Johan har i snart två år varit biodlare. Det har gått bra och alla samhällen har klarat sig förutom ett som blev av med sin drottning. Tre samhällen är nu invintrade. Sedan start har Johan undvikit att använda rökpust, låtit bina behålla så mycket som möjligt av sin honung, använt gåsfjäder istället för borste, gett ekologiskt socker och kanske viktigast av allt låtit bina sköta sig själva utan att störa dem så ofta.
Mer om hur detta gått kan ni följa i ett antal videos och inlägg vi samlat här.
Men mitt i de roliga med biodlingen, vilar, särskilt som nybörjare, en nästintill ständig oro för hur de små liven mår. Har de tillräckligt med värme, ventilation, mat, var är drottningen, varför syns inga ägg, är samhället tillräckligt starkt att vintra in?, osv.
Erfarna biodlare brukar då ofta ge rådet "lugn, bina fixar det oftast själva". Det har visat sig stämma de flesta gånger, åtminstone i Johans bigård.
Samtidigt hägrar det där megahotet. För är det något man får lära sig som nybörjare med biodling är hur viktigt det är att hjälpa bina med bekämpningen av varroakvalstret/parasiten. Om varroaparasiten får härja fritt i ett bisamhälle riskerar det gå under, det är åtminstone vad vi får lära oss i böckerna och av de erfarna biodlarna.
Det finns ekologiska metoder och icke ekologiska metoder att bekämpa varroan men alla har samma syfte: att hjälpa bina att hantera virus och skador på binas kroppar som varroakvalstret orsakar. Något förenklat kan man säga att varroahonan lägger ägg i binas äggceller och börjar sedan mumsa på "larvsaften" som hämmar biets utveckling. Senare sitter de på vuxna bin och river sår på deras kroppar. I båda fallen görs bina mer mottagliga för sjukdomar. Vuxna insekter som fått sår kan heller inte läka även om varroan mot förmodan ramlar av.
Varroan är ett av huvudskälen till att så många bin dör över hela världen. Naturligtvis är andra sidan av myntet alla bekämpningsmedel som sätter binas orienteringsförmåga ur spel samt de förändrade livsmiljöer där ett enformigt jordbruk skalar ner naturens smörgåsbord av mångfaldig näring till några få växter. Bekämpningsmedel och livsmiljön återstår att arbeta med men ett stort fall framåt som verkligen kan hjälpa bina såväl som biodlare har precis upptäckts.
Ron Hopkins i Storbritannien, har varit biodlare över 70 år och har nu med relativt enkla metoder lyckats få fram resistenta bin eller snarare bin som lever i symbios med varroan utan att ta skada. Hur? Kika på videon nedan.
Vi påminns om ett inlägg vi skrivit tidigare, om amerikanska "mördarbin" -hur friska de är och hur mycket honung de producerar. Naturen är finurlig när man ger den chansen.
Olja för blåbär
2015-10-27
Föredrag och debatt med Olja för blåbär idag i Stockholm
Här kommer en påminnelse om att vi idag kommer inleda ett seminarium anordnat av Studiefrämjandet och Rune Celvinsson i Vasastan i Stockholm kl 18.00. Adress är Norrtullsg. 12 N i Studiefrämjandets lokaler.
PLAN 3 "Flasksköljaren"
Vi kommer ge vår syn på utmaningarna för Sverige när det gäller oljeberoendet, krisberedskap och även klimatet, varefter Rune Celvinsson kommer tala om hur man övervinner sin rädsla och går till handling när framtiden kan kännas hopplöst mörk.
Efter detta kommer inbjudna länspolitiker få en chans att berätta vad de gör för att möta svåra utmaningar som Peak Oil och konsekvenser av ökad belastning på samhället som klimat och omställning av energi och transportsystem medför. Avslutningsvis blir det öppen debatt med publiken.
Efter seminariet blir det försäljning/signering av Olja för blåbär.
Hoppas vi ses ikväll!
PLAN 3 "Flasksköljaren"
Vi kommer ge vår syn på utmaningarna för Sverige när det gäller oljeberoendet, krisberedskap och även klimatet, varefter Rune Celvinsson kommer tala om hur man övervinner sin rädsla och går till handling när framtiden kan kännas hopplöst mörk.
Efter detta kommer inbjudna länspolitiker få en chans att berätta vad de gör för att möta svåra utmaningar som Peak Oil och konsekvenser av ökad belastning på samhället som klimat och omställning av energi och transportsystem medför. Avslutningsvis blir det öppen debatt med publiken.
Efter seminariet blir det försäljning/signering av Olja för blåbär.
Hoppas vi ses ikväll!
2015-10-25
Egenproducerad el för boende i hyresfastigheter och bostadsrätter en pina i ändan
Det är nog många som funderar över sina energikostnader just nu. Med ett elpris som knappast kan sjunka lägre och med stigande elavgifter är det läge att se sig om efter alternativ. För villa/husägare kan klivet mot solel och solvärme och en mindre vindsnurra kännas naturligt.
Det går tex att få ner installations- och materialkostnader mycket om man är lite händig. Som vi skrivit om tidigare kan man tex använda ölburkar för att tillverka sig en egen luftsolfångare. Det går till och med att producera sin egen el och värme för att kunna köra helt off-grid.
Helt off-grid kräver dock just nu att man antingen bygger sin bostad som en termos från början med tex golvvärme i hela huset och extremt välfungerande isolering vilket både är kostsamt och kräver goda kunskaper i hur olika energisystem kan kombineras. Men även hus byggda på tex 1930-40-talen kan bli om inte helt så till de stor del självförsörjande på el och värme.
I vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet tar vi upp några exempel på hur man kan bli av med de värsta energispillen vid fönster och fönsterkarmar tex men det finns förstås många fler energibovar.
På varmare breddgrader kan överblivna petflaskor fungera utmärkt som bas för hemmagjorda-varmvattensystem vilket fått stor spridning i bland annat Indien.
Många tänker säkert att det kan vara värt att vänta på att solcellspaneler och vindsnurror ska falla i pris ytterligare innan man gör en investering och att utvecklingen av energilagring bara har börjat.
Det blir förstås en avvägning vad det gäller ekonomisk återbetalning på sin investering kontra hur snabbt man vill minska sin sårbarhet för olika kriser och strömavbrott. Men läget i Sverige och Europa nu när det gäller elmarknaden samt den bristande krisberedskapen att hantera längre strömavbrott och olika kriser gör att det kan vara vettigt att börja undersöka den egna energiförsörjningen förr snarare än senare.
Det finns heller inget som hindrar att man installerar hushållsbatterier likt de som Tesla och Solarcity nu erbjuder på den amerikanska marknaden efter att man installerat egna solcellspaneler tex.
Det första man ska göra är oavsett att gå igenom hela hushållets värme- och elbehov och göra en prioriteringslista över de delar man vill säkra vid elavbrott samt se över värmespill som kan åtgärdas. Standbyelektronik och onödig elanvändning är också enkla åtgärder som åtminstone kan få ner elförbrukning med kanske 10-15 % per år.
Att ta kontakt med en energikonsult eller god vän för att få en överblick är starkt rekommenderat, innan man gör någon investering/börjar bygga om. Annars är risken stor att man får dubbla kostnader när olika installationer/delar av energisystemen inte är kompatibla eller fungerar effektivt tillsammans. Det finns ibland även kunniga energirådgivare på kommunen att tillfråga.
Tidigare har vi skrivit om hur svenska hushåll kan bli skrämda av att våga satsa på egenproducerad sol- och vindel när regeringen lagt förslag på höjd skatt på just egenproducerad sol- och vindel. Förvisso gäller detta endast större solenergianläggningar med en installerad effekt på 144 kw samt vindkraft och vågkraftsanläggningar med en effekt 80 kw eller mer. Men det sänder likväl fel signaler som skrämmer snarare än uppmuntrar en satsning.
Förslaget gör det samtidigt mycket svårt för fastighetsägare och kooperativ att få någon ekonomi i att installera större anläggningar på tak och fasader för solceller till elproduktion eller solfångare för uppvärmning. Regeringens förslag, som införs den 1 juli 2016 om det godkänns, innebär nämligen en skattehöjning på 30 öre i per kW vilket drabbar just de större anläggningar som blir aktuellt vid en hyresfastighet tex. Installerad effekt som styr skattehöjningen är räknad per organisationsnummer...Så det går inte att komma undan.
Oppositionen då? Moderaterna vill ge skattereduktioner för svensk kärnkraft...
