2015-10-21

Riksrevisionen uppmärksammar Sveriges bristande krisberedskap

I somras skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle om Sveriges bristande krisberedskap. Vi pekade då bland annat på vilka konsekvenser nedmonteringen av landets civilförsvar och svenska myndigheters oförmåga att hantera kriser har redan nu.

Under storbranden i Västmanland i augusti 2014 hade svenska myndigheter inga resurser eller träning för att hantera en större kris mer än några dagar, istället fick vänliga men oftast oerfarna vanliga svenskar rycka in för att brandmännen överhuvudtaget skulle kunna fortsätta med brandbekämpningen. Utan rena strumpor, mat och vatten blir det ingen brandbekämpning att tala om.

Dessutom fick, efter stora förseningar, vattenbombande flygplan flygas in från Spanien och Frankrike för sådana har ju Sverige inte några...

Johan har klara minnen än idag av branden som gjorde att han under flera dagar inte kunde vistas ute trots att han bor norr om Falun som låg långt från brändernas centrum. Bikuporna blev dessutom alldeles sotiga av askan som var i luften.

Sedan tidigare har vi bland annat kritiserat Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) för att inte lägga tillräcklig vikt vid Sveriges största sårbarhet: Oljebereondet, särskilt behovet av flytande bränslen som bensin och diesel för att Sveriges matförsörjning och jordbruk ska fungera. Något som däremot Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik (JTI) uppmärksammat ordentligt i djupgående scenarieanalyser.      

Igår uppmärksammade bland annat Sveriges Radio att Riksrevisionen nu kommit med en längre rapport där man granskat länsstyrelsernas arbete med krisberedskap, civilt försvar och olika typer av olyckor.

I rapporten som ni kan läsa här pekar man på att "civilförsvaret" fått förnyad betydelse på grund av det nya säkerhetspolitiska läget samt att bristerna aktualiseras tydligt med branden i Västmanland 2014.

Men samtidigt riktas kritik mot att länsstyrelserna inte övar tillräckligt ofta och inte heller de realistiska scenarier som krävs för att man ska vara redo vid skarpt läge. En annan intressant observation Riksrevisionen gör är följande:

"En stor del av finansieringen är projektbidrag...
...Sedan 2012 är projektbidragen en större finansieringskälla än förvaltningsanslagen för
de direkta kostnaderna för länsstyrelsernas krisberedskapsarbete. Projektmedlen till
vissa länsstyrelser är ungefär dubbelt så stora som de förvaltningsanslag som fördelats
till krisberedskap. I praktiken har utformningen av finansieringen bidragit till att flera
länsstyrelsers arbete har präglats av kortsiktig utvecklingsverksamhet snarare än av
kontinuitet.

Utvecklingsprojekten kan ha positiva effekter, exempelvis har övningar möjliggjorts tack vare projektbidrag. Granskningen visar samtidigt att en stor andel projektbidrag kan ge negativa konsekvenser. Projekten har löpt under 1–2 år i sänder, vilket har medfört en osäkerhet om hur stora resurser länsstyrelserna har för krisberedskapsarbetet från år till år. Verksamheten blir svår att bedriva långsiktigt och en effektiv personalförsörjning försvåras. Enligt flera länsstyrelser är det svårt att anställa personal med tillräcklig kompetens genom att enbart erbjuda tidsbegränsade projektanställningar. För att ha råd att behålla fastanställd personal har vissa länsstyrelser sökt medel för och bedrivit utvecklingsprojekt som inte motsvarat de viktigaste behoven inom krisberedskapen.

Vidare finns en risk för att arbete med uppgifter som länsstyrelserna är ålagda att utföra
finansieras med projektmedel från krisberedskapsanslaget, vilket inte är avsikten.
Granskningen visar också att det finns en risk för att länsstyrelserna inte har resurser för
att effektivt omhänderta och implementera resultaten av utvecklingsprojekten." 

Mest anmärkningsvärt är dock att Riksrevisionen granskning visar att:

"Inför budgetåret 2007 överfördes 14,7 miljoner kronor från krisberedskapsanslaget till länsstyrelsernas förvaltningsanslag. Syftet var att stärka länsstyrelsernas roll och utveckla förmågan till krishantering. Granskningen visar att pengarna gick till annan verksamhet inom länsstyrelserna. Överföringen medförde därmed inte någon förstärkning av resurserna för
krisberedskap från förvaltningsanslaget".

