2016-07-09

Det mullrar över Solens och Mittens rike

I lördags förra veckan skrev vi om hur den krisande systemkritiska banken Deutsche bank kan påverka bland andra Nordea framöver. Det allomfattande internationella banksystemens sårbarhet och risktaganden är svårt att komma undan men det finns som vi skrivit om tidigare möjlighet att skydda en del av sin köpkraft och göra hållbara investeringar inför en framtid som kan blir rätt skakig.  

Den ekonomiska och politiska krisen fortsätter i Europa med Brexit och en förestående finansiell kris i Italien som bland andra bloggrannen Flute rapporterat om flitigt. Senast igår kunde vi läsa i Bloomberg om hur IMF nu uppmanar europeiska centralbanken, ECB och sina medlemsländer att fortsätta att sina köp av statsobligationer och därmed trycka in nya pengar i systemet som inte fanns där. Detta i ett försök att skapa högre inflation och tillväxt i ekonomin. För närvarande köper centralbanker i euro-området statsobligationer för 80 miljarder Euro i månaden...

Men samtidigt hörs ett allt tydligare åskväder från den östligaste regionen av Asien. Spänningarna i luften och vattnet mellan Japan och Kina blir nämligen allt större.

Imorgon sker nämligen ett mycket viktigt val i Japan där regerande partiet  Liberal Democratic Party of Japan (LDP) med premiärminister Shinzo Abe i spetsen har möjlighet att få två tredjedels majoritet i den undre kammaren i japanska parlamentet. Skulle det ske får Abe och LDP så kallad supermarjoriet och kan genomdriva ett förslag om ett historiskt tillägg i den japanska konstitutionen gällande militärt våld av japanska staten för att hantera internationella dispyter.

Abe/LDP har redan två tredjedels majoritet i den undre kammaren och kan efter söndag om man lyckas med motsvarande i den övre kammaren, tvinga fram den folkomröstning som krävs för att ändra den så kallade artikel 9 som upprättades den 3 maj 1947 efter andra världskriget.  

Artikel 9 stipulerar följande:

"(1) Ett uppriktigt strävande efter internationell fred baserad på lag och ordning, där det Japanska folket för evigt avstår krig som en suverän nationell rättighet och hot om våld som ett medel att lösa internationell dispyter.

(2) För att uppnå målet med förestående paragraf kommer land, sjö och luftkrafter eller andra krigskrafter aldrig att upprätthållas. Statens rätt att gå i krig kommer inte erkännas."

Någon kanske tycker det är löjligt att tala om konstitionella ändringar av artikel 9 när punkt 2 redan i praktiken förändrats i grunden. Detta då bara Japans "marititma självförsvarsstyrkor", ja eller rättare sagt flotta, omfattar 50 000 man/kvinnor eller mer än hela svenska försvarsmakten.... Japanska "landbaserade självförsvarsstyrkorna" (armén) omfattar cirka 150 000 man/kvinnor, åtminstone om vi ska tro wikipedias siffror. Oavsett exakta siffror råder det inget tvivel om att Japan upprätthåller betydande krigskrafter idag även om de kallas "självförsvarsstyrkor".

Men det är ändå en avgörande skillnad om premiärministern/regeringen ges "laglig rätt"/befogenhet att gå i krig/hota om krig vid internationella dispyter. Det sänder inte heller några lugnande signaler till den pysande krutdurk som redan existerar mellan Japan och Kina.  

USA:s roll i en eventuell väpnad konflikt mellan Japan och Kina
Sedan andra världskriget har Japan och USA ingått i en form av försvarsallians där USA förbinder sig att försvara hela Japans territorium i händelse av en väpnad konflikt mot landet. Något som bekräftats flera gånger de senaste åren från USA. Som vi skrivit om flera gånger tidigare har de amerikanska flottstyrkorna successivt börjat riktas om från Mellanöstern till Sydostasien för att hantera ett allt mer dominerande Kina. Maktbalansen i Sydostasien kan inte längre hanteras av Japan som är både militärt och ekonomiskt försvagat.

