Johan mfl. har nu fått en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet med anledning av att Sverige nu ska bygga upp ett nytt total- och civilförsvar. En högaktuell fråga då Försvarsberedningen lägger fram sitt förslag om ett nytt total- och civilsförsvar imorgon där ett samarbete med Finland och Norge väntas bli en viktig del. Frågan om ökad krisberedskap i Sverige såväl militärt som civilt har inte varit mer angelägen och aktuell på flera årtionden. Nu plötsligt lyfts frågan i var och varannan mediakanal...
Artikeln är skriven i samarbete med bland andra Eva Gustavsson som Johan skrev två debattartiklar med i somras, om hotet mot bina och vår pollinatörer -en av dessa publicerades i SvD och en i Dagens Samhälle. Övriga undertecknare i dagens debattartikel är Martin Hedberg (metereolog, författare och klimatexpert), Mattias Ahlstedt (ordförande Naturskyddsföreningen Dalarna), Staffan Lindberg (låtskrivare, musiker och koldioxidbantare) och Stellan Tengroth (författare, föredragshållare och civilingenjör).
Det är glädjande att vi bara så sent som de senaste dagarna i tex Dagens Nyheter och i Svenska Dagbladet igår (och i flera andra tidningar/medier) kunnat läsa om hur Sveriges krisberedskap nu måste byggas upp på alla nivåer.
Sverige ska inte bara öka sin militära förmåga för att kunna hantera externa och interna hot utan framförallt bygga upp landets civilförsvarsförmåga som är under all kritik. Något vi varit inne på här på bloggen många gånger tidigare. Under Almedalsveckan 2015 skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle om vilka konsekvenser det kan få när varken samhället eller försvaret har resurser och kompetens att hantera plötsliga och samhälssstörande kriser.
När regeringen och Försvarsberedningen nu inleder den långa återbyggnadsprocess som kommer att krävas för att bygga upp ett civil- och totalförsvar som kommer i närheten av vad tex Finland redan har, är det en pusselbit som är helt central: Livsmedelsförsörjningen. Tittar vi på hur regeringens nya livsmedelsstrategi är utformad och med tanke på Landsbygdsminister Sven-Erik Buchts uttalanden i lördagsintervjun i Sveriges Radio häromveckan (9/12), står det klart att Sverige livsmedelsförsörjning helt lämpas över på totalförsvaret. Dessutom saknas en plan för att samtidigt arbeta med klimatarbetet inom livsmedelsproduktionen där utsläppen måste minska inom såväl jordbruket som på distributionssidan där dieseltransporter helt dominerar.
Syftet med debattartikeln i Svenska Dagbladet är att bidra till en seriös diskussion om Sveriges krisberedskap där livsmedsförsörjningen och helhetsperspektivet är grunden. Förhoppningen är även att påverka det som måste bli en förändring av regeringens livsmedelsstrategi och integrera den i Sveriges nya civilförsvars- och totalförsvarsbete. I regeringens nuvarande livsmedelsstrategi ligger fokus på export av mat från Sverige i syfte att öka landets exportintäkter utan ett mål om ökad självförsörjningsgrad. Inget nytt civil- och totalförsvar eller en livsmedelsstrategi är värt pappret det är skrivet på om inte Sveriges livsmedelsförsörjning står i centrum. Sveriges framtida matproduktion och krisberedskap är som höger och vänster hjärnhalva, det blir rätt jobbigt när den ena halvan inte kommunicerar med den andra men ändå ska få maskinereriet att röra sig framåt.
Läs gärna debattartikeln i SvD och fundera gärna över ditt hushålls krisberedskap. Förutom värme, vatten och mat kan det vara bra om försäkra sig om att det finns en radio hemma som funkar även vid strömavbrott! Ett tips är att se Johans video från i somras om vad en kan tänka på vid införskaffandet av en solcellsdriven, batteridriven och handvevad radio. Videon är på engelska för att fungera på vår nya internationella EVolution-kanal som för övrigt kommer utvecklas mer under de närmaste månaderna.
Tillgången till fungerande kommunikation och lägesrapportering under en kris är A och O
Olja för blåbär
Visar inlägg med etikett livsmedelsförsörjning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livsmedelsförsörjning. Visa alla inlägg
2017-03-04
Hur vi kan bygga framtidens svenska försvar och värnplikt
1860 kunde en välbeställd svensk köpa sig fri från värnplikten genom att under fredstid betala 100 riksdaler, en rätt som avskaffades 12 år senare. Nu när värnplikten åter är på tapeten för att Sveriges försvarsmakt ska kunna rekrytera tillräckligt med personal blir frågan om varför vi har ett försvar och en värnplikt åter central.
I det här inlägget ska vi dels belysa varför ett demokratiskt land i dagens värld måste ha ett försvar som inger respekt hos andra länder och samtidigt respekteras bland nationens egen befolkning som en central del i bevarandet av ett lands suveränität. Vi ska även titta på hur ett nytt försvar för framtiden kan byggas med mer hjärna och helhetsperspektiv än muskler hos den enskilde soldaten. Ett försvar som har kapaciteten och förmågan att hantera många olika hot utöver de de rent militära och vapenrelaterade.
I en rad artiklar debatteras just nu återaktiveringen av värnplikten i Sverige. Men det handlar inte om någon återinföring av allmän värnplikt där stora delar av landets 18-åringa män kallas till mönstring för att sedan få fram 10-tusentals personer för att göra "lumpen" eller militärtjänst. Istället är det cirka 13 000 män och kvinnor av en årskull på 100 000 som kommer kallas till mönstering i juli, en utbildning som sedan genomförs till hösten. Av dessa mönstrande män och kvinnor väljs 4000 ut för att genomgå en 11 månader lång militärtjänst under 2018.
Skillnaden mot nuvarande yrkesutbildning är att dessa mönstrande personer som väljs ut eller frivilligt inleder värnplikten inte kan avbryta utan giltiga skäl och alltså omfattar både kvinnor och män.
Demokrati och frihet kräver skydd av landets suveränitet
Skyddandet av ett lands suveränitet är en förutsättning för att en demokratisk stat ska fungera när omvärlden och tiderna förändras. Individuell frihet blir inget värt om den kan tas bort med en handryckning av en annan stat, ledare och särintressen inom eller utanför ett lands gränser. Precis som en rättsstat bara är en idé som fungerar när handlingar som bryter mot lagar inom dess gränser får konsekvenser för vederbörande. Likheten inför lagen upprätthåller ett förtroende mellan staten och dess invånare som när det fungerar upprätthåller en rättslig ordning som de flesta kan enas kring. Trygghet och förtroende inom staten och dess identitet hänger helt på att detta fungerar.
Det kollektiva ansvaret inför lagen och värnandet om den nationella suveräniteten står ytterst över den indivuella friheten. Men det här är något som många glömmer för att istället ta den individuella friheten för given. Särskilt i Sverige där många reser till andra delar av världen och via Internet knyter band med människor på andra sidan klotet och alltmer ser den indivuella friheten och identiten kopplad till ett globalt plan och inte nationen. Detta kan ge bredare livsperspektiv och vänner för livet men i kombination med okunskap slå fel.
I Dagens Samhälle uttrycktes detta i form ett individfokuserat synsätt i fredags när Förbundsordförande för Centerpartiet, Magnus Ek bland annat skrev följande i en debattartikel:
Det är lätt att ta sig för pannan inför sådana här resonemang men över 200 års fredsbubbla har satt sina spår... Många i likhet med Magnus Ek har tydligen missat att beredskap för krig och samhällsstörande kriser inte är att betrakta som en frivilligt åttagande. Värnplikt eller civilplikt (tidigare vapenfritjänst) är en plikt och ett givet ansvarstagande individen har gentemot det samhälle som överhuvudtaget gör den individuella friheten möjlig och som skyddar den. En civil- och militär krisberedskap med en respekterad försvarsmakt med tillräckliga resurser och förmågor att skydda/bistå landet vid olika kriser bör snarast ses som en försäkring lika självklar som en bilförsäkring eller hemförsäkring. Vi får dock inte glömma en liten avgörande skillnad.
Om ett hus brinner ner eller en bil kvaddas kan en försäkring vara guld värd och se till att människor kommer på fötter igen men om ett land utsätts för en längre kris utan resurser att hantera detta kan det i värsta fall leda till att hela samhället förändras i grunden och att allt vi idag tar för givet försvinner fort.
Låt oss så fundera lite kring värnplikten och varför ett land bör ha ett försvar med många förmågor i dagens värld. Till att börja med måste vi konstatera att Sveriges och de flesta svenskars erfarenheter av krig och långvariga samhällskriser är minimala eller obefintliga, med undantag för de flyktingar som kommit till Sverige genom åren och bär med sig detta i färskt minne. Sverige har varit förskonade från krig i över 200 år och de flesta som lever idag har inte ens hört äldre generationers erfarenheter från ransoneringstiden som rådde i Sverige under andra världskriget och ända in på 1950-talet.
