Varför det spelar stor roll vem som vinner presidentvalet i USA

I natt svensk tid får vi sannolikt veta om Hillary Clinton eller Donald Trump blir USA:s nästa president. En del menar att det inte spelar så stor roll vem som vinner då en president normalt främst kan styra och ställa i utrikespolitiken. Detta främst då nya lagar och lagändringar inte kan drivas igenom utan stöd av en majoritet i senaten och representanthuset. Men i det här inlägget ska vi ta upp vad vi menar tydligt visar att valet av president den här gången inte kännteckas av normala förhållanden och att valet av president därför kan få stor betydelse på många plan. Att effekterna av vem som vinner valet tex kan påverka långt mer än finansmarknaderna och amerikansk utrikespolitik.

Klockan 01.00 stänger vallokalerna i bland annat Florida och Georgia, två av de nyckeldelstater som kan komma fälla avgörandet. Florida med hela 29 elektorsröster är mycket viktig. För kom ihåg, det är inte den presidentkandidat som får mest röster via valsedeln som blir president utan den som får mer än hälften av landets totalt 538 elektorsröster, dvs minst 270. Även Pennsylvania med sina 20 elektorsröster kommer sannolikt vara med i slutspurten.

Varför spelar det någon roll om Donald Trump vinner och inte Hillary Clinton? Är inte Donald Trump bara en clown som kommer tvingas rätta sig in i leden när han sätter sig i ovalarummet i Vita Huset? Nej, på en rad punkter kan Donald Trump skapa stora negativa förändringar som i grunden förändrar USA till det sämre och vi menar otvetydigt att Hillary Clinton är det självklara valet om man har amerikanernas och världens bästa för sina ögon.

Till att börja med har Donald Trump med republikanerna majoritet i såväl representanthuset som i senaten vilket alltså Barack Obama och demokraterna inte har haft de senaste åtta åren och kanske inte heller Hillary Clinton får om hon vinner. Efter nattens kongressval vet vi om det maktförhållandet kvarstår.

Om Donald Trump vinner och republikanerna behåller majoritet i kongressens båda kamrar blir det till för republikanerna att bekänna färg mot Donalds piska. Ett till synes djupt splittrat republikanskt parti med ett antal högerextrema medlemmar som drar åt faschistisk riktning ska då enas med traditionella konservativa republikaner och andra mer i mittenfåran. Lyckan över att vinna presidentvalet kan leda till uppslutning bakom Trump som naturligtvis kommer hävda att det är tack vare honom de vunnit valet och att de därför har att lyssna till honom om de inte vill ha ett splittrat parti.

Det innebär att Donald Trump har möjlighet att med sina republikanska partikamrater genomdriva lagförändringar och lagar utan att hindras av demokraterna. Om Hillary vinner däremot, kan hon lägga in sitt veto mot lagförslag som republikanerna får majoritetsstöd för i senaten och representanthuset. Hur skadliga dessa lagar kan bli är svårt att säga men med tanke på vad Donald Trump sagts sig vilja göra är en sådan möjlig utveckling klart oroande.

Vad kan Trump hitta på som är så allvarligt? Överdriver vi?

Om vi börjar inrikespolitiskt. Trump har sagt att han ska lägga ner amerikanska Miljödepartementet (US Environmental Protection Agency, EPA) för att "det förstör USA:s ekonomi". Vilket är helt i linje med Trumps uttalande om att han vill ta bort miljö/utsläppsreglerna för landets kolkraftverk... Kan Trump göra det? Ja, det är bara att övertyga sina republikanska kollegor om att godkänna budgeten i kongressen, med indragen sådan för EPA.

Nyligen avslöjade amerikanska Bloomberg att Trump dessutom vill dra in landets federala stöd till klimatforskning och satsningar för klimatdämpande åtgärder i USA och internationellt som över två mandatperioder enligt Trumpkampanjen skulle innebära besparingar på 100 miljarder dollar. Istället ska pengarna användas för att bygga infrastrukur för rent vatten, ren luft och säkerhet... Hmm är inte det en självmotsägelse per definition? Särskilt om man lägger ihop det med ovanstående åtgärder Trump vill genomföra utan miljödepartemet, med puffande kolkraftverk och övriga klimatåtgärder gone...

