det var bara början. Nu riktas all Trump-energi för att hindra alla former av statliga regleringar som rör miljö och hälsa inom USA, all in the name of bad business, trots att det är precis tvärtom. Teknik som skadar miljön mindre och ger människor bättre hälsa minskar belastningen på samhället och stärker ekonomin... 
  
Vad har Donald Trump nu fått för sig? Kanske har Cirkus Trump överträffat sig själv den här gången. Men för att förstå något av det mest korkade en amerikansk president-administration föreslagit sedan Ronald Reagan plockade ner solcellspanelerna från Vita Huset efter Jimmy Carter, måste vi sätta det i en historisk kontext. Vi måste backa till början av 1970-talet.

Tänk om de flesta amerikanska och svenska hushåll såg ut så här, ja till och med Vita Huset? 
Bild: Johan Landgren

Följderna av oljekrisen 1973-74 blev bland annat bildandet av International Energy Agency, eller det som brukar kallas internationella oljeorganet IEA vars syfte var att samordna och sprida ut olje- och bränslereserver i händelse av att en eller flera länder drabbades av brist vid en temporär oljekris. Den oljekris eller snarare flytande bränslekris som drabbade främst USA 1973-74, orsakades av de arabiska medlemmarna inom OPEC som i en välriktad stöt skapade brist på bensin och diesel i USA lagom timad till att USA bara några år tidigare, 1970 nått sin produktionstopp för konventionell olja inom landet. Ransonering infördes i USA vid landets många bensinstationer och i hela landet diskuterades USA:s oljeberoende och vilka risker det utsatte landet för ur ett nationellt säkerhetsperspektiv.

Oljekrisen 1973-74 blev ocskå en läxa för Sverige som vid denna tidpunkt var en av västvärldens mest oljeberoende länder, där uppvärmning av hus och fastigheter i huvudsak skedde med eldningsolja och elförsörjningen till stor del skedde med oljeeldade kraftverk vid sidan av att bilar och lastbilar helt drevs av bensin och diesel. När oljepriset under oljekrisen mer än dubblerades då utbudet från OAPEC minskade med nära 25 % som mest tvingades även Sverige och andra länder i Europa som inte direkt var drabbade av exportförbudet (Nederländerna fick ej köpa någon olja alls från OAPEC) -att införa ransoneringar på bland annat bensin och diesel. 

Men tillbaka till USA. För det mest positiva för USA var att landet efter oljekrisen genomgick en grön våg och många forskare och statliga projekt handlade nu om att ställa om transport- och energisystemet för att minska oljeberoendet. Till och med presidenten, Jimmy Carter talade 1977 direkt till nationen om att det var bråttoom att minska på olje- och kolanvädningen för att det annars inom några årtionden skulle börja minska och inte räcka till. Ett av alla dess projekt var en delavdelning på Boeing som utvecklade världens första Podcar System för staden Morgantown, West Virginia som vi skrivit om tidigare. 

För en mer detaljer bild av olika Podcar-system eller Personal Rapid Transit (PRT) se gärna vår film eller invänta kommande inlägg, vi har nämligen fått i uppdrag göra introfilmen till Podcar City 2018-konferensen som hålls i Gävle 10-12 oktober.

Men av störst betydelse efter oljekrisen 1973-74 var att USA:s kongress helt förbjöd export av amerikansk olja (något gällde fram slutet av 2015) och införandet av de så kallade Corporate average fuel economy (CAFE) standards 1975. CAFE innebar krav på effektivare bilar som hade lägre bränsleförbrukning för att på så vis minska amerikanernas oljeförbrukning. Plötsligt var det inne att skaffa mindre japanska bilar som inte drog lika mycket bränsle som de stora amerikanska muskelbilarna och herrgårdsvagnarna.

Ja, till och med självaste GM forskade till och med fram vad som skulle bli väldens fram till då bästa elbil (EV1) så attraktiv och uppskattad (tex av kändisar som Dany Devito) att den tvingades skrotas i smyg ute i öknen för att inte uppmuntra en ökad efterfrågan på elbilar för det skulle ju vara bad business för världens då största biltillverkare... (mer om det i dokumentärklassikern "who killed the electric car"). Viktigt att nämna här var även bildandet av USA:s energidepartement (US Department of Energy) 1977 som by the way, nyligen ska ha införskaffat världens i särklass mest kraftfulla dator av IBM och Nvidia.

Vad hände då? Varför rullar det fullt med enorma pick ups i USA, SUV:s osv. Well CAFE standardarna har efterlevts och tolkats väldigt olika i olika delstater i USA. Men här har Kalifornien som vanligt stuckit ut och satt högre krav än övriga delstater i USA men det vill Trump-administrationen nu ändra på. I en mycket läsvärd artikel av Joel Stronberg i Resilience får vi en gedigen genomgång.

2007 fick Barack Obama igenom ett tak på maximalt 0,54 liter per mil i bränsleförbrukning för personbilar från år 2025. Inte ett särskilt ambititöst mål sett med europeiska ögon men i USA var detta unikt och kunde bara genomföras då amerikanska biltillverkare i praktiken stod och tiggde om pengar vid Obamas knän efter finanskrisen.

