I Dagens Nyheter kan vi idag läsa att många svenska regionala flygplatser hotas av nedläggning de närmaste åren. Orsaken är minskad trafik och höga underhållskostnader som tvingar kommunerna att lägga ut 100-tals miljoner kronor per år för att verksamheterna ska kunna hållas igång.
Vid en första anblick kan det ju låta bra för vi ska ju inte flyga fossilt mer, åtminstone inte om vi vill ha en hållbar framtid. Jag har själv valt bort utlandsuppdrag och semesterresor med flyg sedan 2015 just för att inspirera andra och visa att jag tagit ställning för planeten framför mina egna intressen. Jag har bland annat försökt uppmärksamma uppmärksamma icke fossilt flygresande med en debattartikel i DN jag medverkat i, tillsammans med Kevin Anderson (en av världens ledande klimatforskare), Malena Ernman, Björn Ferry mfl. Kevin Anderson som jag för övrigt intervjuade i två längre avsnitt i Evolution där jag är värd.
Men i samma ögonblick som jag läste artikeln i DN om hur regionala flygplatser hotas av nedläggning mindes jag mina samtal med Anders Forslund, VD:n och och grundaren av svenska elflygspionjären Heart Aerospace. Detta är alltså den svenska startupen som utvecklar ett 19-sitsigt helt eldrivet elflygplan med en räckvidd på 400 km.
Anders berättade under våra samtal i Evolution Show att ett av de största kostnaderna för mindre flygplatser i Sverige är att tillhandahålla flygbränslen på flygplatserna. Flygbränslet ska transporteras dit, lagras och hanteras på ett säkert sätt av utbildad personal. För flygbolagen är förstås flygbränslet ofta den största kostnaden, ibland högre än personalkostnaden och något bolagen inte kan påverka vilket gör dem sårbara för oljeprisets upp- och nedgångar.
Om Heart Aerospace lyckas med sin plan att få de första certifierade elflyget i luften till 2025, med deras första flygplansmodell ES-19 öppnar det för en intressant möjligt som motiverar att vi räddar regionala och även riktigt små flygplatser i Sverige de närmaste åren. Det tar som bekant mer tid och resurser att bygga nytt än att montera ner befintligt redan fungerande resusrser, här alltså flygplatser.
Men det här är förstås ett dilemma. Hur bevarar vi de regionala flygplatserna fram till 2025 och ja de kanske ytterligare 5-10 år det tar att få ett livskraft elflyg inom Sverige och Norden på plats, utan att för den skull uppmuntra att vi ska flyga mer fossilt fram till dess?
Faktum är ju att kommunerna redan har det knapert och bara kan motivera sitt stöd till flygplatserna med om hopp att få intäkter från just passagererna i form turism och konsumtion, arbetstillfällen osv?
Men kanske är lösningen enkel. De strategist viktiga flygplatserna som hotas av nedläggning kan säkras och sättas i malpåse för försvaret och brandflyg. Dessa kan sedan användas för försvarsövningar samt i knivskarpt läge vid tex brandbekämpning av skogsbränder som vi tyvärr får räkna med kommer behöva alltmer luftburna styrkor de närmaste åren. Ur ett beredskapsperspektiv är alltså regionala flygplatser mycket viktiga men inte bara för brandbeäpmning utan även för att kunna flyga in proviant och förnödenheter till avskurna samhällen i Sverige när vägarna dit är blockerade som vi sett både under den rekordstora skogsbranden i Sverige våren och sommaren 2018 och ännu tydligare i de pågående skogsbränderna i Australien.
Elyget kan i bästa fall redan om några år inte bara möjliggöra att vi kan säkra snabba inhemska transporter inom Sverige av såväl människor som varor, utan även skapa möjligheter för mindre svenska samhällen att blomstra. Idag koncentreras flygtrafiken till främst Sveriges tre största städer vilket gynnar dessa mycket i fråga om turism och arbetstillfällen men faktum är att det är en fördel att vara en liten flygplats som ligger nära mindre och medelstora samhällen. Detta möjliggör smidiga transporter och undviker flaskhalsar som tex Arlanda faktiskt är, att tex hamna i bil eller busskö utanför Stockholm är ingen lek om en ska till/från flygplatsen och om en har en tid att passa.
Jag tänker även osökt på något jag skrev om i min bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet. Svenska försvarsmakten är hela tiden beroende av ofta långväga tankbilar ska förse flygvapnet med importerat flytande bränslen. Om åtminstone mindre trupptransporter och räddningspersonal kan transporteras med lokalt producerad el är det ett stort steg framåt ur ett självförsörjnings- och beredskapsperspektiv. Gripen-planen kommer givetvis fortsatt kräva importerad olja/färdigt flygbränsle.
De närmaste fem åren ser jag en stor möjlighet för Sverige att visa omvärlden att elflyg kan bli en liten men viktig del i den fossilfria omställningen. Med en räckvidd på 400 km (exklusive reserv) kan jag tänka mig snabbladdning på mindre flygplatser där batterilager med tillhörande sol- och vindanläggningar lokalt kring flygplatserna säkrar snabbladdningen och gör att stamnätet inte behöver belastas med peakar. Det är rent av tänkbart att flygplatsen kan drivas med mikronät. Om vi tänker nytt kan vi täcka upp hela Norden med befintliga flygplatser och kanske till och med kan resa till Tyskland från södra Sverige och vidare inom det landet. Det räcker att Tysklands redan välutbyggda nät av flygplatser anpassas med snabbladdning.