Trump vill kraftigt bygga upp landets försvarsmakt och säkerligen också polisen för den senare ska ju bland annat vakta mexikaner som Trump ska se till bygger en mur längs amerikanska/mexikanska gränsen (ja, eller de ska bekosta den). Sen kommer ju polisen/tullen etc få nya uppgifter att granska/stoppa "alla misstänkta muslimer" som kommer till USA. De cirka 3,3 miljoner muslimer som redan bor i USA känner sig säkert väldigt oroade och ovälkomna. Hur skulle de behandlas av en ny växande poliskår är det ingen som vet. Och så icke att förglömma alla illegala immigranter som Trump vill kasta ut ur landet, där över hälften eller drygt 5,5 miljoner kommer från Mexiko. Att Trump behöver fler poliser för detta är lika uppenbart som det är bisarrt men är det verkligen vad USA behöver?

Oavsett hur det blir med polis- och försvarsmakten skulle valet av Donald Trump sända väldigt märkliga signaler både inom USA och till resten av världen. För vad ska människor tro om en president som inte tar avstånd från stöd av rasistiska grupper som ku klux klan, står för extremt märkliga kvinnovärderingar och verkar som en splittrande kraft i ett USA och en värld som behöver samarbete, inte ett "vi och dem".

Vad som är slående är att Trumps uttalande och resonemang präglas av "busineses business business- at ANY cost" -kosta vad det kosta vill för människor, miljön och internationella relationer bara det gynnar...Trump. För vad har Trump egentligen sagt om sin utrikespolitik? Jo, länder som vill ha USA:s militära stöd måste "betala för sig". Något Donald uppenbarligen anser att flera länder i tex NATO inte gör... så väcks frågetecken om USA under Trump kommer dra sig ur NATO vilket oavsett vad man tycker om organisationen helt klart skulle skapa stor osäkerhet...

Det mest märkliga med Trump är att han framträder som en demagog utan några konstruktiva förslag på hur USA ska få ordning på sin ekonomi. Ändå möts han med jubel från de miljontals amerikaner som i sin frustration över att inte ha något arbete och saknar framtidshopp, ser en ny möjlig framtid under Trump. "Allt utom etablisemanget måste bli bättre", well det sa en viss herre under 20 och 30-talets Tyskland också... Många av de som röstar på Trump tillhör en grupp människor med stor okunnighet om historia och vad som sker utanför landets gränser (ja, även inom Förenta Staterna). Andra proteströstar på Trump mot etablisemanget utan att tänka på vilken skada Trump faktiskt kan ställa till med.

Vad Trump-kampanjen lyckats med är inte att odla hopp utan tvivel.

• Tvivel om att klimatförändringarna är skapade av människan (de är ju enligt Trump själv ett påfund skapat av kineserna). 
• Tvivel om att USA:s största styrka är dess mångfald av människor och tekniska kunnande och inte dess militärmakt och finansiella sektor. 
• Tvivel om att USA:s ekonomiska problem till stor del beror på att landets största industri är en fossilindustri som inte vill se förändringar av transport-energi- och jordbrukssystemet utan att behålla sin makt och sina pengar (de är ju enligt Trump lösningen). 
• Och Trump, sår även tvivel om att alla problem i USA beror på Obama/demokraterna, trots att Obama egentligen inte ens fått chansen på grund av republikansk blockering i kongressen. 

Oavsett vad man tycker om Hillary Clinton och hennes möjlighet att som eventuell president kunna skapa någon tydlig förbättring för USA:s invånare och bidra till något positivt för övriga världen, är det viktigt att inte bara låta sig invaggas i tryggheten och betrakta alternativet, Donald Trump
som en oppurtunist som bara gjort allt för att vinna valet.

Det finns nämligen till skillnad mot Hillary Clinton säkra tvivel på att Donald Trump värnar demokratiska rättigheter amerikanska medborgare idag har och för den sköra balans världen har att navigera i de närmaste åren. Snarare pekar Trumps oförmåga att ta emot kritik och många ytterst märkliga uttalanden, på en person som sätter sitt eget bästa före allt annat och inte är den ansvarsfulla person som ska besluta om användningen/avstå från en arsenal av världens mest förödande vapen, kärnvapnet. Om så endast för det sistnämnda, är Hillary att föredra med sitt lugna sinne.      

I natt eller tidigt imorgon svensk tid vet vi kanske vem som blir Förenta Staternas nästa president, kanske för att Trump ju sagt att han kanske inte kommer acceptera valutgången... låt oss hoppas att de flesta amerikaner accepterar en kandidat som står upp för landet fri- och rättigheter även när det blåser starka vindar i andra riktningar.

För övrigt hålls ett annan viktig folkomröstning i Kalifornien ikväll. I delstatens oljerikaste region Monterey County, ska invånarna nämligen rösta om ett förbud mot fracking som vi skrivit om i tidigare inlägg.  

