Fracking i Alaska och Arktis en ogenomtänkt klimataffär

Idag är det hundratusentals, kanske miljontals människor världen över som går samman i Peoples Climate March för att i enad front genom olika manifestationer uppmärksamma klimatfrågan och andra relaterade miljöfrågor som på många olika sätt hänger ihop. I Stockholm samlas i skrivande stund många människor i en manifestation vid Norra Latins skolgård för att om cirka en timme marschera till Norrmalms torg.

I USA väntas Peoples Climate March samla hundratusentals människor i bland annat New York, dagens datum som sammnfaller med att Donald Trump suttit som president i 100 dagar. Trump som bekant förnekar klimatförändringarnas allvar  och gärna ser att miljölagar och regelverk för utsläpp och föroreningar tas bort helt för att friskriva företag sitt ansvar för miljöskydd vid tex vattendrag. Statligt stöd till klimatforskning eller forskning om utsläpp och användning av kemikalier och liknande, har succesivt börjat monteras ner vid bland andra EPA, amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket. Anställda har även förlagts med munkavel för att inte kunna tala direkt med media.

Men som vi skrivit tidigare är det noterbart att amerikanska försvarsmakten, inklusive Trumps försvarsminister, James Mattis, tar klimat- och resursfrågan på högsta allvar. Allt annat vore förstås otänkbart för USA:s största arbetsgivare som har civil och militär personal världen över som påverkas direkt av hur flyktingströmmar, energileveranser och andra länders stabilitet rubbas av klimatförändringar nu och i framtiden.

Trumps uttalanden ska därför betraktas som ett politiskt spel för infriandet av vallöften. Allt för att ge skenet av snabba och lovande ekonomiska resultat för de miljontals amerikaner som förlorat sina arbeten de senaste årtionden på grund globaliseringen och automatiseringen inom bland annat tillverkningsindustrin. Nedmonteringen av den tidigare så viktiga kolindustrin i USA har blivit symbolisk för denna omställning som har ersatts av en mindre arbetsintensiv olje- och gasindustri samt en växande marknad för framförallt solenergi-anläggningar i landet.

Det är samtidigt oroväckande med vilken extrem kortsiktighet Trump-administrationen verkar styra sin politik. Trots att utvinningen av olja och gas i stora delar av naturområden i Alaska i nordligaste USA länge varit skyddade verkar Trump-administrationen fast besluten riva upp dessa. Allt för att krama ur varenda droppe olja under dessa enorma, ofta rörliga istäcken som utgör en naturlig sköld ovan de åtråvärda fossila energikällor som gömmer sig långt nere under is och havsbotten.

Arktis och Alaska är symboliskt på flera sätt för synen på klimatfrågan i USA. Det är dels den krisande delstaten vars huvudsakliga inkomster i årtionden kommit från oljan och dels det område i USA där smältande isar på grund av klimaförändringarna, i kombination med Trumps planer på avregleringar för miljöskydd, öppnat upp för ny utvinning.

Redan 2015 stod delstaten inför ett dilemma som vi rapporterade om, skulle de fortsätta att direktsubventionera oljebolag för att dessa skulle kunna fortsätta med den extremt energikrävande och dyra utvinningen bland tjocka isar och snabba väderomslag eller söka andra möjligheter? Valet var inte lätt, 2014 kom hela 90 % av Alaskas federala budget från utdelningar från oljebolagen som fick utvinna olja i delstaten...   

Alaskas nordliga kustremsa, där många oljebolag nu vill borra efter olja

Bildkälla: Wikimedia commons, publika rättigheter

Finns det då en massa olja att utvinna i Alaska? Det beror på vad man jämför med och hur utvinningen kan finansieras och vilket oljepris som får råda. Med den komplicerade och miljöovänliga utvinningstekniken som kallas fracking eller hydrailisk spräckning kan fyndigheter på potentiellt flera miljarder fat frigöras i Alaska. I en läsvärd artikel på EcoWatch kan vi bland annat läsa att oljebolaget Caelus Energy beräknar kunna utvinna 3-4 miljarder fat till från det fynd man redan börjat utvinna från nordväst om Pruhoe Bay (se kartan ovan), räknat på ett oljepris på 50 dollar per fat (i skrivande stund Brent Crude 51.7 dollar per/fat).

Är då 3-4 miljarder fat mycket? Det är i runda slängar 10 % av vad världen konsumerar på ett år eller ungefär hälften av vad USA konsumerar i form av olja och oljebaserade produkter under ett år. 