Så hur gör man då om man bor i en hyresfastighet eller bostadsrätt där man vill börja producera sin egen el och värme? I en läsvärd debattartikel i Ny Teknik signerat Jan Bertoft, generalsekreterare, Sveriges Konsumenter, Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningens Riksförbund, Anders Lago, ordförande HSB Riksförbund och Linda Burenius Magnusson, vd OX2:s vindkraftskooperativ skriver man att:
"Även de som är andelsägare i solkraft och vindkraft bör få en skattereduktion för egenproducerad förnybar el".
Debattörerna pekar på att problemet är att skatteavdrag för egenproducerad förnyelsebar el idag endast omfattar villaägare. Men hur ska majoriteten av Sveriges hushåll som bor i flerbostadsfastigheter kunna bidra till en omställning mot egenproducerad förnyelsebar el om de inte kan få skatteavdrag för andelar i i större anläggningar man delar med andra, såväl som externa solcellsparker eller vindkraftkooperativ?
Vi delar denna syn. Det måste finnas incitament som påskyndar omställningen och då är byråkratiska såväl som skattemässiga hinder en riktig "pina i ändan" som gör att många ger upp hoppet om att få kontroll över sin egen elräkning och elproduktion.
Trots att Socialdemokraterna efter att man bildat regering lovat att utreda möjligheten för andelsägare i solkraft och vindkraft att få skattereduktion, har inget hänt. Debattörerna i Ny Tekniks artikel tycker detta är särskilt märkligt då även Miljöpartiet. Vänsterpartiet och Centerpartiet stöder ett sådan förändring och alltså kan driva igenom.
I väntan på en lagändring riskerar den stora omställningen gå mycket trögt, en väntan svensk ekonomi och krisberedskap inte har råd med.
Det går tex att få ner installations- och materialkostnader mycket om man är lite händig. Som vi skrivit om tidigare kan man tex använda ölburkar för att tillverka sig en egen luftsolfångare. Det går till och med att producera sin egen el och värme för att kunna köra helt off-grid.
Helt off-grid kräver dock just nu att man antingen bygger sin bostad som en termos från början med tex golvvärme i hela huset och extremt välfungerande isolering vilket både är kostsamt och kräver goda kunskaper i hur olika energisystem kan kombineras. Men även hus byggda på tex 1930-40-talen kan bli om inte helt så till de stor del självförsörjande på el och värme.
I vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet tar vi upp några exempel på hur man kan bli av med de värsta energispillen vid fönster och fönsterkarmar tex men det finns förstås många fler energibovar.
På varmare breddgrader kan överblivna petflaskor fungera utmärkt som bas för hemmagjorda-varmvattensystem vilket fått stor spridning i bland annat Indien.
Det blir förstås en avvägning vad det gäller ekonomisk återbetalning på sin investering kontra hur snabbt man vill minska sin sårbarhet för olika kriser och strömavbrott. Men läget i Sverige och Europa nu när det gäller elmarknaden samt den bristande krisberedskapen att hantera längre strömavbrott och olika kriser gör att det kan vara vettigt att börja undersöka den egna energiförsörjningen förr snarare än senare.
Det finns heller inget som hindrar att man installerar hushållsbatterier likt de som Tesla och Solarcity nu erbjuder på den amerikanska marknaden efter att man installerat egna solcellspaneler tex.
Det första man ska göra är oavsett att gå igenom hela hushållets värme- och elbehov och göra en prioriteringslista över de delar man vill säkra vid elavbrott samt se över värmespill som kan åtgärdas. Standbyelektronik och onödig elanvändning är också enkla åtgärder som åtminstone kan få ner elförbrukning med kanske 10-15 % per år.
Att ta kontakt med en energikonsult eller god vän för att få en överblick är starkt rekommenderat, innan man gör någon investering/börjar bygga om. Annars är risken stor att man får dubbla kostnader när olika installationer/delar av energisystemen inte är kompatibla eller fungerar effektivt tillsammans. Det finns ibland även kunniga energirådgivare på kommunen att tillfråga.
Tidigare har vi skrivit om hur svenska hushåll kan bli skrämda av att våga satsa på egenproducerad sol- och vindel när regeringen lagt förslag på höjd skatt på just egenproducerad sol- och vindel. Förvisso gäller detta endast större solenergianläggningar med en installerad effekt på 144 kw samt vindkraft och vågkraftsanläggningar med en effekt 80 kw eller mer. Men det sänder likväl fel signaler som skrämmer snarare än uppmuntrar en satsning.
Förslaget gör det samtidigt mycket svårt för fastighetsägare och kooperativ att få någon ekonomi i att installera större anläggningar på tak och fasader för solceller till elproduktion eller solfångare för uppvärmning. Regeringens förslag, som införs den 1 juli 2016 om det godkänns, innebär nämligen en skattehöjning på 30 öre i per kW vilket drabbar just de större anläggningar som blir aktuellt vid en hyresfastighet tex. Installerad effekt som styr skattehöjningen är räknad per organisationsnummer...Så det går inte att komma undan.
Oppositionen då? Moderaterna vill ge skattereduktioner för svensk kärnkraft...
Så hur gör man då om man bor i en hyresfastighet eller bostadsrätt där man vill börja producera sin egen el och värme? I en läsvärd debattartikel i Ny Teknik signerat Jan Bertoft, generalsekreterare, Sveriges Konsumenter, Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningens Riksförbund, Anders Lago, ordförande HSB Riksförbund och Linda Burenius Magnusson, vd OX2:s vindkraftskooperativ skriver man att:
"Även de som är andelsägare i solkraft och vindkraft bör få en skattereduktion för egenproducerad förnybar el".
Debattörerna pekar på att problemet är att skatteavdrag för egenproducerad förnyelsebar el idag endast omfattar villaägare. Men hur ska majoriteten av Sveriges hushåll som bor i flerbostadsfastigheter kunna bidra till en omställning mot egenproducerad förnyelsebar el om de inte kan få skatteavdrag för andelar i i större anläggningar man delar med andra, såväl som externa solcellsparker eller vindkraftkooperativ?
Vi delar denna syn. Det måste finnas incitament som påskyndar omställningen och då är byråkratiska såväl som skattemässiga hinder en riktig "pina i ändan" som gör att många ger upp hoppet om att få kontroll över sin egen elräkning och elproduktion.
Trots att Socialdemokraterna efter att man bildat regering lovat att utreda möjligheten för andelsägare i solkraft och vindkraft att få skattereduktion, har inget hänt. Debattörerna i Ny Tekniks artikel tycker detta är särskilt märkligt då även Miljöpartiet. Vänsterpartiet och Centerpartiet stöder ett sådan förändring och alltså kan driva igenom.
I väntan på en lagändring riskerar den stora omställningen gå mycket trögt, en väntan svensk ekonomi och krisberedskap inte har råd med.
Illustration av Jenny Wilhelmsson för Johan Landgrens artikel "Organiskt batteri", OM nr 2, 2014
2015-10-22
Föredrag Olja för blåbär lördag och tisdag i Stockholmsområdet
Nu på lördag presenterar vi vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet i Märstas nya fina kulturhus och bibliotek. Under denna familjelördag kommer det vara fullt med aktiviteter i huset för barn och vuxna. Vi kommer ge ett 45 minuters föredrag där vi ger går igenom bokens huvuddelar följt av 30 minuters öppen diskussion/frågestund och att avsluta med försäljning/signering.
Ämnen som kommer beröras är bland annat Sveriges och Världens oljeberoende, krisberedskap, energiomställning, hållbara transporter, säkerhetspolitik och ekonomi.
Vi håller vårt föredrag kl 14.00 och adressen är Kulurtorget 7, kika på kartan här. Går bussar från Märsta station men är på gång och cykelavstånd.
På tisdag kommer vi inleda ett seminarium anordnat av Studiefrämjandet och Rune Celvinsson i Vasastan i Stockholm kl 18.00. Adress är Norrtullsg. 12 N i Studiefrämjandets lokaler.
Vi kommer ge vår syn på utmaningarna för Sverige när det gäller oljeberoendet och även klimatet, varefter Rune Celvinsson kommer tala om hur man övervinner sin rädsla och går till handling när framtiden kan kännas hopplöst mörk. Efter detta kommer inbjudna länspolitiker få en chans att berätta vad de gör för att möta svåra utmaningar som Peak Oil och konsekvenser av ökad belastning på samhället som klimat och omställning av energi och transportsystem medför.
Efter seminariet blir det försäljning/signering av Olja för blåbär.
Hoppas vi ses på lördag eller tisdag!
Ämnen som kommer beröras är bland annat Sveriges och Världens oljeberoende, krisberedskap, energiomställning, hållbara transporter, säkerhetspolitik och ekonomi.
Vi håller vårt föredrag kl 14.00 och adressen är Kulurtorget 7, kika på kartan här. Går bussar från Märsta station men är på gång och cykelavstånd.
