Brandlarmet har gått: Räddningstjänsten gör sitt jobb men personalstyrkan minskar

För fyra år sedan inleddes en skogsbrand i Västmanland som skulle bli en av Sveriges mest omfattande någonsin. För såväl svenska myndigheter som invånare blev det ett uppvaknande över hur illa ställt det var med Sveriges krisberedskap. Strumpor, mat ja vad vet vad fick civilbefolkningen bistå med för att en hårt arbetande räddningstjänst skull kunna kämpa vidare. Vattenbombande flygplan fick flygas in från Frankrike och Italien för Sverige saknade detta precis som lager för utrustning och proviant för att räddningstjänsten skulle kunna sköta sitt arbete under de cirka 11 dagar som det tog att få kontroll på denna enorma skogsbrand.

Sommaren 2015 skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle som fått stor spridning där vi bland annat tog upp exemplet med skogsbranden i Västmanland och pekade i artiklen på att Sveriges krisberedskap är under all kritik och måste byggas upp igen för att kunna möta framtidens utmaningar. Krisberedskap och ett helhetsperspektiv på energi, ekonomi och hållbarhet är även fokus  i vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet. I somras blev Johan intervjuad i TV4 med anledning av att Hesa Fredrik gick igång av misstag i Stockholmsområdet.

Så vad har då hänt sedan 2014 med Sveiges krisberedskap? I det här inlägget ska vi fokusera på den svenska räddningstjänsten och vad som har hänt sedan den "chockinjektion" svenska samhället, inklusive svenska myndigheter fick i samband med skogsbranden i Västmanland.

Låt oss börja med att klargöra att räddningstjänsten gör ett respektingivande och professionellt arbete men vår kritik och våra frågor gäller vilka åtgärder som regeringen och svenska myndigheter vidtagit sedan 2014 för att stärka Sveriges brandförsvar samt generella civilförsvarsförmåga.

Frågan om resurserna till Sverige räddningstjänst och dess personalförsörjning är högst aktuell och viktig då det just nu pågår ett antal skogsbränder i Sverige och nyligen avslutades flera större skogsbränder i just Västmanland, en i Rörbo utanför Sala i samma område där den enorma skogsbranden inleddes 2014. De 70-talet brandmän som kämpade mot skogsbränderna i Västmanland denna gång fick dock kontroll på dem för cirka en vecka sedan.

I ett inlägg för drygt en vecka sedan skrev vi om behovet av ökad självförsörjningsgrad av mat i Sverige och hur EU:s nya ekoförordning försvårar för en sådan utveckling istället för att underlätta för den.

När vi följde bevakningen om skogsbranden i Västmanland på SvT:s Aktuellt slogs vi av att av fem helikoptrar som vardera släppte cirka en kubikmeter vatten vid varje vattenbomb-överflygning, var fyra privata och en från Försvarsmakten. Ytterligare en helikopter från Försvarsmakten användes som mest, dvs sex helikoptrar. Men innebär detta att brandförsvaret inte har egna vattenbombande helikoptrar eller valde man de närmast tillgängliga civila helikoptrarna i området för att kunna sätta in dem snabbast möjligt?

Hur det än ligger till med den saken var det kanske mest anmärkningsvärt att lagom till att bränderna i Västmanland var under kontroll anlände två vattenbombande flygplan från Italien som MSB lånat in med hjälp av EU som först skulle stanna till imorgon men sattes igår in för att släcka nya bränder, denna gång i Nacka utanför Stockholm. MSB har på grund av den extremt höga brandrisken bett att få låna planen i ytterligare en vecka.

Sverige har alltså fortfarande inga egna brandsläckande flygplan och det går cirka sex helikoptrar per flygplan räknat i antal kubik vatten de kan bära per vattenbombning. En helikopter släpper runt en kubik vaten medan ett vattenbombande flygplan kan släppa runt sex kubik.

