SkyTrans Maglev-teknik kan revolutionera transportindustrin för Podcars

I tidigare inlägg och videos har vi beskrivit en rad varianter på Podcars/Personal Rapid Transit, även kallat spårtaxi på svenska. Gemensamt har dessa transportmedel att de oftast färdas 5-15 meter ovan mark på egna banor, är förarlösa autonoma system som tar passageraren non-stop från start till destination och drivs av elektricitet. Podarna/fordonen kräver dessutom betydligt mindre energi för att drivas framåt och systemet i sin helhet kräver inte till tillnärmelsevis lika mycket underhåll som konventionella transportsystem som järnväg, spårvagn, buss för att inte tala om övriga vägtransporter.

Samtidigt kan man inte förneka att Podcars antingen går på hjul eller hänger/åker på någon form av räls där friktion och väder gör att visst underhåll är oundvikligt. Det bör dock påpekas att det äldsta systemet för Podcars i världen, fungerat med lågt underhåll och en driftsäkerhet på över 90 % sedan början av 1970-talet. För att göra Podcars ännu mer konkurrenskraftiga och samtidigt både sänka ljudnivån till ett minimum och möjliggöra höga hastigheter, har ett amerikanskt företag som heter SkytTran utvecklat ett Podcars-system som kan bli revolutionerande.

På julafton publicerade vi ett inlägg om den högintressanta grundaren av SkyTran, Douglas Malewicki. Idag ska vi dock titta mer på hur tekniken fungerar och skiljer sig från vanlig Maglev-teknik.

Många har säkert hört talas om Maglev-tåg. Detta är en teknik som bygger på magnetisk levitation (Maglev) eller svävning mellan magnetiska fält. Ett tåg utrustas med linjära kedjor av elektromagnetiska spolar under fordonet och längs banan som skapar en friktionsfri yta mellan magneterna längs tåget och de längs banan.

Det finns många varianter på Maglev-teknik men alla möjliggör för tågen att färdas med väldigt låg energitillförsel tack vare lågt luftmotstånd och i praktiken noll friktion mellan tåget och banan.

Den närmast fullskaliga Maglev-teknik som används idag finns i form av en 30,5 km lång sträcka i Shanghai där det så kallade Shanghai Maglev Train trafikerar Shang Pudong Internationell Airport och tunnelbanenätet.

Maglev-tåg i Shanghai

Bildkälla: Wikipedia, Alex Needham, publika rättigheter 

Kortare testbanor finns även i Tyskland och på senare år även i Japan. Maglev-tekniken för höghastighetståg har låga underhållskostnader jämfört med vanlig järnväg och möjliggör hastigheter på över 500 km i timmen men är dyrare att bygga per kilometer bana. Tyska Transrapids Maglev-teknik för tåg kan ni se och läsa mer om här.

Nu tillbaka till SkyTran och företagets egenutvecklade Maglev-teknik för Podcars. Under Podcar City 9 konferensen som Johan filmade på plats i början av november, presenterade SkyTrans chefsingenjör Robert Baertsch den revolutionerande tekniken- se nedan.

Robert Baertsch arbetade tidigare med NASA;s utveckling av bland annat förnyelsebara biodrivmedel men för cirka 9 år sedan lämnade han det uppdraget efter att ha blivit överväldigad av SkyTran-tekniken. Baertsch har en bred bakgrund av kompetenser som ni kan läsa mer om här.

SkyTran är idag knutet till NASA:s Ames Research Center i Mountain View Silicon Valley.  

Vad SkyTran skapat är ett Maglev-system som inte behöver ha superledande spolar eller magneter i hela banan fordonet/Poden färdas under. Istället använder man aluminium som reaktionsyta längs banan och en speciell sammansättning magneter som placeras längs fordonet vilket skapar samma magnetiska levitation/svävande som vanlig Maglev-teknik och alltså minskar friktionen mellan banan och fordonet till ett minimum.

Med SkyTrans teknik minskar även belastningen mot banan vilket gör att de kan byggas med lättare material och tar mindre plats på marken. SkyTran banor kan byggas på lyktstolpeliknande pelare som till och med får plats längs smågator. Tack vare att SkyTran Podarna "flyger fram" kan de även svänga i höga hastigheter utan att behöva bromsa in, då de svänger i höjdled och inte i sidled.

Bredden på SkyTran-banan är cirka 1,5 meter och på detta "tak" är det tänkt att solceller ska placeras för att kunna driva systemet i princip helt på sol. Podarna ska kunna ta 2-4 passagerare.

Just nu byggs en fullskalig testbana i Tel Aviv i Israel. Om testerna går väl kommer den gå i trafik och fler byggas i Frankrike och Indien.

Kika på presentationen nedan så förstår ni hur det funkar!