På tisdag kommer vi inleda ett seminarium anordnat av Studiefrämjandet och Rune Celvinsson i Vasastan i Stockholm kl 18.00. Adress är Norrtullsg. 12 N i Studiefrämjandets lokaler.
Vi kommer ge vår syn på utmaningarna för Sverige när det gäller oljeberoendet och även klimatet, varefter Rune Celvinsson kommer tala om hur man övervinner sin rädsla och går till handling när framtiden kan kännas hopplöst mörk. Efter detta kommer inbjudna länspolitiker få en chans att berätta vad de gör för att möta svåra utmaningar som Peak Oil och konsekvenser av ökad belastning på samhället som klimat och omställning av energi och transportsystem medför.
Efter seminariet blir det försäljning/signering av Olja för blåbär.
Hoppas vi ses på lördag eller tisdag!
2015-10-21
Riksrevisionen uppmärksammar Sveriges bristande krisberedskap
I somras skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle om Sveriges bristande krisberedskap. Vi pekade då bland annat på vilka konsekvenser nedmonteringen av landets civilförsvar och svenska myndigheters oförmåga att hantera kriser har redan nu.
Under storbranden i Västmanland i augusti 2014 hade svenska myndigheter inga resurser eller träning för att hantera en större kris mer än några dagar, istället fick vänliga men oftast oerfarna vanliga svenskar rycka in för att brandmännen överhuvudtaget skulle kunna fortsätta med brandbekämpningen. Utan rena strumpor, mat och vatten blir det ingen brandbekämpning att tala om.
Dessutom fick, efter stora förseningar, vattenbombande flygplan flygas in från Spanien och Frankrike för sådana har ju Sverige inte några...
Johan har klara minnen än idag av branden som gjorde att han under flera dagar inte kunde vistas ute trots att han bor norr om Falun som låg långt från brändernas centrum. Bikuporna blev dessutom alldeles sotiga av askan som var i luften.
Sedan tidigare har vi bland annat kritiserat Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) för att inte lägga tillräcklig vikt vid Sveriges största sårbarhet: Oljebereondet, särskilt behovet av flytande bränslen som bensin och diesel för att Sveriges matförsörjning och jordbruk ska fungera. Något som däremot Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik (JTI) uppmärksammat ordentligt i djupgående scenarieanalyser.
Igår uppmärksammade bland annat Sveriges Radio att Riksrevisionen nu kommit med en längre rapport där man granskat länsstyrelsernas arbete med krisberedskap, civilt försvar och olika typer av olyckor.
I rapporten som ni kan läsa här pekar man på att "civilförsvaret" fått förnyad betydelse på grund av det nya säkerhetspolitiska läget samt att bristerna aktualiseras tydligt med branden i Västmanland 2014.
Men samtidigt riktas kritik mot att länsstyrelserna inte övar tillräckligt ofta och inte heller de realistiska scenarier som krävs för att man ska vara redo vid skarpt läge. En annan intressant observation Riksrevisionen gör är följande:
"En stor del av finansieringen är projektbidrag...
...Sedan 2012 är projektbidragen en större finansieringskälla än förvaltningsanslagen för
de direkta kostnaderna för länsstyrelsernas krisberedskapsarbete. Projektmedlen till
vissa länsstyrelser är ungefär dubbelt så stora som de förvaltningsanslag som fördelats
till krisberedskap. I praktiken har utformningen av finansieringen bidragit till att flera
länsstyrelsers arbete har präglats av kortsiktig utvecklingsverksamhet snarare än av
kontinuitet.
Utvecklingsprojekten kan ha positiva effekter, exempelvis har övningar möjliggjorts tack vare projektbidrag. Granskningen visar samtidigt att en stor andel projektbidrag kan ge negativa konsekvenser. Projekten har löpt under 1–2 år i sänder, vilket har medfört en osäkerhet om hur stora resurser länsstyrelserna har för krisberedskapsarbetet från år till år. Verksamheten blir svår att bedriva långsiktigt och en effektiv personalförsörjning försvåras. Enligt flera länsstyrelser är det svårt att anställa personal med tillräcklig kompetens genom att enbart erbjuda tidsbegränsade projektanställningar. För att ha råd att behålla fastanställd personal har vissa länsstyrelser sökt medel för och bedrivit utvecklingsprojekt som inte motsvarat de viktigaste behoven inom krisberedskapen.
Vidare finns en risk för att arbete med uppgifter som länsstyrelserna är ålagda att utföra
finansieras med projektmedel från krisberedskapsanslaget, vilket inte är avsikten.
Granskningen visar också att det finns en risk för att länsstyrelserna inte har resurser för
att effektivt omhänderta och implementera resultaten av utvecklingsprojekten."
Mest anmärkningsvärt är dock att Riksrevisionen granskning visar att:
"Inför budgetåret 2007 överfördes 14,7 miljoner kronor från krisberedskapsanslaget till länsstyrelsernas förvaltningsanslag. Syftet var att stärka länsstyrelsernas roll och utveckla förmågan till krishantering. Granskningen visar att pengarna gick till annan verksamhet inom länsstyrelserna. Överföringen medförde därmed inte någon förstärkning av resurserna för
krisberedskap från förvaltningsanslaget".
(våra fetmarkeringar)
Nedanstående graf från rapporten av Riksrevisionen visar detta tydligt:
Vi noterat även att:
"Åren 2009–2014 har länsstyrelsernas direkta kostnader på krisberedskapsområdet totalt stigit från 111 till 226 miljoner kronor, varav cirka 57 miljoner kronor av ökningen kan hänföras till de kostnader som uppstod för Länsstyrelsen i Västmanlands län till följd av skogsbranden".
226 miljoner till civilförsvarsverksamhet är en droppe i havet mot vad som krävs om Sverige ska kunna tala om någon riktig krisberedskap och dessutom kunna stödja Försvarsmakten i händelse av ett väpnat angrepp mot landet eller vårt närområde. Det är bara att konstatera om 57 miljoner kronor för en, förvisso historiskt omfattande skogsbrand, utgör mer än en fjärdedel av landets totala krisberedskapsbudget. Särskilt när dagens Försvarsmakt inte har resurser att ens hålla sig själva försörjande på mat eller flytande bränslen mer än kanske några månader.
Tidigare fanns ett välutbyggt civilförsvar som hade ett nära samarbete med Försvarsmakten men att nu tala om att bygga upp civilförsvaret kräver mycket mer än att svenska myndigheter samordnas och får mer resurser. Svenska hushåll måste informeras om sitt eget ansvar att vid kris ha beredskap att förse sina närmaste med värme och mat. Detta måste prioriteras lika högt som uppbyggnaden av myndigheters krisberedskapsförmågor då det sannolikt tar årtionden för svenska myndigheter att bygga upp kunskap och beredskap för att kunna ha någon bredare samhällsnytta i händelse av en omfattande kris.
Civilförsvaret är alltså livsviktigt för såväl civilsamhället som för Försvarsmakten i händelse av en utdragen kris så som ett längre strömavbrott i samband med översvämningar, svåra stormar, avbrutna bränsle/olje leveranser till landet och givetvis vid krig. Ett civilförsvar är bara så starkt som sin svagaste länk som i det här fallet är överlag oförberedda svenska medborgare.
Givetvis ska myndigheter som MSB, Försvarsmakten, brandförsvaret, länsstyrelserna, polisen och kommuner etc öva mer och tilldelas resurser i större omfattning än idag. Resurser som dessutom är öronmärkta för krisberedskap men det är i sig långt ifrån tillräckligt och bör mer ses av en långsiktig investering.
Om fler görs medvetna om sin sårbarhet för kriser och sina möjligheter att tex öka sin egen självförsörjning på mat genom odling eller åtminstone lagrad proviant för några månader, bidrar man till att stärka hela samhällets krisberedskap.
Vi tycker det är bra att Riksrevisionen uppmärksammar Sveriges behov av ökad krisberedskap och sätter press på svenska myndigheter att verkligen lägga resurser på detta och förhoppningsvis börja öva realistiska scenarier men detta blir lönlöst om inte den lokala beredskapen för svenska hushåll samtidigt byggs upp.
Kanske en modernare version av "om kriget kommer" som fanns i alla telefonkataloger i Sverige fram till 1984 kan vara något men kanske med en bättre titel i stil med"Beredskapens A och O"? Dock bör den inte i distribueras i telefonkatalogen...utan göras digitalt sexig på någe vis men förstås även finnas i pappersform där den syns och kan uppmärksammas då och då för att inte glömmas bort...
