Inspiration till nytänkande för att klara torkan

Skogsbränderna fortsätter att härja i Sverige och torkan har samtidigt kopplat ett stadigt grepp om landets jordbrukare och odlare inom landet. Men precis som hoppet lever att få bukt med bränderna tack vare enorma internationella insatser, otaliga frivilliga i Sverige, Försvarsmaktens ovärderliga hjälp och förstås hjältarna från räddningstjänsten finns det även hopp för det svenska jordbruket och det är det vi ska ägna dagens inlägg åt.

Men för att vända på steken måste vi först förstå vad vi har att arbeta med och inse allvaret, för krisen är på riktigt nu och vi får räkna med att det kommer blir mer torka de närmaste åren i takt med att klimatförändringarna parkerar vädersystem på olika ställen på klotet med extrem torka, extrem nederbörd, extrem kyla osv som följd.

Just nu tvingas inte bara djurhållande jordbrukare sätta upp sig på en cirka sex månader lång kö till slakterierna, de får även slå säden och göra foder av den för att den ska gå att använda och för att rädda åtminstone en del av djurbesättningen som annars skulle svälta till vintern på grund av foderbrist när torkan inte ger tillräckligt med hö. 

Jordbrukare på Gotland som slår säden för att göra vinterfoder av den

Torrt som fnöske

En släkting till Johan på Gotland skickade ovanstående bilder där en jordbrukare slår säden för att göra djurfoder av den. Gotland som är känt för att vara torrt och kargt har knappt sett en droppe regn under hela sommaren och våren. Det är bara ren tur att ön inte drabbats av en större skogsbrand i år, låt oss hoppas att augusti bjuder på mycket regn och lite åska!

Vad kan jordbrukare och odlare göra då? För det första måste vi tänka om när det gäller
det konventionella jordbruket som idag bygger på maximal skörd men är helt beroende av importerad handelsgödsel och bekämpningsmedel samt fossila bränslen för att driva maskinparkerna. Enorma arealer går idag åt till bete åt djur och de grödor som odlas är inte rustade för ökad torka eller ökad nederbörd för den delen. Vi behöver inte åta så mycket kött och därmed inte ha så mycket djur för bete.

Enligt siffror från Jordbruksverket har vi i Sverige sedan böjan på1960-talet ökat vår köttkonsumtion per capita  med cirka 60 % och ökat antal kilo vi äter per person med cirka 10 kilo sedan 1990 talet. I Sverige konsumerar vi runt dubbelt så mycket kött som världsgenomsnittet. Vi kan kraftigt minska köttkonsumtionen och ändå klara oss bra om vi istället tex odlar mer baljväxter såsom olika typer av bönor, kikärter och linser. Här finns mycket inspiration att hämta.

De grödor som odlas i det konventionella jordbruket har dessutom korta rötter och kräver konstant tillförsel av bekämpningsmedel för att klara sig. Sedan 1950-talet med industraliseringen av jordbruket har vi ränerat marken på näringsämnen och istället för mångfald och robusta grödor som klarar olika typer av väder och skadeinsekter, tagit fram übereffektiva men också überkänsliga grödor. 

I nr 3.2018 av Sveriges Natur kan vi tex läsa om ekobonden och "planetskötaren" Adam Arnesson med familj som har ställt om sin gård mot mer vegetabilisk odling. Resultaten är tydliga, genom att gå över till mer baljväxter och ärtväxter kan gården föda tre gånger så många människor (180-200 istället för 60). Resultaten är bekräftade och har studerats av Elin Röös vid SLU:s ekologiska forskningscentrum. Vad som är än mer anmärkningsvärt är att familjen lyckades halvera sina utsläpp per producerad kalori på bara ett år genom denna omställning.  

