2017-03-27

Batteridrivna färjor snart i drift i Sverige

Vi har skrivit mycket på den här på bloggen om behovet och möjlighterna med eldrivna fordon och elektrifieringen av kollektivtrafiken men inte så mycket om hur sjöfarten kan ställa om till fossilfri drift. När det gäller segelfartyg har vi dock varit inne på möjligheterna att över långa distanser delvis övergå till moderna segelfartyg i storeksorningen tre till fyrmastare.

Få känner tex till att ålänningen Gustaf Erikson med sina fyrmastade segelfartyg så sent som i början av 1900-talet med framgång stod sig väl även i konkurrensen med såväl kol och olje-eldade transportfartyg. Detta tack vare specialiering på långdistansrutter med bland annat vete från södra Australien till Europa. Dessa segelfartyg kunde transportera gods på hela 8000 ton och höll en imponerande hög hastighet som ibland nådde upp till hela 15 knop.

Herzogin Cecilie, Gustaf Eriksons flaggskepp
En klassisk fyrmastare, 1902-1939. Bildkälla: Wikimedia commons, publika rättigheter 

Många av dagens containterfartyg testar användning av så kallade kite-segel eller skysails dvs liknande toppsegel i form en gigantisk drake som tar hjälp av vindens kraft och med snören från fartygets för flyger hundratals meter upp i luften framför fartyget och hjälper det att dras framåt. Denna drake, eller jätteduk kan vara ett par hundra kvadratmeter stor och målet är att med detta hjälpsegel få ner bränsleförbrukningen på transportfartygen med upp till 50 % (idag har man nått 10-15 %).

Men när det kommer till batteridrift  av större fartyg är det först de senaste par åren som det börjat hända saker och detta mycket tack vare effektivare och billigare batterier. Till skillnad mot på elbilsfronten och kollektivtrafik inom städerna där Sverige ligger långt efter länder som tex Frankrike och Norge, händer det mycket spännande saker just nu när det kommer till batteridrivna färjor.

HH Ferries börjar trafikera Helsiginborg-Helsingör med batteridrift i sommar

Två stora färjor som trafikerar Helsinborg och Helsingör har precis byggts om för att gå helt på batteridrift och slut-testas just nu samtidigt som de är i trafik med de vanliga dieselmotorerna. Innan sommaren ska nämligen HH Ferries fartyg Tycho Brahe börja gå helt på eldrift mellan Helsingborg och Helsingör. Rederigruppen HH Ferries har sitt säte i Helsingborg och ägs av EDIF men går under markandsföringsnamnet Scandlines Helsingborg-Helsingör.    

Totalt två fartyg har byggts om på varvet i Landskrona, förutom Tycho Brahe även färjan Aurora. Totalt rör det sig enligt HH Ferries om en satsning på cirka 300 miljoner kronor vilket är den enskilt störsa investeringen företaget gjort någonsin. Av dessa pengar har EU:s verkställande organ för innovation och nätverk, INEA bidragit med 120 miljoner kronor.  

Jutt nu testas och monteras 640 st sammankopplade 6,5 kWh batterier i containrar på fartygens översta däck. Detta motsvarar lagrinsgmöjligheten hos nästan 49 stycken elbilar av Tesla Motors modell Tesla Model S, när de utrustas med batteripacket av storleken 85 kWh. När det gäller kraften det ger fartyget för driften anger företaget att det motsvarar 70 Teslabilar.

Det lär behövas då batterirna och elmotoerna ska driva färjor på 8414 ton. Fartygen utrustas även med däckhus för transformatorer, konverterare och kylanläggning. Totalt kommer all ny utsrustning tillföra fartyget en extra vikt på cirka 200 ton.  Liknande installationer och tester kommer göras på fartyget Aurora för att vara i drift till hösten. För mer info läs här.


M/S Aurora, HH Ferries med battericontainrar monterade på 7:e däck
Bildkälla: Seglamedströmmen, HH Ferries Group

Igår sändes ett inslag om projektet för batteridrift i P4 Kristianstad som kan höras här. I höstas sände Svt även ett inslag från varvet i Landskrona när fartygen ännu inte fått containrar och däckhus monterade.

Det finns flera intressanta observationer att göra här. Till att börja med det faktum att HH Ferries alltså bygger om befintliga fartyg och monterer batterier och utrustning på översta däck. Om detta visar sig framgångsrikt innebär det att övriga två fartyg företaget kör mellan Helsingborg och Helsingör kan byggas om på liknande sätt. Men framförallt öppnar det upp för en mängd andra företag och sträckor där där färjor eller mindre fartyg i tex Stockholms skärgård kan börja köras helt på eldrift.

Tills vidare kommer även de batterdrivna fartygen ha kvar dieselmotorerna som reservkraft. Vi får hoppas de inte behöver användas så ofta och att de på sikt kan tas bort helt.

För att batteridrift ska ta fart på allvar i Sverige krävs förutom investeringskostnaderna för ombyggnad av färjor eller andra fartyg, framförallt att det byggs ett laddnätverk för fartyg i svenska hamnar. Detta har ju hittills varit akilleshälen för Sverige när gäller landbaserad trafik där bara Tesla byggt ett tillräckligt omfattande snabbladdningsnätverk för att svenskar kompromisslöst ska kunna köra helt på elbil. Har man tillgång till eller äger en Tesla Model S behövs inte fler bilar för att klara av även långa bilsträckor för semestern. Resor som inte görs till vardags men gör att man inte blir beroende av tillgången till en fossildriven bil.

Självklart kan man klara sig utmärkt även med tex en Nissan Leaf men det kräver mer planering vilket blir en bromskloss för många nybilsköpare som utan erfarenhet oroar sig för räckvidden och kanske inte vill stanna flera gånger under sträckor på +25 mil för att ladda mer än en timme. Något som i dagsläget är nödvändigt för alla elbilar förutom Tesla Model S och Tesla Model X. Att resa mellan Sverige och Norge går redan idag utmärkt med en Tesla, något Johan gjorde i somras. I höstas gjorde vi även en gememsam 10 dagar och 430 mils Europaresa med elbilen Tesla Model S vilket även det gick galant just tack vare Teslas redan utbyggda laddningsnätverk.

Men att batteridrift för att driva fartyg under färd eller när de ligger i hamn är på gång råder det inget tvivel om. Gotlandsfärjorna förbereds tex nu för att 2018 kunna drivas med el från land när de ligger i hamn istället för el från fartygets dieselmotorer.

HH Ferries batteridrivna färjor kommer snabbladdas med en robot (utvecklad av ABB) i Helsingborg respektive Helsingör under de fem till nio minuter färjorna ligger i hamn. Dessa installeras nu under våren. Även här går tankarna till Tesla som redan sedan tidigare talat om att robotarmar för att automatisera laddningen vid snabbladdningsstationerna. Jämför HH Ferries snabbladdningsrobot med den Tesla utvecklar nedan så förstår ni vad vi menar.


Potentialen för batterdrift inom svenska skärgårdar, för färjor och även för större fartygstransporter mellan tex Luleå hamn och Karlshamn är fullt möjlig om snabbladdning byggs ut längs kusterna och fartygen byggs om. Enligt uppgift till bloggen går tex många fartygstransporter från norra delarna av Sverige tomma söderut för att logistiken inte fungerar i hamnarna då de inte byggts ut tillräckligt för att lastbilar ska kunna lasta om till fartygen. Vilket resulterar i många onödiga lastbilstransporter söderut.

Det går därför att tänka sig att fartyg utrustas med många containrar innehållande batterier för att dessa fartyg åtminstone delvis ska kunna drivas på batteridrift under sträckor när de ändå inte går fullt lastade eller har utrymme för battericontainrar och övrig utrustning för batteridrift.

Vi fortsätter att följa denna utveckling och hoppas Sverige kan vara med och leda omställningen av fartygstransporter till batteridrift men även undersöker möjligheterna för transporter med större segelfartyg. Segelfartyg som även det är en underskattad transportmöjlighet som med dagens moderna navigeringsverktyg har potentialen att uträtta underverk.

Detta är ej redaktionell reklam och vi får ingen ersättning för att skriva detta inlägg utan gör det för att uppmärksamma något vi tycker är positivt för den fossilfria omställningen i Sverige.