Under storbranden i Västmanland i augusti 2014 hade svenska myndigheter inga resurser eller träning för att hantera en större kris mer än några dagar, istället fick vänliga men oftast oerfarna vanliga svenskar rycka in för att brandmännen överhuvudtaget skulle kunna fortsätta med brandbekämpningen. Utan rena strumpor, mat och vatten blir det ingen brandbekämpning att tala om.
Dessutom fick, efter stora förseningar, vattenbombande flygplan flygas in från Spanien och Frankrike för sådana har ju Sverige inte några...
Johan har klara minnen än idag av branden som gjorde att han under flera dagar inte kunde vistas ute trots att han bor norr om Falun som låg långt från brändernas centrum. Bikuporna blev dessutom alldeles sotiga av askan som var i luften.
Sedan tidigare har vi bland annat kritiserat Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) för att inte lägga tillräcklig vikt vid Sveriges största sårbarhet: Oljebereondet, särskilt behovet av flytande bränslen som bensin och diesel för att Sveriges matförsörjning och jordbruk ska fungera. Något som däremot Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik (JTI) uppmärksammat ordentligt i djupgående scenarieanalyser.
Igår uppmärksammade bland annat Sveriges Radio att Riksrevisionen nu kommit med en längre rapport där man granskat länsstyrelsernas arbete med krisberedskap, civilt försvar och olika typer av olyckor.
I rapporten som ni kan läsa här pekar man på att "civilförsvaret" fått förnyad betydelse på grund av det nya säkerhetspolitiska läget samt att bristerna aktualiseras tydligt med branden i Västmanland 2014.
Men samtidigt riktas kritik mot att länsstyrelserna inte övar tillräckligt ofta och inte heller de realistiska scenarier som krävs för att man ska vara redo vid skarpt läge. En annan intressant observation Riksrevisionen gör är följande:
"En stor del av finansieringen är projektbidrag...
...Sedan 2012 är projektbidragen en större finansieringskälla än förvaltningsanslagen för
de direkta kostnaderna för länsstyrelsernas krisberedskapsarbete. Projektmedlen till
vissa länsstyrelser är ungefär dubbelt så stora som de förvaltningsanslag som fördelats
till krisberedskap. I praktiken har utformningen av finansieringen bidragit till att flera
länsstyrelsers arbete har präglats av kortsiktig utvecklingsverksamhet snarare än av
kontinuitet.
Utvecklingsprojekten kan ha positiva effekter, exempelvis har övningar möjliggjorts tack vare projektbidrag. Granskningen visar samtidigt att en stor andel projektbidrag kan ge negativa konsekvenser. Projekten har löpt under 1–2 år i sänder, vilket har medfört en osäkerhet om hur stora resurser länsstyrelserna har för krisberedskapsarbetet från år till år. Verksamheten blir svår att bedriva långsiktigt och en effektiv personalförsörjning försvåras. Enligt flera länsstyrelser är det svårt att anställa personal med tillräcklig kompetens genom att enbart erbjuda tidsbegränsade projektanställningar. För att ha råd att behålla fastanställd personal har vissa länsstyrelser sökt medel för och bedrivit utvecklingsprojekt som inte motsvarat de viktigaste behoven inom krisberedskapen.
Vidare finns en risk för att arbete med uppgifter som länsstyrelserna är ålagda att utföra
finansieras med projektmedel från krisberedskapsanslaget, vilket inte är avsikten.
Granskningen visar också att det finns en risk för att länsstyrelserna inte har resurser för
att effektivt omhänderta och implementera resultaten av utvecklingsprojekten."
Mest anmärkningsvärt är dock att Riksrevisionen granskning visar att:
"Inför budgetåret 2007 överfördes 14,7 miljoner kronor från krisberedskapsanslaget till länsstyrelsernas förvaltningsanslag. Syftet var att stärka länsstyrelsernas roll och utveckla förmågan till krishantering. Granskningen visar att pengarna gick till annan verksamhet inom länsstyrelserna. Överföringen medförde därmed inte någon förstärkning av resurserna för
krisberedskap från förvaltningsanslaget".
(våra fetmarkeringar)
Nedanstående graf från rapporten av Riksrevisionen visar detta tydligt:
Källa graf: Riksrevisionen , "Länsstyrelsernas krisberedskapsarbete. Skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. RIR 2015:18, s. 11
Vi noterat även att:
"Åren 2009–2014 har länsstyrelsernas direkta kostnader på krisberedskapsområdet totalt stigit från 111 till 226 miljoner kronor, varav cirka 57 miljoner kronor av ökningen kan hänföras till de kostnader som uppstod för Länsstyrelsen i Västmanlands län till följd av skogsbranden".
226 miljoner till civilförsvarsverksamhet är en droppe i havet mot vad som krävs om Sverige ska kunna tala om någon riktig krisberedskap och dessutom kunna stödja Försvarsmakten i händelse av ett väpnat angrepp mot landet eller vårt närområde. Det är bara att konstatera om 57 miljoner kronor för en, förvisso historiskt omfattande skogsbrand, utgör mer än en fjärdedel av landets totala krisberedskapsbudget. Särskilt när dagens Försvarsmakt inte har resurser att ens hålla sig själva försörjande på mat eller flytande bränslen mer än kanske några månader.
Civilförsvaret är alltså livsviktigt för såväl civilsamhället som för Försvarsmakten i händelse av en utdragen kris så som ett längre strömavbrott i samband med översvämningar, svåra stormar, avbrutna bränsle/olje leveranser till landet och givetvis vid krig. Ett civilförsvar är bara så starkt som sin svagaste länk som i det här fallet är överlag oförberedda svenska medborgare.
Givetvis ska myndigheter som MSB, Försvarsmakten, brandförsvaret, länsstyrelserna, polisen och kommuner etc öva mer och tilldelas resurser i större omfattning än idag. Resurser som dessutom är öronmärkta för krisberedskap men det är i sig långt ifrån tillräckligt och bör mer ses av en långsiktig investering.
Om fler görs medvetna om sin sårbarhet för kriser och sina möjligheter att tex öka sin egen självförsörjning på mat genom odling eller åtminstone lagrad proviant för några månader, bidrar man till att stärka hela samhällets krisberedskap.
Vi tycker det är bra att Riksrevisionen uppmärksammar Sveriges behov av ökad krisberedskap och sätter press på svenska myndigheter att verkligen lägga resurser på detta och förhoppningsvis börja öva realistiska scenarier men detta blir lönlöst om inte den lokala beredskapen för svenska hushåll samtidigt byggs upp.
Kanske en modernare version av "om kriget kommer" som fanns i alla telefonkataloger i Sverige fram till 1984 kan vara något men kanske med en bättre titel i stil med"Beredskapens A och O"? Dock bör den inte i distribueras i telefonkatalogen...utan göras digitalt sexig på någe vis men förstås även finnas i pappersform där den syns och kan uppmärksammas då och då för att inte glömmas bort...
Hur ser din krisberedskap ut?
Bild lånad från facebook-sidan Skymningsläge. Affischen sitter nere i en ännu aktiv/funktionsduglig beredskapsbunker som används av en kommun någonstans i Sverige.
2015-10-18
HTT/Hyperloopen börsnotering under första kvartalet 2016?
Vi har tidigare skrivit flera inlägg om den så kallade Hyperloopen. Ett transportmedel som vi i vår bok Olja för blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet bland annat beskrev på följande vis:
"Många har säkert sett eller hört talas om rörpost. Ett fiffigt transportsystem där en liten tub kan fyllas med till exempel mediciner eller pengar från en kassa i affären och som sedan svischar i väg i ett rör snabbare än vinden. Tuben är praktisk då den kan transportera sitt innehåll till en annan del av samma byggnad eller flera kilometer bort, utan att stöta på några hinder längs vägen. Vi minns hur vi fascinerades av denna teknik när vi under högstadiets praktikperiod i en stor byggnad på Arlanda flygplats skickade små reservdelar till flygplan med just rörpost.
Genom att kontrollera tryckluften i rören kan man skicka iväg tuberna vid stationer som
med hjälp av fläktar skapar ett övertryck, vilket får tuberna att fara i väg till växlar för vidare transport eller till slutstationer där de kan tas om hand. Rörposten är en gammal beprövad teknik
som användes redan i början av 1800-talet.
Varför berättar vi om detta då? Jo, en liknande teknik, anpassad för betydligt mer komplicerade
system och förbättrad för avsevärt högre hastigheter, är nu på gång − men nu som ett transportsystem för människor!
Den 12 augusti 2013 offentliggjorde Elon Musk (just det, samme Musk som grundade Tesla Motors) ett 50-sidigt utkast med ritningar och beräkningar av vad han kallar ”Hyperloopen”eller ”ett femte sätt att transportera sig”.
