2018-09-02

För att nå balans med oss själva måste vi nå balans med planetens gränser

Med accelerande klimatförändringar och ökad konsumtion av ändliga fossila energikällor som olja, kol och gas närmar vi oss en punkt där förutsättningarna för en mänsklig civilisation att fungera inte längre kan upprätthållas varken ur ett hälsoperspektiv eller ur ett ekonomiskt perspektiv.

En växande global befolkning förväntar sig samma levnadsstandard som sina grannar och tidigare generationer vilket i dagsläget kräver ökad resursanvändning och i synnerhet ökad energianvändning i form av fossila bränslen. Det går trögt att vända på en skuta som i över 200 år byggts upp kring de fossila ångorna. 


Men det finns ännu hopp om att vända utvecklingen för samtidigt konstaterar vi att användningen av förnyelsebart ökar i exponentiell takt och elektrifieringen och automatiseringen av transportsystemen breder ut sig vilket är positivt. De största förändringarna har skett framförallt de senaste par åren vilket vi skrivit om i tex två inlägg som belyser den fossila sidan och det som händer inom framförallt solenergi-området.


Vi har skrivit att framtidens samhälle faktiskt kan byggas på förnyelsebara energikällor. Likväl går det inte att blunda för att dagens infrastruktur, eller snarare ekonomin i sin helhet, mer eller mindre är helt beroende av tillgången till fossila energikällor, särskilt oljan. 2017 konsumerade världen mer olja än någonsin tidigare med drygt 98 miljoner fat per dag enligt BP Statistical Review of World Energy 2018 en ökning med 1,8 % mot föregående år.


Än så länge innebär ökad befolkningsmängd=oljeanvändning vilket leder till ökade globala utsläpp. 2018 ökade utsläppen av växthusgaser med med 1,6 % enligt BP 2018 ovan. 


Backar vi bara tio år tillbaka från 2017 får vi lite perspektiv på hur snabbt oljekonsumtionen vuxit. Då låg oljeanvändningen på drygt 87 miljoner fat per dag (BP Statisticial Review of World Energy 2018) eller 12,6 % lägre mot idag. Hur mycket är det då? Ja nästan hela Europas oljekonsumtion idag eller 2/3 av Kinas oljeanvändning. Vad som har hänt är dock att Europa har minskat sin oljekonsumtion under den senaste 10-års perioden med 8,4 % medan Kina ökat sin konsumtion med nästan 64 % vilket motsvarar nästan hälfen av hela världens ökade oljeanvändning de senaste 10 åren!  


Är det Kinas fel? Nej, de gör bara samma resa som vi gjorde i Europa och USA på 1950-talet fast mycket snabbare. Skillnaden är även att Kina på grund urbaniseringen och de extremt stora befolkingsrika städerna tvingats elektrifiera sitt tranportnät i och mellan städerna i en omfattning som vi måste backa till slutet av 1800-talets USA för att hitta en motsvarighet till som ens kommer nära. För jo, USA hade fram till 1920-talet städer fulla med spårvagnar och trådbussar men de monterades ner av GM, Standard Oil och däckföretaget Rubber and Tyre men det är en annan historia ni kan läsa om i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet. 


Kina och övriga länder som inte har nått samma breda höga genomsnittliga energianvändning och medföljande levnadsstandard måste hoppa över den fossila resan och snabbspola sig fram till en infrastruktur och energianvändning som är helt fossilfri och där även övrig resursanvändning är i balans med naturen. För annars är vi rökta, bokstavligt talat. Tur nog finns det goda tecken på att åtminstone Kina på många områden går i rätt riktning, särskilt på transportsidan och i ökande grad inom elproduktionen med sol- och vindkraft. Men det räcker inte. Vi måste inse att fortsätter vi som nu kör vi in i en resursvägg parallellt med en klimatkatastrof med följder de flesta inte ens kan föreställa sig.


För att möta utmaningen måste vi förstå att problemet bottnar i det ekonomiska system som tar ekonomisk tillväxt för given. Redan 1972 kom rapporten "limits to growth" eller tillväxtens gränser på svenska som varnade för följderna av att världen redan 2020 skulle se början på en kraftigt fallande levnadsstandard kopplad till att planetens resurstak nåddes paraellellt med en växande befolkning som kräver ett större energi- och resrursbehov än vad som finns att tillgå. Även de globala utsläppen fanns med i de omfattande datorberäkningar som gjortdes. En krympande energikaka, minskade skördar och kollapsande ekosystem är ingen bra kombination konstaterade forskarna vid MIT och föreslog att radikala åtgärder inleddes för att vända utvecklingen redan på 1970-talet.