För den som tänker hålla sig vaken under natten rekommenderas te/kaffe samt naturligtvis honung.

Enade eller splittrade under en flagga?

"Bondskurk" får nytt liv i Clinton-skandal

När Hillary Clinton kanske trodde det värsta var över i FBI-utredningen om hennes hantering av sin privata mailserver släpps nästa skandal lös och även denna gång via FBI. För mitt i stormen som nyligen fick ny kraft med de e-post som funnits på en dator tillhörande Hillary Clintons närmaste medarbetare, Huma Abedin, släpps ett 129 sidor långt dokument på FBI:s hemsida.

Nyheten som vi bland annat kan läsa om i Dagens Industri, handlar inte om några nya uppgifter kring Hillary Clintons mailserver utan en gammal utredning kring Bill Clinton och en person som av en del beskrivs som en äkta bondskurk medan andra beskriver som en oljepionjär. Vi talar här förstås om legendaren inom oljeindustrin, Marc Rich som av författaren Daniel Amman (skrev hans biografi) beskriver Rich som den mest inflytelserika råvaruhandlaren under 1900-talet.

Marc Rich var oljeförhandlaren och finansmannen som ska ha varit inblandad i förbjudna affärer med Iran, oljepipelines mellan Iran och Israel, finansiering av Mossad -operationer, flykt från omfattande åtal i USA, komplott där amerikanska agenter planerar kidnappa honom och slutligen blev benådad av dåvarande president Bill Clinton 2001 efter påtryckningar från Israeliska vänner.

Marc Richs benådande av Bill Clinton ledde till den utredning som nu offentliggjorts på FBI:s hemsida. En FBI-utredning som drog igång efter Bill Clintons sista mandatperioden (slutade 2001), då det framkommit att Marc Richs ex-fru hade donerat pengar till såväl demokratiska partiet som till Hillary Clintons valkampanj till senaten samt till Bill Clintons presidentbibliotek (alla presidenter får ett bibliotek uppkallat efter sig).

Nu kan man förstås undra varför denna gamla utredning dyker upp på FBI:s hemsida just nu, mindre än vecka kvar till valdagen och mitt i en storm kring Hillary Clinton som långt ifrån bedarrat. Men enligt FBI rör det sig om ren rutin då dokumenten helt i enlighet med offentlighetsprincipen krävts ut och rutinmässigt även lagts ut på hemsidan efter att ha efterfrågats mer än tre gånger...

Huruvida detta var ett planerat drag från Donald Trump/republikanerna/sympatisörer av Trump eller ett olyckligt sammanträffande låter vi vara osagt men vi rekommenderar verkligen att man lyssnar till Financial Sense/Jim Puplavas intervju med författaren Daniel Amman som skrivit biografin om Marc Rich som gick bort 2013. En person som har oss mycket att lära om spelet bakom kulisserna.

Intervju med Daniel Amman om Marc Rich

 

Oljelegenden Marc Rich får nytt liv i presidentvalsyran

Trumpen och Hillary missat att utsläppen från naturgas nu är större än från kol?

I USA framför ofta politiker däribland Obama-administrationen, att utsläpp vid förbränning av fossilgas eller "naturgas" som det aningen missvisande kallas, skulle vara mer miljövänligat än utsläpp från kolkraftverk. Detta trots att forskning vid Cornell University redan 2012 indikerade att läckande metangas från skiffergas och skifferoljeutvinningen tyder på denna "revolutionerande" utvinningsmetod kan bidra med minst lika mycket utsläpp av växthusgaser som kol.   

Nu kommer spiken i kistan som bör få alla naturgasförespråkare att hoppa av naturgaståget. Amerikanska energimyndigheten, EIA visar nu nämligen att koldioxid-relaterade utsläpp från naturgas i USA gått om utsläppen från kolindustrin, dvs främst kolkraftverken som  stod för 33 % av USA:s elproduktion 2015.      

Amerikanska Energimyndigheten EIA: Utsläppen från naturgas nu större än från kol i USA

Graf från: Amerikanska energimyndigheten, EIA, 17 aug 2016

Vad som hänt är att andelen kol för elproduktion minskat stadigt sedan 2005 i USA vilket primärt har ersatts av naturgas. Även om förbränning av metangas/naturgas är 82 % mindre koldioxid-intensiv än kolet låg naturgaskonsumtionen i USA 81 % högre än kolkonsumtionen i USA 2015. 

