Jeff Rubin på Bloomberg VS Shaleomania i media

I måndags la den amerikanska ekonomigiganten Bloomberg upp ett långt utdrag ur Jeff Rubins senaste bok med titeln "Hur höga oljepriser kommer sätta ett lock på tillväxten permanent" till stor glädje för oss som följer Peak Oil utvecklingen (och med viss förvåning) men glädjen/förvåningen la sig snabbt.

Det är lustigt hur media kan förvränga verklighetsbilden. Ena stunden låter man fakta och vetenskapliga belägga styra bilden bara för att i nästa stund, när fakta blir obekväm eller inte lika sexiga/heta nyheter då väljer att totalt frångå verkligheten oavsett vilka följderna kan få.

Denna gång är det alltså Bloomberg som bidrar till att vilseleda allmänheten om Peak Oil.

Först läser vi som vanligt en eminent redogörelse av författaren till bästsäljaren "Why the World is about to get a whole lot smaller-oil and the end of globalization" och i "artikeln" ovan alltså utdrag ur Jeffs senaste bok som släpps den 16 oktober i år “The Big Flatline: Oil and the No- Growth Economy”. Jeff Rubin är före detta chefsekonom för en av Kanadas största investmentbanker, CIBC World Markets. För mer info om Jeff se tidigare inlägg som Jeff Rubin: "När ekonomin krymper"  & Jeff Rubin: En mindre men hållbarare Värld

Jeffs artikel är lång men inleds så här:

"The countries guzzling the most oil are taking the biggest hits to potential economic growth. That’s sobering news for the U.S., which consumes almost a fifth of the oil used in the world every day. Not long ago, when oil was $20 a barrel, the U.S. was the locomotive of global economic growth; the federal government was running budget surpluses; the jobless rate at the beginning of the last decade was at a 40-year low. Now, growth is stalled, the deficit is more than $1 trillion and almost 13 million Americans are unemployed"

"And the U.S. isn’t the only country getting squeezed. From Europe to Japan, governments are struggling to restore growth. But the economic remedies being used are doing more harm than good, based as they are on a fundamental belief that economic growth can return to its former strength. Central bankers and policy makers have failed to fully recognize the suffocating impact of $100-a-barrel oil."

Vi överlåter analysen av artikeln till läsaren då den är lång och detta inlägg redan är längsta laget. Dock väl värd att läsa.

Till att börja med smygs Jeff Rubins artikel in under "Åsiktsfliken" (Opinion på engelska) och Bloomberg är noga med att understryka att det som skrivs i artikeln helt och hållet är författarens åsikter...

Vi snabbspolar nu framåt från Jeffs artikel (vi kallar den artikeln för enkelhetens skull) på måndagen, till en annan artikel på onsdagen men nu alltså under fliken "News" på Bloomberg siten:

I artikeln från i onsdags ovan rapporterar Bloomberg att USA:s oljeproduktion tack vare utvininngen av skifferolja i främst North Dakota stigit till de högsta nivåerna sedan 1997 och att USA täckte 83% av sina energibehov under de första 6 månaderna av detta år. Vidare tror man att råoljepriserna (pga den ökade produktionen) ska sjunka framöver (i kontrast till Rubin som menar att det kommer stiga eller ligga kvar tresiffrigt) och pekar på ett uttalande av en analytiker vid JPMorgan Chase & Co från den 20 september.

Man går till och med så långt i artikeln att man hävdar att USA:s energiförsörjning fram till 2020 kan leda till en "återindustralisering" av Amerika och skapa miljontals nya arbeten...detta med hänvisning till en rapport av Citigroup Inc. från i mars...