2017-03-22

Gästinlägg: Hur vi kan hjälpa Bina och bekämpa neonikotinoider

Nedan följer ett gästinlägg signerat Eva Gustavsson som vi skrivit om tidigare med anledning av det medborgarrättsförslag om en bivänlig stad i Linköpings kommun som Eva lagt och vi inspirerat lite till med ett inlägg här på bloggen. Eva är översättare och biodlare men är utbildad civilingenjör med inriktning teknisk fysik och elektroteknik. Eva bor i Linköping.  

Här följer Evas artikel! 

Alla rapporter om bidöd i Amerika och ökande vinterförluster i Sverige är oroande. Många bekämpningsmedel är skadliga för bina, vilket sannolikt i kombination med sjukdomar och parasiter blir det som får bisamhällen att gå under.

En aspekt av detta är att det används alldeles för mycket bekämpningsmedel i helt vanligt villaträdgårdar, även neonikotinoider. Jo, du läste rätt: neonikotinoider säljs och används flitigt i svenska villaträdgårdar. Myrr (inte alla varianter, en del bygger på pyretriner och en del på deltamitrin dvs pyretroid), Swirr, Provado, Maxforce och Substral insektsmedel innehåller neonikotinoider - som väl många av oss trodde förbjöds 2013. 

Men förbudet gällde bara några ämnen ur denna grupp och bara på vissa grödor. Trädgårdsaffärer, Jula, Clas Ohlsson och en massa andra säljer neonikotinoider i mängder till privatpersoner, och inom jordbruket används fortfarande en hel rad neonikotinoidpreparat.

Roundup är ett vanligt ogräsmedel och det innehåller glyfosat som även det är farligt för bin. Glyfosat ingår även i Rambo, Resolva och Glyfonova. Dessutom har glyfosat konstaterats vara cancerframkallande.

Dessa medel som står hemma i skåpen borde omgående skickas iväg till miljöstationen. Och vi borde tala om för alla affärer som säljer det här att de faktiskt borde sluta med det - eller åtminstone ha det bakom disken och bara ta fram när folk frågar. På så sätt får affären tillfälle att försöka sälja mindre farliga medel, som bryts ned snabbare – eller ännu hellre ge tips om helt ogiftiga metoder.

Skriv gärna små trevliga brev till de större kedjorna: 



Clas Ohlsson, asa.portnoffsundstrom@clasohlson.se, Åsa Portnoff Sundström,
hållbarhetschef


Granngården, info@granngarden.se



Coop och Hemköp har inte svarat på min fråga om vad de har i sortimentet, och det verkar inte så enkelt att hitta hela deras sortiment på nätet.

Uppmana dem att för binas skull sluta sälja allt som innehåller neonikotinoider och glyfosat, dvs Roundup, vissa typer av Myrr, Swirr, Provado, Maxforce och Substral insektsmedel! Eller be dem att åtminstone ställa det utom synhåll för kunderna så att dessa måste fråga efter det och kan få information om vad det egentligen är och vad det finns för alternativ.

Vill du kanske också lägga en röst för mitt förslag till Linköpings kommun åtgärder för bin före 20/4? För mer info läs om hur du röstar för en bivänlig stad stad -läs här

Det är fritt fram att plagiera hela eller delar av texten för att lämna in till din egen kommun, dock med källhänvisning.

Några tips:
  • Om det går, odla något annat istället för det som blir uppätet av insekter eller förstört av mjöldagg etc. istället för att spruta.
  • Skriv till politiker och be dem förbjuda neonikotinoider, skriv till affärskedjor och be dem sluta sälja de farligaste bekämpningsmedlen. Medel som har pyretriner som aktivt ämne är mindre farliga.
  • Sprid budskapet till vänner, på facebook, instagram etc.
  • Köp så mycket ekologiskt odlat som du bara kan, även honung – du slipper få i dig bekämpningsmedelsresterna, odlaren slipper hantera gifterna och hela naturen mår mycket bättre. 
  • Med ekologisk odling ökar skördarna i tredje världen, det är alltså inte fråga om att ekomat är lyxkonsumtion som tar maten ur munnen på fattiga människor.
Våren är här och snart är bina igång igen!
Bild från fjolårets sommar i Johans bigård i Dalarna ni kan läsa mer om här

2017-03-21

Art Berman: Lägesuppdatering om oljan

Vi följer upp repliken efter vårt omnämnande i Affärsvärlden i fredags om oljemarknaden, med ett tips signerat olje- och energiexperten Art (Arthur) Berman som nyligen gav en hörvärd lägesuppdatering på populära poden Macro voices och en tänkvärd presentation för investerare i Florida i fredags.

Berman har vi skrivit om i många inlägg tidigare och Johan har bland deltagit vid två energikonferenser i Washington DC där Berman varit en av huvudtalarna. Berman skriver numera för amerikanska affärstidningen Forbes Magazine och är ofta inbjuden av energibolag för att hålla föredrag eller för att göra analyser/intervjuer i amerikansk tv.


Energi- och geologikonsulten, Art Berman

Berman är bland annat känd för sitt uttalande att "skifferutvinningen (av olja och gas i USA) är inte en revolution, det är ett pensionärsparty. Skifferformationer var inte en fantastisk idé. De blev viktiga endast för att mer attraktiva (konventionella gamla fält, vår notering), blev uttömda".  

Johan kontaktade Arthur Berman i mitten av november förra året med anledning om uppgifterna som då spridits i svensk och internationell media om att USA skulle ha gjort det hittills största oljefyndet i landets i historia. Berman svarade Johan att så inte vara fallet alls. Istället skulle det visa sig vara en medial skandal. För som vi skrev i ett uppföljande inlägg: 
"...Har det inte gjorts något gigantiskt olje- och gasfynd. Istället för en påstådd oljeskatt på 900 miljarder dollar har det skapats en pappersprodukt grundat på en estimering av US Geological Survey som om oljefyndet faktiskt existerade och utvanns skulle innebära en förlustaffär på 440 miljarder dollar vid ett oljepris på 48 dollar per fat"
I sin senaste presentation Berman höll för investerare i Palm Beach Gardens i Flordia i fredags, klargör Berman återigen att skiffertillgångarna i USA är mycket små jämfört OPEC:s och Saudiarabien, presentationen finner ni i sin helhet här och vi kommer återkomma till den i senare inlägg för den innehåller mycket att fundera kring.

För tillfället hänvisar vi till ett urval av inlägg med Arthur Berman och att lyssna på intervjun i Macro Voices nedan.
Få en lägesuppdatering av oljemarknaden med Art Berman som återigen intervjuats på Erik Townsends populära pod, Macro Voices. 

2017-03-19

Trumps budget sätter inte USA först: Ökar oljeberoendet & minskar landets konkurrenskraft

Trump-administrationen går snabbt framåt med sina vallöften som betas av en efter en. Ingen kan längre betvivla att den nya presidenten ämnar försöka genomföra i praktiken allt som lovades under valkampanjen, oavsett hur verklighetsfrånvänt och ohållbart det låtit.

Sedan tidigare har vi varit inne på Trump-administrationens "Amerika först-energiplan" satsning på kolkraft, talet presidenten borde hållit och hur ett handelskrig med Kina är att skjuta sig själv i foten.

Till att börja med är det bara att konstatera att Trumps energiplan på inget sätt sätter vanliga amerikaner först. Att göra det lättare för företag att smutsa ner vattendrag utan ekonomiska och rättsliga konsekvenser, när regelverket för ansvar av utsläpp och föroreningar hos företag tas bort, innebär inte bara hälsorsiker för de som dricker och lever tex i närheten av ett kolkraftverk. Det kommer även kunna drabba arbetare vid kolkraftverken som kan få arbeta under mer hälsoskadliga arbetsförhållanden eller komma till skada via vattnet och förorenignarna om de bor i närheten. Blir intressant att se hur Trump-anhängare som upplever detta first hand kommer reagera...

Men så många nya kolkraftverk blir det knappast då det inte finns någon lönsamhet i det längre, det är dessutom beslut som måste tas på federal nivå. Vad som däremot bör oroa amerikanerna mer (och det globala insatserna för att minska utsläppen av växthusgaser) är att Trump planerar att lätta på regelverket för den så kallade bränslestandarden för fossildrivna fordon.

UPI rapporterar nämligen i en läsvärd artikel om att Trump ska resa till Michigan på onsdag för att träffa ledare inom bildindustrin. Sannolikt kommer löften ges om att ta bort regler för utsläpp och bränsleeffektivitet som bland annat utökats under Obama. Enligt Trumps megafon Sean Spicer skulle indragningar av regelverket för bränslestandarden "leda till fler amerikanska arbeten och högre löner, särskilt inom bilindustrin".