Men detta ska utvinnas under många år och levereras inte on demand eller på ett bräde om man så önskade så jämförelsen med behov och vad som potentiellt finns i marken blir alltid skev. Men det är klart att det kan skapa en del arbetstillfällen och generera viktiga intäkter, särskilt till Alaska-borna och oljebolagen. Men ska vi nu hålla oss till 2 graders-målet bör denna olja förstås stanna i marken. Ser vi dessutom till de utsläpp som kan drabba Alaskas vildmarker och de människoliv som med all sannolikhet kommer gå åt på oljeriggarna, är satningen att betrakta som minst ogenomtänkt.  

Oljebolagen räknar med att frackingen, där kemikalier och miljontals liter vatten pumpas ner med högt tryck via ett antal borrade brunnar, ska frigöra många utspridda kanaler av olja som spräcks upp av trycket. Kraftiga dieselmotor skapar detta tryck i pumparna som vanligtvis körs dit med lastbil men i Alaska kommer dessa jättmaskiner få transporteras dit med mobila riggar på vattnet med hjälp av stora fartyg som får kämpa sig fram bland isflak och hög sjö.

Mer om frackingen kan ni läsa om i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet där skifferbubblan i USA ägnas nästan ett helt kapitel.

Risken för olyckor, ja, de är stora. 2012 fastnade en av Shells oljeriggar till ett värde av 290 miljoner dollar vid Kulluk utanför just Alaskas kust och som en av världens ledande olje- och energiexperter, Tad Patzek skrev efteråt på sin blogg Lifeitself:

”Vi ingenjörer har arbetat med komplexa och känsliga system i årtionden men jag medger-Arktis borrning/produktion/transport –system utgör fundamentalt nya utmaningar med sina avgjort inlåsta element. I bästa fall riskerar små misslyckanden i delar av detta komplexa system att hela företaget stannar upp. I värsta fall kommer hörn att kantas till och olyckor ske”.  

”..en liten avvikelse i ett sårbart, komplext system kan resultera i katastrofala förluster i systemets integritet. Sådana katastrofala händelser kommer ha mycket snabbare förlopp än de som förutses med hjälp av verktyg som använder "standard management" -verktyg. Vi kallade tidigare dessa förlopp för ”Svarta Svanar” men idag vet vi bättre. Katastrofala händelser med högst störande förlopp är en del av de grundläggande funktionerna i alla känsliga komplexa system”. 

Jakten på de sista dropparna i Arktis är förstås en tydlig signal om att vi plockat de lågt hängande frukterna först och nu med full kraft och energi får sträcka oss efter övermogna frukter som dessutom smakar bittert för varje tugga vi tvingar i oss. Men lika snabbt som vindarna vänder i Arktis och Antarktis kan kraven på en fossilfri omställning komma från ingenstans. Kanske är idag början på svag en svag bris som så småningom når stormstyrka. 

Matjorden: Vår största skatt, inte en rättighet att slösa bort

Johan har nu sett den vitt omtalade dokumentären "Sista skörden" som sedan i tisdags finns att se på Svt-play. Dokumentären fångar många av vår tids största utmaningar på ett ovanligt underhållande och allvarsamt sätt. Hur vi byggt upp vårt fossila energiberoende inom jordbruket i takt med den industriella utvecklingen och skapat monokulturer där ett fåtal grödor odlas år ut och år in och bara hålls vid liv med ständig tillförsel av konstgödsel (oftast framställd med hjälp av naturgas) och bekämpningsmedel (framställd med olja).

Konsekvensen har blivit att våra matjordar utarmas på näringsämnen, mineraler och framförallt den mångfald av liv som gör jordarna levande och motståndskraftiga för att själva hantera olika typer av sjukdomar och skadedjur. Jordarna kan ge större skördar men det frukt och grönt vi äter idag tex har ofta lägre näringsinnehåll mot den som skördades på 1970-talet när bekämpningsmedel och konstgödsel ännu var en ny företeelse.

En annan allvarlig följd av det allt mer industrialiserade jordbruket är att produktionen centraliserats så till den grad att producenterna tappat kontakten med jorden/naturen/djuren som blivit bokföringsobjekt för en ekonomisk verksamhet vars enda syfte är att gå med vinst. Utspridd småskalighet i matproduktionen som kan skapa ekonomisk och social trygghet samt bidra till regional och nationell krisberedskap för matproduktionen, har fått stå tillbaka för maskinell stordrift där kemikalieanvändningen är helt central.

