Bina flyttar in i topplistekupan på Gotland

I början av juli monterade Johan tillsammans med en god vän en topplistekupa på en gård på Gotland. Under samma period rapporterade Johan från ett antal seminarier under Almedalsveckan.

Nu har Johan återvänt till Gotland och bina har flyttat in. I videon nedan får ni se hur det nya samhället artar sig. Bland annat får ni se drottningen och ett antal yngelramar fulla med bin. Det ser alltså ut som Johans tre kupor i Dalarna samt topplistekupan på Gotland är väl rustade inför vintern (många bin, friska drottningar). Nu återstår bara varoabehandling, vinterfodring samt slutskattning i Dalarna...Sen får bina sköta sig själva i några månader.

För fler inlägg och videos om bina, navigera hit.
 

Gå eller rulla fram på en platta?

En ung japansk ingenjör tror sig ha funnit ett billigare och mer praktiskt alternativ till Segwayen som kan bli revolutionerande. Detta rapporterar Interesting Engineering.

När Kunaiko Saito gick sin masterutbildning i elmotorssystem fick han idéen om en laptop-liknande platta på hjul som skulle kunna användas att ta sig fram på. Tanken var att göra något som var lätt att bära med sig. Prylen kallas "WalkCar och bakom den står Saito och hans team på det nystartade företaget Cocoa motors.

WalkCar mojängen finns i två versioner, en på cirka 2 kilo för inomhusbruk och en på 3 kilo för utomhusbruk. Den är tillverkad i aluminium, klarar en vikt på upp till 120 kilo och har en topphastighet på 10 km i timmen som den klarar att hålla i upp till 12 kilometer innan den måste laddas i tre timmar för att vara redo för samma tur igen.  

När du ställer dig på WalkCar-makapären  börjar den rulla automatiskt. Att döma av presentations videon kan man även använda den för att köra relativt tunga grejor framför sig.  Kan tänka mig att den går hem bland i storstädernas betongmiljöer både för ungdomar och pensionärer. Givetvis inget för skogsvägar eller minsta lilla hinder men...  för ett pris på runt 7000 kronor är det nog rätt många som kommer kunna köpa den.

Under hösten kan WalkCar-möjängen reserveras. Återstår att se hur det slår när de första leveranserna rullar iväg till våren.    

Se videon och fundera själva.

Boksignering vid Sigtuna litteraturfestival på lördag

På lördag och söndag kommer vi delta i Sigtuna Litteraturfestival med vår bok Olja för blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet som släpptes i slutet av mars. Vi kommer att ha ett författarbord utanför Sigtuna bokhandel där vi båda (Johan Landgren och Roberth Hansson) kommer signera och sälja böcker. Vill ni träffa oss båda är det lördagen som gäller, på söndag finns dock Johan på plats för signering. Både Johan och Roberth är uppvuxna i Sigtuna Kommun men Johan bor numera i Dalarna.

Olja för blåbär har fått många fina kommentarer och recensioner av bland andra Johan Kuylenstierna -chef Stockholm Environment Institute (SEI), Lars Wilderäng/Cornucopia-författare till storsäljande Stjärnklart, Pär Holmgren, Birger Schlaug, Karolina Palutko Macéus-författare till "Jag äger Carnegie" mfl, läs mer här. Ett smakprov ur boken finner ni här. Boken är illustrerad av Anna Westin som bland annat gjorde illustrationerna till Sveriges Radios julkalender i julas.

Den som inte kan ta sig till Sigtuna i helgen får en ny chans den 24-27 september då vi deltar i stora bokmässan i Göteborg med bland annat ett eget seminarie där Staffan Dopping intervjuar oss om boken på Internationella torgets stora scen. Vi kommer även ha egen monter på plats.

Under hösten kommer vi hålla ett antal föredrag innan Johan åker till Silicon Valley, Kalifornien i slutet av oktober för att delta i energikonferensen Podcarcity 9 dit han blivit inbjuden. Johan kommer förutom rapportering och filmande från konferensen även bjuda på en del överraskningar från Kalifornien som kommer hamna på youtube-kanalen och bloggen.

Programmet för Sigtuna Litteraturfestival finner ni här, kanske ses vi där på lördag eller söndag!    

USA förbereder export av råolja till Mexiko men inte på grund av överflöd

För en dryg vecka sedan rapporterade vi om att en kommitté i den amerikanska senaten har röstat för ett förslag om att upphäva exportförbudet av amerikansk råolja. Kommittén med den republikanska senatorn Lisa Murkowski i spetsen hoppas få med sig en majoritet av senaten och representanthuset på förslaget för att kunna upphäva det exportförbud som infördes efter oljekrisen 1973-74.