Men hur detta skulle skapa en massa arbeten är svårt att se. Bilindustrin fortsätter att automatisera och ersätta arbetare med högteknologiska industrirobotar. Det företag som nyanställer flest människor i USA inom bilsektorn är elbilstillverkaren Tesla Motors, dvs inte en biltillverkare av fossildrivna bilar. Om Tesla Motors VD, Elon Musk är inbjuden till onsdagens möte vet vi ej men Elon är som vi skrivit om tidigare utsedd till en av Trumps affärsrådgivare.

Bakom intresset att sänka bränslestandarden ligger säkerligen påtryckningar från bilindustri-alliansen i USA, Alliance of Automobile Manufacturers som i februari ska ha att skickat ett brev till amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket, EPA. Där ska de ha förfärats över regelverk Obama införde 2012 som anger att bilindustrin måste rikta in sig på året 2025 där fordon måste kunna köras motsvarande 10 km på 0,43 liter bensin/diesel.  

Att sänka/ta bort bränslestandarden är inget smart drag. Den så kallade Corporate Average Fuel Economy (CAFE), den första bränslestandarden som infördes i USA, kom till efter lärdomarna av oljekrisen 1973-74 då landet kom till insikt om hur oljeberoende och därmed sårbar USA var för avbrott i leveranser till landet. Ransonering infördes i USA då de arabiska länderna inom OPEC införde ett oljeembargo mot främst USA, något ni kan läsa mer om i Johans masteruppsats som handlar om USA:s sårbarbet vid oljekriser och oljekrisen 1973-74.

Bränslestandarden i USA har aldrig kommit i närheten av vad den är i de flesta Europeiska länder som till skillnad mot i USA ställts mot tuffare regelverk som en naturlig följd av att vara ännu mer beroende av importerad olja/ingen egen oljeproduktion (ja Norge, Danmark och i viss mån Storbritanninen har egen oljerproduktion). Storleken på amerikanska bilar har därför fortsatt varit mycket stora relativt i Europa men det har också lett till ökad oljeförbrukning med negativ effekt på landets handelsbalans.

Om Trump lyckas få igenom en sänkt bränslestandard kan det innebära att USA ökar sitt oljeberoende och därmed sin sårbarhet vid oljekriser eller avbrott av oljeleveranser till landet. Det ökar även trycket på en redan minst sagt ansträngd statskassa.

USA importerar enligt amerikanska enerigmyndigheten EIA fortfarande cirka 24,8 % av sin olja och oljeprodukter (efter avdrag för export av olja och färdiga oljeprodukter). Vi har då utgått från 2015 års konsumtion på 19,4 miljoner fat per dag och jämfört med export/import för 2016. I huvudsak importeras USA:s olja och oljerprodukter från OPEC -främst Saudiarabien men även en hel del från Venezuela, följt av Kanada, Mexico och Ryssland.      

När det kommer till konkurrenskraften sänder Trumps planer på avregleringar av bränslestandarden och utsläppsregler helt fel signaler till amerikanska och internationella företag som vill etablera sig i USA. Företag inom hållbar energi som kan bidra till att ställa om landets transportsektor. Tesla gör vad de kan men det kommer behövas många fler, framförallt stora satsningar på eldriven kollektivtrafik.

Det lustiga är att USA:s största biltillverkare, General Motors för drygt 15 år sedan var världsledande på elbilar och så tidigt som 1960 hade storslagna planer för elektrifierade motorvägar. Kommer biljättarna vakna eller försvinna med tidens brus? En sak är säker, Trump delar ut mycket valsocker men det bygger du inte en stark och hälsosam kropp på. Det funkar ett tag men sen kommer räkningen.

GM:s Ev 1 (1996-1999) 
Bildkälla: Wikimedia commons, användare Rick Rowen
För mer om EV 1 -se dokumentären "The revenge of the electric car" eller läs vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet 

Trevlig söndag!

2017-03-17

Replik på artikel i Affärsvärlden om oljemarknaden och Maugeri

Vår blogg citeras idag i Affärsvärlden med anledning av en artikel om Leonardo Maugeri som vi för fem år sedan beskrev som en tokstolle och som nu åter är på tapeten då oljepriset i enlighet med Maugeris prognoser fallit kraftigt på grund av ett överutbud på marknaden de senaste två åren.

I en artikel i Financial Times för några dagar sedan varnade Maugeri för ytterligare prisfall om inte efterfrågan ökar kraftigt i år men uttryckte sig försiktigare än tidigare.

Är han inte längre någon tokstolle och hade vi fel? Till att börja med måste vi gå tillbaka till vad vi grundade vår kritik mot Maugeri på. Detta är och var grundat i Maugeris fundamentala analys av oljemarknaden och därmed dess framtid, inte i kortsiktiga upp- och nedgångar i priset på grund av kortsiktigt överutbud eller poltiska händelser/kortsiktigt bortfall. Maugeri pekade på en prognos fram till 2020, händelsevis det år då världens oljeproduktion kan väntas börja falla då USA:s skifferoljeproduktion enligt bland andra en av världens ledande geologer, David Hughes börjar minska runt 2019.

Maugeri gjorde 2012 sken av att det fanns oaändliga mängder olja och att oljepriset därför skulle falla kraftigt. Maugeri menade efter att ha tittat på data över hundratals oljefält, att ytterligare 49 miljoner fat olja och naturgas skulle nå marknaden fram till 2020, varav 17,6 från olja. Detta är fullt möjligt men vad händer efter 2020 och Maugeris prognoser om prisfall fram till 2020 då de bygger på att amerikansk okonventionell skifferolja då måste ersätta betydligt billigare konventionell olja? Det talar för ett stigande pris, åtminstone efter 2018 men det återkommer vi till.

Enligt HSBC, en av världens största banker, kan världens oljeproduktion nå sin högsta produktion redan 2018 och inte på grund av "peak demand" utan på grund av geologiska och ekonomiska begränsningar att öka produktionen ytterligare från befintliga fält. Exakt år och datum för Peak Oil eller oljetoppen, vet vi först i efterhand, huvudsaken är att det sannolikt rör sig om år från nu och inte årtionden som många vill påskina.  

Nedan följer en analys oljemarknaden som man måste förstå för att sätta Maugeri och andras prognoser i ett större sammanhang.

Utbud och efterfrågan av olja i världen balanserar på en skör tråd

Enligt amerikanska energimyndigheten EIA ligger produktionen av all olja i världen just nu (konventionell och okonventionell) på cirka 930 000 fat över vad som efterfrågas på marknaden därav är oljepriset på nivåer som får de flesta amerikanska skifferoljeprodcenter att svettas. Drivande bakom den ökande oljeproduktionen i världen de senast 6-7 åren är nämligen produktionen av så kallad skifferolja i USA och i mindre grad oljesanden i Kanada.

Produktion VS konsumtion av olja i världen och reservkapacitet
Källa graf: EIA, Short term Energy outlook 2017

Men oljepriset som krävs för att amerikanska skifferoljeproducenter ska täcka sina kostnader ligger på minst 65 dollar per fat och ännu högre i Kanada. Oljepriset i skrivande stund ligger på 51,7 dollar per fat (Brent crude).

Sedan oljepristoppen 2008 då oljepriset var uppe och nosade på 147 dollar fat följde två år av nedgång i priset från nästan 100 dollar per fat i genomsnitt 2008 till 60 respektive 70 dollar per fat 2009 och 2010. Sedan följde tre år med oljepriser nära 110 dollar per fat innan den stora nedgången inleddes 2014. Detta var året då Saudarabien och OPEC inledde priskriget mot USA:s skifferolja

Istället för att begränsa utbudet för att hålla uppe priset och tjäna så mycket som möjligt, valde OPEC att upprätthålla produktionen och till med öka den något. Tanken var att klämma åt amerikanska skifferoljeproducenter som tagit av de rika ökenländernas marknadsandelar men som till skillnad mot amerikanerna har mycket lägre produktionskostnader och klarar lägre oljepris.

Hur länge återstår att se, redan nu svider det dock rejält för Saudiarabiens statsfinanser som vi skrivit om tidigare. Men amerikanska skifferoljeproducenter går alltså med förlust med ett oljepris under 65 dollar per fat. Prisfallet inleddes 2014 och var i slutet på 2015 nere under 40 dollar per fat. 