För våra så viktiga pollinatörer bina, har detta inneburit en mardröm när landskapet förändrats i grunden och mångfalden av mat minskat eller försvunnit, bekämpningsmedel satt deras navigationsförmåga ur spel och sannolikt även sänkt deras immunförsvar så att de har svårt att hantera virus och sjukdomar.

I dokumentären får vi bland annat följa med till Kalifornien och Frankrike och ser hur jorderosionen tagit över, jordarna helt tömts på de så viktiga daggmaskarna och andra av miljontals småkryp och mikroogranismer som en välmående jord behöver. Enorma mängder kemikalier och monokulturer är inget naturen är anpassad för och därmed heller inget människan kan fortsätta med hur länge som helst. Den levande jord som ännu finns kvar minskar för var dag, vare sig det är på grund av bostadsbyggande på den mest bördiga mark vi har eller för att bara en eller fåtal grödor ska produceras på gigantiska fält med besprutning i en omfattning som gör att man ryggar tillbaka bara av bilderna.

Vår tids största religion, ekonomisk tillväxt med ändliga resurser, ifrågasätts även i dokumentären vilket är ovanligt men viktigt och det görs dessutom på ett sätt som gör det greppbart för de som ännu inte reflekterat över denna långsiktiga omöjlighet.

Men det finns som vi skrivit om tidigare hopp om förändring. Det räcker att titta på tex Tyskland där lagstiftning införts som skyddar bördig åkermark mot tex bostadsbyggande.

På temat vikten av vår matjord minns Johan särskilt det brandtal Wes Jackson höll under en energikonferens i Washington DC, 2010. Jackson som är grundaren av The Land Institute. Talet gick ungefär ut på att vi måste förstå värdet av perenna växter och matjordens enorma värde om människan ska kunna föda framtida generationer och inte gå under av näringsfattiga jordar när fossil input inte längre räcker till.

Sista skörden- ett måste att se!

Avslutningsvis avslutar vi med ett annat mycket hoppingivande tecken som tyder på att Sverige kanske närmar sig början på en brytpunkt när det gäller den fossilfria omställningen, inte minst medvetenheten om att vi naturen inte kan fortsätta att tömmas på resurser utan av vi återställer balansen.

I onsdags intervjuades nämligen en av omställningsrörelsens kämpar, Pella Thiel i självaste Aktuellt. Detta med anledning av det ökade intresset för ett lagstadgat skydd för naturens rättigheter i Sverige och internationellt. Inslaget och intervjun fick nästan 7 minuter av Aktuellts dyrbara sändningstid något som kändes otänkbart för bara några år sedan.

Har naturen rättigheter? Konstig fråga, är jorden rund?


Trevlig fredag!

   
   

Debatt: Vilken kommun skapar Sveriges första stad för bina?

Johan och Eva Gustavsson har nu följt upp debatt-artikeln om hotet mot bina de skrev i Svenska Dagbladet i onsdags med en artikel som precis publicerats i Dagens Samhälle, om vad som kan göras mer konkret på lokal nivå för att skapa en stad där bin kan trivas.

Vi här på bloggen har sedan tidigare skrivit en debatt-artikel på temat krisberedskap i Dagens Samhälle.

Johans och Evas debatartikel i Dagens Samhälle

Annorlunda framtidsperspektiv av Ray Kurzweil

Hur kommer utvecklingen inom bioteknik/medicin, Artificiell Intelligens, 3D-skrivare, självkörande bilar mm se ut de närmaste 10-15 åren och framåt? En person som har mycket att säga om detta är Ray Kurzweil som redan på 1980-talet såg många av dagens teknik-trender. Kurzweil är en prisbelönt uppfinnare, vetenskapsman, författare till otaliga böcker om Artificiell Intelligens och teknikutvecking däribland ett våra julklappstips The Singualarity is near.

Kurzweil är sedan 2012 dessutom utvecklingschef vid Google för utveckling av maskininlärning och Artificiell Intelligens, ett område som han anses och vara en av världens absolut främsta ledare inom. För ett par månader sedan diskuterade tex Kurzweil, Elon Musk, Max Tegmark mfl den accelererande utvecklingen inom just Artificiell Intelligens med en superpanel.

Ray Kurzweil är sannerligen en superoptimist och teknik-futurist utan jämförelse men skrapar man lite på ytan förstår man att det är lite mer komplicerat än så. Kurzweil har tex sagt att optimist är han i den meningen att han ser det som en självuppfyllande profetia, lite som Elon Musk säger att vi måste sikta på något positivt människor kan sträva efter gemensamt tex en självbärande civilisation på Mars.

