Britterna skramlar fram ett superfartyg eller två, Kina bygger hundratals i bara farten

Det är ganska slående att det land som en gång dominerade haven med en överlägsen flotta idag knappt förmår patrullera sig egna vatten. Vi talar givetvis här om Storbritannien. DN rapporterade i förra veckan om hur Storbritannien i sommar ska inviga sitt nybyggda hangarfartyg (som vanligt) döpt efter landets drottning (HMS) "Queen Elizabeth".

Storbritannien har i dagsläget bara två opererande hangarfartyg och dessa används endast för helikoptrar. Kostnaderna för det skuldtyngda Storbritannien blev för mycket efter finanskrisens utbrott 2007/2008 då många politiker helt avfärdade några vidare planer på att landet skulle ha några egna hangarfartyg.

Men även ett land som får allt svårare att ha råd med den energiförsörjning som håller invånarna varma och de smarta telefonerna fungerande kan tydligen beställa miljardbyggen ändå. Det går ju alltid att låna från framtiden. Till saken hör förstås att Europas största försvarskoncern, BAE -Systems har sitt ursprung i bland annat British Aerospace och kan flytta en del av kostnaderna utomlands...Eller som en politiker skulle ha sagt: "för att bygget av hangarfartyget skapat 7000 arbetstillfällen i Storbritannien".

Att dessa arbeten är kortsiktiga glädjerop som sedan pluggas ur när fartygen är färdigbyggda är det få politiker som tycks bry sig om. Påminner om alla de numera nedlagda brittiska kolgruvorna... 
   
Ökad skuldsättning och arbetslöshet i den fossilekonomi vi snart måste lämna bakom oss, ses inte som något större bekymmer när politiker väljs kortsiktigt och därmed tänker kortsiktigt. Det blir ju först ett problem efter en mandatperiod eller två tänker säkert många beslutsfattare och då är man ju som bekant ansvarsfri...      
Hangarfartyget HMS Queen Elizabeth blir ett av två systerfartyg som tillsammans beräknas kosta  6,2 miljarder pund eller 66,7 miljarder kronor att färdigställa. Den beräknade kostnaden från början var 3,65 miljarder pund och slutpriset lär därför sannolikt stiga ytterligare.

Till 2018 hoppas den brittiska flottan kunna ha flygplan till HMS Queen Elizabeth men först 2020 kan de landa och starta från hangarfartyget. Sedan dröjer det ytterligare ett antal år innan britternas kommande flaggskepp kan användas "på riktigt".

Flygplanen av typen F-35 från USA, kommer kosta britterna minst 2,5 miljarder pund eller 26,9 miljarder kronor och alltså inte kunna användas på många år. Trots detta kommer britterna sannolikt vara stolta som få när champagnen klirrar mot den nya skutan (HMS Queen Elisabeth), den 4 juli i sommar.

Storbritanniens flotta är med andra ord en falnande lykta som klamrar sig fast vid en svajig mast. Men även den idag helt dominerande flottmakten, USA har tvingats skala ner på sin många flottstyrkor. Vi har tidigare bland annat rapporterat om hur USA tvingas skala ner sin hangarfartygsflotta, för att inte tala om den minst sagt komiska konflikten om landets främsta stridstank.

Vilket osökt för oss till Kina, den framväxande supermakten som på sikt kan utmana USA på haven. När vi nu tycks se en begynnande byggbubbla i Kina är det säkert de som tror att även Kina kommer tvingas lägga en del militära projekt i malpåse eller i "vänteläge". Det betvivlar vi starkt. Kinas militära förmåga, särskilt på havet tillhör den kinesiska ledningens högsta prioriteringar.

I National Defense Magazine kan vi läsa en omfattande artikel som går igenom Kinas enorma satsning på landets flotta. Flera amerikanska säkerhetsanalytiker ser det som naturligt att Kina vill stärka sin flotta och militära förmåga för att kunna skydda landets ekonomiska intressen idag men framförallt i framtiden.

Men den uppbyggnad som Kina nu ägnar sig åt sträcker sig långt utöver förmågan att kunna skydda den egna kustremsan och den sydostasiatiska sfären. Som vi skrivit om tidigare bygger Kina sannolikt vad som kallas en "bluewater navy". Flottor som precis som USA:s idag 10 opererande hangarfartygsflottor kan operera över hela jordklotet för att framförallt skydda landets tillgång till viktiga naturresurser som olja och landets matförsörjning.

En anekdot här, undrar hur det går för Kinas nyligen köpta 100.000 hektar odlingsmark i Ukraina framöver...

Kina har en lång väg att vandra vad det gäller kunnande och förmågor på hangarfartyg kontra USA men
många glömmer att tålamod är en dygd i Kina som man lever och planerar efter.