Rapporten kom väldigt lägligt kan tyckas. Knappt två år senare drabbades världens då största enegikonsument, USA av oljekrisen 1973-74 som drabbade landet extra hårt just för att USA redan 1970 nått sin produktionstopp av olja. Den fysiska tillgången till lättåtkomlig/billiga konventionell olja hade  nått sin topp vilket gjort att landet på bara några år blivit kraftigt beroende av importerad olja samt färdiga bränslen som diesel och bensin (USA hade brist på egen raffineringskapacitet precis som idag när det gäller raffineringen av skifferolja). En försmak  av det Limits to growth- rapproten varnade för skulle kunna hända på global basis om inte oljebereondet bröts i god tid...   


Med anledning av en läsvärd artikel i Big Think nyligen påminns vi om Limits to growth-rapporten som alltså pekade på att om vi fortsätter som nu kan vår civilisation nå ett kollapsliknande stadie redan 2040. Men redan inom ett par år (2020) kan mänskligheten drabbas av svåra globala utmaningar till följd av att vi når resurstaket och klimat/utsläppen går in en ny fas.


Vi har dock hopp om att inspirerande människor och företag tillsammans kan vända utvecklingen. Om det så är av personer som internationellt uppmärksammade Greta Thunbergs envisa och energi-eggande kraft som belyser klimatfrågan eller rent av med hjälp av en välvällig generell superintelligens som kan vägleda mänskligheten i beteende såväl som teknik- och resursförsörjning.


Det är även helt avgörande att länder som Sverige exporterar teknik och kunskap med hjälp av företag som kan bidra till att andra länder kan minska sina utsläpp, här ligger vårt lilla lands kanske största bidrag till den globala utmaningen för att kunna nå en fossilfri framtid. Men då kan vi förstås inte äta flygresan och ha den kvar... Vi får resa på annat sätt!


I veckan ska vi skriva om ett svenskt företag som kan komma att göra stor skillnad på den globala energikartan och bidra till att minska utsläppen såväl som att öka den lokala energisäkerheten.


Tillväxtens gränser tar inte hänsyn till människans önskemål men väl hur vi anpassar oss


Nedan en graf hämtad från vår bok Olja för Blåbär Energi, Makt och Hållbarhet. Tidsaxeln sträcker sig bara till 2011 men som tidigare nämnt har oljekonsumtionen alltså ökat till 98 miljoner fat och världens befolkning är i skrivande stund 7,64 miljarder... Limits to growth-rapporten pekade på att de planetära gränserna kan tvinga oss tillbaka till en befolkningsnivå motsvarande den i början av 1900-talet. Nu har vi ännu ett val, hur tar vi oss dit på ett hållbart sätt? 


Befolkningstillväxten och den ekonomiska tillväxten är möjliggörs av tillgången till billig energi
Datakälla: Smil, V., Energy Transitions History, Requirements, Prospects,
2010, Appendix; BP Statistical Review of World Energy 2011 & 2014; United
Nations Population Division, ”The World at Six Billion”, 1999, s. 5.


4 kommentarer:

  1. Greta gör nytta med sin skolstrejk, hon påverkar. Och flera svenska företag verkar kunna förändra stort i att snabbare ta världen ur de fossila tiderna.
    Har sämre koll på företag utanför Sverige och vi är bara lite större än en promille av världens befolkning.

    Kommer med glädje läsa om det företag du valt att presentera.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  2. Kul med det gamla TV-inslaget! Vad heter TV-kanalen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tack för svar. Det är inte lätt att veta att den där evighetskringlan betyder ABC. Svår att googla är den också. Men det kan vara bra att veta vilka som gjort inslaget om man vill länka till det.

      Romklubbens rapport omnämndes säkert en hel del också i svensk media. Den skadade sannolikt min framtidstro ganska rejält. Inte ogrundat förstås. Men sedan kom Ronald Reagan och lovade goda tider, vilket inte gjorde mig lyckligare, utan bara gav mig känslan av att världen var alldeles vanvettig.

      Romklubben kunde inte förutse den tekniska utveckling vi sett sedan 1973, men läget ser förstås högst bekymmersamt ut ändå. Själv hade jag svårt att förstå hur vi skulle klara oss utan oljan. Den räcker ju inte så länge när man bränner upp den och plast mm kunde bara åstadkommas av olja, så vitt jag förstod. Fanns det på sjuttiotalet någon som påpekade att det nog fanns en del andra möjligheter att åstadkomma plastprodukter? Jag nåddes aldrig av någon sådan information. Och världen föreföll snabbt bli minst lika beroende av plast som av olja.

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.