2016-04-15

Fredagsmys: SpaceX utveckling i raketfart

I brist på tid med bland annat förberedelser inför söndagens föredrag i Siljansnäs och biodlingsfixande imorgon får det bli en miniuppdatering om rymdbolaget SpaceX.

För er som missat det lyckades SpaceX för en vecka sedan ta nya steg mot mars med sitt CRS-8 uppdrag till internationella rymdstationen ISS .

Ja eller snarare utveckling av Falcon 9-raketen som nu vid två uppskjutningar i följd lyckats få första delen av raketen att landa oskadd på jorden. Den första uppskjutningen där första delen av raketen landade skedde i slutet av 2015 och landade då vid SpaceX uppskjutningsområde i Cape Canaveral i Florida.

Andra gången skedde i fredags då Falcon 9- raketen landade på ett drönarfartyg på havet.

SpaceX som alltså är det privatägda flygbolag som grundades av entreprenören och ingenjören Elon Musk, tillika grundaren bakom elbilsföretaget Tesla Motors och även ordförande för Nordamerikas största solcellsinstallatör, Solarcity.

Vi har skrivit flera inlägg om SpaceX tidigare, tex om Dragon V2-kapseln som är tänkt att skicka upp till 7 astronauter i rymden samtidigt.

Framgången med återanvändningen av Falcon 9-raketen har gått väldigt snabbt. De förta testerna kom igång så sent som för bara fyra år sedan.

Återanvändningen av rymdraketer har av Elon Musk beskrivits som helt avgörande för att längre rymdresor ska bli kommersiellt gångbara. Specifikt syftar SpaceX till att möjliggöra resor till mars för att i steg 1 ta astronauter och forskare dit och i steg 2 börja bygga upp det som kan bli en självförsörjande civilisation på den rostiga och stormiga planeten.

Idag kastas energi och pengar bort då hela raketen blir obrukbar i det ögonblick den genomlidit uppskjutningen. Elon brukar säga att rymdindustrins största problem är uppskjutningarna och brukar jämföra med att boka en enkelresa med en boeing 747 (jumbojet) för att sedan inte kunna använda flygplanet igen.

Ska priset per resa kunna komma ner för att möjliggöra för miljoner människor att ta sig till mars (ja eller åtminstone hundratusentals som sedan förökar sig på mars), måste raketerna återanvändas många gånger så de kan användas för återresor till jorden,

När delar av Falcon 9 raketen återvänt tillräckligt många gånger kommer tre Falcon 9 -raketer utgöra stommen i det som senare i år ska bli första testskjutningen av den betydligt större raketen Falcon Heavy. En raket som ska kunna ta astronauter till månen eller till och med mars. Falcon Heavy består av tre stycken Falcon 9 raketer tillsammans med en lyftkraft motsvarande nästan 18 stycken 747-plan.

Med det här menar vi inte att människan/SpaceX framgångar ska ses som sista utvägen för människan. Att vi ska planera för att lämna jorden för att vi håller på att göra det till en sopptipp eller för att den håller på att bli obeboelig av våra dumheter med naturens resurser och ekosystem. Men det kan vara vettigt att ha någonstans att leva den dagen en jätteasteroid slår planeten i bitar (vilket kommer ske förr eller senare).  Att resa till och utforska andra planeter utanför vårt eget solsystem kan heller knappast göras om vi inte tar några steg på någon planet på lite närmare avstånd först.

Kika gärna på videon nedan för utvecklingen av Falcon 9-raketen.

Trevlig fredag!

7 kommentarer:

  1. Inte sannolikt att en jätteasteroid slår jorden i bitar. Men en asteroid som åstadkommer en död för de flesta kanske alla människor är mer troligt och asteroider som utplånar de flesta människor med tsunami och eldstormar är vad som väntar om vi inte hinner länka av den.

    Ser mest kortsiktigt möjligheten till billigare brytning av viktiga mineraler från lämpliga kometer eller asteroider eller månen med en uppsändning av tung utrustning. Det är ett utmärkt framsteg. Självklart Mars senare.

    Tycker nyheten i tisdags? om Stephen Hawkings projektet att sända mängder av små robotar med hastighet nära ljusets till Alpha Centauri för 800 miljoner också är spännande. Någon miljardär står för pengarna.

    Japanska projektet för en hiss upp till rymden ligger enligt dem inom 50 år om jag minns rätt och när den första är i drift blir det enklare med fler.