Så här beskriver Musk Hyperloopen:
En tub med lågt lufttryck innehållandes kapslar som transporteras med både låga och höga hastigheter. Kapslarna hålls uppe av en luftkudde bestående av tryckluft och är aerodynamiskt svävande.Kapslarna sätts i rörelse med hjälp av magnetiska acceleratorer, utplacerade på olika stationer med rotorer i kapslarna som hjälper tryckluften att föra kapslarna framåt. Passagerare kan kliva på och av vid stationer längs tuberna eller där tuberna slutar. Kapslarna kan i nuvarande form dimensioneras för upp till 28 passagerare och avgå var trettionde sekund. Räknat på en tjugoårig
avbetalningsplan för projektet, i 2013 års dollarvärde, skulle biljettpriset för en enkel resa mellan Los Angeles och San Francisco hamna på cirka 20 amerikanska dollar. Det skulle innebära att
en resa med Hyperloopen mellan Stockholm och Göteborg skulle kunna genomföras på under 30 minuter och kosta cirka 120 kronor.
Hela Hyperloopsystemet kan drivas av solenergi från paneler placerade längs tubsystemet. När det är mörkt eller för molnigt lagras solenergin i batterier som kan driva kapslarna. Det är även möjligt att lagra solenergin (elektriciteten) i form av tryckluft som kan driva en elektrisk fläkt baklänges för att generera energi och hålla kapslarna och tubsystemet i gång. Musk räknar med stora
energiöverskott från solpanelerna som även kan användas för andra
ändamål utanför Hyperloopen."
Sedan Musk la fram sina skisser och beskrivningar av Hyperloopen för drygt två år sedan har det hänt en hel del. Det är inte längre någon långsökt dröm. Elon Musk bygger tillsammans med sina ingenjörskollegor vid SpaceX och Tesla Motors nu en testbana i Texas för att utveckla de snabbaste och effektivaste kapslarna som ska kunna ta passagerare och gods längs Hyperloopen.
Samtidigt pågår två mycket mer omfattande projekt för att bygga fullskaliga Hyperloopbanor. Det mest lovande leds av entreprenören Dirk Ahlborn som är VD och grundare för Hyperloop Transportation Technologies (HTT). Vad som är speciellt med HTT och Dirk Ahlborns väg mot en riktig Hyperloopanläggning är både teknik- och finansieringsapproachen. HTT försöker inte attrahera investerare i stil med "vi bygger århundradets kanske mest revolutionerande transportmedel". Inte heller tänker man använda sig av vanlig crowdfunding, där miljontals människor kanske lockas att lägga några 100kr var för att en testbana ska komma på plats.
För att locka till sig de mest begåvade ingenjörerna, designerna och tänkarna och samtidigt få projektet på banan med ritningar och kostnadsberäkningar etc redan nu, ger man aktieandelar till de som lägger minst 10 timmars arbetstid på projektet per vecka. Många heltidsanställda på NASA, Boeing och hundratals studenter och människor i hela världen lägger många timmar av sin fritid på HTT-projektet varje vecka. Hittills har 450 personer lockats till att arbeta med projektet men de lär bli fler.
Precis som Elon Musk pekar Ahlborn på att fördelarna med Hyperloopen inte bara ligger i effektivitet, komfort och minskad miljöpåverkan utan kanske främst i resurs- och kostnadsbesparingar. HTT beräknar att Hyperloopen kommer kosta mellan 20 och 40 miljoner dollar (cirka 165 till 371,3 miljoner kronor) för varje 1,6 kilometer (mile) tubkonstruktionen byggs.
Detta låter förstås mycket men kan jämföras med cirka 200 miljoner dollar eller 1,65 miljarder kronor som den planerade supersnabbtågbanan mellan Los Angeles och Kalifornien beräknas kosta per mile.
HTT-projektet går snart in i en ny fas. Sedan tidigare har vi rapporterat att man redan fått bygglov och mark för att bygga en fullskalig testbana i Quay Valley i Kalifornien. Ett område som ligger mitt emellan San Francisco och Los Angeles. Idag ett område för betesmark. I en läsvärd artikel i International Business Times säger Dirk Ahlborn att HTT planerar en börsnotering på Nasdaq under det första kvartalet 2016. Förhoppningen är att få ihop 500 miljoner dollar på aktieförsäljningen för att finansiera byggandet av den fullskaliga testanläggningen som man vill få klar under 2018. Börsnoteringen är även ett sätt att betala tillbaka till alla som arbetat gratis med projektet.
HTT:s testanläggning, ska, förutsatt att finansieringen och tekniken kommer på plats, bli en del av jätteprojektet Quay Valley. Här planeras ett framtidssamhälle på privat mark av Grow Holdings LLC (Green Renewable Organic & Water). På en yta av 7500 hektar planerar bolaget bygga ett samhälle som helt ska drivas på solenergi, är självförsörjande på mat genom ekologiska odlingar och som även är självförsörjande på vatten. Just nu verkar Quay Valley-projektet vara en utopisk dröm men om en Hyperloop-testbana byggs där är det förstås bra PR för GROW. För HTT har det mindre betydelse om samhället runt Hyperloop-testbanan blir av. Det viktiga är att visa att tekniken är säker och kan göras lönsam. Den ska ju ända bara testas där.
I andra sidan ringen i slaget om den första fullskaliga Hyperloopanläggningen står Pishevar Company som också håller till i Los Angeles. Detta bolag anställer dock folk mot lön som finansieras genom pengar från olika riskkapitalister och investerare. Företaget bygger mindre testanläggningar och har redan byggt fullskaliga testkomponenter till tub och kapslar.
Varför vi tror mer på HTT och Ahlborns approach är för att det sannolikt kommer gå snabbare och leda till mer nytänkande med fler hjärnor involverade än bara genom ett relativt få antal personer som är anställda. Tittar vi på Tesla och SpaceX lockar de till sig många av de mest begåvade människorna genom en stimulerande miljö där talanger kan vara med och bygga ett framtidsföretag med nytänkande och hållbarhet som ledstjärnor. En hög lön är inte det som lockar i första hand för dessa människor. Precis som de första anställda på NASA under 1960-talet ville vara med och förändra världen lockades de av en stimulerande miljö och hoppet om att bidra till en bättre framtid.
Det är mycket som återstår innan vi ens ser en fullskalig testanläggning för Hyperloopen men om HTT gör en lyckad börsnotering redan i början av 2016 och får in det startkapital man behöver skulle det kunna vara början på en transportrevolution. Det kommer fortfarande krävas mindre och billigare lösningar lokalt och mellan mindre orter men långväga transporter kan mycket väl göra Hyperloopen intressant på flera håll i världen, även i Sverige om så om kanske 10-15 år.
Johan åker till Kalifornien i knappt tre veckor i november för att bland annat delta i en konferens om hållbara masskommunikationer, Podcar city 9. Kanske blir det en sväng till Quay Valley också men även lite andra överraskningar...
"Många har säkert sett eller hört talas om rörpost. Ett fiffigt transportsystem där en liten tub kan fyllas med till exempel mediciner eller pengar från en kassa i affären och som sedan svischar i väg i ett rör snabbare än vinden. Tuben är praktisk då den kan transportera sitt innehåll till en annan del av samma byggnad eller flera kilometer bort, utan att stöta på några hinder längs vägen. Vi minns hur vi fascinerades av denna teknik när vi under högstadiets praktikperiod i en stor byggnad på Arlanda flygplats skickade små reservdelar till flygplan med just rörpost.
Genom att kontrollera tryckluften i rören kan man skicka iväg tuberna vid stationer som
med hjälp av fläktar skapar ett övertryck, vilket får tuberna att fara i väg till växlar för vidare transport eller till slutstationer där de kan tas om hand. Rörposten är en gammal beprövad teknik
som användes redan i början av 1800-talet.
Varför berättar vi om detta då? Jo, en liknande teknik, anpassad för betydligt mer komplicerade
system och förbättrad för avsevärt högre hastigheter, är nu på gång − men nu som ett transportsystem för människor!
Den 12 augusti 2013 offentliggjorde Elon Musk (just det, samme Musk som grundade Tesla Motors) ett 50-sidigt utkast med ritningar och beräkningar av vad han kallar ”Hyperloopen”eller ”ett femte sätt att transportera sig”.