Hangarfartyg är dock inte allt i en flotta. Som vi rapporterat om tidigare kan Kina redan idag sänka amerikanska hangarfartyg både från distans och med sina modernaste attackubåtar. Enligt amerikanska militäranalytiker har Kina dessutom kärnvapenbestyckade ubåtar som kan sända interkontinentala ballistiska kärnvapenmissiler (minst 5500 km), från minst 4 av sina ubåtar.

Dessa missiler kan troligen vardera bära 12 klusterliknande kärnvapenmissiler med kapaciteten att slå ut större delen av USA (vardera missil med sprängkraften av 6 Hiroshimas). Varje missil kan således "dela sig själv" i 4 dvs totalt 48 st med individuella mål.

Kina serieproducerar just nu bland annat större krigsfartyg i helt nya fartygsklasser och moderniserar flottans utbildningsprogram.

Enligt National Defense Magazine beräknas den kinesiska flottan redan till 2015 ha bland annat:

57-62 dieseldrivna attackubåtar

6-8 atomdrivna attackubåtar

3-5 kärnvapenbestyckade ubåtar

Förtöjd kinesisk "kärnvapenubåt" (antas men inte givet) med 12 öppna luckor för internkontinentala ballistiska missiler (ICBM:s) 

1 hangarfartyg (om än en gröngöling mot de amerikanska), två egendesignade, inhemska är dock under konstruktion

28-32 Kryssare

Den nya kinesiska Lung II-klassen, ovan en robotkryssare

52-56 Fregatter

20-25 Korvetter

53-55 landssättnings -och transportfartyg

USA:s försvarsmakt ser mycket allvarligt på den kinesiska upprustningen vilket är huvudanledningen till att USA de närmaste åren flyttar militärt och politiskt fokus till Sydostasien och Stilla Havet.

Att tro att Kina inte är en långsiktig utmanare till USA på haven är naiivt och ett typiskt västerländskt perspektiv. En realist konstaterar att ingen supermakt varar för evigt och historiskt har framväxandet av en ny supermakt inneburit att den dominerande makten fått stå tillbaka eller gå i krig med den nya stridstuppen.

Låt oss hoppas att vi inte får ett resurskrig i jakten på fossilsmulor som inte förändrar det faktum att samtliga världens länder måste ställa om sina ekonomiska modeller efter naturens utbud, utan bara skulle innebära slöseri med mer dyrbar energi och tid.

Det nya Kina, den framtida Supermakten?

Är vi i början av ett kallt krig mellan Kina och USA? Ett krig som Kina med tålamod och detaljerat planerande kan vinna på bara ett sätt: Genom att vänta ut en ekonomisk kris som börjar i Europa, fortsätter i Japan och slutligen når USA.

Dessa och många andra högintressanta aspekter och frågor kopplade till ett nytt kallt krig, nu mellan USA och Kina, diskuterar Eric Townsend med Jim Puplava under ett MYCKET intressant radioprogram på Financial Sense. För mer om Eric Townsend läs tidigare inlägg. 

(Hoppa in 42 min och 58 sek i radioprogrammet där börjar Eric och Jim prata)

Kina bunkrar idag resurser såsom kol, olja, bensin, mat (köper även odlingsmark i främst Afrika och Sydamerika) och metaller som koppar och stål. Detta ses ur västerländska ögon, menar Eric Townsend, som ”knäppt ur ett ekonomiskt perspektiv”. Vi måste dock, fortsätter Townsend försöka bortse från vår västerländska syn på Kina genom att ständigt se igenom våra europeiska historieglasögon. Européer tenderar att se på historien över de 2-300 senaste åren och då ses mest Kina som ett stort land med många människor men med en minimal ekonomi. Först de senaste årtionden har Kina blivit en industrimakt.

Den kinesiska historiesynen är dock att Kina i mer än 4000 år bokstavligt talat varit centrum av världen. Kina betyder just ”Mittens Rike”. Kina ser sig som mitten av Universum. Det enda undantaget är den korta period i historien som industrialiseringen drog igång i Europa fram till nu. Kina ser sig som den rättmätige ekonomiska och geopolitiska -makten i världen och kommer återta denna plats som enda supermakt.

Enligt Townsends resonemang, baserat på en mängd fakta är det inte alls "knäppt" att Kina bunkrar resurser. Detta om man utgår från att det är en medveten långsiktig strategi från Kinas håll för att kunna härda ut en global ekonomisk kris som nu är i vardande och i ett sådant läge inte vara beroende av andra länder, främst väst (som i en ekonomisk kris inte kan leverera mat, råvaror osv till Kina och som dessutom kommer ha brist på det själva).

Det kan först låta högst spekulativt men om man väger ihop en mängd faktorer är det inte alls osannolikt att detta är precis vad som håller på att hända, eller snarare vad Kina planerar för. Vem som helst förstår att Kina aldrig skulle ge sig in i ett kärnvapenkrig med USA eftersom det, precis som under kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen skulle leda till, om inte ömsesidig förintelse, så åtminstone Kinas totala förintelse.

