I november rapporterade vi om att regeringen med närings- och innovationsminister Mikael Damberg redan börjat förbereda för en ny flygplats i Sälen, detta alltså innan ett godkännande för byggandet tagits. Vi påminde även om att det inte var så länge sedan en flygresa mellan Stockholm och New York kostade tre gånger så mycket som idag, vilket de flesta svenskar antingen glömt bort eller inte känner till. De flesta svenskar tar helt enkelt billigt flygresande för givet men priset reflekterar inte de verkliga kostnaderna, likväl ska notan betalas frågan är bara när och av vilka och om det går att leva med räntan...
I somras var jag med och skrev debattartikeln "I den akuta klimatkrisen väljer vi bort flyget" i Dagens Nyheter. Tillsammans med en rad artister och forskare förband vi oss att sluta flyga för att inspirera andra och visa att det går. Ett på inget sätt lätt val för mig som rest en hel del i mina dagar till många fantastiska platser på andra sidan jordklotet. Resor som möjliggjorts just tack vare dessa kraftfulla fossildrivna flygmaskiner. Men skulle jag behålla min trovärdighet och kunna se mig själv spegeln med de kunskaper jag har, var det ett val jag inte ångrar en sekund. Jag får väl resa lite kreativt framöver till de destinationer jag ännu inte bockat av men absolut vill se!
Den senaste tiden har flygets klimatpåverkan diskuterats i en rad tidningsartiklar, blogginlägg och radioprogram mm. Det har likt som berörts i Sveriges Radios miljöprogram Klotet, handlat mycket om hur politiker från såväl Alliansen som ur den sittande regeringen talar om att minska utsläppen från flygtrafiken inom landet men samtidigt är eniga om att Arlanda flygplats ska bli Nordens ledande flygplats i fråga om kapacitet.
Konsekvensen av att göra Arlanda till en flygplats med fler start- och landningar än Kastrups flygplats (Nordens just nu största flygplats) kan bara innebära en sak, fler internationella flygningar till och från Sverige och sannolikt även fler inrikesflygningar från landets mest tätbebyggda storstadsområde, Stockholm.
För att försvara status quo ("rör inte flyget!") har det även handlat om hur flyget ska kunna fortsätta och rent av öka om/när fossila bränslen kan ersättas med biodrivmedel och att flyget rent av elektrifieras på kortare sträckor (det senare är något vi varit inne på även här på bloggen). Det hela är som en bisarr Montepython sketch där ingen egentligen säger någonting som reflekterar verkligheten men alla ler och försöker framstå som gravallvarliga när de framställer icka faktabaserad nonsens.
Ok, om vi börjar med det här med svenskars inverkan på klimatet med flygresor. Runt 90 % av svenskarnas flygande är utrikesflygningar.Enligt Naturvårdsverket siffror för 2014 bidrar vårt utrikes flygande med minst lika mycket utsläpp som ett helt års utsläpp från bilkörningen. Men siffrorna skiljer sig mycket från person till person. De svenskar som regelbundet flyger långresor bidrar med LÅNGT mer utsläpp per år än tex en person som bara flyger ett par inrikesresor och kör bil regelbundet.
Säg att du bor i Stockholms innerstad och inte kör eller åker fossilbil under ett helt år (osannolikt ja, men en möjlighet), alternativt har tillgång till en elbil som bara laddas på el från förnyelsebar via miljöcertifierat elavtal men gör två internationella resor under året. Ett till Phuket i Thailand från Arlanda flygplats och ett till New York, tur och retur. Detta medför 3828 ton i enbart koldioxid-utsläpp från dessa två flygresor (tur- och retur).
Om vi sedan jämför med en person som inte flyger några internationella flygresor alls under ett år men kör 1200 mil per år i en Volvo V70, slutar utsläppsnotan på 2766 ton per år. Lägger vi sedan till en inrikes flygresa från Stockholm/Arlanda till Visby (tur och retur) (0,08 ton) samt en resa Stockholm- Kiruna (0,330 ton) blir utsläppen ändå nästan 28 % lägre än mot en flygresande person som väljer att åka två långa internationella flygresor per år från Sverige.
Beräkningarna är utförda med hjälp av utsläppskalkylatorn på Utsläppsrätt.se
En hel del svenskar flyger dessutom kanske 3-4 internationella långa internationella flygresor per år, kör bensin/dieselbil och flyger inrikes ett par gånger per år...
Ett annat problem som flyget inte kommer undan är att det jobbar mot fysikens lagar när det kommer till lägesenergi och rörelsenergi som krävs vid starten och själva flygresan fram till landningen vilket kräver extremt energität energi. Detta beskriver klimatexperten och meterologen Martin Hedberg (som var en av de som skrev under DN-debattartikeln och ej flyger) i ett läsvärt inlägg från igår. Här är finns det hopp om att de närmaste årtionden börja ersätta flyget på eller under marken med Hyperloopen som vi skrivit mycket om här på bloggen. En lovande teknik som Johan blivit interjvuad om i Dagens ETC. Det händer mycket med utvecklingen av Hyperloop-systemet just nu men det är ämnet för ett senare inlägg.