Nu rapporterar UPI att amerikanska Handelsdepartementet, The US Department of Commerce igår meddelat kongressen att man avser godkänna kontrakt för export av råolja till Mexiko. Detta enligt källor till The Wall Street Journal.

Enligt amerikanska Handelsdepartementet kräver beslutet inte någon lagändring då handel mellan Mexiko och USA tillåter handel "från fall till fall". Det nationella exportförbudet av råolja gäller dock ännu för andra länder än Mexiko (Kanada är ju nettoexportör och är troligen inte aktuellt ännu då de snarare exporterar sin oljeasand/tjärsand -olja till USA).

Mexiko nådde sina nationella oljetopp (peak) 2004 och har de senaste 10 åren minskat sin årliga produktion med cirka 27 % (BP statistical review 2015) . 2004 producerade landet med de stora hattarna 3,8 miljoner fat per dag medan det 2014 producerade strax under 2,8 miljoner fat per dag.
Under samma period har Mexikos oljekonsumtion i princip varit oförändrad trots ökad fattigdom bland stora delar befolkningen. Totalt antal invånare har helt enkelt blivit fler. Under samma period har nämligen Mexikos befolkning vuxit från 109 miljoner till cirka 123,8 en ökning med 13,5 %.
2004 konsumerade landet 1,98 miljoner fat olja per dag medan det 2014 låg på 1,94 miljoner.        

Att USA:s Handelsdepartement så enkelt kan lätta på ett över 40 år långt exportförbud är anmärkningsvärt men inte så konstigt i rådande läge. Amerikanska oljebolag dras med enorma utvinningskostnader och ett halverat oljepris på bara ett drygt år. Vad det rör sig om är inte export av ett överflöd av olja i USA utan ett handelsutbyte av olja mot olja. USA exporterar lättare råolja till Mexico som i sin tur exporterar mexikansk tyngre råolja till USA. USA har en betydligt större raffineringskapacitet att hantera olika typer av råolja men troligen är det här snarare ett sätt att bygga starkare relationer mellan länderna samtidigt som amerikanska staten kan motivera fortsatt stöd till en amerikansk skifferindustri som just nu går på knäna.

Det är förstås även mycket valfläsk över det hela. Läser man nyheten lite snabbt och inte känner till att USA trots allt importerar 5,4 miljoner fat per dag och alltså är långt ifrån en nettoexportör för att inte tala om energioberoende- ja då låter det ju som att USA;s skifferboom är något besående. För att sätta in er i detta -läs gärna tidigare inlägg om USA:s skifferbubbla under fliken ovan.

Trevlig lördag!

Besök till en riktig fossilskatt på Gotland

Strax sydost om Hemse på Gotland finns en levande skatt som få känner till. Sedan cirka 1945 har nämligen två bröder samlat fossilfynd och snäckor från hela Sverige men även från många andra delar av världen.

Johan befinner sig just nu på Gotland för att hälsa på släktingar och vänner. Igår gav han och en god vän sig iväg mot Sudret (södra Gotland) för en liten utflykt. Ett av av målen var ett besök till Hemse fossilmuseum. Det var inte helt lätt att hitta dit. Hemse är förvisso inte så stort men skylten in till gården var ju nästan en fossil i sig...

Väl på gården möttes de av två äldre herrar och undrade om de verkligen kommit rätt. "Ursäkta finns det ett fossilmuseum här?", frågade Johan.

Den ena mannen som stod upp och stödde sig mot en gammal avhuggen hockeyklubba till käpp tittade med en klurig blick och svarade "Det kan det vara".  Detta visade sig vara en av bröderna Ahlin, närmare bestämt Per-Olov Ahlin. Tillsammans med sin bror Bertil Ahlin och en pigg slätstruken vacker svart katt leddes Johan mot ett litet hus. Till vänster passerade de boningshuset och en veranda där Marianne Ahlin, Bertils fru välkomnar Johan och sin vän.

Väl inne i museet möts man av väggar fulla med fossil från golv till tak och ett mattinklätt golv bestående av bland annat orientaliska mattor. En hemtrevlig känsla infinner sig genast som förstärks av bröderna Ahlins trevliga sällskap och de många historierna om tingens bakgrund.

