2014-11-11

Statoil och oljeindustrin har redan problem

Vi har i tidigare inlägg skrivit om hur OPEC kan tänkas spela ut amerikanska oljebolag genom att hålla nere oljepriset vid dessa nivåer. Nu börjar det poppa upp tecken på att inte bara oljebolag i USA har problem.

Vi börjar med skifferbolagen i USA. Redan vid ett oljepris på runt 100 dollar per fat var det många skifferoljebolag som hade svårt med lönsamheten. Det räcker med att titta på skuldsättningen för skifferbolagen det första kvartalet i år för att inse detta.

Tittar vi prisutecklingen för oljepriset i Brent Crude och WTI blir det tydligt varför många oljebolag har problem just nu, i synnerhet de som utvinner okonventionell olja som skifferolja, oljesand och djuphavsolja.

Världsmarknadspris olja, Brent Crude 

Oljepriset i Brent Crude har fallit från över 110 dollar per fat i juni till 82 dollar idag, eller med ca 25,5 % procent.

När gäller det nordamerikanska oljepriset WTI ser utvecklingen ut ungefär likadant.

WTI- 6 månaders utveckling


Bloggrannen Flute kom i söndags med en uppdatering när det gäller just skifferbolagens svårigheter med lönsamheten. En av världens största banker, Barclays varnar nämligen för det vi understrukit här på bloggen många gånger tidigare: Skifferbolagen tvingas dra ner på investeringar i ny utvinning när lönsamheten minskar med ett fallande oljepris.

Det är även klart att allt fler investerare är ovilliga att öppna plånboken för ny utvinning när man inte ser ser någon långsiktig lönsamhet med skifferutvinningen. Läser man den hittills mest omfattande rapporten om skifferoljan och skiffergasen står detta klart och tydligt.

Likheterna med skuldbubblan som byggdes upp inför finanskrisen 2007/2008 är slående. Investmentbanker på Wall Street har storsatsat kapital i skifferutvinningen utan någon analys av de långsiktiga effekterna på avkastningen eller hur de bidragit till att bygga upp en skuldbubbla de inte kan backa ur.  

Inte bara problem för Skifferbolagen

I lördags rapporterade SvD hur norska Statoil redan nu, bara några månader in på oljeprisfallet tycks ha fått problem med lönsamheten. Statoil hyr djuphavsriggar/oljeplattformar för sin djuphavsutvinning av olja och gas i Nordsjön av bland annat schweiziska Transocean men har nu valt att ta två av dessa ur drift. Totalt ska Statoil ha hyrt in 19 oljeplattformar varav två sedan tidigare tagits ur drift.

Vad som är anmärkningsvärt med detta är inte bara hur snabbt detta beslut kommit utan även vad det kostar Statoil att hyra dessa djuphavsriggar, även när de inte används. Dygnshyran för dessa oljeriggar ligger på 2,8 miljoner kronor när de är i drift men tas de ur drift ligger dygnshyran fortfarande på 75 % av detta belopp, dvs 2,1 miljoner kronor.

Vad som är slående med Statoils problem med utvinningen i Nordsjön är dock likheterna med problematiken som skifferbolagen i USA ställs inför. Som Grethe Moen för det norska statliga holdingbolaget Petoro påpekar i SvDs artikel kostar varje borrhål ca 100 miljoner dollar att borra.

En kostnad som är hög i sig för Statoil men som blir ännu svårare att hantera längre fram när investeringarna för nya borrhål kommer på efterkälken och därmed kommande oljeproduktion faller snabbare än ny produktion tillkommer.

Petero har räknat ut att det behöver borras 550 hål bara i de sex största norska fälten fram till 2040 men för att nå dit måste kostnaderna för borrning och utvinning halveras.

Vi frågar oss naturligtvis hur Norge och Statoil ska lyckas med detta samtidigt som oljeproduktionen fortsätter att falla i landet. Sedan 2001 när produktionen toppade, har den fallit med nästan 50 %.  

Oljebolagens trubbel slår dock hårt mot hela industrin, 7000 anställda har redan fått fått gå från Statoil. Samtidigt meddelade idag Transocean, världens största ägare av oljeplattformar till havs
att bolaget kan tvingas stänga ner ett antal oljeriggar och även (förtids-) pensionera andra på grund av oljeprisfallet. Med andra ord Statoils problem är Transoceans problem.

Sammanfattningsvis kan man säga följande:

  • Ett oljepris under 100 dollar per fat skapar stora lönsamhetsproblem för många oljebolag då utvinningskostnaderna blir högre och högre när dagens oljefynd generellt är högt hängande oljefrukter till skillnad mot tidigare lågt hängande oljefynd. 
  • Ett oljepris över 100 dollar per fat gynnar ny oljeutvinning och är långsiktigt nödvändig för skifferutvinningen i USA och utökad djuphavsborrning men är inte långsiktigt hållbar för världsekonomin som kräver billig energi för att växa.

Ett praktexempel på det klassiska dilemmat -du kan inte äta kakan och ha den kvar.  

Mer om skifferoljan och andra fossila drömmar kan ni läsa i vår kommande bok.

7 kommentarer:

  1. Vi lever i en intressant tid. Ja jag kommer givetvis att läsa er kommande bok. Hur långt ner kommer oljepriset att gå och när går det upp igen? Säkert vet vi först efteråt, men kvalificerade gissningar ...