I Kalifornien har det sedan 1970 och införandet av Clear Air Act (CAA) funnits ett undantag där delstaten för att sätta tuffare bränslestandarder än övriga USA då bland annat Los Angeles likt dagens Peking drabbats hårt av de enorma föroreningar som bilarna orsakat staden med försämrad hälsa för invånarna som följd. Men här kommer det intressanta, andra delstater får följa Kaliforniens bränslestandarder och införa liknande vilket har gjorts i 14 andra delstater utöver Kalifornien. Detta innebär att 135 miljoner amerikaner eller cirka 40 % av landets befolkning omfattas av en tuffare bränslestandard med ursprung i Kalifornien.

Men Kalifornien ville ta det hela ett steg till och även inkludera krav på begränsningar i utsläpp av växthusgaser från bilar vilket troligen var det som gjorde att dåvarande amerikanska presidenten George W. Bush 2007 som enda president innan Trump, inte ville tillåta att Kalifornien skulle behålla sina hårdare bränslestandarder. Beslutet överklagades av Kalifornien och rann ur sanden då Obama tog över som tvärtom anammade Kaliforniens förslag. Utsläpp av växthusgaser skulle alltså inkluderas i de nya bränslestandarder som föreslogs i Obamas policyplan Clean Power Plan (CPP) 2014.

Obama pekade i planen på rättsfallet Massachutts VS EPA (Environmental Protection Agency-USA Miljödepartement) där det slogs fast att:
"En stat har stämt den federala regeringen gällande den potentiella skadan som kan orsakas av global uppvärmning för medborgare inom sitt suveräna territoriella intresseområde. 
EPA har rätten att under Clean Air Act reglera utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.  
EPA måste ange en rimlig förklaring för avslag för reglering av kända växthusgaser"
EPA kom alltså fram till att växhusgaser hotar hälsan, välståndet och säkerheten för nationen men det här vill Trump ändra på genom att inte tillåta att bränslestandarder tar hänsyn till växthusgaser och att inga höjda bränslestandarder efter 2020 års nivå införs. Det hela är inte bara en skymf mot amerikaners hälsa och klimatdämpande åtgärder, det skapar även osäkerhet bland amerikanska tillverkare som redan har siktet inställt på 2025. Det skulle även innebär att USA ökar sin oljekonsumtion och därmed oljeberoende istället för att minska det, vilket innbär en ökad risk för den nationella säkerheten. Det återstår att se om Trump-administrationen får igenom det i kongressen. 

Det kanske mest anmärkningsvärda är att republikanerna som föresvävar att de vill ge amerikanska delstaterna mycket självbestämmande nu alltså istället vill köra över en delstat för någon slags personlig vendetta mellan Trump och Kaliforniens Guvernör Brown. Brown som bland annat inte vill stödja byggandet av Trumps mur mot Mexico...

Donald Trump och andra naiva miljarddärer, inklusive större delen av det republikanska partiet tycks tro att de kan sticka huvudet i sanden, bygga bunkrar och köpa sig legoknektsarméer/robotarméer för att bevaka portarna till sina underjordiska fort. Kanske Trump och de med samma kortiktighet i sinnet tror att de hinner dö innan de får ta konsekvenserna för sin klimat och miljöförstörande beslut och därför i praktiken struntar blankt i sina efterkommande, inklusive sina egna barn. Men det är barnsliga drömmar som på sin höjd köper dem lite tid.

2018 har blivit ett uppvaknande för många människor i många länder där en sak är tämligen uppenbar, INGEN kommer klara framtidens/närmaste årens utmaningar utan omfattande samarbete, lokalt, regional, nationellt och internationellt/globalt och den som har ett utbrett samarbete har större möjlighet att överleva än de som sticker huvudet i sanden och hoppas på det bästa.

Robet Swahn, första människan att gå till Nord- och Sydpolen ska ha sagt att "det största hotet mot planeten är tron att någon annan ska rädda den".

Låt oss vända på det: Vi kan rädda planeten och det är vi som ska göra det!

1 kommentar:

  1. Utmärkt vi ska rädda jorden. Det finns många vägar att gå. Varje väg betyder möjligen väldigt lite i början, men erfarenhet ger fler vägval framåt. Hemma avfrostar jag nu en gammal frys. Kommer fyllas med tomater i någon form för nu skördar vi mycket.

    Fyller också på förrådet av kluven ved inför vintern. Kör klyven när det inte regnar. Just nu regn.

    Funderar på hur jag ska förhandla med vår elleverantör om att få en sann timtaxa. Vill inte sälja aktier än för en komplett solcellsanläggning, men kan tänka mig en första början för att sedan bygga vidare. Min uppfattning är att några av aktierna kommer att stiga kraftigt innan nyår.

    I senaste Wired prydd med en gigantisk tomat finns en lång artikel om hur den ursprungliga ärtstora tomaten vuxit och förändrats under årtusendena hos oss människor. Med ny teknologi kan vi nu skynda på förändringarna. Tomater som klarar mer kaosartat väder och som ger större skördar. Fast än finns inte så stort intresse för smakligare tomater. Författaren tipsar om sina favoriter. Själv gillar jag mest en randig sort som heter Golden Bumbel Bee. Men alla som skördas solmogna är godare än affärernas varianter.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.