Fossil "från A till Ö" har alla sina bestämda platser och samlingen är noga indexerad och dokumenterad. Inte så märkligt att flera svenska muséer har fossilfynd som dessa herrar erbjudit i utbyte mot andra fossilfynd.

För likt ett nätverk för motorcykelbyggare som byter till sig delar med varandra har bröderna Ahlin bytt till sig fossil och snäckor med personer från till synes hela världen.

Bertil fossilmannen! 

Bertil Ahlin berättar ödmjukt för oss okunniga besökare om sina favoriter och varför det är så lätt att blanda ihop fossil av snäckor med dinosaurieliknande djur som lätt föreställer klor och liknande.

Nej, "klon" till vänster är ingen klo från en jättedinosaurie men kan vara en snäcka som bytt skal många gånger.

Ett av många ytor som är täckta med fossil, säregna stenar i alla dess former mm, mm.

Det stora runda stenen med gula fläckar kan vara av särskilt intresse för många av bloggens läsare. Det är nämligen en orsten från Närke. Bertil berättade att under 1940-talet användes orsten från alunskiffer för att framställa bränsle vid det statliga alunskifferverket i Kvarntorp. Orsten innehåller olja eller kol (bitumen) och var sannolikt ett försök att minska oljeberoendet från utlandet. Något som aktualiserades särskilt under bränsleransoneringen som rådde i Sverige andra världskriget.

Per-Olov -fossilguiden

Outtröttlig Per-Olov följer med överallt och vrider och vänder på fossil, stenar, tänder och snäckor och förklarar vad det vi för stunden fäster blicken vid är och karakteriseras av. Här och där smygs det in intresseväckande anekdoter.

   Eftersom Johan berättade att han bor i Dalarna plockade Per-Olov fram den här porfyren, en rödaktig bergart som kan anta många färger och är mycket hård. Här i röd/rosa färg. Porfyr finns i många varianter i Dalarna och användes mycket i början av 1800-talet i Älvdalen som material till konstföremål som vaser och pelare. Idag förekommer ett fåtal porfyrsliperier i Älvdalen.

Här var det snäckor...

Här en riktig mammuttand funnen i södra Sverige (Skåne om Johan minns rätt).

Kopia av en tand från en T-Rex (Tyrannosaurus Rex). Coolare än Spielbergs Jurassic Park!

Bertils fossiljakt finns dokumenterad av bland andra Gotlands Allehanda

Till skillnad mot den fossila olja som vissa dåligt pålästa journalister och "experter" hävdar finns i stora kvantiteter på och utanför Gotland är bröderna Ahlins fossilskatt på riktigt!

Så ska ni till Gotland i sommar är detta fossilmuseum verkligen ett måste. Kontaktar man bröderna i förväg under höst, vinter eller vår kan man eventuellt få möjlighet att titta förbi och få en guidning då också. Det är inte säkert hur länge bröderna håller på så passa på medan det går!

Avslutningsvis ett riktigt konstverk signerat Marianne Ahlin (Bertils fru). Visar tydligt hur det kan se ut när Bertil är på jakt efter fossilfynd...

 

Förhindrar satsning på sol och vind -gör Australien som Spanien och Sverige?

Vi har tidigare skrivit om hur spanska regeringen skrämt bort spanska medborgare från att satsa på sol och vind genom att med ett lagförslag hota hushåll och företag med en hög skatt per konsumerad kilowatt-timme, oavsett om den produceras från egna solpaneler eller vindsnurror.

Det tål att upprepas, att trots lagförslaget inte har blivit lag ändå haft en enorm genomslagskraft i Spanien. Antalet installerade solcellspaneler är tillbaka på samma nivå som de var i början av 2000-talet. En liknande skrämseltaktik lades nyligen fram av den svenska regeringen som innebär att:  

Solenergianläggningar med en installerad effekt på 144 kw samt vindkraft- och vågkraftsanläggningar med en effekt 80 kw eller mer ska betala 30 öre i skatt per kWh. Det är precis som i Spanien bara ett förslag men om det går igenom ska det börja gälla den 1 juli 2016.

Förslaget har effekten att många svenska företag inte kommer våga satsa på sol och vind. Även vanliga hushålla kommer skrämmas från att våga satsa på egenproducerad el trots att de till en början inte omfattas av energiskatten då lagförslaget inte omfattar sol- och vindanläggningar som bara täcker husbehovet.

