2015-08-02

Drömmen om fri amerikansk råolje-export vilar på bräcklig grund

En kommitté i den amerikanska senaten har röstat för ett förslag om att upphäva exportförbudet av amerikansk råolja. Kommittén ledd av den republikanska senatorn Lisa Murkowski hoppas nu få med sig en majoritet av senaten och representanthuset på förslaget för att kunna upphäva det exportförbud som infördes efter oljekrisen 1973-74.

De arabiska länderna inom OPEC inledde ett olje-embargo mot USA drygt tre år efter att landet nått sin maximala produktion av konventionell olja 1970. För USA som sedan 1949 gjort sig allt mer beroende av importerad olja från Mellanöstern slog därför embargot hårt. Embargot ledde till flera månaders brist på flytande bränslen i USA och ransonering på bensin och diesel infördes. Mer om oljekrisen kan ni läsa i Johans artikel på resilience.org och masteruppsatsen om USA:s oljeberoende och erfarenheter från oljekrisen 1967 och 1973-74.  

I ett tidigare inlägg citerade vi den högt respekterade amerikanska energikonsulten och geologen Arthur Berman angående de upprepade försöken de senaste åren att upphäva USA:s exportförbud av råolja:

"Att exportera råolja och naturgas från USA är bland de dummaste energiidéer någonsin. Att exportera gas är dumt, att exportera olja är ännu dummare".

Berman är inte ensam om att tycka detta. De flesta geologer och energianalytiker av rang menar att det vore rent vansinne att åter börja tillåta fri export av amerikansk råolja. Varför då?

Låt oss börja med att titta på hur det ser ut. I nedanstående graf som baseras på senaste amerikanska energimyndighetens EIA:s data, har vi jämfört landets import av råolja samt färdiga oljeprodukter (tex bensin, diesel och flygfotogen) med hur mycket som importeras. Vi har även lagt in en separat kurva (i svart) som visar andelen exporterad råolja som sker idag (små mängder råolja från kondensat är tillåten för export).
  USA:s export VS import av råolja och oljeprodukter


Som ni ser har USA fortfarande ett stort oljeimportbehov och importerade så sent som i maj 5,4 miljoner fat per dag i form av råolja och färdiga bränslen. Att USA skulle bli nettoexportör av energi till 2040 är helt orealistiskt då detta vilar på ett antagande om ökad produktion av skifferolja och skiffergas bortom 2020. Något som ledande geologer och energikonsulter som David Hughes och Steve Andrews visat är allt annat än sannolikt.

Som vi skrivit om tidigare lämnar EIA:s prognoser för USA:s framtida energibehov många frågetecken efter sig. Istället kan vi vänta oss en nedgång i USA:s oljeproduktion, som tar fart när skifferoljeprodukion troligen börjar minska 2019-2020.

För amerikanska oljebolag finns det starka intressen för att exportera råolja från USA då det möjliggör försäljning av olja till världsmarknadspriset Brent som ligger högre än det Nordamerikanska priset WTI. Skillnaden är i skrivande stund hela 5 dollar per fat, Brent står i drygt 52 dollar per fat medan WTI ligger på drygt 47 dollar. Varje dollar räknas, särskilt med ett mer än halverat oljepris sedan drygt ett år tillbaka som får många amerikanska oljebolag att gå på knäna.

Från politiskt håll framhävs att ett hävande av exportförbudet skulle skapa fler arbetstillfällen i USA och öka de energisäkerhetspolitiska intressena utomlands. Nya och gamla energipolitiska band skulle kunna upprättas om USA åter kunde börja exportera råolja sägs det. Naturligtvis är det även en hel del valfläsk för republikanerna att gå till höstens president- och kongressval med löften om att häva exportförbudet om man vinner båda dessa val. De flesta amerikaner vet helt enkelt inte hur energiberoendet ser ut och vad ett hävande av exportförbudet innebär.

Det finns nämligen många skäl för amerikanerna att ifrågasätta förslaget. Ökad oljeexport innebär ökad import av olja från andra länder samtidigt som en ökad efterfrågan från andra länder kan tömma de amerikanska reserverna snabbare oavsett om USA:s inhemska fortsätter att minska.

Ur ett energisäkerhetsperspektiv bör USA precis som Norge spara så mycket av olja som möjligt för framtiden. Allra helst låta så mycket som möjligt stanna i backen för att minska effekterna på klimatet som visar oroande tecken på att förändras mycket snabbare än klimatforskarna tidigare trott.

Främsta ekonomiska skälet att förkasta förslaget är dock att en export av råolja bara hade varit motiverat om det fanns en långsiktigt ökande produktion att vänta i USA men som vi nämnt ovan kommer skifferoljeproduktionen sannolikt att börja minska redan om några år. Genom en eventuell fri export av råolja spär man därför på en redan pågående Klondykehysteri av enorm proportioner där hela städer i delstater som North Dakota och Texas bygger upp hela sina ekonomi kring löften om en växande oljeindustri som ska försörja hela ekonomin på arbetstillfällen och ge ett växande välstånd.

För att krama ur de sista skifferdropparna på amerikansk mark krävs dessutom en fortsatt enorm utbyggnad av skifferbrunnar vilket riskerar leda till ökad förekomst av jordbävningar, förorenat grundvatten och försämrad hälsa för boende i områden där utvinningen sker. Se tidigare inlägg om skifferbubblan här.

Om man nu tror att skifferbubblan i USA kan förlängas genom skapandet av nya skifferbubblor i övriga delar av världen bör man se följande video av den amerikanska investeraren Eric Townsend.

USA är inte energioberoende om kommer inte bli det inom överskådlig framtid. Landet tjänar därför inte som ett exempel på en framtid där oljan flödar billigt och i rikliga volymer. Det är och förblir en begränsad resurs vi ska vara sparsamma med, av ekonomiska såväl som miljömässiga skäl.

Resurs och tid bör istället läggas på att minska vårt beroende av fossila bränslen genom att ställa om vår ekonomi och vårt transportsystem till att i första hand fungera lokalt, regional och nationellt. När saker och ting blir för stort, tenderar det att paja.      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...