Oljepriset 2011 till idag, Brent crude
      Källa graf: Nasdaq, Crude oil Brent price 

När oljepriset nu ligger på nivåer som inte ens räcker för att de flesta amerikanska skiffer-oljebolag ska kunna täcka sina kostnader kan man ju fråga sig vad världen har att vänta om mer av den konventionella, relativt billiga olja vi gjort oss van vid från Saudiarabien, övriga OPEC, Ryssland och till viss del Norge ska ersättas med okonventionell olja från främst USA. Det talar otvetydigt för ett högre oljepris på sikt men att specifiera ett exakt datum är nästintill omöjligt. Men utgår vi från att världens konventionella oljeproduktion börjar minska i produktion kring 2020, kan det ske redan inom tre år. 

Men fler parametrar spelar förstås in här. Det faktum att en solcellsanläggning i Dubai nyligen fått elbörsen i Abu Dhabi i gungning efter att ha pressat elpriset från sol ner under det billigaste fossila alternativet, naturgas (2,42 amerikanska cent per kilowatt-timme), kan få stor betydelse. Det kan nämligen innebära att många olje-eldade kraftverk i oljeproducerande länder som Saudiarabien stängs ner eller nya inte byggs till förmån för solenergi-anläggningar. Kan Elon Musk bara fixa batterilagring lika snabbt som han lovat i södra Australien även i Mellanöstern så kan mycket olja sparas bland de största oljeproducerande länderna.
   
Samtidigt får vi inte glömma det viktigaste. Avgörande för oljeprisutvecklingen de närmaste åren kommer vara den tillgängliga exportmarknaden av olja, dvs den olja som oljeimporterande länder kan köpa från oljeexporterande länder. Just nu ökar den inhemska konsumtionen i länder som Saudiarabien medan Kina och Indien lägger beslag på långtidskontrakt och ökar sin import av olja kraftigt varje år.

Kina ökade tex sin import av olja med över sex procent bara mellan 2014 och 2015 medan Indien ökade sin import med över 8 procent (BP statistical review 2016). Tillsammans utgör dessa två länder nästan 20 procent av världens totala oljekonsumtion (BP släpper 2016 års siffror i juni).

Med andra ord, även om Saudiarabien och andra oljeexporterande kan minska sitt inhemska behov av olja kommer det med all sannoliket frigöra olja som går på export till främst Kina och Indien. Övriga kommer få stå i kö för det som blir kvar och det kommer pressa priset uppåt.  

För att förstå hur små marginaler oljemarknaden balanserar med är det viktigt att även titta på OPEC:s produktionsreserv, dvs hur mycket extra som kan produceras vid ett kortsiktigt produktionsbortfall på marknaden. Eftersom OPEC med Saudiarabien i spetsen i praktiken står för hela världens produktionsreserv (Ryssland väntas ligga nära eller på sin maximala produktionskapacitet) räcker det att utgå från OPEC som världens "krisberedskapslager".

Nedan kan ni se en graf från EIA som visar hur OPEC:s reservproduktions-kapacitet för råolja varierat mellan 2003 fram till idag samt en prognos för 2017 och 2018. Även oljepriset i WTI (nordamerikanska prissättningen på olja) visas över samma period.

OPEC reservproduktions-kapacitet och WTI oljepriser 2003-2017

Enligt EIA:s prognos för 2017 kommer OPEC ha en genomsnittlig produktionsreserv på 1,7 miljoner fat per dag. EIA pekar på att mellan 2003 och 2008 låg produktionsreserven hos OPEC på cirka 2 miljoner fat per dag eller mindre än 3 procent av världens produktion. Detta påverkade priset uppåt då marknaden prisade in en viss osäkerhet då produktionsreserven i händelse av någon form av brist på marknaden inte ansågs särskilt stor.

Hur stor är då produktionsreserven framåt kontra produktionen/utbudet blir då frågan? Om vi utgår från EIA:s prognos för 2017 som alltså ligger på 1,7 miljoner fat och jämför med världens oljeproduktion som enligt EIA fjärde kvartalet 2016 låg på 98,3 miljoner per fat, får vi fram att reservproduktions-kapaciteten nu ligger på cirka 1,7 procent av produktionen. Men för att göra en rättvis bild bör vi förstås jämföra med efterfrågan och inte utbudet som enligt internationella energiorganet IEA senaste Oil Market Report från i onsdags anger att efterfrågan låg på cirka 97,9 miljoner fat per dag. Reservproduktions-kapaciteten stiger då något till 1,73 procent i förhållande till den totala efterfrågan på olja i världen just nu. Små marginaler om något händer.

Men reservproduktions-kapaciteten är högst osäkra siffror och gäller i teorin. Att öka produktionen på kort varsel är svårt och att hela produktionskapaciteten skulla nå marknaden i tid för att möta ett plötsligt behov är osannolikt. Vad som viktigare är att det visar oljeprisets sårbarhet för små svängningar i produktionen.

Efterfrågan på olja i världen har aldrig varit större 
Källa diagram: EIA Oil Market Report 

Kommer oljepriset falla de närmaste åren? Om vi går efter amerikanska EIA ska utbudet och eftefrågan nå mer eller mindre jämvikt 2018 och minska gapet från dagens överskott på 930 000 fat per dag till mellan 100 och 200 tusen fat per dag. Samtidigt vet vi att de flesta stora oljelager som det i Cushing, Oklahoma i USA är nästan fulla och att ett okänt antal supertankers (många från Iran) är överfulla och väntar på pumpa över sin last i olika lager. Kan gå åt båda hållen på kort sikt men lutar just nu åt att det ligger kvar eller faller tillbaka ytterligare.

Vad vi kan säga med säkerhet är att det krävs att mindre än hälften av Nigerias oljeproduktion sätts ur spel för att det ska bli brist på olja på marknaden. En brist som kan mötas kortsiktigt men som inte kan hanteras när den blir permanent och ökar för varje år vilket en minskad produktion i världen innebär och vi kan vänta inom bara några år. Om vi inte minskar vårt globala oljeberoende de närmaste åren vill säga, vilket är fullt möjligt men då måste den globala efterfrågan på olja minska och inte som nu, öka.  

2017-03-16

Hur kommer AI påveka vår framtid?

Den frågan ställer sig Jeff Dean, chef för Google Brain, en av världens ledande grupper inom utveckling av artificiell intelligens (AI) som nyligen höll en sevärd presentation på temat. Presentationen kan ses som en uppföljning på förra veckans inlägg: Vad händer när roboten styr människans vardag och tankar?

Många förstår nog inte hur snabbt denna utveckling kommit och vilka utmaningar och möjligheter det kommer medföra bara de närmaste åren men en bra start för att sätta in sig i detta är att läsa ett av fjolårets julklappstips, The Singularity is near av Ray Kurzweil. Förutom nedanstående korta men innehållsrika presentation rekommenderas även att se vetenskapens världs program som sändes i måndags där riskerna med uppkopplade prylar belystes en hel del.

Vi kommer återkomma i ämnet med djupare analyser vad det lider och även höra med experter på området för att få lite olika perspektiv. För tillfället kan vi konstatera AI-utvecklingen nu tagit fart på allvar tack vare i första hand tillräckligt med datorkraft för att processa enorma mängder information så att en dator nu visuellt (likt våra ögon) kan utskilja mönster och lära sig skilja på tex olika bilder.

I kombination med allt fler uppkopplade människor och prylar bidrar detta till ett globalt nervsystem där informationsdelning och teknikutveckling kan användas för att utveckla allt mer avancerade artificiella hjärnor. Till en början är dessa artificiella hjärnor/superdatorer bara kapabla att utföra enstaka uppgifter i isolerade miljöer men med tiden kommer de kunna hantera helt nya situationer tack vare ekosystem för maskininlärning/tidigare erfarenheter likt en människa.

Hur detta kommer utvecklas och vad som blir nästa steg i AI-utvecklingen är nästintill omöjligt att säga men vi följer utveckingen noga.  

Sevärd presentation av Jeff Dean om hur långt AI-utvecklingen kommit 
F

2017-03-14

Debattartikel i Dagens samhälle om Podcars och kollektivtrafik

Ann-Christin L Frickner, ordförande för Nätverket Kompass och kommunalpolitiker i Upplands Väsby har tillsammans med några andra politiker och tjänstemän i Stockholms-regionen precis fått en mycket viktig debattartikel publicerad i Dagens Samhälle: ”Hjälp oss att utveckla framtidens kollektivtrafik”. Artikeln lyfter möjligheterna med Podcars/spårbilar som en viktig del i byggandet av en hållbar och klimatsmart kollektivtrafik i Sverige och bör läsas!