Wow! Om vi för sakens skull utgår från att läsaren av artikeln om "oljeboomen"  i USA närmast ovan även under måndagen läst Jeffs artikel måste väl vederbörande dragit en lättnadens suck som kunnat höras ända bort på andra sidan Atlanten! Tänk vad bra, USA energioberoende är inte långt borta och oljeproduktionen ÖKAR åter igen! Vidare tänker läsaren av de båda artiklarna kanske att "Jeffs artikel var ju ända bara "åsikter" och skifferoljan kommer ju öka i produktion och ersätta import från Mellanöstern ja rent av Kanada...oljepriserna kommer därmed gå ner inte upp".

Vi har skrivit mycket om vad som krävs för att uppehålla skifferoljeproduktionen och skiffergasproduktionen och hur detta omöjligt kan fortsätta en längre tid, om skifferoljans olönsamhet, skiffergasens olönsamhet och hur det endast är en kortsiktig glädjehysteri vi ser i USA kring detta:

• Skifferolja! Nä vänta oljeskiffer ska de va! Eller? 
• Den förädiska shalegasen/skiffergasen del 1 
• Den förrädiska Shalegasen/Skiffergasen del 2 
• Oljepriset måste upp för att göra olje och gas-utvinningen lönsam

Skiffergas och skifferolje -hysterin klamrar sig fast vid ett halmstrå och är inte i närheten av närheten till att ersätta en minskad eller stillasittande global produktion av den billiga konventionella råoljan. Råoljan som vi alla är så beroende av.

Den som trodde att problematiken kring skifferoljan och skiffergasen främst låg i de miljömässiga och ekonomiska konsevekenserna vid utvinningen har inte läst på ordentligt/bara skrapat på ytan av problemen.

Men om man nu vill lära sig mer om kontamineringen av dricksvattnet och de risker olje och gas industrin är villiga att ta i sin desperation efter mer olja och gas kan man göra det tex här och här.

Håll även utkik efter den nya filmen "Promised Land" om skiffergasutvinningens "baksida" med ingen mindre än Matt Damon:


Se gärna även Kjell Alekletts inlägg från igår om frackingens framfart...

Den ogrundade gashysterin fortsätter: nu i Medelhavsregionen

Vi har i flera av våra tidigare inlägg rapporterat om den ogrundade hysterin kring skiffergas och skifferolje-utvinningen i framförallt USA och även Shells storsatsning på flytande naturgas (LNG) i Persiska gulfen, med utgångspunkt i Qatar. Ogrundad i den meningen att rapporteringen inte annat än skrapar på ytan av verkligheten och bara rapporterar rubriker inte fakta. För att inte tala om den totala avsaknaden av objektiva och realistiska resonemang kring hur liten betydelse ovanstående satsningar har för den totala energibilden. 

Oljan är världens överlägset viktigast smörjmedel/bränsle för transportsektorn och då världens råoljeproduktion legat kvar på samma nivå sedan 2005 och vi därmed med allra högsta sannolikhet har nått den maximala produktionstakten för råoljan i världen, Peak Oil gör vi klokt i att minska vårt användande av just olja. Samtidigt kommer det alltmer oroande rapporter om att klimatförändringarna accelererar, läs blogg-grannarna Flute och Cornucopias eminenta rapportering

Vi har alltså all anledning att minska vårt användande av fossila bränslen och minska våra utsläpp av växthusgaser mycket snabbt och i STOR omfattning MEN istället dominerar den alltmer globala ekonomiska krisen och oljepriserna stiger...Därför kastar sig både olje och gasindustrin (och även politiker) efter första bästa gas och oljefynd och rapporterar som om det skulle rädda dagen, ja varför inte hela världen från ekonomiska bekymmer för en stund. 

Så låt oss nu ta en titt på den senaste flugan inom framförallt gassektorn: Medelhavsregionen:
 

UPI rapporterar i en utmärkt artikel om slaget som nu pågår om gasen i Medelhavsregionen. 

Många har säkert läst om Israels stora gasfält Leviathan som upptäcktes 2010 och uppskattas innehålla 25 biljoner kubikfot gas. Leviathan-fältet ligger norr om Isreaels kust och uppskattas kunna förse Israel med gas i 150 år, räknat på nuvarande konsumtion i landet. 