(våra fetmarkeringar) 

Nedanstående graf från rapporten av Riksrevisionen visar detta tydligt:


 Källa graf: Riksrevisionen , "Länsstyrelsernas krisberedskapsarbete. Skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. RIR 2015:18, s. 11

Vi noterat även att:

"Åren 2009–2014 har länsstyrelsernas direkta kostnader på krisberedskapsområdet totalt stigit från 111 till 226 miljoner kronor, varav cirka 57 miljoner kronor av ökningen kan hänföras till de kostnader som uppstod för Länsstyrelsen i Västmanlands län till följd av skogsbranden". 

226 miljoner till civilförsvarsverksamhet är en droppe i havet mot vad som krävs om Sverige ska kunna tala om någon riktig krisberedskap och dessutom kunna stödja Försvarsmakten i händelse av ett väpnat angrepp mot landet eller vårt närområde. Det är bara att konstatera om 57 miljoner kronor för en, förvisso historiskt omfattande skogsbrand, utgör mer än en fjärdedel av landets totala krisberedskapsbudget. Särskilt när dagens Försvarsmakt inte har resurser att ens hålla sig själva försörjande på mat eller flytande bränslen mer än kanske några månader.

Tidigare fanns ett välutbyggt civilförsvar som hade ett nära samarbete med Försvarsmakten men att nu tala om att bygga upp civilförsvaret kräver mycket mer än att svenska myndigheter samordnas och får mer resurser. Svenska hushåll måste informeras om sitt eget ansvar att vid kris ha beredskap att förse sina närmaste med värme och mat. Detta måste prioriteras lika högt som uppbyggnaden av myndigheters krisberedskapsförmågor då det sannolikt tar årtionden för svenska myndigheter att bygga upp kunskap och beredskap för att kunna ha någon bredare samhällsnytta i händelse av en omfattande kris.

Civilförsvaret är alltså livsviktigt för såväl civilsamhället som för Försvarsmakten i händelse av en utdragen kris så som ett längre strömavbrott i samband med översvämningar, svåra stormar, avbrutna bränsle/olje leveranser till landet och givetvis vid krig. Ett civilförsvar är bara så starkt som sin svagaste länk som i det här fallet är överlag oförberedda svenska medborgare.

Givetvis ska myndigheter som MSB, Försvarsmakten, brandförsvaret, länsstyrelserna, polisen och kommuner etc öva mer och tilldelas resurser i större omfattning än idag. Resurser som dessutom är öronmärkta för krisberedskap men det är i sig långt ifrån tillräckligt och bör mer ses av en långsiktig investering.

Om fler görs medvetna om sin sårbarhet för kriser och sina möjligheter att tex öka sin egen självförsörjning på mat genom odling eller åtminstone lagrad proviant för några månader, bidrar man till att stärka hela samhällets krisberedskap.

Vi tycker det är bra att Riksrevisionen uppmärksammar Sveriges behov av ökad krisberedskap och sätter press på svenska myndigheter att verkligen lägga resurser på detta och förhoppningsvis börja öva realistiska scenarier men detta blir lönlöst om inte den lokala beredskapen för svenska hushåll samtidigt byggs upp.

Kanske en modernare version av "om kriget kommer" som fanns i alla telefonkataloger i Sverige fram till 1984 kan vara något men kanske med en bättre titel i stil med"Beredskapens A och O"? Dock bör den inte i distribueras i telefonkatalogen...utan göras digitalt sexig på någe vis men förstås även finnas i pappersform där den syns och kan uppmärksammas då och då för att inte glömmas bort...
Hur ser din krisberedskap ut?
Bild lånad från facebook-sidan Skymningsläge. Affischen sitter nere i en ännu aktiv/funktionsduglig beredskapsbunker som används av en kommun någonstans i Sverige.   