Det kommer troligen en dag då vi med teknik liknande de organiska batterier som är under utveckling vid Harvards Universitet kommer kunna behärska fotosyntesen med teknik. Ännu är vi långt ifrån ett samhälle som kan vila helt på förnyelsebara energikällor men en viktig del som gör att denna omställning går så långsamt är att stora elleverantörer inte vill göra konsumenter till både producenter och konsumenter av sin egen el.

Samtidigt vill rådande elproducenter inte tappa den kontroll över elmarknaden de har idag genom sin tillgång till fossila energikällor. Kanske är det inte då inte så konstigt att vi lever i en värld där det fossila energiberoendet ännu har ett fast grepp om de ekonomiska tillväxthjulen.

Men även om Spanien Sverige är tydliga exempel på hur satsning på förnyelsebart motarbetas av såväl politiker som av energiindustrin finns det rent av värre exempel. Om vi nu håller oss till västvärlden, sticker Australien verkligen ut här.

Tyska Deutsche Welle rapporterar att sedan den konservativa koalitionsregeringen ledd av Tony Abott tog över i Australien 2013 har det verkligen gått undan men åt helt fel håll. Till att börja med har Australien som enda land i världen först röstat igenom en koldioxidskatt i parlamentet för att sedan ta bort den. Naturligtvis har man likt Kanada sedan övergett sina tidigare utsläppsmål för att gynna inhemsk fossilindustri.  I Australien rör det sig förstås om landets viktigaste exportvara, kolet som är koldioxidboven nummer ett. Men Australiens sittande regering har gått mycket längre än så.

Med en kolindustri i kris där framtida kalkyler för ökad export till landets viktigaste kolkund Kina nu inte längre kan räknas med, har regeringen tagit till synes desperata åtgärder. Kina som i sin senaste partikongress deklarerat att man ska minska sin kolkonsumtion med 160 miljoner ton eller med 8 % mot 2014 års konsumtion de närmaste fem åren.

Abotts regering har i praktiken monterat ner Clean Energy Finance Corporation, en statligt ägd organisation som gav statligt stöd åt förnyelsebara projekt. Vind och solcellsstöd har sedan juli år förbjudits stöd efter order av Abbots regering.

Sedan tidigare har vi kunnat konstatera att australienska elleverantörer effektivt håller borta konsumenter från att våga satsa på egen sol eller vindel genom chockhöjningar av elavgiften om man kopplar på sina solceller på elnätet. I Queensland, den australienska delstat med flest installerade solenergianläggningar har ett elbolag höjt den dagliga elavgiften med 1142 procent vilket givetvis håller bort konsumenter från att sätta upp egna anläggningar.      

Australiens regering har dessutom precis som de svenska regeringarna (inklusive sittande) mist sagt bristande insikter om behovet av bördig åkermark för att säkra landets framtida livsmedelsförsörjning och krisberedskap. I bostadsbubblans moderna Mecka (Sverige) överlåts landets mest bördig åkermark till nya bostäder, i Australien överlåts det till nya kolgruvor. 360 km nordväst om Sydney har regeringen nämligen godkänt ett jätteprojekt på 1,1 miljard euro för öppen kolbrytning på vad som beskrivs som Australiens mest bördiga jordbruksmark, Liverpool Plains.

En jordbrukare som brukat marken i området i över 170 år säger till Deusche Welle:

"Jag tycker det är otroligt kortsiktigt...jag tycker det är en av de största illdåd en regering kan göra mot sin nation- att förstöra den finaste jordbruksmark vi har" 

Hoppet står till de över en miljon hushåll i Australien som redan kopplat in sina egna solceller på elnätet och den opinion som visar att över 50 % av landets befolkning anser att förnyelsebart bör prioriteras. Med ny batteriteknik för hushåll likt Teslas Powerwalls och Powerpacks och nya konsumtionsvanor kan det även bli möjligt för många hushåll att gå helt offgrid.

För mer om de utmaningar vi för står inför med omställningen av den fossila tillväxtekonomin
och de energimöjligheter som finns att tex gå offgrid i Sverige, läs gärna vår bok Olja för blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet. Recensioner och kommenterar till boken finner ni under fliken ovan.

Boken finns att köpa via förlaget, nätbokhandlar som Adlibris, Bokus och CDON och i en välsorterad bokhandel. Signerade exemplar kan även beställas direkt av oss.

Australiens flagga

Flaggan från wikipedia commons, publika rättigheter

Bygga en stålbro med 3D-skrivare?

Att 3D-skrivare är på stark frammarsch råder det inget tvivel om. Som vi skrivit om tidigare 
används stora som små 3D-skrivare för att tillverka bland annat hemmagjorda proteser, mänskliga öron, fungerande vapen, leksaker och konst.