Johan skrev en liknande artikel i Svt Opinion i augusti: ”Framtidens transportsystem kan byggas idag” även den om vilken potential Podcars har för Sveriges transportsystem och miljö-resurs-omställning. Johan har även skrivit ett antal artiklar för Nätverket Kompass på temat Podcars och hållbara eltransporter, senast i nyhetsbrevet Destination i december.

Ett av många exempel på en Podcar, här på spår

Ann-Christin L Frickner deltog i en intressant paneldebatt under Podcar City-konferensen i Antwerpen vi bevakade på plats i september. En hel del om vad som händer på kommunal nivå när det gäller Podcars diskuterades med andra kommunalpolitiker med representanter i Beligen. Ni kan se paneldebatten på vår youtube-kanal nedan. För mer om Podcars och presentationer från konferensen se fliken "Podcars?" ovan.

Paneldebatt om Podcars med svenska kommunalpolitiker i Antwerpen

2017-03-12

Podcarsnytt - PRT vinner pris i Las Vegas & nytt passagerar-rekord i Abu Dhabi

Med allt fokus på självkörande fossil/elbilar och Hyperloopen är det hög tid med en uppdatering om vad som händer på Podcar-fronten. Ni vet det där självkörande transportsystemet även kallat Personal Rapid Transit (PRT) eller kabinbanor och spårbilar på svenska. Ett system där kabiner/fordon eller vagnar för gods transporteras på egna transportleder, oftast ovan mark, helt självkörande och förstås på el. Podcars som kan hantera stora trafikflöden per timme med en driftsäkerhet på över 95 % och som har en svårslagen trafiksäkerhet.

I september i fjol fick vi uppdraget att bevaka Podcar City konferensen i Anwerpen under tre dagar. Konferensen som Johan bland annat sammanfattat tidigare i en artikel för Nätverket Kompass i nyhetsbrevet Destination, bjöd på många spännande presentationer och lovande projekt som ni finner här. Bland annat ett föredrag med svenskättade Silicon Valley-entreprenören Ron Swenson som hade en klart budskap: "Silicon Valley, svenskar och belgare måste exportera lösningar för 0-utsläpp om de vill överleva". Även Nvidias presentation om maskininlärning var mycket uppskattad.

Under fliken Podcars ovan finns ni även presentationer och reportage från Johans besök till Podcar City 2015 i Silicon Valley, i Kalifornien.

Resan till Antwerpen gjorde vi med elbilen Tesla Model S och fick på så vis uppleva eltransporter från olika perspektiv. Ska man åka på bilsemester rekommenderas dock varmt en resa till Stavanger i Norge eller andra nordligare destinationer i det vackra grannlandet och gärna om möjligt med elbil.

Nu till några glada nyheter på Podcar-fronten som kommit bara de senaste veckorna. Vi börjar med det som The Denver Post rapporterade om så sent som i torsdags.

Peter Muller, vid PRT Consulting i Denver som bland annat höll föredrag både i Silicon Valley och Anwerpen är en av USA:s ledande eldsjälar för utveckling av Podcars har tilldelats ett fint pris. I onsdags hölls nämligen tävlingen Infrastructure Vision 2050 Challenge i som arrangeras av Association of Equipment Manufacturers som hölls i Las Vegas där Peter Muller och sitt team vann andra priset och 35 000 dollar för sitt SmART transit system i Denver.

Kip Eideberg, vice president of public affairs and advocacy för Association of Equipment Manufacturers som tilldelade Peter Muller priset säger till The Denver Post:
"Några av idéerna här är väldigt breda men Peters idé, det kan ske imorgon... Tekniken är här, innovationen är här. Det är bara en fråga om att övertyga människor om att pröva det"
Med Mullers system skulle resenärer stiga på förarlösa kabiner/poddar vid små stationer och färdas non-stop till det slutmålet utan att stanna, likt Europas första Podcar-system vi besökt i Rotterdam tidigare. Med många parallella banor behöver inte kabinerna stanna/vänta på kabiner som ska av/stanna vid tidigare stationer längs banan.

Hastigheten för kabinerna skulle ligga i spannet 64-96 km/h vilket får anses vara en hög hastighet när vi betänker att de kan åka i stadstrafik, non-stop och väntetiden är under en minut. Tvivlar man är det bara blicka mot Podcar-systemet vid Heathrow-flygplats som är up and running sedan flera år, där är genomsnittliga väntetiden mindre än 30 sekunder (nej inget skämt).

Nedan finner ni Peter Mullers presentation vid Podcar City konferensen i Antwerpen med 9 berättelser om Podars och Podcar-liknande system i USA.



Så vad väntar vi på här i Sverige? Intresset verkar finnas vid minst ett 10-tal kommuner runt om i landet men när få vi se det första podcar-system för riktig trafik i en svensk liten eller stor stad? Några svar kanske ni finner i denna paneldebatt på temat.

En annan positv nyhet är att det även går framåt för holländska 2getthere som ligger bakom Podcar-systemet i Rivium-park i Rotterdam vi besökte i september. 2getthere har ju även byggt ett Podcar-system i Masdar City i Abu Dhabi. I december reste 41 965 passagerare med hjälp av endast 10 Podcar med detta system som hämtade och lämande passagerare on demand, 18 timmar per dag längs den cirka 1,4 km långa sträckan. I januari hade denna siffra stigit till 44 575 och nått ett nytt rekord.

Nedan får ni se hur en resa med podcar-systemet i Masdar City går till.



Intresset för Podcars för kollektiv- och persontrafik ökar med andra ord på flera håll i världen. Ska dock bli spännande att se vilket genomslag Podcars får i Afrika inom godstransporter- och gruvindustrin med Miloteks revolutionerande gods- och persontransportlösningar som börjar byggas i Sydafrika i år.

2017-03-09

Elon Musks fossilfria kamp öppnar ögon i Mellanöstern

Nyligen hölls den fjärde upplagan av World Government Summit i Dubai, Förenade Arabemiratens största stad. World Government Summit är en internationell organisation som är kopplad till Förenade Arabemiraten där representanter från hela världen möts för att bland annat diskutera framtidens största globala utmaningar.

Mohamad Abdullah Al Gergawi, minister of Cabinet affairs and the future i Förenade Arabemiraten intervjuade bland annat Elon Musk på plats i en mycket sevärd intervju. Notera hur många människor, särskilt från arabvärlden som är på plats och noga lyssnar på vad Elon Musk säger. Förändringarnas vindar är på gång även i denna del av världen där oljan och naturgasen utgör ekonomins hjärta men vars framtid hänger på en snabb fossilfri omställning för att det ska kunna pumpa vidare.

Vi påminns om orden i den sevärda dokumentären Det våras för solen vi skrivit om rätt nyligen, där en tysk investerare sa att Dubai och andra städer byggda mitt ute i öknen inom loppet av årtionden kommer bli spökstäder där det enda som står kvar är stålskelett. Åtminstone om inte dessa oljeproducerande länder hittar andra inkomstkällor och ställer om till förnyelsebara energikällor de närmaste åren.  

Elon Musk får frågor om Artificiell Intelligens, Mars, självkörande fordon och eltransporternas framtid mm. Notera även hur ödmjuk Musk är och bland annat säger att "ingen skulle vilja vara mig, inte ens jag vill det". Musk är ingen gud utan vill bara göra allt han kan för att vända den fossila dominansen. Varför Musk lyckats bättre än andra med detta är sannolikt en kombination av en skarp hjärna, hårt arbete, envishet på gränsen till galenskap och ett samarbete med andra hårt arbetande och talangfulla människor.    

Ett citat från intervjun:

"Alla bilar som säljs om 10 år kommer vara helt självkörande".

Se intervjun och fundera själva.

Elon Musk intervjuas vid World Government Summit
 

2017-03-06

Vad händer när roboten styr människans vardag och tankar?

Automatisering/robotiseringen och digitaliseringen fortsätter mer eller mindre ohejdat. En utveckling som de flesta tycks ta för given som positiv och oundviklig utan att ens reflektera över vilka följer det kan få för samhället och människan. Samtidigt går utvecklingen inom Artificell Intelligens snabbt framåt och möts inte sällan av naiva och okunniga ögon som snabbt lämnar sin tilltro till AI för att lösa rädda mänskligheten från fattigdom, energikriser, klimatförändringar, hotet mot ekosystemen, sjukdomar, ja you name it.

Som vi skrivit om tidigare finns det många högt respekterade forskare, tänkare och entreprenörer som varnar för att vi inte kan låta AI-utvecklingen kontrolleras och styras av några få stater eller företag då det kan hota mänskligheten på många plan.

