2016-12-12

Ett julkort från en slumrande bigård

Vintern har nu åter lagt sig med ett vackert snötäcke över stora delar av Sveriges yta. I Dalarna där Johan befinner sig är nu är gården täckt med nästan en halvmeter snö, bigården är inget undantag.

Nu har även de flesta om inte alla svenska brunbjörnar gått i ide. Dessa mäktiga rovdjur som klarar vintern genom det förhoppningsvis tillräckliga reservlager av fett, proteiner och vitaminer de byggt upp under sommaren och hösten. Cirka hälften av en brunbjörns vikt går nämligen åt under ideperioden för att den ska klara sig i hela 5-7 månader innan det är dags för vårens strapatser och nya jakt.

Hur det ska gå för Johans sex bisamhällens övervintring beror precis som med björnarna på vilket lager som samlats in under våren och sommaren. I binas fall i form insamlad honung, pollen, vatten och propolis. Det senare är ett form av kittvax för tätning och lagning i och runt kupan bina samlar in från bland annat kåda. Även binas styrka och hälsa spelar avgörande roll för övervintringen. Om de behandlats eller behöver behandlas mot varroakvalster med myrsyrabehandling och oxalsyrabehandling. Johan har i år bara behandlat sina samhällen med oxalysrabehandling, det senare kan ni läsa om hur det går till här.

Storleken på binas matförråd beror dels på hur mycket biodlaren låtit bina behålla från sommarens honungsskördar eller hur mycket sockerlösning bina fått i ersättning för den så kallade skattning de flesta biodlare gör när de helt enkelt stjäl en stor del av binas honung. I utbyte får bina en blandning av socker och vatten under sensommaren som i huvudsak är avsedd för att klara den tuffa vintern när ingen ny mat kan hämtas hem av de flitiga bina.

Fyra av Johans bisamhälen för ett par timmar sedan 

De fyra lågnormalkuporna ovan har fått nya tak med ventilationshål. Kuporna har även fått flusterskydd som målats i grön linoljefärg och dessutom fått äkta papptak som blev över vid nyläggning av ett papptak för ett gammalt soldattorp på Gotland. Förhoppningsvis ger det lång hållbarhet och skydd över binas landnings- och startbana där trafiken under vår och sommar slår Arlanda flygplats med råge... Flusterbrädorna är nu infällda för att skyddas mot snö och regn som enligt bara två års erfarenhet ruttnar och möglar snabbt.

Johans snart tredje år som biodlare har bjudit på många spännande händelser som bara delvis återgetts här på bloggen. I år har tre samhällen från fjolårets vinter och sommar utökats till sex stycken. Ett samhälle var en avläggare från de befintliga samhällen som övervintrades och två samhällen togs över från en biodlare i närheten som skulle flytta och inte kunde ta med sina bin.

Höjdpunkten under året har helt klart varit att träffa alla kunniga och trevliga biodlare och nyfikna människor som vill veta mer om bina och bigården. Beslutet att skaffa två topplistekupor till bigården från den levande topplistelegendaren Patrick Sellman var en annan höjdare och något som Johan inte ångrar en minut. Med spänning och viss oro ser vi fram emot våren när de inflyttade bina i dessa naturvänliga och extra bivänliga topplistekupor förhoppningsvis sprudlar av liv.

Johans två topllistekupor täckta med snö

Johan ska testa hur det är att arbete med topplistekuporna till våren. Om de går bra kanske han övergår till bara topplistekpor senare. I somras filmade Johan hur det går till när man flyttar över en avläggare från en vanlig lågnormalkupa till en topplistekupa, videon finner ni på vår youtube-kanal nedan.



Av Johans bisamhällen gjordes även fyra ytterligare avläggare som nu utgör grunden för två olika bigårdar hos två nyblivna biodlarfamiljer på två olika håll i Dalarna. Vi önskar dessa lycka till och Johan är glad att kunna bidra lite till biodlar-revolutionen!

Att göra fem avläggare var ett rätt omfattande arbete då Johan först flyttade dessa avläggare till en annan bigård drygt en mil bort för att bina inte skulle flyga tillbaka till sina modersamhällen och för att bredda mångfalden i generna genom parning med andra bin (finns nämligen inga andra biodlare inom en radie på 2-3 km från Johans bigård som bina kan träffa på).

När det gäller honungsskörden då? Precis som de flesta biodlare i Dalarna och i övriga Sverige var detta ett mycket märkligt biodlarår. Biodlare som hållit på i fyrtio år säger att de aldrig varit med om något liknande. Först enorma skördar vid midsommar, små eller normala skördar i juli och sedan i praktiken ingenting i slutet av sommaren i augusti. Bina slutade nästan helt upp att flyga efter nektar och pollen i augusti. En period av torka och brist på blommande växter säger en del men vad Johan kunde se i sin trädgård fanns det gott om blommande växter långt in i augusti och en bra bit in i september men de var bina helt ointresserade av trots att de hade lite mat i förråden i kupan.

Johans genomsnittliga skörd på fyra samhällen hamnade på magra 10 kg honung per samhälle, långt under ettt normalår per samhälle som i Dalarna ligger på cirka 30 kg per samhälle men då har förstås dessa samhällen delats för fem avläggare vilket minskar skörden. De två topplistekuporna har fått behålla all sin honung och även fått ett tiotoal kilo sockerlösning var för att orka bygga nya vaxkakor och fylla på vintermagasinen.

Lyssnar man med ett stetoskåp mot kupornas ytterväggar (är lättare att lyssna och man spar på ryggen) eller med örat tätt mot kuporna hörs ett svagt men tydligt buzz... bina sitter nu i klot och knaprar på magasinen. Vi håller tummarna för att de överlever vintern!

Mer om Johans biodling kan ni läsa här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.