Kika gärna på del 1 av mitt samtal med Anders Forslund på Evolution Show nedan och fundera själva. Uppskattar ni Evolution Show klicka gärna på gilla knappen och fundera på att bli prenumerant för att hålla er uppdaterade!
Mitt samtal med Anders Forslund, VD för Heart Aerospace om utvecklandet av ett kommersiellt elflyg för Sverige och Norden
Olja för blåbär
Visar inlägg med etikett skogsbränder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skogsbränder. Visa alla inlägg
2020-01-06
Uppvaknandet i Australien del 1: klimatförändringarnas verklighet
Bara de senaste sex månaderna har vi kunnat läsa om rekordvärme med ett snöfritt Moskva i december, rekordvärme i delar av norra Norge i december och november, rekordöversvämningar i Indonesien efter ofattbart kraftiga skyfall och några av de värsta skogsbränderna i Kaliforniens historia.
Backar vi bara till våren och sommaren 2018 minns vi alla de värsta skogsbränderna i Sveriges historia som skakade hela landet och där en riktig katastrof bara kunde undvikas tack vare ett fantastiskt civilsamhälle och resurser och otaliga brandbekämpare från andra länder.
Men sedan början av november har jag dagligen noga följt utvecklingen av det som sker i eldhärjade Australien. För det som sker just nu i Australien får det mesta att blekna i jämförelse när det gäller ödeläggelse av natur och har stor negativ inverkan på många australienska samhällen och människors liv. Framförallt tror jag människor som inte följer det eller är på plats riktigt greppat hur bråttom det är att vi vänder på utsläppskurvorna och därmed hindrar klimatförändringar helt bortom vår kontroll. Och det finns väldig mycket att lära av det som sker i Australien just nu.
Jag ska därför i tre olika inlägg här på bloggen belysa vad som händer i Australien utifrån tre olika perspektiv: klimatet, krisberedskap och hur Australien kan vända på utvecklingen.
I dagens inlägg ska vi titta på det av människan förändrade globala klimat som med all sannolikhet ligger till grund till de senaste tio årens kraftiga klimatförändringar vi nu ser effekterna av i Australien.
Till att börja med torkan. Minns ni torkan våren och sommaren i Sverige 2018? Stora delar av Australien har inte sett något regn eller obetydligt med regn PÅ FLERA ÅR. Jordbrukare och boende ”in the bush”, på landet och i skogsområden har tvingats flytta eller upphöra med sin verksamhet som djurhållare och odlare i aldrig tidigare omfattning. Torkan gör att minsta lilla gnista eller åsknedslag kan ta fart på ett sätt som är svårt att föreställa sig om en inte bevittnar det med egna ögon.
Skogsbränderna i Australien började redan i september varav många spred sig så fort att de gick ihop och skapade egna vädersystem 14 km upp i luften med åskoväder utan regn och oerhört kraftiga eldtromber. Skogsbränderna har varit oförutsägbara, kraftfulla och betett sig på ett sätt som brandbekämpare och experter i Australien inte sett tidigare. Fyra brandmän och deras brandbil på åtta ton lyftes upp i luften och slungades runt av en häpnadsväckade eldtromb med följden att en brandman avled och flera skadades. Ett 20-tal brandmän och civila har hittills mist livet i de pågående skogsbränderna som väntas pågå i minst två månader till.
24 tidigare brandchefter varnade redan i april för att det var bristande brandbekämpningsresurser, bland annat brandbekämpande flyg och helikoptrar men även avsaknaden av samarbete med militären. Vi känner igen oss i Sverige...
Gruppen uppmanade även premiärminister Scott Morrison att lyssna till experter på klimat- och krisberedskap för att en ny verklighet nått Australien som landet inte är redo för men snabbt måste anpassas till. Nedan ett sevärd intervju med Greg Mullins, tidigare brand- och räddningschef i den hårt branddrabbade delstaten New South Wales.
Föredetta brandchef för delstaten New South Wales talar klarspråk om det nya allvarliga läget i Australien
Mullins är inte bara mycket kritisk till sittande regering i Australien utan varnar även för att de nya bränder vi nu ser är precis de tecken klimatforskare pekat på där torka och förändrat klimat får skogsbränder att utrbryta inte bara flera månader tidigare på säsongen utan även sker samtidigt på otaliga håll i Australien istället för stegvis och på mycket färre ställen vilket var det normala fram till denna säsong.
I Australien säger mycket erfarna brandbekämpare och klimatforskare att de bränder vi nu bevittnar är de i särklass mest omfattande vi sett i Australien någonsin. Just nu har bränderna härjat över en yta stor som motsvarande 1,5 Danmark eller cirka 6 miljoner hektar (60 000 km2). Det är tex mer än tio gånger omfattningen av skogsbränderna i Australien förra brandsäsongen och tre gånger mer än bränderna i Amazonas.
Flera tusen hem och fastigheter har brunnit ner, uppskattningsvis 500 000 djur har dött som en följd av bränderna, däribland så många koalor att experter vill utlysa ett nödläge för arten i Australien.
Rekordvärme långt över 40 grader Celsius har drabbat stora delar av västkusten samtidigt vilket inte skett tidigare.
3000 reservister från flottan, armén och flygvapnet har satts in för att bland annat evakuera de tusentals människor i minst 2o olika samhällen som är helt isolerade utan vare sig tele-kommunikationsmöjligheter, elförsörjning eller tillräcklig proviant.