Det behöver inte i första hand handla om att AI plötsligt når en nivå som vida överstiger människans kollektiva intelligens och av något oförutsätt skäl ser människan som ett problem. Ett minst lika allvarligt problem kan uppstå om vanliga människor inte får insyn/generell kunskap om AI-forskning och det potentiella hot AI-applikationer kan utgöra om dessa kontrolleras av några få stater och företag för att manipulera en viss händelseutveckling som inte tjänar människans allmäna intresse.

Vi ser redan nu en tendens till hur robotar säljs in som gulliga och praktiska tjänster för att sakta men säkert göra det allmänt acceptabelt att använda dessa privat och inom företag. Detta innebär inte bara ytterligare steg mot automatisering där många idag mänskligt utförda arbeten succesivt kommer ersättas av robotar och AI-mjukvara. Det finns även en stor risk för ökad "dumifiering" av människors tänkande vars erfarenheter och tankar passerar igenom ett allt större robotfilter i vardagen. Om människans hjärna framöver dessutom i huvudsak kommunicerar och får sin information via en "hjälp-robot i hemmet", på arbetet, eller en liten Watson-app i fickan via smartphonen som håller koll på vardagliga ärrenden och önskemål/frågor (givetvis genom att ständigt vara uppkopplad mot nätet) -stimulerar knappast kritiskt tänkande och interaktion med andra människor som inte alltid delar ens tankegångar.

Det vore förstås smått patetiskt att tro att en som individ kan hindra denna utveckling och några sådana ambitioner har vi förstås inte. Vi inser även att det redan finns robotar överallt i vår vardag och att nya hjälp-robotar har potentialen att kunna hjälpa många människor. Men hjälpen människor kan få är ingenting i jämförelse mot det förändringstryck automatiseringen och utvecklingen av AI kommer sätta på vårt sätt att leva. Vi kan heller inte blunda för de ökade möjligheter detta innebär för möjligheten att rent av förinta människor med hjälp av drönare tex. Något som till och med terrororgranisationen Islamiska Staten redan lyckats med.   

Vad de flesta inte insett är att denna utveckling bara går snabbare och snabbare och att det nu är bråttom om organisationer som Future of Life Institute och upprättande av nya internationella myndigheter ska kunna påverka vanliga människors framtida frihet och tillgång till AI. För det är mycket som står på spel här. Om företagsstyrelser eller politiska partier kan skylla dåliga beslut på robotar/AI eller militära beslut som orsakat människors död, hotas inte bara människors möjlighet att fatta individuella beslut, hela det demokratiska och ekonomiska systemet ritas om. Och det är långt ifrån säkert att den nya kartan är till glädje och nytta för de flesta människor.

Det går att fördjupa sig i det här hur mycket som helst men lyssna gärna på programmet Roboten och människan som sändes i Sveriges Radios P1 för en stund sedan och fundera kring:
  • Hur människor som blir utan arbete men har arbete idag, ska sysselsätta sig framöver. Basinkomst? Deprimerande fritid utan mening eller stimulerande tid med maskiner? 
  • Knäckefrågan är dock det ingen tycks tala om: Med vilka planetära resurser ska en basinkomst finansieras? Redan nu kommer tydliga signaler om att planetära gränser nåtts som bland annat uttycks i form av en begynnande Peak Oil/produktionstoppen av världens konventionella olja, klimatförändringar, ekosystemens kollaps osv? Eller kommer detta hinna lösas innan resurs-bristerna och klimatförändringarna övertas av ett allmänt AI-system som fattar smartare beslut/ger råd som vi inte är kapabla till som mänskligt kollektiv idag? 
  • I botten vilar frågan hur produktiviten i fabrikerna och via mjukvara övergår till extrema nivåer där några få producenter/företag står kvar och tillhandahåller nästan alla varor och tjänster men som människor inte har råd att köpa annat än med basinkomst som de måste få av staten. Men återigen, med vilka resurser då som kan motivera detta/göra det möjligt? 
  • Eller kommer automatiseringen frigöra tillräckligt med resurser i samhället genom energi-effektivitet och köpa tillräckligt med tid för omställningen till förnybara energisystem som kan ersätta det fossila energiberoendet som driver hela dagens globala ekonomi? 
Detta kan tyckas vara frågor som ligger långt borta i tiden men automatiseringen och utvecklingen av AI går snabbare än de flesta människor kan uppfatta och bör diskuteras innan de största förändringarna träder i kraft. Lyssna på programmet och kom gärna med kommentarer och tankar kring detta allt viktigare ämne.

2017-03-04

Hur vi kan bygga framtidens svenska försvar och värnplikt

1860 kunde en välbeställd svensk köpa sig fri från värnplikten genom att under fredstid betala 100 riksdaler, en rätt som avskaffades 12 år senare. Nu när värnplikten åter är på tapeten för att Sveriges försvarsmakt ska kunna rekrytera tillräckligt med personal blir frågan om varför vi har ett försvar och en värnplikt åter central.

I det här inlägget ska vi dels belysa varför ett demokratiskt land i dagens värld måste ha ett försvar som inger respekt hos andra länder och samtidigt respekteras bland nationens egen befolkning som en central del i bevarandet av ett lands suveränität. Vi ska även titta på hur ett nytt försvar för framtiden kan byggas med mer hjärna och helhetsperspektiv än muskler hos den enskilde soldaten. Ett försvar som har kapaciteten och förmågan att hantera många olika hot utöver de de rent militära och vapenrelaterade.

I en rad artiklar debatteras just nu återaktiveringen av värnplikten i Sverige. Men det handlar inte om någon återinföring av allmän värnplikt där stora delar av landets 18-åringa män kallas till mönstring för att sedan få fram 10-tusentals personer för att göra "lumpen" eller militärtjänst. Istället är det cirka 13 000 män och kvinnor av en årskull på 100 000 som kommer kallas till mönstering i juli, en utbildning som sedan genomförs till hösten. Av dessa mönstrande män och kvinnor väljs 4000 ut för att genomgå en 11 månader lång militärtjänst under 2018.

Skillnaden mot nuvarande yrkesutbildning är att dessa mönstrande personer som väljs ut eller frivilligt inleder värnplikten inte kan avbryta utan giltiga skäl och alltså omfattar både kvinnor och män.  

Demokrati och frihet kräver skydd av landets suveränitet

Skyddandet av ett lands suveränitet är en förutsättning för att en demokratisk stat ska fungera när omvärlden och tiderna förändras. Individuell frihet blir inget värt om den kan tas bort med en handryckning av en annan stat, ledare och särintressen inom eller utanför ett lands gränser. Precis som en rättsstat bara är en idé som fungerar när handlingar som bryter mot lagar inom dess gränser får konsekvenser för vederbörande. Likheten inför lagen upprätthåller ett förtroende mellan staten och dess invånare som när det fungerar upprätthåller en rättslig ordning som de flesta kan enas kring. Trygghet och förtroende inom staten och dess identitet hänger helt på att detta fungerar.

Det kollektiva ansvaret inför lagen och värnandet om den nationella suveräniteten står ytterst över den indivuella friheten. Men det här är något som många glömmer för att istället ta den individuella friheten för given. Särskilt i Sverige där många reser till andra delar av världen och via Internet knyter band med människor på andra sidan klotet och alltmer ser den indivuella friheten och identiten kopplad till ett globalt plan och inte nationen. Detta kan ge bredare livsperspektiv och vänner för livet men i kombination med okunskap slå fel.

I Dagens Samhälle uttrycktes detta i form ett individfokuserat synsätt i fredags när Förbundsordförande för Centerpartiet, Magnus Ek bland annat skrev följande i en debattartikel:

"Att tvinga ungdomar att bära vapen, och utbildas för att döda eller dödas är inget som vi bör ta lätt på. Det strider mot de frihetliga värderingar som bör vara grunden för vårt samhälle och att alla människor, så långt det är möjligt, bör få chansen att forma sina liv utan tvång."

Det är lätt att ta sig för pannan inför sådana här resonemang men över 200 års fredsbubbla har satt sina spår... Många i likhet med Magnus Ek har tydligen missat att beredskap för krig och samhällsstörande kriser inte är att betrakta som en frivilligt åttagande. Värnplikt eller civilplikt (tidigare vapenfritjänst) är en plikt och ett givet ansvarstagande individen har gentemot det samhälle som överhuvudtaget gör den individuella friheten möjlig och som skyddar den. En civil- och militär krisberedskap med en respekterad försvarsmakt med tillräckliga resurser och förmågor att skydda/bistå landet vid olika kriser bör snarast ses som en försäkring lika självklar som en bilförsäkring eller hemförsäkring. Vi får dock inte glömma en liten avgörande skillnad.