Synen på beredskapstänkande och ett starkt svenskt försvar genomsyrade förvisso hela det svenska samhället under kalla kriget men har sedan mitten av 1990-talet succesivt förändrats till att idag bli en fråga för politisk pajkastning och en icke-fråga för de flesta svenskar. Men på senare år har allt fler insett att försvaret monterats ner till en ohållbart låg nivå. Detta blev om inte annat tydligt under sommaren 2014 då en jättebrand drabbade Västmanland och Försvarsmakten fick förses med proviant och utrustning av vanlig svenskar då de själva saknade detta.
"Stackars svenskar om det blir kris"
I Sverige rekommenderas landets hushåll att ha vatten, värme och mat för 72 timmar enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) och kanske klarar sig befolkningen en eller par veckor på den mat finns i affärerna innan hyllorna gapar tomma. I vår grannland Finland är synen på försvaret och nationens krisberedskap helt annorlunda. Landet har en 80 % självförsörjningsgrad av livsmedel och beredskapslager med mat för cirka 6 månader för HELA befolkningen.
Exakt hur stora och vart dess livsmedelslager lagras är sekretessbelagt men de är utspridda över ett stort antal lantbruk och enheter i Finland, med beredskapslager av tex spannmål. Men landet har även avtal med läkemedelsbolagen om att de ska lagerhålla mediciner för människor, för att räckta i tre till tio månader. Mediciner för landets husdjur räcker i minst tre månader... I Sverige får vi väl än så länge hoppas det finnas lager för några dagar på vårdinrättningarna. Detta konstaterade Johan och en läkare i en artikel i Moderna Läkare om Peak Oil och svensk sjukvård för några år sedan.
Men kanske är Finlands omfattande beredskapstänk inte så konstigt. I Finland kan dagens smartphone-generation ännu höra fruktansvärda historier från sina far- och morförläldrar eller från barn- och barnbarn till dessa som fört historierna och erfarenheternna vidare från finska vinterkriget. Hela finska samhället genomsyras därför ännu av ett beredskapstänk som sträcker sig från ett militärt försvar av hela landet till ett omfattande civilförsvar. Detta berör förmågan att försörja hela landets befolkning på livsmedel och livsnödvändiga mediciner samt resurser som kan bli en brist vid ett krig eller när importerna till landet av något skäl inte kommer fram.
Ur det här perspektivet ligger Sverige med andra ord långt efter Finland och andra grannländer som Norge där matförsörjning, krisberedskap och ett starkt försvar har hög prioritet.
Men varför ska vi ha ett försvar?
I en utopisk värld hade vi inte behövt ett försvar eller någon utarbetad krisberedskap utöver den för att hantera naturkatastrofer och mänskligt orsakade bränder etc. Om alla stater delade med sig av sina resurser och vi hushöll med dessa med vetskapen om att de flesta är ändliga och kräver ett förhållningssätt med naturen där inte ekonomisk tillväxt eller befolkningstillväxt kan fortskrida utom kontroll. Ja, då skulle Sverige i likhet med Costa Rica inte behöva ett försvar och kunna lägga pengar och resurser på annat, tex på rymdforskning eller något annat spännande område för mänskligheten.
Men så ser inte världen ut idag även om den kan göra det i framtiden. Istället har vi ökade hot med klimatförändringar och oljetoppen/Peak Oil där vår enskilt viktigaste energikälla för världsekonomin, oljan, inom några år kommer börja minska. Sedan har vi ökade flyktingströmmar, ekonomiska/politiska klyftor som växer inom och utanför Sveriges gränser, ett förändrat säkerhetspolitiskt läge i Östersjön, ökad antibiotika resistens osv osv.
Detta betyder inte att Sverige bara kan skärma av sig från resten av världen och likt Trump tro att vi kan bygga murar och sticka huvuden i sanden. Däremot kan vi inte som nu, naiivt tro att kriserna inte kommer drabba Sverige och att business as usual kommer lösa utmaningarna åt oss eller att något annat land i framtiden ska hjälpa oss när vi inser att vi behöver hjälp vi inte kan ge oss själva.
Hur kan ett nytt försvar och en ny krisberedskap byggas?
Åter till värnplikten och försvaret. Med klimatförändringar, energikriser och nya säkerhetspolitiska hot i vårt närområde krävs ett helt nytt typ av försvar. Glöm unga grabbar som bygger mer muskler än hjärna och lär sig hantera vapen eller bygga mobila broar. Genom att titta på hur delar av Kina:s och USA:s försvarsmakt byggs upp nu får vi en helt annan bild. Amerikanska militärbaser byggs för att bli självförsörjande på energi, i Kina får soldater odla en stor del av sin egen mat och äter mest grönt, åtminstone när de befinner sig på isolerade platser som i Sydkinesiska havet. I USA och Kina utbildas även många till att på heltid bevaka/köra drönare. I framtiden kommer dessutom säkerligen många idag mansdominerade militära uppgifter som kräver extrem fysisk förmåga kunna skötas av kvinnor med exoskelett eller av robotar. Kvinnors förmåga i strid behöver vi för övrigt inte ens fundera över. I norra Irak har över 1000 mycket hängivna och effektiva soldater (kvinnor) framgångsrikt slagit tillbaka ISIS-styrkor för de så kallade kurdiska Peshmerga-stykorna.
Men framtidens "soldat" bör överlag inte ses som någon som måste kunna hantera eller bära ett vapen utan någon som är med och bidrar till den större helheten och krishanteringsförmågan inom en försvarsmakt. Det finns säkert många svenskar som inte har fysiken eller viljan att bära vapen men gärna bidrar till försvarsmakten på andra sätt. Varför inte tex rekrytera människor som är skickliga på att tex odla mat för att göra svenska militärbaser självförsörjande på mat året runt (med konservering och lager under vintern), fenomenala analytiker men kanske med mindre lämplig fysik, data-tekniker, programmerare, sjukvårdare, brandmän eller andra kompetenser som försvaret saknar men kommer behöva inför framtiden.
Med en bredare förmåga kan försvaret hantera de komplexa uppgifter vi kan vänta oss framöver men som dagens försvarsmakt med dess omoderna utformning och bristande kompetens och resurser, saknar men kommer behöva nu när personalstyrkorna och förmågorna åter ska byggas upp.
Utöver denna civilplikt/vapenfria tjänst som alltså tillför ovärderlig kompetens och bredd till försvarsmakten, kan värnplikten på ett naturligt sätt bidra till återknyta den folkliga och demokratiska förankringnen mellan försvaret och vanliga svenskar. Nej, vi talar här inte om någon form av kollektiv uppfostringsanstalt men en bro mellan det civila och yrkesmilitära som bygger på ansvarsdelning och gemensamma erfarenheter.
Vi är väl medvetna försvarets förmågor ibland kräver spets som bara kommer med yrkesträning och att rekryteringsbristen idag säkerligen är kopplad till dåliga löner. Men vi menar att för att uppnå bredd och folklig förankring är en succesiv uppbyggnad och rekrytering via såväl civilplikt som värnplikt viktig för Sveriges försvars- och krisberedskapsförmåga.
För att få lite perspektiv avslutar vi med att rekommendera den sevärda miniserien "Om kriget kom" som kan ses som en ihopklippt långfilm nedan. Inte för att kriget står för dörren utan för lite perspektiv om hur extremt långt ifrån tidigare beredskapstänkande vi kommit på bara 20 år men som vi nu har möjlighet att bygga upp till något som faktiskt kan göra skillnad vid framtida kriser, för de kommer.
Trevlig lördag!
I det här inlägget ska vi dels belysa varför ett demokratiskt land i dagens värld måste ha ett försvar som inger respekt hos andra länder och samtidigt respekteras bland nationens egen befolkning som en central del i bevarandet av ett lands suveränität. Vi ska även titta på hur ett nytt försvar för framtiden kan byggas med mer hjärna och helhetsperspektiv än muskler hos den enskilde soldaten. Ett försvar som har kapaciteten och förmågan att hantera många olika hot utöver de de rent militära och vapenrelaterade.
I en rad artiklar debatteras just nu återaktiveringen av värnplikten i Sverige. Men det handlar inte om någon återinföring av allmän värnplikt där stora delar av landets 18-åringa män kallas till mönstring för att sedan få fram 10-tusentals personer för att göra "lumpen" eller militärtjänst. Istället är det cirka 13 000 män och kvinnor av en årskull på 100 000 som kommer kallas till mönstering i juli, en utbildning som sedan genomförs till hösten. Av dessa mönstrande män och kvinnor väljs 4000 ut för att genomgå en 11 månader lång militärtjänst under 2018.
Skillnaden mot nuvarande yrkesutbildning är att dessa mönstrande personer som väljs ut eller frivilligt inleder värnplikten inte kan avbryta utan giltiga skäl och alltså omfattar både kvinnor och män.
Demokrati och frihet kräver skydd av landets suveränitet
Skyddandet av ett lands suveränitet är en förutsättning för att en demokratisk stat ska fungera när omvärlden och tiderna förändras. Individuell frihet blir inget värt om den kan tas bort med en handryckning av en annan stat, ledare och särintressen inom eller utanför ett lands gränser. Precis som en rättsstat bara är en idé som fungerar när handlingar som bryter mot lagar inom dess gränser får konsekvenser för vederbörande. Likheten inför lagen upprätthåller ett förtroende mellan staten och dess invånare som när det fungerar upprätthåller en rättslig ordning som de flesta kan enas kring. Trygghet och förtroende inom staten och dess identitet hänger helt på att detta fungerar.