Det går att säga mycket om Kurzweils framtidsprognoser men sättet han väver samman bioteknik/medicin, artificiell intelligens, robotar och livsförlängande teknik är häpnadsväckande. Man behöver inte för den dela hela Kurzweils bild tex delar vi Elon Musks syn att det kommer krävas bevakning och spridning av tillgången till verktyg för Artificiell Intelligens för att minska riskerna att några få företag eller individer får för stor inverkan på mänskligheten. Detta har Kurzweil inte sagt emot men heller inte varit lika tydlig att understryka behovet av, vilket kan vara ett misstag.  

Överlag tycker vi det vore dumt att avfärda Kurzweils många perspektiv och tankar om framtiden med tanke på att han sannerligen inte är någon korkad herre och har prickat rätt tidigare.

Kika gärna på Kurzweils föredrag nedan och se sedan gärna intervjun med honom när han sitter vid sitt kontor vid Google.      

Ray Kurzweil vid ett föredrag på CeBit, världens största IT-mässa 


Ray Kurzweil intervjuas vid sitt kontor på Google

Lilium: Genombrott för eldrivet flygplan?

Är den lilla startupen Lilium Aviation påväg att lyckas med att ta fram det första eldrivna flygplanet som kan starta och landa vertikalt? Ja, den frågan ställer sig många nu efter att ha bevittnat nedanstående video som släpptes igår eftermiddag. Det tyska företaget Lilium Avitation startades av ett gäng ingenjörer 2015 men har nu för första gången testflugit vad de hävdar är världens första eldrivna flygplan för vertikal start- och landning.

Det tvåsitsiga planet ska enligt bolaget ha en räckvidd på 300 km och en topphastighet på 300 km/h. Till en början kommer det köras av en pilot vad det verkar men i testflygningen nedan görs uppstigningen med kontroller från marken utan någon som sitter i. Det får en förstås att tvivla lite på hur nära flygning med människor de är men det ser imponerande ut och antalet jetdrivna fläktar ser mycket säkrare ut än tex än en quadrokopter-drönare för transport av människor som Ehang 184 som fått mycket uppmärksamhet det senaste året.

När ni sett videon kommer ni börja undra, eldrivet flygplan det kan väl inte funka och batteridensiteten har väl inte gjort något jätteskutt sista året? Nej, men små förbättringar görs hela tiden både på batterifronten, materilutvecklingen och intelligent-mjukvara vilket tillsamans talar för att Lilium kanske bara är ett eller två år bort (eller tidigare) från att faktiskt börja erbjuda folk flygningar med ett eldrivet flygplan. Det hela skulle förstås vara helt revolutionerande även om det inte innebär att långflygningar över Atlanten eller längre än kanske 40-50 mil blir aktuellt de närmaste åren.

Det finns nämligen många fördelar med att bygga ett eldrivet flygplan när man kan få in tillräckligt lätta/energitäta batterier i flygplanskroppen. Den som tvivlar bör se videon i slutet av inlägget där Elon Musk -superentreprenören och en av grundarna till elbilsföretaget Tesla Motors samt privatägda rymdbolaget SpaceX - analyserar just fördelarna med ett eldrivet flygplan som beskrivs i detalj.

Ska bli spännande att se vad Lilium eller liknande startups kan hitta på de närmaste åren, det verkar inte vara himlen som sätter gränsen, utan batterierna och flygsäkerheten...

Lilium- planet: Världens första vertikalt startande eldrivna flygplan 

 

Varför eldrivet flygplan? Elon Musk förklarar

Svenska Dagbladet publicerar debattartikel av Johan mfl om hotet mot bina!

Johan har tillsammans med bland andra ordförande för Sverige Biodlare Riksförbund, Marita Delvert skrivit en artikel om hotet mot vår viktigaste pollinatörer, bina som precis publiceras på Svenska Dagbladets debattsida. Artikeln kommer även publiceras i dagens tryckta tidning så missa inte den!

Johan är som bekant biodlare sedan snart tre år tillbaka och har en liten bigård i Dalarna. Tidigare inlägg här på bloggen har bland annat inspirerat till Linköpingsförslaget om en bi-vänlig stad som Eva Gustavsson ligger bakom.