10 kommentarer:

  1. Utmärkt "Min tanke.." Sprid den beredskapen till andra också.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tror det finns hopp för "skaplig" beredskap i många svenska huahåll om trenden fortsätter. Hemvärnet lockar allt fler, av båda könen o "prepping" har fått en del uppmärksamhet de senaste åren även om det lätt försvinner i övrigt nyhetsbrus. Stjärnklart har dock väckt en hel del ur slummern...:)
      Mvh
      Johan

      Radera
    2. Ja "Olja för Blåbär" gör också nytta. Hur har ni råd att lägga så mycket tid på den här bloggen?

      Den stora flyktingströmmen lockar fram pyromaner och skrämmer skiten ur en del oroliga individer. Samtidigt blir det en test för de system vi har. Imorgon, gissar jag, har politikerna i riksdagen kompromissat fram en första gemensam lösning. Några nya helt vanliga personer börjar också fundera och dra slutsatsen att de kan hamna i liknande situation som flyktingarna och några av dessa gör något positivt. Goda exempel sprider sig.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    3. Well, vi tar oss tid. Kan bara hålla med i din kommentar, ringar på vatten i båda riktningar men envis som synden och rustad med kunskap kommer man långt och förhoppnings ge lite idéer åt andra medan man själv lär sig nytt...

      Mvh
      Johan

      Radera
  2. Det finns ju lite olika lager:

    1. Försvarsmakten (som har haft kapacitet att bistå civilt, jmfr skogsbränder, översvämning, Estonia)
    inkl beredskapslager, skyddsrum, militärpoliser, transpsortfordon, bränsledepåer etc) och naturligtvis militära sjukhus, beredskapssjukhus (nedlagda)

    2. Försvarets frivilligorganisationer (18 st)
    http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/frivilliga-forsvarsorganisationer/

    3. Civilförsvaret (som hade operativ kapacitet)
    - KBM (Krisberedskapsmyndigheten) ersatte Överstyrelsen för civil beredskap.
    - KBM ersattes av MSB
    - Statens räddningsverk (operativt) lades ner och ersattes med.....MSB ("samordnare")
    - SPF Styrelsen för psykologiskt försvar (operativt) lades ner (besparing).

    MSB gör inget "operativ" utan "samordnar" det operativa krisberedskapsarbetet, men vilka gör arbetet operativt - Jo just det, kommunerna, Mädchen för the government?

    4. Vanliga civila statliga myndigheter med kapacitet
    - Kustbevakning, tull, polis

    5. kommunala myndigheter, tex brandkår och tidigare även ambulans

    6. Alla andra myndigheter, som hade "överkapacitet" och bedrev operativ verksamhet, idag gör man inte detta, ta tex Televerket, finns inte många kvar som kan dra kabel, eller koppla in telefoner, det mesta är försäljning,

    7. men utanpå allt det där fanns det viktigaste lagret, det civila samhället, att människor genom sin dagliga närvaro och tillsyn, där det var, utgjorde grunden för ordningen. Frågan är vad som händer när alla närvarar på social media, och vilken civil närvaro vi har i alla områden som når kritisk belastning, det ligger nära till hands att människor tar saken i egna händer (operativt) och tex flyttar iväg.

    8. Det finns naturligtvis inte längre kapacitet hos våra myndigheter, tex polis eller socialtjänst, att upprätthålla sin oprdinariet verksamhet, eftersom vi är i ett beredskapsläge, då prioriterar man bort det ordinarie, och så börjar sas hela grunden för det som får att altt fungera, att bli ett sluttande plan, för när inte grundplattan fungerar, så kriser det överallt, och då ger det enda det andra, dvs det som ska "nära" och understödja överkapciteten, gör det inte, och då fungerar inte ens beredskapen, eftersom den håller på att bli ett nytt normalläge, men utan grunden, den civila ordningen. Politiken har helt enkelt sparat sig förbi en zon, som innebär att ingen längre vill ta ansvar för sin del, och och utan personligt ansvar fungerar inte mycket, varken det "gemensamma" (både vilja och förmåga) men inte heller "samordningen" eftersom ingen är operatör, och vi har en överbyggnad med personer som tutar i en lur, men varken kan eller vill dra ett hölass. S.W

    SvaraRadera
  3. 9. Sedan är det väl ekonomisk beredskap, dvs att man inte är beroende av valutamarknaderna som avgör kreditvärdighet och risk, eller är beroende av en banksektor som kan klappa samman på nolltid, eftersom de mesta "pengar" är så kallade credits, och är skulder. Så det som är "borgen" är ju våra fastigheter, naturtillgångar och vår skattemoral.