Ekobonden eller planetskötare som Adam Arneson likt Björn Ferry och Heidi Andersson kallar sig (Storuman forever-hjältarna och tillika Olympisk mästare i skidskytte respektive 11 faldiga världsmästare i armbrytning) odlar bland annat robusta kålsorter och en rågsort från 1870-talet som klarat sig utmärkt i torkan tack vare djupare rötter. Dagens besprutningsintensiva och monokulturella jordbruk använder inte växter som får växa djupt ner i jorden som kan hämta vatten och näringsämnen även när nederbörden är mycket liten som nu.

Generellt kan grödor som har långa rötter (och ja de får gärna även vara perenna), ta upp näring bättre och hålla bort ogräs på ett naturlig sätt.

Johan minns särskillt ett brandtal av Wes Jackson som höll ett föredrag i Washington DC under en konferens om energi och oljeberoende 2011 som anordnades av ASPO-USA (Association for the Study of Peak Oil and Gas -USA). ASPO-USA som anordnat många internationella konferenser och i över tio år arbetat med att sprida kunskap om världens oljebereonde och konskevenserna av inte ställa om innan den förestående nedgången i världens oljeproduktion. Ett arbete som sedan 2017 nu förs vidare tack vare bland annat Post Carbon Institute och i synnerhet Tom Whipple (bland annat tidigare analytiker vid CIA) som fortfarande skriver nyhetsbrevet Peak Oil News. 

Wes Jackson (WJ) är medgrundare till The Land Institute, Dr i genetik och enligt Life Magazine en av 18 individer som förutspås bli en av de 100 viktigaste amerikanerna under det 20:e århundradet. WJ Jackson erhöll det alternativa nobelpriset, Right Lively Hood Award år 2000. WJ är författare till flera böcker, bland annat ”New Roots of Agriculture” och ”Consulting the Genius of the Place”.

Wes Jackson trollband de cirka 300 konferensdeltagarna med sitt inspirerande tal om behovet av växter med långa rötter utan bekämpningsmedel och att vi just nu dödat en stor del av den näringsrika jord vi måste odla på för kommande generationer genom att göra den beroende av bekämpningsmedel. En återuppbyggnad av matjorden genom att återintroducera en mångdfald av robusta grödor med långa rötter och högre grad använda perennna växter tar många årtionden och är en lika viktig omställning som den fossilafria omställningen av våra transportsystem. 

Se gärna Wes Jacksons tal nedan som inspirerade människor på plats från allt från amerikanska försvarsmakten, akademiker inom energi och ekonomi till författare och eldsjälar från hela världen, inklusive Johan som fick inspiration till det som 2015 blev vår bok Olja för Blåbär som ni kan läsa mer om här och ännu är högst aktuell.  

  

Odla pollineringsfrön för framtidshopp: Medborgarförslag för ekoodling på kommunal mark

Våra livsviktiga pollinatörer med honungsbin, vildbin, humlor, blomflugor mfl hotas av förändrade livsmiljöer, bekämpningsmedel och särskilt det konventionella jordbruket som ofta inriktar sig på ensidiga/specialiserade odlingsformer. Pollinatörer som bin behöver precis som vi människor en blandade kompott av växter för att få såväl tillräckliga mängder mat som näringsrik föda. 

Det finns både ekobönder som konventionella odlare som samarbetar med biodlare och inser att vi måste bereda plats för pollinatörerna. Det finns ingen som vinner på att pollinatörerna blir färre och färre annat än på möjligen mycket kort sikt och då endast kemikalietillverkare som säljer insektsdödande bekämpningsmedel eller kanske framöver företag som Walmart som nyligen lämnat in patent för pollinerande robotar de just nu utvcklar.

Att ge sig in i en kamp med de stora kemikalietillverkarna kan te sig hopplöst men innan tillräcklig kritisk massa uppnåtts för att ge sig i strid med jättarna finns det sätt att succesivt vända utvecklingen och den enorma insektsdöd och fågeldöd vi nu sett början på i bland annat Tyskland och Frankrike. En insekts- och fågeldöd som redan nu knackar på dörren till Sverige i takt med att allt mer bördig åkermark tillåts att bli bostadsområden eller arenderas/säljas för konventionell odling där förödande besprutning och monokultur bereder ut sig som giftigt moln för pollinatörerna i flyga in i. 