    Fast vi måste lösa beroendet av fossil energi med prioritet. 400.000 beställningar på nya Teslor skyndar på de tröga. Drönarfartyg som det som Falcon 9 landar på borde komma för mer kusttrafik.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nanotec! Brytning på asteroider ligger enligt Musk längre bort än Mars. Det är helt enkelt inte kostnadseffektivt. Att först använda massor med energi att ta sig till en asteroid eller Månen för att sedan kräva ännu mer energi för att få med sig några ton av någon sällsynt/unik jordartsmetall tillbaka på jorden. På Mars finns det mesta en civilisation behöver. Bara en konstgjord atmosfär som saknas men det är fullt möjligt att skapa.Jag tror vi är på Mars inom 15-20 år.

      Mvh
      Johan

      Radera
    2. Hej Johan!

      Lycka till med den fossilfria omställningen imorgon.

      Om ingen värre katastrof än en spräckt bostadsbubbla inträffar och vi hyfsat lyckas hantera övergången från fossilberoende till annan energi samt de svarta svanar som landar är tolerabla så får nog Musk rätt med Mars om det gäller konstgjord atmosfär inom "växthus, som kan täta sig själv automatiskt". Atmosfär liknande jorden för hela Mars tar det förmodligen mycket lång tid om inte något teknologiskt genombrott sker.

      När det gäller Månen är det enkelt att med eldrift sända upp malmer för vidare bearbetning. Robotar hittar först malmer i kratrar, bygger sedan mer utrustning för att nyttja solenergi på månytan och därefter banan (en viss likhet med Hyperloop men betydligt enklare) för uppsändning från månytan. I lämpligt område framställs sedan metaller med maximalt nyttjande av solen varav en del i lämpligt skal får exporteras till jorden. Det mesta används till att bygga upp stora rymdstationer med tjockt slaggskydd mot olämpligt väder.

      Jag gissar att det kommer att letas rätt på tidvis jordnära asteroider med lämpliga malmer innan Mars får annat än tillfälligt besök. Robotarna för prospektering utgår jag från kommer att vara många och allt mindre i massa. När sedan lämpliga asteroider hittats blir det lite större robotar som med solenergi bryter malm och sänder det vid lämpligt tillfälle i omloppsbanan närmare jorden där malmen slutbehandlas. Behöver inte vara ton utan snarare kilo som start. Dyrare metaller, som guld, platina och palladium kostar flera hundra per gram medan det högst användbara silver bara kostar drygt fyra kronor. (Silver är bättre ledare än koppar) En del jordartsmetaller kan också vara dyra, men de flesta är inte så dyra idag, sällsynta är som alltid relativt.

      Jo det tar tid. Mycket rymdtransport kommer förmodligen ske med solsegel och jonmotorer. Utvecklingen av robotar går snabbt och deras nyttjande på jorden, under marken i gruvor och på havsbotten kommer snart att överskugga deras flygande.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. Hej igen! Robotarnas del i rymdfarten glömde jag helt bort här. Det innebär förstås mindre risker vid asteroidlandningar och malmbrytning på månen. Nettoenergin för transport hem till jorden med malm är dock den stora frågan men den kan ju stiga med tiden. Vägen mot singularitet är både spännande och skrämmande på samma gång. Tiden saktar in men vi upplever det som att det går snabbare då den tekniska utvecklingen tar större steg snabbare...

      Mvh
      Johan

      Radera
    5. Hej igen!

      Malmen förädlas bäst utanför jorden. Energin för transport från asteroid eller till behandling nära jorden - månen kommer lämpligen mest från rörelseenergi när det gäller asteroid - komet och el när det gäller månen. El på månen genereras via enkla solfångare och speglar tillverkade där eller möjligen solceller.

      Nja singularitet med för mycket varor nedsända till jorden dröjer, men rent teoretiskt går tiden långsammare för varje dammpartikel som fångas in i atmosfären från rymden.

      Singulariteten med Kurzweils tankar (Googles utvecklingschef) kommer allt närmare men förändringarna före hans ca 2048 är stora redan om några år. Se lite bakåt för att förstå utvecklingen för IT. Hade en släpbar Osborn på 80-talet med en mycket liten skärm. Nu har min mobiltelefon mycket större datorkraft även om tangentbordet på Osborn var överlägset dagens tryckande på ungefär samma skärmyta. Går vi lika långt framåt som tiden från Osborn är det svårt att säga hur länge sedan vi sa särskilt mycket till våra hjälpmedel och hur mycket de förutsåg våra önskningar. (Tankeläste?)

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    6. Rättelse rad 1 ska stå: "från asteroid - komet till behandling"

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.