När det gäller den giftiga röken har bland andra Sydney, Canberra och nu senast Melbourne uppnått nivåer 10-20 gånger nivåerna för vad som anses hälsoskadligt (motsvarande att röka 3o cigaretter per dag eller mer) och läkare varnar för att dessa nivåer om de får fortgå i många veckor eller över två månader kan ge permanenta skador på lungor och hjärta. Många med astma eller känsligt hjärta har redan drabbats. Exakt hur allvarliga hälsoskadorna blir på grund av röken vet man inte då man helt enkelt inte stått inför detta innan men det är inte bra. Kan bara föreställa mig vad brandmännen utsätter sig för...
Det finns otaliga mycket informativa och skrämmande videos från brandfronten i Australien men jag rekommderar att följa ABC News live rapportering för senaste rapporteringen.
Jag reagerade bland annat på att Kangaroo Island drabbades så hårt där cirka en tredjedel av ön brunnit ner hittills. En ö som jag studerat närmare senaste halvåret i ett annat projekt. Kangaroo Island är Australiens tredje största ö och ligger i södra Australien, sydväst om Adelaide. Kangaroo Island är i princip en enda stor natationalpark som förutom känguru populationer bland annat har stora populationer av koalor (hade bör väl tilläggas) som just på denna ö inte bär på klamydia vilket annars drabbt många av dessa små söta björnar.
Men för egen del fick jag upp intresset för Kangaroo island som biodlare när jag läste att ön inhyser en världsunik stam av italienska honungsbin som inte bär på smittor eller parasiter som fastlands-Australien och större delen av övriga världen gör, inklusive Sverige.
Vad som kanske är mest alarmerande är att nya mätningar från australienska Bureau of Meteorology visar att 2019 är det hetaste året sedan rekordåret 2013 i landet med en genomsnittlig temperaturökning på hela 1,5 grader över genomsnittet som uppmättes mellan 1961-1990.
Här kommer vi till kärnan och det absolut viktigaste lärdomen från Australien gällande klimatförändringarna. Oavsett om just det som sker i Australien denna brandsäsong i huvudsak beror på de av människan orsakade klimatförändringarna är det just den här typen av torka och skogsbränder som klimatforskarna pekar på kommer drabba större delen av världens befolkning i takt med stigande globala medeltemperaturer och de förändrade vädersystem det orsakar. Här är det också viktigt att understryka det vanligaste missförståndet kring klimatförändringar och något som Johan Rockström redogjorde för på ett tydligt sätt i sitt mycket hörvärda vinterprat nyligen:
Vi måste skilja på lokala, historiska klimat- och temperatur-variationer globalt och den ökade globala medeltemperaturen de senaste 200 åren under den fossila energi-eran. Jordens medeltermperatur har hållt sig inom -4 till +2 graders global uppvärmning/nedkylning de senaste 2-3 miljoner åren vilket skapat förutsättningarna för den mänskliga civilisationens utveckling och dagens ekosystem. Vad som händer med dessa ekosystem och med dem våra förutsättningar för överlevnad bortom 2-graders uppvärmning är mycket osäkert, sannolikt kan vi inte överleva som civilisation och de flesta arterna skulle dö ut.
Det har alltså periodvis varit mycket varmt i Sverige med medelhavsklimat där vi kunde odla vindruvor mm men under samma tidsperiod var det kallare på andra delar av planeten, med andra ord medeltemperaturen var fortfarande inom spannet -4+2 grader Celsius i förhållande till den globala medeltemperaturen de senaste 2-3 miljoner åren dvs under människans existens som upprättgående varelser.
Även nu i takt med att klimatet förändras kommer delar av världen få mycket högre temperaturer medan andra kan få kallare när globala vädersystem och jet- och havsströmmar förändras och rent av flyttar på sig. Här är det även viktigt att påminna sig om att en halv grad dit eller hit har avgörande betydelse för olika ekosystem som de livsviktiga korallreven tex där små temperaturökningar kan vara fullt tillräckligt för att slå ut större delen av dessa, detsamma gäller djurlivet kring polerna och kalvningen av isarna, särskilt i Antarktis. Allt hänger ihop och ger upphov till självförstärkande mekanismer som i sin tur kan göra att vi passerar trösklar, sk tipping points som sätter igång ytterligare klimatförändringar.
Detta inferno borde vara ett uppenabart uppvaknande för de som levt i total klimatförnekelse i Australien. Hur kommer det sig det då att Australiens premiärminister Scott Morrison kunde åka på semester till Hawaii när skogsbränderna brutit ut och landets största stad täcktes av mycket gifitg brandrök? Varför är landets regering så otydlig på sin position om de insatser som måste göras för att minska landets utsläpp och inte minst varför är de emot tvingande nationella utsläppsmål?
Precis som med Donald Trump i USA står svaret att finna i inlåsning med särintressen. I USA handlar det om stödet till den nationella skiffer- och gasindustrin, den förra som står för några av de värsta globala utsläppen där ny forskning visar att enorma mängder metangas läcker vid utvinningen av skiffergas och att utsläppen av dessa från USA och Kanada kan stå för hälfen av de globala metansgas-utsläppen de senaste tio åren. Långt mer än några kofisar!
Om det i USA handlar om oljan och fossilgasen är det kolet, naturgasen och gruvnäringen som dominerar i Australien. Kol står för cirka 60 % av landets elproduktion enligt senaste statistiken från landets energymyndighet (estimerat 2018).
Datakälla: Department of Energy and the Environment, Australia
Slår vi samman kol, naturgas och olja utgör den fossila delen av elprodutktionen hela 81 %! Lägger vi sedan till att Australiens kolindustri skapat arbetstillfällen för cirka 50 000 australienare där cirka 85 % av kolproduktionen går på export till främst Kina förstår vi vilket dilemma australienska regeringen med Morrison i spetsen sitter i. Det är förstås ingen ursäkt då det nu finns bättre, utsläppsfria alternativ men det visar på trögheten i förändringen av systemet.