Japan och Kina strider bland annat om de så kallade Senkaku-öarna (japanska namnet) eller Diayuöarna (kinesiska omnämningen) i Östkinesiska havet. Ett område som i olika omgångar tillhört först Kina och sedan Japan. Området är främst föremål för stormaktspolitik och handlar knappast om droppar av olja eller fiskeområden.  

Vi har tidigare skrivit om Kinas byggande av enorma flyg- och flottbaser i Sydkinesiska havet, särskilt kring Spratelyöarna och Paracellöarna. Det snabba byggandet av den konstgjorda öar tex med den enligt kineserna kinesisika ön Fierry cross kan följas med popcorn-skålen nära till hands via google maps här. 

Vad skulle då kunna föranleda en väpnad konflikt mellan Japan och Kina och skulle USA svara? Till en börja med bör man ha klart för sig att de japanska stridskrafterna inte har en sportkeps till chans mot Kina i en utdragen väpnad konflikt vilket innebär att Japan bara har att förlita sig på USA som väntas leva upp till sitt försvarslöfte. Men som tex den amerikanska bloggaren och investeraren Michael Shedlock skriver på sin blogg, kan man fråga sig om USA skulle gå i ett ödesstigert krig med Kina över ett par högar med stenar i havet?      

Well, om Donald Trump vinner presidentvalet i höst är nog risken för det större än man kan tro. För precis som Japan, kan USA få anledning att rikta fokus utåt i försök att ena ett allt mer ekonomiskt politiskt splittrat USA.

Japanska regimen å andra sidan har stor press på sig med en krympande befolkning med världens högsta medelålder som samtidigt befinner sig i en obligationsbubbla men ändå ett ökat behov av importerad fossil energi då Fukushima-olyckan stängt ner nästan hela landets egna elproduktion.

Japan importerar för närvarande 84 % av sin energi vilket i praktiken innebär import av olja, naturgas (i flytande form, LNG) och kol då Japans energianvändning enligt BP statistical review 2016 (2015 års siffror) bestod till 91,5 % av just olja, naturgas och kol.

Det finns förstås ingen önskan från varken Japans eller Kinas sida att gå i krig. Men historien visar att när tillgången till resurser stryps och ekonomiska kriser uppstår inom ett land tenderar fokus att riktas utanför landets gränser. Med ökad maktcentralisering inom såväl Japan som Kina och en stark nationalism och historisk rivalitet som ännu lever kvar kan en gnista lätt slå fel när ökad militarisering i såväl Sydkinesiska som Östkinesiska havet lätt leder till missförstånd eller utnyttjas försök att tämja inrikespolitisk oro.

Japans trängda situation förvärras av det maktvakuum som uppstått med ett försvagat USA och ett allt starkare Kina som många västerlänningar inte verkar inse är på god väg att bli en ny supermakt.

Världens framtida konflikter är starkt kopplade till den fossila energitillgången, särskilt inom den så kallade Strategiska ellipsen som Johan skrev om i en debattartikel i tidningen ETC tidigare i år och som vi skriver om i vår bok Olja för Blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet.

Vi följer utvecklingen i Sydostasien med spänning, särskilt den mellan Kina och Japan.  

Solens rike får alltid se solens strålar först men lyser desto längre på Mittens rike numera

 

7 kommentarer:

  1. Bra genomgång av läget, men har lite svårt att se att situationen skulle komma att förändras drastiskt även om Abe och LPD får supermajoritet i bägge kamrarna. Japan har under de senaste 150 åren, allt sedan man öppnade sina gränser, varit helt beroende av omvärlden för att få in naturresurser som energi och mineraler till landet. Först genom ockupation sen genom handel. Idag är Japan i det läget att landet toppar skuldsättning i förhållande BNP, (Sverige på en 6 plats enl Steve Keen) men dessbättre ligger skulderna inom landet, till skillnad mot Sverige. Det är ett skäl till att japans ekonomi fortfarande rullar och är inne på sitt 20 år i recession. Så länge världsekonomin hankar sig fram så hankar sig oxå Japan fram tack vare ett handelsöverskott och kapital för import. Min bedömning är att Japan avstår från militär upprustning, då landets ekonomi knappast tillåter det! Men som sagt ingen vet! Det verkar som många inte bara Nicole Foss, väntar på den stora finansiella härdsmältan, som skulle blåsa ur världsekonomin med start från noll, men med oerhörda risker, lidande etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Martin. Tror heller inte på något beslut från tex Abe el nån hög japansk general om en medveten krigshandling men med allt fler aggressiva ankor i "dammen" mellan Kina och Japan kan missförstånd leda till eskalerande processer som är svåra att vända. Hoppas inte så blir fallet men inte en helt osannolik svart svan.