Så här beskriver Musk Hyperloopen:
En tub med lågt lufttryck innehållandes kapslar som transporteras med både låga och höga hastigheter. Kapslarna hålls uppe av en luftkudde bestående av tryckluft och är aerodynamiskt svävande.Kapslarna sätts i rörelse med hjälp av magnetiska acceleratorer, utplacerade på olika stationer med rotorer i kapslarna som hjälper tryckluften att föra kapslarna framåt. Passagerare kan kliva på och av vid stationer längs tuberna eller där tuberna slutar. Kapslarna kan i nuvarande form dimensioneras för upp till 28 passagerare och avgå var trettionde sekund. Räknat på en tjugoårig
avbetalningsplan för projektet, i 2013 års dollarvärde, skulle biljettpriset för en enkel resa mellan Los Angeles och San Francisco hamna på cirka 20 amerikanska dollar. Det skulle innebära att
en resa med Hyperloopen mellan Stockholm och Göteborg skulle kunna genomföras på under 30 minuter och kosta cirka 120 kronor.
Hela Hyperloopsystemet kan drivas av solenergi från paneler placerade längs tubsystemet. När det är mörkt eller för molnigt lagras solenergin i batterier som kan driva kapslarna. Det är även möjligt att lagra solenergin (elektriciteten) i form av tryckluft som kan driva en elektrisk fläkt baklänges för att generera energi och hålla kapslarna och tubsystemet i gång. Musk räknar med stora
energiöverskott från solpanelerna som även kan användas för andra
ändamål utanför Hyperloopen."
Sedan Musk la fram sina skisser och beskrivningar av Hyperloopen för drygt två år sedan har det hänt en hel del. Det är inte längre någon långsökt dröm. Elon Musk bygger tillsammans med sina ingenjörskollegor vid SpaceX och Tesla Motors nu en testbana i Texas för att utveckla de snabbaste och effektivaste kapslarna som ska kunna ta passagerare och gods längs Hyperloopen.
Samtidigt pågår två mycket mer omfattande projekt för att bygga fullskaliga Hyperloopbanor. Det mest lovande leds av entreprenören Dirk Ahlborn som är VD och grundare för Hyperloop Transportation Technologies (HTT). Vad som är speciellt med HTT och Dirk Ahlborns väg mot en riktig Hyperloopanläggning är både teknik- och finansieringsapproachen. HTT försöker inte attrahera investerare i stil med "vi bygger århundradets kanske mest revolutionerande transportmedel". Inte heller tänker man använda sig av vanlig crowdfunding, där miljontals människor kanske lockas att lägga några 100kr var för att en testbana ska komma på plats.
För att locka till sig de mest begåvade ingenjörerna, designerna och tänkarna och samtidigt få projektet på banan med ritningar och kostnadsberäkningar etc redan nu, ger man aktieandelar till de som lägger minst 10 timmars arbetstid på projektet per vecka. Många heltidsanställda på NASA, Boeing och hundratals studenter och människor i hela världen lägger många timmar av sin fritid på HTT-projektet varje vecka. Hittills har 450 personer lockats till att arbeta med projektet men de lär bli fler.
Precis som Elon Musk pekar Ahlborn på att fördelarna med Hyperloopen inte bara ligger i effektivitet, komfort och minskad miljöpåverkan utan kanske främst i resurs- och kostnadsbesparingar. HTT beräknar att Hyperloopen kommer kosta mellan 20 och 40 miljoner dollar (cirka 165 till 371,3 miljoner kronor) för varje 1,6 kilometer (mile) tubkonstruktionen byggs.
Detta låter förstås mycket men kan jämföras med cirka 200 miljoner dollar eller 1,65 miljarder kronor som den planerade supersnabbtågbanan mellan Los Angeles och Kalifornien beräknas kosta per mile.
Kanske det kan komma att se ut så här i Hyperloop-kapseln
Skiss från Elon Musk Hyperloop Alpha
HTT-projektet går snart in i en ny fas. Sedan tidigare har vi rapporterat att man redan fått bygglov och mark för att bygga en fullskalig testbana i Quay Valley i Kalifornien. Ett område som ligger mitt emellan San Francisco och Los Angeles. Idag ett område för betesmark. I en läsvärd artikel i International Business Times säger Dirk Ahlborn att HTT planerar en börsnotering på Nasdaq under det första kvartalet 2016. Förhoppningen är att få ihop 500 miljoner dollar på aktieförsäljningen för att finansiera byggandet av den fullskaliga testanläggningen som man vill få klar under 2018. Börsnoteringen är även ett sätt att betala tillbaka till alla som arbetat gratis med projektet.
HTT:s testanläggning, ska, förutsatt att finansieringen och tekniken kommer på plats, bli en del av jätteprojektet Quay Valley. Här planeras ett framtidssamhälle på privat mark av Grow Holdings LLC (Green Renewable Organic & Water). På en yta av 7500 hektar planerar bolaget bygga ett samhälle som helt ska drivas på solenergi, är självförsörjande på mat genom ekologiska odlingar och som även är självförsörjande på vatten. Just nu verkar Quay Valley-projektet vara en utopisk dröm men om en Hyperloop-testbana byggs där är det förstås bra PR för GROW. För HTT har det mindre betydelse om samhället runt Hyperloop-testbanan blir av. Det viktiga är att visa att tekniken är säker och kan göras lönsam. Den ska ju ända bara testas där.
I andra sidan ringen i slaget om den första fullskaliga Hyperloopanläggningen står Pishevar Company som också håller till i Los Angeles. Detta bolag anställer dock folk mot lön som finansieras genom pengar från olika riskkapitalister och investerare. Företaget bygger mindre testanläggningar och har redan byggt fullskaliga testkomponenter till tub och kapslar.
Varför vi tror mer på HTT och Ahlborns approach är för att det sannolikt kommer gå snabbare och leda till mer nytänkande med fler hjärnor involverade än bara genom ett relativt få antal personer som är anställda. Tittar vi på Tesla och SpaceX lockar de till sig många av de mest begåvade människorna genom en stimulerande miljö där talanger kan vara med och bygga ett framtidsföretag med nytänkande och hållbarhet som ledstjärnor. En hög lön är inte det som lockar i första hand för dessa människor. Precis som de första anställda på NASA under 1960-talet ville vara med och förändra världen lockades de av en stimulerande miljö och hoppet om att bidra till en bättre framtid.
Det är mycket som återstår innan vi ens ser en fullskalig testanläggning för Hyperloopen men om HTT gör en lyckad börsnotering redan i början av 2016 och får in det startkapital man behöver skulle det kunna vara början på en transportrevolution. Det kommer fortfarande krävas mindre och billigare lösningar lokalt och mellan mindre orter men långväga transporter kan mycket väl göra Hyperloopen intressant på flera håll i världen, även i Sverige om så om kanske 10-15 år.
Johan åker till Kalifornien i knappt tre veckor i november för att bland annat delta i en konferens om hållbara masskommunikationer, Podcar city 9. Kanske blir det en sväng till Quay Valley också men även lite andra överraskningar...
Hyperloopen är under utveckling men det går långt ifrån i ljudets hastighet
-men kanske kommer kapslarna göra det om några år!
Skiss från Elon Musk Hyperloop Alpha
2015-10-16
Fredagsmys: energi- och tekniktrender nu och i framtiden
Just nu går mjukvaruutvecklingen enormt snabbt och slår igenom långt bortom smarta telefoner och datorer. Inom bilindustrin och sjukvården såväl som inom större delen av tillverkningsindustrin har automatisering bara börjat ta fart, även om man kanske inte skulle kunna tro det. Så vad kan vi vänta oss om bara några år?
Alla kan ju inte bli mjukvaruutvecklare, vilka ska stå för hårdvaran och kommer den få stå tillbaka relativt mjukvaran i dagens tjänstedominerande samhälle? Ni som är insatta i Peak Oil inser förstås att dagens tjänstesamhälle bygger på fortsatt ökad tillgång till billig energi, främst olja och att människor de närmaste årtionden därför får räkna med att vara mer delaktiga i tillverkningen och produktionen av varor i högre grad än idag. Detta gäller i synnerhet för basvaror och inom matproduktionen som kan produceras lokalt.
Vi har helt enkelt plockat det lågt hängande energifrukterna först och ersätter nu billig energi med allt mer energikrävande. Ju längre bort något måste hämtas/produceras innan de når konsumenten, dess då mer energi går åt. Detta är inget som teknikutvecklingen kan sudda ut då i praktiken all avancerad teknik i dag bygger på tillgång till främst billig olja.
Robotiseringen och den autonom tillverkningen kommer säkerligen fortsätta för att effektivisera och spara energi. Tex kommer de flesta försvarsmakter fortsätta att gå ner i manskap och spara in energi/olja på underhåll och drift av energikrävande farkoster som hangarfartyg.
En del tror kanske att satsningen på drönare och autonoma maskiner och den robotiserade tillverkning ska skapa ett större välstånd och frigöra enorma resurser så människor får mer fritid. Att informationsteknologin och de smarta manickerna ska skapa ett aldrig tidigare skådat välstånd, mer jämnfördelat mot idag.