Hopppet vilar på den snabbt växande rörelse av biodlare, nyfikna människor och initiativ som biodlaren Eva Gustavssons medborgarförslag i Linköping om ekoodling på kommunens mark för fler bin och andra pollinerare som lades fram igår och vi snart ska komma till. 

Eva Gustavsson som Johan skrivit debattartiklar med i både Svenska Dagbladet och i Dagens Samhälle för att uppmärksamma hotet mot våra pollinatörer och vad vi kan göra för att vända utvecklingen med konkreta åtgärder.

I december skrev Eva och Johan även en relaterad artikel i Svenska Dagbladet om hotet mot Sveriges matförsörjning med anledning av att regeringen nu vill börja exportera mat till bland annat Kina trots att landets egen självförsörjningsgrad är bland den lägsta i Europa och exportsatsningen inte inbegriper något mål om att varken bibehålla eller öka den självförsörjningsgrad på tex kött och grönsaker som är under 50 % av behovet.

En nationell plan för hur matproduktionen för Sverige och pollinatörernas centrala bidrag till denna kan utformas för att öka självförsörjningsgraden och pollinatörernas möjlighet till överlevnad, saknas idag och bör skapas snarast.

Det är allvar nu för vare sig en är fågelåskådare, naturmänniska, biodlare, semesterbesökare till sommarstugan på det förr så insektsrika landet, jordbrukare, småodlare, forskare eller samhällsplanerare är den snabba utberedningen av insektsdöd och därmed hotet mot fåglar och andra djur i den näringskedjan, något som påverkar oss redan men kommer bli mycket värre om vi inte agerar nu. Ett bra första steg är därför att rösta för Evas medborgarförslag så att Linköpings kommun tar upp det, det kan ge spinoff-effekter på andra håll i Sverige. Vi måste odla frön till positiv förändring, inte odla tvivel.   

Eva Gustavsson medborgarförslag med titeln: "Ekoodling på kommunens mark för fler bin och andra pollinerare" följer i sin helhet nedan klicka här och rösta för med en enkel klickning! 

"Linköpings kommun har mycket förtjänstfullt fattat beslutet att inte använda kemiska bekämpningsmedel inom sin markskötsel på planlagd mark, vilket är en stor fördel för bl.a. pollinerarna. Inom naturskyddsområdet Tinnerö kräver man i linje med detta ekoodling av arrendatorerna som brukar åkermarken där. Kommunen ger även bidrag till arrendatorer av kommunal mark att så in blommande remsor för att gynna mångfald och pollinerare.  

Övriga arrendatorer av kommunal jordbruksmark får dock tillämpa konventionell odling med användning av kemiska medel och konstgödsel. Samtidigt har vi ett statligt mål att öka andelen ekologisk odling i Sverige. Det står även helt klart enligt forskningen och EFSA, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, att den grupp av bekämpningsmedel som kallas neonikotinoider förorsakar stora skador på bin av olika slag. Tecken finns även på att övriga mycket vanliga bekämpningsmedel, t.ex. Roundup, förorsakar skada på pollinerare, framkallar cancer hos oss människor och förstör odlingsjorden. 

Det är med hänsyn till binas, humlornas, odlingsjordens och människornas hälsa inte försvarbart att offentligt ägd mark odlas med metoder som står i strid med statliga mål och den senaste kunskapen från forskningen.  

Jag föreslår att det i samtliga kommunala arrendeavtal på åkermark och ev. andra marker inom Linköpings kommun vid nästa förnyelse införs en klausul att odlingen resp. annan skötsel sker med helt ekologiska metoder."

Eva Gustavsson fick nyligen hembesök av Svt i Linköping där hon bland annat visade upp ett insektshotell och sin fina topplistekupa, klicka på bilden nedan för att komma till reportaget.

Eva Gustavsson: En biodlarkämpe som odlar frön till positiv förändring

 Klicka på bilden eller här för att läsa och se reportaget i Svt Öst