2016-05-24

"Den stora kondensatbluffen"-Världens konventionella oljeproduktion inte ökat sedan 2005

För ett par veckor sedan skrev vi om en vetenskaplig studie som visat att hälften av världens låttåtkomliga oljereserver sannolikt inte finns eller aldrig kommer kunna utvinnas av ekonomiska och tekniska skäl.

Johan fick idag ett nyhetsbrev via mail från Charlie Hall, författaren och forskaren bakom energibibeln Energy and the Wealth of Nations: Understanding the Biophysical Economy och personen bakom forskningen kring EROI (Energy Return on Energy Invested) eller nettoenergin för framtagningen av olika energikällor.

En nyhet som vi verkligen hajade till över var en analys av geologen och matematikern Jeffrey Brown. Jeffrey Brown som vi skrivit om flera gånger tidigare, är huvudpersonen bakom den så kallade exportlandmodellen som visar hur världens tillgängliga oljeexport krymper varje år. Detta till följd av att främst Kina och Indien lägger beslag på en allt större del av den oljeexport som minskar i volym varje år.

Oljexporterande länder som Saudiarabien och andra länder konsumerar allt mer av sin egen produktion vilket innebär mindre över till export. Parallellt minskar som bekant oljeproduktionen i en majoritet av världens oljefält.

Nu har Brown återigen tittat närmare på vad han kallar "Kondensatbluffen-handlar oljeöverskottet bara om olja?". Brown belyser ett problem som vi skrivit om flera gånger tidigare, att bland annat två av världens idag ledande statistikdatabaser, amerikanska energimyndigheten EIA och BP Statisicial Review of World Energy, definierar olja som en sammanslagning av allt möjligt som egentligen inte är råolja och tidigare inte räknades med.

Tex så räknar BP i statistik med vätskor från naturgas, okonventionell skifferolja och kanadensisk oljesand i den totala mängd olja som produceras i världen.  Amerikanska EIA har förvisso separat statistik för "råolja plus kondensat" vilket ligger närmast verkligheten för "råolja" men i den data som vanligen citeras är det total oljeproduktion som gäller och då ingår förutom BP:s statistik även flytande bränsle från kol och biobränsle.  

Men Brown menar att den statistik som kommer närmast verkligheten för världens konventionella oljeproduktion, EIA:s "råolja plus kondensat" är en bluff eller snarare mycket vilsledande.

Om Brown har rätt är det som amerikanska energimyndigheten EIA redovisar som en ökning med drygt 4 miljoner fat konventionell råolja sedan 2005, i själva verket bara kondensat. 

Kondensat, förklarar Brown, är lätta kolväten som kondenserar från gasform till flytande form när de lämnar oljresvoarer där det råder högt tryck och sedan kommer upp och ut ur oljebrunnen. Men kondensat från råolja är per definition inte råolja och de bör därför inte klumpas ihop.

Världens konventionella oljeproduktion har planat ut


Något som tyder på att Brown har rätt är att nettoimporten av råolja i USA ökade under december 2015 mot föregående år och Brown menar att den olja USA importerar troligen är ren råolja för att täcka upp för den stora mängd kondensat som landet numera tvingas producera från skifferoljan.

Brown frågar sig:

"Varför skulle raffinaderier fortsätta att importera stora, växande mängder av riktig råolja, om de inte var tvingade, när vi sett enorma lageruppbyggnader av amerikansk råolja plus kondensat?" 

Sannolikt, menar Brown, har amerikanska raffinaderier insett att de inte kan omvandla en blandning av råolja och kondensat på samma enkla och billiga sätt som ren råolja. Kondensatmängden har alltså vuxit i andel men råoljeproduktionen legat kvar på samma nivå.

Oljeindustrin definierar kolväten efter dess energitäthet i så kallad API -vikt. Kolväten under en API på 45 definieras som olja medan API på mellan 45 och 75 definieras som kondensat.

Att det inte råder något tvivel om skillnaden mellan råolja och kondensat kan vi även se på prissättningen av olja. Den olja som prissätts på världsmarknaden sätter ett värde på råoljan för sig och där ingår varken kondensat, vätskor från naturgas, biobränslen eller något annat.

Brown menar att de kraftigt stigande oljepriset fram till 2014 till stor kan förklaras med en stagnerande konventionell oljeproduktion parallellt med en stigande efterfrågan. Efter 2014 då? Ja, det kan ni läsa om i föregående inlägg.

Har Brown rätt att cirka 4 miljoner fat olja per dag ska dras bort från världens konventionella oljeproduktion och från den statistik som redovisar alla möjliga vätskor som inte är råolja, innebär det inte bara att världens konventionella oljetopp sannolikt redan är nådd. Det innebär också att världens totala oljeproduktion, med den mest raffinerade statistiksammanställning av EIA (avsiktlig formulering) ska minskas med lika mycket och därför hamnar på 89 miljoner fat per dag istället för 93.

Räknar vi på BP:s statistik hamnar den på 84,6  miljoner fat per dag istället för 88,6. Framförallt framstår ökningen enligt BP inte så stor längre, från 82 miljoner fat per dag år 2005. På samma sätt kommer EIA:s ökning från samma år i ett nytt ljus och har då bara ökat från 84,5 till 89.

Hur man än räknar på oljeproduktionen ska vi inte vänta oss någon ökning av konventionell billig olja framöver, snarare tvärtom. Tidskriften Oil and Gas Journal skrev igår:

"Mängden nya upptäckter av konventionell olja 2015 hamnade på bara 2,8 miljarder fat olja, vilket är en rekordlåg nivå sedan upptäckningstakten av olja och gas drog igång efter andra världskriget".

Senaste statistiken (från BP Statistical review of World Energy 2015 och EIA) ger då att eftersom världen konsumerar cirka 78 miljoner fat konventionell olja per dag innebär det att världen upptäckte knappt 36 dagars konsumtion av konventionell olja år 2015!

Gapet mellan konsumtionen och upptäckten av den billiga konventionella oljan växer med andra ord, vilket tvingar oljebolagen att ge sig efter de högt hängt frukterna som den amerikanska skifferoljan och den kanadensiska oljesanden. Att ersätta billig energi med dyr energi är inte ett recept för ekonomisk tillväxt utan ett drivande incitament för att ställa om vårt fossila energiberoende medan vi ännu har energi och tid. Kretsloppsbygge framför tillväxt, med icke ändliga resurser istället för ändliga, blir då en nödvändighet inte en valmöjlighet.

Att världens viktigaste oljeproduktion, den konventionella nått en platå och sannolikt kommer börja minska inom några år tyder allt på nu. Fenomenet Peak Oil eller oljetoppen som Marion King Hubberts varnade för i sina geologiska och matematiska beräkningar redan 1946 får vi anledning att återkomma till senare i veckan när Johan recenserar "The Oracle of Oil", en nysläppt biografi av journalisten Mason Inman.

En historia med många lärdomar och avslöjanden som lär intressera många långt utanför oljeindustrin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.