2016-12-28

Hur vi hanterar en "förlorad generation"

Det talas ofta om den så kallade "förlorade generationen" även kallade millenium-generationen eller "millennials" på engelska. Det syftas då i regel på människor födda under mitten av 80-talet och framåt som ofta har svårt att anpassa sig i dagens samhälle.

Dessa ungdomar eller personer i 20-30-årsåldern beskylls ofta för att vara lata, okunniga, ha dåligt tålamod mm och för att ägna nästan all sin tid åt att söka snabba kickar och bekräftelse via sociala medier och smarta applikationer eller annat. Det hela förstås kopplat till en mer eller mindre konstant kontakt via skärmar och uppkopplad verklighet där ytlighet och tillfälliga skeenden tar fokus från det egna tänkandet och de djupa och långsiktiga relationerna med andra människor.  

Det är lätt att här genarilisera och förneka problemen och därmed inte bara dra fel slutsatser utan dessutom, vilket är värre, peka på problemen som om de vore de drabbades eget fel och något som inte går att ändra på.

I Sverige har vi tex pekat på de fram till nyligen sjunkande skolresultaten som i internationella jämförelser visat att Sveriges skolelever fallit från en topp-nivå till under genomsnittet. Detta har mötts på i huvudsak två sätt: förnekelse av de grundrläggande problemen eller stigmatisering och ibland generlisering av problemet -inget som löser problemet eller skapar förutsättningar för att vända utvecklingen långsiktigt.

Förnekelsen av de grundläggande problem svenska skolelever idag lider av tex är kopplade till en rad faktorer. Hur undervisningen fungerar idag och även till viss del en lägre/bristande kompetens hos undervisande lärare (intagningsnivån till lärarutbildningarna är rekordlåg) då läraryrket blivit ett lågstatusyrke.

Men de fallande skolresultaten är bara symtom på ett större problem och det är knappast en slump att Sverige är ett av de länder som drabbats hårdast av detta. För är det något den svenska millenum-generationen är bra på är det att sitta fastklistrad framför diverse skärmar och hålla sig konstant uppdaterade om vad som sker i diverse sociala medier. Tyvärr har det nått en nivå där många i denna generation inte klarar att sätta gränser och rutiner för sig själv och andra även när följderna av detta kan bli mycket negativa för alla inblandade. Det är viktigt att lyfta blicken och lämna den virtuella världen helt i perioder.

Hur många av dagens millinum-generation (eller tidigare) som har en smartphone eller padda lägger bort den eller rent av lämnar den hemma/vid skrivbordet vid ett möte, en middag eller social tillställning där människor ska mötas på riktigt?

Med alla tillfälliga dopamin-kickar vi får i sociala-medier och av att vara ständigt uppkopplade, ges få eller inga tillfällen att bygga långsiktiga och meningsfulla relationer med andra människor. Att tänka innovativt, självkritiskt och ge sig tid för eftertanke finns det inget socialt eller tidsmässigt tidsutrymme för eller så blir de tankarna ständigt avbrutna av bruset som konstant flödar till oss utan avbrott när vi känner oss tvingade att hålla blicken på skärmen och den virtuella värld där vi odlar till mesta dels ytliga relationer.

Frågar du en 20-åring idag om de läst en bra bok på sistone får du sannolikt en frågande eller en förnärmad min tillbaka och kanske ett svar:

"Nu är det Internet som gäller!"

De tänker antingen att de inte behöver läsa böcker på sin fritid eller kanske vet att det borde lägga ifrån sig mobilen och datorn och ge sig tid för en bok eller direkta samtal med andra människor men helt enkelt inte känner att de klarar av det. "Plikten"/beroendet att kika på skärmen tycks lika stark som härskarringen i Sagan om Ringen -sagan. Många har helt enkelt blivit lika beroende av Internet-prylar som en alkoholist är beroende av flaskan.

Nej, missbruk/beroende-användande av Internet och smartphones är definitivt inte det enda problemet här utan ett av flera men det är i högsta grad en starkt bidragande orsak till att den så kallade förlorade generationen har sämre självförtroende, mår dåligt, känner sig förvirrade och är dåligt anpassade när de lämnar skolan och kommer ut i arbetslivet. Tomheten som beroendet fyller riskerar följa med på arbetsplatsen, i kärlekslivet, i byggandet av vänskaper och förstås i uppfostran av nästa generation...

En person som uppmärksammar några av de viktigaste bakgrundsfaktorerna till varför millenium-generationen och därmed hela samhället kommer få enorma problem framöver om vi inte både erkänner utmaningarna och sedan skapar vägar framåt för denna generation är, Simon Sinek.

I en mycket sevärd intervju använder författaren, konsulten och den populära talaren både humor och allvar på ett balanserat sätt och belyser en av vår tids kanske största utmaningar just nu. Många i millenium-generationen och alla andra som lever sida vid sida med denna generation kommer nog att känna igen sig och kanske kan det odla lite frön till positiv förändring.