      Kinas aggression är svår för Japan att hantera, särskilt fiske o oljetillgångar som Kina ger sig efter med näbbar o klor oavsett hur stora el små de är.

      Härdsmälta -finansiell el nukleär det är sannerligen man hoppas att undvika. Finansiell kan åtminstone hanteras med god lokal beredskap men dit är det långt på de flesta håll...

      Ser just nu ut som Abe och LDP är på väg av få 2/3 och därmed supermajoritet för att kunna kräva folkomröstning och ändra artikel 9 mm:

      http://www.wsj.com/articles/japanese-voters-to-render-a-verdict-on-abenomics-national-security-policy-1468111220

      Mvh
      Johan

      Radera
  2. suck på den10 juli 2016 23:51

    Beroende av omvärlden. Blott om man lever över sina tillgångar, inom 10 km radie. En kollektiv gemensam, kapitalkommunistisk resurstömning av jordens energitillgångar genom manipulation av fantasier i form av monetära enheter. Människan som idé är fantastisk.

    SvaraRadera
  3. Kände mig tvungen att slänga in några tankar på detta inlägg efter en notifikation på Twitter. Till att börja med så tror jag Michael Shedlock är fel ute. USA kommer utan tvekan att komma till Japans hjälp om Kina skulle attackera landet över Diaoyu/Senkaku. Det handlar nämligen inte främst om "ett par högar med stenar" för amerikanarna, utan snarare att värna om sina övriga viktiga allianser i området. För om USA inte skulle stå upp mot Kina över Japan, hur mycket skulle då allianserna med exempelvis Sydkorea, Filippinerna eller Taiwan vara värda? Det förstår till och med en populist som Donald Trump.

    Vidare som du skriver så handlar konflikten om Diaoyu/Senkaku mer om politik och nationalism än om resurser som olja och gas. Därför tycker jag inte att den allt för lättvindigt ska kopplas till konflikter som har med den fossila energitillgången att göra.

    Mycket riktigt så ligger det - åtminstone i den kinesiska regimens natur - att fokusera på en yttre fiende för att sluta de inre leden. Japan präglas i hög grad fortfarande av pacifism. Det japanska folket köper helt enkelt inte propaganda och nationalistiskt narrativ lika enkelt som Kinas invånare; detta gäller främst den yngre befolkningen.

    Vidare står Japan inte heller inför någon kris av samma mått som Kina. Visst, tillväxten är svag, men samtidigt är såväl BNP per capita som levnadsstandard hög och arbetslösheten låg. Krigshets från japanska myndigheter för att leda uppmärksamheten bort från ekonomiska problem skulle förmodligen vara kontraproduktiv.

    Då skulle jag vara mer orolig för utvecklingen i Sydkinesiska havet, där det handlar om fattigare länder vars ledare ofta inte är folkvalda. Där kan det bli krig på riktigt på grund av nationalism eller kamp om resurser. Det är också mindre länder som Kina enklare kan hunsa omkring.