Det kollektiva ansvaret inför lagen och värnandet om den nationella suveräniteten står ytterst över den indivuella friheten. Men det här är något som många glömmer för att istället ta den individuella friheten för given. Särskilt i Sverige där många reser till andra delar av världen och via Internet knyter band med människor på andra sidan klotet och alltmer ser den indivuella friheten och identiten kopplad till ett globalt plan och inte nationen. Detta kan ge bredare livsperspektiv och vänner för livet men i kombination med okunskap slå fel.
I Dagens Samhälle uttrycktes detta i form ett individfokuserat synsätt i fredags när Förbundsordförande för Centerpartiet, Magnus Ek bland annat skrev följande i en debattartikel:
"Att tvinga ungdomar att bära vapen, och utbildas för att döda eller dödas är inget som vi bör ta lätt på. Det strider mot de frihetliga värderingar som bör vara grunden för vårt samhälle och att alla människor, så långt det är möjligt, bör få chansen att forma sina liv utan tvång."
Det är lätt att ta sig för pannan inför sådana här resonemang men över 200 års fredsbubbla har satt sina spår... Många i likhet med Magnus Ek har tydligen missat att beredskap för krig och samhällsstörande kriser inte är att betrakta som en frivilligt åttagande. Värnplikt eller civilplikt (tidigare vapenfritjänst) är en plikt och ett givet ansvarstagande individen har gentemot det samhälle som överhuvudtaget gör den individuella friheten möjlig och som skyddar den. En civil- och militär krisberedskap med en respekterad försvarsmakt med tillräckliga resurser och förmågor att skydda/bistå landet vid olika kriser bör snarast ses som en försäkring lika självklar som en bilförsäkring eller hemförsäkring. Vi får dock inte glömma en liten avgörande skillnad.
Om ett hus brinner ner eller en bil kvaddas kan en försäkring vara guld värd och se till att människor kommer på fötter igen men om ett land utsätts för en längre kris utan resurser att hantera detta kan det i värsta fall leda till att hela samhället förändras i grunden och att allt vi idag tar för givet försvinner fort.
Låt oss så fundera lite kring värnplikten och varför ett land bör ha ett försvar med många förmågor i dagens värld. Till att börja med måste vi konstatera att Sveriges och de flesta svenskars erfarenheter av krig och långvariga samhällskriser är minimala eller obefintliga, med undantag för de flyktingar som kommit till Sverige genom åren och bär med sig detta i färskt minne. Sverige har varit förskonade från krig i över 200 år och de flesta som lever idag har inte ens hört äldre generationers erfarenheter från ransoneringstiden som rådde i Sverige under andra världskriget och ända in på 1950-talet.
Synen på beredskapstänkande och ett starkt svenskt försvar genomsyrade förvisso hela det svenska samhället under kalla kriget men har sedan mitten av 1990-talet succesivt förändrats till att idag bli en fråga för politisk pajkastning och en icke-fråga för de flesta svenskar. Men på senare år har allt fler insett att försvaret monterats ner till en ohållbart låg nivå. Detta blev om inte annat tydligt under sommaren 2014 då en jättebrand drabbade Västmanland och Försvarsmakten fick förses med proviant och utrustning av vanlig svenskar då de själva saknade detta.
"Stackars svenskar om det blir kris"
I Sverige rekommenderas landets hushåll att ha vatten, värme och mat för 72 timmar enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) och kanske klarar sig befolkningen en eller par veckor på den mat finns i affärerna innan hyllorna gapar tomma. I vår grannland Finland är synen på försvaret och nationens krisberedskap helt annorlunda. Landet har en 80 % självförsörjningsgrad av livsmedel och beredskapslager med mat för cirka 6 månader för HELA befolkningen.
Exakt hur stora och vart dess livsmedelslager lagras är sekretessbelagt men de är utspridda över ett stort antal lantbruk och enheter i Finland, med beredskapslager av tex spannmål. Men landet har även avtal med läkemedelsbolagen om att de ska lagerhålla mediciner för människor, för att räckta i tre till tio månader. Mediciner för landets husdjur räcker i minst tre månader... I Sverige får vi väl än så länge hoppas det finnas lager för några dagar på vårdinrättningarna. Detta konstaterade Johan och en läkare i en artikel i Moderna Läkare om Peak Oil och svensk sjukvård för några år sedan.
Ur det här perspektivet ligger Sverige med andra ord långt efter Finland och andra grannländer som Norge där matförsörjning, krisberedskap och ett starkt försvar har hög prioritet.
Men varför ska vi ha ett försvar?
I en utopisk värld hade vi inte behövt ett försvar eller någon utarbetad krisberedskap utöver den för att hantera naturkatastrofer och mänskligt orsakade bränder etc. Om alla stater delade med sig av sina resurser och vi hushöll med dessa med vetskapen om att de flesta är ändliga och kräver ett förhållningssätt med naturen där inte ekonomisk tillväxt eller befolkningstillväxt kan fortskrida utom kontroll. Ja, då skulle Sverige i likhet med Costa Rica inte behöva ett försvar och kunna lägga pengar och resurser på annat, tex på rymdforskning eller något annat spännande område för mänskligheten.
Men så ser inte världen ut idag även om den kan göra det i framtiden. Istället har vi ökade hot med klimatförändringar och oljetoppen/Peak Oil där vår enskilt viktigaste energikälla för världsekonomin, oljan, inom några år kommer börja minska. Sedan har vi ökade flyktingströmmar, ekonomiska/politiska klyftor som växer inom och utanför Sveriges gränser, ett förändrat säkerhetspolitiskt läge i Östersjön, ökad antibiotika resistens osv osv.
Detta betyder inte att Sverige bara kan skärma av sig från resten av världen och likt Trump tro att vi kan bygga murar och sticka huvuden i sanden. Däremot kan vi inte som nu, naiivt tro att kriserna inte kommer drabba Sverige och att business as usual kommer lösa utmaningarna åt oss eller att något annat land i framtiden ska hjälpa oss när vi inser att vi behöver hjälp vi inte kan ge oss själva.
Hur kan ett nytt försvar och en ny krisberedskap byggas?
Åter till värnplikten och försvaret. Med klimatförändringar, energikriser och nya säkerhetspolitiska hot i vårt närområde krävs ett helt nytt typ av försvar. Glöm unga grabbar som bygger mer muskler än hjärna och lär sig hantera vapen eller bygga mobila broar. Genom att titta på hur delar av Kina:s och USA:s försvarsmakt byggs upp nu får vi en helt annan bild. Amerikanska militärbaser byggs för att bli självförsörjande på energi, i Kina får soldater odla en stor del av sin egen mat och äter mest grönt, åtminstone när de befinner sig på isolerade platser som i Sydkinesiska havet. I USA och Kina utbildas även många till att på heltid bevaka/köra drönare. I framtiden kommer dessutom säkerligen många idag mansdominerade militära uppgifter som kräver extrem fysisk förmåga kunna skötas av kvinnor med exoskelett eller av robotar. Kvinnors förmåga i strid behöver vi för övrigt inte ens fundera över. I norra Irak har över 1000 mycket hängivna och effektiva soldater (kvinnor) framgångsrikt slagit tillbaka ISIS-styrkor för de så kallade kurdiska Peshmerga-stykorna.
Men framtidens "soldat" bör överlag inte ses som någon som måste kunna hantera eller bära ett vapen utan någon som är med och bidrar till den större helheten och krishanteringsförmågan inom en försvarsmakt. Det finns säkert många svenskar som inte har fysiken eller viljan att bära vapen men gärna bidrar till försvarsmakten på andra sätt. Varför inte tex rekrytera människor som är skickliga på att tex odla mat för att göra svenska militärbaser självförsörjande på mat året runt (med konservering och lager under vintern), fenomenala analytiker men kanske med mindre lämplig fysik, data-tekniker, programmerare, sjukvårdare, brandmän eller andra kompetenser som försvaret saknar men kommer behöva inför framtiden.
Med en bredare förmåga kan försvaret hantera de komplexa uppgifter vi kan vänta oss framöver men som dagens försvarsmakt med dess omoderna utformning och bristande kompetens och resurser, saknar men kommer behöva nu när personalstyrkorna och förmågorna åter ska byggas upp.
Utöver denna civilplikt/vapenfria tjänst som alltså tillför ovärderlig kompetens och bredd till försvarsmakten, kan värnplikten på ett naturligt sätt bidra till återknyta den folkliga och demokratiska förankringnen mellan försvaret och vanliga svenskar. Nej, vi talar här inte om någon form av kollektiv uppfostringsanstalt men en bro mellan det civila och yrkesmilitära som bygger på ansvarsdelning och gemensamma erfarenheter.
Vi är väl medvetna försvarets förmågor ibland kräver spets som bara kommer med yrkesträning och att rekryteringsbristen idag säkerligen är kopplad till dåliga löner. Men vi menar att för att uppnå bredd och folklig förankring är en succesiv uppbyggnad och rekrytering via såväl civilplikt som värnplikt viktig för Sveriges försvars- och krisberedskapsförmåga.