Elproduktionen är alltså Australiens lågt hängande frukter både i fråga om utsläpp och ekonomiska besparingar och det är därför där jag riktar in mig främst här. Att ersätta kol- och naturgaskraftverk är där de snabbaste förändringarna kan och redan börjat ske i Australien. Världens största batterilager byggt av Tesla har redan med en stor vindkraftpark ersatt moderna kolkraftverk som reservkraft och avvärjt flera omfattande strömavbrott. Men det är bara början. Något jag ska återkomma till i del 3 av min miniserie om vad vi kan lära av Australiens bränder.
När det kommer till totala energianvändningen för i Australien (2018) är de fördelade enligt följande (källa BP Statistical Review of World Energy 2019):
Kol: 30, %
Olja: 37
Fossilgas: 24,7 %
Förnyelsebart inklusive vattenkraft: 7,7 %
Men det finns hopp för Australien. Under 10 minuter i fjol försågs 50 % fem av landets största delstater helt med el från förnyelsebart, primärt från solanläggningar och landet har unika förutsättningar att gå från ett elnät helt dominerat av kol och naturgas till förnyelsebart på bara några år vilket jag ska återkomma till i ett separat inlägg! Som jag tidigare skrivit är Australien även på väg att bli världens största producent av litium.
Civilsamhället i Australien har även visat sin enorma kraft till samarbete i denna nationella kris vilket inspirerar men även manar till eftertanke, för en dag kan det vara otillräckligt om vi inte förbereder oss mycket bättre. För det vi bevittnar i Australien kan i värsta fall bara vara början.
Backar vi bara till våren och sommaren 2018 minns vi alla de värsta skogsbränderna i Sveriges historia som skakade hela landet och där en riktig katastrof bara kunde undvikas tack vare ett fantastiskt civilsamhälle och resurser och otaliga brandbekämpare från andra länder.
Men sedan början av november har jag dagligen noga följt utvecklingen av det som sker i eldhärjade Australien. För det som sker just nu i Australien får det mesta att blekna i jämförelse när det gäller ödeläggelse av natur och har stor negativ inverkan på många australienska samhällen och människors liv. Framförallt tror jag människor som inte följer det eller är på plats riktigt greppat hur bråttom det är att vi vänder på utsläppskurvorna och därmed hindrar klimatförändringar helt bortom vår kontroll. Och det finns väldig mycket att lära av det som sker i Australien just nu.
Jag ska därför i tre olika inlägg här på bloggen belysa vad som händer i Australien utifrån tre olika perspektiv: klimatet, krisberedskap och hur Australien kan vända på utvecklingen.
I dagens inlägg ska vi titta på det av människan förändrade globala klimat som med all sannolikhet ligger till grund till de senaste tio årens kraftiga klimatförändringar vi nu ser effekterna av i Australien.
Till att börja med torkan. Minns ni torkan våren och sommaren i Sverige 2018? Stora delar av Australien har inte sett något regn eller obetydligt med regn PÅ FLERA ÅR. Jordbrukare och boende ”in the bush”, på landet och i skogsområden har tvingats flytta eller upphöra med sin verksamhet som djurhållare och odlare i aldrig tidigare omfattning. Torkan gör att minsta lilla gnista eller åsknedslag kan ta fart på ett sätt som är svårt att föreställa sig om en inte bevittnar det med egna ögon.
Skogsbränderna i Australien började redan i september varav många spred sig så fort att de gick ihop och skapade egna vädersystem 14 km upp i luften med åskoväder utan regn och oerhört kraftiga eldtromber. Skogsbränderna har varit oförutsägbara, kraftfulla och betett sig på ett sätt som brandbekämpare och experter i Australien inte sett tidigare. Fyra brandmän och deras brandbil på åtta ton lyftes upp i luften och slungades runt av en häpnadsväckade eldtromb med följden att en brandman avled och flera skadades. Ett 20-tal brandmän och civila har hittills mist livet i de pågående skogsbränderna som väntas pågå i minst två månader till.
24 tidigare brandchefter varnade redan i april för att det var bristande brandbekämpningsresurser, bland annat brandbekämpande flyg och helikoptrar men även avsaknaden av samarbete med militären. Vi känner igen oss i Sverige...
Gruppen uppmanade även premiärminister Scott Morrison att lyssna till experter på klimat- och krisberedskap för att en ny verklighet nått Australien som landet inte är redo för men snabbt måste anpassas till. Nedan ett sevärd intervju med Greg Mullins, tidigare brand- och räddningschef i den hårt branddrabbade delstaten New South Wales.
Föredetta brandchef för delstaten New South Wales talar klarspråk om det nya allvarliga läget i Australien
Mullins är inte bara mycket kritisk till sittande regering i Australien utan varnar även för att de nya bränder vi nu ser är precis de tecken klimatforskare pekat på där torka och förändrat klimat får skogsbränder att utrbryta inte bara flera månader tidigare på säsongen utan även sker samtidigt på otaliga håll i Australien istället för stegvis och på mycket färre ställen vilket var det normala fram till denna säsong.
I Australien säger mycket erfarna brandbekämpare och klimatforskare att de bränder vi nu bevittnar är de i särklass mest omfattande vi sett i Australien någonsin. Just nu har bränderna härjat över en yta stor som motsvarande 1,5 Danmark eller cirka 6 miljoner hektar (60 000 km2). Det är tex mer än tio gånger omfattningen av skogsbränderna i Australien förra brandsäsongen och tre gånger mer än bränderna i Amazonas.