Några tips från Johan som förvisso är lika teknikintresserad som många andra, är att följa dessa tumregler:
  • Sätt smarta telefonen på ljudlös och vibbrationslös och lägg inte i närheten av matbordet när du/ni ska äta eller fika.
  • Stäng av smarta telefonen på natten HELT/"flight mode". Om "världen går under" när du sover kan du ändå inte göra något åt det och omnågon måste få tag på dig kan de nästan alltid göra det under dagtid/när du vaknat. Undantag kan förstås alltid göras, men det är undantag. 
  • Tala om för dina vänner och kollegor att smarta telefonerna ej ska vara på under mötet (undantag kan alltid ges när det är nödvändigt). Ni kommer sannolikt få ett mycket mer produktivt möte och odlar förtroende och respekt för varandra istället för tvivel och missförstånd om avsikterna/vart fokus ligger för stunden.     
Det är bra att påminna sig om att manicker är redskap som kan vara fantastiska sådana men de får inte utgöra en vägg eller ett filter mellan människor som vi inte kan reglera medvetet med den tid och energi vi har till vårt förfogande. Då lurar vi bara oss själva och blir i längden mycket oharmoniska varelser.  

Lyssna gärna på Simon Sinek och fundera själva. 


3 kommentarer:

  1. You Tube tar tid. Föredrar text som går snabbare att ta in. Har alltså inte lyssnat på de 15 minuterna. Men tycker texten är intressant och upplevde några ting i em, som har anknytning.

    Vi åkte tre i bil med en padda till en nyopererad på Karolinska och radion var på. Föraren L sa: "jag känner igen låten. Vilken film fanns den i?" Jag provocerade och sa till B: "Du kan väl ta reda på det med Siri?" B sträckte fram sin mobil mot radion och meddelade strax att det var X med Y, knappade lite och talade om vilken film låten fanns i. (B jobbar med att utveckla stereoseende och analys av resultatet för datorer men inte ljud)

    Jag trodde innan att det inte skulle fungera, men i princip ganska enkelt att utveckla. Hoppades lite att det var något nytt ingen tänkt på men det är sällsynt - nästan alltid har någon annan ...

    Lite senare åt L och jag middag på en obekant krog på Söder, på menyn stod det något om bernaisdistriktet och många skärmar visade engelsk fotboll, som ingen tycktes se på. En pappa kom in med sin lilla dotter ca 5 år som höll i en nalle. De två satte sig ner och fick in lite dricka till dottern och en ölflaska till pappan. Båda satte sig med mobilen framför sig. Dottern tog på sig lurar med dekorationsöron uppåt och placerade nallen så den också kunde se på mobilen. Pappan var koncentrerad på sin mobil men utan ljud. Undrar om de sa något till varandra när sedan maten kom in?

    Jo L och jag talade med varandra i sorlet utan att använda våra mobiler under måltiden.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec



    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nanotec! Tack för att du delade med dig av exemplet och det glädjer mig att du talade med dina vänner och glodde på skärmen! Vad ska man till krogen med sina vänner för om det inte är för upplevelsen tillsammans, maten och intrycken som kan bli till fina minnnen att komma tillbaka till?

      Kan dela med mig av en väns historia som hade krog i Stockholm i många år:

      Matsalen på krogen i fråga är full och det råder till synes god stämning. Min vän går runt och ser om personalen behöver hjälp med något och om gästerna är nöjda. Vid ett bord har min vän noterat två unga aiatiska tjejer som sitter med ryggen mot varandra och fnittrar medan de knappar på sina respektive mobiltelefoner som de håller framför sig. Min vän går nyfiket fram och frågar "Ursäkta, vad är det som är så roligt"? De svarar inte och min vän ställer om frågan på engelska varpå de svarar (på eng):
      "Jo, vi skickar roliga textmeddelande till varandra!"
      Min vän rynkar på ögonbrynen och säger:
      "Jag vet inte hur det är där ni kommer ifrån men här går man på krogen för att prata med varandra".
      Tjejerna blev genast allvarliga i blicken och nickade medan de såg ut att skämmas lite och svarade "Ja, så är det där vi kommer ifrån också" och la sedan ifrån sig mobilerna och vände sig mot varandra...

      De flesta behöver se sig själva utifrån eller genom andra ibland och bli påminda om vad vad som är viktigt här livet och det tror jag de flesta är eniga om är människorna och inte prylarna...

      Mvh
      Johan

      Radera
  2. Dagens dystopi:
    Gå ut på krogen med barnet gör man för att slippa laga mat, själv hemma. (Ser lika mycket mödrar som gör det.) Man går inte ut för att umgås. Det är ett tecken på familjen i förfall. (Skilsmässa, stress etc.)

    En liknande jämförelse är att när en annan var liten kom mor och farföräldrar på julbordsbesök. Idag är det fortfarande samma moder som står för maten, nu som mor eller farförälder. Dagens moder lägger ner all kraft på annat och orkar inte laga julmat. (Inte fadern heller). Nästa generation har inget julbord och julfirande är jag rädd. (Stress, skilsmässa etc.)

    Om ni vill veta mer om en stor orsak till förfallet, läs Inger Engkvists artiklar om skolans politisering sedan 1960, Google är er vän. Och de, ofta socialistiska ideologernas för drygt hundra år sedan, kamp mot kärnfamilj, tidigare kultur och annat konkurrerande samhällsbärande.

    Angående företagande i Sverige är det futilt, verkningsgraden är för låg på grund av skatter och hämmande regler.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.