Om ett hus brinner ner eller en bil kvaddas kan en försäkring vara guld värd och se till att människor kommer på fötter igen men om ett land utsätts för en längre kris utan resurser att hantera detta kan det i värsta fall leda till att hela samhället förändras i grunden och att allt vi idag tar för givet försvinner fort.    

Låt oss så fundera lite kring värnplikten och varför ett land bör ha ett försvar med många förmågor i dagens värld. Till att börja med måste vi konstatera att Sveriges och de flesta svenskars erfarenheter av krig och långvariga samhällskriser är minimala eller obefintliga, med undantag för de flyktingar som kommit till Sverige genom åren och bär med sig detta i färskt minne. Sverige har varit förskonade från krig i över 200 år och de flesta som lever idag har inte ens hört äldre generationers erfarenheter från ransoneringstiden som rådde i Sverige under andra världskriget och ända in på 1950-talet.

Synen på beredskapstänkande och ett starkt svenskt försvar genomsyrade förvisso hela det svenska samhället under kalla kriget men har sedan mitten av 1990-talet succesivt förändrats till att idag bli en fråga för politisk pajkastning och en icke-fråga för de flesta svenskar. Men på senare år har allt fler insett att försvaret monterats ner till en ohållbart låg nivå. Detta blev om inte annat tydligt under sommaren 2014 då en jättebrand drabbade Västmanland och Försvarsmakten fick förses med proviant och utrustning av vanlig svenskar då de själva saknade detta.

"Stackars svenskar om det blir kris"

I Sverige rekommenderas landets hushåll att ha vatten, värme och mat för 72 timmar enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) och kanske klarar sig befolkningen en eller par veckor på den mat finns i affärerna innan hyllorna gapar tomma. I vår grannland Finland är synen på försvaret och nationens krisberedskap helt annorlunda. Landet har en 80 % självförsörjningsgrad av livsmedel och beredskapslager med mat för cirka 6 månader för HELA befolkningen

Exakt hur stora och vart dess livsmedelslager lagras är sekretessbelagt men de är utspridda över ett stort antal lantbruk och enheter i Finland, med beredskapslager av tex spannmål. Men landet har även avtal med läkemedelsbolagen om att de ska lagerhålla mediciner för människor, för att räckta i tre till tio månader. Mediciner för landets husdjur räcker i minst tre månader... I Sverige får vi väl än så länge hoppas det finnas lager för några dagar på vårdinrättningarna. Detta konstaterade Johan och en läkare i en artikel i Moderna Läkare om Peak Oil och svensk sjukvård för några år sedan.

Men kanske är Finlands omfattande beredskapstänk inte så konstigt. I Finland kan dagens smartphone-generation ännu höra fruktansvärda historier från sina far- och morförläldrar eller från barn- och barnbarn till dessa som fört historierna och erfarenheternna vidare från finska vinterkriget. Hela finska samhället genomsyras därför ännu av ett beredskapstänk som sträcker sig från ett militärt försvar av hela landet till ett omfattande civilförsvar. Detta berör förmågan att försörja hela landets befolkning på livsmedel och livsnödvändiga mediciner samt resurser som kan bli en brist vid ett krig eller när importerna till landet av något skäl inte kommer fram.

Ur det här perspektivet ligger Sverige med andra ord långt efter Finland och andra grannländer som Norge där matförsörjning, krisberedskap och ett starkt försvar har hög prioritet.

Men varför ska vi ha ett försvar?

I en utopisk värld hade vi inte behövt ett försvar eller någon utarbetad krisberedskap utöver den för att hantera naturkatastrofer och mänskligt orsakade bränder etc. Om alla stater delade med sig av sina resurser och vi hushöll med dessa med vetskapen om att de flesta är ändliga och kräver ett förhållningssätt med naturen där inte ekonomisk tillväxt eller befolkningstillväxt kan fortskrida utom kontroll. Ja, då skulle Sverige i likhet med Costa Rica inte behöva ett försvar och kunna lägga pengar och resurser på annat, tex på rymdforskning eller något annat spännande område för mänskligheten.

Men så ser inte världen ut idag även om den kan göra det i framtiden. Istället har vi ökade hot med klimatförändringar och oljetoppen/Peak Oil där vår enskilt viktigaste energikälla för världsekonomin, oljan, inom några år kommer börja minska. Sedan har vi ökade flyktingströmmar, ekonomiska/politiska klyftor som växer inom och utanför Sveriges gränser, ett förändrat säkerhetspolitiskt läge i Östersjön, ökad antibiotika resistens osv osv.

Detta betyder inte att Sverige bara kan skärma av sig från resten av världen och likt Trump tro att vi kan bygga murar och sticka huvuden i sanden. Däremot kan vi inte som nu, naiivt tro att kriserna inte kommer drabba Sverige och att business as usual kommer lösa utmaningarna åt oss eller att något annat land i framtiden ska hjälpa oss när vi inser att vi behöver hjälp vi inte kan ge oss själva.

Hur kan ett nytt försvar och en ny krisberedskap byggas?
   
Åter till värnplikten och försvaret. Med klimatförändringar, energikriser och nya säkerhetspolitiska hot i vårt närområde krävs ett helt nytt typ av försvar. Glöm unga grabbar som bygger mer muskler än hjärna och lär sig hantera vapen eller bygga mobila broar. Genom att titta på hur delar av Kina:s och USA:s försvarsmakt byggs upp nu får vi en helt annan bild. Amerikanska militärbaser byggs för att bli självförsörjande på energi, i Kina får soldater odla en stor del av sin egen mat och äter mest grönt, åtminstone när de befinner sig på isolerade platser som i Sydkinesiska havet. I USA och Kina utbildas även många till att på heltid bevaka/köra drönare. I framtiden kommer dessutom säkerligen många idag mansdominerade militära uppgifter som kräver extrem fysisk förmåga kunna skötas av kvinnor med exoskelett eller av robotar. Kvinnors förmåga i strid behöver vi för övrigt inte ens fundera över. I norra Irak har över 1000 mycket hängivna och effektiva soldater (kvinnor) framgångsrikt slagit tillbaka ISIS-styrkor för de så kallade kurdiska Peshmerga-stykorna.

Men framtidens "soldat" bör överlag inte ses som någon som måste kunna hantera eller bära ett vapen utan någon som är med och bidrar till den större helheten och krishanteringsförmågan inom en försvarsmakt. Det finns säkert många svenskar som inte har fysiken eller viljan att bära vapen men gärna bidrar till försvarsmakten på andra sätt. Varför inte tex rekrytera människor som är skickliga på att tex odla mat för att göra svenska militärbaser självförsörjande på mat året runt (med konservering och lager under vintern), fenomenala analytiker men kanske med mindre lämplig fysik, data-tekniker, programmerare, sjukvårdare, brandmän eller andra kompetenser som försvaret saknar men kommer behöva inför framtiden.

Med en bredare förmåga kan försvaret hantera de komplexa uppgifter vi kan vänta oss framöver men som dagens försvarsmakt med dess omoderna utformning och bristande kompetens och resurser, saknar men kommer behöva nu när personalstyrkorna och förmågorna åter ska byggas upp.

Utöver denna civilplikt/vapenfria tjänst som alltså tillför ovärderlig kompetens och bredd till försvarsmakten, kan värnplikten på ett naturligt sätt bidra till återknyta den folkliga och demokratiska förankringnen mellan försvaret och vanliga svenskar. Nej, vi talar här inte om någon form av kollektiv uppfostringsanstalt men en bro mellan det civila och yrkesmilitära som bygger på ansvarsdelning och gemensamma erfarenheter.

Vi är väl medvetna försvarets förmågor ibland kräver spets som bara kommer med yrkesträning och att rekryteringsbristen idag säkerligen är kopplad till dåliga löner. Men vi menar att för att uppnå bredd och folklig förankring är en succesiv uppbyggnad och rekrytering via såväl civilplikt som värnplikt viktig för Sveriges försvars- och krisberedskapsförmåga.

För att få lite perspektiv avslutar vi med att rekommendera den sevärda miniserien "Om kriget kom" som kan ses som en ihopklippt långfilm nedan. Inte för att kriget står för dörren utan för lite perspektiv om hur extremt långt ifrån tidigare beredskapstänkande vi kommit på bara 20 år men som vi nu har möjlighet att bygga upp till något som faktiskt kan göra skillnad vid framtida kriser, för de kommer.