Se även SkyTrans VD Jerry Sanders presentera företagets PRT-system i Indien (9.06 in i videon kan se exakt hur SkyTrans Maglev-teknik fungerar).

Dyra VS ekonomiskt och energimässigt hållbara transportlösningar

I vår nyligen släppta bok Olja för blåbär -Energi, makt och hållbarhet tittar vi bland annat på olika eltransporter som en del i den omställning av vår fossilberoende ekonomi som måste ske de närmaste årtionden.

Det finns många olika eltransporter som har många för- och nackdelar beroende på var de ska användas och hur de ska finansieras. Elbussar kan vara ett bra komplement i storstäder och även mindre orter men kräver fortsatt att dyra och energikrävande vägnät underhålls. De bör därför ses som en kortsiktig lösning och ett komplement till andra transporter.

Detsamma gäller elbilar som likt elbussar framöver kommer kunna bli helt autonoma och därmed kunna minska i antal till kanske en hundradel av dagens flotta. Detta är en enorm resursbesparing och innebär att batterier och tillverkning av övriga delar i elbilen och elbussen räcker längre än många kanske föreställer sig idag. Elbils- och bussbatterier kan dessutom återanvändas och bli hushålls och fastighetsbatterier eller göras om för att passa i en elbil.

På torsdag nästa vecka kommer elbilstillverkaren Tesla Motors tillkännage en nyhet på denna front. Företaget väntas komma ut med det första massproducerade hushållsbatteriet i världen som kommer produceras i den gigantiska batterifabrik som just nu byggs i Nevada i USA. En fabrik som när den står färdig 2017 ska producera lika många batterier som den samlade produktionen i världen gjorde 2013.  

Det bästa är förstås när man kan återvinna ett befintligt fordon och göra om till tex en elbuss som detta Kalifornienbaserade -företag gjort.  


Den stora transportrevolutionen, som är nödvändig för att hantera såväl en minskad och dyrare oljeproduktion i världen samt för att minska klimatutsläppen, måste dock ske inom masskommunikationerna. Här handlar det om förbättringar av befintlig tågtrafik (underhåll är steg 1, utbyggnad steg 2), spårvagnssatsningar likt de i Frankrike där varje stad med 100.000 invånare och uppåt ska knytas samman med spårvagnsnät.  Men det finns även nya lovande eltransporter som kan komma att konkurrera med flyget. Tittar man på ekonomin, underhåll och praktiska fördelar sticker Hyperloopen definitivt ut här.

Många supersnabbtåg är ofta dyra då de kräver byggnation av en helt ny infrastruktur som ska konkurrera om platsen på marken där de dras fram, bland byggnader och landområden som täcks av jordbruksmark eller liknande. Även när de byggs högt upp i luften på pelare är tekniken oftast mycket dyr.

På mindre orter och mellan städer med avstånd på kanske 2-8 mil krävs andra transporter. En sådan variant är hängkabiner och här finns det faktiskt några svenskar som arbetar hårt med att genomföra vad de kallar Folkbanan. Läs mer om det här.    

På Folkbanans facebook sida kan man i det senaste inlägget läsa följande:

"Då det arbetats länge med elektromagnetiskt svävande och drivna spårbundna fordon så finns några på "sophögen". Varför har de ratas? Det är bra att lära av misstagen, men ofta försöker några att upprepa dem. Här är ett snyggt, bekvämt och tekniskt genomtänkt system, kallat SwissMetro, mycket likt det Hyperloop som det nu satsas resurser på. Schweiz är mycket bergigt, försiktigt uttryckt, så det är förståeligt att man räknar på tunnelsystem, men det föll på kostnaderna. Även i detta bergiga land, liksom Norge, skulle Folkbanan kunna bli en finmaskig infrastruktur för HELA landet - och till betydligt lägre kostnader. Nog vore det trevligare att sväva ÖVER det schweiziska (och norska) landskapet än bli masstransporterad mellan metropoler under jord? Och med dessa lösningar ska ta sig färdas till och från stationer - ofta långt borta för många - och dessutom byta, vänta och många tvingas ha kvar bekymmer för bil som tillägg på resan."

Nedan en video om SwissMetro:



SwissMetro har alltså inte genomförts då det helt enkelt anses bli för dyrt. Avsikten var god men att gräva en tunnel 50 meter under marken, rakt igenom Schweiz och att använda extremt dyra magneter i dessa enorma tunnlar är svårt att räkna hem.  

Det finns många med idéer om transportlösningar även i Sverige och Folkbanan tillhör de mer lovande. Men vi måste börja med att se till att få ordning på järnvägen så att gods kan flyttas över från lastbil till tåg. Där skulle vi spara in mycket utsläpp och minska landets oljeberoende avsevärt och snabbt. Minskat oljeoberoende = minskad sårbarhet för samhällsstörande kriser.

Fundera själva. Trevlig lördag!