För att få lite perspektiv avslutar vi med att rekommendera den sevärda miniserien "Om kriget kom" som kan ses som en ihopklippt långfilm nedan. Inte för att kriget står för dörren utan för lite perspektiv om hur extremt långt ifrån tidigare beredskapstänkande vi kommit på bara 20 år men som vi nu har möjlighet att bygga upp till något som faktiskt kan göra skillnad vid framtida kriser, för de kommer.
Trevlig lördag!
2017-03-02
Självförsörjning på menyn
Medvetenheten om att Sveriges nationella krisberedskap är under all kritik börjar få allt mer spridning. Vare sig det gäller energiförsörjningen lokalt, beroendet av importerad olja och/eller landets livsmedelsförsörjning har frågan fått ökat utrymme i media. För bara några veckor sedan diskuterades tex frågan ingående i Svts Agenda.
Detta är glädjande och viktigt men av ännu större betydelse är att medvetenheten bland svenska invånare ökar vilket leder till kunskapsspridning och inspiration för andra att komma igång med omställningen mot ett mindre fossilberoende samhälle som är rustat för olika typer av samhälsstörande kriser.
Till glädje för alla som tvekar och inte vet hur en ska börja finns det många inspirerande exempel runtom i Sverige som ger hopp om att utvecklingen och medvetenheten bland Sveriges invånare och kommuner håller på att vända. Senaste exemplet fick vi för bara en liten stund sedan när programmet Meny i P1 sände ett hörvärt program där Sveriges självförsörjning av mat diskuterades. Det mesta var förstås inga nyheter för bloggens regelbundna läsare eller de som följt frågan de senaste åren men en del riktigt intressanta jämförelser gjordes. I programmet jämfördes tex hur det ser ut i Sverige med hur grannarna Finland och Norge arbetar med sin självförsörjning. Finland som vi varit inne på en hel del innan.
För mer på temat självförsörjning, kika gärna på något av urvalet av tidigare inlägg nedan:
Detta är glädjande och viktigt men av ännu större betydelse är att medvetenheten bland svenska invånare ökar vilket leder till kunskapsspridning och inspiration för andra att komma igång med omställningen mot ett mindre fossilberoende samhälle som är rustat för olika typer av samhälsstörande kriser.
Till glädje för alla som tvekar och inte vet hur en ska börja finns det många inspirerande exempel runtom i Sverige som ger hopp om att utvecklingen och medvetenheten bland Sveriges invånare och kommuner håller på att vända. Senaste exemplet fick vi för bara en liten stund sedan när programmet Meny i P1 sände ett hörvärt program där Sveriges självförsörjning av mat diskuterades. Det mesta var förstås inga nyheter för bloggens regelbundna läsare eller de som följt frågan de senaste åren men en del riktigt intressanta jämförelser gjordes. I programmet jämfördes tex hur det ser ut i Sverige med hur grannarna Finland och Norge arbetar med sin självförsörjning. Finland som vi varit inne på en hel del innan.
För mer på temat självförsörjning, kika gärna på något av urvalet av tidigare inlägg nedan:
2017-02-13
Agenda: "Men maten är ju slut på 10 dagar, vad ska vi äta sen?"
Igår sändes ett sevärt inslag i Svt:s Agenda där Sveriges krisberedskap, särskilt livsmedelsförsörjningen, granskas. Under inslaget ställs en hel del relevanta frågor till Anders Ygeman om hur situationen ser ut idag och vilka planer regeringen har på att öka krisberedskap i landet.
Vi har otaliga gånger i olika inlägg här på bloggen och bland annat i en debattartikel i Dagens Samhälle påpekat att Sveriges krisberedskap är under all kritik och att Sveige borde dra lärdom och hämta inspiration från såväl Norge och Finland som har ett helt annat förhållningssätt till landets livmsmedelförsörjning och krisberedskap. Vi analyserar även Sveriges krisberedskap ingående i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet.
I vårt grannland Finland finns tex beredskapslager för livsmedel (och sannolikt mycket annat) för att räcka till hela befolkningen i hela 6 månader. I Norge ligger den största beredskapen i den landsbygd som till stora delar är självförsörjande på mat genom småskalig odling vilket innebär att den norska befolkningen kan luta sig mot en relativt god nationell självförsörjning på mat.
Eftersom det inte är politiskt sannolikt eller särskilt energieffektivt att bygga upp stora beredskapslager av livsmedel i Sverige på kort tid vore det mer lämpligt att som i Finland stödja lokal ekologisk matproduktion som alltså är möjligt även under rådande EU-regler som vi skrivit om tidigare.
Stora centrala beredskapslager kräver trots allt även beredskapslager av diesel/bensin för de gods- och personstransporter som idag i praktiken distribuerar alla vår livsmedel ut i landet men som är helt beroende av konstant import av färdiga bränslen eller råolja till Sverige. Något som vi i ett inlägg för en vecka sedan påpekade, helt saknas i Sverige.
Här kan man tänka sig att regeringen ser till att ha avtal med svenska bönder om att extra bränslelager för försvarsmakten och för användning till transporter och jordbruksmaskiner i händelse av en bränslekris. Att regeringen för en vecka sedan gick ut med en handlingsplan om ett tillskott på 1 miljard kronor fram till 2019, för att öka den svenska livsmedelsprouktionen är ett fall framåt. Men flera frågor väcks redan vilken verkan denna handlingsplan kommer få. I regeringens pressmeddelande om handlingsplanen står det tex:
"Handlingsplanen innehåller ett 40-tal åtgärder för att bland annat öka den svenska livsmedelsproduktionen, livsmedelsexporten och lönsamheten i branschen."
Hur ska den nationella livsmedelsförsörjningen kunna öka om exporten av svenska livsmedel samtdigt ska öka? Och är lönsamhet nödvändigt även för lagerhållningen av tex spannmål, bränslen och andra lagervaror för krisberedskap, bör det inte betraktas som en försäkring?
Sverige behöver samtidigt jobba på många fronter för att bygga upp medvetandet om varje hushålls ansvar att ha vatten, livsmedel och värmeförsörjning i hushållet eller i närheten för att klara minst 72-timmar. Men kanske denna beredskap precis som rekommendationerna i tex Tyskland, bör sträcka sig till minst 10 dygn där medborgare även uppmanas ha extra kontanter hemma och har möjligheten att tillaga maten...
Användningen av kontanter som för övrigt är betydligt vanligare i centrala Europa jämfört med Svierge...
I slutet av inslaget intervjuas alltså inrikesminister Anders Ygeman av Agendas Anna Hedenmo om Sveriges krisberedskap. Nedan har vi plockat ut några citat ur det samtalet som kan vara värt att fundera kring.
Hedenmo/Agenda: "Ni har en plan på att bygga upp igen en slags beredskapsorganisation, när behövs den, när finns den?"
Vi har otaliga gånger i olika inlägg här på bloggen och bland annat i en debattartikel i Dagens Samhälle påpekat att Sveriges krisberedskap är under all kritik och att Sveige borde dra lärdom och hämta inspiration från såväl Norge och Finland som har ett helt annat förhållningssätt till landets livmsmedelförsörjning och krisberedskap. Vi analyserar även Sveriges krisberedskap ingående i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet.
I vårt grannland Finland finns tex beredskapslager för livsmedel (och sannolikt mycket annat) för att räcka till hela befolkningen i hela 6 månader. I Norge ligger den största beredskapen i den landsbygd som till stora delar är självförsörjande på mat genom småskalig odling vilket innebär att den norska befolkningen kan luta sig mot en relativt god nationell självförsörjning på mat.
Eftersom det inte är politiskt sannolikt eller särskilt energieffektivt att bygga upp stora beredskapslager av livsmedel i Sverige på kort tid vore det mer lämpligt att som i Finland stödja lokal ekologisk matproduktion som alltså är möjligt även under rådande EU-regler som vi skrivit om tidigare.
Stora centrala beredskapslager kräver trots allt även beredskapslager av diesel/bensin för de gods- och personstransporter som idag i praktiken distribuerar alla vår livsmedel ut i landet men som är helt beroende av konstant import av färdiga bränslen eller råolja till Sverige. Något som vi i ett inlägg för en vecka sedan påpekade, helt saknas i Sverige.
Här kan man tänka sig att regeringen ser till att ha avtal med svenska bönder om att extra bränslelager för försvarsmakten och för användning till transporter och jordbruksmaskiner i händelse av en bränslekris. Att regeringen för en vecka sedan gick ut med en handlingsplan om ett tillskott på 1 miljard kronor fram till 2019, för att öka den svenska livsmedelsprouktionen är ett fall framåt. Men flera frågor väcks redan vilken verkan denna handlingsplan kommer få. I regeringens pressmeddelande om handlingsplanen står det tex:
"Handlingsplanen innehåller ett 40-tal åtgärder för att bland annat öka den svenska livsmedelsproduktionen, livsmedelsexporten och lönsamheten i branschen."
Hur ska den nationella livsmedelsförsörjningen kunna öka om exporten av svenska livsmedel samtdigt ska öka? Och är lönsamhet nödvändigt även för lagerhållningen av tex spannmål, bränslen och andra lagervaror för krisberedskap, bör det inte betraktas som en försäkring?
