2015-06-25

2014 -en oljeanalys av BP:s årliga rapport

Dags för en ny analys av föregående års oljeproduktion. Världens mest citerade energirapport, BP Statistical Review of World Energy har nämligen kommit ut. Precis som för ett år sedan uppmärksammas vi av detta via en läsvärd analys av Steve Andrews.

Andrews som sedan 2005 varje år granskat BP:s rapport och tittat på vilka länder som nått maximal produktion, vilka som ökar sin produktion och vad detta ger för indikationer om när vi når produktionstoppen för världen som helhet.

För ett år sedan konstaterade vi bland annat att:
  • 10 av de 20 största oljeproducenterna såg ut att ha nått sin högst produktionsnivå
  • 4 länder ökade sin oljeproduktion med mer än 100 000 per fat mot 15 2004
  • Irak minskade sin produktion med 193 000 fat per dag
  • Irak ökade sin oljeproduktion med 0,8 % mot föregående år
Den huvudsakliga trenden håller i sig även för 2014. Nästan all ökad oljeproduktion i världen kommer från två länder, USA och Kanada. Under 2014 stod USA ensamt för drygt 75 % av världens ökade oljeproduktion medan Kanada stod för cirka 15 %, tillsammans stod de två länderna alltså för 90 % av ökningen. Resten av ökningen kom i princip bara från Brasilien. De flesta övriga oljeproducenter i världen har inte ökat sin produktion utan legat kvar på ungefär samma nivå.

Irak har ökat sin oljeproduktion med drygt 100 000 fat per dag vilket innebär att 5 länder under 2014 ökade sin produktion med mer än 100 000 per dag mot 5 i fjol. Iran ökade sin produktion men under 100 000 per dag.

Vi noterar även att Ryssland lyckades öka sin oljeproduktion med 0,6 % mot 2013 vilket är en bedrift med tanke på att landets eget Finansdepartement trodde att 2013 kunde bli toppåret. Samtidigt har det ryska Finansdepartementet som vi tidigare rapporterat om, sagt att produktionstoppen ska nås innan 2016 så vi får se om det blir 2014 eller senare .

Med tanke på det nästan halverade oljepriset sedan för nästan precis ett år sedan, producerar Ryssland givetvis för allt vad de kan för att kompensera för de minskade intäkter som oljeprisfallet innebär. Oljeproduktionen som är Rysslands enskilt viktigaste intäktskälla och tillika står för cirka 40 % av Sveriges oljeimport.  

Eftersom BP numera även räknar med flytande naturgas och okonventionell olja som skifferolja
i sin statistik innebär USA:s ökning under 2014 att landet under året producerade 11,6 miljoner fat per dag i snitt, en ökning med nästan 16 % på ett år. Detta är alltså drygt 300 000 fat över rekordet från 1970 men observera då att 1970 års produktion gällde konventionell, relativt billig oljeproduktion som inte inkluderade något annat än möjligen kondensat. Peak konventionell olja för USA är fortfarande alltså 1970.

Som ni ser i nedanstående graf från USA:s statistiska energimyndighet är det inte tal om att USA ens är nära att bli oberoende sin import av olja och flytande bränslen. Så sent som för en vecka sedan importerade USA strax under 7 miljoner fat per dag i enbart råolja. Inkluderar man import av färdiga bränslen som bensin hamnar man på strax under 9 miljoner fat per dag.

USA:s import av råolja och färdiga bränslen

Graf från EIA

Det råder ett exportförbud av råolja i USA sedan oljekrisen 1973/74 men export av kondensat från råolja, färdiga bränslen och samt flytande naturgasvätskor går på export. Det rör sig dock som ni ser i nedanstående graf om mycket små volymer.

USA:s export av färdiga bränslen och flytande naturgasvätskor
Graf från EIA

Vi får se om amerikanska och internationella oljebolag kommer lyckas driva igenom export av även råolja framöver. Amerikanska oljebolag har nämligen inget intresse av att prioritera amerikanska medborgare eller den nationella energisäkerheten om de kan exportera oljan och få den såld till ett högre pris. Oljebolagen agerar ju på en global marknad där i huvudsak marknadsekonomiska mekanismer om högsta möjliga vinster och marginalavkastning styr.

Amerikanska oljebolag har trots allt tidigare agerat mot nationens energisäkerhetsintressen, något Johan konstaterade i sin masteruppsats som studerade USA:s oljeberoende och hantering av oljekrisen 1967 och oljekrisen 1973/74. Masteruppsatsen kan ni läsa här eller en artikel som utgår från uppsatsen och som publicerades på det internationella energiforumt Energy Bulletin (idag resilience.org)


Mer avgörande att känna till är vad den mest omfattande studie som gjorts om USA:s skifferolje- och skiffergasproduktion visar. Rapporten av David Hughes visar att USA:s ökade oljeproduktionen de senaste åren kommer helt från skifferoljan (samt naturgasvätskor) men att produktion från skifferformationer i USA är i en bubbla. Skifferoljeproduktionen väntas nämligen minska innan 2020.

Detta är händelsevis inom samma period som världens samlade oljeproduktion förväntas börja minska enligt såväl Steve Andrews analys och David Hughes senaste rapport.

Avslutningsvis kan ni kika på Steve Andrews sammanställning nedan som inkluderar de senaste siffrorna från BP Statistical Review 2015. I tabellen framgår det vilka länder som nått högsta produktionsnivå för oljan, är på gränsen och vilka som ännu ökar samt lite annan matnyttig info.

Vi ska i dagarna sammanställa tidigare inlägg som berör oljeprisfallet, oljemarknaden, osv under en egen flik ovan då många frågat efter det.

Tabell av Steve Andrews via ASPO-USA 

I vår bok Olja för blåbär tittar bland annat på hur energi, ekonomi och hållbarhet. Där finner ni bland annat djupare analyser av Sveriges oljeberoende och vad man som individ/familj, samhälle  och företag kan göra för att minska det. Läs gärna ett smakprov här, se bokpresentationen i Stockholm eller läs under recensionsfliken ovan.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...