Amerikanska bolaget Noble Energy inc. vill även bygga en anläggning i anslutning till israeliska gasfälten för omvandling av gas till flytande gas (LNG) som kan kosta ca 5 miljarder dollar enligt UPI.  
     
UPI skriver att nya möjligheter öppnat sig sedan arabiska våren med Egypten, Tunisien och Libyen som nya starka intressenter kring Medelhavsområdets gasfält. Det stora upptäckterna av gas i Medelhavet gjordes först 2009-2011. Flera dispyter har uppstått kring gasfälten, förutom de utanför Israel, pågår även dispyter över rätten till gasfält och oljefält utanför Cypern mellan Turkiet och Grekland och mellan Malta och Libyen (över fält nära Libyens kust) för att nämna några. 

Även Ryssland med gasgiganten Gazprom vill ha ett finger med i spelet när det gäller de största gasfyndigheterna i östra Medelhavet. I utbyte mot olika ekonomiska stödåtgärder (eller skuldavskrivningar?) försöker Gazprom få tillgång till gasfyndigheterna söder om Cyperns kust som kontrolleras av den grek-cypriotiska regeringen. 

BP är en annan aktör som inte vill missa en bit av kakan. Ett tidigare stort djuphavs-borrprogram utanför Libyens kust på 900 miljoner dollar, avbröts under 2011 men beräknas återupptas 2013.     
    
Med andra ord Medelhavsområdet håller på att bli en riktig energikrutdurk, vi får väl se om det leder till en ökad militärisering i området framöver när varje gas och oljeplätt ska försvaras och bevakas med näbbar och klor.    

Man ska inte på något sätt förneka betydelsen av gasens ökade roll när oljan blir allt otillgängligare och allt dyrare men gas är inte flytande bränsle och gas kan bara delvis ersätta oljan och det under en mycket kort tid och i ett begränsat område för ett begränsat antal länder, läs bl.a. tidigare inlägg här 
och här för att förstå varför.  

Framförallt måste man förstå varför man satsar enorma summor och resurser på gasutvinningen i USA och Medelhavet tex (och ja även Kina). Detta är inte för att man plötsligt i ett genidrag funnit i en massa skiffergas och djuphavshavsgas "som finns oändliga mängder" eller för att det är billigt/eller ens lönsamt, utan för att det inte finns något annat att utvinna, i tillräckligt snabb takt för att hålla igång nuvarande (billiga) oljeberoende-globala ekonomi. Ja vissa fynd är stora och kommer till stor glädje för några få stater och aktörer men i det stora hela, knappt några månaders oljedroppar i havet!

     

Oljepriset måste upp för att göra olje- och gasutvinningen lönsam

Vi har tidigare under våren och sommaren deltagit i en webinarserie anordnad av ASPO-USA (de uppdaterar just nu sina hemsida) där den senaste forskningen och utvecklingen inom olje och gas industrin presenterats och diskuterats.

Vi får nu anledning att återkomma till dessa webinarer. Den kanadensiska tidningen The Globe and Mail har nyligen rapporterat om att utvinningskostnaderna för den konventionella kanadensiska oljeproduktionen har tripplats på 6 år och  BNN rapporterar att enligt Bank of America Merril Lynch beräkningar kommer den kanadensiska oljesandsutvinningen kräva ett oljepris på 113 dollar fatet 2013 endast för att utvinningen ska gå runt ekonomiskt:

Oljepris på  113 dollar fatet för att Kanadas oljesandsutvinning ska gå runt 

BNN video

Sedan 2004 flyr kapital från konventionell oljeutvinning i västra Kanada till den okonventionella och långt mer komplicerade men kortsiktigt potentiellt lönsamma skiffergas-utvinning och oljesandsutvinningen. 