Flera tusen hem och fastigheter har brunnit ner, uppskattningsvis 500 000 djur har dött som en följd av bränderna, däribland så många koalor att experter vill utlysa ett nödläge för arten i Australien.
Rekordvärme långt över 40 grader Celsius har drabbat stora delar av västkusten samtidigt vilket inte skett tidigare.
3000 reservister från flottan, armén och flygvapnet har satts in för att bland annat evakuera de tusentals människor i minst 2o olika samhällen som är helt isolerade utan vare sig tele-kommunikationsmöjligheter, elförsörjning eller tillräcklig proviant.
När det gäller den giftiga röken har bland andra Sydney, Canberra och nu senast Melbourne uppnått nivåer 10-20 gånger nivåerna för vad som anses hälsoskadligt (motsvarande att röka 3o cigaretter per dag eller mer) och läkare varnar för att dessa nivåer om de får fortgå i många veckor eller över två månader kan ge permanenta skador på lungor och hjärta. Många med astma eller känsligt hjärta har redan drabbats. Exakt hur allvarliga hälsoskadorna blir på grund av röken vet man inte då man helt enkelt inte stått inför detta innan men det är inte bra. Kan bara föreställa mig vad brandmännen utsätter sig för...
Det finns otaliga mycket informativa och skrämmande videos från brandfronten i Australien men jag rekommderar att följa ABC News live rapportering för senaste rapporteringen.
Jag reagerade bland annat på att Kangaroo Island drabbades så hårt där cirka en tredjedel av ön brunnit ner hittills. En ö som jag studerat närmare senaste halvåret i ett annat projekt. Kangaroo Island är Australiens tredje största ö och ligger i södra Australien, sydväst om Adelaide. Kangaroo Island är i princip en enda stor natationalpark som förutom känguru populationer bland annat har stora populationer av koalor (hade bör väl tilläggas) som just på denna ö inte bär på klamydia vilket annars drabbt många av dessa små söta björnar.
Men för egen del fick jag upp intresset för Kangaroo island som biodlare när jag läste att ön inhyser en världsunik stam av italienska honungsbin som inte bär på smittor eller parasiter som fastlands-Australien och större delen av övriga världen gör, inklusive Sverige.
Vad som kanske är mest alarmerande är att nya mätningar från australienska Bureau of Meteorology visar att 2019 är det hetaste året sedan rekordåret 2013 i landet med en genomsnittlig temperaturökning på hela 1,5 grader över genomsnittet som uppmättes mellan 1961-1990.
Här kommer vi till kärnan och det absolut viktigaste lärdomen från Australien gällande klimatförändringarna. Oavsett om just det som sker i Australien denna brandsäsong i huvudsak beror på de av människan orsakade klimatförändringarna är det just den här typen av torka och skogsbränder som klimatforskarna pekar på kommer drabba större delen av världens befolkning i takt med stigande globala medeltemperaturer och de förändrade vädersystem det orsakar. Här är det också viktigt att understryka det vanligaste missförståndet kring klimatförändringar och något som Johan Rockström redogjorde för på ett tydligt sätt i sitt mycket hörvärda vinterprat nyligen:
Vi måste skilja på lokala, historiska klimat- och temperatur-variationer globalt och den ökade globala medeltemperaturen de senaste 200 åren under den fossila energi-eran. Jordens medeltermperatur har hållt sig inom -4 till +2 graders global uppvärmning/nedkylning de senaste 2-3 miljoner åren vilket skapat förutsättningarna för den mänskliga civilisationens utveckling och dagens ekosystem. Vad som händer med dessa ekosystem och med dem våra förutsättningar för överlevnad bortom 2-graders uppvärmning är mycket osäkert, sannolikt kan vi inte överleva som civilisation och de flesta arterna skulle dö ut.
Det har alltså periodvis varit mycket varmt i Sverige med medelhavsklimat där vi kunde odla vindruvor mm men under samma tidsperiod var det kallare på andra delar av planeten, med andra ord medeltemperaturen var fortfarande inom spannet -4+2 grader Celsius i förhållande till den globala medeltemperaturen de senaste 2-3 miljoner åren dvs under människans existens som upprättgående varelser.
Även nu i takt med att klimatet förändras kommer delar av världen få mycket högre temperaturer medan andra kan få kallare när globala vädersystem och jet- och havsströmmar förändras och rent av flyttar på sig. Här är det även viktigt att påminna sig om att en halv grad dit eller hit har avgörande betydelse för olika ekosystem som de livsviktiga korallreven tex där små temperaturökningar kan vara fullt tillräckligt för att slå ut större delen av dessa, detsamma gäller djurlivet kring polerna och kalvningen av isarna, särskilt i Antarktis. Allt hänger ihop och ger upphov till självförstärkande mekanismer som i sin tur kan göra att vi passerar trösklar, sk tipping points som sätter igång ytterligare klimatförändringar.
Detta inferno borde vara ett uppenabart uppvaknande för de som levt i total klimatförnekelse i Australien. Hur kommer det sig det då att Australiens premiärminister Scott Morrison kunde åka på semester till Hawaii när skogsbränderna brutit ut och landets största stad täcktes av mycket gifitg brandrök? Varför är landets regering så otydlig på sin position om de insatser som måste göras för att minska landets utsläpp och inte minst varför är de emot tvingande nationella utsläppsmål?
