2011-09-24

En gammal modell för en ny tid (Veckan som gått)

Under fredagen möttes världsledare, finansministrar och centralbankschefer i Washington D.C. för att diskutera den växande ekonomiska krisen i framförallt USA och Europa. Världen håller andan och respiratorerna är redan inkopplade men det finns inga universalkurer eller snabba åtgärder som kan lösa den ekonomiska krisen på kort sikt. Roten till problemet är att de åtgärder som väntas lösa en kris där världsekonomin saktar in och sedermera krymper inte kan lösas med samma tänk och logik som tagit oss dit vi befinner oss nu.

Tillväxt bygger på billig energi, billig energi som nu bara blir dyrare och dyrare på grund av att oljan är för dyr för att möjliggöra en växande ekonomi. Kan detta stämma frågar sig säkert den som läser detta. Oljepriset sjunker ju nu (WTI under 80 dollar/fatet, Brent Crude ca 104 dollar/fatet).
Det är riktigt men det beror bland annat på att efterfrågan går ner nu när ekonomin stannat av, oljepriset är trots detta tämligen högt vilket bör få ekonomer att höja på ögonbrynen men icke!

Vad som även bör tilläggas är att råvaror är sencykliska -när de toppar ur och börjar att falla är vi oftast i början av en recession eller nedgång i konjunkturen. Alla stimulanserna, framförallt de som gjorts för att trycka ned priset på pengar i form av kvantitativa lättnader har bara eldat på råvarupriserna ytterligare. Följden blir nämligen att då kollektivet investerar med i många fall lånade pengar söker de sig till heta tillgångslag som råvaror och däribland olja.

När oron i Europa nu är väldigt hög flyr många investerare ifrån allt som ses som riskabla placeringar till förmån för statsobligationer hos länder med valutor som anses trygga såsom Tyskland, USA och Schweiz t ex. När investerare stänger belånade positioner sker det avbelåning vilket gör att penningmängden i vissa valutor minskar däribland U.S. dollarn.  Dessa faktorer har den senaste tiden lett till en kraftigt stärkt U.S. dollar vilket även påverkar priserna på råvaror då de handlas och prissätts i dollar. Stärkt dollar ger fallande priser. Mycket talar för att dollarn kan komma att stärkas ytterligare om oron fortsätter då Europas problem i det kortsiktiga perspektivet är större och mer brådskande än USA:s, paradoxalt nog. Den starka Schweizerfrancen har lett till att landets exportindustri har fått det väldigt kämpigt. Detta har i sin tur lett till att Schweiz riksbank nu intervenerar med obegränsade medel för att försöka knyta valutan mot en viss kurs i euro. Den typen av åtgärder brukar i de flesta fallen endast fungera temporärt.

Brasilien var ute och morrade i veckan då FED lanserade den väntande operation Twist, i mångt mycket en förlängning av tidigare program för att pressa ner räntorna. Denna gång med tonvikt på de långa räntorna -10 år och uppåt. Brasilien införde förra året en skatt på utländska investeringar i landet då oron för att billiga pengar utifrån kan komma att stärka landets valuta vilket i sin tur påverkar deras konkurrenskraft internationellt.  Vi kommer med största sannolikhet att se mer av valutakrig framöver.

Det är väldigt lätt att bara tänka på inflation efter de senaste årens väldigt aggressiva monetära politik  som förts i väst. Men om den europeiska statsskuldkrisen sprider sig och fler länder måste göra nedskrivningar av statsskulden (som nu kommer att ske i Grekland), kommer det att medföra DEFLATION i Euro-området och inte INFLATION. Så kanske får Nicole Foss rätt som tidigare hävdat bestämt att den stora skuldbubblan är närmast förestående, före Peak Oil.

För att förstå varför inte ett sjunkande oljepris är ”halleluja”, eller ”vad skönt peak oil har inte inträffat än” rekommenderas denna artikel från Financial sense:

Falling Oil Prices: Worrying Trend or Saving Grace? 





Ganska talande graf från Oilprice.com, är allt så annorlunda idag mot igår?


I en artikel i Dagens Industri avslutas fredagens artikel om mötet i Washington med ”G20-länderna gjorde under natten till fredagen svensk tid ett gemensamt uttalande att de lovar en skärpning av samordningen för att gemensamt ”hantera” skuld- och tillväxtkrisen. Euroländerna lovade samtidigt att till mitten av oktober ha utökat sin krisfond EFSF”.

De ska rädda världsekonomin

Här har vi det igen, löften om att lösa ”tillväxtkrisen”. Men hur i hela fridens namn ska vi lösa en tillväxtkris på sikt om vi inte längre kan förlita oss på billig energi? Sakta men säkert måste vi acceptera att en växande ekonomi inte längre är möjlig med hjälp av billig olja och då finns det inte längre fog för dagens tillväxtmodell. Ekonomin måste därmed ställas om till regional och lokal produktion baserad på mindre och dyrare olja, vilket ger högre kostnader och lägre produktivitet.

Detta låter säkert pessimistiskt men är snarare en realistisk och logisk följd av förändrade förutsättningar för en globaliserad ekonomi. Antingen utvecklas man och anpassar sig till en ny verklighet eller så står man förvånad och ser på när båten långsamt sjunker. Som Darwin sa: Evolve or die! Eller som Obama lär säga till EU: Get Your S__t Together; Got An Election Next Year!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...