2015-07-19

Antalet aktiva olje-och gasriggar i USA och övriga världen fortsätter att minska

Vi har i flera tidigare inlägg visat hur oljeprisfallet som inleddes för ett år sedan drabbar oljeindustrin hårt. I februari gjorde vi en sammanställning av antalet aktiva olje- och gasriggar i 8 av världens största oljeproducerande länder. Vi kunde då konstatera att USA, det land med enskilt flest aktiva oljeriggar i världen, minskat med 26 % på ett år och att världen som helhet tagit en femtedel av antalet oljeriggar ur tjänst.

Nu snart fem månader senare kan vi se att denna trend håller i sig. Med senaste data från Baker Hughes som samlades in den 17 juli får vi fram nedanstående diagram för antalet aktiva riggar sett över ett år.

Nedgången i antalet aktiva olje- och gasriggar över ett år
Källa data: Baker Hughes

Som vi kan se har USA minskat antalet aktiva oljeriggar med drygt 54 % på ett år och världen som helhet med nästan 39 %. Saudiarabien sticker här ut och har ökat antalet riggar med 15 % medan övriga minskat antalet riggar kraftigt. Även Norge har ökat antalet riggar något, här med 11 % men från ett mycket låg nivå mot tidigare.

Om vi nu jämför mätningen vi sammanställde i februari med juni/juli kan vi se vilken enorm nedgång som skett sedan dess.

Nedgången i antalet aktiva olje-och gasriggar feb-juni

Vi kan här observera att USA minskat antalet aktiva riggar med hela 35,5 % på knappt fem månader samtidigt som de globalt minskat med 25 %. Detta har stor betydelse för USA:s och därmed världens fortsatta oljeproduktion. Med två tredjedelar av världens ökade oljeproduktion de senaste åren från USA är det härifrån man väntar sig en fortsatt ökning och stabil produktionsnivå över många år. Men då produktionen i en skifferbrunn går ner med mellan 60-70 % per år måste tusentals nya brunnar borras varje år bara för att upprätthålla produktionen på samma nivå.

När nu antalet riggar dras in innebär det att nya brunnar inte borras i samma takt och att nedgången i befintliga brunnar/skifferformationer går snabbare än nya kommer till. Vi kan därför vänta oss början på en kraftig nedgång i USA:s oljeproduktion inom kanske ett år eller två. Detta kan ge en skjuts till oljepriset men beror samtidigt på hur snabbt Irans oljeproduktion kommer på banan och kan ersätta den amerikanska olja som USA plötsligt måste handla upp på världsmarknaden.

Kinas aktiebörsbubbla och Greklands förtroendeeffekter på Euro-projektet är förstås med och pressar på för nya möjliga recessionsutbrott liknande det som utbröt med finanskrisen i USA 2007/2008. Får vi se en kraftigt minskad efterfrågan av olja från Kina och likaså i Europa kan oljepriset förstås falla ytterligare en tid. Men att tala om oljepriser kring 50-60 dollar fatet i årtionden som det talades om under ett seminarie vi bevakade under Almedalsveckan är högst osannolikt med tanke på en väntad global produktionstopp 2020 och en oljetopp i USA:s skifferproduktion 2019-2020.    

Vi kan även notera att priset på naturgas nu är så lågt att de ligger långt från breakeven för amerikanska gasbolag som därför vill sälja till Europa och Asien men bara kan göra detta i begränsade volymer och i tuff konkurrens med rysk gas som går via mycket mer kostnadseffektiva pipelines och dessutom är konventionell gas som är mycket billigare att utvinna än skiffergas. Men detta får vi återkomma till i ett annat inlägg!  

Blir dock intressant att följe antalet aktiva olje-och gasriggar under resten av året. När slår det låga oljepriset in en kil produktionen från de största skifferformationerna i USA och tvingar en överlag redan olönsam amerikansk skifferoljeindustri att slå av på produktionstakten?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.