Trots att USA sitter på världens enskilt största kolresever har landets produktion fallit med 22 % senaste tio åren, 2005-2015, i takt med att gruvor lagts ner och ersatts med naturgas. Den inhemska konsumtionen har minskat med hela 32 % över samma period. Resultatet har blivit att USA nu bara står för 11, 9 % av världens kolproduktion att jämföra med Kina som står för 47 % (siffror över detta kan räknas fram från BP Statistical reciew 2016). 

Men övergången till naturgas är långt ifrån miljövänlig, tvärtom. Men trots motståndet mot fracking-utvinningen på grund av alla de ekonomiska och miljö/hälsomässiga skador det förorsakar (se tidigare inlägg under "skifferbubblan") har det inte fått så mycket utrymme i presidentvalskampanjen. 

Istället har Hillary Clinton och Donald Trump snarare indirekt debattaterat frågan och då gällande vilket självbestämmande som ska gälla på federal respektive lokal nivå för fracking av olja och gas. Om detta kan vi läsa i en läsvärd artikel i Financial Sense (ursprunglig artikel the Oilprice)

Här har Trump sänt osäkra signaler till amerikanska och internationella olje- och gasbolag verkande i USA med uttalanden som fokuserat på nationalism och lokalt självbestämmande, hur och var olje och gasbolag får utvinna olja har tolkats som en fråga för markägarna.  Detta har gjort att olje- och gasindustrin i USA för ovanlighetens gett sitt stöd till Clinton. Fossilindustrin i landet anser dessutom precis som ledande chefer USA:s underrättelsetjänster, att Trump är olämplig att leda landet.

I  augusti skrev en lång rad tidigare hög chefer (personer som stödjer antingen demokraterna eller republikanerna) kopplade till amerikanska underättelseverksamheter och rådgivare för nationell säkerhet i landet, ett öppet brev i The New York Times där det bland annat står följande: 

"...När det kommer till hanteringen av utrikespolitiken är Trump inte kvalificerad som president eller överbefälhavare. Faktum är att vi är övertygade om han skulle vara en farlig president och riskera landets nationella säkerhet och välmående. 

Framförallt saknar Mr. Trump karaktär, värderingar och erfarenhet för att bli president.
Han försvagar USA: moraliska ledarskap som det ledandet landet i den fria världen. Han tycks sakna grundläggande kunskap och tro på den amerikanska konstitutionen, amerikanska lagar och institutioner, inklusive religiös tolerans, pressfrihet och ett oberoende rättsystem."

Vad vi känner till har en sådan här djup kritik från amerikanska underrättelsekåren aldrig tidigare riktats mot en presidentkandidat.

Men att framföra naturgas och fracking av skiffergas som miljövänlig, oavsett läger, är förstås ett sätt att skapa legitimitet för att USA:s olje och gas-industri ska kunna fortsätta att investera i frackingutvinning av olja och gas, huvudskälet till att landets ekonomi kan minska sina kostnader för importerad energi. Något som blivit nödvändigt i takt med att USA:s konventionella oljeproduktion faller och måste ersättas med okonventionell såsom skifferolja och skiffergas.

Importerad olja och gas är ett av USA:s största importkostnader eller med andra ord; egen energiutviningen/energitillgångar är ett av de viktigaste smörjmedel för landets tillväxt vid sidan om Federal Reserves stödköp av amerikanska statspapper och rekordlåga ränta.

Men tillväxt i alla former vare sig ändliga resurser som olja och naturgas eller skapandet av pengar är som bekant en fysisk omöjlighet i längden och begränsar även manöverutrymmet för övriga delar av ekonomin som alla blir beroende av samma energikälla istället för att utveckla hållbara alternativ (ja, pengar kan förvisso skapas digitalt i oändliga tal, typ, men utan motsvarighet i tillgång på billig energi för att motivera mängden varor och tjänster i samhället spelar det mindre roll).

Läs gärna några av tidigare inlägg om myten om USA:s energioberoende.  

Iran, OPEC och det hoppande oljepriset

Mycket händer sannerligen nu men låt oss vända blickarna lite mot Iran. Många kanske gläds åt ett kraftigt fallande oljepris som på knappt 4 veckors tid fallit från 120 dollar/fatet till cirka 80 dollar/fatet (Brent Crude) och fått ner bensinpriset även vid svenska pumpar och för dess semesterkunder. Men som så ofta kan skenet bedra oss.

USA:s strategi mot Irans påstådda kärnvapenprogram är som bekant att frysa så mycket av Irans handel som möjligt genom att hota om sanktioner mot länder som handlar olja med Iran (Irans överlägset viktigaste inkomstkälla) och tillsammans med EU från den 1 juli införa ett handelsembargo med importförbud mot olja från Iran. 