    Utsläpp av koldioxid kommer givetvis minska något så klimatet vinner lite. FIs åtgärder för att minska bostadslånen påverkar också något konsumtionen framåt så lite färre lyxbilar köps av de som trodde deras bostadspris skulle medge detta men samtidigt skrotas kanske färre gamla bilar.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  2. Hej Nanontec! Kul att du vill läsa vår bok! Oljeprisets botten framöver är jättesvårt att sia om men man som Jeff Rubin menar, sneglar på hur kolpriset och kolindustrin utvecklats sedan 2011 är det möjligt att oljepriset halveras o då når ända ner till 40-60 dollar per fat innan det vänder upp igen.

    Se läsvärt inlägg av Jeff Rubin här:
    http://www.jeffrubinssmallerworld.com/2014/09/22/why-oil-prices-are-dropping-despite-mideast-unrest/

    Men jag vi tänker så här: OPEC kan säkert hålla priset runt 60-80 dollar per fat åtminstone några månader till, kanske 6 månader genom att hålla produktionsnivån uppe trots en lägre efterfrågan från Europa och USA med lågkonjunktur i ekonomin. Om priset ska fortsätta ner hänger i huvudsak på om Saudiarabien som har de lägsta produktionskostnaderna kan övertyga övriga OPEC-länder om att det kommer löna sig att pressa särskilt amerikanska skifferoljemarknaden nu för att sedan plocka marknadsandelar när oljebolag går omkull i USA/när skifferolje-produktionen tvingas ner i USA då investeringar som inte tas idag gör att produktionen längre fram blir lägre. Detta gör att OPEC senare kan kliva in, sänka produktionen och ändå täcka efterfrågan i väst men till högre priser. När USA och även till viss del Kanada inte längre kan skapa överflöd på marknaden finns bara OPEC:s olja att tillgå (övrig länders oljeproduktion minskar eller är för liten för att skapa överflöd på marknaden).

    Samtidigt kan vi vänta oss att trots att effektiviseringar och minskad efterfrågan på särskilt bilar i väst, inte drar ner den globala efterfrågan på olja då nya bilägare i Kina och Indien mer än väl kompenserar för denna nedgång i efterfrågan.

    Med andra ord fortsatt hög global efterfrågan på olja i kombination med lägre produktion, till en början medveten av OPEC och inom några år minskad produktion av olja pga Peak Oil för den konventionella oljeproduktion- gör att stigande oljepriser snart lär vara tillbaka.

    När skifferbubblan sannolikt spricker i USA runt 2016 kommer det även uppkomma ett ökat behov av importerad olja till USA...då kommer OPEC stå där med ett stort smile...

    Hoppas detta var till någon hjälp.

    När det gäller Peak Oil:s effekter på klimatet får du läsa vår syn på den frågan i sista kapitlet av boken...

    Mvh

    Johan

    SvaraRadera
  3. Skiffergasrevolutionen i USA har enbart varit möjlig tack vare FEds QE-program och påspädning av 80.000 miljarder i den amerikanska ekonomin. Detta kapital måste ju söka förräntning och det har det gjort bl a genom skiffergasen, som egentligen är ett stort chicken race, där vinsterna inte ligger i oljan utan kringverksamheter och spekulation. Men även denna har sina begränsningar. Att Saudi som du skriver medvetet skulle och vill sänka skiffergasen i USA är föga sannolikt, tror jag! Om så sker kommer USA knappast att vila på hanen, utan med våld tillskansa sig olja, som man gjort så många ggr förut. Sen det där "då kommer OPEC stå där med ett stort smile..." hur många OPEC-länder klarar 40 dollar per fat en längre tid? Inte ens Saudi gör det!

    SvaraRadera
  4. Hej Martin! Tror inte heller vi når riktigt ner till 40 dollar i så fall bara ytterst få dagar mer sannolikt 60 dollar per fat el stabilisering vid nuvarande pris innan det vänder upp. Saudi o USA kan ju förhandla under bordet som vanligt, petro-dollar för amerikanska vapensystem o säkerhetsgarantier ;). Men det är ett spel med OPEC o bevarandet av skatteintäkter till Saudiregimen som avgör hur långt de är beredda att försvara sin marknadsdelar o manipulera oljepriset.
    Vi får se hur det blir.
    Mvh
    Johan

    SvaraRadera
  5. Ok 40-60 dollar men hur länge? Svårt att svara på givetvis men kvalificerade gissningar ...

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Som sagt jättesvårt att säga men går det ner till 60 dollar per fat (så lågt jag själv lutar åt att det kan gå) tror jag inte oljemarknaden/oljebolagen med OPEC länderna i spetsen fixar det mer än 6 månader, går det ner till 40 dollar tror jag det rör som möjligen veckor till en månad innan det klättrar uppåt igen. Det är i rådande läge men saker kan förändras snabbt särskilt med ryska oljeproduktionen som enligt det ryska finansdep ska börja sin Peak oil nerförsbacke redan i år.
      Mvh
      Johan

      Radera
    2. Tack Johan!

      Det betyder att redan efter ett halvår blir suget efter energisparande genast större när priset på olja stiger på nytt. Hade missat att Ryssland ska nå peak oil i år. Förklarar än mer Putins agerande med att skaffa sig yttre fiender. Fast växande gasproduktion klara de förmodar jag ett tag till.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...