2016-03-11

Växter med egen IP-adress och självförsörjande på mat i stan och på landsbygden?

Allt fler människor flyttar in i storstäderna i hopp om ett arbete och ett bättre liv. Samtidigt är inte storstäderna byggda för att vara självförsörjande på varken mat eller värme/el eller anpassade för ett transportsystem som kan vara utan ständig tillförsel av flytande bränslen/olja.

Detta skapar stora sårbarheter vid kriser. Men parallellt ser vi en tydlig trend med ett ökat intresse för egen självförsörjning av mat/odling och ökad kontroll över den lokala/privata energiproduktionen. Det märktes om inte annat igår när Johan höll ett föredrag om Bin och Biodlingens betydelse, där lokal självförsörjning och krisberedskap även var ett genomgripande tema som diskuterades.      

I en läsvärd artikel i Landets Fria igår uppmärksammades vi på ett strålande exempel på vad man åstadkomma på en relativt liten yta i vanliga villaträdgård. Sara Bäckmo som bor med sin make och tre barn i Bökebacken utanför Växsjö har lyckats bli självförsörjande på grönsaker och frukt på en yta på endast 450 kvm!

Med undantag för lite inköp av paprika och gurka under vintern klarar sig familjen helt på den imponerande odlingen av cirka 150 olika grönsaker och frukter.

Sara Bäckmo och hennes familj lyckades med denna bedrift på endast tre år, trots relativt lite erfarenhet av att odla. Sara Bäckmo har nu samlat sina erfarenheter i en nyutkommen bok "Skillnadens Trädgård: Ett ekologiskt trädgårdsskafferi" som helt klart verkar läsvärd.  

På landsbygden och i en villaträdgård kan man åstadkomma mindre mirakel vad det gäller odling av frukt, grönsaker och potatis. Men många som bor storstäder har varken tillgång till kolonilotter, parker där det är tillåtet att odla eller bor i en fastighet där taket/balkongen kan användas som odlingsyta. Där måste vi tänka annorlunda och kanske är Caleb Harper vid MIT:s Media Lab något på spåren just för odling av mat i storstaden.

Caleb Harper kommer från en lantbrukarfamilj men är utbildad arkitekt och datoringenjör och leder en grupp vid MIT:s Media Lab som består av såväl ingenjörer, arkitekter och stadsplanerare som av ekonomer och odlingsexperter. Tillsammans har de vidareutvecklat det som kallas Aeroponics -en bevattningsteknik som NASA utvecklade för den tidigare ryska (sovjetiska) rymdstationen MIR. Tanken med teknik var att minska behovet av bevattning genom att bygga ett cirkulärt system med eget klimat som hålls under kontroll i en box/sluten anläggning.

De första Aeroponics-hus/anläggningar som Caleb och sitt team skapat kan inte bara odla otaliga typer av grödor utan dessutom fyra till fem gånger snabbare än i naturen. Vad som är unikt med det Aeroponics-system MIT Media Labs skapat är att de är helt digitaliserat och kan övervakas dygnet runt via datorer. Varje planta har till och med en egen IP-adress som sänder information om den är mogen, övervattnad, torr osv. Syftet är att skapa möjligheter att odla lokalt varhelst du befinner dig i världen och odla samma eller liknande frukter och grönsaker som idag bara kan odlas någon helt annanstans i världen.

Genom att lära oss om exakt vilket klimat som ger olika växter deras unika karaktär, kan dessa återskapas med Aeroponics-tekniken. Om du befinner dig i en lägenhet i ett höghus i New York skulle du kunna odla en speciell typ av sallad från Japan, så länge du har tillgång till en Aeroponics box. Det är åtminstone tanken.

Att döma av Caleb Harper själv, som nyligen presenterade tekniken under ett TED-Talk har man kommit väldigt långt (se nedan).

Aeroponics får en osökt att tänka på Aquaponics som även det är ett typ av cirkulärt odlingssystem men där näringsrikt förs vatten från en fisktank till en odlingsyta med växter som tar upp näringen och renar vattnet. Vatten transporteras sedan åter till fisktanken i ett slutet system. Storleken på tanken och odlingsytan avgör hur stort eller litet systemet kan göras. Småskaligt i hushållet eller i större skala.

När det gäller Aquaponics sägs det vara mycket mindre resurs- och energikrävande än ett växthus men frågan är om detsamma gäller Caleb Harpers Aeroponics eller Urban farming som det även kallas. Om nu varje planta har en egen IP-adress kopplade till energikrävande servrar och dessa växthusliknande-boxar ska drivas med el i en storstad tex och de inte försörjs med el från sol- och vind, väcks frågan hur hållbart det blir i större skala.

Kommer Aeroponics var helt ekologisk/kemikaliefri odling och kommer det öka eller minska trycket på ett hållbart förhållningssätt till naturen, är ju andra viktiga frågor vi inte fått svår på.

Blir hur som helst intressant att följa utvecklingen mot ökad självförsörjning likt den Sara Bäckmo sannerligen är ett bevis på men även Aeroponic/Urban farming och andra tekniker som på sikt kan möjliggöra ökad självförsörjning även i storstäder.
   