    10 Sedan är det då det märkliga sambandet att när staten rustat ner rätt mycket av civil beredskap, och för över ansvaret på gemene man, så utsätts Sverige för migrantströmmar per capita, som det inte finns förutsättningar för, dvs det finns inte lärare, tolkar, bostäder, biståndshandläggare, poliser (inte ens säkerhetspoliser) sjukskäterskor eller läkare, och när dessa då saknas, ocn samhället utsätts för en irreersibel stress, migranter med PUT, är här för att stanna, och tillflödet bara kommer att öka, så verkar det som att vårt civila samhälle är lite sårbart, lägg därtill på IT-sårbarheten, och internationell organiserad brottslighet, samt att det mesta av offentlig myndighetsutövning som är operativ, läggs ut på entreprenad till privata aktörer, där lägst pris gäller, så inses att de som sas "opererar" kan operera lite hru som helst, det finns inte mycket revision, kontroll, uppföljning, för om det fanns det, skulle det kanske visa att ersurserna inte håller, för vad man lovar. och det är väl jsut den saken, att det ska hålla för vad man lovar, som är centralt, för lovar man ngt, och det inte håller, så hamnar civila i putten, och de svagaste först, och kanske är det någon inom mp som inte tänkt på det, detta sista, migranterna, är ett manligt projekt, och kvar blir kvinnor och riktiga barn, (typ under 10 år). Dvs integrationen i Sverige (den misslyckade) är ju helt beroende av det civila samhället, och fungerar inte detta, så kommer det "undantagstillstånd" som gör att människor flyr, att spridas, just eftersom det är avsaknad av civila strukturer som gör att människor flyr, de "starkaste" (som har bäst förspänt) flyr först. S.W

    SvaraRadera
  4. Sedan har vi då detta med kommunikation, om nu våra regenter avskaffat det mesta som är operativt på statlig nivå, och förpassat (delegerat) ner civilförsvaret till de kommunala skattebetalarna (och vi vet att ca 11 kommuner av 290 går med +) så finns det väl inte väldigt mycket resurser att "samordna" i det "gemensamma" samhället, det var väl det som Ansvarskmmittén försökte bena ut, och delat ansvar är som alla vet inget ansvar. men om nu staten minskat operativter och fläskat på ordentligt med det kommunikativa, på riksplanet, förmodligen inte för att vinna val, eftersom en förnekad "berättelse" naturligtvis rekylerar på bägge läger. Så våra ledande politiker måste verkligen ha trott att man kan kan lösa utmaningar och kriser, med smart PR och kommunikation, eller rent av professionell kommunikaiotn. Som jämförelse några "high-light" från Vidar Andersson, en sansad verklighetsförankrad man med sunda värderingar (till skillnad från hönsen, presssekreterna och polsakarna på RK (tjänstemännen undantagna)

    Vidars toppglosor

    Om EU

    menlösa pappersprodukter OM EU-regler

    menlösa pappersprodukter OM om Eus yttre gränsbevakning

    menlösa pappersprodukter OM första asylland

    folkvandringarna norrut satte fart på allvar

    Det är kris.

    Systemet har klappat ihop.

    Sverige står vidöppet.

    Den reglerade invandringspolitiken finns inte längre

    Myndigheterna har inte en aning om vilka som är i Sverige

    Sverige har i praktiken en obevakad och helt öppen landgräns mot Turkiet

    Migrationsverkets har inte har en aning om hur många som kan tänkas komma till Sverige.

    Migrationsverket behöver 29 miljarder kronor extra 2016 för mottagningen av asylsökanden


    Om politiken

    rikspolitikens skönandar de som har ansvaret för situationen (men inte har en lösning)
    välfärdsutförarna den kommunala verkligheten (de som ska utföra skönandarnas vilja)
    märkliga uppgörelser med Mp om ”papperslösa”
    handlingsförlamning genom uppgörelse med mp
    SD-fobier som m och s lider svårt av.
    S eller M har ett stort ansvar.
    S eller M har inte orkat med att ta tag i problemen.
    S och M de forna väktarna av reglerad invandringspolitik
    S och M behöver frigöra sig från:
    Handlingsförlamning
    aktivistiska ytterlighetsrådgivare.
    In på mittfältet och ta tag i den verkliga politiken.