Sverige behöver samtidigt jobba på många fronter för att bygga upp medvetandet om varje hushålls ansvar att ha vatten, livsmedel och värmeförsörjning i hushållet eller i närheten för att klara minst 72-timmar. Men kanske denna beredskap precis som rekommendationerna i tex Tyskland, bör sträcka sig till minst 10 dygn där medborgare även uppmanas ha extra kontanter hemma och har möjligheten att tillaga maten...
Användningen av kontanter som för övrigt är betydligt vanligare i centrala Europa jämfört med Svierge...
I slutet av inslaget intervjuas alltså inrikesminister Anders Ygeman av Agendas Anna Hedenmo om Sveriges krisberedskap. Nedan har vi plockat ut några citat ur det samtalet som kan vara värt att fundera kring.
Hedenmo/Agenda: "Ni har en plan på att bygga upp igen en slags beredskapsorganisation, när behövs den, när finns den?"
Ygeman: "Vi har nog inte tillräckligt bra analyser för ett visst datum. men steg för steg skärper vi den och redan idag så har vi en bra organisation för dem...?"
Hedenmo/Agenda: "Men handlar det om åratal?"
Ygeman: "Det kommer ta år att bygga upp det här, absolut".
Hedenmo/Agenda: "Hur lång då, åratal? Ungefär, 10 år?"
Ygeman: "Det är för tidigt att säga exakt hur långt det kommer ta, men det kommer absolut ta år, det har tagit ett antal år att riva ner den här beredskapen och kommer ta ett antal år att bygga upp den igen".
Hedenmo/Agenda: "Men allvarligt talat då kanske man har anledning att bygga upp ett eget förråd då? Med tanke på det du säger om vår omvärld".
Ygeman: "Medborgarna måste klara åtminstone 72-timmar på egen hand och där måste vi bli duktigare på att informera om det ansvaret".
Hedenmo/Agenda: "Men 72-timmar är inte en så lång stund?"
Ygeman: "Nej, men det gäller att du har vatten hemma, att du klarar energibortfall så att du kan värma ditt hus om du bor i hus, att du klarar dina övriga behov".
Hedenmo/Agenda: "Men maten tar ju slut på 10 dagar, vad ska vi äta sen?"
Ygeman: "Medborgarna måste klara åtminstone 72-timmar på egen hand och där måste vi bli duktigare på att informera om det ansvaret".
Hedenmo/Agenda: "Men 72-timmar är inte en så lång stund?"
Ygeman: "Nej, men det gäller att du har vatten hemma, att du klarar energibortfall så att du kan värma ditt hus om du bor i hus, att du klarar dina övriga behov".
Hedenmo/Agenda: "Men maten tar ju slut på 10 dagar, vad ska vi äta sen?"
Ygeman: "Ja, men det är ju om vi är helt avskurna från omvärlden och den situationen.."
Hedenmo: "Det ser ut på dig som du inte tror det kan hända"
Ygeman (nu plötsligt allvarlig i ansiktet igen): Allt kan hända, man måste ha den mentala förberedelsen för att allt kan hända men det är absolut inte det troligaste alternativet utan dem analyser och scenarier vi jobbar med är betydligt närmare än så"
Så kära läsare har du den "mentala förberedelsen för att allt kan hända?" och har du omsatt denna insikt i praktiken genom att ha någon form av beredskap? Hur länge klarar ditt/ert hushåll sig utan tillgång till vatten, värme och mat vid tex ett längre strömavbrott där affären inte längre kan nås eller hyllorna står tomma (eller kassapparaterna inte kan ta emot betalningar pga strömabrottet...)?
Ingen ko på isen än men tål att fundera på! Tänk på att det är att betrakta som en investering och försäkring och inte är mat som ni ändå inte äter upp utan byter ut med jämna mellanrum (måste ju göras för att hållas fräsch/inom hållbarhet) och bara handlar om att ha ett extra lager hemma. Inga konstigheter alls egentligen, ansågs vara sunt förnuft för inte så länge sedan. Kan även var skönt att inte behöva åka och handla så ofta utan bara gå till det lilla lagret och välja ut något gott...
Se gärna Agenda-inslaget nedan, börjar 12.50 in i programmet och pågår cirka 10 minuter.
Klicka på bilden ovan eller här för att komma till Agenda-inslaget
2016-05-19
Sveriges krisberedskap och sårbarhet prövas- dags att vakna!
Idag påminns vi återigen om Sveriges stora sårbarhet för IT-attacker och sabotage mot samhällsbärande infrastruktur, ja eller helt enkelt beroendet av centraliserade system utan lokal backup och krisberedskap.
I början av 2015 släcktes i stort sett hela Gotland ner i nästan två timmar. Åtminstone i Visby-området gick det heller inte att tala i mobiltelefon. Batteriback-up...näpp icke fungerande.
Idag och de senaste dagarna har Sverige utsatts för en koordinerad attack mot centrala IT-system och samhällsbärande funktioner. Att det är en riktad attack råder det inget tvivel om, det är helt enkelt för många sammanträffande på en gång. Bloggrannen Cornucopia?/Lars Wilderäng sammanfattar det hela väl:
Det hela påminner oss om hur sårbara centrala system kan slås ut och få löjligt stora konsekvenser. När effektivitet och kostnadsbesparingar får härja fritt utan något helhetsperspektiv med långiktighet och krisberedskap med i kalkylen, byggs sårbarheter in i systemet som inte kan hanteras när de "testas" avsiktligt eller oavsiktligt på grund av en storm eller liknande.
Utan att spekulera i vem eller vilka som ligger bakom attacken, bör attacken ses som ännu en väckarklocka för svenska myndigheter såväl som svenska medborgare om att se om sin krisberedskap.
För mer om krisberedskap se gärna vår debattartikel i Dagens Samhälle från i somras eller läs något av tidigare inlägg om möjligheten att öka livsmedels- och energiförsörjningen lokalt.
I början av 2015 släcktes i stort sett hela Gotland ner i nästan två timmar. Åtminstone i Visby-området gick det heller inte att tala i mobiltelefon. Batteriback-up...näpp icke fungerande.
Idag och de senaste dagarna har Sverige utsatts för en koordinerad attack mot centrala IT-system och samhällsbärande funktioner. Att det är en riktad attack råder det inget tvivel om, det är helt enkelt för många sammanträffande på en gång. Bloggrannen Cornucopia?/Lars Wilderäng sammanfattar det hela väl:
- Radio- och TV-stromasten i Hägarlerd har rasat
- Rakeltjänst för blåljusmyndigheterna saboterad i Tranemo
- SR och SVT i Göteborg har stora problem
- Luftrummet stängt i Mälardalen och norrut pga "kommunikationsproblem" och "problem med radar", även Landvetter har stängt ner. Plan får dock landa. Wilderäng/Cornucopia? har sökt Luftfartsverkets presstjänst för att be dem specificera "radar" och sådant som de inte använder nuförtiden. De svarar dock inte i telefon. Bäst så, kanske?
- SJ:s bokningssystem är nere
- G4S larmcentral i Stockholm ska enligt uppgift ha problem
- SOS Alarm 112 hade problem i hela landet och gick inte att nå
Enligt Swedavia ska felet i flygtrafiken ha berott på ett tekniskt fel i datakommunikationen som nu är löst och trafiken ska komma igång nu under eftermiddagen och kvällen. Oavsett, bör detta få svenska myndigheter att fundera ett par gånger till innan man låter SAAB fjärrstyra Sveriges flygledartorn från ett eller par ställen. En riktad attack och all trafik drabbas...
Utan att spekulera i vem eller vilka som ligger bakom attacken, bör attacken ses som ännu en väckarklocka för svenska myndigheter såväl som svenska medborgare om att se om sin krisberedskap.
För mer om krisberedskap se gärna vår debattartikel i Dagens Samhälle från i somras eller läs något av tidigare inlägg om möjligheten att öka livsmedels- och energiförsörjningen lokalt.
Sveriges krisberedskap under all kritik, dags att vakna!
2015-08-08
Förhindrar satsning på sol och vind -gör Australien som Spanien och Sverige?
Vi har tidigare skrivit om hur spanska regeringen skrämt bort spanska medborgare från att satsa på sol och vind genom att med ett lagförslag hota hushåll och företag med en hög skatt per konsumerad kilowatt-timme, oavsett om den produceras från egna solpaneler eller vindsnurror.
Det tål att upprepas, att trots lagförslaget inte har blivit lag ändå haft en enorm genomslagskraft i Spanien. Antalet installerade solcellspaneler är tillbaka på samma nivå som de var i början av 2000-talet. En liknande skrämseltaktik lades nyligen fram av den svenska regeringen som innebär att:
Solenergianläggningar med en installerad effekt på 144 kw samt vindkraft- och vågkraftsanläggningar med en effekt 80 kw eller mer ska betala 30 öre i skatt per kWh. Det är precis som i Spanien bara ett förslag men om det går igenom ska det börja gälla den 1 juli 2016.
Förslaget har effekten att många svenska företag inte kommer våga satsa på sol och vind. Även vanliga hushålla kommer skrämmas från att våga satsa på egenproducerad el trots att de till en början inte omfattas av energiskatten då lagförslaget inte omfattar sol- och vindanläggningar som bara täcker husbehovet.