Under perioden 2004-2010 steg produktionskostnaderna för konventionella oljebrunnar från 1,3 miljoner dollar/brunn till 3,8 miljoner dollar/brunn! Samtidigt ska man hålla i minnet att produktionen från en okonventionell skiffergas brunn inte sällan går ner med 80% endast 1 år efter den kommit igång! Ändå är det alltså till okonventionell gas och oljeutvinning man flyr, vilket bör väcka en del tankar.


Så hur ligger det egentligen till när USA och andra utropar att de med ökad skiffergasutvinning, skiffolja och oljeskiffer och import av oljesand från Kanada kan bli energioberoende inom överskådlig framtid?

Låt oss begrunda följande:  

Hoppet till skiffergasen (Shale gas) - energioberoende-glöm det!

I det första ASPO-USA webinaret (se inläggen del 1 & del 2) visade geologen och petroleum -prospekteringsspecialisten Arthur Berman att gasbolagen går med förlust för var dag som går pga ett för lågt gaspris och den överproduktion som byggdes upp åren innan finanskrisen 2008. Nu minskar gasproduktionen i alla fält utom i det Nordöstra USA och det sker nu en kapplöpning mellan borrandet av nya brunnar och produktionsnedgången i redan producerande gasbrunnar som snabbt når sin maximala produktionsnivå och sedan kraftigt minskar i produktionstakt och snabbt blir olönsamma. Läs mer om detaljerna kring detta i tidigare inlägg (del 1 & 2 ovan).

Hoppet till skifferoljan o oljeskiffer (Shale oil & Oil shale)-energioberoende inte en suck!

I ett annat av ASPO-USA:s webinarier visade Arthur Berman att Shale oil formationer och konventionella oljefält INTE är samma sak. Skifferoljan från Shale formationer når sin maximala produktionskapacitet redan efter 3-5 år varefter produktionen minskar kraftigt. 1000-tals brunnar måste därmed borras för att hålla produktionen på en hög nivå för att inte säga ökande nivå (vilket man hoppas på). Oljepriserna måste ligga på minst 70-80 dollar fatet för att produktionen av skifferolja och oljeskiffer ska gå runt ekonomiskt.  



Hoppet till Kanadensiska oljesanden (främst för USA o Kina)- Energioberoende, tjena!  

Oljesandsproduktionen i Kanada kommer alltså kunna fortsätta så länge priset ligger över ca 113 dollar fatet (om Bank of Americas beräkningar stämmer) och till och med öka produktionen/exporte framöver till både USA med Keystone pipelinen (om den går igenom) och via Vancouver och fartyg till Kina. Men en världsekonomi som kämpar vid ett oljepris kring 100 dollar fatet, tål knappast 114 dollar fatet som i skrivande stund, eller särskilt mycket högre länge till. Samtidigt krävs nya investeringar för att hålla igång olje och gasproduktionen vid nuvarande nivåer (för att inte tala om för att öka produktionen) som alltså i sin tur kräver högre olje o gaspriser-tala om ett dilemma!

Hoppet för fortsatt hög/ökande oljeproduktion för oljeimportörer i övriga världen - inge vidare!

Ok det var ett fasligt tjat om USA kanske den svenske läsaren tänker, hur blir det med oss i Sverige?

Well vem kan förklara detta bättre än mannen som ligger bakom exportlandmodellen för olja själv: Jeff Brown. I ytterligare ett eminent webinar av ASPO-USA vi deltog i visade Jeff Brown (del 1 & del 2) hur den globala exporten av olja kommer minska framöver pga ökad konsumtion i oljeproducerande länder och ökad import från främst Kina och Indien. (vi kanske bör tillägga-även från Japan när kärnkraften ersätts med import av olja och gas). 

Oljepriset fortsätter att stiga och riskerar att trigga en ännu kraftigare recession! (spelar alltså ingen roll om efterfrågan på olja minskar i USA o Europa pga finanskrisen, efterfrågan totalt i världen via Kina, Indien och i de oljeexporterande länderna tvingar snabbt upp priset igen) kryddat med "lite oro" i Mellanöstern...