Precis som med Donald Trump i USA står svaret att finna i inlåsning med särintressen. I USA handlar det om stödet till den nationella skiffer- och gasindustrin, den förra som står för några av de värsta globala utsläppen där ny forskning visar att enorma mängder metangas läcker vid utvinningen av skiffergas och att utsläppen av dessa från USA och Kanada kan stå för hälfen av de globala metansgas-utsläppen de senaste tio åren. Långt mer än några kofisar!
Om det i USA handlar om oljan och fossilgasen är det kolet, naturgasen och gruvnäringen som dominerar i Australien. Kol står för cirka 60 % av landets elproduktion enligt senaste statistiken från landets energymyndighet (estimerat 2018).
Australiens Elproduktion 2018
Slår vi samman kol, naturgas och olja utgör den fossila delen av elprodutktionen hela 81 %! Lägger vi sedan till att Australiens kolindustri skapat arbetstillfällen för cirka 50 000 australienare där cirka 85 % av kolproduktionen går på export till främst Kina förstår vi vilket dilemma australienska regeringen med Morrison i spetsen sitter i. Det är förstås ingen ursäkt då det nu finns bättre, utsläppsfria alternativ men det visar på trögheten i förändringen av systemet.
Elproduktionen är alltså Australiens lågt hängande frukter både i fråga om utsläpp och ekonomiska besparingar och det är därför där jag riktar in mig främst här. Att ersätta kol- och naturgaskraftverk är där de snabbaste förändringarna kan och redan börjat ske i Australien. Världens största batterilager byggt av Tesla har redan med en stor vindkraftpark ersatt moderna kolkraftverk som reservkraft och avvärjt flera omfattande strömavbrott. Men det är bara början. Något jag ska återkomma till i del 3 av min miniserie om vad vi kan lära av Australiens bränder.
När det kommer till totala energianvändningen för i Australien (2018) är de fördelade enligt följande (källa BP Statistical Review of World Energy 2019):
Kol: 30, %
Olja: 37
Fossilgas: 24,7 %
Förnyelsebart inklusive vattenkraft: 7,7 %
Men det finns hopp för Australien. Under 10 minuter i fjol försågs 50 % fem av landets största delstater helt med el från förnyelsebart, primärt från solanläggningar och landet har unika förutsättningar att gå från ett elnät helt dominerat av kol och naturgas till förnyelsebart på bara några år vilket jag ska återkomma till i ett separat inlägg! Som jag tidigare skrivit är Australien även på väg att bli världens största producent av litium.
Civilsamhället i Australien har även visat sin enorma kraft till samarbete i denna nationella kris vilket inspirerar men även manar till eftertanke, för en dag kan det vara otillräckligt om vi inte förbereder oss mycket bättre. För det vi bevittnar i Australien kan i värsta fall bara vara början.
2018-06-16
Brandlarmet har gått: Räddningstjänsten gör sitt jobb men personalstyrkan minskar
För fyra år sedan inleddes en skogsbrand i Västmanland som skulle bli en av Sveriges mest omfattande någonsin. För såväl svenska myndigheter som invånare blev det ett uppvaknande över hur illa ställt det var med Sveriges krisberedskap. Strumpor, mat ja vad vet vad fick civilbefolkningen bistå med för att en hårt arbetande räddningstjänst skull kunna kämpa vidare. Vattenbombande flygplan fick flygas in från Frankrike och Italien för Sverige saknade detta precis som lager för utrustning och proviant för att räddningstjänsten skulle kunna sköta sitt arbete under de cirka 11 dagar som det tog att få kontroll på denna enorma skogsbrand.
Sommaren 2015 skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle som fått stor spridning där vi bland annat tog upp exemplet med skogsbranden i Västmanland och pekade i artiklen på att Sveriges krisberedskap är under all kritik och måste byggas upp igen för att kunna möta framtidens utmaningar. Krisberedskap och ett helhetsperspektiv på energi, ekonomi och hållbarhet är även fokus i vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet. I somras blev Johan intervjuad i TV4 med anledning av att Hesa Fredrik gick igång av misstag i Stockholmsområdet.
Så vad har då hänt sedan 2014 med Sveiges krisberedskap? I det här inlägget ska vi fokusera på den svenska räddningstjänsten och vad som har hänt sedan den "chockinjektion" svenska samhället, inklusive svenska myndigheter fick i samband med skogsbranden i Västmanland.
Låt oss börja med att klargöra att räddningstjänsten gör ett respektingivande och professionellt arbete men vår kritik och våra frågor gäller vilka åtgärder som regeringen och svenska myndigheter vidtagit sedan 2014 för att stärka Sveriges brandförsvar samt generella civilförsvarsförmåga.
Frågan om resurserna till Sverige räddningstjänst och dess personalförsörjning är högst aktuell och viktig då det just nu pågår ett antal skogsbränder i Sverige och nyligen avslutades flera större skogsbränder i just Västmanland, en i Rörbo utanför Sala i samma område där den enorma skogsbranden inleddes 2014. De 70-talet brandmän som kämpade mot skogsbränderna i Västmanland denna gång fick dock kontroll på dem för cirka en vecka sedan.
I ett inlägg för drygt en vecka sedan skrev vi om behovet av ökad självförsörjningsgrad av mat i Sverige och hur EU:s nya ekoförordning försvårar för en sådan utveckling istället för att underlätta för den.
När vi följde bevakningen om skogsbranden i Västmanland på SvT:s Aktuellt slogs vi av att av fem helikoptrar som vardera släppte cirka en kubikmeter vatten vid varje vattenbomb-överflygning, var fyra privata och en från Försvarsmakten. Ytterligare en helikopter från Försvarsmakten användes som mest, dvs sex helikoptrar. Men innebär detta att brandförsvaret inte har egna vattenbombande helikoptrar eller valde man de närmast tillgängliga civila helikoptrarna i området för att kunna sätta in dem snabbast möjligt?