Det kommer troligen en dag då vi med teknik liknande de organiska batterier som är under utveckling vid Harvards Universitet kommer kunna behärska fotosyntesen med teknik. Ännu är vi långt ifrån ett samhälle som kan vila helt på förnyelsebara energikällor men en viktig del som gör att denna omställning går så långsamt är att stora elleverantörer inte vill göra konsumenter till både producenter och konsumenter av sin egen el.
Samtidigt vill rådande elproducenter inte tappa den kontroll över elmarknaden de har idag genom sin tillgång till fossila energikällor. Kanske är det inte då inte så konstigt att vi lever i en värld där det fossila energiberoendet ännu har ett fast grepp om de ekonomiska tillväxthjulen.
Men även om Spanien Sverige är tydliga exempel på hur satsning på förnyelsebart motarbetas av såväl politiker som av energiindustrin finns det rent av värre exempel. Om vi nu håller oss till västvärlden, sticker Australien verkligen ut här.
Tyska Deutsche Welle rapporterar att sedan den konservativa koalitionsregeringen ledd av Tony Abott tog över i Australien 2013 har det verkligen gått undan men åt helt fel håll. Till att börja med har Australien som enda land i världen först röstat igenom en koldioxidskatt i parlamentet för att sedan ta bort den. Naturligtvis har man likt Kanada sedan övergett sina tidigare utsläppsmål för att gynna inhemsk fossilindustri. I Australien rör det sig förstås om landets viktigaste exportvara, kolet som är koldioxidboven nummer ett. Men Australiens sittande regering har gått mycket längre än så.
Med en kolindustri i kris där framtida kalkyler för ökad export till landets viktigaste kolkund Kina nu inte längre kan räknas med, har regeringen tagit till synes desperata åtgärder. Kina som i sin senaste partikongress deklarerat att man ska minska sin kolkonsumtion med 160 miljoner ton eller med 8 % mot 2014 års konsumtion de närmaste fem åren.
Abotts regering har i praktiken monterat ner Clean Energy Finance Corporation, en statligt ägd organisation som gav statligt stöd åt förnyelsebara projekt. Vind och solcellsstöd har sedan juli år förbjudits stöd efter order av Abbots regering.
Sedan tidigare har vi kunnat konstatera att australienska elleverantörer effektivt håller borta konsumenter från att våga satsa på egen sol eller vindel genom chockhöjningar av elavgiften om man kopplar på sina solceller på elnätet. I Queensland, den australienska delstat med flest installerade solenergianläggningar har ett elbolag höjt den dagliga elavgiften med 1142 procent vilket givetvis håller bort konsumenter från att sätta upp egna anläggningar.
Australiens regering har dessutom precis som de svenska regeringarna (inklusive sittande) mist sagt bristande insikter om behovet av bördig åkermark för att säkra landets framtida livsmedelsförsörjning och krisberedskap. I bostadsbubblans moderna Mecka (Sverige) överlåts landets mest bördig åkermark till nya bostäder, i Australien överlåts det till nya kolgruvor. 360 km nordväst om Sydney har regeringen nämligen godkänt ett jätteprojekt på 1,1 miljard euro för öppen kolbrytning på vad som beskrivs som Australiens mest bördiga jordbruksmark, Liverpool Plains.
En jordbrukare som brukat marken i området i över 170 år säger till Deusche Welle:
"Jag tycker det är otroligt kortsiktigt...jag tycker det är en av de största illdåd en regering kan göra mot sin nation- att förstöra den finaste jordbruksmark vi har"
Hoppet står till de över en miljon hushåll i Australien som redan kopplat in sina egna solceller på elnätet och den opinion som visar att över 50 % av landets befolkning anser att förnyelsebart bör prioriteras. Med ny batteriteknik för hushåll likt Teslas Powerwalls och Powerpacks och nya konsumtionsvanor kan det även bli möjligt för många hushåll att gå helt offgrid.
För mer om de utmaningar vi för står inför med omställningen av den fossila tillväxtekonomin
och de energimöjligheter som finns att tex gå offgrid i Sverige, läs gärna vår bok Olja för blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet. Recensioner och kommenterar till boken finner ni under fliken ovan.
Boken finns att köpa via förlaget, nätbokhandlar som Adlibris, Bokus och CDON och i en välsorterad bokhandel. Signerade exemplar kan även beställas direkt av oss.
Det tål att upprepas, att trots lagförslaget inte har blivit lag ändå haft en enorm genomslagskraft i Spanien. Antalet installerade solcellspaneler är tillbaka på samma nivå som de var i början av 2000-talet. En liknande skrämseltaktik lades nyligen fram av den svenska regeringen som innebär att:
Solenergianläggningar med en installerad effekt på 144 kw samt vindkraft- och vågkraftsanläggningar med en effekt 80 kw eller mer ska betala 30 öre i skatt per kWh. Det är precis som i Spanien bara ett förslag men om det går igenom ska det börja gälla den 1 juli 2016.
Förslaget har effekten att många svenska företag inte kommer våga satsa på sol och vind. Även vanliga hushålla kommer skrämmas från att våga satsa på egenproducerad el trots att de till en början inte omfattas av energiskatten då lagförslaget inte omfattar sol- och vindanläggningar som bara täcker husbehovet.
Det kommer troligen en dag då vi med teknik liknande de organiska batterier som är under utveckling vid Harvards Universitet kommer kunna behärska fotosyntesen med teknik. Ännu är vi långt ifrån ett samhälle som kan vila helt på förnyelsebara energikällor men en viktig del som gör att denna omställning går så långsamt är att stora elleverantörer inte vill göra konsumenter till både producenter och konsumenter av sin egen el.
Samtidigt vill rådande elproducenter inte tappa den kontroll över elmarknaden de har idag genom sin tillgång till fossila energikällor. Kanske är det inte då inte så konstigt att vi lever i en värld där det fossila energiberoendet ännu har ett fast grepp om de ekonomiska tillväxthjulen.
Tyska Deutsche Welle rapporterar att sedan den konservativa koalitionsregeringen ledd av Tony Abott tog över i Australien 2013 har det verkligen gått undan men åt helt fel håll. Till att börja med har Australien som enda land i världen först röstat igenom en koldioxidskatt i parlamentet för att sedan ta bort den. Naturligtvis har man likt Kanada sedan övergett sina tidigare utsläppsmål för att gynna inhemsk fossilindustri. I Australien rör det sig förstås om landets viktigaste exportvara, kolet som är koldioxidboven nummer ett. Men Australiens sittande regering har gått mycket längre än så.
Med en kolindustri i kris där framtida kalkyler för ökad export till landets viktigaste kolkund Kina nu inte längre kan räknas med, har regeringen tagit till synes desperata åtgärder. Kina som i sin senaste partikongress deklarerat att man ska minska sin kolkonsumtion med 160 miljoner ton eller med 8 % mot 2014 års konsumtion de närmaste fem åren.
Abotts regering har i praktiken monterat ner Clean Energy Finance Corporation, en statligt ägd organisation som gav statligt stöd åt förnyelsebara projekt. Vind och solcellsstöd har sedan juli år förbjudits stöd efter order av Abbots regering.
Sedan tidigare har vi kunnat konstatera att australienska elleverantörer effektivt håller borta konsumenter från att våga satsa på egen sol eller vindel genom chockhöjningar av elavgiften om man kopplar på sina solceller på elnätet. I Queensland, den australienska delstat med flest installerade solenergianläggningar har ett elbolag höjt den dagliga elavgiften med 1142 procent vilket givetvis håller bort konsumenter från att sätta upp egna anläggningar.
Australiens regering har dessutom precis som de svenska regeringarna (inklusive sittande) mist sagt bristande insikter om behovet av bördig åkermark för att säkra landets framtida livsmedelsförsörjning och krisberedskap. I bostadsbubblans moderna Mecka (Sverige) överlåts landets mest bördig åkermark till nya bostäder, i Australien överlåts det till nya kolgruvor. 360 km nordväst om Sydney har regeringen nämligen godkänt ett jätteprojekt på 1,1 miljard euro för öppen kolbrytning på vad som beskrivs som Australiens mest bördiga jordbruksmark, Liverpool Plains.
En jordbrukare som brukat marken i området i över 170 år säger till Deusche Welle:
"Jag tycker det är otroligt kortsiktigt...jag tycker det är en av de största illdåd en regering kan göra mot sin nation- att förstöra den finaste jordbruksmark vi har"
Hoppet står till de över en miljon hushåll i Australien som redan kopplat in sina egna solceller på elnätet och den opinion som visar att över 50 % av landets befolkning anser att förnyelsebart bör prioriteras. Med ny batteriteknik för hushåll likt Teslas Powerwalls och Powerpacks och nya konsumtionsvanor kan det även bli möjligt för många hushåll att gå helt offgrid.
För mer om de utmaningar vi för står inför med omställningen av den fossila tillväxtekonomin
och de energimöjligheter som finns att tex gå offgrid i Sverige, läs gärna vår bok Olja för blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet. Recensioner och kommenterar till boken finner ni under fliken ovan.
Boken finns att köpa via förlaget, nätbokhandlar som Adlibris, Bokus och CDON och i en välsorterad bokhandel. Signerade exemplar kan även beställas direkt av oss.