Men vad som kan göras i framtiden för att ersätta flyget har mindre betydelse för de utsläpp som måste minska inte bara nu utan helst igår. Det blir snabbt uppenbart att flyget, särskilt utrikesflygandet måste hanteras i Sverige såväl som internationellt som den klimatbov det är. Varför är det då ingen som vågar se det uppenbara problemet. "Klimatneutralitet" som det så vackert heter funkar inte för att minska utsläppen. Att tala om att avsätta eller odla träd för att producera biodrivmedel för flyget när träd behöver odlas träd för att ta upp mer koldioxid är ett ihåligt argument.
Ekvationen går helt enkelt inte ihop, för vi står redan på minus på klimatkontot, vi är så att säga skyldiga naturen/planeten en skuld som om den inte amorteras nu riskerar leda till en ränta vi inte har råd med för att överleva. Vi är så att säga temperaturkänsliga och har redan hög feber. Ändå hävdar politiker, "experter" av alla de slag med en dåres envishet att flygandet, det ska vi inte bara fortsätta med utan rent av öka. När vi nu dessutom fortsätter att öka klimatutsläppen på global basis är det extremt naivt att tro att alla andra sektorer förutom flyget med energi- och transportsektorn i spetsen inte bara ska minska sina andelar utan dessutom kompensera för ett ökat fotavtryck från flyget för resursanvändningen/utsläppen.
Ett stort problem är bristen på klimatledarskap. Priset tog ändå Grön Ungdoms språkrör Hanna Lidström som i en intervju i KIT säger att hon motiverar sitt flygande med att hennes pojkvän bor i London och hon valde att åka på semester till Kap Verde, på grund av "..ett stort ekonomiskt system som mäktiga och rika män bestämmer över". För detta har språkröret fått en hel del kritik och diskuterade detta i ett program Sveriges Radios Studio Ett för ett par veckor sedan.
Här måste vi kunna vara ärliga. Vi kan inte förbjuda människor att flyga och bör heller inte heller se ner på de som mot bättre vetande eller på grund av ett yrke gör detta, det är kontraproduktivt. MEN de som har som arbete att sprida kunskap om behovet av att minska klimatutsläppen måste föregå med gott exempel annars är de helt enkelt inte lämpade som klimatambassadörer. Att påstå något annat är att inte ta sitt uppdrag på allvar och att inte förstå signalvärdet av att våga gå före. En person som väntas visa ledarskap, säger en sak men gör en annan har noll trovärdighet och förstärker människors förnekelse om klimatinsikt. Ska mönster brytas kan vi inte bara skylla på ett system där flyget möjliggör långväga relationer, privata såväl som affärsmässiga, varje individ som föregår med gott exempel inspirerar andra smått som stort DET HAR BETYDELSE.
Det är som om människan skapat ett syntetiskt beroende av flyget som blivit en till synes gjuten plats i mångas liv i form av ett bekvämligt resande som kan liknas vid en bortskämd liten unge som krampaktigt får hålla kvar vid sin napp alldeles för länge och för ofta för att föräldern inte tar sitt ansvar och rustar ungen inför framtiden, där nappen är fullkomligt värdelös.
Vi talar inte här om att utopiska och naiva drömmar som att oansvarigt "dra ur pluggen" och plötsligt omöjliggöra flygtransporter för viktiga tekniska komponenter som idag inte kan ersättas med långväga fartygstransporter, järnväg och eller liknande och inte heller att vi ska hindra långväga sjuktransporter eller mediciner och liknande. Men vad som är helt rimligt och nödvändigt för att minska den redan accelererande negativa klimatutvecklingen samt för att minska vårt oljeberoende, är införandet av krav på att flygbiljetten betalar för sitt fotavtryck i form av utsläpp. Det måste kosta mer att flyga.
Självklart ska vi se till att kunna resa och träffa vänner och bekanta på andra sidan jorden men då får vi börja bygga framtidens transportsystem och förbättra nuvarande järnväg mm och acceptera att resandet tills dess att detta är på plats tar längre tid, sker mer sällan och inte kan ske till alla destinationer. Det kommer innebära dyrare resor och att inte lika många kan göra dessa resor lika ofta. Men det är mycket billigt pris att betala för att överhuvudtaget kunna genomföra en resa på denna ännu fantastiska planet i framtiden. För med nuvarande temperaturökning och resursförbrukning ser det inte ljust ut.
Samtidigt finns ljuspunkter som gör att resor från Sverige, framförallt österut till Asien och söderut mot Afrika inom år och inte årtionden kommer bli möjliga med snabbtåg främst på grund av nya Sidenvägen även kallad One Belt One Road Intiative som främst Kina står bakom. När det kommer till tågresor till Asien har vi i Sverige dessvärre tills vidare en flaskhals tidsmässigt mellan Stockholm-Malmö och Berlin då många snabbresor österut troligen kommer gå från Tyskland. Vilket lägger på ca två dagar (tur och retur) för oss i Sverige som vill till Kina tex. Men med lite planering och insikten om att själva resandet kan vara en viktig del av upplevelsen blir långresor möjliga för många människor även när det sker med tåg istället för flyg. Ja eller i framtiden med Hyperloops.
Arlanda flygplats 1960