Övriga som varit med och skrivit artikeln är Eva Gustavsson som skrivit en gästartikel här, Mattias Ahlstedt som Johan skrev en debattartikel i Dala Demokraten med nyligen, samt förutom SBR:s ordförande ovan, två andra styresleledamöter från SBR: Monica Selling och Lasse Helander. Lasse är förutom biodlare dessutom eko-odlare sedan 49 år.    

Vi hoppas nu att fler förstår allvaret och sprider infon så vi kan vända utvecklingen. I Sverige finns som tur är positiva tecken med den starka trend och det växande intresse för biodling vi sett de senaste åren. Svt Halland rapporterade igår om antalet registrerade biodlare ökat från 9000 till 12000 på bara några år, en ökning med 33 %!

Samtidigt rappoerade Svt-Halland en annan mindre positiv nyhet om fusket med den importerade honungen som inte ursprungsmärks enligt EU:s regler. Här vilar ett ansvar på Livsmedelsverket att göra sitt arbete och motverka att honung blandas ut med socker, sirap eller liknande. Det är inte riktig honung utan kan innehålla vad som helst! Köp med andra ord svensk honung och skulle den vara slut se till att kolla vilket land den kommer ifrån. Kräv av återförsäljarna att de har tydliga märkningar. Saknas det, avråder vi starkt från att köpa honungen.

Ursprungskontrollen är mycket viktig då det precis som andra livsmedel möjliggör spårningar av fusk eller ohälsosamma ämen som annars inte kan åtgärdas. I fallet honung innebär det dessutom att konsumenten kan luras till att tro att den får i sig nyttig honung när det i själva verket är socker, sirap eller något helt annat!

En liten honungspyramid från Johans bi-bod i somras

När Johan var i södra Tyskland i somras köpte han honung uppe i bergen och den var mycket tydligt märkt. Det fanns såväl adress som telefonnummer till biodlarparet som sålde honungen. Ordning och reda ska det vara!

Tysk honung med ordentlig märkning! 

Nyttiga hemberedskapstips med Heidi Andersson/MSB

Armbryterskan Heidi Andersson, gift med den tidigare framgångsrike skidskytten Björn Ferry har i ett samarbete med Myndigheten för Samhälsskydd och Beredskap precis släppt en mycket pedagogisk och sevärd miniserie om hemberedskap. Nyttiga tips om vad man ska tänka på för att kommunikationen ska fungera, tillgången till rent vatten, värmehållningen och tillgången till mat i händelse av en kris så som ett längre strömavbrott.

Vi rekommenderar starkt att man kikar på de fyra delarna nedan som berör just kommunikation, vatten, värme och mat. Enkla och korta genomgångar om vad som fungerar men som säkert inte så många tänkt på men som samtidigt är självklarheter när man tänker efter. Det var det för en inte så länge sedan...

Vem vet kanske har vi influerat Heidi och Björns fossila omställning lite och väckt några tankar kring krisberedskap med vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet. Björn Ferry har ju läst den och uppskattade den vet vi.

Vi har skrivit mycket om krisberedskap här på bloggen genom åren och även en debattartikel i Dagens Sahälle som känns mer aktuell än någonsin.

Lär av Heidi och se om er hemberedskap!

Kommunikation


Värme


Vatten


Mat

Vilken el-lastbil blir först: Tesla Inc, Nikola One, Scania eller Einride?

Det händer verkligen mycket "elektriskt" på lastbilssidan nu. Frågan är inte om utan när vi får se den första tunga eldrivna lastbilen på vägarna i kommersiellt bruk. Men frågan är vem som blir först och vilken lastbil som kommer övertyga åkerierna mest och hur snabbt de kommer bli utan förare!

Tesla Motors VD, Elon Musk har ju i flera år hintat om en eldriven pickup men även talat om en helt eldriven tung lastbil. Så sent som igår tvittrade Elon:

"Tesla Semi truck unveil set for September. Team has done an amazing job. Seriously next level."

På en twitterfråga igår om när en eldriven pick up kommer visas upp svarade Musk:

"Pickup truck unveil in 18 to 24 months"

Med andra ord kommer Tesla Inc. visa upp/ge mer info om någon form av tung eldriven lastbil i september och inom 18 till 24 månader visa upp en eldriven pickup.

Men en uppstickare som fått mycket uppmärksamhet det senaste halvåret är Nikola Motors som vi skrev om i november inför lanseringen av företagets vätgasdrivna lastbil "Nikola One" som visades upp i december.