    För att sammanfatta: Ett krig mellan Japan och Kina över Diaoyu/Senkaku är inte särskilt sannolikt, men om det skulle ske skulle USA utan tvekan komma till japanernas undsättning. Håll istället ett öga på Sydkinesiska havet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jojje. Kul du tittade förbi med dina tankar. Håller med det mesta av dina konstateranden men när det gäller huruvuvida Japan står inför en ekonomisk och politisk kris värre el i paritet med Kina tycker jag man ska
      begrunda följande: Japan har sedan tillgångsbubblan sprack på 1980-talet aldrig riktigt hämtat sig. Deflationen ligger som ett hårt tryck på den japanska ekonomin samtidigt som landets arbetsföra befolkning krymper i förhållande till ett en växande andel äldre befolkning (världens högsta medellivslängd som du säkert känner till). Shinzo Abe har de senaste två åren försökt stimulera ekononomin genom att låte BOJ (Bank of Japan) trycka pengar (bland annnat köpa stadsbligationer) i ett försök att skapa högre inflation och få japanerna att konsumera mer innan deras Yen förlorar för mycket köpkraft. Även momsen på varor och tjänster har höjts.

      Det hela har inte lyckats. Japanerna håller fortfarande i sina pengar och föder inte fler barn för att skapa den tillväxt, Abe och gänget önskar.

      Det är därför i min mening viktigt att skilja på en hög levnadsstandard idag urholkningen av densamma med den stagnerande ekonomiska situation Japan befinner sig i. Här blir det fossila energiberoende mkt viktigt att hantera.

      Japans inflation kan förstås få lite skjuts av det enorma fossila beroende landet har med 84 % import sin energi från olja, naturgas och kol. Om priset på olja stiger det närmaste året tex innebär detta importerad inflation som sprider sig i hela ekonomin.

      Däremot håller jag helt med dig om att Japans och Kinas intresse för Diayou/Senkaku knappast handlar om tillgången till fossil energi.

      En fastighets- och börsbubbla i Kina är allvarlig men Japans situation är i mina ögon minst lika allvarlig. Beijings handlingsförmåga och manöverutrymme är större medan Japan befinner sig på ett slutande plan som är mkt svårt att vända utan radikala förändringar där landet blir självförsörjande på mat och energi något som kan ge en riktig boost till landets ekonomi på ett hållbart sätt.

      Har gott hopp för japanerna ännu men de närmaste 15-20 åren blir som för många andra länder inte en dans på röda rosor, en snabb robotosiering/automatisering el ej.

      Mvh

      Johan


      Radera
    2. Hej igen. Förtydligande såg att det sista i inlägget om energi och konflikter lätt kan misstolkas, ville mest uppmärksamma den Strategiska ellipsen och hur viktig den är för att förstå framtida konflikter såväl som ekonomiska kriser kopplade till fossila energiberoendet.

      I det här fallet är det alltså inte bråket om olja och andra fossila energitillgångar som är drivande även om det är ett underliggande problem för såväl Kina som Japan att utvinningen av olja och kol blir att dyrare och energikrävande samtidigt som de egna produktionen (i fallet Kina) inte hänger med konsumtionsökningen.

      Japan å sin sida konsumerar cirka 1/3 av mängden olja Kina gör vilket är otroligt med tanke på att Kina har en 10 x så stor befolkning.

      Mvh
      Johan

      Radera
    3. Som jag ser det finns två viktiga skillnader mellan Kina och Japan. Den första är att Japan hann bli rikt innan det blev gammalt. Man åtnjuter redan ett relativt bra levnadsstandard, och många unga japaner som jag talat med ser det inte som ett problem att tillväxten stagnerar eller till och med sjunker samtidigt som befolkningen minskar. Det innebär ju bara att färre delar på en mindre kaka. Visst kommer en växande del av befolkningen bli pensionärer, men välfärd och sjukvård är redan tillräckligt utvecklad för att kunna hantera dessa problem bättre än den kinesiska.

      Den andra skillnaden är att Japan är en fungerande demokrati medan Kina är en repressiv diktatur. Om allmänheten är missnöjd med situationen och styret i Japan så kommer detta kunna förändras via valurnorna. I Kina däremot vill som bekant det styrande partiet inte på några villkor lämna från sig makten. Därmed ligger det närmare för den kinesiska regimen med såväl populistisk nationalism som krigsaktioner.

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.