Trevlig lördag!  
 

2017-03-02

Självförsörjning på menyn

Medvetenheten om att Sveriges nationella krisberedskap är under all kritik börjar få allt mer spridning. Vare sig det gäller energiförsörjningen lokalt, beroendet av importerad olja och/eller landets livsmedelsförsörjning har frågan fått ökat utrymme i media. För bara några veckor sedan diskuterades tex frågan ingående i Svts Agenda.

Detta är glädjande och viktigt men av ännu större betydelse är att medvetenheten bland svenska invånare ökar vilket leder till kunskapsspridning och inspiration för andra att komma igång med omställningen mot ett mindre fossilberoende samhälle som är rustat för olika typer av samhälsstörande kriser.

Till glädje för alla som tvekar och inte vet hur en ska börja finns det många inspirerande exempel runtom i Sverige som ger hopp om att utvecklingen och medvetenheten bland Sveriges invånare och kommuner håller på att vända. Senaste exemplet fick vi för bara en liten stund sedan när programmet Meny i P1 sände ett hörvärt program där Sveriges självförsörjning av mat diskuterades. Det mesta var förstås inga nyheter för bloggens regelbundna läsare eller de som följt frågan de senaste åren men en del riktigt intressanta jämförelser gjordes. I programmet jämfördes tex hur det ser ut i Sverige med hur grannarna Finland och Norge arbetar med sin självförsörjning. Finland som vi varit inne på en hel del innan.



För mer på temat självförsörjning, kika gärna på något av urvalet av tidigare inlägg nedan:

2017-03-01

Paradoxen: Kina minskar utsläppen men ökar el från kol?

Samtidigt som Trump-administrationen lever kvar i fossilbubblan fortsätter Kina att leda teknikutvecklingen inom fossilfri-energi och utbyggnaden av eltransporter för kollektivtrafiken i en skala och takt som får övriga världen att häpna.

För hur vi än vrider och vänder på det går det inte förneka att Kina satsar enorma resurser på att bygga en infrastruktur för eltransporter, ställer om sitt energisystem från i praktiken kol- och oljedrift till en snabbt växande andel förnyelsebart. Framförallt med utbyggnaden av solcellsanläggningar har Kina redan vuxit till en överlägsen supermakt inom solelproduktion.  

Drivkrafterna är förstås såväl ekonomiska som miljömässiga och politiska. Den politiska ledningen i Peking har de senaste åren nått ett vägskäl där direkt hälsoskadliga nivåer av föroreningar i storstäder som Peking och Shanghai blivit uppenbara medan köerna på landets största vägar in till städerna skapat allvarliga problem.

Höjdpunkten eller vändpunkten kanske kan skrivas till 2010 när världens ditills längsta (?) bilkö uppstod längs motorleden mellan inre Mongoliet och Peking. En bilkö som varade i över 10 dagar och bildades på kinesiska motorväg 110 när tusentals lastbilar fyllda med kol korkde igen trafikflödet och närpå skapade en hjärtinfarkt för framkomligheten till huvudstaden. Trafiken växlade mellan ett helt stillastående läge till att röra sig i cirka 2 km i timmen. Mobila affärer, duschar mm fick upprättas längs vägen för att människor skulle stå ut...


Kina och världen vid ett vägskäl

Men sedan dess har det gått undan i Kina. I den sevärda dokumentären Det Våras för Solen som vi skrev om nyligen, framkommer det tex siffror som gör gällande att Kina år 2003 producerade solceller med en total effekt på 3 MW men sedan framförallt 2010 har den årliga installerade effekten av solceller fullständigt exploderat. Detta år nådde den totala installerade effekten från solceller 800 MW i Kina varav 500 MW installerades samma år. I fjol, 2016, installerades enligt kinesiska National Energy Administration (NEA) nya solceller om totalt 34, 24 GW vilket gör att Kina nu har över 77,4 GW solel installerat i sitt nationella elnät.

Siffrorna ska förstås tas med en nypa salt och kan komma att korrigeras något men är hur som helst talande. Målet enligt NEA är att Kinas totala elproduktion år 2020 till 38,5 % ska utgöras av förnyelsebara energikällor, i huvudsak från vattenkraft, vindkraft och sol.

Amerikanska Bloomberg har tittat på NEA:s siffror för Kinas elproduktion fram till 2020 där de framkommer att 44,1 % av den förnyelsebara elen 2020 ska komma från vattenkraft, 27,3 % från vindkraften och 7,5 % från kärnkraft (kärnkraft=icke förnyelsebar energikälla men i NEA:s siffror inräknat som del i total förnyelsebar elprod i Kina).

Andelen solel står ej med i Bloombergs artikel men då vet vi att cirka 77 GW solel redan är installerad i Kina innebär det att el från sol idag utgör 10 % av målet om 770 GW förnyelsebar elproduktion 2020. Om vi räknar lågt, kan vi vänta oss att Kina installerar minst 25 GW ny solel per år fram till 2020. Då tillkommer 75 GW och solel-installationerna dubbleras på tre år till 152 GW vilket innebär att Kina vid 2020 års början kan producera minst 19,7 % av sin förnyelsebara el, bara från sol.

Men detta är lite siffermagi för lägger vi samman förnyelsebar och icke-förnyelsebar elproduktion för 2020 (2000 GW) utgör solelproduktionen i vårt exempel bara drygt 7 % av elproduktion. Och samtidigt som solenergi-revolutionen tuffar på i Kina väntas landets elproduktion från kolkraftverk enligt NEA öka med 19 % (räknat från 2015) till 2020. Elproduktion från kol beräknas ligga på 55 % år 2020 medan el från naturgas vid samma tidpunkt ökar från dagens cirka 6 % till 10 %. Med andra ord kommer Kina sannolikt fortfarande få runt 65 % av sin elproduktion från kol och gas 2020.

Det skulle dock inte förvåna oss om Kina med fler solcellsfabriker och statliga incitament för att installera solceller i storstäder mm lyckas tredubbla sin installerade effekt för solel och nå 231 GW till 2020. Detta vore en oerhörd bedrift och skulle kunna göra skillnad i flera kinesiska storstäder som skulle minska sitt beroende av näraliggande kolkraftverk men återigen måste vi påminna oss om att solel fortfarnde bara skulle utgöra drygt 11 % av den totala elproduktionen i landet. Tillsammans med vattenkraften och vindkraften i Kina är det dock inte omöjligt att landet kan producera runt 40 % av sin el från förnyelsebara energikällor redan om bara 3-4 år vilket skulle bli en väckarklocka för andra länder.  

I allt detta nås vi av nyheten att Kina enligt en ny undersökning Greenpeace gjort av data från kinesiska myndigheter, tvärtemot vad en kan tro, minskar sina utsläpp av växthusgaser. År 2016 minskade nämligen utsläppen i Kina med 1 procent enligt undersökningen vilket därmed följer tidigare tre års stagnerande och minskande utsläpp från landet rapporterar UPI.   

Hur är det möjligt att Kina kan minska sina utsläpp samtidigt som kolanvändningen ökar?
Den enorma ökningen av solcellsinstallationer spelar förtås in i sammanhanget men sannolikt handlar det i första hand om att Kina fortsätter att lägga ner gamla och inffektiva små och medelstora kolkraftverk som släpper ut enorma mängder koldioxid. Dessa ersätts förvisso delvis med nya kolkraftverk på andra håll i landet men de är mycket mer energieffektiva och släpper ut mindre koldioxid. Lägger vi sedan till utbyggnaden av järnvägen, inköp av tusentals rena elbussar till storstäder runtom i Kina, inhemsk satsning på elbilar, begränsningen av antalet bilar som får köras till och från storstäderna ser inte ekvationen helt obalanserad ut längre.

Även om vi förstås inte kan lita helt på siffrorna som kinesiska myndigheter ger ut om utlsläppen är helhetsintrycket att Kina verkligen försöker minska utsläppen och att det är mycket mer verkstad än tal bakom satsningarna i Mittens rike än i tex Sverige.

Både USA, Sverige och övriga världen har mycket att lära av Kina när det gäller dessa satsningar på förnyelsebar energi och eltransporter av alla de slag. Hela världen har att vinna på minskade utsläpp och ett minskat fossilt energiberoende (ja även oljeproducerande länder) därför ligger det i alla länders intressen att samarbete inom detta område.