Men många missförstår huvudskälet till att vi går mot denna utveckling så fort just nu. Det beror på att begränsade resurser framtvingar effektiviseringar och besparingar, vilket medför att energikrävande och osäker mänsklig arbetskraft ersätts med maskiner. En maskin ifrågasätter inte sina arbetstider, en order, blir inte sjuk (den kan förstås paja och sluta fungera helt eller delvis men den ersätts då eller repareras relativt billigt). En maskin/robot kan i allt högre utsträckning göra det en människa kan och inte kan, snabbare och mer effektivt.
Vilket osökt för oss till Artificiell Intelligens (AI). Entreprenören och ingenjören Elon Musk, VD för Tesla Motors och det privata rymdbolaget SpaceX diskuterade nämligen nyligen såväl AI som den snabba tekniska utvecklingen tillsammans med Sam Altman. Altman är president för Y Combinator som hjälper nystartade företag med finansiering och är ett företag med finansiella muskler i mångmiljardklassen
För och nackdelarna med den snabba utvecklingen mot Artificiellt Intelligens är ett ämne vi skrivit en hel del om tidigare och som Johan skrivit en artikel om i tidningen OM, nr 6 2014 som finns att läsa gratis här.
Vi vill vara tydliga med att automatiseringen kan göra under i det lilla och säkert hjälpa många människor på fantastiska sätt men vi måste vara väldigt försiktiga med hur vi använder den och inte ta för givet att en ökad automatisering generellt leder till något positivt eller att det är "nödvändigt" för att skapa en hållbar ekonomi.
Kika gärna på samtalet mellan Elon Musk och Sam Altman, det finns mycket att läsa mellan raderna och en hel del tankeväckande exempel på hur snabbt teknikutvecklingen går just nu, inte minst mjukvaruutvecklingen.
Alla kan ju inte bli mjukvaruutvecklare, vilka ska stå för hårdvaran och kommer den få stå tillbaka relativt mjukvaran i dagens tjänstedominerande samhälle? Ni som är insatta i Peak Oil inser förstås att dagens tjänstesamhälle bygger på fortsatt ökad tillgång till billig energi, främst olja och att människor de närmaste årtionden därför får räkna med att vara mer delaktiga i tillverkningen och produktionen av varor i högre grad än idag. Detta gäller i synnerhet för basvaror och inom matproduktionen som kan produceras lokalt.
Vi har helt enkelt plockat det lågt hängande energifrukterna först och ersätter nu billig energi med allt mer energikrävande. Ju längre bort något måste hämtas/produceras innan de når konsumenten, dess då mer energi går åt. Detta är inget som teknikutvecklingen kan sudda ut då i praktiken all avancerad teknik i dag bygger på tillgång till främst billig olja.
Robotiseringen och den autonom tillverkningen kommer säkerligen fortsätta för att effektivisera och spara energi. Tex kommer de flesta försvarsmakter fortsätta att gå ner i manskap och spara in energi/olja på underhåll och drift av energikrävande farkoster som hangarfartyg.
En del tror kanske att satsningen på drönare och autonoma maskiner och den robotiserade tillverkning ska skapa ett större välstånd och frigöra enorma resurser så människor får mer fritid. Att informationsteknologin och de smarta manickerna ska skapa ett aldrig tidigare skådat välstånd, mer jämnfördelat mot idag.
Men många missförstår huvudskälet till att vi går mot denna utveckling så fort just nu. Det beror på att begränsade resurser framtvingar effektiviseringar och besparingar, vilket medför att energikrävande och osäker mänsklig arbetskraft ersätts med maskiner. En maskin ifrågasätter inte sina arbetstider, en order, blir inte sjuk (den kan förstås paja och sluta fungera helt eller delvis men den ersätts då eller repareras relativt billigt). En maskin/robot kan i allt högre utsträckning göra det en människa kan och inte kan, snabbare och mer effektivt.
Vilket osökt för oss till Artificiell Intelligens (AI). Entreprenören och ingenjören Elon Musk, VD för Tesla Motors och det privata rymdbolaget SpaceX diskuterade nämligen nyligen såväl AI som den snabba tekniska utvecklingen tillsammans med Sam Altman. Altman är president för Y Combinator som hjälper nystartade företag med finansiering och är ett företag med finansiella muskler i mångmiljardklassen
För och nackdelarna med den snabba utvecklingen mot Artificiellt Intelligens är ett ämne vi skrivit en hel del om tidigare och som Johan skrivit en artikel om i tidningen OM, nr 6 2014 som finns att läsa gratis här.
Vi vill vara tydliga med att automatiseringen kan göra under i det lilla och säkert hjälpa många människor på fantastiska sätt men vi måste vara väldigt försiktiga med hur vi använder den och inte ta för givet att en ökad automatisering generellt leder till något positivt eller att det är "nödvändigt" för att skapa en hållbar ekonomi.
Kika gärna på samtalet mellan Elon Musk och Sam Altman, det finns mycket att läsa mellan raderna och en hel del tankeväckande exempel på hur snabbt teknikutvecklingen går just nu, inte minst mjukvaruutvecklingen.
2015-10-14
Koldioxid-dammsugare för att lösa vårt billiga energiberoende och minska klimatförändringarna?
Det är förståeligt i dagens teknikdominerande värld, där allt går snabbare inom informationsteknologin och smarta manicker ersätter det vi en gång kallade sunt förnuft -att vi gärna hyllar tanken om att ännu en ny manick skulle vara lösningen på vår tids två största utmaningar: en minskad tillgång till världens billiga olja och ett snabbt förändrat klimat som med största sannolikhet är skapad av människans förbränning av fossila bränslen.
Teknologi kan verkligen vara fantastiskt när det används på ett sätt som inte leder till ökad konsumtion av ändliga resurser som faktiskt håller karusellen igång. Mer om detta kan ni läsa i detalj i tidigare inlägg om Jevons Paradox.
En av de mest häpnadsväckande och säkert i många örons oljesmörande nyheterna på senare tid är tanken att vi med gigantiska koldioxid-dammsugande anläggningar skulle kunna suga upp över 100 års koldioxidutsläpp från atmosfären. Detta för att om inte minska koncentrationen, åtminstone se till att de inte ökar ytterligare. Släng med att vi på samma gång kan säkra fortsatt tillgång till flytande bränslen för att hantera en nedgång i världens viktigaste energikälla för världsekonomin, den konventionella råoljan och du har en säljande nyhet .
Just detta håller flera företag på att arbeta med och en av de ledande är Carbon Enigneering (CE). Företaget är finansierat av privata investerare såsom Bill Gates. Det första man slås av är att Carbon Engineering håller till i Calgary, i delstaten Alberta i Kanada. Detta är delstaten vars extremt smutsiga och fram till i juni 2014, lönsamma oljesandsutvinning gjort att Kanadas Harper-regering brutit med sina löften landet förband sig till när det tecknade sin utsläppsgränser i Kyotoavtalet. Kanadas viktigaste industri, oljeindustrin i Alberta kan ju inte hindras av klimatavtal.
Oljesandsutvinningen i Kanada innebär enorm skövling av skog (naturens viktigaste koldioxid-dammsugare på land) och miljöförstöring bortom vad som kan beskrivas i endast ett inlägg. Processen att omvandla några kilo olja per ton sand till användbar olja är också en extremt energikrävande process som inbegriper utsläpp från enorma dumpers på 400 ton och stora mängder naturgas som krävs i den kemiska omvandlingsprocessen.
I en artikel i Expressen framställs Carbon Engineering teknik som mycket lovande utan någon som helst tanke om hur detta verkligen ska kunna fungera ur ett energi- och hållbarhetsperspektiv. Men låt oss först kika på tekniken.
I en maskin med luftintag i ena änden kommer luft innehållande koldioxid in, det passerar en filterliknande anordning som med hjälp av cirka 400 graders uppvärmning och en vätska som suger upp koldioxid ser till att fånga upp det mesta av koldioxiden. Kvar blir en koncentrerad koldioxidvätska. Den tillsatta energin för uppvärmningen som företaget föreslår är naturgas, kärnkraft eller vindkraft för elektricitet.
Tanken är dock att större anläggningar ska placeras där det finns överskottsenergi såsom i närheten av stora vind- och solkraftanläggningar. Det senare för att dessa kan finnas i en omgivning där stora koldioxdid-dammsugare ändå inte är i vägen för jordbruk eller kräver lika stor yta som motsvarande skog skulle behöva...