Krigspropagandan och den ekonomiska isoleringspolitiken mot Iran har i viss mån börjat ge effekt. Det är bara att konstatera antalet oljesupertankers med destination Iran är det lägsta på 8 månader. Inte bara rederiernas nationella förpliktelser avgör utan i minst lika stor grad problemet att man inte kan försäkra transporterna efter EU:s embargo träder i kraft i juli. Irans råoljeexport ska enligt IEA även minskat från 2,5 miljoner fat/dag förra året till mellan 1,2 -1,8 miljoner fat/dag redan nu.          

Bloomberg skriver dock idag att USA ger 7 länder undantag och tillåtelse att fortsätta importera olja från Iran de närmaste 6 månaderna utan att USA bestraffar dem med sanktioner, enligt Hillary Clinton för att "de alla tydligt minskat volymen olja de köper från Iran". Dessa länder är: Indien, Turkiet, Sydafrika, Malaysia, Sri Lanka och Taiwan. Intressant nog ges alltså inget undantag till Kina.

Utrikestalespersonen för Kinas utrikesminister Liu Weimin, sa i ett uttalande igår att Kina importerar råolja från Iran baserat på sina ekonomiska behov och har sagt till USA att Kina agerar rättvist och inte bryter mot några regler eller mot någon av FN:s Säkerhetsråds resolutioner. Vi har tidigare betonat att USA sannolikt är oroad över att Kina och Indien kan tänkas handla olja mot guld eller i sina egna valutor och inte i amerikanska dollar, läs här för att förstå kopplingen. 

Samtidigt anklagar Iran andra OPEC -medlemmar som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Kuwait för att genom att överstiga sin produktionskvot och producera mer råolja än OPEC:s produktionstak på 30 miljoner fat råolja per dag bidra till att oljepriset sjunker kraftigt. Iran vill inte ha ett oljepris under 100 dollar/fatet och ogillar att OPEC nu (i april) producerade 31,6 miljoner fat/dag trots att mycket av Irans oljeproduktion redan bytts ut mot olja från andra oljeexportörer, man menar att det finns ett oljeöverflöd på marknaden nu dels pga överproduktion men även på grund av det ekonomiska läget i Europa och USA...   

OPEC håller ett årligt möte i Wien nästa vecka och Iran kommer då presentera sin förra oljeminister  Gholam Hosain Nozari som kandidat till högsta posten inom OPEC som måste lämna över i slutet av året. Kanske kan Iran öka sitt inflytande inom OPEC om man får posten men det återstår att se.  

Fallande oljepriser är ett tydligt tecken på att ekonomin går dåligt och återspeglar minskad konsumtion/efterfrågan på allt som kräver billig olja i vårt samhälle, vilket i praktiken är allt. Det finns dock en risk att missförstånd kring Peak Oil uppstår när oljepriset sjunker kraftigt, då minnet är mycket kort glömmer man de tidigare höga oljepriserna och "blåser faran över" för att höga oljepriser ska komma tillbaka. 

Framförallt glömmer/förstår man inte varför oljepriset stiger till så höga nivåer igen, så snabbt. Det är INTE I huvudsak för att ekonomin sätter fart igen och efterfrågan på råoljan ökar igen och driver upp priset. Detta spelar roll temporärt givetvis men vad problemet bottnar i att produktionen och därmed utbudet av råolja på världsmarknaden i princip inte ökat sedan 2005. 

Detta har vi skrivit mycket om tidigare. Detta faktum tillsammans med en växande konsumtion av olja i de oljeproducerande länderna i Mellanöstern och en ökad efterfrågan av olja från Kina och Indien, gör att oljekakan i världen blir ett hett villebråd. En kaka som alltså sedan 2005 inte längre växer räcker inte till alla och den som betalar mest får störst bit-kom ihåg att Kina har störst plånbok! 

När väl kakan börjar minska (för att vi nått maximal produktionsnivå globalt-Peak Oil) blir priset ännu högre och utbudet ännu mindre tills ekonomin inte längre klarar oljepriset och går in i en ny recession och därmed tillfälligt tar ner oljepriset igen. Sannolikt kommer dock oljeprisets lägstanivå hela tiden höjas och medelprisnivån höjas (även om alltså nya rekordnivåer över 147dollar fatet inte behöver nås för att ekonomin ska gå in i djup recession som efter 2008).   

Iranfrågan är sannerligen komplex men med ett helhetsperspektiv där utgångspunkten är oljans avgörande roll i världsekonomin och politiken blir den mycket lättare att förstå!    

 
Döm själva!