Caleb Hapers mycket sevärda presentation nedan:

8 kommentarer:

  1. Mängden kwh som går åt för att övervaka växterna blir liten och en server kan säkert hantera miljontals växter. Det är få meddelanden med relativt långa mellanrum som behöver sändas.

    Elen för eventuell belysning och värme däremot kan bli betydande.

    Min gissning är att det med de kommande allt effektivare robotarna mer blir väldigt automatiserade växthus närmare oss konsumenter. Idag är växthus ganska personalintensiva och oljan billig så det är mer hur lång transporttiden är och höjden på arbetslön som avgör var det odlas.

    Norsk lax flygs till Japan och färska rosor från Afrika till Europa. Hur svenska blåbär transporteras till Asien för att bli medicin skulle vara kul att veta.

    För övrigt var det trevligt att läsa en debattartikel i gårdagens SvD där en riksdagspolitiker skrev om sin syn på genombrott för autonoma bilar. Rubriken var: Köra bil är snart förbjudet.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då blir det snart slut på den fria rörligheten. "Ansökan till resa avslagen, icke godkänt ändamål." eller på modärnare språk "travel denied, non valid purpose"

      Radera
    2. Ja Anonym så blir det för bakåtsträvare med fossila bilar. För den som kan tänka sig att färdas bekvämt och snabbt körd av en dator och därmed med stor säkerhet blir tillvaron bekväm. På särskilda vägar får nästan säkert elbilar, nästan utan datorhjälp, med manuella styrorgan som ratt, gaspedal och broms köras av entusiaster. Fossilbilar ställs bara ut som ting att förundras över.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    3. Hej! Tror "Anonym" var inne mer avsåg att om resorna styrs elektroniskt/beställs via dator och en bil (el eller fossildriven) -kan leverantören av tjänsten begränsa vilka resmål som är tillåtna. En resa på det som idag är en avstickare/liten grusväg mot ett avlägset picknick mål eller mot ett statligt/företags -kontrollerat området- kan då bli otillåtet resmål. Den risken finns helt klart men införandet kommer säljas in som bekväma resor utan att behöva koncentrera sig på körningen och trafiksäkerheten i princip garanteras. Automation innebär även som vi varit inne på förut, att fordonsflottan kanske kan minska till en hundradel då resande med bil blir en tjänst man abonnerar på och bilarna mer el mindre är i ständig rörelse utan/endast med ett fåtal ägare.

      Mvh
      Johan

      Radera
  2. Jag tror inte på det. Wishful thinking av technonördar.
    Finns helt enkelt inga resurser till det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ron! Jag är också mkt skeptisk till detta mer än i mycket liten skala. Har du tillgång till solljus året runt, typ Kalifornien och utnyttjar solljuset som för såväl värme och elproduktion är det möjligt men alla prylar som ska installeras osv kräver i större skala fortfarande mkt energi att produceras. Jämförs detta med arbetet att göra det själv, utan high tech har jag svårt att få det att gå hem ekonomiskt och energimässigt. Men det beror också på hur snabbt utvecklingen av AI och robotar går som Nanotec är inne på ovan.

      Mvh
      Johan

      Radera
    2. En del technologie har vi ju redan, men en stor del behöver fortfarande utvecklas. Och även om technoforskarna hinner utveckla alla dessa hitech prylar vi skulle behöva innan resurser tar slut, så finns det inte tillräckligt kvar för att framställa dessa i avgörande massor för att förändra någonting. Bortsätt från alla slavarbeta och miljöförstörelser.
      För mig har hela detta hitech-halleluja blivit detsamma som veganismen; ett religöst mantra, som ser bort från fakta eller vrider på den tills det passar i deras bild.

      Radera
    3. En helt avgörande fråga är hur snabbt priset sjunker på de riktigt dyra delarna i rörliga robotar. Ett visst intresse har också för Ron hur mycket resurser som går åt. Jag använder det enkla måttet vikt nedan.

      Den mest omtalade senaste åren är autonoma eller självstyrande bilar. Google har en dyr viktig komponent som är en ljusradar (lidar) som 2007 kostade 75000 dollar och sitter högst upp på Googles autonoma bilar. Den väger 13 kg och mäter avstånd till 1,3 miljoner punkter runt bilen varje sekund och skapar en bild av världen. Felen i mätningen är ca 2 cm på avstånd upp till 120 meter.

      Men priset faller och det finns lite enklare som inte mäter åt alla håll eller riktigt lika noga. 8000 dollar och 0,83 kg tung finns från hyllan att köpa idag från samma leverantör och de menar sig få fram för 300 dollar om några år.

      Bästa budet är en annan leverantör som siktar på en lidar liten som ett frimärke jämfört med de 13 kg med priset 100 dollar.

      Volvo tänker packa de 100 försöksbilarna i Göteborg nästa år med så många olika sensorer de kan och spara alla data för att analysera hur många som verkligen behövs för en säker körning. Radar, IR, stereokameror mm och en fruktansvärt kraftfull centraldator i varje bil. Och Volvo personvagnar är inte det enda företaget som sysslar med sådana här försök.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.