Boeing, världens största flygplanstillverkare använder egna 3D-skrivare för att tillverka specialdelar till flygplanen i metall och rymdbolaget SpaceX som tagit över NASA:s leveranser av materialtransporter till den internationella rymdstationen ISS, använder 3D-skrivare för tillverkningen av motorerna till den kapsel som är tänkt att ta astronauter till ISS 2017. Det finns förstås många fler exempel.

Nu har startup -företaget MX3D i Holland utvecklat vad de menar är en revolutionerande teknik för 3D-skrivare. 2014 kom MX3D med uppfinning i form av ett 3D-skrivarverktyg för robotar med sex axlar som de hävdar är billig. Det revolutionerade steget, menar företaget är att de nu har lyckats utrusta en industrirobot från ABB robotics med en svets och en anpassad mjukvara för att styra processen. Med roboten, verktyget och mjukvaran tänker företaget bygga en bro på plats i Amsterdam för att visa potentialen för denna nya teknik.  

Med tekniken ska alla möjliga material kunna hanteras, inte bara metall, sättas ihop på plats och konstruktionen ska kunna ta i princip vilken form som helst.

Bakom MX3D ligger framförallt mycket forskning av Joris Maarman Lab och Institute for Advanced Archtechture of Catalonia.

Det återstår att se om de lyckas med bron men kan större föremål och konstruktioner byggas utanför labbet, snabbt och effektivt lär vi få se mer av den här och liknande tekniker framöver. Frågan blir förstås vad det innebär för de arbetstillfällen som idag utgör alla mellanhänder och tillverkningsindustrin som sätter ihop prylarna idag. På bara några år har tex tillverkningsindustrin i USA exploderat och många företag har flyttat tillbaka till landet för att tillverkningen med robotar nu ofta kan ske billigare på hemmaplan med avancerade robotar som ersätter mänskliga arbetare.

En effektiv robot i miljonklassen är numera ofta mer kostnadseffektiv än många skickliga, relativt lågavlönade fabriksarbetare i Kina tex. Risken med denna utveckling är att produktionen centraliseras ytterligare på bekostnad av mångfalden och människors möjlighet att påverka vad som produceras.
Stora multinationella företag köper nämligen oftast upp startups och med dem patenten till tekniken.  
Den yttersta nersidan är förstås om utvecklingen av artificiell fortsätter ohejdat. Används 3D-skrivare i bred skala och med hållbara material där informationsutbyte på Internet utnyttjas av många kan det dock finnas vettiga användningsområden som tex inom sjukvård.  

Kika gärna på videon nedan och fundera själva.

MX3D:s projekt: Bygga en bro i Amsterdam med "en 3D-skrivare"
 

Drömmen om fri amerikansk råolje-export vilar på bräcklig grund

En kommitté i den amerikanska senaten har röstat för ett förslag om att upphäva exportförbudet av amerikansk råolja. Kommittén ledd av den republikanska senatorn Lisa Murkowski hoppas nu få med sig en majoritet av senaten och representanthuset på förslaget för att kunna upphäva det exportförbud som infördes efter oljekrisen 1973-74.

De arabiska länderna inom OPEC inledde ett olje-embargo mot USA drygt tre år efter att landet nått sin maximala produktion av konventionell olja 1970. För USA som sedan 1949 gjort sig allt mer beroende av importerad olja från Mellanöstern slog därför embargot hårt. Embargot ledde till flera månaders brist på flytande bränslen i USA och ransonering på bensin och diesel infördes. Mer om oljekrisen kan ni läsa i Johans artikel på resilience.org och masteruppsatsen om USA:s oljeberoende och erfarenheter från oljekrisen 1967 och 1973-74.  

I ett tidigare inlägg citerade vi den högt respekterade amerikanska energikonsulten och geologen Arthur Berman angående de upprepade försöken de senaste åren att upphäva USA:s exportförbud av råolja:

"Att exportera råolja och naturgas från USA är bland de dummaste energiidéer någonsin. Att exportera gas är dumt, att exportera olja är ännu dummare".

Berman är inte ensam om att tycka detta. De flesta geologer och energianalytiker av rang menar att det vore rent vansinne att åter börja tillåta fri export av amerikansk råolja. Varför då?