Hur det än ligger till med den saken var det kanske mest anmärkningsvärt att lagom till att bränderna i Västmanland var under kontroll anlände två vattenbombande flygplan från Italien som MSB lånat in med hjälp av EU som först skulle stanna till imorgon men sattes igår in för att släcka nya bränder, denna gång i Nacka utanför Stockholm. MSB har på grund av den extremt höga brandrisken bett att få låna planen i ytterligare en vecka.
Sverige har alltså fortfarande inga egna brandsläckande flygplan och det går cirka sex helikoptrar per flygplan räknat i antal kubik vatten de kan bära per vattenbombning. En helikopter släpper runt en kubik vaten medan ett vattenbombande flygplan kan släppa runt sex kubik.
När de franska brandförsvaret flög in två plan till Sverige 2014 framkom det att Frankrike hade 10-talet flygplan helt avsedda för vattenbombning. Frågan blir då, varför kan Sverige inte likt svenska Förvarsmakten gör tex genom att dela kostnaden med bland andra Norge och Finland för att använda transportflygplanen Globamaster C17, göra något liknande för att få direkt tillgång till vattenbombande flugplan. Det kan ju enkelt lösas genom att antingen låta bygga om eller köpa in åtminstone sex vattenbombande-flygplan vars kostnader och tillgång kan delas mellan Sverige, Norge och Finland tex?
Men flygplan och helikoptrar i all ära, en uthålligt brandförsvar kräver tillräckligt med personal. Så låt oss kika närmare på personalförsörjningen för Sveriges brandförsvar. År 2000 fanns det enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap 17 654 brandmän i Sverige. Av dessa var 6162 heltidsantställda och 11 492 deltidsanställda och då ingår även befäl och brandmän (ja självfallet även kvinnor!). Senaste statistiken över antalet hel- och deltidsanställda brändmän som MSB står för sträcker sig till 2015 men efter att ha varit i kontakt med två hjälpsamma personer på MSB har vi fått siffror även för 2016 och 2017. Vi får då nedanstående diagram.
Sedan 2014 har antalet hel och deltidsanställda minskat med cirka 180. Här ingår såväl kvinnor som män, brandmän och befäl. Men helt avgörande för att Sveriges brandförsvar ska fungera är ett tillräckligt antal deltidsanställda brandmän. Av det totala antalet personal inom räddningstjänsten (2017 års preliminära siffror), är nämligen hela 10 555 eller drygt 68 % av hela styrkan deltidsanställda brandmän. Endast 4882 är heltidsanställda. Med ett ökat antal svåra skogsbränder går det ibland åt hela de lokala och regionala brandförsvarsstyrkorna och även styrkor från andra län eller regioner. För detta krävs att det finns personal som kan kallas in men som också möjliggör att personal kan bytas ut för att få vila upp sig, att kämpa mot skogsbränder i mer än en vecka är en omänsklig påfrestning för de flesta.
Det är därför allvarligt att antalet personal inom räddningstjänsten fortsätter att minska när det i själva verket behöver öka kraftigt om Sverige ska kunna hantera de växande antal skogsbränder vi kan vänta oss med ökad torka i landet. Men en deltidsanställd brandman har oftast minst ett deltidsarbete till vid sidan om för att kunna försörja sig. Efter det nya kollektivavtal som förhandlades fram under hösten 2016 mellan fackförbunden av bland andra Brandmännens riksförbund, Kommunal och Sveriges Kommmuner och Landsting (SKL) har många deltidsanställda brandmän av förståeliga skäl valt att sluta. Avtalet innebär bland annat att OB-tillägg och bilersättning togs bort. För många brandmän kan det innebära flera tusen kronor i månaden för ett redan lågt betalt arbete.
Det är lätt att glömma bort räddningstjänsten när det blir fokus på Polisen som även de behöver mer resurser och bättre lönevilkor för sin personal. Men Sveige behöver bygga upp ett fungerande civilförsvar och där är räddningstjänsten helt avgörande. Det är helt ohållbart att antalet brandmän, särskilt deltidsanställda, fortsätter att minska när det i själva verket behöver ÖKA från dessa redan låga nivåer. Nästan lika allvarligt är det att Sverige eller de nordiska länderna gemensamt inte har införskaffat egna vattenbombande flygplan.
Det har gått snart fyra år sedan de första larmklockorna ljöd och Sverige fick smaka på lite av de krafter som redan är "säsongsvardag" i Kalifornien och delar av tex Australien med enorma bränder som sysselsätter enorma brandförsvarsstyrkor i veckor och hotar stora bostadsområden. Nu måste Sveriges räddningstjänst få resurserna för att möta en helt ny verklighet där skogsbränder blir fler och större, det kommer sannolikt kräva tuffa prioriteringar från andra skattefinaniseriade områden men det "lönar sig" lätt när stora bostadsområden och människor annars kan komma att ryka med av bara farten vid nästa "rekord-omfattande" brand som drabbar Sverige. För räkna med att det blir fler stora skogsbränder.
Sommaren 2015 skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle som fått stor spridning där vi bland annat tog upp exemplet med skogsbranden i Västmanland och pekade i artiklen på att Sveriges krisberedskap är under all kritik och måste byggas upp igen för att kunna möta framtidens utmaningar. Krisberedskap och ett helhetsperspektiv på energi, ekonomi och hållbarhet är även fokus i vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet. I somras blev Johan intervjuad i TV4 med anledning av att Hesa Fredrik gick igång av misstag i Stockholmsområdet.
