2014-01-24

Ett tåg kommer lastat men hur länge till?

Kanske blir det du, en nära vän, släkting eller "bara" en facebook-vän som dör när ett tåg spårar ur i Sverige. Det är nämligen just nu bara en tidsfråga. Nedmonteringen av järnvägen sker framför våra ögon och med vår tysthet applåderar vi in dess genomförande. Sedan står vi där förvånade när det sker en olycka eller när det blir HELT ogörligt att åka tåg i detta land.

Det är som i Djurfarmen av Orwell, vi plockar ner demokratin bit för bit tills ingen längre minns vad som ursprungligen var fastslaget som "orubbliga grundlagar/regler". Ingen kan plocka ner välfärden, demokratin eller infrastrukturen på en gång, då blir det ju revolution och det kan vi ju inte ha...men lite i taget, utan att det märks så tydligt, det går bra..

I dagarna har det skrivits mycket om svensk järnväg som nu tagit ytterligare kliv mot nedmontering.
400 vid SJ får gå och varje tåglinje som inte är lönsam ska läggas ner, enligt SJ:s vd Christer Fritzson

I Norbottens Kuriren kan vi läsa om hur "tågtrafikens förtroendekris riskerar att bli en kris för hela idén om det gemensamma samhället". I artikeln som har sitt fokus på Norrland, lyfts givetvis problemen med rälsen på stambanan i övre Norrland. Sträckan mellan Bastuträsk och Boden uppges vara rent farlig vid för höga hastigheter och hastigheten har därför sänkts. Både lokförare och Trafikverket har varnat för spåren som är byggda för en tid med tåg som körde i lägre hastigheter och med räls som nu är dåligt underhållen och helt enkelt för gammal för att betraktas som säker.    

Någon lösning från politiker eller tjänstemän tycks inte stå att finna. Norbottens Kuriren rapporterar:

"Ansvariga politiker och tjänstemän i Norrbotten konstaterar lamt att nu är det som det är. Några förbättringar kan i princip inte ske innan Norrtåg har fått sin nya upphandling på plats, som ska gälla mellan 2016 och 2021.

En stor del av problemet ligger naturligtvis i att tågtrafiken har så många olika huvudmän. Det är olika bolag som sköter driften, banan och stationerna. Kenneth Johansson, vd för Länstrafiken och chef för kollektivtrafikmyndigheten i Norrbotten, erkänner att detta lapptäcke är problematiskt".

– Kanske mer ägande istället för splittring, säger han till Norrbottens-Kuriren.

Precis som Sveriges Radio skrev i tisdags, är det bara att konstatera att höga avkastningskrav och höjda banavgifter håller på att fälla hela järnvägsbranschen.

Green Cargos kommunikationschef hävdar att det faktum att 600 medarbetare eller 25% av dagens personalstyrka ska gå till 2016 sker "genom naturliga avgångar och övertaligheter". Tjena.  

Att SJ ska ha ett 10-procentigt avkastningskrav i ett läge när servicen från bolaget får kunderna att fly ut på bilparkeringen är knappast good business, hur man än ser på statliga avkastningskrav.

I ett läge när Sverige behöver en utbyggd och moderniserad järnväg för att minska sårbarheten vid minskade oljeimporter, går nu utveckling istället i motsatt utveckling. Detta är mycket allvarligt.

Vi rapporterade redan för drygt 2 år sedan om hur kraftigt höjda banavgifter tvingade tågoperatören Cargo Net att använda lastbilstransporter istället för järnväg. Sverige ökar alltså sitt beroende av fossila transporter och importerad olja genom att minska kapaciteten på svenska järnvägar och tvinga folk att ta oljebilen istället.

Samtidigt kan vi konstatera att produktionen av den billiga, konventionella oljan inte längre ökar i produktion i världen som tidigare. Produktionen av den olja som världsekonomin har råd att växa med kan därför väntas minska i produktion inom en snar framtid. Så länge får vi nöja oss med att världens otillgängliga, dyra olja fortsätter att ersätta vår konventionella olja...något som avspeglar sig vid bensinpumpen.      

Det finns all anledning att överväga ett förstatligande av järnvägen eller se till att bygga ett helt nytt transportsystem liknande planerna för Folkbanan, Uppsala Solar Skyways och E-Highways  

Ett transportsystem på el är en fråga om nationell säkerhet och ett sätt planera för en framtid när transport via järnväg/eltransporter kommer bli ovärderlig.

Se även läsvärda inlägg av Cornucopia på temat.


10 kommentarer:

  1. Är det privatiseringens urspårning vi skådar nu?

    SvaraRadera
  2. Liberaliseringen har gått för långt för att en del faktiskt tar den föga intelligenta ideologin som kallas liberalism på allvar. Min ideologi är sedan en tid tillbaka en ekosocialliberaldemokratism. Många tror att frihet är viktigare än demokrati, men demokrati är viktigare än frihet. Politikernas "liberalism" utvecklas allt mer till en plutokratifascism som inte har en chans i världen att leda till något annat än ett tredje världskrig. Jag avser att alldeles strax börja propagera för en mycket intelligentare ideologi än den korkade och destruktiva ideologin som kallas liberalism.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Liberalism finns inte i verkligheten, då hade inte finanskrisen 2007-2008 inneburit att "too big to fail"-banker räddats i liberalismens namn. Fri konkurrens är en utopi som om den existerat i verkligheten raderat ut alla företag som inte var tillräckligt effektiva/produktiva för att bära sin egen existens. Liberalismen är därför en teori om en verklighet illa anpassad för en varelse som endast stundom kan tänka rationellt men oftast agerar irrationellt i praktiken.