Kika gärna på videon nedan om tidigare löften från amerikanska presidenter om energioberoende, känns närmare till Mars än att dessa löften infrias...fundera själva!
 

The Daily Show with Jon Stewart
Get More: Daily Show Full Episodes,Political Humor & Satire Blog,The Daily Show on Facebook

Skifferolja! Nä vänta oljeskiffer ska det va! Eller?

I torsdags deltog vi i ASPO-USA:s senaste "webinar" (webb-baserade seminarium). Denna gång en presentation och uppdatering av den senaste utvecklingen för skifferoljan & oljeskiffret (shale oil & oil shale) framförallt i USA av Arthur Berman.

Webinaret hade titeln ”Oil-Prone Shale Plays-Expectation & Experience”

Vi har tidigare rapporterat om skiffergasen (Shale gas) och världens råoljeproduktion från webinarer i den nystartade serien av ASPO-USA -se nedan. 

Innan vi redogör för det viktigaste som kom upp under webinaret tror vi dock det är bäst att läsarna först förstår: 

Skillnaden mellan Oil Shale & Shale Oil (oljeskiffer & skifferolja)

Oil Shale/oljeskiffer är en sten som innehåller stora mängder av Kerogen. Kerogen innehåller en blandning av organiska kemiska sammansättningar som bland annat innehåller bitumen/asfalt (kolväten). När Bitumen upphettas till 100  grader, omvandlas det till råolja.  Vid högre temperaturer omvandlas det till naturgas. Med andra ord oil shale är en ”omogen” gas och olje –bergart.

Det typiska exemplet av oil shale i Nordamerika är Green River Formation i Utah och Colorado där biljoner av potentiellt framtida fat "bara väntar" på att hettas upp och omvandlas från Kerogen/bitumen till råolja. Många stora oljebolag såsom Exxon och Shell har i årtionden experimenterat med metoder för att artificiellt omvandla bitumen i Green River Formation fram till idag. Dessa metoder har varit framgångsrika på pilotprojekts –nivå men rent ekonomiskt och de miljömässiga konsekvenserna har förhindrat att några storskaliga projekt.

Shale Oil/skifferolja är en så kallad överbliven olja, kondensat eller gas som finns kvar i en skiffersten formation efter att alstring och fördrivning skett. Skifferoljan återfinns inte i en reservoar och man måste därför använda horisontell borrning och horisontell fracking för att få oljan, kondensatet och gasen att flöda. Bakken Shale och Eagle Ford Shale är exempel på skifferolja -formationer i Nordamerika.  Somliga beskriver även shale oil som ”tight oil” eller ”light tight oil”, ”tight” för att skifferoljan inte flödar naturligt i en reservoar.

Många rykten och direkt nonsens florerar i USA på framförallt politisk nivå, allt från rent valfläsk inför stundande presidentval till återkommande tankar om att USA ska bli energioberoende och ekonomin räddad genom utökad borrning efter Shalegas och Shale oil i landet (vi väljer här att referera till skifferoljan och skiffergasen på engelska eftersom det är så de flesta känner till dem).

Arthur Berman inledde sin presentation med att understryka att USA mycket riktigt har ökat sin råoljeproduktion sedan 2009 (se nedan). Detta tack vare att USA:s 2 överlägset största shale oil formationer: Bakken shale (sträcker sig över North Dakota, Montana och södra Kanada) och Eagle Ford Shale i Söda Texas ökat sin produktion.

 
 Berman påpekade dock att:

• Idag står Bakken och Eagle Ford för 6,5% av USA:s totala oljekonsumtion och att 8.9 miljoner fat olja per dag fortfarande måste importeras.

• Att nedgångstakten i shale oil formationerna i USA i genomsnitt är 35% per år

• Att fortsatt och ökad shale oil -produktion kräver höga oljepriser.