Kombinerar man tekniken med vätgas framställd via elektricitet från sol, vind och kärnkraft kan man framställa: bensin och diesel. Dessa flytande bränslen kan sedan användas i vår nuvarande så bränsletörstiga transportsektor där flygplan och bilar kan fortsätta att förbränna kolväten. Koldioxid skapas och tillförs till atmosfären men den sugs ju upp igen av dammsugarna på jorden som ett slutet system och voilà- klimatförändringarna och Peak oil är snart ett minne blott!
Tekniken sägs redan nu fungera i företagets pilotanläggningar och kan skalas upp till större om man får kapital för det. Företaget hävdar till och med att de "långsiktiga kostnaderna för att framställa bränslen (från omvandling av koldioxid) skulle kunna bli lite mer än en dollar per gallon"!
Inte riktigt...
Man kan undra med vilken energi ett hållbart samhälle ska kunna drivas om nettoenergin för den energi som ska driva det ska komma från energikrävande koldioxidomvandlingar och betydligt mer energikrävande framställningar av vätgas som dessutom har mycket lägre verkningsgrad än endast elektricitet i ett batteri för att tex driva en motor? Att det skulle kunna gå att leva som idag "business as usual" med flygplan, fartyg och lastbilar som tar våra varor kors och tvärs över jorden är bara att glömma.
När det gäller vätgas har vi skrivit tidigare om det energimässigt och ekonomiskt genomkorkade
att genom elektrolys framställa vätgas.
När det kommer till klimatnyttan är dammsugningen och omvandlingen av koldioxid för att sedan bränna upp den, ett minst sagt skruvat förslag. För det första menar i runda slängar 99 % av världens klimatforskare att vi redan står på minuskontot. Att då tala om koldioxidneutralitet längre fram blir därmed helt vilseledande. Om vi, om säg 5-10 år (mycket optimistiskt), i stor skala kunde dammsuga koldioxid från atmosfären skulle det ändå i första hand handla om att se till att koldioxidutsläppen inte överstiger den vid tidpunkten gällande globala utsläppsmängden.
Koldioxiddammsugare med ny teknik? Nej, vad vi behöver är fler träd och detta även om de så tar upp mer än 1000 gånger större yta och inte kan odlas/breda ut sig i dagens öknar och kallaste/syrefattigaste platser. Träd tar inte bara upp koldioxid och producerar syre, de ser till att vi inte får ohanterliga översvämningar, de är själva förutsättningen för mångfald i naturen, hindrar jorderosion, hindrar utbredningen av torka ja listan kan göras hur lång som helst.
Inte märkligt att företag som Audi stödjer koldioxid-dammsugande-teknik då det kan legitimera fortsatta utsläpp och inte minst ge en ursäkt för de som man redan bidragit till i atmosfären.
Hur det rent ekonomiskt ska gå att räkna hem en storskalig omvandling av koldioxid till flytande bränslen återstår sannerligen att se. Men att koldioxid-dammsugare annat än träd ska minska eller kunna ta upp en del av utsläppen av växthusgaser under den kritiska omställningsperiod vi befinner oss i och samtidigt möjliggöra framställning av flytande bränslen är helt orealistiskt.
Kika på videon om Carbon Engineerings superdammsugare och fundera själva.
Teknologi kan verkligen vara fantastiskt när det används på ett sätt som inte leder till ökad konsumtion av ändliga resurser som faktiskt håller karusellen igång. Mer om detta kan ni läsa i detalj i tidigare inlägg om Jevons Paradox.
En av de mest häpnadsväckande och säkert i många örons oljesmörande nyheterna på senare tid är tanken att vi med gigantiska koldioxid-dammsugande anläggningar skulle kunna suga upp över 100 års koldioxidutsläpp från atmosfären. Detta för att om inte minska koncentrationen, åtminstone se till att de inte ökar ytterligare. Släng med att vi på samma gång kan säkra fortsatt tillgång till flytande bränslen för att hantera en nedgång i världens viktigaste energikälla för världsekonomin, den konventionella råoljan och du har en säljande nyhet .
Just detta håller flera företag på att arbeta med och en av de ledande är Carbon Enigneering (CE). Företaget är finansierat av privata investerare såsom Bill Gates. Det första man slås av är att Carbon Engineering håller till i Calgary, i delstaten Alberta i Kanada. Detta är delstaten vars extremt smutsiga och fram till i juni 2014, lönsamma oljesandsutvinning gjort att Kanadas Harper-regering brutit med sina löften landet förband sig till när det tecknade sin utsläppsgränser i Kyotoavtalet. Kanadas viktigaste industri, oljeindustrin i Alberta kan ju inte hindras av klimatavtal.
Oljesandsutvinningen i Kanada innebär enorm skövling av skog (naturens viktigaste koldioxid-dammsugare på land) och miljöförstöring bortom vad som kan beskrivas i endast ett inlägg. Processen att omvandla några kilo olja per ton sand till användbar olja är också en extremt energikrävande process som inbegriper utsläpp från enorma dumpers på 400 ton och stora mängder naturgas som krävs i den kemiska omvandlingsprocessen.
I en artikel i Expressen framställs Carbon Engineering teknik som mycket lovande utan någon som helst tanke om hur detta verkligen ska kunna fungera ur ett energi- och hållbarhetsperspektiv. Men låt oss först kika på tekniken.
I en maskin med luftintag i ena änden kommer luft innehållande koldioxid in, det passerar en filterliknande anordning som med hjälp av cirka 400 graders uppvärmning och en vätska som suger upp koldioxid ser till att fånga upp det mesta av koldioxiden. Kvar blir en koncentrerad koldioxidvätska. Den tillsatta energin för uppvärmningen som företaget föreslår är naturgas, kärnkraft eller vindkraft för elektricitet.
Tanken är dock att större anläggningar ska placeras där det finns överskottsenergi såsom i närheten av stora vind- och solkraftanläggningar. Det senare för att dessa kan finnas i en omgivning där stora koldioxdid-dammsugare ändå inte är i vägen för jordbruk eller kräver lika stor yta som motsvarande skog skulle behöva...
Kombinerar man tekniken med vätgas framställd via elektricitet från sol, vind och kärnkraft kan man framställa: bensin och diesel. Dessa flytande bränslen kan sedan användas i vår nuvarande så bränsletörstiga transportsektor där flygplan och bilar kan fortsätta att förbränna kolväten. Koldioxid skapas och tillförs till atmosfären men den sugs ju upp igen av dammsugarna på jorden som ett slutet system och voilà- klimatförändringarna och Peak oil är snart ett minne blott!
Tekniken sägs redan nu fungera i företagets pilotanläggningar och kan skalas upp till större om man får kapital för det. Företaget hävdar till och med att de "långsiktiga kostnaderna för att framställa bränslen (från omvandling av koldioxid) skulle kunna bli lite mer än en dollar per gallon"!
Koldioxid+vätgas för att kunna bränna fossilt bränsle och rädda klimatet
=Energidumheter
Bild från videon av Carbon Engineering.
När det gäller vätgas har vi skrivit tidigare om det energimässigt och ekonomiskt genomkorkade
att genom elektrolys framställa vätgas.
När det kommer till klimatnyttan är dammsugningen och omvandlingen av koldioxid för att sedan bränna upp den, ett minst sagt skruvat förslag. För det första menar i runda slängar 99 % av världens klimatforskare att vi redan står på minuskontot. Att då tala om koldioxidneutralitet längre fram blir därmed helt vilseledande. Om vi, om säg 5-10 år (mycket optimistiskt), i stor skala kunde dammsuga koldioxid från atmosfären skulle det ändå i första hand handla om att se till att koldioxidutsläppen inte överstiger den vid tidpunkten gällande globala utsläppsmängden.
Koldioxiddammsugare med ny teknik? Nej, vad vi behöver är fler träd och detta även om de så tar upp mer än 1000 gånger större yta och inte kan odlas/breda ut sig i dagens öknar och kallaste/syrefattigaste platser. Träd tar inte bara upp koldioxid och producerar syre, de ser till att vi inte får ohanterliga översvämningar, de är själva förutsättningen för mångfald i naturen, hindrar jorderosion, hindrar utbredningen av torka ja listan kan göras hur lång som helst.
Inte märkligt att företag som Audi stödjer koldioxid-dammsugande-teknik då det kan legitimera fortsatta utsläpp och inte minst ge en ursäkt för de som man redan bidragit till i atmosfären.
Hur det rent ekonomiskt ska gå att räkna hem en storskalig omvandling av koldioxid till flytande bränslen återstår sannerligen att se. Men att koldioxid-dammsugare annat än träd ska minska eller kunna ta upp en del av utsläppen av växthusgaser under den kritiska omställningsperiod vi befinner oss i och samtidigt möjliggöra framställning av flytande bränslen är helt orealistiskt.
Kika på videon om Carbon Engineerings superdammsugare och fundera själva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)