Australiens flagga
Flaggan från wikipedia commons, publika rättigheter
2015-07-21
Svensson tar många tabletter till maten
En god vän tipsade Johan om ett mycket läsvärt inlägg på Facebook om svenskt kött VS import av kött signerat Daniel Emitslöf och Magnus Karlsson. Vi återger inlägget nedan i sin helhet för att det verkligen belyser vikten av att producera mer lokalt men hur svårt det är i konkurrens med importerade produkter, här i fallet kött.
Men ju fler svenskar som inser vad de faktiskt stoppar i sig och ju fler som faktiskt börjar erbjuda högkvalitativa alternativ kommer fler svenskar vilja betala mer för detta och framförallt känna till skillnaderna.
"Vi kan nu erbjuda det som Svensson vill ha!!
Då var vi där igen med de här förbaskade köttet, Import eller Svenskt…
Enligt förfrågningar och undersökningar så vill nästan alla svenskar köpa svenskt fläsk och nötkött, men när man sedan kollar på mängden importerat kött affärerna säljer runt om i vårt land så började vi tvivla. MEN så dök en tanke upp när vi satt och diskuterade. Vi producerar kanske helt enkelt inte det som konsumenten vill ha.
Vi har alltid lärt oss att man ska anpassa sig till konsumenten, alltså producera det folket vill ha, för då får man sin produkt såld. Efter några funderare och diskussioner fram och tillbaka kom vi fram till ett beslut, det måste vara DETTA som gör att de importerade köttet säljer så bra..
ANTIBIOTIKAN och TILLVÄXTHORMONERNA, eller är de kanske MRSAn folket är sugna på?
Men hur ska vi lösa det, detta ställer till med lite problem…, Hur ska vi lyckas göra svenska folket nöjda om vi inte kan erbjuda kött med MRSA i… Detta går vi helt enkelt bet på, för Sveriges djur utvecklar inte MRSA eftersom vi inte använder dessa mängder Antibiotika…
Då började vi fundera på hur vi skulle lösa de andra två parametrarna i denna briljanta idé för att göra våra medmänniskor nöjda.
Antibiotika och Tillväxthormoner då... Ja du, vi har ju lagar i Sverige som säger att vi inte får använda dessa enorma mängder ANTIBIOTIKA som resten av världen använder och några TILLVÄXTHORMONER är heller inte tillåtet… Ska vi gå bet på detta försäljningsknep också, ja de verkar inte bättre…
MEN..!!
Då dök ytterligare en briljant idé upp!! Vi säljer köttpaket i affären som är producerade på våra villkor precis som vi gör nu. Sen tejpar vi på ANTIBIOTIKA tabletter utanpå paketet som man sedan krossar och gnider in köttbiten i innan tillagning, då blir det precis som de importerade köttet och vad folket efterfrågar, vilken toppen idé!!
3 Antibiotika Tabletter för Danskt kött
15 Antibiotika Tabletter för Tyskt kött
30 Antibiotika Tabletter för Cypriotiskt kött
30 Antibiotika och 5 Hormon Tabletter för Amerikanskt kött
4 Klor Tabletter som löses upp i vatten som kycklingen ska bada i i ca 2,5 timme innan tillagning för Amerikansk kyckling.
Problemet är ju nu att Hormoner är ju inte tillåtet i Sverige, inte ens för människor. Så vi kan tyvärr inte erbjuda ”Amerikanskt” kött för dem som var sugna på detta. Sen ska vi undersöka om vi kan övertala någon trevlig doktor eller veterinär som skulle vilja bryta mot lagen och sälja några pallar med Antibiotika till oss för denna dundersuccé".
Ja tänk vad lite marknadsföring och fri konkurrens inom EU samt import av amerikanskt kött kan göra! Men framöver kommer de billiga transporter som gör import av kött så billigt inte ens kunna vinna mot svenska producenter som även måste bära kostnaderna för världens kanske mest omfattande djurskyddslagar.
Att transportera varor och tjänster över halva jordklotet eller så bara inom Europa kräver nämligen fortsatt tillgång till billig olja, en tillgång som beräknas nå sin produktionstopp globalt 2020. Utan billiga transporter blir det mer lönsamt att producera många av de varor och tjänster vi idag importerar lokalt, regionalt och nationellt. Kött är bara ett exempel.
Frågan är förstås hur många svenska producenter som finns kvar då och hur mycket kunskaper som försvunnit. Vi uppmuntrar därför alla i detta land att köpa svenskt kött/svenskproducerade livsmedel och varor även om det kräver en omväg till den lokala producenten eller handelsboden. Ja, även när det är dyrare för det har man igen i längden både med hälsan och bevarandet av svensk livsmedelsproduktion och därmed krisberedskap.
Men ju fler svenskar som inser vad de faktiskt stoppar i sig och ju fler som faktiskt börjar erbjuda högkvalitativa alternativ kommer fler svenskar vilja betala mer för detta och framförallt känna till skillnaderna.
"Vi kan nu erbjuda det som Svensson vill ha!!
Då var vi där igen med de här förbaskade köttet, Import eller Svenskt…
Enligt förfrågningar och undersökningar så vill nästan alla svenskar köpa svenskt fläsk och nötkött, men när man sedan kollar på mängden importerat kött affärerna säljer runt om i vårt land så började vi tvivla. MEN så dök en tanke upp när vi satt och diskuterade. Vi producerar kanske helt enkelt inte det som konsumenten vill ha.
Vi har alltid lärt oss att man ska anpassa sig till konsumenten, alltså producera det folket vill ha, för då får man sin produkt såld. Efter några funderare och diskussioner fram och tillbaka kom vi fram till ett beslut, det måste vara DETTA som gör att de importerade köttet säljer så bra..
ANTIBIOTIKAN och TILLVÄXTHORMONERNA, eller är de kanske MRSAn folket är sugna på?
Men hur ska vi lösa det, detta ställer till med lite problem…, Hur ska vi lyckas göra svenska folket nöjda om vi inte kan erbjuda kött med MRSA i… Detta går vi helt enkelt bet på, för Sveriges djur utvecklar inte MRSA eftersom vi inte använder dessa mängder Antibiotika…
Då började vi fundera på hur vi skulle lösa de andra två parametrarna i denna briljanta idé för att göra våra medmänniskor nöjda.
Antibiotika och Tillväxthormoner då... Ja du, vi har ju lagar i Sverige som säger att vi inte får använda dessa enorma mängder ANTIBIOTIKA som resten av världen använder och några TILLVÄXTHORMONER är heller inte tillåtet… Ska vi gå bet på detta försäljningsknep också, ja de verkar inte bättre…
MEN..!!
Då dök ytterligare en briljant idé upp!! Vi säljer köttpaket i affären som är producerade på våra villkor precis som vi gör nu. Sen tejpar vi på ANTIBIOTIKA tabletter utanpå paketet som man sedan krossar och gnider in köttbiten i innan tillagning, då blir det precis som de importerade köttet och vad folket efterfrågar, vilken toppen idé!!
3 Antibiotika Tabletter för Danskt kött
15 Antibiotika Tabletter för Tyskt kött
30 Antibiotika Tabletter för Cypriotiskt kött
30 Antibiotika och 5 Hormon Tabletter för Amerikanskt kött
4 Klor Tabletter som löses upp i vatten som kycklingen ska bada i i ca 2,5 timme innan tillagning för Amerikansk kyckling.
Problemet är ju nu att Hormoner är ju inte tillåtet i Sverige, inte ens för människor. Så vi kan tyvärr inte erbjuda ”Amerikanskt” kött för dem som var sugna på detta. Sen ska vi undersöka om vi kan övertala någon trevlig doktor eller veterinär som skulle vilja bryta mot lagen och sälja några pallar med Antibiotika till oss för denna dundersuccé".
Ja tänk vad lite marknadsföring och fri konkurrens inom EU samt import av amerikanskt kött kan göra! Men framöver kommer de billiga transporter som gör import av kött så billigt inte ens kunna vinna mot svenska producenter som även måste bära kostnaderna för världens kanske mest omfattande djurskyddslagar.
Att transportera varor och tjänster över halva jordklotet eller så bara inom Europa kräver nämligen fortsatt tillgång till billig olja, en tillgång som beräknas nå sin produktionstopp globalt 2020. Utan billiga transporter blir det mer lönsamt att producera många av de varor och tjänster vi idag importerar lokalt, regionalt och nationellt. Kött är bara ett exempel.
Frågan är förstås hur många svenska producenter som finns kvar då och hur mycket kunskaper som försvunnit. Vi uppmuntrar därför alla i detta land att köpa svenskt kött/svenskproducerade livsmedel och varor även om det kräver en omväg till den lokala producenten eller handelsboden. Ja, även när det är dyrare för det har man igen i längden både med hälsan och bevarandet av svensk livsmedelsproduktion och därmed krisberedskap.
Hur många tabletter vill du ta till maten?
2013-11-13
MSB missar Sveriges största sårbarhet i sina scenarier men nu tar JTI tag i saken
Via bloggrannen Cornucopia (författaren Lars Wilderäng) uppmärksammas vi på en mycket intressant studie av JTI (Institutet för Jordbruks -och Miljöteknik). JTI har tittat på Sveriges oljeberoende kopplat till livsmedelsförsörjningen (de kallar det "fossilt energiberoende" men i Sveriges fall innebär detta i praktiken importerad olja i form av eldningsolja, diesel, bensin, flygfotogen, råolja och olika smörjmedel så det är olja det är frågan om).