Denna lastbil har en elmotor för vardera av de sex hjulen som hålls igång med el från batterier som fylls på med energi från en bränslecell som i sin tur drivs av vätgas. Räckvidden uppges på Nikola Motors hemsida till mellan 128 mil och 192 mil vid full tankning.

Vad som är intressant med Nikola Motors är att de kopierat så mycket av Teslas framgånskoncept. Inte bara det mycket snarlika namnet utan även bland annat, i deras fall idéen om ett eget tankningsnätverk för vätgas (till skillnad mot Teslas Superchargers för laddning av elbilarnas batterier). Ett nätverk som enligt Nikola Motors ska omfatta 364 vätgasstationer i Kanada de närmast åren, med start 2019.

Likt Tesla vill Nikola Motors även helt tänka om hur en lastbil är byggd och fungerar. Tex finns inga vanliga ingångar på höger och vänster sida om hytten och de mesta ska styras från en 21 tums touch screen likt i Teslas Model S och Model X (17 tum). Nikola Motors ska också likt Tesla äga vätgasproduktionen (Tesla köper in förnyelsebar el) och distributionen (Tesla äger sitt Supercharger-nätverk).

Nedan en video från lanseringen i december där man ser Nikola One utvändigt och invändigt och får lite info av VD:n för Nikola Motors, Trevor Milton.

 

Här är det lätt att börja klia sig i huvudet. Hur ska Nikola Motors framställa alla denna vätgas? Enligt Nikolas VD ska de bygga och äga sin egen vätgasproduktion som ska framställas via elektrolys där vatten omvandlas till vätgas med hjälp av elektricitet vid gigantiska solcellsanläggningar på 100 MW styck (som ännu inte byggts).

Många frågetecken återstår förstås och framförallt är frågan hur långt det kommer ta att bygga ut vätgasanläggningar och vätgasstationer? Hinner de etablera sig som el/vätgas-lastbil ledare före andra uppstickare som Tesla och eller andra  som svenska Einride?

I Ny Teknik kan vi läsa nämligen om ett nytt svenskt företag som utvecklar en självkörande eldriven tung lastbil som ska visas upp i sommar. Lastbilen kallas T-Pod och är 7 meter lång och väger 20 ton vid max last. 2020 ska 200 lastbilar köra på vägarna mellan Göteborg och Helsingborg. Vad som skiljer ut T-Pod från tex Nikola One är att den helt saknar förarhytt, är helt batteridriven och ska vara helt självkörande. Dock kommer den till en början vara fjärstyrd (lär även först användas inom begränsade områden då regelverket ännu inte tillåter helt självkörande lastbilar i trafik).

Räckvidden är dock endast på 20 mil enligt svenska VD:n Robert Falck. Det kan dock räcka långt inom städer och bli nischmarknad. Samtidigt noterar vi att batterierna blir bättre och bättre. Igår rapporterade tex bloggrannen Cornucopia? om vad som kan vara ett revolutionerande genombrott inom batteriutvecklingen som om det stämmer skulle vända helt ut och in på möjligheterna för lagring och användning av elektricitet.    

I övrigt står vi och väntar på vad som ska hända med Scania och Siemens elmotorvägs-projekt (även kallat E-highways). Ett projekt vi skrivit om i flera inlägg om tidigare och en teknik som gör det möjligt för lastbilar att drivas helt på el under färd på motorväg med hjälp av ihopkoppling med strömavtagare på lastbilens tak som får el via eltrådar ovan vägbanan. Projektet har potentialen att elekrifiera den tunga lastbilstrafiken mellan tex Stockholm, Malmö och Göteborg men vi har inte fått några nya uppgifter om några sådana planer är på gång.

Om Scania och Siemens ska hoppa på el-lastbilståget börjar det bli bråttom nu med tanke på konkurrensen från bland andra uppstickarna ovan.

Men istället för miljardinvesteringar i el-lastbilar i Sverige ser vi första hand ett behov av att satsningar görs på en fungerande logistik mellan (framöver) eldrivna-lastbilar och järnväg och att det byggs dubbelspår från Uppsala och norrut i Sverige för godstrafik på järnväg. Vi tror även att det finns stor potential för användning av Podcars likt sydafrikanska Miloteks teknik för transport av tungt gods ovan mark, särskilt lokalt och regionalt där dessa system kan byggas ut snabbt och billigt med hjälp av flyttbara moduler. För mer om denna teknik, se videon nedan vi gjorde under vår bevakning av Podcar City-konferensen i Antwerpen i september:



Slutligen vill vi på Olja för Blåbär önska alla bloggens besökare en riktigt glad påsk!