• Även om  shale oil -produktionen skulle öka från dagens knappt 900.00 fat/dag till 2 miljoner fat/dag fram till 2020 ,viket Berman tror är möjligt, skulle USA fortfarande behöva importera 7 miljoner fat/dag. 
• Det är STOR skillnad på oljeresursen (totala mängden olja i ett fält/formation el likn), reserverna (den utvinningsbara oljan av resursen) och den tillgängliga produktionen vi har/får ut idag.   

• Med andra ord Shale oil kommer inte göra USA energioberoende  

 
Berman visar produktionen i de största shale oil formationerna för att illustrera de stora skillnaderna mot produktionen i konventionella oljefält. Nedan har vi tagit med Eagle Ford som producerar  380.00 fat per dag (av de totalt knappt 900.000 shale oil faten i USA). 

Här ser ni några av de över 2100 oljebrunnarna i utspridda södra Texas.

Brunnarna kostar ca 10 miljoner dollar/styck att bygga och producerar 180 fat olje/dag

I genomsnitt går produktionen ner med 42%  per år i Eagle Ford och 150.00 fat per dag måste därför ersättas för att dagens produktionsnivåer ska upprätthållas. Detta innebär 800 nyproducerande brunnar till en kostnad av ca 8 miljarder dollar per år. Det är fullt möjligt då 1274 brunnar byggdes här de senaste 12 månaderna…  

Den senaste Boomen är dock i "Sanish-Parshall field", ett fält som man funnit inom Bakken Shale formationen i North Dakota:

 

 

Men sedan upptäckten av fältet 2006 inleddes en produktionsnedgång redan efter 3 år och trots att fler brunnar borrats har man inte kunnat hindra produktionsnedgången i fältet.  

Nedan visar Berman en resurspyramid som illustrerar att vi redan plockat de lågt hängande frukterna av billig råolja och nu tvingats röra oss "ner" mot den mycket dyrare och mer otillgängliga shalegasen, shaleoljan och oljesanden osv.

Några av Bermans slutsatser:

• Shale oil-formationer är inte samma sak som oljefält.

• Den kommersiella oljan finns i fält.

• Shale oil-fälten uppnår sin maximala produktion efter 3-5 år varefter produktionen minskar kraftigt varje år.

• Oljepriserna måste ligga på minst 70-80 fat/dag för att shale oil produktionen ska kunna fortsätta   

Många intressanta frågor ställdes under seminariet och för europeiskt vidkommande var kanske den intressantaste:
"Vad är utsikterna för shale oil utanför USA?

Berman-

• I USA och Kanada finns privat äganderätt till mineraler, vilket underlättat mycket för industrin i dessa länder, finns inte någon annanstans. 

• I Europa tex är befolkningstätheten mycket större vilket försvårar för stora och omfattande projekt likt de i Nordamerika. 
• Miljörestriktionerna (och den begränsade ytan) skapar större problem både för miljöskador och storskaligheten som krävs för att det ska vara lönsamt av producera shale oil (och shale gas).
• Största fördelen i USA är dock att infrastrukturen och många oljeriggar redan finns på plats och inte måste byggas upp för att inleda borrningen. Detta skulle bli enorma kostnader och kommer bli ökade kostnader även i USA när nya riggar måste byggas även där.    

En annan kritisk fråga som ställdes var: "Vid vilket pris på naturgasen kommer olje & gasbolagen vända tillbaka till shalegasen?" (o därmed överge shale oil projekt tex).

Berman-

• Som jag visat tidigare (se shalegas -seminarium/inlägg nedan) sannolikt mellan 7-7,5 dollar/ per miljon BtU. Med andra ord mer än ett hopp i priset. Industrin ser dock höga oljepriser som mer tillförlitliga framöver och satsar därmed mer på oljeproduktionen.  

