2017-04-20

Svenska Dagbladet publicerar debattartikel av Johan mfl om hotet mot bina!

Johan har tillsammans med bland andra ordförande för Sverige Biodlare Riksförbund, Marita Delvert skrivit en artikel om hotet mot vår viktigaste pollinatörer, bina som precis publiceras på Svenska Dagbladets debattsida. Artikeln kommer även publiceras i dagens tryckta tidning så missa inte den!

Johan är som bekant biodlare sedan snart tre år tillbaka och har en liten bigård i Dalarna. Tidigare inlägg här på bloggen har bland annat inspirerat till Linköpingsförslaget om en bi-vänlig stad som Eva Gustavsson ligger bakom.

Övriga som varit med och skrivit artikeln är Eva Gustavsson som skrivit en gästartikel här, Mattias Ahlstedt som Johan skrev en debattartikel i Dala Demokraten med nyligen, samt förutom SBR:s ordförande ovan, två andra styresleledamöter från SBR: Monica Selling och Lasse Helander. Lasse är förutom biodlare dessutom eko-odlare sedan 49 år.    

Vi hoppas nu att fler förstår allvaret och sprider infon så vi kan vända utvecklingen. I Sverige finns som tur är positiva tecken med den starka trend och det växande intresse för biodling vi sett de senaste åren. Svt Halland rapporterade igår om antalet registrerade biodlare ökat från 9000 till 12000 på bara några år, en ökning med 33 %!

Samtidigt rappoerade Svt-Halland en annan mindre positiv nyhet om fusket med den importerade honungen som inte ursprungsmärks enligt EU:s regler. Här vilar ett ansvar på Livsmedelsverket att göra sitt arbete och motverka att honung blandas ut med socker, sirap eller liknande. Det är inte riktig honung utan kan innehålla vad som helst! Köp med andra ord svensk honung och skulle den vara slut se till att kolla vilket land den kommer ifrån. Kräv av återförsäljarna att de har tydliga märkningar. Saknas det, avråder vi starkt från att köpa honungen.

Ursprungskontrollen är mycket viktig då det precis som andra livsmedel möjliggör spårningar av fusk eller ohälsosamma ämen som annars inte kan åtgärdas. I fallet honung innebär det dessutom att konsumenten kan luras till att tro att den får i sig nyttig honung när det i själva verket är socker, sirap eller något helt annat!

En liten honungspyramid från Johans bi-bod i somras

När Johan var i södra Tyskland i somras köpte han honung uppe i bergen och den var mycket tydligt märkt. Det fanns såväl adress som telefonnummer till biodlarparet som sålde honungen. Ordning och reda ska det vara!

Tysk honung med ordentlig märkning! 

7 kommentarer:

  1. Bra insändare, monokulturer är det största problekt.
    Med de följer oundvikligen som så tydligt noterades i insändaren en uppsjö med bekämpningsmedel.

    En viss ljusning har jag noterat på min gård när det gäller bin och humlor efter det jag har restaurerat några beteshagar.
    Så som sagt var, monokulturer är nog det största hotet för bina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tack! Ja svårt att komma runt bekämpningsmedlen och det monokulturella landskapen, bor en i ett jordbrukslandskap tex kanske omgivande landskap har jordbruk där alla möjliga bekämpningsmedel används. Då flyger bina dit eller så blåser bekämpningsmedel in i ens trädgårdsodlingar från jordbruk gränsande till gårdstomten (drabbat min far vet jag). Det behövs en mer öppen dialog mellan jordbrukare och biodlare och eko-odlare istället för ett "vi och dem"-läger som det lätt blir och som leder till missförstånd istället för fruktsamma samarbeten.

      Det ligger i jordbrukens intressen att bina mår bra för bättre äppelodlingar, jordgubbar mm mm. I stadsmiljöer och på landsbygd kan en mängd små åtgärder på vår och sensommar hjälpa bina att få tillgång till föda.

      Att låta sälgträd stå tex, lämna öar av blommor och växter (även ovärderliga maskroser som har 3/3 i både nektar och pollen). Det är även viktigt att det finns en balans mellan kommersiell honungsodling och små hobby-biodlare. Sprids sjukdomar eller sker olyckor som drabbar stora producenter slår det hårt över hela honungsproduktionen.

      Viktigt för bina och pollineringen i naturen och för matproduktionen (vi får hjälp med av binas pollinering) att den är utspredd och gärna småskalig men finns lite överallt, det skapar motståndskraft för bina som art och en jämnare honungsproduktion som fler kan få glädje av lokalt.

      Mvh
      Johan

      Radera
    2. Det är mycket som behöver vara utspritt och i mindre skala, det är sant.
      En sak som jag nyligen insett är att ytterst lite spannmål som odlas duger till människoföda, den odlas på för dålig mark.
      Eller rättare sagt den har odlats för länge på samma mark och utarmat jorden där.

      Om ni läser länken jag bifogar för rekommendationerna för ekologisk spannmålsodling inser man att maximalt 30% av vår odlingsareal kan gå till spannmål.
      Resterande 70% bör gå till vallodling.
      Det är lite kryptiskt men läser ni rekommendationen i växtföljen står där två år med vall efter ett år spannmål.

      http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoklimat/ekologiskproduktion/vaxtodling/saharodlardu/spannmal.4.2399437f11fd570e6758000472.html

      Radera
  2. Ett annat gissel för bin är den hysteriska slåttern av vägrenar i juli och augusti. Då alla blommande örter och övriga blomster ska dö. Den kan vänta eller om den överhuvudtaget behövs.

    Mvh Berra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Juli augusti?
      Bor du lite norrut i landet?

      Radera
    2. Nä inte speciellt långt norrut. Mellan Vänern och skagern. Vägrenar drar bina ifrån i juli augusti när bönderna slåttern av sina åkrar till vinterfoder. Kanske även juli hör dit.

      Radera
  3. Ett annat gissel för bin är den hysteriska slåttern av vägrenar i juli och augusti. Då alla blommande örter och övriga blomster ska dö. Den kan vänta eller om den överhuvudtaget behövs.

    Mvh Berra

    SvaraRadera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.