Så vad har då hänt sedan 2014 med Sveiges krisberedskap? I det här inlägget ska vi fokusera på den svenska räddningstjänsten och vad som har hänt sedan den "chockinjektion" svenska samhället, inklusive svenska myndigheter fick i samband med skogsbranden i Västmanland.
Låt oss börja med att klargöra att räddningstjänsten gör ett respektingivande och professionellt arbete men vår kritik och våra frågor gäller vilka åtgärder som regeringen och svenska myndigheter vidtagit sedan 2014 för att stärka Sveriges brandförsvar samt generella civilförsvarsförmåga.
I ett inlägg för drygt en vecka sedan skrev vi om behovet av ökad självförsörjningsgrad av mat i Sverige och hur EU:s nya ekoförordning försvårar för en sådan utveckling istället för att underlätta för den.
När vi följde bevakningen om skogsbranden i Västmanland på SvT:s Aktuellt slogs vi av att av fem helikoptrar som vardera släppte cirka en kubikmeter vatten vid varje vattenbomb-överflygning, var fyra privata och en från Försvarsmakten. Ytterligare en helikopter från Försvarsmakten användes som mest, dvs sex helikoptrar. Men innebär detta att brandförsvaret inte har egna vattenbombande helikoptrar eller valde man de närmast tillgängliga civila helikoptrarna i området för att kunna sätta in dem snabbast möjligt?
Hur det än ligger till med den saken var det kanske mest anmärkningsvärt att lagom till att bränderna i Västmanland var under kontroll anlände två vattenbombande flygplan från Italien som MSB lånat in med hjälp av EU som först skulle stanna till imorgon men sattes igår in för att släcka nya bränder, denna gång i Nacka utanför Stockholm. MSB har på grund av den extremt höga brandrisken bett att få låna planen i ytterligare en vecka.
Sverige har alltså fortfarande inga egna brandsläckande flygplan och det går cirka sex helikoptrar per flygplan räknat i antal kubik vatten de kan bära per vattenbombning. En helikopter släpper runt en kubik vaten medan ett vattenbombande flygplan kan släppa runt sex kubik.
När de franska brandförsvaret flög in två plan till Sverige 2014 framkom det att Frankrike hade 10-talet flygplan helt avsedda för vattenbombning. Frågan blir då, varför kan Sverige inte likt svenska Förvarsmakten gör tex genom att dela kostnaden med bland andra Norge och Finland för att använda transportflygplanen Globamaster C17, göra något liknande för att få direkt tillgång till vattenbombande flugplan. Det kan ju enkelt lösas genom att antingen låta bygga om eller köpa in åtminstone sex vattenbombande-flygplan vars kostnader och tillgång kan delas mellan Sverige, Norge och Finland tex?
Men flygplan och helikoptrar i all ära, en uthålligt brandförsvar kräver tillräckligt med personal. Så låt oss kika närmare på personalförsörjningen för Sveriges brandförsvar. År 2000 fanns det enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap 17 654 brandmän i Sverige. Av dessa var 6162 heltidsantställda och 11 492 deltidsanställda och då ingår även befäl och brandmän (ja självfallet även kvinnor!). Senaste statistiken över antalet hel- och deltidsanställda brändmän som MSB står för sträcker sig till 2015 men efter att ha varit i kontakt med två hjälpsamma personer på MSB har vi fått siffror även för 2016 och 2017. Vi får då nedanstående diagram.
Det är därför allvarligt att antalet personal inom räddningstjänsten fortsätter att minska när det i själva verket behöver öka kraftigt om Sverige ska kunna hantera de växande antal skogsbränder vi kan vänta oss med ökad torka i landet. Men en deltidsanställd brandman har oftast minst ett deltidsarbete till vid sidan om för att kunna försörja sig. Efter det nya kollektivavtal som förhandlades fram under hösten 2016 mellan fackförbunden av bland andra Brandmännens riksförbund, Kommunal och Sveriges Kommmuner och Landsting (SKL) har många deltidsanställda brandmän av förståeliga skäl valt att sluta. Avtalet innebär bland annat att OB-tillägg och bilersättning togs bort. För många brandmän kan det innebära flera tusen kronor i månaden för ett redan lågt betalt arbete.
Det är lätt att glömma bort räddningstjänsten när det blir fokus på Polisen som även de behöver mer resurser och bättre lönevilkor för sin personal. Men Sveige behöver bygga upp ett fungerande civilförsvar och där är räddningstjänsten helt avgörande. Det är helt ohållbart att antalet brandmän, särskilt deltidsanställda, fortsätter att minska när det i själva verket behöver ÖKA från dessa redan låga nivåer. Nästan lika allvarligt är det att Sverige eller de nordiska länderna gemensamt inte har införskaffat egna vattenbombande flygplan.
Det har gått snart fyra år sedan de första larmklockorna ljöd och Sverige fick smaka på lite av de krafter som redan är "säsongsvardag" i Kalifornien och delar av tex Australien med enorma bränder som sysselsätter enorma brandförsvarsstyrkor i veckor och hotar stora bostadsområden. Nu måste Sveriges räddningstjänst få resurserna för att möta en helt ny verklighet där skogsbränder blir fler och större, det kommer sannolikt kräva tuffa prioriteringar från andra skattefinaniseriade områden men det "lönar sig" lätt när stora bostadsområden och människor annars kan komma att ryka med av bara farten vid nästa "rekord-omfattande" brand som drabbar Sverige. För räkna med att det blir fler stora skogsbränder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)