Låt oss börja med att titta på hur det ser ut. I nedanstående graf som baseras på senaste amerikanska energimyndighetens EIA:s data, har vi jämfört landets import av råolja samt färdiga oljeprodukter (tex bensin, diesel och flygfotogen) med hur mycket som importeras. Vi har även lagt in en separat kurva (i svart) som visar andelen exporterad råolja som sker idag (små mängder råolja från kondensat är tillåten för export).

  USA:s export VS import av råolja och oljeprodukter

Data från EIA "Weekly imports and exports"

Som ni ser har USA fortfarande ett stort oljeimportbehov och importerade så sent som i maj 5,4 miljoner fat per dag i form av råolja och färdiga bränslen. Att USA skulle bli nettoexportör av energi till 2040 är helt orealistiskt då detta vilar på ett antagande om ökad produktion av skifferolja och skiffergas bortom 2020. Något som ledande geologer och energikonsulter som David Hughes och Steve Andrews visat är allt annat än sannolikt.

Som vi skrivit om tidigare lämnar EIA:s prognoser för USA:s framtida energibehov många frågetecken efter sig. Istället kan vi vänta oss en nedgång i USA:s oljeproduktion, som tar fart när skifferoljeprodukion troligen börjar minska 2019-2020.

För amerikanska oljebolag finns det starka intressen för att exportera råolja från USA då det möjliggör försäljning av olja till världsmarknadspriset Brent som ligger högre än det Nordamerikanska priset WTI. Skillnaden är i skrivande stund hela 5 dollar per fat, Brent står i drygt 52 dollar per fat medan WTI ligger på drygt 47 dollar. Varje dollar räknas, särskilt med ett mer än halverat oljepris sedan drygt ett år tillbaka som får många amerikanska oljebolag att gå på knäna.

Från politiskt håll framhävs att ett hävande av exportförbudet skulle skapa fler arbetstillfällen i USA och öka de energisäkerhetspolitiska intressena utomlands. Nya och gamla energipolitiska band skulle kunna upprättas om USA åter kunde börja exportera råolja sägs det. Naturligtvis är det även en hel del valfläsk för republikanerna att gå till höstens president- och kongressval med löften om att häva exportförbudet om man vinner båda dessa val. De flesta amerikaner vet helt enkelt inte hur energiberoendet ser ut och vad ett hävande av exportförbudet innebär.

Det finns nämligen många skäl för amerikanerna att ifrågasätta förslaget. Ökad oljeexport innebär ökad import av olja från andra länder samtidigt som en ökad efterfrågan från andra länder kan tömma de amerikanska reserverna snabbare oavsett om USA:s inhemska fortsätter att minska.

Ur ett energisäkerhetsperspektiv bör USA precis som Norge spara så mycket av olja som möjligt för framtiden. Allra helst låta så mycket som möjligt stanna i backen för att minska effekterna på klimatet som visar oroande tecken på att förändras mycket snabbare än klimatforskarna tidigare trott.

Främsta ekonomiska skälet att förkasta förslaget är dock att en export av råolja bara hade varit motiverat om det fanns en långsiktigt ökande produktion att vänta i USA men som vi nämnt ovan kommer skifferoljeproduktionen sannolikt att börja minska redan om några år. Genom en eventuell fri export av råolja spär man därför på en redan pågående Klondykehysteri av enorm proportioner där hela städer i delstater som North Dakota och Texas bygger upp hela sina ekonomi kring löften om en växande oljeindustri som ska försörja hela ekonomin på arbetstillfällen och ge ett växande välstånd.

För att krama ur de sista skifferdropparna på amerikansk mark krävs dessutom en fortsatt enorm utbyggnad av skifferbrunnar vilket riskerar leda till ökad förekomst av jordbävningar, förorenat grundvatten och försämrad hälsa för boende i områden där utvinningen sker. Se tidigare inlägg om skifferbubblan här.

Om man nu tror att skifferbubblan i USA kan förlängas genom skapandet av nya skifferbubblor i övriga delar av världen bör man se följande video av den amerikanska investeraren Eric Townsend.

USA är inte energioberoende om kommer inte bli det inom överskådlig framtid. Landet tjänar därför inte som ett exempel på en framtid där oljan flödar billigt och i rikliga volymer. Det är och förblir en begränsad resurs vi ska vara sparsamma med, av ekonomiska såväl som miljömässiga skäl.

Resurs och tid bör istället läggas på att minska vårt beroende av fossila bränslen genom att ställa om vår ekonomi och vårt transportsystem till att i första hand fungera lokalt, regional och nationellt. När saker och ting blir för stort, tenderar det att paja.