Men Kina behöver inte möta USA nu när USA är militärt och politiskt överlägset och inte med kärnvapen. Kina har tålamod och Townsend menar att Kina mycket väl kan vänta på att USA går ett liknande öde till mötes som Sovjet gjorde genom att leva över sina tillgångar med en stat som snart inte kan hantera sina utgifter och då snabbt förlorar sin supermaktposition. Detta maktskifte kan sannolikt ske inom de närmaste 10-20 åren säger Townsend. Först då kliver Kina in militärt och tar över supermaktpositionen och i det läget kan de bunkrade resurserna vara av avgörande betydelse för Kinas maktposition, ekonomiskt och militärt. 

Viktigast av allt är dock att inse att Kina redan idag har den militära kapaciteten: 

• att sänka hangarfartyg med sina specialbyggda attackubåtar 

• att snart kunna sänka hangarfartyg från land med en antihangarfartygsmissil som nu utvecklas 

• att skicka ballistiska kärnvapenmissiler från 4 ubåtar som vardera kan bära 12 klusterliknande kärnvapenmissiler med kapacitet att slå ut större delen av USA (vardera missil med sprängkraften av 6 Hiroshimas). Varje missil delas upp i 4 dvs. totalt 48 st med individuella mål.

• att snart skicka ballistiska kärnvapenmissiler ända från Kina.

 

Kinesiskt renoverat ryskt hangarfartyg. Källa: Naval Today

Kina har just nu ett hangarfartyg i drift och ett på gång och utvecklar just nu två helt nya kinesiska hangarfartyg. (USA har idag 11 hangarfartygsstyrkor). Syftet med att bygga hangarfartygsflottor kan bara vara en sak, kunna slå till militärt var som helst i världen och därmed bli militärt överlägset, precis som USA är idag. Man bygger inte hangarfartyg för att endast skydda sin kustremsa.  

Bevis på sin nya militära kapacitet visade Kina redan oktober 2006. Mitt under en gigantisk amerikansk militärövning på internationellt vatten där en amerikansk hangarfartygsflotta med minst 12 stridsfartyg skyddande ett hangarfartyg ingick, dök en kinesisk attackubåt upp på bara några kilometers torpedavstånd från det amerikanska hangarfartyget. Enligt Townsend en klassisk maktdemonstration från kinesisk sida som signalerade: ”Vi har kapaciteten att sänka era hangarfartyg och kan göra det om vi vill”.

Vad kan hindra denna utveckling? Självfallet kan Kinas ekonomi (i alla fall i teorin) implodera och därmed förlora sin kommande supermakt -status för att interna problem måste ”skötas” men inget tyder på detta nu, snarare tvärtom. Likt en skicklig dirigent hanterar Kina inflationen och den interna ekonomin och industrin. Om Kinas befolkning skulle ”demokratiseras” på västerländskt vis och därmed göra maktstyrningen i Kina mer delad och många intressen styra utvecklingen skulle knappast ett kallt krig utvecklas och Kinas styrka inte växa på samma sätt, några sådana tecken? Inte vad vi kan se.

Det är hemskt att krasst behöva konstatera att vi går mot en minst sagt tuff framtid där en global konflikt över resurser är möjlig men där det snarare blir Kina som ensam kommer ur en global ekonomisk kris kopplad till Peak Oil som ny ekonomisk och militär supermakt.

Varför rapporterar vi om detta? För att vi har något emot Kina, emot USA? Tar parti för någon part? Nej! Men som realister ser vi att vad Eric Townsend beskriver i högsta grad är möjligt, rent av troligt med utgångspunkt i de fakta och den utveckling vi nu ser utspela sig. Kom ihåg att varje gång en supermakt sett sig utmanad av en framväxande supermakt historiskt, har dessa gått i krig. Långt innan Japan gick i krig med USA under andra världskriget fanns det människor som sa att ett krig mellan Japan och USA skulle komma just för att Japan växte fram som en ekonomisk och militär rival till USA.

Kinesisk maktuppvisning utanför Kalifornien?
Under radioprogrammet nämner Townsend en annan händelse från 2010 utanför Kaliforniens kust som kan vara ytterligare en maktuppvisning från Kinas sida, om det är en kinesisk strategisk ubåt som skickar upp en ballistisk missil låter vi vara osagt. Men som Townsend säger, oavsett vad som skedde är det intressanta att Kina nu har den militära kapaciteten att göra just detta vilket förändrar det säkerhetspolitiska läget för USA.  

Lyssna på radioprogrammet och fundera själva!

För mer info om den aktuella händelseutvecklingen i Sydkinesiska havet och den ökade militariseringen i området, läs gärna The Oil Drums:
Tensions over Oil in the South China Sea