Bakom studien står förutom JTI, även SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, SIK Institutet för Livsmedel och Bioteknik, ÅF Industry och Länsstyrelsen i Uppsala Län.
ATL, Lantbrukets Affärstidning rapporterade även om studien igår.
På JTI:s hemsida står det om studien bland annat:
"Studien bygger på tre scenarier där tillgången på fossilt bränsle minskar med 25, 50 eller 75 procent. Energikrisens längd är satt till 3-5 år, ett för kort perspektiv för att någon teknisk omställning ska hinna ske" (vår understrykning).
Vidare skriver JTI:
"Vid en minskning på 25 procent skulle vi klara oss ganska väl genom att genomföra effektiviseringar, men vid en halvering skulle vi snabbt hamna i en situation där vi inte kan tillgodose befolkningens behov av livsmedel".
Det är mycket glädjande att JTI och övriga bakom studien äntligen identifierat svensk ekonomis största sårbarhet, beroendet av importerade oljeprodukter. Även om fokus för studien är Sveriges livsmedelsförsörjning behöver man bara använda sitt sunda förnuft för att inse att detta gäller även för övriga sektorer och näringar i Sverige.
Betänk bara att huvuddelen av den olja Sverige importerar går till våra transporter vars energianvändning till 92 % kommer från oljeprodukter (se Energimyndighetens siffror för 2011 & 2012). Av Sveriges transporter går sedan 93 % på väg i första hand i form av personbilar och lastbilar. Så förutom att livsmedelsförsörjningen är HELT beroende av att transporter på väg kommer fram är i praktiken hela den svenska ekonomin på samma sätt HELT beroende av att dessa lastbilar (och för persontrafiken -bilar) får tillräckligt med diesel och bensin för att rulla till sina destinationer.
Vad som kan hända vid endast korta avbrott i leveranserna av produkter såsom mediciner till vårdinrättningar fick vi smakprov på förra vintern när det under några dagar i början av december rådde snökaos i Stockholm. Detta kan ni läsa om i den artikel Johan skrev tillsammans med läkaren Lena Lokrantz för Moderna Läkare i februari där de tittade på svensk sjukvårds oljeberoende.
Även om JTI-studien inte nämner Peak Oil eller det faktum att världens konventionella råoljeproduktion legat kvar på i princip samma nivå sedan 2005 är det ett klart fall framåt. I synnerhet då vi sedan tidigare konstaterat att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) varken gjort någon detaljgranskning av Sveriges livsmedelsförsörjning eller svensk ekonomis oljeberoende.
Det är slående att när man gör en sökning på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap sida får man bara upp ett gammal dokument från 2007 som innehåller "Peak Oil" där det står:
"Samtidigt pågår en debatt där det hävdas att oljeproduktionen går igenom en topp just nu för att komma att avta i framtiden (”Peak Oil”)3" (se sida 39). Inget mer...
Vi noter dock att i MSB:s rapport Ett fungerande samhälle i en föränderlig värld definierar MSB Samhällsviktig Verksamhet så här:
"En samhällsfunktion av sådan betydelse att ett bortfall av eller en svår störning i
funktionen skulle innebära stor risk eller fara för befolkningens liv och hälsa, samhällets
funktionalitet eller samhällets grundläggande värden".
Skulle inte en minskad tillgång till Sveriges viktigaste energikälla för 93 % av landets transporter vara ett hot mot samhällsviktig verksamhet? Skärpning MSB, tummen upp JTI!
Det finns en mängd faktorer som kan leda till plötslig oljebrist varav Cornucopia helt riktigt nämner några högst möjliga sådana såsom minskad oljeimport från Ryssland, ett land som 2012 stod för 42 % av Sveriges oljeimport (se SPBI). Men "plötsligt" missförtås lätt.
Det kan givetvis ske oljeembargon likt de som skedde under 1970-talet där direkt fysisk brist på olja och färdiga bränslen drabbar Sverige och andra oljeimporterande länder. Mer sannolikt men på sikt lika skadligt är att vi inte minskar vårt oljeberoende tillräckligt mycket, tillräckligt snabbt innan den globala råoljeproduktionen börjar minska och priset på den olja som den globala marknaden erbjuder är för högt för Sveriges plånbok.
Ett högt pris trollar inte fram billiga flytande bränslen eller magisk teknologi, något som många ekonomer tycks tro bara för att informationsteknologin och före det 100 års ökande oljeproduktion gjort att vi tappat vår koppling till naturen och ekonomins grundförutsättningar, tillgången till energi.
Så länge oljan är nödvändig för ekonomin står vi handfallna när dess pris går upp, därför vettigt att ställa om till en mindre men hållbarare ekonomi.
Fundera själva.
Tillägg: Även Ny Teknik rapporterar om JTI-studien
Bakom studien står förutom JTI, även SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, SIK Institutet för Livsmedel och Bioteknik, ÅF Industry och Länsstyrelsen i Uppsala Län.
ATL, Lantbrukets Affärstidning rapporterade även om studien igår.
"Studien bygger på tre scenarier där tillgången på fossilt bränsle minskar med 25, 50 eller 75 procent. Energikrisens längd är satt till 3-5 år, ett för kort perspektiv för att någon teknisk omställning ska hinna ske" (vår understrykning).
Vidare skriver JTI:
"Vid en minskning på 25 procent skulle vi klara oss ganska väl genom att genomföra effektiviseringar, men vid en halvering skulle vi snabbt hamna i en situation där vi inte kan tillgodose befolkningens behov av livsmedel".
Det är mycket glädjande att JTI och övriga bakom studien äntligen identifierat svensk ekonomis största sårbarhet, beroendet av importerade oljeprodukter. Även om fokus för studien är Sveriges livsmedelsförsörjning behöver man bara använda sitt sunda förnuft för att inse att detta gäller även för övriga sektorer och näringar i Sverige.
Betänk bara att huvuddelen av den olja Sverige importerar går till våra transporter vars energianvändning till 92 % kommer från oljeprodukter (se Energimyndighetens siffror för 2011 & 2012). Av Sveriges transporter går sedan 93 % på väg i första hand i form av personbilar och lastbilar. Så förutom att livsmedelsförsörjningen är HELT beroende av att transporter på väg kommer fram är i praktiken hela den svenska ekonomin på samma sätt HELT beroende av att dessa lastbilar (och för persontrafiken -bilar) får tillräckligt med diesel och bensin för att rulla till sina destinationer.
Vad som kan hända vid endast korta avbrott i leveranserna av produkter såsom mediciner till vårdinrättningar fick vi smakprov på förra vintern när det under några dagar i början av december rådde snökaos i Stockholm. Detta kan ni läsa om i den artikel Johan skrev tillsammans med läkaren Lena Lokrantz för Moderna Läkare i februari där de tittade på svensk sjukvårds oljeberoende.
Även om JTI-studien inte nämner Peak Oil eller det faktum att världens konventionella råoljeproduktion legat kvar på i princip samma nivå sedan 2005 är det ett klart fall framåt. I synnerhet då vi sedan tidigare konstaterat att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) varken gjort någon detaljgranskning av Sveriges livsmedelsförsörjning eller svensk ekonomis oljeberoende.
Det är slående att när man gör en sökning på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap sida får man bara upp ett gammal dokument från 2007 som innehåller "Peak Oil" där det står:
"Samtidigt pågår en debatt där det hävdas att oljeproduktionen går igenom en topp just nu för att komma att avta i framtiden (”Peak Oil”)3" (se sida 39). Inget mer...
Vi noter dock att i MSB:s rapport Ett fungerande samhälle i en föränderlig värld definierar MSB Samhällsviktig Verksamhet så här:
"En samhällsfunktion av sådan betydelse att ett bortfall av eller en svår störning i
funktionen skulle innebära stor risk eller fara för befolkningens liv och hälsa, samhällets
funktionalitet eller samhällets grundläggande värden".
Skulle inte en minskad tillgång till Sveriges viktigaste energikälla för 93 % av landets transporter vara ett hot mot samhällsviktig verksamhet? Skärpning MSB, tummen upp JTI!
Det kan givetvis ske oljeembargon likt de som skedde under 1970-talet där direkt fysisk brist på olja och färdiga bränslen drabbar Sverige och andra oljeimporterande länder. Mer sannolikt men på sikt lika skadligt är att vi inte minskar vårt oljeberoende tillräckligt mycket, tillräckligt snabbt innan den globala råoljeproduktionen börjar minska och priset på den olja som den globala marknaden erbjuder är för högt för Sveriges plånbok.
Ett högt pris trollar inte fram billiga flytande bränslen eller magisk teknologi, något som många ekonomer tycks tro bara för att informationsteknologin och före det 100 års ökande oljeproduktion gjort att vi tappat vår koppling till naturen och ekonomins grundförutsättningar, tillgången till energi.
Så länge oljan är nödvändig för ekonomin står vi handfallna när dess pris går upp, därför vettigt att ställa om till en mindre men hållbarare ekonomi.
Fundera själva.
Tillägg: Även Ny Teknik rapporterar om JTI-studien
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)