    Vad ju var och en ju förstår (som inte är en skönande)

    Antalet asylsökande är på tok för stort.

    antalet flyktingar har stor betydelse för:
    bostäder
    skolor
    lärare
    socialarbetare
    migrationshandläggare
    förskolor
    vaccinationer
    arbetsförmedlare
    poliser.


    Det offentliga samtalet

    Bannlysning i det offentliga politiska samtalet (göder SD)

    Bannlysning Om frågor om ”antalet” asylsökanden och migranter.

    En absurd situation Om en växande klyfta (verklighetsförankring)

    officiell förnekelse av vad var och en förstår

    officiell förnekelse -> ett Orwellskt tillstånd med en air av Nordkorea.

    alltså fritt urklippt, från Vidars krönika idag.
    S.W

    SvaraRadera
  5. Det var nog inte bara den civilakriskommunikaionen som upphört, regeringen har ju sedan länge våra myndigehter som kommunikaionsplattformar, att det r ordning och reda och fulla lador, men om det nu inte är det och löftena inte håller, och unga människor inte ens kan koka potatis eller orientera sig i en skog, och inte kan sy, inte kan bygga ett härbre, och deffintivit inte kan detta med odling och jordbruk, och staten enbart har Orweel att komma med på en padda, så kanske det inte är valutgånge i första hand man ska oroa sig för, utan just vad som händer, när det civila kontraktet upphör, sannolikt är det starkar i de länder människor flyr från, och svagare i Sverige, just för att vi fortfarande tror på de starka staten, vi tar maten och bostaden för given, och tänker kanske inte igenom vad som händer om alla samtidigt står med skägget i brevlådan, där medbrogaren förvätnar sig hjälp av staten, och staten förväntar sig lojalitet och hjälp av medborgaren.

    Nä, det finns förbättringspotential även avseende kommunikation, huruvida v ska kommunicera om fakta/verklighet, eller om vision och dröm. Var är Romson i debatten, har hon förslag från vilken budgetpost vi ska ta resurser för att hantera frågor som andra ska lösa, när inte polis, krismyndigheter och militärer hänger med, för hela denna omställning av det civila samhället är en uppgörelse med just det parti som tidigare förstått detta med samhällets sårbarhet, så man är ju bara nyfiken, hur tänkte ni, och vad är din egen lösning, ju och inför framtiden, på civila frågor, när något händer, som inte borde hända, enligt värdegrunden. S.W

    SvaraRadera
  6. Bara en vecka sedan regeringen körde detta med Sverige tillsammans, då var Kungen inhyrd, och alla var där, men när Migrationsverket talar om en tredubblad prognos av den förda politiken, som innebär vissa kostnader - ja då är statsråden som bortblåsta, och mest bortblåsta från lösningar verkar mp och C vara. Dvs detta med trovärdighet, tror medborgarna på,e ller tror medborgarna inte, på vad vår ledning säger, och om medborgarna tror, och det visar sig inte riktigt stämma, så marcherar det civila samhället i otakt med den civila ledningen (myndigheterna) och naturligtvis med politiken. Karl XII och sederma Överste Gustavsson sänkte Sveriges stoarmaktsambitioner, vilket Englund beskrivit i Poltava, kanske är det S och M med stöd av MP som sas sänkt äver sveriges mäjligheter att vara en humanitär stormakt, och att bedriva en feministisk utrikespolitik, för det blir inte många kvinnor och barn hjälpta av detta, för varje nyanländ som tillkommer, stiger nämligen marknadspriset, för den sist upphandlade boendet, då krisberedskapen är ju inte ens hög avseende tillgång på begränsade resurser, dvs skattemedel. Det måste vara någon slag kollektiv smitta, de drabbats av, politiken. Det där med ansvar och att vara i verkligheten. S.W

    SvaraRadera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...