Vi menar precis som Berman och många andra inom Peak Oil rörelsen visat, att okunskapen om vad som egentligen pågår inom olje och gas industrin i USA och landets faktiska oljeberoende har genom politik och media vilselett den amerikanska allmänheten och så har hysterin även spridit sig till Europa och andra delar av världen. Givetvis ett tecken på en blandning av desperation (faktumet att det inte finns några kortsiktiga alternativ som kan ersätta vårt "billiga olje"- beroende men att detta inte kan talas om öppet) och allmänhetens okunskap (och de flesta politiker, akademiker mm) om Peak Oil och hur detta kommer börja förändra vår globala ekonomi inom endast några år.

Vi hoppas att läsaren genom att göra sig införstådd om "alternativen" såsom shalegasen och shaleoljan kommer till insikt om att den billiga råoljan, detta smörjmedel för maskin och ekonomi som drivit på utvecklingen de senaste 100 åren inte längre kan tas för given och att detta innebär stora men inte alls omöjliga förändringar framöver-om vi tar det för vad det är och slutar lura oss själva.        
 

Tidigare ASPO-seminarier vi rapporterat om:  

Sem 1:

Den förrädiska Shalegasen/skiffergasen del 1 

Den förrädiska Shalegasen/Skiffergasen del 2 

Sem 2:

Global Oljeexport försvinner bort -del 1 

Global Oljeexport försvinner bort del 2 

För mer om oljeresurser & oljereserver läs gärna Vad är ett stort OLJEFYND?

         

 

En helhetssyn på Skiffergasen (Shale gas)

Arthur E. Berman, Petroleum -geolog. Nyligen intervjuad om skiffergasens framtid-klicka på bilden för att komma till ljudklippet.

Arthur E. Berman är geologikonsult och specialist inom prospektering och utveckling av olja och gas, just nu för Labyrinth Consulting Services, Inc. Berman har över 32 års erfarenhet från olje -och gasindustrin och är en eftertraktad talare- över 50 presentationer för företag mm bara förra året. Sitter även bl a med i styrelsen för ASPO-USA  och driver bloggen Petroleum Truth Report.

Vi skriver mycket om Peak Oil och flera läsare kanske därför frågar sig:

“Vänta lite, Peak konventionell råolja-sure men skifferolja (shale oil) och skiffergas (shale gas) är ju på gång!”- Så det ordnar sig!

Javisst, i USA framställer media och i allra högsta grad Obama-administrationen framförallt skiffergasen som USA:s räddning i fråga om energi-den räcker i 100 år hävdas det. Igår skrev tex Bloomberg en artikel med den högst vilseledande titeln Americans Gaining Energy Independence With U.S. as Top Producer. I artikeln står det t ex att USA förra året (2011) för första gången sedan 1949, EXPORTERADE raffinerade oljeprodukter och att USA sannolikt blir nettoexportör av naturgas (tack vare utbyggnaden av skiffergasutvinningen) under nästa årtionde. Den som hävdar detta är dock “acting administrator” för USA:s energimyndighet EIA vilket verkligen får oss att höja på ögonbrynen.

EIA är nämligen kända för och vara mycket “optimistmiska” när det gäller förutsägelser och estimeringar av oljeproduktion och gasproduktion i USA och i resten av världen.  Internationella  energiorganet  IEA som länge delade EIA:s energisyn har på senare år minskat sina förväntningar på framtida oljeproduktion och gasproduktion betydligt men alltså inte EIA.

I Bloomberg artikeln skriver man vidare att Cheniere Energy Partners LP kan få bygg och drifts-lov nästa månad för en naturgasanläggning i Houston, kapabel att EXPORTERA naturgas med fartyg…

Vi uppmanar dock läsarna att ta detta med ett STORT nypa salt och lyssna på intervjun med Arthur E. Berman ovan och läsa mer om skiffergasutvecklingen i USA från annat håll än “skiffergasredaktionen” så kanske helhetsbilden leder till lite andra slutsatser…

Jonathan Callahan skrev nyligen en intressant artikel om skiffergasen i USA på Energy Bulletin vilken t ex rekommenderas.