      Demokratin är i dess renaste form är även den en utopi i verkligheten. Människan består av en grupp av individer med många delade behov men även av olika intressen och förmågor. Frågan vi kanske istället ska ställa oss är hur människan ska kunna leva i balans med dess omgivning, dvs som en del av naturen. Vi kallar gärna saker liberalism och demokrati och anpassar på så vis vår teori om verkligheten till de mål/intressen vi vill nå.

      Om vi (läs människan) fortsätter att mata ut sedlar från naturens bankkonto utan att själva betala tillbaka i samma mängd energi, är det inte en obalans i naturens balansräkning utan en obalans hos oss själva vi skapar. Naturen upprättar alltid en balans i det långa loppet, frågan är dock om vi hinner anpassa oss innan villkoren blir för tuffa för att vi inte ska bli utkonkurrerade av något annat...

      Att vara jordnära får då en ny innebörd.

      mvh
      Johan

      Radera
    2. Våra politiker lever i en fantasivärld utan naturbegränsningar. Inte ens miljöpartiet vill tala om att resurserna kan bli riktigt knappa. Deras lealösa ideologi är inte lämpad för att ta fatt i verkligheten.

      Radera
    3. Önskar du hade fel men det är huvudet på spiken.
      mvh
      Johan

      Radera
  3. Tunga lastbilar sliter hårt på vägar men lastbilarna betalar bara en bråkdel av detta via skatter. Dvs långtradare är idag kraftigt subventionerade.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Givetvis är det så. Precis som fossilindustrin i sin helhet inte betalar det fulla priset för dess verksamhets miljömässiga konsekvenser. Miljön, som egentligen är den sanna ekonomin, dvs naturen.

      mvh
      Johan

      Radera
    2. Om alla verksamheter skulle betala den sanna kostnaden för all utvinning så skulle den upphöra och människan snabbt få läggas ner. Hållbarhet är därför trams. Järnvägen har aldrig haft någon skatt på el och fossila bränslen. Att döma av de stora svarta rökmoln som ofta kommer från gamla diesellok har dessa enorma utsläpp av diverse mindre hälsosamma saker.

      Lastbilarna, vars avgaser är mycket renare än lokens, betalar för bränslet 4847 kr per kubikmeter (exkl. moms). När utsläppsrätterna i EU kostade som mest motsvarade de cirka 1000 kr per kubikmeter diesel och detta kan ses som en realistisk nivå för någon verkan av betydelse på det området. Nu är systemet i praktiken nedlagt med nivåer på en bråkdel av detta och bara makthavarnas babbel finns kvar. Det är ju finanskris och de ska rädda systemet, dårarna.

      Lastbilarnas tillskott 3847 kr per kubikmeter blir en hel del pengar. Om lastbilarna inte fanns, eller vore små som personbilar, skulle vägar och broar kunna vara smalare, klenare byggda och slitas mindre. Lastbilarnas skatter 3847 kr per kubikmeter blir en hel del pengar. Men personbilarna betalar mer i förhållande till deras del av vägnätet. Alla vägfordon betalar långt mer i punktskatter än vägarna totalt kostar.

      Järnvägens banavgifter är ungefär 10 procent av banornas drift och underhåll. Det investeras i nya banor långt mer än vad driften och underhållet kostar. Så de är verkligen obetydliga pengar som verksamheten betalar. En gång betalade järnvägen allt och detta har bara fallit i takt med att tekniken blir mer och mer oekonomisk. Idag är tekniken helt politisk. Pengarna slängs rakt sjön. Och den kommer bara att bli mer olönsam i takt med att naturresurserna blir dyrare och finanskrisen fördjupas.

      Radera
    3. Siffran 10 procent ovan är vad det har legat på under många år. Nu planeras en höjning till 21 procent under åren 2014-2015 och järnvägsfolket skriker som tokiga.

      ”Riksdagen har godkänt regeringens förslag om att avsätta 86 miljarder kronor till drift, underhåll och reinvestering i den statliga järnvägsinfrastrukturen under planperioden 2014–2025. Till detta kommer banavgifter som, enligt Trafikverkets förslag (se tabell 16), ger ytterligare 22,8 miljarder kronor. Det skulle innebära en genomsnittlig satsning på drygt 9 miljarder kronor per år, att jämföra med de knappt 7 miljarder kronor i genomsnitt som gällt under planperioden 2010–2021. Därmed ges möjligheter att genomföra de underhålls- och reinvesteringsåtgärder i järnvägen som Trafikverket har bedömt som nödvändiga i Kapacitetsutredningen.”

      Lägg förövrigt märke till Trafikverkets politiskt korrekta ord ”satsning”, som i det här faller betyder att grejerna sköts så att de inte faller samman. Allt är ren dårskap.

      http://www.trafikverket.se/PageFiles/126550/banavgifter_for_okad_samhallsnytta_delredovisning_2013_05_24.pdf

      Radera
    4. Ska vara: Nu planeras en höjning till 21 procent under åren 2014-2025

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.