När de franska brandförsvaret flög in två plan till Sverige 2014 framkom det att Frankrike hade 10-talet flygplan helt avsedda för vattenbombning. Frågan blir då, varför kan Sverige inte likt svenska Förvarsmakten gör tex genom att dela kostnaden med bland andra Norge och Finland för att använda transportflygplanen Globamaster C17, göra något liknande för att få direkt tillgång till vattenbombande flugplan. Det kan ju enkelt lösas genom att antingen låta bygga om eller köpa in åtminstone sex vattenbombande-flygplan vars kostnader och tillgång kan delas mellan Sverige, Norge och Finland tex?

Men flygplan och helikoptrar i all ära, en uthålligt brandförsvar kräver tillräckligt med personal. Så låt oss kika närmare på personalförsörjningen för Sveriges brandförsvar. År 2000 fanns det enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap 17 654 brandmän i Sverige. Av dessa var 6162 heltidsantställda och 11 492 deltidsanställda och då ingår även befäl och brandmän (ja självfallet även kvinnor!). Senaste statistiken över antalet hel- och deltidsanställda brändmän som MSB står för sträcker sig till 2015 men efter att ha varit i kontakt med två hjälpsamma personer på MSB har vi fått siffror även för 2016 och 2017. Vi får då nedanstående diagram.

Sedan 2014 har antalet hel och deltidsanställda minskat med cirka 180. Här ingår såväl kvinnor som män, brandmän och befäl. Men helt avgörande för att Sveriges brandförsvar ska fungera är ett tillräckligt antal deltidsanställda brandmän. Av det totala antalet personal inom räddningstjänsten (2017 års preliminära siffror), är nämligen hela 10 555 eller drygt 68 % av hela styrkan deltidsanställda brandmän. Endast 4882 är heltidsanställda. Med ett ökat antal svåra skogsbränder går det ibland åt hela de lokala och regionala brandförsvarsstyrkorna och även styrkor från andra län eller regioner. För detta krävs att det finns personal som kan kallas in men som också möjliggör att personal kan bytas ut för att få vila upp sig, att kämpa mot skogsbränder i mer än en vecka är en omänsklig påfrestning för de flesta.

Det är därför allvarligt att antalet personal inom räddningstjänsten fortsätter att minska när det i själva verket behöver öka kraftigt om Sverige ska kunna hantera de växande antal skogsbränder vi kan vänta oss med ökad torka i landet. Men en deltidsanställd brandman har oftast minst ett deltidsarbete till vid sidan om för att kunna försörja sig. Efter det nya kollektivavtal som förhandlades fram under hösten 2016 mellan fackförbunden av bland andra Brandmännens riksförbund, Kommunal och Sveriges Kommmuner och Landsting (SKL) har många deltidsanställda brandmän av förståeliga skäl valt att sluta. Avtalet innebär bland annat att OB-tillägg och bilersättning togs bort. För många brandmän kan det innebära flera tusen kronor i månaden för ett redan lågt betalt arbete.

Det är lätt att glömma bort räddningstjänsten när det blir fokus på Polisen som även de behöver mer resurser och bättre lönevilkor för sin personal. Men Sveige behöver bygga upp ett fungerande civilförsvar och där är räddningstjänsten helt avgörande. Det är helt ohållbart att antalet brandmän, särskilt deltidsanställda, fortsätter att minska när det i själva verket behöver ÖKA från dessa redan låga nivåer. Nästan lika allvarligt är det att Sverige eller de nordiska länderna gemensamt inte har införskaffat egna vattenbombande flygplan.

Det har gått snart fyra år sedan de första larmklockorna ljöd och Sverige fick smaka på lite av de krafter som redan är "säsongsvardag" i Kalifornien och delar av tex Australien med enorma bränder som sysselsätter enorma brandförsvarsstyrkor i veckor och hotar stora bostadsområden. Nu måste Sveriges räddningstjänst få resurserna för att möta en helt ny verklighet där skogsbränder blir fler och större, det kommer sannolikt kräva tuffa prioriteringar från andra skattefinaniseriade områden men det "lönar sig" lätt när stora bostadsområden och människor annars kan komma att ryka med av bara farten vid nästa "rekord-omfattande" brand som drabbar Sverige. För räkna med att det blir fler stora skogsbränder.